Rökare jagas med blåslampa – IS-terrorister får gräddfil

 Hade Humphfrey Bogart funnit sig i ett rökförbud? Knappast…

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/nya-rokforbud-ar-pa-gang

Den 1 juni är det jämnt tio år sedan rökförbud på restauranger infördes i Sverige. Nu skall även rökningen stoppas på uteserveringar, om folkhälsofascisterna får som de vill. SVT Nyheter Halland – länken överst – uppger den 27 maj att juristen Göran Lundahl håller på att utreda detta och andra förslag till förbud eller inskränkningar i den enskildes rätt att bruka tobak.

Utredningsuppdraget är dock inte helt lätt, menar Lundahl: ”Det kanske inte är så svårt tekniskt att knyta ett rökförbud till en uteservering. Däremot är det lite mer besvärligt att fundera kring hur man ska lösa trottoarer utanför entréer, men vi grunnar på det…”

Det finns även andra komplikationer när det gäller rökförbud. Tryckfrihetsexperten Nils Funcke anser enligt Expressen den 18 februari att folkhälsominister Gabriel Wikströms förslag om att alla cigarrettpaket skall göras neutrala kan strida mot yttrandefriheten för tobaksproducenterna. Ett annat förslag går ut på att ”pryda” paketen med vidriga bilder av rökrelaterad art alternativt ännu större varningstexter, allt ägnat att avskräcka folk från att röka.

Artikeln här:

http://www.expressen.se/nyheter/nya-forslagen-om-rokforbud-ifragasatts/

 Frågan är vad flitigt bolmande Bob Dylan varit utan sin hesa rökröst.

Den svenska staten har som målsättning att göra Sverige i princip rökfritt till 2025. Det vill säga mindre än fem procent av landets befolkning skall då nyttja röktobak. En av de värsta antirökfanatikerna är riksdagsman Carl Schlyter (MP), vilken under sin tid i EU-parlamentet lobbade hårt för att få den fruktansvärda lakritspipan bannlyst:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/29/eu-vill-forbjuda-lakritspipan/

På text-TV läste kunde vi nyligen läsa, att det finns en majoritet i riksdagen för att förbjuda rökning på uteserveringarna. S, MP och M är således för ett sådant förbud i skrivande stund, alltså närmare ett år innan utredningen i frågan skall vara klar. Övriga partier är, med ett undantag, förnuftiga nog att i alla fall avvakta pågående utredning:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/sa-tycker-politikerna-om-rokforbud

Bara KD, vilket kanske är något överraskande, väljer dock att inta den i mitt tycke enda rimliga utgångspunkten. Den som uttalar sig i frågan är Emma Henriksson, partiets gruppledare i riksdagen samt ledamot i socialutskottet:

Vi tror inte på ett rökförbud. Vett och etikett ska räcka, man behöver ingen lag.

 Emma Henrikssons KD tror mer på vett och etikett än förbud.

Väl talat av Emma Henriksson – det sagda står därtill väl i samklang med konservativt-liberalt tänkande, enligt vilken människan måste kunna fatta så många beslut som möjligt om sin egen tillvaro utifrån det egna ansvaret. Det står i bjärt kontrast till socialismens målsättning, nämligen att en allenarådande stat skall dominera varje skrymsle i tillvaron eftersom vi stackars människor inte begriper vårt eget bästa.

Bland det vettigaste som framförts i ämnet rökförbud yttrades enligt min mening av Liberala ungdomsförbundets (LUF) distriktsordförande i Örebro län, Robin Nilsen, i en debattartikel på Nyheter 24 den 18 oktober 2014: ”Polisen måste få lösa brott i stället för att jaga rökare och Folkhälsomyndigheten borde lägga kraft på ebola. Inte förmynderi.”

http://nyheter24.se/debatt/780272-forbud-av-rokning-pa-uteserveringar-inget-annat-an-oversitteri

Oförmågan att urskilja tillvarons väsentligheter tycks sprida sig som en epidemi i Sverige dessa yttersta av dagar, när hemvändande IS-terrorister kan räkna med terapisamtal, bostad och gräddfil till arbetsmarknaden i stället för att åtalas som landsförrädare och krigsförbrytare såsom rimligt vore. Samtidigt som vi tobaksnjutare jagas med blåslampa som de värsta brottslingar: först från restaurang- och pubinteriörer, därefter (av allt att döma) från uteserveringar och i förlängningen sannolikt från alla offentliga utrymmen ute som inne.

