Allt var upplagt för ett maktskifte i Södertälje kommun: för andra gången sedan 1917 skulle Socialdemokraterna tvingas lämna över makten, denna gång till de borgerliga partierna uppbackade av Sverigedemokraterna och Realistpartiet.
Därav blev intet, detta till följd av att de två svagsinta kristdemokraterna David Winerdal och Martin Ahlman gick emot partilinjen och lade sina röster på de rödgröna partierna. Ahlman förklarade att han ”inte kan stödja ett parti som får stöd av Sverigedemokraterna”.
Istället för ett synnerligen välbehövligt maktskifte blev det alltså fortsatt styre med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Att stödja en kommunal regim där det forna kommunistpartiet, med sin blytunga kappsäck, ingår är alltså något som de kristdemokratiska överlöparna gladeligen gör.
Att den utåt jovialiske David Winerdal, bland annat i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden, trivdes ypperligt inom ramen för den styrande vänstermajoriteten under mandatperioden 2018-22 framgick klart. Hans svek nu kommer därför inte precis som någon överraskning.
Det nya kommunstyret kommer att bli minst sagt instabilt. Det krävs att båda KD-vildarna är på plats för att den skakiga majoriteten med Boel Godner (S) i spetsen skall vinna jämna omröstningar.
Jag utgår ifrån att frågan om uteslutning av de sossifierade överlöparna David Winerdal och Martin Ahlman kommer att väckas inom det kristdemokratiska partiet. Ett sådant ärende vore logiskt emedan KD nationellt är högerparti med konservativa konnotationer.
Stefan Löfven: statsminister 2014-21 och partiledare (S) 2012-21.
För ett antal veckor sedan inföll Första maj, som brukar kallas arbetarrörelsens internationella helgdag. Personligen kallar jag den klasskampens dag – det är då socialdemokrater och kommunister viftar med röda fanor och demonstrerar hur mycket de ogillar så kallade kapitalister och borgare.
Ett av kommunstyrelsens i Södertälje ordförande Boel Godner (S) vanligaste argument mot oss sverigedemokrater är att vi, med hennes språkbruk, gör skillnad mellan ”vi och dom”. Första maj visar emellertid Godner och hennes parti årligen att detta nog i första hand är ett problem för Socialdemokraterna.
Första maj som socialistisk märkesdag började efter påbud från den revolutionära Andra Internationalen firas 1890. Dagen hade tidigare huvudsakligen markerat vårens ankomst i vårt vackra land, då man sjöng ”Vintern rasat ut bland våra fjällar” och andra käcka vårsånger.
Andra internationalen hade bildats 1889 och samma år såg även Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) dagens ljus. Detta var innan splittringen mellan socialdemokrater och kommunister inträdde med den bolsjevikiska statskuppen i Ryssland 1917. https://www.arbark.se/sv/2021/04/sa-blev-forsta-maj-arbetarnas-hogtidsdag/
Vid den första Första maj-demonstrationen i Stockholm 1890 tågade omkring 30 000 personer från Cirkus på Djurgården till Gärdet, där ytterligare 20 000 anslöt sig. Den viktigaste parollen var åtta timmars arbetsdag, men även att Första maj skulle bli en helgdag. Det dröjde 50 år innan så blev fallet 1939.
Demonstrationsfrihet förblir en grundbult i vår demokrati. Socialdemokrater och kommunister har därför full frihet att ta fram sina röda fanor och banderoller ur garderoberna och fortsätta fira klasskampens dag. Däremot anser jag definitivt att det är dags att göra denna mindre röd än den redan är – det vill säga avskaffa dess helgdagsstatus. Låt istället annandag pingst åter bli en helgdag!
Annandag pingst togs bort som helgdag efter regeringsbeslut i december 2004. Detta efter det att nationaldagen den 6 juni upphöjts till röd (ledig) dag i almanackan. Mot detta höjdes kritik, bland annat därför att reformen medförde marginell arbetstidsförlängning: annandag pingst infaller alltid på en måndag medan nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst. I år delade för övrigt nationaldagen och annandag pingst dag den 6 juni.
Jag har full respekt för vad arbetarrörelsen åstadkommit i vårt land. När den framträdde tillhörde Sverige ingalunda de rikaste i Europa och ett målmedvetet reformarbete var en nödvändighet. Socialdemokratins bidrag har dock överdrivits – folkrörelser som frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen samt icke-socialistiska ideologier som liberalism och konservatism har väl så stor del i välfärdssamhällets tillblivelse som Socialdemokraterna.
SAP hade oavbrutet makten i Sverige 1932-76 och har även haft det under större delen av tiden därefter. I dag är partiet beroende av det lika diminutiva som fanatiska Miljöpartiet för att klamra sig fast vid maktens tinnar. I Södertälje har dominansen varit än större. SAP övertog kommunledningen redan 1917 och har sedan behållit den sånär som under parentesåren 1988-91, då en borgerlig koalition styrde kommunen.
Jag kommer här osökt att tänka på vad vår nationalskald Vilhelm Moberg en gång sade om S-partiet: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och behålla den.”
Låt oss göra valet den 11 september riktigt minnesvärt såväl nationellt som kommunalt genom att rösta bort maktpartiet nummer 1 – Socialdemokraterna – från makten och ge andra chansen!
Socialdemokratisk 1 maj-demonstration i Vaggeryd 2006.
”Vi ställer aldrig grupper i samhället mot varandra.”
Detta hävdas av Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje sedan 2010, i en socialdemokratisk annonsbilaga i den gratisutdelade lokaltidningen Södertäljeposten december 2021.
Detta är naturligtvis kvalificerat struntprat, och fru Godner är själv väl medveten om detta – om hon är någorlunda underkunnig om sitt eget partis historik. Vilket jag förutsätter att hon är. I så fall vet hon att Socialdemokraterna i egenskap av ett socialistiskt parti i grunden bygger sitt engagemang på klasskampen, vilken per definition innebär just att ställa samhällsgrupper mot varandra.
Det kan vara fråga om män mot kvinnor, folket mot makthavarna (dock inte så aktuellt när sosseriet har makten), borgarklass mot arbetarklass, arbetsgivare mot arbetstagare, kapitalister mot löntagare, hyresvärdar mot hyresgäster, strejkbrytare mot strejkande, militärer mot fredivrare, klimatalarmister mot så kallade -förnekare eller kanske bara vi mot dem. Det kan också vara fråga om Sverigedemokraterna mot övriga partier, något jag själv fått erfara som ledamot i Södertälje kommunfullmäktige. Och det är givetvis Boel Godner som ställt sig i spetsen för denna uppdelning i ”vi och de andra”.
