Korona/corona med mer positiva betydelser

En korona runt solen vid Golden Gate-bron i San Francisco.

En mindre men likväl i mitt tycke tråkig olägenhet med den pågående corona-hysterin är det faktum, att den undanskymmer att det finns andra och mer positiva betydelser av ordet corona eller korona, som det ofta försvenskas.

En korona/corona, med betydelsen krans, uppstår genom diffraktion (spridning) av ljus från solen eller månen med tillhjälp av moln- eller dimdroppar. Även luftburen pollen kan förorsaka en korona av detta slag. Fenomenet ses oftast runt månen. Det bör inte förväxlas med halo. Flera koncentriska cirklar bildas runt himlakroppen ifråga. https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/kransar-kring-manen-och-solen-1.6076

Oftast är ringen närmast det observerade himlakroppen blåaktig. Därefter följer en gulaktig samt ytterst en brunröd cirkel.

Foto avbildande en solförmörkelse 1999, där koronan framträder tydligt.

Korona/corona kallas även solens yttre atmosfär, som framträder tydligast vid en total solförmörkelse. Koronans temperatur överstiger med sina 1 000 000 grader Celsius avsevärt fotosfärens – solens synliga yta – mer blygsamma 6000 grader. https://sv.wikipedia.org/wiki/Korona

Corona kan översättas som ”krans” eller ”krona”. Litet trist, som sagt, att detta ord nu mest förknippas med ett i värsta fall dödligt virus.

 

 

 

 

 

Resterna av det bibliska Sodom tros ha hittats

Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra; och han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod. http://runeberg.org/bibeln/01_19.html

Något av det som enligt arkeologiska rön återstår av det gamla Sodom.

Ovanstående passus ur 1 Moseboken 19:23-26 i Gamla testamentet (den judiska bibeln) beskriver hur de syndfulla städerna Sodom och Gomorra förstördes av eld och svavel som Gud lät regna ner på dem och den omgivande slätten. De enda överlevande var Lot, som var brorson till patriarken Abraham, och hans familj minus Lots hustru vilken förvandlades till en saltstod då hon vände sig om och såg förödelsen.

Amerikanska arkeologer som grävt ut det område i det nuvarande Jordanien, där Sodom och Gomorra antas ha varit belägna, har vid utgrävningar i den bronsålderstida ruinstaden Tall el-Hammam hitttat resterna av vad de menar vara Sodom vilken förstördes för omkring 3700 år sedan. Rönen har presenterats på den vetenskapliga sajten Universe Today: https://www.universetoday.com/140752/a-meteor-may-have-exploded-in-the-air-3700-years-ago-obliterating-communities-near-the-dead-sea/#more-140752

Tall el-Hammam är beläget strax öster om floden Jordan norr om Döda havet.

Enligt arkeologerna Phillip Silvia och Steven Collins finns tydliga indikationer på att en meteor/meteorit exploderat ovanför det område som nu utgörs av Mellersta Ghor-slätten och därvid utplånat en mänsklig civilisation som existerade i runt 2500 år. Phillip Silvia från Trinity Southwest University presenterade rönen vid the American School of Researchs årliga sammankomst den 16 november.

De en gång höga och tjocka murarna till den stad som antas ha varit det bibliska Sodom raserades således av en väldig explosion i luften. Totalt förstördes en area omfattande 500 kvadratkilometer. Explosionen skall ha motsvarats av kraften av en 10 megatons atombomb exploderande cirka 10 000 meter ovanför det aktuella området. Ett tjockt asklager som täcker området minner om den förhärjande brand som förstörde staden.

Rester av glas och keramik samt tre ihopsmälta klippstenar som grävts fram tyder på att branden utvecklade en hetta om 8000-12 000 grader Celsius. Ytterligare bevis för en explosion av beskrivet slag är att det en gång bördiga området låg öde de närmaste 700 år efter den gigantiska smällen. Jordens konsistens förändrades helt och kom att innehålla tre till fyra gånger så mycket salt som är maxhalten för att odling skall kunna ske.

Klippelaren ”Lots hustru”.

Arkeologernas teori är att explosionen gav upphov till saltspridning från det närbelägna Döda havet, något som gjorde jorden i området obrukbar i århundraden. Om vi skall tro den ovan relaterade bibliska berättelsen innebar saltet också slutet för Lots hustru under det att Lot och hans döttrar klarade livhanken då de inte vände sig om. En märklig klippformation i Jordanien kallas av tradition just Lots hustru.

