Löfven och Bildt oroliga över ”bekymmersam bild” av Sverige – inte över själva bekymren

Bildt och Löfven överens: det får inte spridas ”bekymmersamma” och ”konstiga” bilder av Sverige.

Det fria ordet ter sig uppenbarligen djupt bekymmersamt för den svenska politikereliten.

På annat sätt kan man knappast tolka statsminister Stefan Löfvens (S) och förre stats- och utrikesministern Carl Bildts (M) uttalanden för Aftonbladet från det nu aktuella internationella toppmötet i Davos. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/7zRpK/bildt-det-har-spridits-bekymmersamma-bilder-av-sverige

Det är en gammal sanning att i Sverige är det bara accepterat med en åsikt åt gången i en given fråga. Ändå hajar man till över vad Löfven och Bildt har att säga i anledning av samlevnadsrådgivaren och barnboksförfattarinnan Katerina Janouchs så uppmärksammade intervju i tjeckisk television nyligen. Om denna Janouch-panik har jag skrivit följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/12/janouch-paniken-sa-typiskt-for-sverige/

”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande”, kommenterar således Löfven Janouchs kritik av de problem hon menar att den vidlyftiga svenska immigrationspolitiken givit upphov till. Han anser tydligtvis att det är helt i sin ordning att en svensk regeringschef recenserar uttalanden gjorda av en svensk privatperson. Med andra ord: Janouch har blivit en svensk regeringsangelägenhet.

Katerina Janouch har blivit ett problem för det politiska och mediala etablissemanget i Sverige.

Även avsuttne utrikesministern Carl Bildt är bekymrad över hur Sverige framställs i utlandet. Visserligen uppger Bildt att han inte satt sig in i Janouchs utsagor, ”/…/ men det är klart att det har spritts bekymmersamma bilder av Sverige. Framförallt när vi gjorde en U-sväng i flyktingpolitiken, som var väldigt dramatisk.”

Bildts synpunkter visar, att han anser att det är betydligt viktigare att förmedla en icke bekymmersam bild av Sverige än att uttrycka sin oförytterliga åsikt om läget i vårt land. Det som oroar Bildt är en bekymmersam bild av vårt land, inte att läget faktiskt är bekymmersamt med no go-zoner, utbredd antisemitism, vårdkris, polisbrist och skenande kriminalitet omfattande bland annat våldtäktsboom och mordorgier.

Sålunda, menar Bildt, är det viktigt att svenska politiker ”tänker på vilken bild man förmedlar när man bedriver politik.” Om detta gäller även privatpersoner som Katerina Janouch framgår inte av Bildts utsaga.

Carl Bildts kommentarer bekräftar vad vi redan visste – att Bildt är en etablissemangets förkämpe som inte tolererar andra åsikter än de hallstämplat acceptabla; om de avvikande synpunkterna sedan är sanna eller falska är ovidkommande för Bildt. Den politiska korrekthetens ståndaktige lille tennsoldat som byggt hela sin karriär på att hålla sig inom åsiktskorridoren.

Han och Löfven borde kanske tänka mer på vilken bild av vårt land det förmedlar, när höjdarpolitiker antyder att de helst skulle se att svenska samhällskritiker håller käften och i stället för att komma med jobbig kritik sprider en glättad bild av Sverige.

Det måste i vilket fall som helst betraktas som en fjäder i hatten för Katerina Janouch att en statsminister och en före detta statsminister/utrikesminister reagerar inför vad hon haft att anföra om situationen i Sverige.

Kalle Strokirk kommenterar bokhandelschefen (Läslusen) Elja Lietoff Schüsslers utrensningsaktion av Janouchs böcker.

Denna uppmärksamhet smäller trots allt högre än när en bokhandelschef i Uppsala, med ett tyskt namn som kunde vara hämtat ur SS-rullan, rensar ut entartede böcker av den judiskättade tjeckiskan Janouch ur sina hyllor. Bokbål nästa? http://www.unt.se/kultur-noje/darfor-tar-hon-bort-katerina-janouchs-bocker-4501817.aspx

Uppmaning till bokbål på Pride

Bokbål i Tyskland 16 maj 1933.

Så var det dags igen för det årliga, översexualiserade vulgärjippo som kallas Pridefestvalen.

Till årets nyheter hör ett planerat bokbål som en grupp kallad Kulturmanifestet inbjuder till.

”I hundra, om inte tusen, tals år har religiösa skrifter motsatt sig homosexualitet och lett till att HBTQ-personer misshandlats och mördats för sin ´alternativa livsstil´, hävdas det i ett illa skrivet upprop. ”För att visa stöd gentemot likasinnade människor, som tvingas leva i samhällets periferi och inte får bevisa sin kärlek i giftemål (eftersom det är OLAGLIGT, jämställt med att mörda eller våldta någon) så borde vi alla samlas under Pride-veckan och bränna dessa gammaldags religiösa skrifter och starta en modernare livsåskådning som är mer förstående och tolerant.”

Så långt det så kallade Kulturmanifestets upprop till bokbrännandets fromma. Man diskuterar även passande namn för den ”modernare livsåskådningen” och nämner som ett förslag ”humanism”. Kulturmanifesterarna lär dock inte behöva komma på någon ny ”livsåskådning” eftersom den redan finns: förakt för religion och de normer som hållit ihop vår civilisation samt  den vidhängande föreställningen, att allting är tillåtet.

Försvarsmaktens prideavdelning på marsch. Bäva månde den lede fi!

Särskilt bevandrade i historia förefaller dock inte kulturmanifesterarna vara. Bokbål och bokbränning kommer för alltid att vara förknippat med den tyska nationalsocialismen och de bokbål som anbefalldes av Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels på 1930-talet, då bland annat all judisk litteratur som fanns att tillgå blev lågornas rov när böckerna kastades på eldarna av skränande SA-män och annan svagsint pöbel.

