Så hjärntvättar BBC britterna: vänstervridning och dubbeltänk

British Broadcasting Corporation (BBC) grundades den 18 oktober 1922. Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen med reguljära sändningar utanför USA och förfogar i dag över ett otal TV- och radiokanaler i och utanför Storbritannien. Länge respekterades BBC allmänt som en garant för en saklig och opartisk nyhetsrapportering, men det ryktet har blivit avsevärt skamfilat – alltfler tenderar istället att se BBC som en vänsterinriktad propagandamegafon.

Enligt den brittiske författaren, journalisten och universitetslektorn David Sedgwick är det illa ställt på British Broadcasting Corporation, ibland av kritiker skämtsamt benämnt bland annat British Bullshitting Corporation, Bolshevik Broadcasting Corporation eller Brussels Broadcasting Corporation.

I boken BBC: Brainwashing Britain? (Sandgrounder Publishing 2018, 387 sidor) levererar Sedgwick en veritabel och samtidigt av fakta och exempel väl underbyggd bredsida mot den statliga brittiska företagsjätten, stundom kallad Auntie, som en gång i tiden uppfann beteckningen public service avseende medier ägnade att betjäna allmänheten.

David Sedgwick menar att det är illa ställt på BBC.

”The modern BBC”, konstaterar Sedgwick (sidan 5), ”is an entirely different animal than it was back in the 1950s when Auntie seemed to capture its essence so deftly. The modern organisation is in fact barely recognisable to its 1970s or even 1980s incarnations. Something has changed – is changing /…/ With its enthusiasm for all things liberal and ´progressive´, to the ordinary man and woman in the street the ´national´ broadcaster arguably feels ever more remote, ever more detached from their own reality than at any time in the corporation´s near 100-year history. https://sv.wikipedia.org/wiki/BBC

Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Enligt David Sedwick ligger alla som tillhör en eller flera av grupperna konservativa, kristna, vita, män, arbetarklassen, patrioter, abortkritiker och Brexit-supportrar illa till hos den närmast patologiskt politiskt korrekta institutionen BBC. En term som ofta nämns i samband med BBC och etablissemangsmedia  över huvud taget är kulturmarxism, som mycket kortfattat kan definieras som en utveckling av marxismen syftande till att påverka kultur- och samhällslivet i marxistisk/socialistisk riktning.

Ursprunget till kulturmarxismen står att finna i den så kallade Frankfurtskolan, som var en neomarxistisk skolbildning med ursprung i Institutet för socialforskning i tyska Frankfurt am Main i början av 1930-talet. En av målsättningarna var att förena Karl Marx politiskt-ekonomiska idéer med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.  Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 flydde många av företrädarna, exempelvis Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse, till USA. Särskilt Marcuse fick ett avsevärt inflytande över 68-vänstern i USA och västvärlden i sin helhet. ”Den långa marschen genom institutionerna”, ett uttryck som tillskrivits den italienske marxistiske teoretikern Antonio Gramsci, däribland det mediala flaggskeppet BBC, hade inletts.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankfurtskolan

David Sedgwick definierar kulturmarxismens agenda på följande sätt (sidan 15): ”The gradual process of destroying all traditions, languages, religions, individuality, government, family, law and order in order to re-assemble society in the future as a communist utopia. This utopia will have no notion of gender, traditions, morality, god or even family or the state.”

Hatet mot Trump. Ett särskilt hatobjekt för BBC är USAs president Donald J. Trump. Etablissemangsmedia och den politiska korrektheten i stort kommer aldrig någonsin att förlåta Trump för att denne i presidentvalet 2016 besegrade den egna favoriten Hillary Clinton, vilken så sent som kvällen före valet av såväl politiska bedömare som spelbolag antogs gå mot en given seger. Istället vann Trump med 304-227 räknat i elektorsröster; att Clinton fick något fler väljarröster än Trump hade ingen betydelse såsom det amerikanska valsystemet är utformat. https://www.oddsonline.se/nyheter/valet-i-usa-clinton-storfavorit-infor-den-sista-debatten/

Sedgwick presenterar i sin bok en rik provkarta på BBCs Trump-fientliga verksamhet. Trump är till att börja med nära nog allt som det brittiska medieföretaget avskyr: man, kristen, heterosexuell, frispråkig anti-socialist och med en bakgrund som extremt framgångsrik företagare i miljardklassen. Sedgwick (sidan 112): ”The maverick businessman represents a real threat to the elites  whose interests the BBC so faithfully and unreservedly represent. His opposition to open borders, mass migration and subsequent disenfranchisement of America´s blue collar workers puts him very much on the wrong side of BBC and its ´progressive´allies.”

Donald Trump är enligt BBCs värdegrund, som David Sedgwick uppfattar den, ”very, very bad”. Alla nyheter om och analyser av Trumps göranden och låtanden presenteras i BBCs programutbud i negativast möjliga dager. Jag skall av utrymmesskäl nöja mig med att återge ett exempel ur Sedgwicks bok.

Det gäller försöken att sammanbinda Trump med den vita rasistgruppen Ku Klux Klan (KKK) och särskilt David Duke, USAs troligen mest beryktade antisemit och förespråkare för vit överhöghet samt med ett förflutet som stormästare (grand wizard) för en falang av KKK. Duke har representerat det Republikanska partiet i delstatsparlamentet Louisiana men har även varit medlem i Demokratiska partiet. Populistiska partiet och Reformpartiet. Han uttalade 2019 sitt stöd för den vänsterextremistiska samt jude- och Israel-hatande demokratiska kongresskvinnan Ilhan Omar. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/14/vite-arkerasisten-david-duke-backar-upp-ilhan-omar/

Sedgwick beskriver hur BBC, oavsett vad Donald Trump sysslade med under sin framgångsrika valkampanj 2016, sökte koppla detta till David Duke: Trump vill sänka skatterna. Vad tycker David Duke om det? Trump vill bygga en mur mot Mexiko. Vad är David Dukes åsikt om det? Trump gillar glass med mintchoklad. Gillar David Duke glass med mintchocklad? Så där höll det på.

BBC piskade upp hatstämning mot Vita husets pressekreterare Sarah  Huckabee Sanders.

”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det kan noteras att Donald Trump enligt tillgänglig statistik som presenteras av Sedgwick (sidan 231) tagit avstånd från David Duke/KKK 55 gånger sedan 1991. Ändå har BBC med en dåres envishet gjort sitt bästa för att antyda, att de båda herrarna är av samma skrot och korn. Så till exempel hävdade det brittiska bolaget under valkampanjen 2016 att ”Trump vägrat ta avstånd från Duke” sedan den senare uttalat halvhjärtat stöd för Trump. Sedgwick visar emellertid att Trump i en intervju med journalisten och nyhetsankaret John Heilemann redan 2015 sade om Duke: ”I don´t need his endorsement. I certainly wouldn´t want his endorsment.”