Boel Godner (S) i Södertäljeposten (annonsbilaga) december 2021.Foto: Tommy Hansson
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) bildades formellt 1889 men kan noga taget räkna sitt ursprung tillbaka till 1881, då agitatorn och skomakaren August ”Mäster” Palm höll ett uppmärksammat tal med titeln Hvad vilja socialdemokraterna?.
Partiets huvudfrågor var allmän och lika rösträtt samt åtta timmars arbetsdag. I syfte att vinna gehör för sina krav organiserade dåtidens sossar en lång rad konfliktåtgärder och strejker, något som ledde till en stark polarisering i det dåtida samhället. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_socialdemokratiska_arbetarepartis_historia
Ett återkommande inslag i partiets agitatoriska verksamhet har ända sedan starten varit högtidlighållandet av arbetarklassens dag (eller klasskampens dag som jag brukar säga) den 1 maj, den dag då man ditintills mestadels firat vårens ankomst.
Nu skulle medvetna socialistiska arbetare, istället för att avnjutna fågelsång och vårvärme i behaglig enskildhet, ut på gatorna och bära röda flaggor och banderoller samt skandera käcka slagord mot arbetsgivare, militärer, hyresvärdar och andra förhatliga grupper. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_maj
Ådalen 14 maj 1931.
Den enskilda händelse som betytt mest för Socialdemokraternas maktinnehav i Sverige var tveklöst händelserna i Ådalen i Hälsingland den 14 maj 1931. Arbetare vid Marmaverken protesterade då mot att arbetsgivaren under pågående strejk hyrt in strejkbrytare för att hålla produktionen igång. Flera av strejkbrytarna misshandlades och förnedrades. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85dalsh%C3%A4ndelserna
Det demonstrationståg som ringlade sig fram genom det naturfagra landskapet kom att beskjutas då ett militärbefäl (felaktigt) tyckte sig se vapen i flera av demonstranternas händer, varvid fem personer tragiskt nog sköts ihjäl.
Opinionsbildningen har genom åren utvecklats till att vara överväldigande på demonstranternas sida, men så var långt ifrån fallet vid själva tilldragelsen: borgerliga tidningar sympatiserade i regel med polis och militär, däribland Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning och dess chefredaktör Torgny Segerstedt. Ådalshändelserna kan sägas ha delat in Sverige i två läger och bidrog troligen starkt till att Socialdemokraterna kunde komma till makten 1932 och behålla den oavbrutet till 1976.
Nutidens sossar inklusive Boel Godner vill gärna framställa det egna partiet som inkluderande och gränsöverskridande. Då och då sticker emellertid bockfoten fram hos ledande partiföreträdare såsom Magdalena Andersson, Morgan Johansson och Peter Hultqvist vilka kanske framförallt har en tendens att se farliga nazister och högerextremister bakom varje buske.När dessa mestadels återfinns i partiföreträdarnas hjärnor.
Statsrådet Morgan Johansson hävdar att det vimlar av högerextremister och nazister.
De som går på Godners och övrigas försök till skönmålning skulle kanske studera texten till sången Internationalen (svensk text från 1902 av Henrik Menander), vilken sjungs unisont på såvitt jag vet alla sossesammankomster den 1 maj. Ett exempel i form av några rader i en vers som troligen inte sjungs i dag men som ändå finns med: ”Om de oss driver, dessa kannibaler, mot våra grannar än en gång, vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång.”https://www.dagensarena.se/redaktionen/sta-inte-dar-och-mumla/
SDs partiledare Jimmie Åkesson säger det självklara.
Den 2 mars behandlades SD Södertäljes motion om att på årlig basis upprätta ett migrationspolitiskt bokslut i fullmäktige. Förslaget föll i den votering som begärdes av SDs gruppledare Beata Milewczyk med röstsiffrorna 56-9, vilket följde strikta partilinjer.
I debatten kring motionen kom motståndarna med diverse argument av vilka några besvarades. Främst av tidsskäl valde vi SDare att inte i detalj bemöta alla dessa argument. Här följer några av de skäl våra motståndare luftade för att inte upprätta ett migrationspolitiskt bokslut samt i mitt tycke lämpliga svar, av vilka några framfördes vid KF-mötet ifråga.
”Man skall inte ställa grupp mot grupp”.
Detta är ett argument som används ymnigt av SDs motståndare om i praktiken all SD-politik. Faktum är dock att all politik i mångt och mycket går ut på att ”ställa grupp mot grupp” – hur skulle man annars kunna jämföra de skilda typer kostnader en viss politik för med sig? För att citera SDs ledare Jimmie Åkesson: ”Vi väljer pensionärerna och välfärden före en ansvarslös invandringspolitik.”
För övrigt går all socialistisk politik ut på att ställa grupper i form av samhällsklasser, såsom borgare och medlemmar ur arbetarklassen, fackanslutna och icke fackanslutna, jordägare och lantarbetare etcetera, mot varandra.
”Det är populistiskt och går ut på att skapa hat och splittring”.
”Argument” av denna typ är i sig så svepande, osakliga och populistiska att de knappast är värda att bemötas i en seriös debatt. De framfördes i KF-debatten framförallt av Robert Halef (KD), som därmed avvek från sin egen partiledares uttryckta mening.
Bloggaren i KFs talartol den 2 mars 2010. Foto: Rickard Graff
Ebba Busch Thor yttrade vid en pressträff den 25 februari: ”Kostnader för integration har nu gått över till kommunerna. Det är kommunerna som får stå för notan för boende, skolgång och bidrag.” KD vill att försörjningsstödet för arbetslösa skall ersättas med en statlig dagpenning. Halef borde kanske upplysa sin partiledare om att hon är populistisk och hatfull?
”Man kan inte mäta människor i ekonomiska termer”.
Ytterligare ett av dessa svepande, intetsägande och uteslutande emotionellt motiverade argument, som bland andra kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) brukar svänga sig med. Den fråga som omedelbart inställer sig är då: varför kan man göra det inom exempelvis områden som skola, äldreomsorg och sjukvård men inte inom migrationsområdet? All politik handlar till syvende og sidst om människor.
”Det är omöjligt att räkna ut vad invandringen kostar”.