Så om uppropsmakarna önskar göra HBTQ-rörelsen en rejäl björntjänst är det bara att sätta igång och elda med Bibeln, böcker av Luther och annan kristen uppbyggelselitteratur som bygger på bibliska värderingar. Be my guest. Jag känner dock medlidande med alla de HBTQ-personer som vill vara vilka de är i avskildhet och inte tjoa med Gardell, Miljöpartiets ledning och alla andra i den avslutande och våldsamt exhibitionistiska paraden genom Stockholms gator och som nu även skall behöva genomlida ett bokbål.

Jag lägger mig inte i hur människor lever sina liv och med vilka de delar sovrum. Å andra sidan godtar jag heller inte att  av homosexlobbyn få nedkört i halsen vilka värderingar jag bör och/eller inte bör ansluta mig till. Jag förbehåller mig rätten att även fortsättningsvis läsa de ”gammaldags” religiösa skrifterna och göra min egen tolkning av dessa.

Kommer Koranen att kastas på elden?

Det skall sägas att det framgått av kulturmanifesterarnas interna diskussioner att inte alla välkomnar idén om bokbrännande. Det framgår heller inte om man, om nu den tvivelaktiga brasan blir av, avser bränna Koranen.

Från pridefronten kan även meddelas, att Försvarsmakten avser närvara också vid årets Pride Park som förlagts till Östermalms IP intill Stadion i Stockholm och således lägga ett antal slantar som enligt mitt förmenande kunde använts betydligt bättre. På kulor och krut, exempelvis. Det är under alla omständigheter vad jag som skattebetalare anser att mina pengar skall gå till.

http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Ovningar/Forsvarsmakten-pa-Pride-2012/

Bokbål är alltid idioti

En liten grupp människor i Gainesville i Florida i USA har, anförda av pastorn Terry Jones, fått för sig att det bästa de kan göra för att hedra minnet av offren för de jihadistiska terrorattackerna den 11 september 2001 är att bränna omkring 200 exemplar av muslimernas heliga bok Koranen. De tillhör en diminutiv kyrka som kallar sig Dove World Outreach Center som nu blivit herostratiskt (se fotnot nedan) ryktbar i hela världen.

Det är, för att uttrycka det milt, ett inte särskilt intelligent eller konstruktivt initiativ. Bokbål kan knappast betecknas som något annat än idioti. Det har aldrig lett till något positivt någonstans och kommer inte att göra det nu heller.

Historiens första dokumenterade bokbål ägde rum i Kina år 212 före Kristus, då den enväldige kejsaren Qin Shi Huang – som tog initiativet till byggandet av den kinesiska muren – lät bränna historie- och filosofiböcker. Vår svenska nationalskald Evert Taube har skildrat detta tilltag i dikten ”Muren och böckerna” i diktsamlingen Septentrion (1958).

Kort efter Hitlers makttillträde i Tyskland 1933 drabbades propagandaminister Joseph Goebbels av snilleblixten att man skulle bränna böcker en masse. Den 10 maj samma år ordnades sålunda ett omfattande bokbål på Opernplatz nära operahuset i Berlin. Här brändes verk av förment subversiva författare såsom  Thomas och Heinrich Mann, Sigmund Freud, Bertolt Brecht, Erich Maria Remarque, Karl Marx, Albert Einsten med flera, de flesta kommunister, socialister, judar eller bara ”intellektuella.” Också på andra håll i Tyskland anordnades bokbål.

Tyska SA-män eldar upp en del av världslitteraturen i Berlin 1933.

När det i dag talas om bokbål är det väl främst dessa nationalsocialistiska pyromandåd man kommer att tänka på. Har pastor Jones i Florida inte tänkt på denna ominösa historiska parallell? Jag har ingen aning. Han kanske inte ens känner till nazisternas bokbål eller vet vem Goebbels var.

Mitt tredje exempel på bokbål härrör från den omänskliga kommunistdiktaturen i Kambodja – eller ”Kampuchea” som landet då benämndes – åren 1975-79, då diktatorn och psykopaten Pol Pot lät bränna böcker i stora mängder. Inte heller detta exempel torde mana till efterföljd.

Därför blir man onekligen betänksam när man inbjuds till Facebook-grupper av typ ”International Burn A Quran Day”, där hatet mot islam och muslimer tydligtvis inte känner några gränser. Jag behöver inte framhålla att jag undantagslöst avböjer att ansluta mig till alla initiativ där man uppmanas hata eller förstöra.

Att bränna böcker är enligt min mening ingen legitim demokratisk rättighet. Om pastor Jones gör verklighet av sin föresats att bränna koraner den 11 september bör han, som jag ser på saken, gripas, misstänkt för exempelvis uppvigling, förargelseväckande beteende eller motsvarande. Helt klart är att Jones inte bara sätter ett oskattbart propagandavapen i händerna på militant islam utan också äventyrar tusentals kristnas liv och lem världen över, för att inte tala om den livsfara han utsätter de av sina landsmän som tjänstgör i Irak eller Afghanistan för.

 Jones och hans meningsfränder kränker naturligtvis även religionsfriheten, tryckfriheten och förolämpar alla de fredliga och laglydiga muslimer som finns runtom i världen och vars religiösa tro hjälper dem att överleva i en ogästvänlig värld.

Om det vore någon tåga i Jones församlingsbor skulle de givetvis avstyra pastorns spektakel och kasta ut honom med huvudet före från församlingsexpeditionen.

Fotnot: Uttrycket ”herostratiskt ryktbar” kommer från greken Herostratos, som år 356 före Kristi födelse brände ner Artemistemplet i Efesos endast för att uppnå ryktbarhet.