Hatet och illviljan mot president Trump omfattar även hans nära medarbetare. David Sedgwick tar upp fallet med Sarah Huckabee Sanders, Vita husets pressekreterare 2017-19. Vid en presskonferens ställde en närvarande reporter den egendomliga frågan: ”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det väckte rabalder då Huckabee Sanders enligt BBCs framställning inte svarade på frågan. BBCs mailkorg fylldes snabbt med inlägg av typen ”Sarah Sanders är en fruktansvärt monster” och ”Hela administrationen är fullproppad med förespråkare för vit överhöghet!”

Sanningen var att journalisten och Trump-hataren April Ryan, troligen helt medvetet, slängde ur sig frågan – som inte hade någonting alls att göra med vad som diskuterats under pressträffen – då Sarah Huckabee Sanders hade avslutat pressträffen och var på väg från podiet. Detta rapporterades inte av BBC, som på detta sätt kunde skapa en egenhändigt ihopsnickrad skandal med Trump-anknytning. Sarah Huckabee Sanders ställning hos den vänsterliberala presskåren och hos BBC främjas knappast av att hon är dotter till den konservative före detta guvernören i Arkansas och presidentkandidaten Mike Huckabee. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Huckabee_Sanders

McGovern-syndromet och journaliskåren. BBC förefaller vara drabbat av samma åkomma som sedan lång tid tillbaka vidlådit etablerade svenska medier: det jag har kallat McGovern-syndromet. Det är uppkallat efter George McGovern (1922-2012), en vänsterliberal senator från delstaten South Dakota vilken nominerades som Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet 1972 men som förlorade till den sittande presidenten Richard M. Nixon med en av de största marginalerna i USAs historia – Nixon vann med elektorsrösterna 520-17.

McGovern-syndromet innebär att det aktuella mediet undantagslöst i sin rapportering och sina analyser med alla medel backar upp den demokratiske kandidaten. I Sverige har vi kunnat notera detta fenomen åtminstone sedan Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Svenska etablissemangsmedia, enkannerligen etermedia som SVT och TV4 (där USA-korrespondenten Rolf Porseryd är ett skräckexempel), har med den drucknes envishet favoriserat alla demokratiska presidentkandidater.

Detta gäller vare sig dessa varit vinnare såsom John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama eller förlorare såsom Hubert Humphfrey, Walter Mondale, Michael Dukakis, Al Gore, John Kerry och Hillary Clinton. De republikanska kandidaterna och presidenterna av typ Ronald Reagan och George W. Bush har analogt härmed svartmålats och demoniserats och Donald Trumps ondska känner i SVT/TV4s perspektiv som vi alla vet inga gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Detta är på intet sätt någon tillfällighet. Statistik visar att den svenska journalistkåren står långt till vänster. Enligt en norsk undersökning från 2019 röstar 70,7 av de 150 journalister som svarat på enkätfrågorna om partisympatier på något av partierna Vänsterpartiet (32,0 procent), Socialdemokraterna (24,0 procent) och Miljöpartiet (14,7 procent). Inget av de övriga partierna kommer upp i tvåsiffriga procenttal – Centerpartiet får 9,3, Liberalerna 5,3, Moderaterna 4,0, Kristdemokraterna 3,3 och Sverigedemokraterna 2,7 procent. https://nyheteridag.se/undersokning-70-procent-av-svenska-journalister-har-vanstersympatier/

Nej, George McGovern valdes inte till president 1972. Till den svenska journalistkårens stora sorg.

Tidigare undersökningar som gjorts under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet har också visat att den svenska journalistkåren står påtagligt till vänster om de vanliga väljarna beträffande partisympatier. I Asps forskning tenderar dock Miljöpartiet att vara det parti som framför andra favoriseras av journalisterna. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

BBC och Orwells dubbeltänk. Inte bara Donald Trump är i BBCs ögon ”very, very bad”. Detsamma gäller Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen (EU), populärt kallat Brexit. Företagets motstånd mot Brexit poppar enligt Sedgwick upp överallt i såväl TV- som radiokanaler. När det visade sig att den brittiska ekonomin på det hela taget tycks ha gynnats av EU-utträdet har termen ”trots Brexit…” varit ymnigt förekommande.

BBC har ett särskilt gott öga till det konservativa partiet Tories´ underhusmedlem Jacob Rees-Mogg, representerande valkretsen North East Somerset, vilken inte bara är aktiv Brexit-förespråkare utan även katolik, abortkritiker och motståndare till samkönade ”äktenskap”. Följaktligen har Rees-Mogg åtskilliga gånger varit utsatt för två av de metoder som David Sedgwick i sin bok tillskriver BBC: smutskastning och felaktiga påståenden, sådant som drabbar alla som inte oförbehållsamt bekänner sig till det brittiska mediaföretagets världssyn. Dessa förklaras omväxlande vara rasister, nazister eller extremister samt lidande av ”fobier” av skilda slag – islamofobi, homofobi och allt vad det kan vara.

Samtidigt berömmer sig ”Auntie” av att vara opartisk och rättvis. Hur går detta ihop? Enligt David Sedgwick i BBC: Brainwashing Britain? ägnar sig BBC åt ett dubbeltänk (doublethink) av samma slag som det Sanningsministeriet ägnar sig åt såsom det skildras av George Orwell (Eric Blair) i dennes klassiska framtidsdystopi 1984 (1949). Sedgwick sammanfattar (sidan 151):

I am an impartial, objective journalist who nevertheless: – Missrepresents the views  which contradict the BBC worldview. – Smears entities that disagree with the BBC worldview. – Selects and edits  material specifiacally to support the BBC worldswiew. – Amplifies whatever supports BBC narratives. – Suppresses whatever contradicts BBC narratives. – Applies different standards depending on whether individuals or organisations share the BBC worldview.

Det dubbeltänkande som beskrivs av Orwell – till exempel ”krig är fred” – möjliggör för BBCs journalister att samtidigt hysa två motstridiga uppfattningar i en fråga och tro att båda är lika sanna. https://study.com/academy/lesson/doublethink-in-1984-definition-examples.html

”Quiet and safe in Malmö”… Sedgwicks bok avrundas med fyra fallstudier av vilka en har stort intresse för oss svenskar då den gäller Malmö. Under rubriken ”Quiet and safe in Malmö” tar författaren upp situationen i vår tredje största stad Malmö utifrån en kommentar som gjordes av Donald Trump i februari 2017: ”We´ve got to keep our country safe. You look at what´s happening in Germany, you look at what´s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They´re having problems like they never thought possible.”