Vem som helst med normal fattningsförmåga begriper att det är fullt möjligt att beräkna invandringens kostnader på såväl statlig som kommunal nivå. I mitt debattinlägg från talarstolen under KF-debatten anförde jag en SD-interpellation till kommunstyrelsens ordförande i Uppsala som exempel.
Boel Godners motsvarighet i Uppsala, Erik Pelling (S), lyckades för sin del i interpellationssvaret ange nettokostnader, när kostnader och intäkter beaktats, enligt följande och då ej endast för ett utan för fyra år: 2014: – 76 760 000; 2015: 63 718 000; 2016: – 53 846 000; 2017: 89 257 000.
Jag vill gärna tro att både Södertäljes KS-ordförande och samma kommuns ekonomiavdelning är lika kompetenta som motsvarigheterna i Uppsala, men osvuret är kanske bäst.
I Uppsala har man, till skillnad från i Södertälje, koll på invandringens kostnader.
”Vad vill ni göra med en sådan statistik”?
I de argument mot SD-motionen som framfördes från talarstolen antyddes – eller sades rent ut – att SD Södertälje vill upprätta ett register över invandrare. Ytterligare ett av dessa ovidkommande argument som uteslutande syftar till att misstänkliggöra och stigmatisera.
SD Södertälje anser helt enkelt att det är viktigt att ha tillgång till klara fakta, icke minst ekonomiska sådana, när viktiga politiska beslut som involverar många människor skall fattas. Södertälje kommuns så tydligt uttryckta vilja att mörka och dölja fakta på immigrationens område håller inte i längden!
”Vi måste ta emot människor som flyr från krig och elände”.
Att ge människor som flyr undan krig och olika typer av konflikter är naturligtvis, åtminstone i teorin, behjärtansvärt. Men pro primo kan vi inte ta emot hur många som helst utan att det blir negativa konsekvenser för hela samhället; pro secundo kan det vara svårt och ibland omöjligt att avgöra vilka som är verkliga flyktingar och vilka som är vad som brukar kallas bankomatflyktingar.
Som Jimmie Åkesson framhöll i sitt tal till Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro 2019: ”Vi räddar gärna världen, men låt oss först rädda vår del av den.” I vilket fall som helst: Sverige är fullt!
”Migration är en statlig angelägenhet”.
Sveriges migrationspolitik bestäms förvisso på statlig nivå, Det innebär givetvis inte, att det skulle vara en nackdel för kommuner och regioner att ha koll på de egna siffrorna. Tvärtom skulle detta underlätta för Södertälje och andra kommuner i händelse av exempelvis förhandlingar med staten om invandringsvolymer och eventuella statsbidrag i anledning av dessa.
Far och dotter – Hans-Göran Johansson och Annie Lööf.
Värnamo är en mindre kommun i Småland med 34 000 invånare. Ledande parti på orten är sedan många år Centerpartiet. Kommunstyrelsens ordförande heter Hans-Göran Johansson, född 1958, som till yrket är polisassistent. Han råkar även vara pappa till Center-ledaren Annie Lööf.
Liksom så många andra mindre orter i Sverige brottas Värnamo med betydande problem. Enligt SRs P1-morgon ligger det till på följande sätt: ”I småländska Värnamo med 34 000 invånare har gängkriminaliteten blivit något man fått vänja sig vid. Bara i januari har det skett flera skjutningar och sprängningar.”https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7143202
I januari tvingades exempelvis barnen på förskolan Dalstigen hålla sig inomhus en hel dag medan nationella bombskyddet genomsökte området sedan en sprängladdning detonerat vid en dörr till ett trapphus i närheten. En annan laddning exploderade under en bil.
Andra typer av brottslighet i det fordomdags så idylliska Värnamo inkluderar skjutningar mellan rivaliserade gäng samt narkotikabrott – strax före jul hittade polisens spanare en större kvantitet kokain. En åklagare i Göteborg specialiserad på gängbrottslighet utreder nu kriminaliteten i Värnamo. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=7142337
Invånarna i Värnamo känner sig alltmer otrygga till följd av de växande problemen med gängkriminalitet.
Annie Lööf, född Johansson, lyfte under den senaste valrörelsen fram ”Värnamo, Småland och Gnosjö-andan” som goda exempel på integration i Sverige. Till hennes försvar må anföras att det kan ligga nära till hands för politiker att berömma sina hemkommuner på olika sätt. Boel Godner (S) i min egen kommun Södertälje är därvidlag intet undantag.
Utvecklingen på Lööfs hemort visar otvetydigt att hennes omdöme var något förhastat. Det senaste halvårets förfärande utveckling pekar i en helt annan riktning, och de arma Värnamo-borna känner sig i dag alltmer otrygga. https://samtiden.nu/2019/02/otryggheten-vaxer-i-annie-loofs-varnamo/
Det är vidare inte alls omöjligt att Annie Lööfs beröm av den förträffliga integrationen i Värnamo har något att göra med att hennes far, Hans-Göran Johansson, är kommunens starke man sedan 2008. I senaste valet lyckades allianspartierna skramla ihop 24 mandat i fullmäktige med C störst med 10. Socialdemokraterna knep visserligen 15 mandat och blev största parti men de rödgröna kom ändå bara upp i totalt 18. Sverigedemokraterna erhöll 8 mandat, lika många som Moderaterna..
Återstår att se hur det nya kommunstyret lyckas hantera den skenande gängkriminaliteten. Gissningsvis kommer det att talas om ”utmaningar” åtskilliga gånger i kommunens olika fora.
Annie Lööf har vid det här laget hunnit med att vara riksdagsledamot för Centerpartiet sedan 2006 och dess partiledare sedan 2011, då hon efterträdde Maud Olofsson. Hon tycks ha en grundmurad ställning inom partiet, men upprepade opinionsmätningar visar att både Lööf och partiet tagit mycket stryk som en följd av den sjaskiga Januariöverenskommelsen då man släppte fram S och MP i regeringsställning och lämnade samarbetet med M och KD.
Annie Lööf är den senaste i raden av ledare för Centerpartiet/Bondeförbundet.
Enligt pappan Hans-Göran Johansson ville den begåvade dottern, som är född 1983, först inte bli politiker. Drömyrket i tonåren var istället åklagare. Efter studier och en tid som stipendiat i London, då unga Annie en period jobbade som barista, landade hon ändå i politiken och i faderns parti Centern. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7lqayw/pappa-hans-goran-hon-ville-inte-bli-politiker
Annie Lööf har ett välsmort munläder – kanske alltför välsmort. I valrörelsen pendlade hon mellan olika ståndpunkter i regeringsfrågan och försäkrade alla som ville höra på – och det var rätt många – att hon stödde en regering med Ulf Kristersson (M) som statsminister. Sedan blev det ändå S och MP sedan det blivit ett självändamål och en fix idé för Lööf och hennes allianskollega Jan Björklund att utestänga SD och dess 1,1 miljoner väljare från mesta möjligt politiskt inflytande.
