Posted tagged ‘Cecilia Wikström’

EU-extremisten Björklunds (L) förakt för folkviljan

8 april, 2019

L-ledaren Jan Björklund är, som alla elitister, skeptisk till folkviljan.

Att påstå att Liberalerna (L) är positivt till Europeiska unionen (EU) är en löjlig underdrift. L-partiet under Jan Björklunds ledning står längst ut på den fanatiska extremistkanten när det kommer till att höja det överstatliga EU-projektet till skyarna och svartmåla alla som yttrar den minsta kritik mot EU som farliga ”populister” och ”nationalister”, https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6899328

Någon kritik mot EU är överhuvud taget inte tillåten i Björklunds och Liberalernas perspektiv. Partiet går till och med längre än EU-kommissionen och vill att Sverige skall ha infört euro på kronans bekostnad senast 2022. Partiet vill även att EU skall införa en gemensam koldioxidskatt och öppnar därmed portarna på vid gavel för EUs beskattningsrätt avseende medlemsstaterna.

Vidare vill Liberalerna att Sverige skall ansluta sig till den europeiska åklagarmyndigheten samt vill se en europeisk variant av den amerikanska federala polisen FBI. Den intenrtaionella polisen Interpol är alltså inte längre tillräckligt. Liberalernas inställning är helt enkelt att allt skall strömlinjeformas från Bryssel och att nationalstaten på sikt skall upplösas. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/3joeoM/sverige-ska-infora-euron-senast-2022

Björklunds linje stämmer väl överens med partikamraten Birgitta Ohlssons opinionsbildning för EU och mot nationalstaten. Som när Ohlsson i en debattartikel i Expressen den 6 juni 2001 trumpetade ut ”Avskaffa Sverige”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/09/politiskt-tondova-birgitta-ohlsson-skrammer-mig/

 

Karin Karlsbro är Liberalernas toppkandidat i EU-valet.

I ett debattinlägg i Aftonbladet den 5 mars 2018 hävdade Jan Björklund bland annat följande: ”Över västvärlden sveper nu en nationalistisk våg som yttrar sig i bland annat Brexit, ståltullar och pessimistisk domedagsstämning.” Paradoxalt nog ansluter sig dock Björklund till de domedagsprofeter som påstår att ”klimatförändringar” är ett stort problem jämte terrorism, flyktingströmmar och en otillräckligt stabil ekonomi.

Liberalerna avslöjar sig genom sin utopistiska EU-valskampanj som ett elitistiskt parti utan kontakt med folket; mot den bakgrunden är det givetvis förståeligt att man bytte namn från Folkpartiet till Liberalerna.

Björklund brännmärker i sitt aktstycke, föga sensationellt, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna för att vara vänster- respektive högerpopulistiska partier. Men, ve och fasa, även vissa andra partier har enligt L-ledaren kommit att inta en mer EU-skeptisk hållning.

Jag misstänker starkt att när Björklund och andra EU-fanatiker föraktfullt talar om ”populism” och ”nationalism” så menar man egentligen demokrati, en företeelse som elitister alltid varit skeptiska till så länge den avviker från de egna åsikterna. Något som talar för detta är Jan Björklunds suveräna förakt för folkviljan sådan denna kom till uttryck i folkomröstningen om införande av euro 2003. Svenska folket sade här med de mycket klara röstsiffrorna 55,91 mot 42,07 procent nej till euron. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_inf%C3%B6rande_av_euron_i_Sverige_2003

Det är fullt möjligt att Jan Björklund inte har mycket för sitt orerande om Europeiska unionens alla välsignelser och den bottenlösa ondskan hos alla EU-skeptiker emedan Liberalerna löper en klar risk att åka ur Europaparlamentet. Den toppkandidat partiet slängde in efter dumpade Cecilia Wikström, den utanför de trängre kretsarna helt okända Karin Karlsbro, lär i varje fall inte bli något vallokomotiv. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/karin-karlsbro-kan-bli-liberalerna-toppkandidat-infor-eu-valet

Att vilja sänka EU-avgiften är enligt Fredrick Federley (C) ”populistiskt”.

Inte heller det liberala systerpartiet Centern kan känna sig säkert på att dess toppnamn, Fredrick Federley, får förnyat mandat i Bryssel/Strasbourg. Federley kör en liknande retorik som Björklund och avfärdar exempelvis alla som motsätter sig höjd EU-avgift som ”populister”. https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/federley-beredd-att-hoja-eu-avgiften/

 

SIFO mars 2019: SD näst störst – sämsta någonsin för L, starkt framåt för KD

21 mars, 2019

L och Jan Björklund har missat att det inte går att boka biljett till Piteå – stadens tågstation revs på 1980-talet.