Uttalandet väckte bestörtning runtom i världen bland människor som inte är insatta i de problem vi svenskar upplever på daglig basis i vårt arma fosterland. Mord, dödsskjutningar, våldtäkter, kvinnomisshandel, bilbränder, bilar som kör in i folkmassor. Icke minst BBC uttryckte bestörtning: hur vågar den okunnige Trump ifrågasätta mångkulturens välsignelser? Bland de som citerades av BBC fanns förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, som på sitt sedvanligt arroganta och snorkiga sätt frågade sig vad Trump hade ”rökt”.

BBC trodde sig veta att det varit ”tyst och säkert” i Malmö och att det inte inträffat något större terrordåd. Det var dock inte det Trump hade åsyftat – han hade, helt korrekt, hänvisat till de avsevärda problem relaterade till massinvandring och mångkulturalism som är daglig verklighet för den svenska befolkningen. I syfte att understryka att Trump var en usel lögnare sände det brittiska mediebolaget ett reportageteam till Sveriges tredje största stad, Malmö. Teamet kom, vilket måste anses vara föga sensationellt, fram till att: ”Trump´s wrong, it´s quiet and safe in Malmö.”

Donald Trump hade rätt om tillståndet i Sverige.

Påståendet stämmer dåligt eller inte alls med föreliggande statistik publicerad av bland annat Brottsförebyggande rådet (BRÅ), SVT och Sydsvenskan. Enligt denna är Malmö med sina runt 330 000 invånare den farligaste staden i den nordeuropeiska regionen. Malmö toppar listan för 2016 med ett mordindex på 3,4 per 100 000 invånare. Malmö jämförs i statistiken med Paris ((1,8), London (1,3), Köpenhamn (1,1) samt Berlin (1,0). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-har-flest-skjutningar-per-invanare

Det förefaller som om Donald Trump inte hade haft så fel ändå. Och, som så ofta tidigare, hade BBC påkommits med byxorna nere.

BBC har nyligen varslat om betydande nedskärningar. Av företagets totalt 6000 tjänster har det aviserats att 520 skall bort. Därtill kommer ytterligare hundratals nedskärningar regionalt och vad avser Skottland, Wales och Nordirland. Huruvida detta kommer att dämpa BBCs vänstervridning må dock vara osagt.

Slutligen vill jag inte undanhålla för mina läsare att jag i egenskap av gruppledare för SD Södertälje intervjuades av BBC World´s stringer Malcom Brabant, stationerad i Köpenhamn, som ett kort inslag i ett program om den syriska flyktinginvasionen i Södertälje 2014. Om flera av BBCs medarbetare vore lika proffsiga och sakliga som Malcolm skulle företaget ha betydligt färre problem. https://www.bbc.com/news/av/world-europe-25805342/syria-crisis-influx-of-refugees-into-swedish-town

Fallet Eskil Erlandsson: hur kan någon längre hysa förtroende för svenskt rättsväsende?

Eskil Erlandsson står åtalad för att ha tafsat på kvinnliga riksdagskolleger.

I våras redovisade SVTs Uppdrag granskning alarmerande statistik avseende våldtäktsbrott. Antalet våldtäktsanmälningar ökar samtidigt som andelen uppklarade våldtäktsbrott sjunker.

Endast en av tio anmälda våldtäkter mot kvinnor över 15 år leder enligt granskningen i själva verket till åtal. En tungt vägande orsak till denna skrämmande statistik förklaras vara, att våldtäkter är ett brott med låg status inom polisen. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/darfor-laggs-valdtaktsutredningar-fortfarande-pa-hog-de-ar-inte-sarskilt-coola-att-utreda

Denna inställning kan lämpligen jämföras med hanterandet av ett nu aktuellt rättsfall: före detta jordbruksministern och riksdagsledamoten Eskil Erlandsson, född 1957, anklagades i samband med #metoo-uppståndelsen för att ha tafsat på riksdagskvinnor från det egna partiet samt Moderaterna. Erlandsson är nu stämd inför rätta för att ha lagt handen på tre kvinnors lår.

Erlandssons egen förklaring till sitt handlande är åtminstone rätt underhållande. Han har i polisförhör enligt Expressen förklarat att han lider av en ”fysisk åkomma”: ”Detta (åkomman) gör att jag väldigt, väldigt ofta…ja masserar mina lår, mina knutar i händerna, mina leder, och det gör att jag kan   peta på en människa som sitter jämte.” Av en händelse har samtliga dem Erlandsson petat på råkat vara kvinnor. https://www.expressen.se/nyheter/eskil-erlandssons-forklaring-till-misstankarna-fysisk-akomma/

Antalet anmälda våldtäktsbrott i Sverige har ökat mycket kraftigt under perioden 1975-2017. Källa: BRÅ.

Jag överlåter åt rätten att avgöra huruvida Erlandssons förklaring är trovärdig eller inte. Eskil Erlandsson nämndes som en tänkbar efterträdare till Maud Olofsson, när denna avgick som Centerpartiets ledare 2011. Som alla vet gick budet istället till Annie Lööf, liksom Erlandsson född i Småland.

Eskil Erlandsson må vara en snuskgubbe som förtjänar att hängas ut, men det bör påpekas att han inte misshandlat, våldtagit eller veterligen försökt våldta någon. Han har däremot ägnat sig åt ovälkommen kroppsberöring, vilket givetvis är oacceptabelt för såväl politiker som alla andra.

Om man emellertid jämför Erlandssons förseelser med den rådande våldtäktsepidemin kan jag inte annat än misströsta över det svenska rättsväsendets prioriteringar. Bara en liten del av våldtäktsanmälningarna leder som vi sett ovan till åtal och naturligtvis ännu färre till fällande dom. Jag har  mot den bakgrunden mycket svårt att förstå hur någon längre kan hysa förtroende för svenskt rättsväsende.

Erlandssons tafsande skall ha ägt rum 2016, 2017 och 2018.

Janouch-paniken – så typiskt för censurnissarnas Sverige

Katerina Janouchs sanningar om tillståndet i Sverige i tjeckisk TV blev för mycket för DN.

Plötsligt händer det. En i det mediala Sverige hyggligt känd person  säger något som rör om i det karga debattklimatet, ja det blir rentav panik inom etablissemanget.

