Posted tagged ‘Buddha’

Därför skall vi inte samarbeta med Kinas diktatur!

19 november, 2015

kina Kinas politiska liv domineras sedan 1949 av det kommunistiska partiet med president Xi Jinping i ledningen.

Kommunstyrelsen (KS) i Södertälje kommer vid sitt sammanträde den 27 november, som en av punkterna på dagordningen, att besluta om förnyelse av det så kallade Sister City-avtal (vänortsavtal) som först ingicks mellan Södertälje och den kinesiska staden Wuxi 2007 och förnyades 2011. /Se fotnot/.  

Enligt en artikel i Länstidningen den 14 november avser V-representanten Staffan Norberg att rösta nej till fortsatt ”systerskap” med Wuxi. ”Det saknas fortfarande demokrati i Wuxi”, citeras Norberg och i detta är naturligtvis bara att instämma. Följaktligen kommer även Sverigedemokraterna (SD) att rösta nej till fortsatt systerskapsavtal, precis som vi gjorde då avtalet skulle förnyas 2011.

Kina är som alla vet en kommunistisk diktaturstat och har så varit sedan Folkrepubliken Kina utropades av Mao Tse-tung på Himmelska fridens torg i Peking den 1 oktober 1949. Sedan dess har näringslivet liberaliserats samtidigt som det totalitära godtycket lättat något, men det är alltjämt ett faktum att kommunistpartiet håller landet i ett järngrepp med påföljd att fria val är ett okänt fenomen samt att oliktänkande förtrycks och förföljs.

astra_1651624c AstraZenecas anläggning i Wuxi.

Att den farmakologiska storkoncernen AstraZeneca med bas i Södertälje bedriver verksamhet i Wuxi, som är en stad på cirka 1,5 miljoner invånare och med stark ekonomisk tillväxt i Jianju-provinsen vid kusten mot Gula havet, är en sak. Det finns dock absolut ingenting som säger att det är en tvingande nödvändighet att Södertälje kommun därför måste bedriva samverkan med samma stad. AstraZeneca klarar sig förmodligen minst lika bra utan som med Södertälje kommuns assistans.

Om AstraZenecas verksamhet i Wuxi kan läsas i följande reportage i brittiska Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/finance/newsbysector/pharmaceuticalsandchemicals/7807002/AstraZeneca-is-well-placed-for-the-Chinese-boom.html

Enligt handlingarna från kommunstyrelsen skall samarbetet under den tilltänkta nya avtalsperioden 2016-2020 fokusera på utbildning, utveckling av hållbar miljö och klimat, kommunala demokratiprocesser samt näringslivsutveckling.

800px-Gbyte_travel_china_wuxi_0028 Gigantisk Buddha-staty i anslutning till tempelområde nära Wuxi.

Beträffande demokratiutveckling brukar det som ett huvudargument för demokratiers kontakter med diktaturer hävdas, att genom sådana kontakter kan diktaturlandet bibringas viktiga impulser i riktning mot ökad demokrati. Det låter bestickande men fungerar aldrig i praktiken. I stället tenderar diktaturen, i detta fall Kina, att tolka samarbetet som bevis för att demokratin accepterar det egna systemet.

Eller har Södertälje kommun några handfasta belägg för att Wuxi har blivit mer demokratiskt sedan vänortssamarbetet inleddes för åtta år sedan? I så fall skulle det vara av mycket stort intresse att ta del av dessa belägg vid det kommande KS-mötet!

Det kan förmodas att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kommer att bli de enda av kommunstyrelsens åtta partier som kommer att säga nej till fortsatt systerskapsavtal med Wuxi. Övriga partiers representanter är sannolikt blott alltför angelägna om att även fortsättningsvis vid ett par tillfällen kunna tillbringa några angenäma dagar i det forna Mittens rike under den kommande fyraårsperioden.

Men bevisa gärna den 27 november att vi har fel, S, MP, M, FP, C och KD. Ni talar ofta om ”alla människors lika värde” – demonstrera då att ni tillmäter också de förtryckta Wuxi-invånarna ett sådant värde genom att rösta nej till avtalet!