 Mona Sahlin i ett (som hon tror) obevakat ögonblick. Foto: Photo2be

IS-psykopaterna får troligen till yttermera visso en guldstjärna i folkhälsoministers bok, eftersom det är förbjudet både att röka och handla med cigarretter i områden som erövrats av IS/DAESH. Kanske några av de hemvändande terroristerna rentav kan få jobb som rökavvänjare alternativt spanare med uppgift att kolla upp att det inte röks på olämpliga ställen? Något för extremistsamordnare Sahlin att fundera över.

Allvarligt talat. Tiden har hoppat ur led ordentligt och inte många tycks ha den riktiga viljan att vrida den rätt igen. Vare sig vad gäller tobaksrökning eller andra, måhända mer väsentliga frågor.

Vapenavtalet med Saudiarabien: Vi måste kunna handla med dem vi inte gillar!

 

 Konung Carl XVI Gustaf håller avskedsaudiens för Saudiarabiens ambassadör.

Sverige är enligt tillgänglig statistik en av världens största exportörer av krigsmateriel i förhållande till folkmängden.

2011 var vi rentav världens största leverantör i detta ofta kontroversiella sammanhang. Under perioden 2001-2011 fyrfaldigades värdet av den svenska krigsmaterielexporten, vilket 2011 nådde sin högsta nivå någonsin med 13,9 miljarder kronor. 2013 hade detta värde minskat något till 11,9 miljarder.

Mer information om svensk vapenexport här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_vapenexport

Den 15 april kommer förslag från den parlamentariska – och håll i er nu – krigsmaterielexportöversynskommittén – om uppstramade regler för kontrollen av export till stater vilka betecknas som icke-demokratiska.

Exakt en månad senare, således den 15 maj, infaller slutdatum beträffande uppsägning eller omförhandling av samförståndsavtalet om ”militärt samarbete mellan Konungariket Sverige och Konungariket Saudiarabien”. Men, som Jonas Gummesson framhåller i Svenska Dagbladet den 26 februari:

 …det ena har inte med det andra att göra. Lagstiftningen för vapenexport till diktaturer kan skärpas samtidigt som avtalet med Saudiarabien fortsätter.

Ta gärna del av hela Gummessons analys av de något snåriga regelverken kring svensk export av krigsmateriel här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/demokratikrav-andrar-inte-avtal_4363395.svd

Frågan om svenska företags export av krigsmateriel till Saudiarabien, som enligt alla kriterier måste anses vara en hård diktaturstat, har varit uppe till åtskillig diskussion på sistone. Denna bloggare har funderat en hel del över hur han bör förhålla sig till frågan.

Eftersom jag inte ingår i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, som efter vad jag förstår avser förorda ett uppsägande av befintligt avtal, känner jag mig oförhindrad att lägga fram min egen personliga syn här. Den består i att jag anser att vapenexporten till saudierna bör fortsätta.

      Greider och Schori vill säga upp avtalet med Saudiarabien.

Dessbättre har jag fått litet hjälp på traven av ett par bedömare vars åsikter i olika ämnen jag regelbundet brukar notera. Så vitt jag kan minnas har det ännu inte hänt att jag i någon enda fråga landat i samma synsätt som dessa båda personer. Närmare bestämt avser jag vänsterdemagogen Göran Greider, chefredaktör vid socialdemokratiska Dala-Demokraten, samt före detta FN-ambassadören med mera Pierre Schori (S). Båda herrarna avvisar emfatiskt fortsatt vapenexport till Saudiarabien.

Greider gör det i en krönika i gratistidningen Metro den 24 februari med hänvisning till, att Saudiarabien kan kallas en ”skurkstat” som inte respekterar mänskliga rättigheter och bland annat i början på året dömde bloggaren Raif Badawi till 1000 (!) piskrapp. Greider framhåller även att saudierna tills för några år sedan understödde den barbariska organisation som numera kallas Islamiska staten (IS) eller Daesh (en beteckning IS avskyr).