När sex- och samlevnadsexperten Katerina Janouch, en ytterst flitig författarinna, i tjeckisk TV staplar upp sanningar om tillståndet i det svenska samhället uppstår ett ramaskri i gammelmedia, enkannerligen på Dagens Nyheter. Så där får man ju inte säga! Mer om Janouch, född i Prag 1964, här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Katerina_Janouch

Jag har inte sett intervjun och jag behärskar inte tjeckiska språket, men enligt uppgift skall Janouch bland annat ha konstaterat att svensk migrationspolitik inte fungerar, att svenskarna blir allt otryggare, att vi har problem med kriminalitet och laglöshet i ett antal förorter, att vården är överbelastad, att personer som varit aktiva i terrorrörelsen Islamiska staten (IS) återvänt till Sverige och rör sig fritt i samhället.

Att svenskar i allmänhet och svenska kvinnor i synnerhet känner sig allt otryggare konstateras i en nyligen offentliggjord rapport från Brottsförebyggande rådets (BRÅ), vars slutsatser kan studeras här: http://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/press/2017-01-10-otryggheten-har-okat-och-konsskillnaderna-kvarstar.html

Sverige blir alltmer kaotiskt och otryggt.

Den som så önskar kan se och höra intervjun med Katerina Janouch, som är ett välkänt namn i Tjeckien, här: https://video.aktualne.cz/dvtv/svedsko-prestava-zvladat-migraci-narusta-kriminalita-i-strac/r~0ab6755ad5de11e681020025900fea04/?redirected=1484253221

Vem som helst som inte isolerat sig i etablissemangsmedias elfenbenstorn – och framförallt givetvis alla som lever mitt i den beskrivna verkligheten – vet att allt detta är sant. Debattören Fredrik Brodén frågar således i Nyheter 24 med all rätt Janouchs kritiker om vad i det hon sagt som inte är sant: http://nyheter24.se/debatt/872912-broden-vad-av-det-janouch-sager-menar-ni-inte-ar-sant

Den mest hysteriska av Janouchs belackare har varit filmkritikern och DN-medarbetaren Hynek Pallas, också han tjeckiskättad och född i Prag 1975. I ett inlägg på DN Kultur tar han heder och ära av Janouch och anklagar henne för att sprida ”rykten och fördomar” och ägna sig åt desinformation. Några reella belägg för att så skulle vara fallet presenterar knappast Pallas, utan han tycks mena att man som naturaliserad svensk inte får kritisera Sverige i utländska medier. http://nyheteridag.se/janouch-talar-ut-om-avgangskravet-dn-har-tappat-fullstandigt-under-wolodarski/

Hynek Pallas breder ut sig i DN men tackade nej till att debattera mot Katerina Janouch i TV.

Pallas får svar på tal av Janouch, som frågar sig vad det är för fel på dem som inte är förskräckta över det alltmer kaotiska tillståndet i riket. Hon säger sig också vara ”livrädd” över att kritik av den katastrofala migrationspolitiken och dess exekutörer ofelbart leder till anklagelser om rasism, fascism och nazism. Det kan noteras att Pallas tackade nej till att debattera med Janouch i svensk television. http://omni.se/vad-ar-det-for-fel-pa-dem-som-inte-ar-forskrackta/a/6Jz8r

Katerina Janouch har tänt på alla cylindrar i anledning av den misshandel hon menar att Dagens Nyheter utsatt henne för och kräver bland annat chefredaktören Peter Wolodarskis avgång. Alltså den person som gjort det en gång tämligen respektabla DN till synonymt med vinklad agendajournalistik, undanhållande av sanningen och den skenande politiska korrekthetens vakthund par preference. http://www.expressen.se/nyheter/janouch-kraver-wolodarskis-avgang/

Det är givetvis helt symptomatiskt att Hynek Pallas, en närmast parodisk PK-figur med hemvist på Södermalm i Stockholm, fanatisk förespråkare för EUs ”öppna gränser” och icke minst SD-fiende, tillåts breda ut sig om saker han uppenbarligen inte alls behärskar i just DN. Han dömdes för övrigt till dagsböter för kvinnomisshandel vid Stockholms tingsrätt 2011. Pallas skulle göra alla men kanske mest sig själv en tjänst om han höll sig till filmkritiken. http://www.expressen.se/kultur/hynek-pallas-ar-sd-en-okulturell-maffia/

P. J. Anders Linder: DN ägnar sig åt angiverijournalistik.

Det kan vidare nämnas att P. J. Anders Linder på tidskriften Axess anklagat DN för att bedriva ”angiverijournalistik”, då man sökt upp den syndande Janouchs förläggare på Piratförlaget och pressat denna ta avstånd från ”sin” författarinna. http://www.axess.se/blog/2017/1/12/angiverijournalistik-ny-satsning-pa-dn-kultur#.WHfrpVxAqgY

Fallet Janouch är så typiskt för det Sverige där den grundlagsfästa yttrandefriheten i praktiken är starkt reducerad till följd av de gränser som sätts av ett ängsligt debattklimat och tron på, att endast vissa hallstämplade åsikter är tillåtna. Katerina Janouch, som för övrigt är av judisk börd, skall ha allt beröm för att hon säger som det är och inte låter censurnissarna till vänster ostört få sprida sin falska och glättade Sverige-bild.

Trött, fördomsfullt och lögnaktigt av Nujen

I en show 2014 framträdde Özz Nujen som svensk statsminister.

Den kurdiskfödde komikern Özz Nujen har debuterat som krönikör i Expressen. Det borde han nog inte ha gjort.

Jungfrukrönikan blev nämligen en trött, fördomsfull och delvis lögnaktig samt av fakta helt opåverkad inlaga om tillståndet i Sverige. Människor som är allvarligt oroade över hur läget de facto är avfärdar Nujen som ”gnällspikar” som borde ha vett att knipa igen. http://www.expressen.se/kronikorer/ozz-nujen/gnallspikarna-snackar-skit-om-vart-land-medan-ledaren-semestrar-i-thailand/

Ty varför skall man klaga på Sverige när det går så bra för Özz Nujen? ”2016 var tydligen ett väldigt dåligt år för världen”, raljerar Nujen, ”men för mig var det ett rekordår, tiotusentals hade kommit och sett mig och jag hade fått fantastiska recensioner.” Alltså måste allt vara fantastiskt bra i Sverige, tycks Özz Nujen på fullt allvar mena.

Gnällspikarna och de som har mage att kalla sig ”Sverigevänner” snackar skit om ”vårt” land, menar den kurdiske turken Nujen: ”Vi mår bra, och har det egentligen bra som fan, vi har både rutbidrag och barnbidrag.” Värst av allt – Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson (stoppa pressarna) semestrar i Thailand.