Det stora förlorarpartiet i SIFOs väljarbarometer för mars 2019 är tvivelsutan Liberalerna. 3,3 procent innebär det sämsta resultatet för det tidigare Folkpartiet sedan SIFO-mätningarna inleddes 1967. Resultatet är en minskning med 0,5 procentenheter sedan förra mätningen. https://www.expressen.se/nyheter/lagst-resultatet-nagon-for-l-i-ny-matning/

Det krävs ingen större tankeverksamhet för att inse varför L-partiet befinner sig i nerförsbacke sedan riksdagsvalet den 9 september. 5,5 procent i valet var långt ifrån någon höjdare för EU-extremistiska L, men sedan partiet anslöt sig till Socialdemokraternas supporterklubb och ställde sig bakom S-MP-regeringen har det gått rejält utför med 2,7 procent som lägsta mätresultat.

Det är emellertid inte endast därför att Jan Björklunds parti ställde sig på samma sida som S-MP och därmed, tillsammans med Centerpartiet, tog död på den borgerliga alliansen som Liberalerna åker rutschkana i mätningarna. Partiet har därtill skakats av inre splittring och skandaler.

Som när EU-parlamentarikern Cecilia Wikström petades från Ls valsedel inför stundande val till Europaparlamentet (EP). Som när riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl lämnade partiet och blev vilde i riksdagen sedan hon hyrt sin makes lägenhet och tagit ut maximal ersättning från riksdagen. https://www.expressen.se/nyheter/emma-carlsson-lofdahl-lamnar-liberalerna/

Det skulle förvåna i alla fall mig oerhört om L inte åker ur Europaparlamentet med dunder och brak.

Till allt annat elände kan läggas att Liberalerna utsatts för en hel del spott och spe på grund av partiets EU-valsslogan om att det skall vara lika lätt att boka tågbiljett till Paris som till Piteå. L har väl egentligen aldrig brytt sig om Sverige utanför storstadsregionerna och har i det här fallet missat, att det inte går att boka tågbiljett till Piteå eftersom tågstationen revs för ett antal decennier sedan. https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ls-annons-om-tag-till-pitea-slar-rekord-i-tondovhet/

SD, Sveriges i realiteten enda konservativa parti, är näst störst i SIFO-s marsbarometer.

Största parti i SIFO-barometern är i vanlig ordning Socialdemokraterna, vilka dock minskar med 1 procentenhet sedan förra mätningen och nu noteras för skrala 27,4 procent. Det är också klart sämre än det senaste valresultatet om 28,3 procent. Näst störst är Sverigedemokraterna med 19,1 procent, vilket är i paritet med förra mätningen och väsentligt bättre än valets 17,5 procent. Valresultaten kan avläsas här: https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html

Tredje störst är Moderaterna på 17,5 procent, en marginell ökning sedan SIFOs februari-barometer men 2,3 procentenheter sämre än i valet. Fjärde största parti blir Vänsterpartiet, som når 9,8 procent, vilket är nästan 2 procentenheter bättre än valresultatet. För många väljare som står till vänster framstår V som mera ”sant” vänster än kompromissande S.

Femte största parti hos SIFO blir nu Kristdemokraterna på 9,4 procent, vilket eftertryckligt bekräftar den uppåtgående trend partiet för närvarande har hos alla mätinstitut. Föreliggande siffror är hela 3,1 procentenheter bättre än i senaste valet. KD skuggas av C, som når 8,3 procent, något sämre än i riksdagsvalet men ändå överraskande bra med tanke på partiets stöd för S-MP-ministären och partiledaren Annie Lööfs dalande förtroendesiffror.

Även permanent krisande Miljöpartiet hamnar under riksdagsspärren och får nu endast 3,8 procent, en nedgång med en halv procentenhet sedan förra mätningen och ungefär lika mycket sedan valet. Det kan tyckas märkligt att MP inte lyckats kapitalisera på den rådande klimathysterin, men den bistra sanningen för partiet är med största sannolikhet att MP inte upplevs som tillräckligt seriöst av väljarna plus att de ständiga skatte-och avgiftshöjningar man aviserar är i högsta grad impopulära.

Översätter man SIFO-.barometerns resultat till mandat i riksdagen blir det knappast möjliga övervikt för de tre påstått konservativa Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, vilka erhåller 175 mandat mot regeringsunderlagets 174. https://samtiden.nu/2019/03/sifo-konservativ-majoritet-nar-s-backar/

Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) – pratar tufft men mesar till det när det gäller.

Jag skriver ”påstått konservativa”, eftersom det enda verkligt konservativa partiet i svensk politik är SD. M och KD-ledarna Ulf Kristersson respektive Ebba Busch Thor kör ofta med förment tuff retorik, men när det kommer till kritan mesar de ofta till det rejält. Som nu då båda partier pressade på för att utesluta Viktor Orbáns ungerska regeringsparti Fidezs ur Europaparlamentets största partigrupp. Att i första hand vilja värna om sitt eget land står tydligen inte särskilt högt i kurs hos M och KD. https://nyheteridag.se/kanns-valdigt-bra-m-och-kd-glads-over-att-orbans-parti-stangs-ute/