Gamle prokommunisten och KGB-medarbetaren Schori hävdar i en intervju i Svenska Dagbladet den 26 februari: ”Att exportera vapen till en diktatur står i direkt strid med svensk utrikespolitik och drar vanära över oss.” Schori tar också avstånd från yttranden av förre utrikesministern Carl Bildt (M), som menar att Sverige skulle framstå som ”opålitligt” i omvärldens ögon om vi sade upp avtalet.

Det största problemet med Schoris argument mot vapenförsäljning till diktaturer är, att om det ägde någon relevans så skulle Sverige tvingas avbryta sin vapenexport till ungefär 40 procent av de 60-talet länder som svenska företag säljer krigsmateriel till. Så stor är nämligen andelen mottagarländer som av den ansedda organisationen Freedom House betecknas som icke fria.

Mer om Freedom Houses listning av länder som fria, delvis fria eller ofria här samt hur Sverige enligt min uppfattning bör ställa sig härtill:

https://tommyhansson.wordpress.com/2012/08/14/hog-tid-att-regeringen-borjar-gora-listor-pa-lander/

Dit hör exempelvis Pakistan, som driver ett komplicerat inbördeskrig mot talibanrörelsen och stundom också bekrigar Indien, Förenade Arabemiraten, Brunei, Bahrain, Egypten, Algeriet, Turkiet, Malaysia med flera. Däremot tillåts inte svensk vapenexport till Mellanösterns enda verkliga demokrati, Israel!

 Svensk Bofors-kanon avfyras mot Pakistan i Kargilkriget Indien-Pakistan 1999.

Så nej – jag köper inte Göran Greiders och Pierre Schoris argument den här gången heller. Än mer övertygad i min hållning blir jag när jag i dag läser att Miljöpartiets riksdagsgrupp enats om, att det bara finns ett alternativ i frågan om vapenexport till Saudiarabien: avtalet skall sägas upp utan omförhandlingar och kompromisser. MP-ordföranden i riksdagens EU-nämnd, Carl Schlyter, citeras i Svenska Dagbladet den 26 februari: ”Det ska stoppas.”

Frågan om var statsminister Stefan Löfven slutligen hamnar i frågan är intrikat. Han har hittills, till samarbetspartiet MPs besvikelse, inte kategoriskt velat avvisa möjligheten att den nuvarande regeringen fortsätter samarbeta med Saudiarabien i vapenfrågan. Frågan är bara om förhandenvarande avtal skall omförhandlas eller tillåtas löpa på som tidigare – om regeringen avstår från att göra någonting alls fortsätter avtalet tillämpas i ytterligare fem års tid.

Löfven har ställt till det för sig genom att tidigare uttala sig rätt kategoriskt om saudiavtalet. Till Expressen utlät han sig exempelvis 2013 på följande sätt: ”Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart betraktas som diktaturer.” Dit hör alldeles uppenbart det wahhabitiska Saudiarabien, vars rättsväsende för kort tid sedan dödsdömde och offentligt lät halshugga en kvinna på grund av att hon var klädd i en röd kappa!

Vad skall man då säga om Pakistan, dit Sverige genom åren har exporterat krigsmateriel för flera miljarder kronor och som 2012 tillhörde de fem länder vi exporterade mest vapen till? I Pakistan dömdes en kristen kvinna 2010 till döden för att ha bistått en törstig muslimsk arbetskamrat med en mugg vatten och på så vis ”orenat” muggen; hon ansågs av domstolen även ha missfirmat profeten Muhammed:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/28/pakistan-dodsdomd-for-en-mugg-vatten/

Frågan om vilka länder som bör anses ha gjort sig förtjänta av att köpa krigsmaterel från något av våra vapenexporterande företag – SAAB AB (det i viss särklass största med JAS Gripen som huvudnummer), FFV Ordnance AB, BAE Systems Hägglund AB, Försvarets materielverk (FMV) och några till – är alltså inte helt okomplicerad.

 – Kör på! Carl Bildt förordar fortsatt vapenexport till saudierna.

För min del tycker jag nog Carl Bildt, normalt ingen av mina absoluta favoriter, sagt en hel del vettigt i frågan om svensk vapenexport, bland annat att risken är stor att våra försvarsindustrier flyttar utomlands om ett ”demokratikriterium” skall överordnas allting annat. Om så blir fallet skulle, som framskymtar här ovan, de svenska företagens möjligheter att sälja sina produkter begränsas högst väsentligt.

