Boko Haram skall sälja skolflickor som sexslavar

 Protester i Nigeria mot Boko Harams kidnappningar.

Den 14 april angrep den islamistiska rörelsen Boko Harams krigare Nigerias enda flickgymnasium, Chibok, och kidnappade 276 av eleverna varav omkring 50 sedan lyckades rymma. Minst 16 personer dödades vid attacken.

Boko Haram, som betyder ungefär ”Avvisa västerländskt kunnande”, grundades av Muhammad Yusuf 2002. Sedan 2009 är organisationen en väpnad jihadistisk gruppering vars ”affärsidé” består i att bekämpa vad man kallar ”västerländsk omoral”. I den kampen är bokstavligen alla medel tillåtna i Nigeria där cirka 50,5 procent av befolkningen är muslimer, 48,2 procent kristna samt 1,4 procent bekännare av andra religioner eller ateism..

Organisationen betraktar korruptionen och den ökade kriminaliteten i Nigeria som resultatet av västerländskt inflytande och sekulär utbildning. Botemedlet består i att införa sharialagar och upprätta islamiska skolor över hela landet. Det folkliga stödet är dock svagt och lokalbefolkningens vanligaste benämning på Boko Haram är ”talibaner”.

Boko Harams högkvarter är beläget i staden Maiduguri i delstaten Borno i norra Nigeria, som innan den västerländska koloniseringsprocessen inleddes och Nigeria blev en del i det Brittiska samväldet varit ett självständigt muslimskt sultanat.

Begynnelsen av Boko Harams extrema våldsanvändning kan dateras till den 26 juli 2009, då gruppens aktivister tog till våld sedan de nekats demonstrationstillstånd i delstaten Baluchi. Flera av aktivisterna greps. Boko Haram svarade med att sätta eld på flera kyrkor, en polisstation, ett tullhus samt ett fängelse i Borno. Den nigerianska armén gick till kraftfull motoffensiv mot rörelsens fäste Maiduguri: under fem dagars intensiva strider dödades runt 700 personer.

 Abubakar Shekau med beväpnade och maskerade anhängare.

Grundaren Muhammad Yusuf försökte fly men infångades snart och sköts till döds i häktet. Hans närmaste man, Abubakar Shekau, som själv skadats under striderna tog över ledningen över Boko Haram. Sedan dess har rörelsen ytterligare radikaliserats och våldet i Nigeria trappats upp undan för undan. Bara under 2011 dödades 450 personer under rörelsens attacker mot olika typer av mål såsom kyrkor, skolor, polisstationer och regeringsbyggnader i norra delen av Nigeria. I november 2013 förde USAs regering upp Boko Haram på listan över utländska terrororganisationer.

Den 14 april 2014 angrep således Boko Haram Nigerias enda flickgymnasium, internatskolan Chisbok i Borno, varvid minst 16 personer dödades. 276 elever kidnappades men ett 50-tal av dessa lyckades senare fly. Den 30 april genomförde människorättsaktivister en protestmarsch till det nigerianska parlamentet till stöd för de bortrövade skolflickorna. Det förekom uppgifter om att flickorna skulle säljas för att genomgå tvångsäktenskap med män i grannländerna Kamerun och Tchad. Därefter har ytterligare åtta flickor tillfångatagits.

Boko Haram-ledaren Abubakar Sheakau klargjorde sedan den 5 maj på en video som distribuerats till den franska nyhetsbyrån AFP: ”Det var jag som förde bort era flickor. Jag tänker, vid Allah, sälja dem på marknaden.”

Bortförandet av de nigerianska skolflickorna har i sanning placerat det mediala rampljuset på Boko Haram och Shekau, som nu kallas ”Afrikas bin Ladin”. Den svenske terrorexperten Hans Brun, som är knuten till King´s College i London, menar i en intervju i Sveriges Radios Studio Ett den 6 maj att Boko Haram kan betraktas som al-Qaidas ansikte i Afrika och att rörelsen är ”direkt livsfarlig”.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5854981

 Terrorns offer i Afrika.

Hans Brun understryker att Boko Haram avser att sälja de kvinnliga eleverna till ett slaveri som varit en integrerad del av den muslimska kulturen sedan dess grundande med profeten Muhammeds våldsutveckling på 600-talet. Brun säger till Studio Ett:

Det är ett ganska svårt ämne att prata om, men slaveri har förekommit inom den muslimska världen långt in på 1900-talet. Det är en del av den världen och har förekommit där, och förekommer säkert fortfarande.

På frågan vad man kan tänka sig att flickorna skall säljas till svarar Brun: ”Olika män. Det är en etnisk variant av sexuell trafficking.”   