Özz Nujen, som han  kallar sig, hette ursprungligen Özgür Gezgin och kom till Sverige med sina föräldrar som åttaåring.  Han föddes 1975 i den kurdiska delen av Turkiet men anser sig uppenbarligen numera vara helyllesvensk. Bostadsorten Rinkeby byttes småningom ut till en sekelskiftesvåning nära Kronobergsparken på Kungsholmen i Stockholm. Jag tvivlar inte på att den här mannen mår bra och skrattar säkert hela vägen till banken.https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96zz_N%C3%BBjen

EU-parlamentarikern Fredrick Federley, tidigare riksdagsman, upptäckte en SDare i en kebabkö.

Den förmenta upprördheten över att Jimmie Åkesson semestrat i Thailand, där som bekant talrika svenskar funnit sitt ”paradis”, påminner litet grand om centerpartisten Fredrick Federleys tragikomiska ”scoop” när han inför valet 2010 fick syn på en ung SDare i en kebabkö: sverigedemokrater får väl inte äta utländsk mat, SD-ledare får inte ta semester utomlands, hö-hö-hö… https://tommyhansson.wordpress.com/2010/07/06/federleys-kebabhumor/

Nujen hade dock litet otur med tajmingen av sin Expressen-debut. Ty parallellt med denna kunde Brottsförebyggande rådet (BRÅ) konstatera, att otryggheten i Sverige bara ökar. ”Det är en skrämmande situation”, kommenterar BRÅs generaldirektör Erik Wennerström. 31 procent av Sveriges kvinnor känner rädsla när de går ut om kvällarna, vilket är den största ökningen i sitt slag sedan 2006.

Oroligast är gamla respektive unga kvinnor, varav en del inte vågar sig ut över huvud taget. Samtidigt ökar gängbrottsligheten lavinartat. ”En allvarlig utveckling”, kommenterar inrikesministern Anders Ygeman (S). http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bra-otryggheten-okar

Özz Nujen anser dock att de som oroas över utvecklingen bara är ”gnällspikar” som lyssnar för mycket till ”SD-troll”. Vad betyder en ständig ökning av våldsbrotten så länge Nujens åhörarskaror av någon för mig outgrundlig anledning ökar samtidigt som penningflödet till den nujenska kontot blir allt stridare? http://www.sydsvenskan.se/2016-09-24/konstant-okning-av-valdsbrott

Magnus Betnér: ”Sverige har aldrig varit tryggare.”

Nujens desperat ovederhäftiga argumentation för att vi har det kanonbra i Sverige låter mest av allt som ett eko av komikerkollegan Magnus Betnér, som för något år sedan i en omdiskuterad video sade ungefär samma sak. ”Sverige har aldrig varit tryggare”, menade Betnér och utsattes av naturliga skäl för bitvis svidande kritik.

SVT-journalisten Joakim Lamotte anklagade exempelvis Betnér för att ”pissa folk i ansiktet”: ”Jag hörde med Brottsförebyggande rådet och det visar sig ju att Magnus Betnér är helt ute och cyklar. I själva verket är det ju så att brottsligheten ökar i Sverige…” Via denna denna länk till sajten Nyheter idag kan såväl Betnérs video som Lamottes videosvar avnjutas: http://nyheteridag.se/svt-journalist-totalsagar-betner-om-brottslighet-i-samhallet-du-pissar-folk-i-ansiktet/

Den slutsats jag drar av Özz Nujens och Magnus Betnérs pinsamheter om tillståndet i Sverige är att de i egenskap av komiker lever i ett slags verklighetsislolerande bubbla av flabb, flams och ytlighet som får dem att utan betänkligheter yttra vilka tokigheter som helst. Sak samma kan sägas om kändiskolleger av typ Henrik Schyffert, Jonas Gardell och Malena Ernman vars livsstil och umgänge med likasinnade på Operaskällaren och andra fashionabla platser tydligtvis får dem att helt tappa greppet om verkligheten.

Malena Ernman, Jonas Gardell och Henrik Schyffert anser sig tillhöra ”PK-eliten”.

Vi lever i dag i ett Sverige där huvudstaden Stockholm i dag räknas som världens våldtäktshuvudstad. Kulturimport från Mellanöstern och Nordafrika gör att inga kvinnor numera kan känna sig säkra när de går utanför dörrarna, ibland inte ens i det egna hemmet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6531475 Samtidigt skenar antisemitismen till följd av muslimimporten, vilket fått ett ökande antal judar i framförallt Malmö att emigrera.

Ett Sverige där människor i allt fler så kallade utanförskapsområden eller no go-zoner terroriseras av invandrargäng varav många med muslimsk bakgrund. Där poliser, räddningspersonal och till och med snöröjare utsätts för stenkastning och raketbeskjutning. http://8sidor.se/inrikes/2017/01/snorojare-attackerades-i-sodertalje/

Den här bilden sprids nu utomlands, något som naturligtvis inte är särskilt god PR för Sverige vilket detta videoinslag visar. I inslaget attackeras ett australiensiskt TV-team i Özz Nujens forna bostadsort Rinkeby av aggressiva invandrare: https://www.facebook.com/DennisPrager/videos/10154617813246998/?autoplay_reason=all_page_organic_allowed&video_container_type=0&video_creator_product_type=2&app_id=2392950137&live_video_guests=0

Oroas dock icke, du klentrogna svenska folk. Det går ju bra för Özz Nujen, Magnus Betnér och Henrik ”Bajsrunkaren” Schyffert.

Utländska TV-team uppskattas inte av personer med invandrarbakgrund i Rinkeby.

Efter ”Uppdrag granskning”: Dags att inse varifrån det verkliga hotet mot judarna kommer

 Judehatet har bytt ansikte.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/det-vander-sig-i-magen-av-sds-propaganda/

Dagen efter ”Uppdrag gransknings” (SVT) uppseendeväckande reportage om den muslimska antisemitismen i Malmö är dementimaskinen i gång. Ett av de populärare greppen är att peka fingret åt Sverigedemokraterna i stället för åt det håll där det faktiska judehatet står att finna.

Ett exempel på denna strategi är en artikel av socialarbetaren och Auschwitz-överlevaren Emerich Roth i Dagens Nyheter dagens datum (se länken ovan).

Utan att vilja förringa denne säkerligen hedervärde mans dyrköpta erfarenheter kan jag inte annat än skaka på huvudet åt att vår sannolikt mest inflytelserika tidning, en dag efter ett avslöjande reportage om muslimsk antisemitism, släpper fram någon som tillåts rada upp ett antal lögner eller i bästa fall halvlögner om SD utan att det ljungande judehatet från muslimskt håll berörs med ett ord.