Bildt menar dessutom att det vore en ovänlig handling att avbryta avtalet med Saudiarabien och att vårt land också skulle framstå som ”opålitligt” på den internationella vädjobanan. Nedan en länk till en intervju Bildt nyligen gav Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildt-narmast-ovanligt-att-bryta-vapenavtal-med-saudiarabien_4357597.svd

Jag har uppfattningen, att det inte skulle vara förenligt med Sveriges nationella intressen att vingklippa den framgångsrika svenska försvars- och militärindustrin genom extrema demokratikrav. Även om vi inte kan applådera allt som händer i länder såsom Saudiarabien, Pakistan, Kina, Ryssland, Egypten, Bahrain och Sydafrika, för att ta några exempel – och det bör vi givetvis inte heller göra – måste vi kunna idka handel och andra former av mellanfolkligt umgänge med dem. En förutsättning för att det skall gå bra för Sverige och dess ekonomi är att det går bra för svenska exportföretag. Och en förutsättning för det senare är bredast möjliga kundbas.

Ingen vettig människa kan väl heller tro att Saudiarabien kommer att vidtaga drastiska demokratiska och civilisatoriska reformer av den enda skälet att Sverige slutar sälja vapen till landet. Ett uppsägande av avtalet skulle därför i bästa fall bli ett slag i luften, i värsta fall ställa oss helt offside beträffande Mellanöstern-problematiken där det med USA allierade Saudiarabien är en nyckelaktör.

Mardrömmen som kan bli sann: MP i regeringen

 MP-språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson (under banderollen) under Prideparaden i Stockholm. De här figurerna kommer vi sannolikt att få se som statsråd efter valet den 14 september.

JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet) gjorde 2012 en undersökning om svenska journalisters partisympatier. Enligt undersökningen var Miljöpartiet (MP) det i särklass mest populära partiet.

JMGs studie visade att 41 procent av svenska journalister sympatiserade med eller var medlemmar i Miljöpartiet. Långt efter kom Vänsterpartiet med 15 procent, Socialdemokraterna 14 procent, Moderaterna 14 procent, Folkpartiet 7 procent, Centerpartiet 4 procent samt Kristdemokraterna 2 procent.

Impopuläraste partier var Feministiskt initiativ samt Sverigedemokraterna med endast 1 procent..

Det överväldigande MP-stödet i journalistkåren resulterar enligt Kent Asp, professor vid JMG, i att Miljöpartiet i realiteten har en ”gräddfil” i medierna:

 Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik.

Störst var MP-stödet på Sveriges Radio (SR) med 54 procent medan det på Sveriges Television (SVT) uppgick till 52 procent och bland dagspressens journalister till ”bara” 40 procent”.

 Enligt professor Kent Asp befinner sig MP i en ”fredad zon” när det gäller medias bevakning av politik.

SR:s VD Mats Svegfors valde, föga oväntat, på sedvanligt snorkigt sätt att avfärda JMG:s studie med att andelen journalister som inte svarat på studieenkäten var hög. Frågan är hur han då förklarar den dokumenterat bristande hårdbevakningen av MP i våra medier.

Av en SIFO-undersökning nyligen framgår, att det inte förekommer en enda kritisk artikel om Miljöpartiet i våra sex största medier under den tid undersökningen omfattar. Enligt samma undersökning är medierna mera kritiska gentemot regeringsalliansen än den rödgröna oppositionen.   

Mer om SIFOs rön här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5830840

 I mitten av april råkade Miljöpartiet dock i visst blåsväder på grund av att partiet farit med osanning om sina verkliga åsikter i en fråga. Språkröret Åsa Romson hävdade i en intervju i Sveriges Radio den 15 april: ”Den som är ansvarig för en blogg kan inte vara anonym.”    Därefter förnekades från MP-håll att partiet vill förbjuda anonyma bloggar och man talade om ”missförstånd” och ”otydlighet”. Nu råkade dock SR ha en kopia av MP:s ursprungliga förslag i ämnet där det krävs ”en tydligt ansvarig person eller organisation bakom en sida.”  

Frågan är om turbulensen kring MP-åsikterna om anonyma bloggar är ett trendbrott när det gäller medias gullande med partiet eller bara en enstaka avvikelse.