Den grundläggande synd som praktiserades i Sodom och Gomorra var en aggressiv homosexualitet, som enligt 1 Moseboken fick några av Sodoms manliga invånare att begära att de ”män” – i verkligheten änglar – som besökte Lot strax före den dramatiska explosionen skulle komma ut och ha sex med dem. I Sodom har arkeologer hittat 5000 år gamla mansskelett vilka tros vara det äldsta fynd av ett homosexuellt par som gjorts. https://newsrescue.com/worlds-oldest-homosexual-couple-found-ancient-ruins-sodom-gomorrah/

Skeletten av det äldsta gayparet som hittats.

Summa summarum så får man nog säga att de arkeologiska fynden i jordanska Tall el-Hammam äger en anmärkningsvärd överensstämmelse med berättelsen om Sodoms och Gomorras förstörelse i den judiska bibelns första bok.

Fotnot: En äldre beteckning för homosexuella handlingar är sodomi, som bildats efter stadsnamnet Sodom.

En jul i rosenrött

Min lilla fina julkrubba. Foto: Tommy Hansson

Dags att summera julen 2016. För mig blev det en jul i rosenrött.

Det är inte så romantiskt som det låter – snarare tvärtom. Jag drabbades nämligen av den inte så lustiga åkomman rosfeber. http://rosfeber.se/symptom-pa-rosfeber/

Det började onsdagen den 21 december. Jag hade just som gåva tagit emot en fåtölj av en snäll svägerska, då jag plötsligt började få svåra frossbrytningar och samtidigt kunde notera att mitt högra ben fått röda utslag och börjat svullna. Febern steg snabbt till 39,3 grader Celsius. Utslagen i sängläge resten av dagen med underliga drömmar och noll aptit.

På fredagen var jag så pass pigg att jag lyckades praktisera mig ner till stan och inhandla julmat och klappar till de närmaste. Den planerade jullunchen hos den andra svägerskan fick dock ställas in, men det kändes ändå bra att ha hunnit med klapparna som jag skickade med min son. Jag är inte direkt någon hängiven julfirare, men de grundläggande traditionerna försöker jag hålla på.

För att gå vidare i berättelsen om min rosenröda jul så fick jag omsider besök av den svägerska, till yrket läkare, som anordnade jullunchen. Hon ställde, efter att smått förskräckt ha inspekterat mitt röda och svullna ben, diagnosen rosfeber samt försåg mig med penicillin. Hon rekommenderade mig även att uppsöka akuten vid Södertälje sjukhus.

Det av rosfeber angripna benet. Foto: Tommy Hansson

På akuten tog det cirka tre timmar innan jag fick träffa en ung, kvinnlig och kompetent läkare som noga studerade benet och med en spritpenna markerade röda områden. Hon menade att det var ett okomplicerat fall av rosfeber som inte borde leda till vare sig blodförgiftning, blodpropp eller amputation. Hon skrev även ut ytterligare penicillin samt dubblade min svägerskas dosering på grund av min vikt.

Så nu skall allt mänskligt att döma vara under kontroll. Ja, benet är alltjämt svullet och rött, men det gör inte ont och jag kan gå obehindrat, låt vara att jag nätt och jämnt kan få på mig en sko på den svullna foten. Jag vore inte den jag är om jag inte kunde se något försonande romantiskt även i denna åkomma.

Här således den vackra irländska folkvisan ”Red Is the Rose” med Nanci Griffith och The Chieftains: https://www.youtube.com/watch?v=yvS8KkzKTjQ

Vi skriver nu den 28 december, således den tid mellan jul och nyår då man kan känna sig lätt desorienterad vad beträffar tid och verklighet. En ganska behaglig tid för återhämtning och eftertanke hos en nybliven pensionär. Vis av liv och erfarenhet förväntar jag mig ingenting särskilt under det kommande året men hoppas på och ber för gudomligt beskydd och god hälsa för nära och kära.

Jag tycker uppriktigt synd om alla ateister och andra som inte kan uppleva den unika känslan av att Gud verkligen bryr sig om en. Gud som är nåd, barmhärtighet och kärlek och som vill mitt absolut bästa-alltid!

Några reflektioner tre dagar efter EP-valet

 En vy över Gågatan i Södertälje under SDs EP-valskampanj. Foto: Tommy Hansson

Va? Vill ni inte veta hur min dag har varit så här långt och mitt djuplodande filosoferande kring detta? Det skiter jag i, så håll till godo!

I dag åkte jag glad i hågen ner till stan med ”pensionärsexpressen” här uppifrån bostadsområdet i akt och mening att uträtta ett par bankärenden. Sagt och gjort. Bara för att få reda på att bankerna stängde redan klockan 13.00 inför Kristi himmelfärdsdag i morgon. Snopet. Får göra dessa ärenden på fredag i stället.

