”Vi skall sätta skräck i de otrognas hjärtan.” (Koranen 3:151)
Jag skrev på den här bloggen nyligen om hur Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) gick i taket över material på den israeliska sajten the Coordination Forum for Countering Antisemitism (CFCA), som riktat skarp kritik mot svensk antisemitism i allmänhet och den socialdemokratiska Omar Mustafa-affären i synnerhet. Efter SKMAs utbrott har CFCA avlägsnat materialet från sin hemsida.
Detta hjälpte tyvärr inte att denna enkla bloggare mejlade CFCA och vädjade till dem att inte ge efter för påtryckningar från SKMA.
Tendensen att under den så kallade antirasismens täckmantel fördöma grundlig kritik av den radikala islamismen är typisk för den ultraliberalism, som ofta utmärker judisk och projudisk aktivism sedan lång tid tillbaka. För ett par år sedan skrev jag en bloggtext på detta tema utifrån ett debattinlägg signerat den amerikansk- judiske intellektuelle – och ideologiskt konservative – författaren och debattören Norman Podhoretz. Se bloggtexten här:
https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/09/varfor-ar-usas-judar-vanstervridna/
Podhoretz lyfter fram det faktum, att USAs judar sedan 1928 till 75 procent valt att stödja demokratiska presidentkandidater. I valet mellan Barack Obama och John McCain 2008 var procentsatsen ännu högre, detta trots att McCains meritlista avseende stöd till staten Israel var överlägsen Obamas. Podhoretz var själv vänsterinriktad i yngre dagar, men insåg sedan att det var konservatismen snarare än liberalismen som bäst gynnade traditionella judiska värderingar. Podhoretz var en av dem som sedan gav upphov till den neokonservativa ideologiska strömningen.
Pamela Geller skräder inte orden.
Den moderna judiska liberalismen blev ovanligt tydlig i USA nyligen, då judiska aktivister hjälpte muslimer att hindra yttrandefriheten genom att i en ohelig allians protestera mot en synagoga som inbjudit en känd islamkritiker att tala. När Pamela Geller, själv judinna, inbjöds som gäst till Great Neck-synagogan på Long Island i New York utbröt en välorganiserad proteststorm, vilken föranledde Männens klubb vid synagogan att dra tillbaka sin inbjudan.
Pamela Geller är inte endast en av USAs mest frispråkiga kritiker av islamism och jihadism – hon anses vara såväl fräck som påstridig och är dessutom snygg – utan har jämväl gått segrande ur flera rättsprocesser, där hon tvingats försvara några av sina egna anti-jihadistiska yttranden. Som tidningen Dispatch International den 18 april framhåller i en artikel om behandlingen av Geller: ”Geller talar klarspråk när hon knyter ihop islams ord med dess gärningar.”
Kampanjen mot inbjudan av Pamela Geller inleddes av Habeeb U. Ahmed, vice ordförande i Long Island Islamic Center samt aktiv i interreligiösa sammanhang. Efter rader av mejl, telefonsamtal och protester fann sig representanter för Great Neck-synagogan slutligen föranledda att avboka mötet med Geller. Henns största försyndelse enligt Ahmed var att hon ”gett sig på sharialagen”.
Interiör från Great Neck-synagogan på Long Island.
Så kan det gå till när muslimska aktivister och liberala judar gemensamt sätter stopp för yttrandefriheten i USA. Frågan är då varför så många judar är liberala och vänsterinriktade. En del av svaret ligger i att judar är en utsatt och förföljd grupp i samhället och att man därför vinnlägger sig om att stödja andra grupper som uppfattas som utsatta och förföljda. Det är förvisso en fullt förståelig och nobel attityd.
När det går så långt som att man i sin iver underlättar för gruppen islamister att idka fientlig verksamhet mot inte bara demokratin och friheten utan mot sig själva kan man emellertid inte undgå slutsatsen, att det gått för långt. Islamisterna/jihadisterna har den grundläggande inställningen att judar är att jämställa med apor och grisar och att den judiska staten Israel bör utplånas från jordens yta. Ändå skall de enligt ultraliberalerna med anknytning till judenheten mer eller mindre skyddas från kritik.
Jag vill understryka att jag mycket långt ifrån drar alla judar eller muslimer över en kam. Det finns konservativa judar likaväl som det finns liberala muslimer. Tyvärr gör dock dessa respektive grupperingar alldeles för litet väsen av sig i debatten. Den liberaljudiska undfallenheten gentemot radikal islamism uppfattar jag som ren självmordspolitik.