En  debattör som tydligt anser att svenska medier måste skärpa sig när det gäller bevakningen av MP är den konservativa skribenten Marika Formgren, som i ett inlägg i SVT Debatt den 16 april skriver: ”Journalisterna måste sluta smöra för MP”. Formgren var tidigare ledarskribent på Östgöta Correspondenten men valde att säga upp sig, då hennes åsikter om invandring och feminism inte accepterades av tidningsledningen.

Marika Formgren uppmanar media att sluta smöra för MP.

Í debattartikeln skriver Marika Formgren:   

För mig är Miljöpartiets politik samt den svenska journalistkårens vägran att kritiskt granska MP, starka symboler för denna perverterade ’liberalism’.

Hela artikeln kan läsas via denna länk:

http://debatt.svt.se/2014/04/16/journalisterna-maste-sluta-smora-for-miljopartiet/

Den sverigedemokratiske bloggaren Robert Stenkvist uppmärksammade smörandet för MP och dess representanter redan tidigt under valåret 2010. I ett inlägg på Robsten blog den 14 februari 2010 nagelfar bloggaren en av våra största drakars behandling av dåvarande MP-språkröret Maria Wetterstrand.

Robsten citerar Dagens Nyheter enligt följande: ”Alla framgångsrika politiker är förutsägbara, så också Maria Wetterstrand. Alltid påläst, alltid seriös, alltid trevlig, alltid engagerad. Man vet vad man får, och det är inte populism eller trams. Kravmärkt rakt igenom.”    Blogginlägget via denna länk.

http://robsten.blogspot.se/2010/02/makalost-gullande-med-wetterstrand.html

Det är lätt att få kväljningar när man tar del av dylik infantil underdånighet på nyhetsplats i en av Sveriges största tidningar. När Robsten i sin bloggtext skriver att ”Det här blir nästan svårsmält” tar han sannerligen till i underkant.    Bloggaren beskriver vidare hur Wetterstrand, trots en undermålig insats i en partiledardebatt i Agenda, inte mötte ens embryot till kritik i media. Som vanligt var det silkesvantarna på från MP-vänliga media.

 Inom Miljöpartiet finns en påtaglig faiblesse för märkliga läror och teorier. Talrika MPare sympatiserar med eller är anslutna till antroposofrörelsen med högkvarter i Järna i Södertälje kommun. Antroposofin är en ursprungligen teosofisk så kallad andevetenskap som grundades av österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925).

Den har en helhetssyn på tillvaron som omfattar såväl det andliga som det materiella och har gjort sig känd för bland annat egenartade former av pedagogik och arkitektur. Antroposoferna motsätter sig vaccinering av ideologiska skäl. En av MPs mer framträdande antroposofer är riksdagsman Mats Pertoft, tidigare partiets gruppledare i kommunfullmäktige i Södertälje.

MP-ideologen Rudolf Steiner.

En konspirationsteori som särskilt omhuldas inom MP är idén om så kallade chemtrails. Den går ut på att flygplan medvetet släpper ut farliga metaller och kanske även virus i syfte att förstöra naturen och människorna. Uppdragsgivare förklaras vara exempelvis USA och Ryssland.

MP-riksdagsmannen Jan Lindholm beställde för något år sedan en undersökning av Riksdagens utredningstjänst (RUT) som skulle klargöra om chemtrails verkligen existerar. Undersökningen, givetvis betalad av skattebetalarna, kom fram till att de vita spår vi kan se i skyn som flygplanen lämnar efter sig består av vattenånga.

”Jag är en nyfiken person”, förklarade Lindholm när Nyheter 24 frågade honom om saken. Länk här:

http://nyheter24.se/nyheter/politik/766889-mp-riksdagsledamot-bestallde-utredning-om-chemtrails

 Jan Lindholm (MP): nyfiken på chemtrails.

Tidigare har MPs gruppledare i Vingåker i Södermanland, Pernilla Hagberg, väckt uppmärksamhet genom att ingående redogöra för hur de ondskefulla stormakterna försöker förgöra mänskligheten genom chemtrails.

Det är nu bara fyra månader kvar till valet. Att vi kommer att få se ett regeringsskifte förefaller högst troligt. Det innebär att vi med största sannolikhet kommer att få se mardrömmen om Sveriges mest extrema och farliga parti i regeringsställning förverkligad.