_DSC0941          _DSC2646 Fotnot: Ovanstående debattartikel, undertecknad av SD Södertäljes gruppledare i fullmäktige och ledamot i kommunstyrelsen, Beata Kuniewicz, och denna bloggare i egenskap av vice gruppledare och ersättare i kommunstyrelsen, var införd i Länstidningen, Södertälje den 19 november 2015. Några mindre ändringar har gjorts i bloggtexten och därtill har en länk och några bilder tillfogats.

En Israelresa (III): Haifa, Akko, Rosh Hanikra…och så en vinprovning

7 juni, 2014

Jag fortsätter här med tredje delen av min berättelse om resan till Israel med Samfundet Sverige-Israel kring månadsskiftet mars-april. Det var den 31 mars vårt sällskap om 15 personer reste norrut längs Medelhavskusten för att besöka Caesarea (som jag berättade om i del II), Haifa, Akko och Rosh Hanikra. Dessutom hann vi med ett stopp för vinprovning.

HAIFA: Haifa är Israels i storleksordningen tredje stad med en befolkning på 264 900 (2007). Här finns landets enda tunnelbana med sex stationer. Stadens judar (82 procent av befolkningen), muslimer och kristna uppges leva i fred med varandra. Här finns även världscentret och templet för den monoteistiska uppenbarelsereligionen bahá’i, grundad i Iran 1863 av Bahá’ullah (1817-92).

Israelresa 095 Vy över Haifa med Bahá’i-templet närmast kameran. Foto: Tommy Hansson

Bahá’i anser att alla världsreligioner utgår från en och samma Gud och tänker sig ett idealt samhälle utan nationsgränser. Dess anhängare menar att mänsklighetens religiösa förståelse successivt har förmerats via förgrundsgestalter såsom Adam, Noa, Abraham. Krishna, Zoroaster, Moses, Buddha, Jesus, Muhammed, Báb och Bahá’ullah (de båda senare medgrundare av bahá’i-tron). Religionen anses vara kättersk inom den muslimska världen.

I den södra utkanten av Haifa ligger restaurang Maxim, som totalförstördes av den kvinnliga självmordsmördarbombaren Hanadi Jaradat (1975-2003), även kallad Snövit, den 4 oktober 2003. Hennes ideal får väl anses ligga så långt ifrån bahá’is fredliga utopi som tänkas kan. Jaradat, som föddes i Jenin på den så kallade Västbanken, var en juridikstudent som radikaliserades då hennes fästman och senare bror och kusin dödades av israeliska säkerhetsstyrkor.

Israelresa 097 Bloggaren med Haifa i bakgrunden. Foto: Lotta Jansson

Hanadi Jaradat sköt först ned säkerhetsvakten på restaurangen, belägen nära havsstranden, innan hon utlöste den sprängladdning hon hade innanför kläderna. Explosionen blev våldsam – 21 människor (18 judar och tre araber) dog, 51 skadades. Några av de döda återfanns av räddningsmanskapet sittande i sina stolar, medan barn hade slungats in i väggarna med våldsam kraft. Av självmordsmörderskan återstod endast huvudet.

Terrorgruppen Islamic Jihad tog på sig ansvaret för dådet, som den dåvarande palestinske ledaren Yassir Arafat fördömde. Två familjer inklusive fyra barn, varav ett var två månader gammalt, utplånades.

secondColumn Räddningsmanskapet i arbete efter sprängdådet på restaurang Maxim. Foto: AP

Vi fick endast tillfälle att bese restaurang Maxim på avstånd från vägen under hemfärden, eftersom vi låg efter i tidschemat. Restaurangen helrenoverades sju månader efter dådet och är nu en symbol för det israeliska motståndet mot terrorismens ondska.

AKKO: Akko är en mycket gammal stad med 46 300 invånare (2009). Här gjorde ressällskapet under guiden Marie Ben Reis ledning ett ganska kort uppehåll för lunch på en arabisk restaurang som heter Abu Christo belägen vid Medelhavets strand. Staden ansågs länge vara ”nyckeln till Palestina” till följd av dess strategiska läge på slättlandet vid havet. Akkos historia sträcker sig åtminstone 5000 år tillbaka i tiden. Staden var en viktig handelsstad för de gamla kanaanéerna och fenicierna.