Den här bysten av borgmästare Jakob Pettersson finns i Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson
Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner och hennes företrädare Anders Lago får ursäkta. Största kändisen bland Södertälje-politiker alla kategorier i demokratins tidevarv är Jakob Pettersson, som var stadens borgmästare 1896-1946, alltså i nästan ofattbara 50 år och dessutom riksdagsledamot och socialminister. Inte undra på att han är känd som Jakob Borgmästare och fick en gata i Rosenlund uppkallad efter sig.
Till skillnad från Boel Godner och Anders Lago var Jakob Gustav Pettersson (1866-1957) inte socialdemokrat utan en vänsterinriktad liberal. Han föddes i Södertälje den 24 augusti 1866 och var i 59 års tid med sin familj bosatt i den så kallade Borgmästarvillan på Saltsjögatan 17, varifrån han brukade gå ut på många och långa promenader då han kunde beskådas av många stadsbor. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/7233dfgf
Jakob Pettersson var son till specerihandlaren Carl Gustaf Pettersson (1836-1900), vilken drev en butik vid Stortorget. Ett stycke in på 1870-talet övertog Carl Gustaf Pettersson handlanden Carl Reinhold Kindgrens betydligt större affärsrörelse. I samband med övertagandet flyttade familjen Pettersson även in i Kindgrens stora trähus på Storgatan 7, senare känt som Arfströmska huset vilket revs 1954 för att ge utrymme åt det så kallade Kopparhuset.
Borgmästare, riksdagsman och socialminister. Efter att ha avlagt juris utriusque kandidat-examen vid Uppsala universitet 1891 och utnämnts till vice häradshövding ett par år senare blev Jakob Pettersson borgmästare i den goda staden Södertälje vid 29 års ålder 1896. 1899 inleddes hans kvartssekellånga bana som riksdagsman genom att han på ett program från dåvarande Liberalerna invaldes i andra kammaren som representant för städerna i Stockholms län, vilka var Södertälje, Norrtälje, Östhammar, Öregrund, Sigtuna och Vaxholm.
Jakob Pettersson (1866-1857) var Södertäljes borgmästare 1896-1946.
Efter en karriär som riksdagsledamot 1900-24 var Jakob Pettersson 1926-28 chef för socialdepartementet – det vill säga socialminister – i Carl Gustaf Ekmans liberala ministär. Hans företrädare på posten var den kände socialdemokratiske politikern Gustav Möller. I Wikipedia kan vi ta del av följande omdöme om Jakob Petterson: ”Genom sin sakkunskap och arbetsförmåga samt sin lugna och sakliga framställning vann Pettersson småningom stort inflytande och gehör i riksdagen.”https://sv.wikipedia.org/wiki/Jakob_Pettersson
Till följd av sina fördelaktiga personliga egenskaper anlitades Jakob Pettersson flitigt som utredare och var ledamot i diverse kommittéer. Han hade vidare ett starkt engagemang för nykterheten. Exempelvis motionerade han 1903 med flera år om internering för alkoholister. Så tidigt som 1913 väckte han en motion om pensionsförsäkring och 1917 en motion om arvsrätt för utomäktenskapliga barn; båda motionerna vittnade om hans starka sociala engagemang.
Varm nykterhetsvän. Petterson var en varm nykterhetsvän och förordade i princip ett förbud mot alkoholhaltiga drycker i Sverige men kom ihop sig med sitt parti, Liberala samlingspartiet, om lämplig tidpunkt för att ställa frågan på sin spets genom anordnande av en folkomröstning om ett rusdrycksförbud. När folkomröstningen hölls den 27 augusti 1922 blev resultatet ett knappt nej till förbud med röstsiffrorna 50,8 procent mot ett totalförbud och 48,8 procent för. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_rusdrycksf%C3%B6rbud_i_Sverige_1922
Borgmästarvillan på Saltsjögatan beboddes av Jakob Pettersson med familj i 59 år. Fotot är taget före renoveringen.
Pettersson valde att lämna Liberala samlingspartiet 1923. Han var sedan med om att bilda Sveriges liberala parti och ingick efter utbrytningen ur moderpartiet i den nya partikonstellationens riksdagsgrupp men misslyckades med att på nytt bli invald i riksdagen vid valet 1924. Socialdemokraterna blev här största parti med 41,1 procent av rösterna och bildade regering, den så kallade Branting III, med Hjalmar Branting som statsminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/Andrakammarvalet_i_Sverige_1924
Branting var dock sjuklig och avled året därpå, varefter han efterträddes som regeringschef av Rickard Sandler 1926. Denna S-regering tvingades snart avgå och lämna plats för en liberal ministär under ledning av Carl Gustaf Ekman, i vilken Jakob Petterson som nämnts ovan ingick som socialminister.
Jakob Petterson är den av Sveriges borgmästare som, jämte Adolf Hasselgren (1845-1930) i Kungsbacka, suttit längst på denna post. Den senare hade en liknande bakgrund som Pettersson och var även han borgmästare i 50 år, 1880-1930. Medan Hasselgren dog på sin post levde emellertid Jakob Petterson i elva år sedan han vid 80 års ålder lämnat borgmästarämbetet. Pettersson sägs med åren ha blivit alltmer konservativ. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adolf_Hasselgren
Antinazisten, antikommunisten och författaren Åke Thulstrup.
Sönerna Åke och Karl-Magnus Thulstrup. Efter sin tid som legendarisk borgmästare i Kringelstaden fick Jakob Petterson mer tid över åt bland annat ordenslivet och sitt skriftställarskap. Han hade 1923 varit med om att grunda avdelning 95 Taelghia inom Odd Fellows-orden. Han gav vidare ut skriften Södertäljeprofiler under adertonhundratalet, som 1970 trycktes i en ny upplaga med förord av Åke Thulstrup, som var son till Jakob Pettersson och dennes hustru Ebba Thulstrup.
Journalisten, författaren och förlagsmannen Åke Thulstrup (1904-89), som jag träffade några gånger på 1970-talet inom ramen för mitt politiska engagemang, var under Andra världskriget starkt engagerad mot nationalsocialismen och medlem i den välkända antinazistiska Tisdagsklubben. 1946-69 var Thulstrup verksam som förlagsredaktör och lektör vid Bonniers förlag i Stockholm.