Dock bör Busch Thor ha visst beröm för att hon samma dag som detta skrivs deklarerar, att hennes parti är berett att samtala med SD likaväl som med andra partier. Självklart har denna skäligen blygsamma beredvillighet framkallat svårartad hysteri bland sossar, centerpartister, liberaler och annat löst folk. https://www.expressen.se/nyheter/loof-om-busch-thor-ett-historiskt-misstag/

Resultat i SIFOs väljarbarometer för mars 2018 (siffrorna för februari inom parentes):

Socialdemokraterna 27,4 (28,4)
Sverigedemokraterna 19,1 (19,2)
Moderaterna 17,5 (17,2)
Vänsterpartiet 9,8 (9,6)
Kristdemokraterna 9,4 (8,6)
Centerpartiet 8,3 (7,6)
Miljöpartiet 3,8 (4,3)
Liberalerna 3,3 (3,8)
Övriga: 1,5 (1,2)

Fotnot: 3915 personer tillfrågades om favoritparti 4-14 mars, varav 14 procent inte uppgav några partisympatier. 50 procent kontaktades per telefon medan 50 procent ingick i en webbpanel,

Grov propaganda mot systemkritiska partier inför EP-valet

21 februari, 2019

Några av ledarna för Europas systemkritiska partier samlade på en bild.

Så kallade populistiska partier är nu ungefär jämnstarka med socialdemokratiska partier i Europa. Det visar en sammanställning som gjorts av det nyliberala marknadsinstitutet Timbro. En av fyra européer anges ha röstat på ett ”auktoritärt populistiskt parti” i det senaste valet. https://www.europaportalen.se/2019/02/index-historiskt-skifte-populister

Timbro nöjer sig alltså inte med den förklenande beteckningen ”populistiska” om Europas systemkritiska partier. För säkerhets skull drar man till med ”auktoritärt populistiska” för att riktigt understryka, att det här är en företeelse som rättänkande medborgare bör ogilla.

Andreas Johansson Heinö, förlagschef på Timbro och krönikör i Dagens Nyheter, citeras så: ”Populismen som politisk kraft är nu dubbelt så stark som liberalismen och jämnstark med socialdemokratin. Det är ett historiskt skifte vi ser.”

Det genomsnittliga stödet för de europeiska partier som Timbro kallar populistiska ligger i dag på drygt 22 procent. 1980 låg motsvarande stöd på strax över 10 procent. 2018 var det hittills starkaste året för ifrågavarande partier, vilka jag föredrar att benämna systemkritiska. Det vill säga de ställer sig kritiska till det knäsatta EU-systemet med öppna gränser och ett extremt stort inflöde av kulturfrämmande muslimer från Nordafrika och Mellanöstern.

Valet till Europaparlamentet den 26 maj kommer att ge en fingervisning om exakt hur stort stödet är för de systemkritiska partierna i Europa, varav några som bekant – såsom är fallet i exempelvis Norge, Österrike, Ungern, Italien och Polen – redan innehar regeringsmakten medan andra utgör parlamentariskt stöd för olika typer av regeringar. Enligt de första prognoserna kommer italienska Lega, som leds av Matteo Salvini, att bli det europeiska parlamentets näst största parti.

Stödet för ”högernationalister och invandringsmotståndare” enligt ett Timbro-diagram.

Det EU-anknutna etablissemanget, icke minst i Sverige, söker nu desperat genom en sällsynt grov propagandaverksamhet smutskasta de EU-negativa partierna. Statsminister Stefan Löfven (SD) varnade i sitt partis EP-valupptakt härförleden väljarna för Sverigedemokraterna, vilka bland annat påstods ”attackera media”. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/02/11/logner-historieforfalskning-och-tom-retorik-av-lofven-infor-ep-valet/

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker i det döende partiet Liberalerna, gick ännu längre  när hon i ett anförande antydde att de partier vilka i dag slår vakt om nationalstaten  är inne på samma linje som NSDAP i Tyskland, som mördade sex miljoner judar i samband med Andra världskriget. https://www.svt.se/nyheter/svtforum/nationalstatens-aterkomst

Historielösheten är i sanning alarmerande hos aningslösa och okunniga politiker som Löfven och Wikström. De har tydligtvis inte en susning om att nationalismen varit en förutsättning för inte bara Sveriges nationsblivande utan också för tillkomsten av exempelvis Amerikas förenta stater (USA) och staten Israel och den av Winston Churchill ledda motståndskampen mot nationalsocialismen under Andra världskriget. https://www.lt.se/artikel/debatt/nationalismen-en-forutsattning-for-fred-och-frihet?fbclid=IwAR2yQZYKD1pbwwaGD6HQh5Xtz1KACHCDQ7PLhUebDI4orFZ0ogkFTS1LTM0

Dagens politiska etablissemang underskattar i sina elfenbenstorn gravt väljarnas analytiska förmåga. Vanligt folk märker i sin vardag vad massinvandringspolitik och mångkulturalism leder till – nämligen drastiskt ökad kriminalitet, obefintlig integrering/assimilation och försämrad utbildning, vård och omsorg.