Mitt råd till Jimmie: låt det värka ut!

 Jimmie Åkesson håller torgmöte i Södertälje den 4 september 2014. Foto: Sven Pernils

Det går bra för Sverigedemokraterna. Alldeles förbannat bra till och med.

Det opinionsinstut som kom närmast valresultatet, norska Sentio, ger i sin mätning för oktober SD 16,7 procent vilket är en uppgång med 4,0 procentenheter. Andra mätningar avseende samma tid resulterar i 13,3 procent (Demoskop), 13,2 procent (Novus) och 12,4 procent (Ipsos). Så allt borde vara frid och fröjd på SD-fronten, eller hur?

Tyvärr kan så inte riktigt sägas vara fallet. I dag nås vi nämligen av det tunga beskedet, att SD-ledaren Jimmie Åkesson tvingas ta sjukledigt på obestämd tid på grund av utmattningssyndrom, populärt kallat ”utbrändhet”. Jimmie förklarar på sin Facebook-sida att han inte har något annat val än att sjukskriva sig och prioritera hälsa och familj.

Åkesson avslutar:

Jag tackar för er förståelse och ser fram emot att kunna komma tillbaka, starkare och mer taggad än någonsin.

Jimmies meddelande resulterade i tusentals gillanden och lyckönskningar på Facebook. Och, vilket naturligtvis är föga sensationellt, ett fåtal uttryck för ”det fina hatet”. En kommentator skrev exempelvis: ”Hoppas du blir påkörd.”

PK-medias gullegris, förmente komikern Özz Nujen med kurdiskt ursprung, näthatade SD-ledaren på följande sätt: ”Tar på krafterna att vara rasist och paranoid, ju.” Hatsajten Slutpixlat deklarerade för sin del att Åkesson tvingats sjukskriva sig på grund av ”excessiv rasism”. En notorisk representant för den depraverade lattevänstern som vidare hånat Åkesson är Aftonbladets Fredrik Virtanen.

 Förmente komikern Özz Nujen.

Mer om reaktionerna på Åkessons sjukskrivning i allmänhet och Nujens reaktion i synnerhet här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19713267.ab

Det finns emellertid meningsmotståndare som uttryckt sympatier för Åkesson i anledning av dennes sjukskrivning. En av dessa är Patrik Lundberg, den koreanskfödde skribenten och PK-aktivisten som lyckades få bort den glade kinamannen från Fazers rischocklad.

Lundberg, som är bördig från Åkessons hemstad Sölvesborg, har uttryckt sig så här på nätet:

Ni får gärna kritisera Åkessons politik. Men de  som skämtar om sjukdomen utmattningssyndrom kan faktiskt ta och dra åt helvete.

All heder åt Patrik Lundberg – som jag skrev om på följande sätt i ett blogginlägg för något år sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/02/i-huvet-pa-en-pk-aktivist/

Det finns sannolikt ingen annan partiledare i Sverige som betyder lika mycket för sitt parti som Jimmie Åkesson gör för Sverigedemokraterna. Alltid påläst, alltid koncentrerad och alltid lugn och saklig. I mitt tycke är Jimmie ävenledes Sveriges vassaste debattör.

Jag skall vara ärlig nog att tillstå, att jag inte anser att han är världens bästa talare, men icke desto mindre förmår han alltid entusiasmera de partimedlemmar som har förmånen att få lyssna till honom vid något evenemang. ”Jimmies bästa tal någonsin”, är ett omdöme man hör vid så gott som varje Åkesson-tal.

Mitt intryck är att för många väljare ÄR Jimmie Åkesson SD. Just därför är det kanske rentutav av godo att fokus för en tid framöver kommer att sättas på andra partirepresentanter, såsom Mattias Karlsson som tar över partiledarplikterna, och riksdagens andre vice talman Björn Söder. Ty trots alla Jimmies ovedersägliga kvaliteter finns det faktiskt många andra mycket kompetenta SDare.

 Mattias Karlsson  tar över partiledarplikterna.

Utan att göra några som helst anspråk på att veta exakt vad som rör sig i Jimmie Åkessons huvud för ögonblicket, vågar jag ändå påstå att jag vet något om vad det vill säga att gå in i den så kallade väggen. Det var precis vad som drabbade mig för sju-åtta år sedan, låt vara att symptomen inte var exakt desamma som dem Åkesson nu drabbats av. Jag blev i samband med att jag blev av med mitt dåvarande arbete djupt och grundligt deprimerad och tvingades anlita medicinsk hjälp. Jag övervägde allvarligt att göra slut på allting.

Det tog mig gott och väl ett halvår att komma igen efter denna vistelse i helvetet – ja, jag kan inte beskriva mina upplevelser på annat sätt – då inte ens min Gud fanns tillgänglig för mig. En sak står fullständigt klar för mig, och det är att jag inte unnar ens en billig pajas som Özz Nujen och andra hatande och hånfulla halvfigurer det öde som drabbade mig den gången.