Under det Kalla kriget tog Åke Thulstrup lika starkt ställning mot Sovjetunionen och kommunismen som han gjort mot Tredje riket och nazismen och var till den ändan med om att bilda den så kallade Nya Tisdagsklubben som jag var med i ett par år. Han avskydde också den nya vänsterrrörelse som växte fram i mitten på 1960-talet och som tog sitt avstamp i Vietnamkriget. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ke_Thulstrup
Skådespelaren och sångaren Karl-Magnus Thulstrup.
En annan son till borgmästaren i Södertälje var skådespelaren och sångaren Karl-Magnus Thulstrup (1903-2002), vilken efter studier vid Dramatens elevskola i Stockholm på 1920-talet och ett mellanspel i Malmö under många år ingick i Göteborgs stadsteaters ensemble. Han var 1951-64 rektor för Göteborgsteaterns elevskola. https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl-Magnus_Thulstrup
Demokratin i Sverige fasas ut i alla raskare takt till förmån för luddigt värdegrundstänkande.
Att utestänga Sverigedemokraterna, landets tredje största parti, från varje form av inflytande har blivit viktigare än allt annat bland övriga partier. Detta indikeras icke minst av att statsminister Stefan Löfven (S) har ringt runt till sina partikamrater i landets kommuner och uppmanat dem ingå blocköverskridande samverkan i syfte att sätta stopp för det Sverige-vänliga partiet. https://nyheteridag.se/lofven-ringer-runt-till-kommuner-for-att-stoppa-sd/
Ett av de efterföljansvärda exempel Löfven hänvisar till är den nya majoriteten i Södertälje, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått samman med Centerpartiet och Kristdemokraterna i en ohelig allians. Att Centern med veteranen Tage Gripenstam i spetsen skulle lägga sig platt för Boel Godners sosseri var väl inte helt oväntat – C i form av Bondeförbundet ingick som bekant i den regeringssamverkan som kallades ”kohandeln” med S på 1950-talet och har traditionellt inte ställt sig främmande för denna typ av samarbete. https://www.sodertalje.se/nyheter/de-ska-samarbeta-for-att-styra-sodertalje/
Att KD anfört av den fryntlige David Winerdal skulle sälja sin själ för att kunna positionera sig vid den kommunala maktens köttgrytor och bli knähund åt Godner är desto mer anmärkningsvärt. Det här var knappast vad KD-väljarna i kommunen hade röstat för. Om inte alla tecken slår fel lär det straffa sig i nästa val, vare sig detta inträffar i extraval 2019 eller i det ordinarie valet 2022.
Södertäljes nya makthavare – från vänster Emilia Pettersson (MP), Boel Godner (S), Tage Gripenstam (C) och David Winerdal (KD).
Besattheten av och vanföreställningarna gentemot SD från sjuklöverpartiernas och mediaetablissemangets sida har tveklöst gjort Sverige mindre demokratiskt. Den alltid läsvärde Dick Erixon, chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, går så långt att han skriver att Sverige inte längre är en demokrati:
Riksdagen bryter nu mot portalparagrafen i grundlagen. Små partier får ordförandeposter i utskotten men inte landets tredje största. Det är ett klart avsteg från demokrati och proportionalitet i riksdagens arbete. https://samtiden.nu/2018/09/sverige-ar-inte-langre-en-demokrati/
Således existerar inte längre normal parlamentarism i vårt land: sju riksdagspartier blockerar det åttonde. Det innebär att tesen ”all makt utgår från folket” har förvanskats till ”all makt utgår från delar av folket”. Erixon konstaterar att detta är ett brott mot Regeringsformens §1 när det kommer till fördelningen av ordförandeposterna i riksdagens utskott.
Jens Ganman raljerar över alliansens viktigaste valfrågor.
Riksdagen har 17 utskott av olika slag och MP med 4,4 procent av väljarstödet har tilldelats en ordförande- och en viceordförandepost. Samma gäller det gamla kommunistpartiet Vänsterpartiet med 8 procent, som därtill besätter posten som riksdagens andre vice talman. SD med 17,6 procent blir helt utan. Eller med Dick Erixons ord: ”Diktaturfasoner styr numera riksdagen.”
Dick Erixon och SD är inte ensamma om att konstatera att demokratin är satt på undantag i Sverige. Enligt en studie presenterad av den engelska tidskriften The Economist har demokratin i Europa som helhet minskat under perioden 2006-16. För Sverige noteras en av de största nedgångarna under nämnda tioårsperiod, låt vara att vårt land fortfarande rankas bland de jämförelsevis mest demokratiska. Sämst ställt med demokratin är det i Ryssland. https://www.europaportalen.se/2017/01/minskad-demokrati-i-europa
Ytterligare en indikator på att vår demokrati är i gungning är att antalet överklaganden som kommit in till Valprövningsnämnden är fler än någonsin – runt 900, vilket skall jämföras med ett 100-tal i valet 2014. Ett stort antal anmälningar har även tillställts OSSEs valobservatörer. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-anmalningar-om-valfusk-dramatisk-okning
Urholkandet av demokratin i Sverige är på intet sätt något som inträffat helt plötsligt i samband med det nyligen avverkade valet och dess efterdyningar. Det är, vilket demonstreras av The Economists studie, en process som pågått under en följd av år. Några ganska slumpmässigt utvalda exempel följer här:
–
Förre stats- och utrikesministern Carl Bildt sågar tjänstemannauppropet som en ”S-märkt kampanj”.
