Posted tagged ‘burka’

Vi invaderas av tiggare: om det svenska sillmjölkeriet

29 november, 2013

imagesDMF3EJ9G En allt vanligare syn på svenska orter: yrkestiggare organiserade av utländska zigenarligor.

När jag i dag var nere i centrala Södertälje för att uträtta diverse ärenden började den stora tiggarparaden redan utanför Pressbyrån vid Stora torget. En man med svartmuskigt utseende satt, väl insvept i filtar, med en pappmugg framför sig.

Då jag sedan svängde runt hörnet och gick Gågatan framåt räknade jag till ej färre än sex tiggare till, såväl män som kvinnor, stationerade längs husfasaderna på ömse sidor om gångstråket. Några av dessa fick instruktioner av sina uppdragsgivare i de kriminella gäng som utnyttjar dessa arma människor. Den sista tiggaren hade tagit plats invid varuhuset Kringlans blomsteraffär.

Jag tog upp tiggarfrågan i fullmäktiges budgetdebatt i måndags under ämnet miljö, liksom jag under samma ämne berörde SDs motion om att förbjuda heltäckande klädsel på offentliga arbetsplatser och inrättningar.  Något som inte föll alla på läppen. Vi södertäljebor skall dock inte behöva acceptera den tiggarinvasion som nu slår ut i full blom, lika litet som vi skall behöva stå ut med för många skrämmande och definitivt kvinnoförtryckande klädsel i form av burka och niqab i våra vårdinrättningar och skolor för att ta ett par exempel.

untitled Kitimbwa Sabuni, talesman för bland annat afrosvenskar, har kallats Sveriges mest lättkränkte man.

För mig är det en gåta att polis och rättsväsende inte gör något åt dessa kriminella zigenarligor från Östeuropa som förfular våra stadskärnor och inte minst då Södertälje. Likaså är det i mitt tycke märkligt att kommunen slår ifrån sig och hänvisar till att tiggeriet uteslutande är en polisiär fråga. I andra sammanhang har ju kommunen berömt sig av ett nära samarbete med polisen för att stoppa organiserad brottslighet. När det gäller tiggarligorna står man dock där med skägget i brevlådan och struntar i att tiggarna blir alltmer högljudda och påträngande.

För mig står det klart att Sverige och dess styremän och -kvinnor alltmer tycks bli en nation av sillmjölkar som inte vågar ta itu med företeelser som det importerade tiggeriet, importerad antisemitism eller invandrande muslimers allt högljuddare krav på anpassning från det svenska samhällets sida. Så fort någon, i eller utanför Sverigedemokraterna, vågar rikta kritik mot något utifrån kommande haglar anklagelser om ”snedvriden människosyn”, ”främlingsfientlighet” eller ”rasism” genom luften.

I stället borde naturligtvis klargöras att vi lever i Sverige där svenska lagar, traditioner och regler är normerande. De som av någon anledning väljer att komma hit får vara så goda att anpassa sig efter detta eller bege sig någon annan stans. Tiggarinvasionen bör hanteras handfast och effektivt som jag ser det.

Varför gör inte den svenska polismakten en gemensam insats och vid ett givet tillfälle samlar ihop alla utländska yrkestiggare och deras kriminella uppdragsgivare och förpassar dem ur riket?

images5ZG0XKU7 Södertälje stadshus.

Det jolmiga svenska sillmjölkeriet framgår också på andra sätt, till exempel genom den voluminösa kränkthetsindustri som alltmer belastar vårt rättsväsende med anmälningar hit och dit för alla möjliga och omöjliga saker. Visst kan det hända att vi litet till mans blir orättvist behandlade av myndigheter och andra personer. Det innebär inte att vi måste anmäla allting till polis och diverse ombudsmän för minsta lilla grej.

En möjlighet är ju faktiskt att lufta våra klagomål direkt till den det berör. Eller helt enkelt strunta i oförrätten, bita ihop och komma igen. Har vi svenskar glömt hur detta går till?

Så har min dag i Södertälje varit – tramsvarning!

18 september, 2013

Nu tänkta jag filosofera litet över den dag som hittills varit, som jag ibland gör. OBS! Tramsvarning för en del av innehållet utfärdas härmed…står ni inte ut med det kan jag inte klandra er. Då får ni vänta tills jag skriver något Tungt och Viktigt inlägg igen.

Var uppe med den så kallade tuppen i dag för att hinna till gruppledarträffen i Södertälje stadshus, som brukar börja redan klockan 09.00. Större delen av mötet ägnades åt information om den syriska flyktingströmmen, vilken gavs på sedvanligt sansat och informativt sätt av Johan Ward som är sakkunnig i stadsdirektörens kansli.

a12578e93d2ad2232dfbf468102af98aTrevligaste vänsterpartisten? Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje.

I år räknas det med 1200-1300 syriska insmugglade flyktingar till kommunen, alltså en inströmning i paritet med den irakiska invandringen för några år sedan. Samtidigt konstaterades att kostnaderna för försörjningsstöd gått ner något, viket givetvis är glädjande. Jag måste säga att jag gillar det här gruppledargänget rent privat, även om vi  av lätt insedda skäl har litet olika åsikter och infallsvinklar. Staffan Norberg måste vara landets trevligaste vänsterpartist. Han var även den ende politiker som gratulerade mig till SDs valframgång 2010, då vi fick 7,23 procent av rösterna i kommunalvalet.

I handlingarna inför den kommande kommunstyrelsen fanns motionssvaren till min fullmäktigemotion om förbud mot burka, niqab och annan typ av maskering i den kommunala verksamheten. Givetvis yrkades det på avslag. Tydligen anses det vara en mänsklig rättighet att få klä sig heltäckande och skrämma slag på de så kallade brukarna även inom den kommunala verksamheten.