Det är också därför jag aldrig kan förstå det oresonliga hat som somliga, oavsett politisk inriktning, vräker ur sig på nätet eller i spalterna. Jag kan inte erinra mig att jag hatat någon enda människa fullt ut, vare sig mobbare, politiska meningsmotståndare, svikare eller flickvänner som dumpat mig. Avsky, förakt, bitterhet, besvikelse, ressentiment i allmänhet – allt detta kan jag känna. Men hat – nej.

Min egen personliga kris medförde i alla fall åtminstone en god sak – jag kom under denna period till klarhet om, att nästa steg i min politiska utvecklingsprocess skulle bli att gå med i SD. Sagt och gjort, och på den vägen är det. Jag kan med gott samvete klart deklarera, att jag aldrig ett ögonblick ångrat det beslutet.

Partipolitiken har förvisso, liksom alla livets innehållsmässiga beståndsdelar, både toppar och vågdalar. Ibland kan jag önska att jag hade haft litet vassare armbågar och litet mindre godtrogenhet i min uppsättning personliga egenskaper. Jag försöker, så gott jag nu kan, kompensera dessa tillkortakommanden med tålamod, livserfarenhet och kanske ett visst mått slughet. Jag kommer  dock aldrig att devalvera min mänsklighet genom att förfalla till hat.

Sentio oktober 2014: SD 16,7 procent.

Jag är glad över att helt sanningsenligt kunna säga, att jag är personligt bekant med Jimmie Åkesson. Vi hade rätt mycket att göra med varandra när jag, i egenskap av chefredaktör på SD-Kuriren, några månader jobbade vid dåvarande rikskansliet på Södermalm i Stockholm inför valet 2010. Ett bestående minne är det offentliga möte vi genomförde tillsammans i Stadsparken i Södertälje i juni sistnämnda år. Jimmie har också varit hemma hos mig på middag tillsammans med andra gäster ett par gånger.

Med ledning av denna personliga bekantskap tror jag mig kunna göra bedömningen att Jimmie – precis som han skriver på Facebook – i sinom tid kommer att vara tillbaka i hetluften med full kraft och minst lika skärpt som tidigare.

Ett avslutande råd jag mot bakgrund av personliga erfarenheter enligt ovan  och i all ödmjukhet gärna vill ge Jimmie Åkesson är detta: låt det ta den tid som krävs. Låt det  värka ut. Läs mycket. Titta på TV. Träffa bara dem du gillar och som du vet gillar dig. Framförallt: umgås med familjen.

 

 

 

Tolv glömda dygder

Det här inlägget handlar om mer eller mindre glömda dygder. En uppförandekod som fortfarande existerade när jag växte upp, även om den bröts mot titt som tätt redan då. Jag tillgodogjorde mig den genom att växa upp i ett harmoniskt hem med goda föräldrar för vilka dessa dygder var självklara. De tjatade inte utan föregick helt enkelt med gott exempel. Om alla följde denna kod skulle tillvaron se väsentligt mycket bättre ut än den gör i dessa yttersta av tider. Jag har medvetet valt att inte sätta någon religiös eller ideologisk beteckning på den eftersom jag anser att den gäller alla.

 Artighet i orientalisk tradition.

Artighet

I min barndom var det självklart att vi barn skulle vara artiga mot och respektera äldre människor inklusive lärare, vilka skulle tituleras ”fröken” eller ”magistern”. Om man träffade en äldre människa skulle man ta i hand, bocka/niga och kalla vederbörande ”tant” eller ”farbror”. Barn skulle synas men helst inte höras alltför mycket. Ville man avvika från matbordet frågade man om lov. Gäller naturligtvis inte endast barn utan mänsklig samvaro i allmänhet.

Hederskänsla

Denna dygd skall på inga villkor förväxlas med den auktoritära och kvinnoförtryckande hederskultur som importerats till vårt land från företrädesvis Mellanöstern-regionen och som i upprepade fall lett till brutala mord- och misshandelsfall. Riktig heder innebär att stå för den man är, fullgöra sina plikter och åligganden på ett korrekt sätt och att iakttaga elementär empati gentemot medmänniskorna.

 Kättja eller liderlighet är motsatsen till kyskhet.

Kyskhet

Det mest intima av alla mänskliga områden där våra seder urartat som mest, icke minst bland omogen ungdom, är troligen sexualmoralen. Fram till dess jag växte upp var normen att sexualiteten hörde hemma inom äktenskapet mellan man och hustru. Ett minimikrav var att två människor av motsatt kön bör älska varandra och ha bestämt sig för att leva tillsammans i ett fast förhållande med varandra för att ha sex. Fram till dess var avhållsamhet normen. Om detta skulle tillämpas i dag skulle det revolutionera den mänskliga samlevnaden inklusive familjebildning och barnalstring till det avgjort bättre.