Israelresa 087 Medelhavet utanför Akko. Foto: Tommy Hansson

Innan Akko fick sitt nuvarande namn kallades staden Ptolemais efter en egyptisk härskare. Under korstågstiden utkämpades här blodiga strider mellan arabiska/muslimska saracener och kristna korsfarare. Korsriddarna, som intog Akko 1104, kallade staden Saint-Jean d´Acre. 1187 återerövrades den av den berömde muslimske härföraren Saladin, men 1191 intogs den av den knappast mindre berömde Rikard Lejonhjärta.

Staden blev sedan den reella huvudstaden för det kristna konungadömet Jerusalem där Johannitorden hade en praktfull befästning, vilken dock brändes ner så gott som i grund under ledning av sultanen av Egypten år 1291. I dag återstår bara sparsamma ruiner.

Israelresa 088 Lunch intogs på restaurang Abu Christo. Foto: Tommy Hansson

Också den krigshetsande franske kejsaren Napoleon I Bonaparte försökte inta Akko under sitt fälttåg mot Palestina, som då tillhörde det Ottomanska riket, men misslyckades. 1832 erövrades Akko av Ibrahim pascha och 1917 av brittiska styrkor under ledning av general Edmund Allenby. 1948 intogs staden av israeliska trupper under första Arabisk-israeliska kriget.

I Akko ligger stoftet efter bahá’is grundare, Bahá’ullah, begravt. I dag lever judar, araber/muslimer och kristna tillsammans i relativ sämja i staden.

Ett inte så trevligt minne från Akko är hur arabiska barn misshandlade en stackars åsna på en gata i närheten av restaurangen där vi åt lunch. En i sällskapet hutade åt dem, men det är nog tveksamt om det gjorde något bestående intryck på de elaka ungarna.

Israelresa 090 Inte mycket återstår av korsfararnas gamla ståtliga fäste i Akko. Foto: Tommy Hansson

ROSH HANIKRA: När vi rest så långt det gick norrut hamnade vi på en plats kallad Rosh Hanikra i omedelbar anslutning till gränsen mot Libanon i nordvästra Galiléen. Platsen är berömd för sina geologiska formationer i direkt anslutning till Medelhavskusten. Spektakulära grottor har bildats i den vita kalkstenen, och dit kommer man via hiss.

Jag kan dock inte redovisa några intryck därifrån, eftersom jag föredrog att stanna ovan jord – jag har aldrig gillat vare sig höjder eller djup. Föredrog i stället att inta kaffe och glass vid en servering när mina medresenärer befann sig i underjorden.

Israelresa 094 En israelisk gränspostering vid Rosh Hanikra. Därunder kaféet där jag drack kaffe och åt glass. Foto: Tommy Hansson

BINYAMINA: Grottor är således inget för mig (även om jag var nere i en fantastisk sådan i Transvaal i Sydafrika 1988 med stalagtiter, stalagmiter, underjordiska sjöar, hela baletten), vilket däremot vin i hög grad är! Vi stannade alltså till vid en  vinegendom tillhörande företaget Tishbi i Binyamina i Karmelbergen, inte långt från Haifa, där vi först provade ett antal viner av olika slag och därefter gavs möjlighet att köpa de sorter vi tyckte var mest tilltalande.

Israelresa 084 Delar av vårt sällskap avsmakar Tishbis goda viner. Foto: Tommy Hansson

Tishbi Estate Winery etablerades officiellt 1985 av Jonathan Tishbi, men dess historia daterar sig tillbaka till 1882, då medlemmar ur Tishbi-släkten på uppdrag av baron Edmund de Rothschild började det krävande arbetet med att anlägga vingårdar i det karga landskapet. I dag framställer företaget cirka en miljoner flaskor per år för export till 25 länder.

Besöket på vingården upplevdes nog av alla i sällskapet som ett trevligt mellanspel i utflyktsprogrammet, även om det försinkade tidsschemat något.

I den avslutande fjärde delen av min reseberättelse kommer turen till Jerusalem!

Israelresa 085 Utanför vinegendomens huvudbyggnad. Foto: Tommy Hansson