Alltså om det enda parti i riksdagen som tycks ta antisemitismen på fullt allvar och därtill det sannolikt mest Israel-vänliga. Vars partisekreterare har en gigantisk Israel-flagga på sitt kontor och som har flera framstående representanter av judisk börd. Sverigedemokraten Ted Ekeroth var 2007 den förste svensk som tilldelades World Zionist Organizations (WZO) prestigefyllda utmärkelse Herzlpriset, uppkallat efter sionismens grundare Theodor Herzl (1860-1904).

 Ted Ekeroth med Herzlpriset.

Detta parti blandar Roth ihop med den tyska nationalsocialismen och Förintelsen – vilket bland annat torde bevisa att hög ålder inte nödvändigtvis är synonymt med vishet och klokskap (Roth föddes i Tjeckoslovakien 1924).

Jag hyser den djupaste respekt för människor som överlevde Förintelsen, men ger det dem mandat att fabulera fritt i media om saker de uppenbarligen har föga eller ingen sakkunskap om? Jag tycker faktiskt inte det. Roth hävdar exempelvis att SDare i allmänhet marscherade under hakkorsfanor på 1990-talet, vilket är alldeles tokigt – låt vara att det fanns enstaka virrpannor. Han torgför dessutom något slags psykiatrisk gottköpsteori om att SDs kärna skulle bestå av yngre män ”som negligerats av sina pappor”.

Willy Silberstein, ordförande i den ultraliberala Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), är visserligen inte lika grov i sin demagogi som Emerich Roth men kan inte heller han låta bli att försöka få det till att antisemitismen i Malmö egentligen nog är Sverigedemokraternas fel.

Uppenbarligen upplever Silberstein/SKMA det som mycket obehagligt att nästan allt judehat i Malmö de facto emanerar från muslimska invandrare. Lösningen? Sparka på SD. I Metro den 23 januari citeras Silberstein i en artikel som belyser det faktum att Judiska församlingen i Malmö nu beslutat stängsla in synagogan på Föreningsgatan på följande sätt: ”Jag tror att Sverigedemokraternas argumentation ökar motsättningen mellan olika grupper.”

Metroartikeln här:

http://www.metro.se/skane/malmos-synagoga-stangslas-in-efter-hot/EVHoav!mj2f8uSpB7D6Q/

När man går in på SKMAs hemsida finns där inte en rad om SVTs reportage om den importerade antisemitismen i Malmö som fått många judar att i desperation och avsmak lämna staden. I Malmö finns uppenbarligen inte längre någon framtid för dem, kanske inte heller för andra ickemuslimer utom möjligen muslimernas uppbackare inom de rödgröna partierna. Däremot vidarebefordrar organisationens Facebook-sida visst material om det aktuella judehatet.

Willy Silberstein, som är född i Norrköping 1954, var som ung man med tjockt hårburr med i organisationen Demokratisk Allians vilken bland annat försvarade USAs engagemang i Indokina  som nödvändigt i syfte att bekämpa den globala kommunismen (jag vet, ty jag var med). Därefter gjorde han, liksom sin syster Margit Silberstein, en framgångsrik karriär inom etablissemangsmedia innan han 2009 blev ordförande i SKMA. Numera ägnar han sig mest åt moderatorsuppdrag och medieträning.

 Ortodoxe Malmö-rabbinen Shneur Kesselman, en av måltavlorna för den muslimska antisemitismen, med Malmös synagoga i bakgrunden.

Personer som Roth och Silberstein tror antagligen att de gör Sveriges judar en tjänst genom att utmåla SD som ett stort hot, samtidigt som de lägger ner stor energi för att varna för något de kallar ”islamofobi”, men i verkligheten är det precis tvärtom.

Genom att demonisera SD försvårar de för judarna att se var det verkliga och i realiteten enda hotet mot deras existens i Sverige och i andra länder ligger: bland det, tack vare massinvandringspolitiken, ständigt växande antalet muslimer vars heliga skrift (Koranen) upphöjer judehatet till religiös dogm och liknar judar vid grisar och apor. En slogan som reciterats av otaliga islamska hatpredikanter för att rättfärdiga mord på judar.

Profeten Muhammed själv, med bakgrund som karavanrövare och kamelskötare,  lät som bekant vid ett tillfälle halshugga omkring 600-800 judar under sin väpnade kamp för att tillskansa sig makten och utöka sina landrevir.

Varken Emerich Roth eller Willy Silberstein är naturligtvis det minsta intresserad av att lyfta fram den politiska vänsterns skuld när det gäller den skamliga antisemitismen i Malmö. Inte heller belystes denna aspekt i Janne Josefssons ”Uppdrag granskning”.

 Dåvarande oppositionsledaren Stefan Löfven (S) citerade Koranen och träffade muslimska trosanhängare i Rinkeby på nationaldagen.

Den alltid informativa och inte sällan bitska sajten Jihad i Malmö, med förre kristdemokraten Hans C. Pettersson som ansvarig utgivare, lyfter däremot de starka kopplingar som finns mellan ledande S-politiker i Malmö och den islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza. Sajten påpekar också att en kommunal nämndordförande ledde en antisemitisk demonstration på Malmös gator.

Mer här:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/01/man-vill-bara-grata.html

Den till Sverigedemokraterna avhoppade Malmö-sossen Nima Gholam Ali Pour spinner vidare på samma tema i en välmatad debattext på sin blogg Nimatown under rubriceringen  ”Ingen nolltolerans mot antisemitism i Malmö”. Nima berömmer TV-reportaget och skriver att man ”börjat komma bort ifrån myterna om att det handlar om nynazister eller högerextrema som skulle stå bakom antisemitismen i Malmö”.

Det som inte togs upp i Uppdrag Gransknings dokumentär var legitimeringen av antisemitism från politiskt håll som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ligger bakom. De rödgröna politikerna i Malmö  inte tagit avstånd från antisemitism utan har på olika sätt signalerat att antisemitism är norm.

Nima hänvisar i detta sammanhang till Malmö-politiker såsom kommunfullmäktigeledamoten Adrian Kaba (S) och riksdagsledamot Hillevi Larsson (S); den senare stoltserade nyligen med ett diplom hon fått sig tilldelat av Palestinska föreningen i Malmö vilket avbildar ett ”Storpalestina” där Israel utplånats. I bakgrunden huserar förre kommunstyrelseordföranden (S) Ilmar Reepalus Dialogforum, vilket enligt Jihad i Malmö ”snackat käkarna ur led” utan några som helst resultat.

 Palestinaaktivisten Mohannad Yousif till vänster och Olof Holmgren från ”Stoppa matchen”-ledningen i Malmö 2009.

