Posted tagged ‘Chang Frick’

Rysslands strävanden efter dominans: därför är jag ingen Putin-kramare

2 november, 2014

a8383-putin-500x278 Vladimir Putin hänvisar ofta till sin ortodoxa ryska tro och kristna värden.

Länken ovan går till ett framförande av den ryske trubaduren och skådespelaren Vladimir Vysotskij (1938-80) i dennes mest bejublade sång, ”Vargjakten”. Jag tänkte den kunde få bilda inledningen till följande betraktelse över Putins Ryssland och min egen inställning därvidlag.

Jag har under senare tid av somliga blivit kallad något jag inte precis är van vid: Putin-kramare. Detta därför att jag i några bloggtexter pekat på att det var västvärldens ensidiga uppbackning av den föga kompetenta och delvis extremistiska regimen i Kiev, snarare än någon form av rysk aggression, som framprovocerade krisen i Ukraina.

Jag står fast vid den analysen. Ukraina är egentligen en hopplös geografisk och demografisk konstruktion som inom sig innehåller oförenliga inslag. Västra och centrala delarna är västorienterade medan de östra är definitivt mer ryska än ukrainska. Jag har själv besökt dessa områden och tycker nog jag vet vad jag talar om. Väst borde ha agerat mer försiktigt och inte ställt sig bakom den av nazister och fascister stödda kuppen mot den proryska men lagligt valda regeringen Janukovytj. Ukraina borde kunna ha konstruktiva förbindelser med såväl Ryssland som EU och USA.

Detta är inte någon särskilt kontroversiell ståndpunkt. Den delas av sådana bemärktheter som Tjeckiens förre president Václáv Klaus oh USAs förre utrikesminister Henry Kissinger. Läs mer här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/27/vaclav-klaus-sagar-vasts-hallning-i-ukraina-fragan/

VaclavKlaus_1515517c Václáv Klaus problematiserar västs ensidiga hållning i Ukraina-frågan.

Jag vill gärna fylla på med att det finns saker jag måste erkänna att jag uppskattar hos Vladimir Putin, som spelat en ledande roll som dels president, dels premiärminister i det postkommunistiska Ryssland – själv är han som bekant en tidigare KGB-officer – sedan 2000. Han är i viktiga avseenden en konservativ som bekänner sig till traditionella värden avseende familj och moral och är starkt kritisk till HBTQ-lobbyns grepp över vår del av världen.

Exempelvis har Putin – enligt mitt förmenande korrekt – anklagat västvärlden i allmänhet och USAs nuvarande president i synnerhet för att ha förvandlat sina samhällen till ”ett ogudaktigt avloppp” i moraliskt hänseende:

http://divinefreedomradio.wordpress.com/2014/02/21/putin-warns-obama-youve-turned-usa-west-into-godless-sewer-declares-his-christian-faith/

Någon Putin-kramare är jag emellertid ingalunda. Jag skall förklara varför.

Till att börja med stöder jag alls inte allt vad Ryssland gjort/gör i Ukraina. Självfallet har reguljära ryska förband inte där att göra. Vad som sker nu i Ukraina och på andra platser är oblyga försök av Putin-regimen att testa omvärldens och icke minst USAs och NATOs reaktioner. Ryssland hänger sig åt en amoralisk, geopolitisk aktivism som tar föga hänsyn till petitesser som nationsgränser och nationella anspråk.

Såsom skedde beträffande ubåtskränkningar i svenska farvatten på 1980- och 1990-talen. Trots avsevärda ansträngningar lyckades den svenska ubåtsjakten inte få upp eller sänka någon sovjetisk ubåt. Det enda handfasta bevis vi har på sovjetiska ubåtskränkningar går dock inte av för hackor – den strandade U137 i Karlskrona skärgård hösten 1981. Där rörde det sig bevisligen vare sig om minkars aktiviteter eller gamla timmerstockar eller för den delen NATO-farkoster.

Jag håller det vidare för självklart att det var ryssarna som var framme i Stockholms skärgård helt nyligen, sannolikt med en eller flera miniubåtar som efter vad jag förstår Ryssland är tämligen ensamt om. Det kan antingen ha rört sig om en rysk specialövning eller ett försök att få en bild av den svenska ubåtsjaktskapaciteten, kanske båda.

images NATO-högkvarteret i Bryssel.