Ett parti som vill skrota alla former av effektiv energi till förmån för flummeri med sol- och vindkraft. Som vill ha i princip helt fri invandring. Som vill avrusta vårt militära försvar till förmån för ett så kallat ickevålds-försvar. Som vill drastiskt höja bensinpriserna och därmed se till att landbygden helt avfolkas. Som omhuldar sinnessvaga konspirationsteorier. Som vill förvandla hela Sverige till ett gigantiskt Skansen där alla dansar snoa och bär knätofs.

Det sistnämnda är naturligtvis en viss överdrift, men ni förstår säkert andemeningen: Miljöpartiet är ett samhällsvådligt extremistparti utan motstycke i svensk politik. Om MP får något påtagligt inflytande i svensk regeringspolitik kommer det att bli början till slutet för Sverige som vi känner det.

 Peter Eriksson (MP) blev ”glad och stolt” då maktens centrum i Sverige överfördes från Stockholm till Bryssel.

När det gäller EU-frågan har MP slutligen utvecklats från att ha varit emfatiskt anti-EU till att bli vad som kan kallas måttfullt pro-EU. När Sveriges riksdag den 24 november 2010 beslutade om att skriva in EU-stadgan i den svenska grundlagen förklarade sig MP-språkröret Peter Eriksson vara ”glad och stolt” över beslutet.

MP representeras i dag i Bryssel och Strasbourg av den fanatiske förbundsivraren Carl Schlyter samt Isabella Lövin. Toppkandidater i det kommande EP-valet är förra språkröret Peter Eriksson och Lövin.

 

 

 

EU vill förbjuda lakritspipan

EU-klockan klämtar för lakritspiporna…

Nu går Europeiska unionen (EU) till förnyad attack mot lakritspiporna. Den europeiska  superstaten in spe har bedrivit en kampanj mot den aktuella produkten sedan början på 2000-talet men inte lyckats få bort den från godissortimentet ännu.

Inte för att EU-attacken överraskar på något sätt. Den europeiska överstatligheten har ju upprepade gånger lagt sig i petitessfrågor om exempelvis bananers böjning och gurkors storlek, för att nu inte tala om dess hat till det svenska snuset som man menar ställer alla begrepp om det passande och icke passande i fråga om tobaksbruk på huvudet.

Sydsvenskan skriver sarkastiskt den 29/8:

Godiset skulle ju kunna leda till att folk vänjer sig vid produkterna och fortsätter med riktiga och farliga rökverk.

Det här är givetvis något som den gröna gruppens talesman i Europaparlamentet, miljöpartisten Carl Schlyter, stöder av fullaste förbudshjärta. Han kan glädja sig åt att chokladcigarretter, som jag själv nyttjade i min barndom, redan är så gott som bannlysta.

MPs Carl Schlyter är beredd ta till krafttag mot den farliga lakritspipan. Blir skumcigarrerna nästa angreppsmål?

Läs hela Sydsvenskans artikel här:

http://www.sydsvenskan.se/varlden/snart-ryker-lakritspipan/

När det gäller riktiga tobaksvaror vill EU vidare se ännu större varningstexter på cigarrettpaketen än de blaffor som redan finns, ett förbud mot mentholcigarretter samt snusförbud. När det gäller snuset gäller det bara för EU att välja rätt strategi mot oss besvärliga svenskar.

I Danmark har Dansk Folkepartis (DF) representant i det europeiska parlamentet, Morten Messerschmidt, kritiserat EU för att lägga sig i allting och kallar försöken att genomdriva förbud mot lakritspipor för ”fullkomligt skrattretande”. Det är svårt att inte instämma. Messerschmidt påpekar vidare att han inmundigat tonvis med lakritspipor under sitt liv men aldrig dragit ett riktigt bloss.

DFs Morten Messerschmidt kallar EUs angrepp på lakritspipan ”fullkomligt skrattretande”.

Man kan väl förmoda att det endast är en tidsfråga innan EU tar sig an den ödesmättade uppgiften att göra upp med den kanske något ovanligare skumcigarren.

Slutligen har vi svenskar anledning avundas Norge, som haft vett nog att hålla sig utanför EU-mastodonten. I en opinionsmätning nyligen visade sig bara 19 procent av tillfrågade nabor vara för ett EU-inträde. Bland politikerna var siffran, inte helt sensationellt, betydligt högre.