De rödgrönas länk till Palestina-rörelsen uppges vara Mohannad Yousif, vilken varit flitig med att sprida konspirationsteorier som att terrorrörelsen Islamiska staten (IS) i själva verket finansieras av israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Yousif samarbetar nära med Larsson och Vänsterpartiets ordförande Morgan Svensson. Sålunda har, konstaterar Nima, ”…den rödgröna majoriteten släppt in antisemiterna i maktens salonger…”.

På detta sätt har antisemiterna, långt ifrån att ha stigmatiserats, i stället blivit normen i Malmö. Yousif var en av de ledande förespråkarna för att Davis Cup-matchen Sverige-Israel i Malmö 2009 skulle stoppas.

Här en länk till Nima Gholam Ali Pours bloggtext:

http://nimatown.blogspot.se/2015/01/ingen-nolltolerans-mot-antisemitism.html

Det politiska parti som mest engagerat sig mot antimsemitismen i Sverige är som nämnts ovan Sverigedemokraterna, något som stör de liberala/vänsterinriktade/ängsligt politiskt korrekta bedömarna något oerhört. Willy Silbersteins standardargument är att ”SD utnyttjar antisemitismen för att komma åt muslimerna”, en verklighetsfrämmande konspirationsteori om någon.

Det beryktade Expo, med sina rötter i vänsterextremism och anti-vit rasism och där juden Jonathan Leman är en av toppfigurerna, har över huvud taget inte visat något intresse för att kommentera ”Uppdrag granskning” om judehatet i Malmö.

 Judiske Expo-medarbetaren Jonathan Leman.

Dess hemsida har de senaste dagarna toppat med det påstått minskade stödet för nazisterna i Grekland och ondgjort sig över den islamkritiska Pegida-rörelsen i Tyskland. Dock inget om judehatet i Malmö, som sagt. Också i Expos fall torde det vara så att antisemitismen helt enkelt kommer från ”fel” håll och att kritik mot något som har med islam att göra skulle sabba Expos opinionsbildning mot ”islamofobi”.

Av Jonathan Leman hade man nog kunnat vänta sig betydligt mer. Han har som jude smärtsamma erfarenheter av den under senare år alltmer utbredda antisemitismen och vet naturligtvis mycket väl varifrån den i kanske 95 fall av 100 kommer ifrån.

Man skulle önska att Leman kunde bryta sig ur Expos tvångströja av SD-hat och proislamism, främst därför att detta skulle underlätta för Lemans egen folkgrupp att urskilja varifrån det reella hotet kommer. Jag har hittat denna artikel av en 25-årig Jonathan Leman i Expressen från november 2006 som tyder på betydande insikter och mognad:

http://www.expressen.se/debatt/jag-blir-attackerad-for-att-jag-ar-jude/

 Mirjam Katzin (V) resonerar verserat i ETC.

Det vettigaste jag läst från någon vänsterföreträdare i anledning av det aktuella TV-reportaget kommer från Mirjam Katzin, som i en artikel i tidskriften ETC för ett ganska så verserat resonemang kring företeelsen antisemitism. Katzin, som är doktorand i juridik i Lund och aktiv vänsterpartist, är exempelvis medveten om att det förekommer judehat från muslimer.

I slutklämmen av sin artikel lägger hon dock för säkerhets skull till följande vad jag vill kalla alibiresonemang, eftersom hon antagligen vill fortsätta vara kvar i V-partiet:

Man måste ha det politiska modet att skärpa arbetet mot islamofobi och arbetet mot antisemitism samtidigt och att ta de konflikter detta innebära, både i och utanför rörelsen.

Katzins hela debattext här:

http://www.etc.se/debatt/onyanserad-debatt-om-hatet-mot-judar

Undersökningar från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Forum för levande historia visar att det är åtta gånger vanligare med antisemitism hos personer med muslimsk bakgrund än från andra befolkningsgrupper. Samtidigt förefaller judehatet bli ett allt mindre problem bland extremnationalister och rena nationalsocialister, eftersom dessa numera fokuserar betydligt mer på att motverka den massiva invandringen än den traditionella nazistiska fixeringen vid judarna.

Ju förr individer som exempelvis Emerich Roth, Willy Silberstein och Jonathan Leman, liksom så kallade antirasistiska organisationer och den etablerade judenheten inser detta, och faktiskt också börjar framföra det, desto bättre.

 

 

 

 

Svastikor på moské kan vara vänsterprovokation

 Motbjudande vandalisering av moskén på Södermalm.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/hatbrott-fran-hogerextrema-okar

SVT Nyheter/Regionalt hänvisar i en text den 4 januari 2014 till att:

Anmälda hatbrott kopplade till högerextremism och nazism har fördubblats i Stockholm de senaste åren.

Dagens Nyheter, som SVT Nyheter refererar till, har konstaterat att ungefär samtidigt som Stora moskén på Södermalm i Stockholm sprejades med svastikor (hakkors) nyligen så drabbades även Sofia kyrka och Hagsätra kapell i Stockholms-området på samma sätt. Det uppges att polisen ännu ej hittat vare sig ögonvittnen till händelserna eller teknisk bevisning i form av sprejburkar eller annat.

Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anmäldes tidigare 50 hatbrott som kunde antas vara nazistiska/”höger”extremistiska om året, men nu är antalet uppe i runt 100. Dock menar BRÅs talesman att det är svårt att tala om någon säkerställd stor ökning, då antalet anmälningar i reala tal  är så pass få.

Vandalisering av detta slag är naturligtvis så avskyvärt det kan bli. Nidingsdåd av den här typen har helt uppenbart utförts av personer som kulturellt och estetiskt står på en lägre nivå än grottmänniskor. Frågan är dock varför vandaliseringen i fråga betecknas som ”nazistisk” eller ”högerextrem”.

 Svastikan står som religiös symbol för ljus och lycka.

Det är mycket tveksamt vad svenska nationalsocialister skulle anse sig ha att vinna på att kleta ner såväl moskéer som kyrkor/kapell med den egna ideologiska symbolen. Svenska nassar har mig veterligt inte använt svastikan som i alla fal officiell symbol under efterkrigstiden. Det patenterat nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP använde exempelvis så kallat solkors på sin tid.

Svastikan är ursprungligen en österländsk religiös symbol, som togs till Sverige av upptäcktsresanden Eric von Rosen (1879-1948). Han använde den som sitt personliga ”bomärke”, då som symbol för ljus och lycka och utan några politiska konnotationer. Det skall dock sägas att Eric von Rosen tillhörde de ledande svenska nationalsocialisterna på 1930-talet, vilka aldrig nådde ens en procent av rösterna i allmänna val.

Eric von Rosens svastikaförsedda plan.