-261 formellt opolitiska tjänstemän vid regeringskansliet, varav några högre befattningshavare vid UD, undertecknar ett ”värdegrundsupprop” som på goda grunder kan uppfattas som ett ställningstagande mot en kommande regering ledd av alliansen eller M med eventuellt stöd av SD. Uppropet har av Carl Bildt avfärdats som ”S-märkt kampanjande”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On97e3/bildt-kritisk-mot-tjanstemannens-upprop
-Andreas Önnerfors, tyskfödd forskare vid Göteborgs universitet och medlem i Centerpartiet, försöker få igång ett upprop för att förmå Göteborgsposten att sparka sin ledarskribent Alice Teodorescu. Detta sedan Teodorescu varnat för riskerna med att överdriva hotet från nationalsocialismen. Bland annat kritiserade hon Dagens Nyheter för att ha utnyttjat Förintelse-överlevaren Héidi Fried som politiskt slagträ. Den reaktion Önnerfors hade velat ha uteblev dock varefter han såg sig föranlåten att göra en så kallad pudel och be om ursäkt. https://nyheteridag.se/forskare-forsokte-dreva-bort-teodorescu-nu-pudlar-han-offentligt/
-Flera exempel på klanröstning, en företeelse som möjliggjorts genom massinvandringen över Sveriges gränser, kan noteras. Det mest kända exemplet rör den helt okända Göteborgs-politikern Leila Ali Elmi, vilken kryssades in i riksdagen av sina somaliska landsmän. När hon skulle rösta om talman i riksdagen fick hon inte upp locket till sin riksdagsbänk. Ett annat exempel är Jamal El Haj, socialdemokrat i Malmö, som kryssades in efter att ha lovat fler moskébyggen och försvarat niqab. Ytterligare ett exempel är KDs riksdagspolitiker Robert Halef, som kunde inhösta flest personkryss i Södertälje efter att ha turnerat i kyrkor och andra samlingspunkter för kommunens assyrier/syrianer. https://samnytt.se/med-massinvandring-kommer-klanrostning
MPs Ali Khalil försökte ordna bygglov för moské i Botkyrka genom att lova M runt 3000 röster.
-Rikstäckande uppmärksamhet väckte det när SVTs ”Uppdrag granskning” avslöjade att Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, erbjudit Moderaterna i kommunen uppskattningsvis runt 3000 röster mot att partiet såg till att den muslimska församlingen beviljades bygglov för ny moské. Khalil tvingades avgå från sina tunga kommunala poster på kuppen och uteslöts även från sitt parti.. https://nyheter24.se/maktkamp24/913936-ali-khalil-mp-utesluten-fran-partiet-lovade-m-3-000-roster
-I ett land där de demokratiska institutionerna är på väg att krackelera faller det sig förstås naturligt att statsstyrda SVT ber om ursäkt till en brutal kommunistdiktatur som det röda Kina. som inte uppskattade ett satirinslag om kinesiska turister. Det torde därför inte ha överraskat någon att programledaren Jesper Rönndahl i sändning bad kineserna om ursäkt. Han skulle naturligtvis ha bett dem flyga och fara med hänvisning till att i Sverige har vi, till skillnad från vad som är fallet i Kina, lagstadgad yttrandefrihet. https://www.svt.se/kultur/svenska-nyheter-ber-om-ursakt-efter-kina-satir
-Mitt sista exempel på hur det kan gå till i det nya, på många sätt odemokratiska Sverige, är rättsväsendets behandling av gatukonstnären Dan Park. Denne har åtalats, dömts och fängslats upprepade gånger medelst gummiparagrafen om ”hets mot folkgrupp” till följd av sin högeligen politiskt inkorrekta konst. När han skulle ställa ut några av sina alster på ett galleri i Malmö för ett par år sedan ingrep polisen och bar iväg med ett flertal av tavlorna. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/06/30/nar-polisen-blir-ett-hot-mot-rattssamhallet/
Polisen beslagtog Dan Parks konst.
Värdegrundsflummande. Politiska upprop av opolitiska tjänstemän. Forskares försök att få ledarskribenter avskedade. Klanrelaterad röstning. Försök till röstköp. Statsmedias ursäkt till diktaturer. Fängslande av konstnärer och konfiskering av deras konst. Dessa företeelser är visserligen inte formellt olagliga men visar ändå på ett växande förakt för vår hävdvunna demokrati och yttrandefrihet som förfärar.
Inför riksdagsvalet 2010 skrev jag ett ironiskt blogginlägg med rubriken ”Sveriges tunnaste böcker”. Nu har 2018 års val nyss inträffat och det kan vara dags med en ny lista utifrån mina speciella kontakter med förläggarbranschen. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/07/valrorelsens-kortaste-bocker/
Jag har således erfarit att följande böcker ligger i pipeline:
Stefan Löfven är aktuell med två böcker.
Stefan Löfven: Statsmannaord.
Stefan Löfven: Makten är inget självändamål.
Ulf Kristersson: Rakryggat ledarskap.
Isabella Lövin och Åsa Romson: Våra personliga insatser för en bättre miljö.
Hanna Stjärne och Jan Helin: Rättvisa åt SD i SVT!
Antje Jackelén: Mitt försvar för den kristna tron.
Jonas Sjöstedt: Vad jag lärt av historien.
Jonas Sjöstedt är aktuell med två böcker.
Jonas Sjöstedt: Därför tar jag avstånd från vänstervåldet.
Boel Godner: Sanningen framför allt!
Gustav Kasselstrand och William Hahne: Konsten att ta sig in i riksdagen genom hög energi och gillanden på Facebook.
Margot Wallström: Israel förtjänar vårt stöd.
Margit Wallström är aktuell med två böcker.
Margot Wallström: Mina insatser för att motverka antisemitismen.
Fredrik Reinfeldt: En ansvarsfull immigrationspolitik.
Stockholm Pride: Bevisen för att vi inte är vänsterextremister.
Magdalena Andersson: Vår urstarka ekonomi.
Gustav Fridolin: MPs kamp mot islamismen.
Henrik Arnstad: Insiktsfulla tankar om rasism och nazism.
Pierre Schori är bokaktuell.
Pierre Schori: Mina bästa utrikespolitiska insatser.
Kjell Bergqvist: Därför borde jag ha hållit käften.
Stefan Jakobsson: Stoppa slöseriet med offentliga medel!
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson:: Därför hatar vi att vara vulgära och gapiga.
Göran Greider: Varför jag avskyr att sitta i TV-soffor och snacka skit.
Gudrun Schyman: Min samlade politiska visdom.
Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor, Jan Björklund och Isabella Lövin: Därför är det viktigare att rädda Sverige än att utestänga SD.
Peter Wolodarski: Med DN för en objektiv nyhetsrapportering!
Riksdagsvalet i ett nötskal i en tecknares perspektiv.
Nej, det blev väl inte de valresultat vi SDare i Södertälje hade hoppats på när vi bänkade oss för att hålla valvaka på valdagskvällen. 17,6 i riksdags- och 14,4 i kommunvalet är ändå 4,7 respektive 1,2 procentenheters ökning jämfört med förra valet. Ingen optimal utdelning – jag hade trott på 20-25 procent – men likväl ingen katastrof. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valet-2018-har-ar-riksdagspartierna-storst-och-har-gick-det-samst/
Det är ingen överdrift att utnämna Socialdemokraterna till det här valets stora förlorare. 28,4 procent är partiets sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes, precis som jag hade förutspått. I riksdagsvalet 1911 erhöll S-partiet under Hjalmar Brantings ledning 28,5 procent av rösterna. Jämfört med partiets bästa val någonsin – krigsåret 1940 då Per Albin Hanssons parti fick 53,8 procent – har sosseriet så gott som halverats.