Passade ändå på att inhandla litet ”sponken” till helgen och blommor att ställa i vasen vid min salig hustrus porträtt samt besöket i minneslunden i morgon. Det är nu dryga fyra år sedan lilla Mika övergick till änglavärlden. Jag är inte den som går omkring och sörjer för jämnan, men ibland är det mer än lovligt ensamt här i min trerummare – särskilt nu sedan sonen flyttat in i eget boende.

Å andra sidan kan även ensamheten ha sina fördelar. Ingen gnäller om jag tar ett par öl och snapsar till maten någon enstaka gång eller sitter uppe till halv tre på natten och tittar på deckare och/eller sitcoms på TV. Eller om det stundtals här är litet ostädat och dammigt.

Nere på stan hade jag tre angenäma samtal i EU-valets kölvatten. Två med personer jag brukar stöta ihop med ibland och som känner till mitt politiska engagemang, ett med en ung expedit på Systemet som lyckönskade mig till valframgången och tyckte att SVTs valvaka var åt helvete i sin ohöljda partiskhet. Kunde förstås inte annat än tacka och hålla med.

Ja, det verkar som om etablissemangsmedia nu kastar alla försök att iakttaga saklighet och opartiskhet överbord i takt med SDs framgångar. SVT vägrade sända glimtar från SDs valvaka sedan det stått klart att vi blivit nästan dubbelt så stort som feminazisterna i Fi, de som på sin valvaka skanderade AFA-slagord, och måndagens Expressen var en orgie i ohöljd SD-fientlighet. Även på nyhetsplats ägnade sig Bonnier-blaskan åt oförblommerad åsiktsjournalistik, vilket tills för inte så länge sedan ansågs vara en dödssynd i seriösa journalistkretsar.

 Expressen hyllar AFA-entusiasterna i Fi och svär åt SD.

Sedan Expressen började anlita brottsdömda extremister från våldsvänstern i sitt researcharbete står det dock fullständigt klart, att vi kan glömma alla anspråk på någon som helst politisk seriositet från det hållet. Tidningen har blivit en megafon för den så kallade antirasismen, en artificiell skapelse som bygger på den falska föreställningen om en enorm, växande ”rasism” i Sverige. I själva verket är Sverige förmodligen världens minst rasistiska land, något som jag påpekat ett antal gånger här och gärna upprepar:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/03/sverige-varldens-minst-rasistiska-land/

För våra professionella antirasister, toleransmånglare och godhetsapostlar kommer troligen SDs och andra EU-skeptiska/immigrationskritiska partiers framgångar i EP-valet som något av en skänk från ovan. Man behöver detta för att bättra på sin djävulsmålning av SD med flera och därmed motivera sitt eget existensberättigande och bidragsmottagande.

Å andra sidan kan man kanske också säga att  vi SDare behöver detta klientel, dels för att peppa oss själva att fortsätta den goda kampen, dels som röstkreatörer. Jag är nämligen övertygad om att utan vänsterpöbeln och Expo-typerna hade vi fått någon procents sämre valresultat eftersom en hel del väljare blir förbannade över hur vi behandlas och sympatiröstar av den anledningen.

 Vänstergrobianerna i RF gillar att hota folk…

Vidare hände en rätt märkligt sak när jag satt och inmundigade kaffe och en köttbullsmacka på Kringlans kafé. En ung, mörkhyad man iförd keps stannade fem meter från bordet, tittade på mig och log brett samtidigt som han sa ”Tjena, Tommy Hansson”.

Vet inte riktigt hur jag skall tolka detta. Hade aldrig sett mannen förut vad jag kommer ihåg. Han kan förstås ha varit en vänlig välgångsönskare, men möjligen också en ironisk SD-kritiker som på detta sätt ville klargöra att man håller koll på mig. Fast det visste jag ju redan.

Nu är jag alltså hemma igen och knackar ner dessa rader. Tänkte äta ugnsbakad falukorv litet senare med stark belgisk öl och norsk snaps (mångkulturellt så det förslår!) därtill. Jag räknar ändå inte med att få några personkryss från de missionerande nykterhetsivrarna…

I morgon är således Kristi himmelfärdsdag, som firas till minne av hur Jesus enligt kristen tradition efter 40 dagars vistelse på jorden efter sin uppståndelse begav sig till himlen för att ta plats vid Guds högra sida. En underskattad helgdag som med fördel kan ägnas åt stilla kontemplation.

 Andrea Mantegna (omkring 1461). Kristi himmelsfärd.

För övrigt uppskattar jag rådande väderläge med mulet och 12-15 grader Celsius så länge det varar – det lär väl snart bli varmt och djävligt igen.