Posted tagged ‘Boden’

Och nu litet musik: James Taylor och en sång

14 september, 2011

James Taylor – still going strong.

Söndagen den 11 september hedrades, som jag tidigare berättat om, offren för terrorattackerna mot USA 11/9 2001 med en samling på Ground Zero i New York, platsen för de raserade tvillingtornen.

Två artister förgyllde högtiden. Den ena var Paul Simon, som inte behöver någon närmare presentation. Han framförde sin tidiga hitlåt ”The Sound of Silence”. Den andra artisten var James Taylor som sjöng och spelade sin finstämda ”You Can Close Your Eyes”.

Det är  James Taylor och mitt förhållande till honom jag tänkte skriva några anspråkslösa rader om nu. Född i Boston, Massachusetts 1948 är han några år äldre än jag. Jag hörde ovan nämnda ”You Can Close Your Eyes”” på logementet när jag gjorde min värnplikt i Boden 1971-72, och sedan dess har den stannat kvar i mitt sinne. Eller kanske snarare i mitt hjärta.

Den var en av de låtar som fanns med på ett band som snurrade för jämnan tills man nästan kunde alla låtar utantill.  Det var minst av allt konstigt att denna underbart vackra och litet sorgesamma – bitterljuva är kanske det rätta ordet – sång skulle göra intryck på den ännu inte 20-årige, känslige rekryten med hemlängtan och en plågsamt olycklig kärlek att smälta:

Sången är från LPn Mud Slide Slim and the Blue Horizon. Här följer en inspelning med Taylor och dåvarande hustrun Carly Simon 1977:

http://www.youtube.com/watch?v=E_D0i7UC9UY

James Taylor har gjort många andra bra låtar såsom ”Sweet Baby James” och ”Carolina in My Mind”, men det är ”You Can Close Your Eyes” som gjort störst intryck på mig. Han har samarbetat en hel del med Carole King och har bland annat sjungit in hennes ”You´ve Got a friend” tillsammans med henne.

Enligt min mening förtjänar Taylor en större publik i Sverige än vad som blivit fallet!

Hanssons lilla brännvinsguide (VII)

23 augusti, 2011

GAMMAL NORRLANDS AKVAVIT

Akvavit är definitionsmässigt ett kryddat brännvin som smaksätts med minst en av kryddorna kummin och dill. Drycken, som skall hålla minst 37,5 procent alkohol, tillverkas i Sverige, Norge och Danmark.

Gammal Norrlands Akvavit lanserades 1929 och var ursprungligen gjord på cellulosasocker. Den innehåller kummin, anis och fänkål samt även inslag av Oloroso-sherry till följd av lagringen på sherryfat av ek.  Därmed får denna akvavit en ”norsk” karaktär; de flesta andra svenska akvaviter har ”danskt” stuk.

Liksom många andra sorters kryddat brännvin har Gammal Norrland begåvats med prefixet ”Reimersholm” efter den spritfrabrik som anlades i Stockholm 1869. Dagens variant produceras på grund av ägarförhållandena av franska Pernod Ricard och levereras av finska Altia. Gammal Norrlands Akvavit har en 40-procentig alkoholhalt.

Norrlands Akvavit (Norstedts 2007) heter en roman av akademiledamoten Torgny Lindgren. Bokens huvudperson är Olof Helmersson, som på 1950-talet var en framgångsrik väckelsepredikant i Västerbottens inland. Han tappar dock småningom tron. Senare återvänder han till de bygder där han fått folk att komma till tro i syfte att avdöpa dem.

Författaren Torgny Lindgren, född 1938.

Detta visar sig emellertid inte behövas, eftersom de människor som inte blivit avkristnade har avlidit. Sekulariseringen har gripit vida omkring sig, och det forna Bönhuset benämns numera Bygdens hus. Enligt avtal med bidragsgivaren, Glesbygdsverket, får Guds namn inte uttalas i huset.

En kristen uppgift återstår dock att utföra för den avsuttne predikanten: att ge nattvarden till en gammal man som ligger för döden. Då han inte har något vin tillgängligt använder han sig i stället av Norrlands Akvavit. Enligt en recension av Enn Kokk har Lindgren, som själv är katolik, skrivit ”en mycket läsvärd roman” som gör honom ”varm om hjärtat”.

Gammal Norrlands Akvavit tillhör för övrigt mina egna favoriter bland de kryddade brännvinssorterna. Ordet akvavit härstämmar slutligen från latinets aqua vitae, livets vatten.

Nedanstående snapsvisa har jag för omväxlings skull inte skrivit själv. Jag väljer i stället att återge en från pansarbataljonen vid regementet I19 i Boden, vilken jag betraktar som den definitiva norrländska snapsvisan:

Att vi är lappar
(Melodi: Petter Jönsson)

Att vi är lappar det kan man se uppå gången,
att vi är fulla det kan man höra på sången.
Vi dricker brännvin just för att vi tycker om ´en,
det är så skönt när det rinner ner uti våmmen.

Lappmössa med tofs på.
Fy fan vad det snöar!
(i samband med sista textraderna bör man göra åtbörder med händerna som om man dels pekade på mösstofsen, dels borstade bort snö från axlarna)

För denna visa var inte lång,
därför tar vi den blott en gång! 

Drick ansvarsfullt!