En tredje orsak kan mycket väl ha varit att få vårt svenska så kallade försvar, vilket svårt vingklippts av en rad påföljande svenska regeringar, att framstå i löjeväckande dager. Att det inträffade samtidigt uppenbarligen, åtminstone tillfälligt, ökat de svenska sympatierna för NATO tar man förmodligen ganska lätt på i Moskva – Sverige har redan intima NATO-förbindelser, och ett fullskaligt medlemskap skulle i sak förmodligen inte förändra särskilt mycket. Dessutom tycks vi aldrig komma till skott att ens utreda ett svenskt NATO-medlemskap – den svenska NATO-fobin är säkert välkänd i Kreml.

Lägg därtill upprepade och till synes nonchalanta ryska kränkningar av svenskt luftrum, där det av naturliga skäl varit lättare att nationalitetsbestämma kränkningarna än när det gäller undervattensaktiviteterna. Inte ens de mest oförblommerade rysslandsvännerna, av vilka det finns oroväckande många på ”nätet”, vill väl göra gällande att det är NATO som här genomfört något slags false flag-verksamhet.

Sverige är nu endast ett av flera länder kring Östersjön som Putin-regimen intresserar sig för. Finland, Estland, Lettland och Litauen står säkerligen högre på Moskvas lista där man skulle vilja ha ett mer handgripligt inflytande.

Vårt land har dock en uppenbar intressegemenskap med nämnda länder när det gäller att freda sitt territorium. Just därför är det ingenting annat än tragiskt att varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar haft vett nog att upprätthålla ett nationellt, militärt försvar värt namnet. Ty är det något Ryssland och Putin föraktar så är det svaghet:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/04/15/ryssland-foraktar-svaghet/

Det torde vara få militära eller andra bedömare som tror på en fullskalig rysk invasion av Sverige. Då är det avsevärt troligare att Ryssland i fall av internationell kris, tillfälligt eller mer permanent, sätter sig i besittning av det praktiskt taget oförsvarade Gotland. Det skadar kanske dock inte att spekulera i vad en rysk invasion skulle innebära.

Det är precis vad nyhetssajten Nyheter idag har gjort här:

http://nyheteridag.se/detta-vantar-om-ryssland-invaderar-sverige/

rosenbad_-630x376 Ryska flaggan över Rosenbad – bra eller dåligt? Foto: Nyheter idag

De framtidsutsikter som målas upp i denna högst spekulativa och skruvade framtidsvy är, som synes, inte alltför skrämmande, mycket beroende på den nuvarande och närmast föregående regeringens tillkortakommanden. Nyheter idags rundmålning lär framkalla entusiastiska tillrop litet varstans  på nätet, dock inte från denna bloggare. Mer om detta i slutet av denna text.

Jag tillhör nämligen de obotliga optimister som, kanhända mot vad som finns anledning förmoda om man endast ser till förhandenvarande verklighet, tror att det är möjligt att vända den till synes deprimerande utvecklingen av vårt samhälle till något bättre. Kanske måste det bli ännu sämre innan det kan börja bli bättre; att det finns realistiska möjligheter till det senare tror jag fullt och fast på. Detta gäller såväl Sverige som Europa i stort samt den bedrövliga Obama-administrationen i USA, som i vilket fall som helst försvinner vid valet om två år.

Att det inte ligger någon som helst rim och reson i att sätta vårt hopp till Putins Ryssland är jag fullständigt övertygad om. Vi må för tillfället ha en rödgrön flumregering av Kalle Anka-snitt (förlåt mig för den liknelsen, Kalle Anka!), att ersätta den med en halvtotalitär gangsterregim vore inte särskilt välbetänkt för att säga det minsta.

Ett stort antal bedömare har hävdat och fortsätter att hävda att Putins Ryssland är en hänsynslös maffiastat. Om detta skrev jag för några år sedan detta blogginlägg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/04/21/putins-ryska-maffiastat/

Dissidenten och förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov framhåller bland annat följande:

Det är maffialojalitet som håller dem samman och det är en mycket stark anknytning. Detta är första gången som en maffiastruktur har ansvar för en kärnvapenmakt…De eliminerar sina motståndare. De köper politiker. De köper tjänster. De köper förbindelser. Det är samma taktik som användes av den sicilianske maffiabossen Lucky Luciano.

untitled Alexander Litvinenko: offer för maffiaregimen i Kreml.

Bland offren för denna regim finns, för att bara nämna två bland många exempel, den orädda journalisten Anna Politkovskaya och dissidenten Alexander Litvinenko. Den förra sköts till döds i närheten av sin bostad till följd av sin kritik mot Rysslands krig i Tjetjenien, den senare förgiftades med ämnet polonium 210 under sin exil i London. Oliktänkande i Putins Ryssland står under ständig press och utsätts ofta för dödshot, vilka ibland alltså verkställs.