När greve von Rosen skänkte sitt privatflygplan till Finlands flygvapen 1918 var det försett med en blå svastika på vit botten. Därefter förblev svastikan ett kännemärke för finska flygvapnet till efter Andra världskrigets slut. Svastikan är som buddhistisk eller hinduistisk symbol i regel vänd med hakarna åt höger. De tyska nationalsocialisterna vände sedan på symbolen. En teori gör gällande, att det var von Rosens gode vän Hermann Göring som ”upptäckte” svastikan under ett av sina besök på det rosenska godset Rockelsta i Södermanland och därefter tog det med sig till Tyskland.

Jag tror alltså inte att moské- och kyrkovandalerna är några nazister. Vidare har jag svårt att tänka mig att det motbjudande klottret utförts av normalt fredliga buddhister eller hinduer. Återstår den i mina ögon mest troliga förklaringen. Hakkorsen har sprejats av vänsterelement typ AFA eller Revolutionära Fronten i syfte att provocera och/eller skuldbelägga sina brunkolorerade ideologiska kusiner: en så kallad false flag-operation.

 AFA-klotter i närheten av Södermalms-moskén.

Av AFA-typerna kan man jämväl vänta sig att de skulle vända hakkorsen åt ”fel” håll. Det hör till saken att typiskt AFA-klotter återfanns i närheten av moskén.

Sanningen om den ”svenska” antisemitismen

 Malmös ortodoxe rabbin Shneur Kesselman på promenad med familjen i ett Malmö präglat av importerat judehat.

Under sitt två dagar långa besök i Sverige besökte president Barack Obama Stora synagogan i Stockholm. Detta besök anses vara en markering mot den ökande antisemitismen i Sverige och samtidigt en indirekt knäpp på näsan åt regeringen Reinfeldt, som gjort absolut ingenting för att stävja denna form av rasism.

Jag skriver helt medvetet ”antisemitismen i Sverige”, inte ”den svenska antisemitismen”. Det finns nämligen inte mycket svenskt över den våg av judehat som plågar framförallt det mångkulturella Malmö, ”Sveriges Gaza” enligt malicen. Praktiskt taget alla antisemitiska handlingar i Sveriges tredje största stad signeras invandrare från Mellanöstern, vilka tagit med sig sin judefientliga attityd från respektive hemländer.

Antisemitismen i Malmö, som blivit ett internationellt uppmärksammat problem och som fått en hel del Malmö-judar att emigrera till exempelvis Israel och USA, tas upp på ett förtjänstfullt sätt av Ivar Arpi i ett inlägg på Svenska Dagbladets  ledarblogg den 5/9.

Enligt Arpi är det en ”skam” för Sverige att Obama under sitt korta besök i vårt  land kände sig tvingad att markera mot antisemitismen genom ett besök i Stockholms Stora synagoga. Det bör även nämnas att den amerikanska regeringens särskilda sändebud för frågor om antisemitism, Hanna Rosenthal, besökte Malmö i april 2012 för att bland annat sammanträffa med den chazzidiske rabbinen Shneur Kesselman.

Fullt ös från extremt vänsterhåll och islamister i samband med DC-matchen Sverige-Israel 2009. Bland demonstrationsdeltagarna fanns dåvarande vänsterledaren Lars Ohly.

Arpi påminner vidare om de vildsinta demonstrationerna mot Israel i samband med en tennismatch mellan Sverige och Israel i februari 2009 – som Israel för övrigt vann – i en hall som stängts för allmänheten på order av Malmös skandalomsusade kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu. I demonstrationen ropades bland annat ”djävla judar”. Bland demonstrationsdeltagarna fanns Vänsterpartiets dåvarande ledare Lars Ohly.

Antimsemitismen i Malmö var, understryker Arpi, dock en realitet för Malmö-judarna långt innan Davis Cup-kravallerna skämde ut Sverige och Malmö. Judar har angripits på gator och torg, fått sina dörrar nedsprejade och fått glåpord såväl som stenar kastade efter sig sedan lång tid tillbaka. Barnen har trakasserats under sin skolväg och judiska gravar har vandaliserats.

Arpi skriver:

Varför finns det då så mycket antisemitism i Malmö? Visst begås hatbrott av människor från vit makt-miljön, men enligt BRÅ:s statistik utgör det  trots allt en liten andel. Tyvärr har en del av Malmös många invandrare tagit med sig antisemitiska attityder som många i Mellanöstern hyser, vilket går ut över svenska judar.

I klartext: den allt överskuggande majoriteten av hatbrotten mot Malmös judar kommer från muslimska invandrare. Malmös ortodoxe rabbin, Shneur Kesselman, har till exempel drabbats av stenkastning och andra former av trakasserier när han visat sig ute i traditionell chazzidisk klädsel.

Malmö synagoga har vandaliserats upprepade gånger.

Antisemitismen har enligt poliskällor trappats upp i Malmö under senare år, och 2012-2013 har de antisemitiska hatbrottsanmälningarna trefaldigats. Tidigare skedde incidenterna oftast i nära anslutning till Malmös synagoga, men numera förekommer de överallt i staden.

Judehatet i Malmö har på belysande sätt tagits upp i skriverier av journalisterna Niklas Orrenius och Paula Neuding. Liksom av mig i en artikel i tidskriften Contra 5/2011. Judiska församlingen i Malmö har såvitt jag känner till  inte gjort någon hemlighet av att de antijudiska hatbrotten nästan uteslutande emanerar från den talrika muslimska kommuniteten. Ändå är det fortfarande kontroversiellt att öppet tala om detta, icke minst i den konservativa – det vill säga teologiskt liberala – Judiska församlingen i Stockholm.

Icke heller Expo och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) talar gärna om den ”svenska” antisemitismens muslimska rötter, även om dessa är uppenbara för den som har ögon att se med och ett verksamt intellekt att göra bruk av. När man från det hållet omnämner antisemitism i Sverige skyndar man sig i regel att i nästa andetag peka finger åt den så kallade islamofobin.

Reepalu skyller antisemitismen på ”den israeliska lobbyn” i ett TV-inslag.

Det är mycket viktigt för dessa ultraliberala krafter att framstå som så verserat toleranta som det bara är möjligt, sedan må antisemiterna på arabiska vråla ”Leve Hitler” och ”Gud är större (än er gud)” så mycket de behagar. Därför är det viktigt att en mainstreamskribent som Ivar Arpi kallar saker och ting vid deras rätta namn.

Arpis text kan läsas i sin helhet här:

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/09/05/antisemitismen-i-malmo-fortsatter-att-oka/

Läs gärna också vad jag skrev om ”toleransmånglarna” i samband med en så kallad kippavandring till stöd för Malmös utsatta och i en del fall livrädda judar i maj:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/21/de-intoleranta-toleransmanglarna/