Inte heller för Moderaterna blev det något succéval. 19,8 procent är 3,5 procentenheter sämre än i 2014 års riksdagsval, även om M inte kommer i närheten av partiets genom tiderna sämsta valresultat om 11,53 procent 1970.
I övrigt kan noteras att Miljöpartiets framgångar i opinionen, efter att ha dragit maximal nytta av den varma sommaren och helt oseriöst tagit denna som intäkt för långtgående klimatförändringar, har brutits – med 4,4 procent hankar man sig nätt och jämnt över riksdagsspärren och tappar tio mandat. Även den rödgröna regeringens stödparti Vänsterpartiet halkade ner några procentenheter jämfört med de flesta opinionsmätningar och får nu nöja sig med 7,9 procent.
Bloggaren flankeras av SD Södertälje/Nykvarns ordförande Joachim Hagström och gruppledaren Beata Milewczyk på föreningens valvaka. Foto: Rickard Graff
Centern på 8,6 och Liberalerna på 5,5 procent innebär väl rätt ”normala” noteringar, under det att Kristdemokraterna jämte SD kan utnämnas till valets segrare: 6,4 procent för KD innebär partiets fjärde bästa resultat någonsin även om det var långt ifrån alla tiders högsta som inföll 1998 med 11,77 procent.
SDs kommunala valresultat på 14,4 procent medför ett mandat mer i fullmäktige, detta med reservation för att vårt parti kan komma att tappa ett mandat till Realistpartiet när detta lokalpartis resultat föreligger först i slutet på veckan. Detta hänger samman med att Länsstyrelsen klantat till det och inrangerat RP bland ”övriga” trots att partiet har 1 mandat i fullmäktige. Stapeln med övriga partier når i Södertälje upp till 4,0 procent och RP behöver 2,0 procent för att komma in. Realistpartiet är för övrigt det enda parti som sagt sig kunna samverka med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-ska-sodertalje-styras-fyra-ar-framat
Vårt valresultat i Södertälje är desto märkligare, som vi med vår duktiga gruppledare Beata Milewczyk i spetsen bedrivit en mycket aktiv valrörelse med rekordmycket annonsering i lokalpressen, talrika debattinlägg och ett träget arbete i valstugan. Kanske har några väljare svalt den skräckpropaganda som producerats av den socialdemokratiska lögnfabriken, jag vet faktiskt inte.
Patrick Claesson, gruppledare i framgångsrika SD Nykvarn, omges av Beata Milewczyk, Rickard Graff och Oscar Ståhlbrand på valvakan. Foto: Tommy Hansson
Nåväl, sosseriet tappade åtskillig mark även i Södertälje och gick ner 3,3 procentenheter sedan förra valet till 31,3 procent. Det ser dock ut som om Boel Godner kan fortsätta vanstyra kommunen i ytterligare fyra år genom blocköverskridande samverkan. Jag gläder mig dock åt att Sveriges verkliga extremistparti, Miljöpartiet, backar med hela 2,9 procentenheter ner till 5,4 procent. Stor segrare i Södertälje är relativt sett KD med 8,7 procent.
Eftersom SD Södertälje /Nykvarn är en gemensam kommunförening glädjer jag mig åt att Sverigedemokraterna når ett kanonresultat i lilla Nykvarns kommun med 15,3 procent, vilket resulterar i två nya mandat upp till fem. Inte undra på att gruppledaren Patrick Claesson var glad som en speleman på valvakan! Det i kommunen dominerande Nykvarnspartiet har via sin ledare Bob Wållberg meddelat, att man som det pragmatiska parti man är ej utesluter samverkan med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/nykvarnspartiet-stanger-inte-dorren-for-att-samarbeta-med-sd
Medan Sverigedemokraternas motsvarigheter i de övriga nordiska länderna i två fall ingår i regeringar och i det tredje ses som ett normalt parti som alla andra råder i Sverige en egendomlig beröringsskräck gentemot SD. Det förefaller som om övriga partier hellre ser att Sverige går under än att ens samtala med SD-representanter. Om skillnaderna i synen på systemkritiska partier i Norden har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/
Redan ett dygn efter det att valresultatet offentliggjordes uttalade således Liberalernas ledare Jan Björklund, som slåss för sitt politiska liv, att den borgerliga alliansen spricker om något av dess fyra partier på något sätt samverkar med SD. Hellre skulle L söka stöd hos S eller MP, alltså två partier som innehåller gott om islamistiska element och har skänkt miljardbelopp i bistånd till den terrorbelastade Palestinska myndigheten .http://www.gp.se/nyheter/sverige/l-alliansen-spricker-vid-sd-samarbete-1.8174081
Förloraren Löfven försöker desperat klamra sig fast vid makten – vi får se hur det går.
Regeringsfrågan får i detta skede anses vara ytterligt osäker. Valets store förlorare, statsminister Stefan Löfven, tänker uppenbarligen klamra sig fast vid makten in i det längsta, kanske med hjälp av svikare i det gamla DÖ-underlaget. Det bästa från min konservativa horisont vore givetvis om M, SD och KD bildade regering, vilket hade inträffat i motsvarande situation i varje normalt land. Sverige är emellertid inget normalt land – här ligger en förlamande politisk korrekthet som en död hand över riket.
Slutligen noterar jag med tillfredsställelse att varken den öppet nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen eller kryptonazistiska Alternativ för Sverige kom in någonstans. För sistnämnda parti blev det en bitter läxa att vare sig gillanden på Facebook eller ”hög energi” i valrörelsen räckte till. Inte heller Medborgerlig samling (som jag nog hade kunnat tänka mig rösta på om inte SD hade funnits), Piratpartiet eller Feministiskt initiativ gjorde någon succé, även om F! faktiskt kom in i några kommuner. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-gick-det-for-smapartierna-i-valet-2018
Enligt Nyheter idags rubricering ”tokrusar” SD i opinionen, vilket möjligen skulle kunna betecknas som falsk marknadsföring. Det är sant att SD ökar med bastanta 2,2 procentenheter – från 21,8 till 24,0 procent jämfört med andra augustimätningen. Dock bör man ha klart för sig att det senaste resultatet innebär att SD är tillbaka på normala Sentio-nivåer efter ett för mig rätt oförklarligt dipp.