Nigeria har bevisligen haft svårt att komma till rätta med det växande hot som Boko Haram kommit att utgöra. Nyligen lovade USA och Storbritannien att hjälpa den nigerianska regeringen att spåra upp och frita de tillfångatagna flickorna, men det blir enligt terrorforskaren Hans Brun ingen lätt uppgift. Det har vid flerfaldiga tillfällen visat sig att reguljära arméer- som den nigerianska och den amerikanska – haft svårt att komma till rätta med den typ av gerillakrigföring som Boko Haram ägnar sig åt:

 Det beror på vilket underrättelsematerial man har. Det gäller att ha is i magen, det här kan vara ett sätt för Boko Haram att dra in USA, England och Frankrike i regionen…de är sluga och strategiska, absolut inga dumskallar.

Uträkningen bakom kidnappningen och det förmodade västerländska ingripandet, menar Hans Brun, kan vara att involvera västvärlden i syfte att öka stödet för kampen mot det västliga inflytandet. Den långsiktiga målsättningen är att skapa en muslimsk stat styrd av sharialagar och att klippa av alla band med väst. Därför har man även satt i system att mörda utländsk sjukvårdspersonal som jobbar med poliovaccin, något som har lett till att polio blivit ett allt större hälsoproblem i denna del av världen.

 Att uppspåra och frita de kidnappade skolflickorna blir ingen lätt uppgift, menar terrorforskaren Hans Brun.

Enligt Hans Brun är Boko Haram väsentligt mer effektivt än den mer uppmärksammade terroristorganisationen al-Shaabab i Somalia. Det accelererande tempot i rörelsens krigföring mot det nigerianska samhället tyder på att man får ett omfattande stöd någonstans ifrån. Det i sammanhanget stora mysteriet är, menar Brun: ”Vem betalar, utrustar och tränar Boko Haram?”   

Ett annat mysterium i denna bloggares ögon är den öronbedövande tystnaden från den muslimska världen beträffande kritik av Boko Harams brutala och människofientliga terror. Inte ens när Boko Haram mördat en muslimsk präst som vågat sig på att rikta kritik mot rörelsen har mig veterligt några muslimska röster höjts mot den. Största möjliga tystnad råder.

En bloggare skriver så här på sajten Politik och mellanöstern om prästmordet:

http://politikochmellanostern.blogspot.se/2010/10/kritik-mot-dn-artikeln-islamister.html

 Vad anser en svensk imam som Mohammad Muslim Eneborg om islamistterrorn i Nigeria?

Att nigerianska muslimer drar sig för att kritisera Boko Haram kan jag, mot bakgrund av ovan beskrivna prästmord, förstå. Inga argument är så övertygande som skräck och hotet om ond, bråd död. Men i övriga delar av världen? Nog borde exempelvis imamer och andra muslimska företrädare i Europa och Sverige kunna klargöra att terror, mord och kidnappningar inte är okay.   

Eller?

 

Lägg av med domedagsretoriken!

http://expo.se/2011/expo-slapper-rapport-om-muslimhatet_4352.html

Expo har, föga sensationellt, givit ut en rapport om ”muslimhatet”. Se länken ovan. Syftet är att granska antimuslimska miljöer i kölvattnet av terrordåden i Norge. Jag har inte läst rapporten men kan tänka mig att den innehåller en hel del överdrifter och ”guilt by association”-teoretiserande, stående inslag i Expos övergripande verksamhet.

Glöm och dröm – något världsomspännande kalifat kommer vi aldrig att få uppleva.

Att det i vissa kretsar finns ett hat, inte bara mot den utflipprade terrorvariant av islam som kallas islamism utan mot islam och muslimer i allmänhet, torde ingen kunna förneka. I nära samband därmed finns även en domedagsretorik kring islam och islamisering som jag menar måste motverkas, speciellt av alla oss – sverigedemokrater och andra – som tydligt ser riskerna med den pågående islamiseringen. Jag vet vad jag talar om eftersom jag själv är med i diskussionsfora – och det rör sig inte om några extremistiska sådana – där det ibland torgförs en obefogad rädsla för islam.

I vissa kretsar tas det för givet att Sverige och det övriga Europa i sinom tid kommer att tas över av den islamska religionen. I en diskussion jag deltog i menade några att vårt största och enda hopp vore om vi blev invaderade av Ryssland, vilka då skulle ”göra upp” med islam och typ skicka alla otrevliga mullor till Sibirien: hellre ryss än muslim.

Precis som om detta vore ett realistiskt val i en mer eller mindre avlägsen framtid. Domedagsretorikerna förefaller ha tagit ut förlusten i förväg och underkänner på så sätt sina egna möjligheter att motverka den nattsvarta framtid, där sharialag härskar och det medeltida mörkret alltmer lägrar sig över vårt arma land.

En misslyckad självmordsbombare gör ingen sommar.