Slog mig sedan ner i min vrå i oppositionsdelen av kommunalrådskansliet och ägnade mig åt någon timmes skrivarbete. Sedan bar det av ner på stan för dagens matinköp. Inmundigade en lunch bestående av chorizokorv i bröd på en bänk på Gågatan. Medan jag satt där dök det upp ett gäng gråsparvar på minst 25 individer som hoppade omkring framför fötterna på mig, troligen i hopp om att få ta del av litet av lunchen. Var dock hungrig så de fick studsa vidare utan att få något. En gulligare syn har dock sällan skådats!

Som vanligt när jag ser något som fångar mitt intresse i djurvärlden funderade jag över om jag kunde lära mig något av detta. Kom då fram till att den lärdomen i detta fall kunde bestå i insikten, att människan är både en individuell och kollektiv varelse. Mycket kan man klara själv, men man är korkad om man inte tar hjälp av kollektivet när så kan anses behövas. Familjen, släkten, vännerna, kyrkan, partiet, grannarna, vad det nu än må vara som ligger närmast till hands. Funderade dessutom en del över kärleken, som jag har för sed att göra. Tänker dock bespara er de tankarna den här gången!

imagesVad kan man lära av ett gäng gråsparvar?

Hemma låg ett brev från partiets överste valberedare, Michael Rosenberg i Helsingborg, som påpekade att jag glömt fylla i en kandidatförklaring till riksdagsvalet vilken jag nu skickar iväg med typ vändande post. Tydligen har några andra partimedlemmar fått brev av ett helt annat slag, nämligen om att de blivit uteslutna ur SD. Andra har upplysts om att det startats personärenden mot dem.

Trist när sådant sker, men i de fall uteslutningarna/personärendena beror på antisemitism – vilket tydligen varit fallet när det gäller i alla fall en av uteslutningarna –  tänker jag inte fälla några tårar. Rasism kan och skall aldrig tolereras, och då talar jag om verklig rasism och inte de anklagelser om sådan som lättvindigt torgförs av SD-fientliga politiker och media. Antisemitism kan på goda grunder anses vara en mänsklighetens cancer.

Noterar att i dag inleds den sju dagar långa judiska högtiden sukkot, lövhyddohögtiden, som firas till minne av den 40 år långa ökenvandringen efter det av Mose ledda uttåget ur Egypten på väg mot det utlovade landet Kanaan. På vandringen byggde israeliterna  enkla bostäder i form av hyddor, något som fromma judar gör än i dag för att minnas de strapatser förfäderna tvingades genomgå. Jag tänker på min framlidna hustrus judiska släkt – själv har jag ju tyvärr inget judiskt påbrå så vitt jag känner till.

sukkot-insideSå här kan en modern lövhydda se ut.

Vi människor måste höra hemma någonstans för att långsiktigt klara oss genom tillvarons vindlingar. Fysiskt såväl som andligt. Traditioner betyder så mycket, nationella och andra, vilket är en av orsakerna till att jag är konservativ. Jag känner uppriktigt medlidande med dem som varken tror på någonting eller har någon eller några att ty sig till. Det blir på sikt en rätt outhärdlig tillvaro.

Ikväll hade jag tänkt laga till lasagnette till mig och den hemmavarande sonen och dricka ett glas vin därtill. Kostar inte särskilt många kronor. Saknar hustruns italienska matlagning med mycket vitlök, zucchini, pasta, polenta med mera. Hon var en stor Italien-älskare efter de många vistelserna i hennes föräldrars hus i Bolsena cirka tio mil norr om Rom, som jag också hade privilegiet att få besöka några gånger. Marika talade utmärkt italienska och ledde ibland italienskakurser i bildningsförbund samt fick italienska dikter tryckta.

Ser  vidare fram emot den kräftskiva jag skall ha på lördag för några vänner. Det blir till att röja upp i den som vanligt stökiga lägenheten, där kläder, papper, tidningar och böcker ligger litet om vartannat. Det är verkligen på tiden. Målsättningen är att omge mig med ett i alla fall någotsånär välordnat kaos.

imagehandlerKräftor kräva dessa drycker!

Jag har nu, sedan jag startade denna anspråkslösa blogg i slutet av 2008, författat närmare 750 inlägg. Det är, när man tänker på det, helt fantastiskt att kunna skriva vad som faller en in och publicera det direkt utan att behöva krusa olika tidningar eller tidskrifter för att få det man vill ha sagt i tryck. Jag medarbetar ju i några sådana också, men på min privata blogg skriver jag vad mig behagar.

En bloggtext med titeln ”Några svagsinta ord om glädje” ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Bara några anspråkslösa ord utifrån vad någon för mig okänd person skrivit som sökord för att nå fram till ett annat av mina inlägg. Söktermen var ”Tommy glad”. Jag kan väl inte riktigt förklara varför, men jag blev rörd när jag såg det och svamlade litet på måfå ihop följande rader:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/28/dagens-behallning/

Denna text brukar som regel få några besök varje dag. Kanske att detta har något att göra med att jag valde att illustrera texten med en i mitt tycke helt oemotståndlig teckning jag hittade på nätet föreställande en glad liten kille. Jag hoppas och tror folk blir glada när de läser mina rader och ser teckningen – om det är något jag själv blir osedvanligt glad över är det när jag kan glädja andra. Vilket jag inte alltid varit speciellt bra på, måste jag tyvärr erkänna.

BolsenaUtsikt över Bolsena och en del av Bolsenasjön (Lago di Bolsena), Italiens största kratersjö. Här kände sig min fru hemma.