De 24 procenten gör SD till största parti hos det norska mätinstitutet, vilket som bekant var det institut som bäst lyckades förutse SDs resultat i valet 2014. Såväl Socialdemokraterna med 22,1 som Moderaterna på 18,2 procent backar något jämfört med den närmast föregående undersökningen. De nämnda siffrorna skulle mycket väl kunna bli det verkliga valresultatet den 9 september.
Av intresse i övrigt är att Centerpartiet tappar ner till 6 procent och kanske framförallt att Kristdemokraterna ökar med 1,2 procentenheter upp till 5,0 procent. Ebba Busch Thor tycks ha fått ett visst genomslag i opinionen. Även Liberalerna ökar till 5,2 procent medan Vänsterpartiet i stort sett ligger still kring 9 procent och Miljöpartiet minskar ner till 4,4 procent. MP-tappet kanske kan förklaras med att den värsta hysterin kring den heta sommaren har lagt sig.
Sentio-undersökningen ger inga som helst belägg för att extremnationella Alternativ för Sverige skulle komma in i riksdagen, eftersom stapeln för ”övriga partier” exklusive F!, PP och MED bara lyckas komma upp i 2 procent.
Braskande rubriker blev det när Jimmie Åkesson, efter att ha blivit grovt påhoppad i form av så kallad satir, avfärdade radiokanalen P3 som en ”skitkanal” som helst borde läggas ner. ”Vänsterliberal smörja rakt igenom” löd Åkessons kärva men helt adekvata omdöme .https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7031333
Åkessons beska sanningar fick personer som kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vänsterledaren Jonas Sjöstedt och riksdagens kulturutskotts vice ordförande Gunilla Carlsson (S) att gå fullständigt apeshit, som en målande engelskspråkig term lyder. ”Ett av de grövsta påhoppen jag hört under min tid som kulturminister”, påstod Bah Kuhnke medan Carlsson såg SD-ledarens uttalanden som ”ett totalt angrepp mot public service”. https://omni.se/kulturministern-ett-av-de-grovsta-pahoppen-jag-hort/a/a2Egxd
SDs valstuga vid Politikertorget i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson
Det måste vidare betraktas som anmärkningsvärt att Frankrikes president Emmanuel Macron hittar tid att anklaga Åkesson för att vara ”inkompatibel med svenska värderingar” sedan Åkesson under sitt framträdande i P3s ”Morgonpasset” vägrade välja mellan Vladimir Putin och Macron. Alltså med Åkessons ord dels en ”aggressiv imperialist” (Putin), dels en ”vänsterliberal EU-federalist” (Macron).https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/macron-sagar-akessons-svar/
Det är onekligen litet rörande att Frankrikes president noterar vad ledaren för ett socialkonservativt/nationalistiskt parti i Sverige anser, men det är nog rätt uppenbart att han känner sig kränkt i sammanhanget. Vad sedan en snigel- och grodätande sydeuropé har för kunskaper om ”svenska värderingar” är en annan femma. Själv tycker jag Åkesson gjorde alldeles rätt som passade på frågan.
Att Bonnier-ägda och SD-hatande Expressen i flera artiklar kört med nazistkortet mot SD förvånar ingen. Det är naturligtvis betänkligt om personer med pronazistiska åsikter söker sig till SD, men däremot skall ingen person behöva jagas med blåslampa för åsikter vederbörande lämnat bakom sig. Flera av de av tidningen utpekade individerna har nu lämnat SD, andra är under utredning. https://www.expressen.se/nyheter/fjorton-sd-politiker-lamnar-efter-nazistavslojanden/
Jimmie Åkesson har enligt min mening sagt det som behöver sägas i sammanhanget: ”Bara för att man gjort något dumt i sin ungdom, för att man var till exempel nazist, islamist eller kommunist i sin ungdom eller i sina tonår, måste inte det innebära att man diskvalificerar sig från all typ av samhällsdeltagande resten av livet.”
Jag skulle vilja gå ett steg längre: lämnar man nationalsocialismen (eller islamismen alternativt kommunismen) till förmån för ett demokratiskt engagemang bör man få beröm i stället för att tvingas schavottera i slaskpressen!
Jag avslutar med att redogöra för ett smutsigt och mycket obehagligt angrepp som gruppledaren i min SD-förening, SD Södertälje, råkade ut för nyligen. Beata Milewczyk kom till Sverige från Polen 2007 och engagerade sig några år senare i SD. I dag är hon gruppledare i fullmäktige och riksdagskandidat. Inte så konstigt, då Beata är en kompetent och attraktiv person.
Detta upprör dock signaturen ”Bekymrad väljare” (LT 1/9) som helt lögnaktigt anklagar Beata för att sakna utbildning – hon har i själva verket universitetsutbildning från Gdansk – och dessutom klämmer i med att hon skulle vara ”en ekonomisk båtflykting på Östersjön” samt ”marionett åt Tommy Hansson”. Det sistnämnda kan jag kanske tycka är litet kul, men alla som känner Beata Milewczyk vet att hon inte är ”marionett” åt någon.https://www.lt.se/artikel/opinion/insandare/forstar-beata-milewczyk-vilket-parti-hon-har-engagerat-sig-i
Beata Milewczyk i fullmäkttiges talarstol. Foto: Tommy Hansson
Resten av detta olustiga och lögnaktiga personangrepp på Beata och även på polska katolska kyrkan av en debattör som inte vågar framträda med eget namn kan ni tillgodogöra er genom länken ovan. Mycket upprörande är det att LTs debattredaktion släppt igenom det – men när det gäller att upplåta plats åt smutskastning av det Sverige-vänliga partiet och dess företrädare finns inga tabun.
Jag tänker inte komma med dåligt underbyggda anklagelser av något slag, men med tanke på den vårdade svenskan och med vetskap om S-partiets fullständigt hämningslösa lögnmaskineri skulle det inte förvåna mig det bittersta om lögnerna producerats av Boel Godners medarbetarstab i Södertälje stadshus eller kanske rentav i S-högkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm.
Det må vara hur det vill med den saken – valen till riksdag, kommuner och landsting kommer med all sannolikhet att förändra det partipolitiska landskapet i Sverige på ett genomgripande sätt. Sosseriet står inför sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes och kan vara i praktiken utraderat i valet 2022.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 