Måttfullhet

Eller ”lagom är bäst” i de allra flesta fall. Om man så vill en typiskt svensk dygd. Inte vräka i sig mat eller bälga i sig så mycket alkohol som möjligt. Inte klä sig alltför uppseendeväckande utan helt, rent och gärna propert. Att vara måttfull betyder att känna sina egna begränsningar och agera därefter. Dock är det tillåtet att slösa med positiva saker som kärlek, omtanke och vänlighet.

Pliktkänsla

Mina föräldrar var noga med att man skulle ”göra rätt för sig”. Det innebar att man skulle sköta sitt arbete på ett så samvetsgrant sätt som möjligt och även i övrigt ta ansvar för sitt liv. Hade ett par väl gift sig skulle kontrahenterna hålla fast vid varandra i nöd och lust, särskilt om det fanns barn med i bilden. Skilsmässa var något fruktansvärt och godkändes endast vid fall av otrohet eller om endera parten på annat sätt var fullständigt omöjlig att ha att göra med.

 Ett handslag är en symbol för pålitlighet.

Pålitlighet

En person skall kunna gå att lita på och vara någorlunda förutsebar inom livets alla områden: på arbetsplatsen, i äktenskapet, i relationerna med medmänniskorna. Svek tolereras inte. Ingångna avtal, skrivna som oskrivna, måste obetingat hållas. Upptäcker man ändå att man tagit sig vatten över huvudet skall man rättframt tala om detta så snart som möjligt.

Respekt

Respekt bör visas mot i princip alla människor på grund av det människovärde, som är grundläggande för oss alla. Från konungen och hans familj samt chefen på arbetet till A-lagaren och tiggaren på gatan. Något som dock inte innebär att vi nödvändigtvis instämmer i allt dessa och andra gör och tycker. Oundgängliga är också självrespekt och medvetenhet om ens eget värde; det finns ingen som helst anledning att låta andra behandla en som skit.

Tolerans

Eftersom ingen enda person sitter inne med hela sanningen i alla avseenden är en grundläggande tolerans nödvändig för att samhället skall fungera. Även i de fall jag vet att jag har rätt måste jag respektera att alla ännu inte ”sett ljuset” och visa överseende. Självfallet kan det också vara jag själv som har fel i något avseende. Tolerans innebär däremot inte någon skyldighet att aktivt stödja vilka uppfattningar och vilket levnadssätt som helst.

Uthållighet

Denna dygd förutsätter att man inte ger upp ett projekt alltför lätt av vad slag det vara månde. Man ”sticker” inte så fort det tar emot det allra minsta på den mellanmänskliga samvarons område, eller om det tar emot när det gäller en uppgift man blivit ålagd. Man stålsätter sig och härdar ut i görligaste mån, även om det förvisso kan finnas ”hopplösa” fall då det kanske är bäst att fly hellre än att illa fäkta. Uthållighet är icke minst en dygd i ett äktenskap eller fast partnerrelation: har man dyrt och heligt lovat att älska någon i nöd såväl som lust så gör man också det, såvida det inte är fråga om specialfall såsom otrohet eller själslig/kroppslig grymhet.

Vänlighet

Att vara vänlig och normalt trevlig mot alla hörde till förr, i synnerhet gentemot äldre människor. I dag är det i många fall norm att vara ”fräck” och ”uppkäftig” och ifrågasätta allting. Detta är förödande för umgängestonen och skapar en olustig atmosfär. En självklarhet är att vara vänlig och förekommande mot personer som gästar ens hem – snorkighet och arrogans i detta sammanhang är eller borde vara en dödssynd, liksom när jag själv gästar andras hem. Man skall inte låta saker som egna besvikelser eller ohälsa gå ut över sina medmänniskor.

Ärlighet

För att förtroende människor emellan skall kunna upprätthållas måste ärlighet tillämpas i alla lägen. Däri ingår, förutom det uppenbara att man inte skall ljuga, att inte glida undan, inte hushålla med sanningen i onödan eller sluta sig som en mussla. Sådant leder lätt till ilska och/eller frustration. Gäller särskilt i intima förhållanden men även i mänskligt umgänge i stort. Så kallade vita lögner kan vara tillåtna i undantagsfall.

Ödmjukhet

Att vara ödmjuk innebar att man inte i alla lägen skall slå på stora trumman för sin egen person. Det innebär inte att man inte skall veta om sina rättigheter eller ha en sund självkänsla, vilket givetvis är av godo. Ödmjukhet innebär också vetskapen om att man inte alltid har rätt om allting. Ingen är ofelbar. I dag har ödmjukhet snarast ersatts av villfarelsen att ”kaxighet” är bra i alla lägen.

Se där några av de dygder och ideal jag bedömer som särskilt viktiga när det gäller det mellanmänskliga umgänget. Jag erkänner gärna att jag förbrutit mig mot flertalet av dessa förhållningsregler vid åtskilliga tillfällen, men det hindrar inte att jag tycker att de är nödvändiga för att samhället skall fungera. Att ett ideal kan tyckas ouppnåeligt innebär inte, att man inte bör sträva i riktning mot det. Siktar man mot trädtopparna når man kanske i alla fall skogsbrynet!