Jag vet av erfarenhet att det kan vara lätt att överskatta sina motståndare. Vi som var aktiva antikommunister under det Kalla kriget hade en tendens att – i alla fall under den tid då sovjetkommunismen stod som starkast under Brezjnev-epoken på 1970-talet – utgå ifrån att vi med naturnödvändighet var på väg mot ett kommunistiskt maktövertagande i hela världen.

Och visst fanns det visst fog för sådan pessimism: Sovjet rustade hela tiden upp sin militärmakt; sovjetstödda gerillarörelser tog över makten i en ansenlig mängd länder i Tredje världen; medierna dominerades av vänstervridna journalister med marxist-leninismen som ledstjärna; sovjeterna var framgångsrika med sin påverkan och infiltration av den så kallade fredsrörelsen och andra institutioner; den demokratiska västvärlden framstod som svag och håglös.

Allt var således upplagt för ett kommunistiskt maktövertagande på bred front. Självklart var sovjetledarna själva övertygade om att så skulle ske. När Nikita Chrusjtjov besökte USA 1959 lovade han exempelvis att Sovjetunionen skulle ”begrava” USA och den övriga västvärlden. Enligt den marxist-leninistiska ideologi ”Krusse” stödde sig på ansågs det nämligen som en vetenskaplig självklarhet att så skulle ske. Proletariatets diktatur och därefter det fullkomliga kommunistiska samhället var helt enkelt mänsklighetens oundvikliga framtid.

Han som skulle begrava Väst blev själv begravd.

Vi vet alla hur det gick. Den marxistiska ”vetenskapen” visade sig vara rosenskimrande pipdrömmar utan något reellt innehåll (vilket inte hindrar att det fortfarande finns en tapper skara som tror därpå), och i år är det jämnt 20 år sedan Sovjetunionen gick under med en flämtning.

Nu är kanske inte jämförelsen mellan det Kalla krigets hotande kommunism – ty det var verkligen ett hot – och dagens islam/islamism helt klockren. Kommunismen var till exempel en materialistisk och ateistisk ideologi, medan islam är ett religiöst koncept som erkänner förekomsten av en mänskligheten oberoende gudomlig verklighet.

Ändå finns det klara likheter mellan dagens självmordsmördande terroristbombare och övriga fanatiker med muslimska förtecken och 1970-talets våldsbejakande vänsterextremister inom västtyska Rote Armee Fraktion, italienska Röda brigaderna, japanska Röda armén med flera terroristgrupperingar. Den extrema metodiken och den domedagsliknande eskatolgin är densamma, beredvilligheten att offra sig själva och oskyldiga civila likaså.

Och liksom Chrusjtjov talade om att begrava Väst under den politiskt och ekonomiskt överlägsna sovjetkommunismen, har muslimskt troende psykopater av en bin Ladins eller Khadaffis snitt ofta och gärna orerat om det kommande muslimska världherraväldet. Det gick emellertid inte så bra för bin Ladin och Khadaffi: den förstnämnde finns inte längre bland oss och Khadaffi har sparkats från makten på ett nesligt sätt. Nu är de inte så stora i orden längre.

Sic semper tyrannis…bye, bye, bin Ladin.

Vare därmed sagt att jag inte tror på tesen om ett förestående muslimskt maktövertagande, vare sig genom den muslimiska nativiteten, immigrationen eller självmordsmördandet. Visst, de islamistiska galningarna kan kanske skrämma skiten ur vissa av oss för en begränsad tidsperiod, vilket naturligtvis kan anses vara illa nog. Självfallet bör vi också motverka pågående anpassning till muslimska invandrares krav liksom vi bör begränsa invandringen i allmänhet.

Däremot törs jag förutspå att vi aldrig kommer att få uppleva ett muslimskt styre i vårt land eller ens vår del av världen. Allt ont är förutbestämt att förgå, precis som kommunismen som globalt hot gjorde det, och den extrema islamismen kommer förr eller senare också att tvingas skatta åt förgängelsen. Det världsvida kalifatet kommer aldrig att materialiseras.

Vad vi kan göra är att påskynda processen genom våra egna politiska initiativ och vår egen demokratiska opinionsbildning. Däremot måste vi naturligtvis acceptera islam som en religion bland andra i vårt samhälle. Ett civilserat samhälle förutsätter religionsfrihet.

Det absolut sämsta vi kan göra är att förfalla till ett deterministiskt domedagstänkande där vi redan från början erkänner oss besegrade. Detta kan i sin tur leda till en desperation vilken i värsta fall kan ge upphov till fruktansvärda terroraktioner liknande dem i Norge. Genom att låta  hatfylld retorik, rädsla och allmän desperation prägla oss låter vi också våra motståndare – icke minst Expo – få vatten på sin kvarn.