Det kan råda liten tvekan om att Ryssland i dag utmanar det av Obama-regeringen svårt vingklippta USA och det sannolikt överskattade Kina om ställningen som världens ledande stormakt. Det gäller inte minst på energiområdet, där Rysslands atomenergiorgan Rosatom för något år sedan tecknade avtal med Sydafrika om att bygga åtta nya kärnkraftsreaktorer inom 15 års tid. Tidigare har liknande avtal slutits med länder såsom Finland, Turkiet, Ukraina och Storbritannien.

Läs mer om Rysslands ansträngningar att bli världsdominant på energiområdet här:

http://www.caseyresearch.com/cdd/how-putin-conquered-south-africa

Dagens Rysslands- och Putin-kramare brukar ofta tala om USAs påstådda imperium och hundratals militärbaser men glömmer, eller är kanske inte medvetna om, Rysslands internationella bastioner.

Den liberala-konservativa tidskriften Contra har i sitt senaste nummer (4/2014) en intressant exposé över expansionen av ryskorienterade låtsasländer såsom Tjetjenien, Abchasien, Sydossetien, Transnistrien och Nagorno-Karabach, där det senare ”landet” kontrolleras av Rysslands allierade Armenien. I det av ryssarna inkorporerade Krim har Moskva bildat ”folkrepublikerna” Luhansk respektive Donetsk. Vilka är helt beroende av tunga ryska vapen som förmått det militärt svaga Ukraina att ingå vapenvila med Ryssland.

untitled ”Folkrepublikerna” Donetsk och Luhansk: ryska nickedockor.

Jag tar gärna del av oförvägna framtidsfantasier av typ den som Nyheter idag har åstadkommit. Det är möjligt att något av det denna sajt föreslår skulle kunna inträffa vid en rysk invasion av Sverige – såsom billigare bensin och sprit, hårdare tag mot kriminella (dock inte mot dem som sitter i regeringen), mer ishockey och ett starkare försvar – också kommer att ske.

Vad som inte tas upp av Nyheter idag är otrevligare inslag som mord på och godtyckliga fängslanden av oppositionella, demokratins och yttrandefrihetens avskaffande och en regim av maffiasnitt. Kanske inget som Chang Frick på Nyheter idag tycker är mycket att bry sig om, men jag vill härmed anmäla en avvikande uppfattning. Även om det inte blir lika slagfärdigt och flabbroligt då.

Jag anser slutligen att Vladimir Putin och Ryssland i bästa fall skulle kunna göra en konstruktiv och godartad insats för världen. Exempelvis skulle man genom gemensamma ansträngningar tillsammans med USA och även Kina, som förre brittiske premiärministern Tony Blair föreslagit, kunna bekämpa den islamistiska terrorn på ett effektivt sätt. Detta kräver dock att de respektive parterna närmar sig  i stället för att demonisera varandra. Ryssland måste givetvis också på allvar börja respektera andra länders gränser och territorier såväl som sin egen befolkning.

Tills detta sker tycker jag Vysotskijs protestsånger får gälla också den postkommunistiska regimen i Moskva.

 

Om fejkade bokomslag

15 oktober, 2013

secondcolumn-16x9Katten är fotoshoppad. Strumporna också?

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3777921.ece

Ingen har väl undgått att den oumbärliga Expressen hade ett verkligt tungt avslöjande i går. Katten på omslaget till Jimmie Åkessons bok Satis polito har fotoshoppats dit i efterhand. Historien om scoopet berättas i branschorganet Dagens Media via länken överst.

Trots tidningens tappra försök att skämta bort det hela får man ändå en smått otrevlig bismak i munnen. Jag känner mig faktiskt inte alls övertygad om att det här var en liten bagatellartad lustifikation från Expressens sida som man påstår sig ”bjuda på”.

Tror snarare att man här ursprungligen bestämt sig för att avslöja hur falska och eländiga de ondsinta Sverigedemokraterna är, som inte ens drar sig för verklighetsförfalskning i syfte att få partiledare Åkesson att framstå som en varm djurvän. Först i efterhand inser man hur löjeväckande det hela framstår och söker fåfängt rädda ansiktet.

Hela historien bakom katten på omslaget berättas här av Chang Frick:

http://changfrick.blogspot.se/2013/10/vem-ar-den-mystiske-katten-pa-akessons.html

Tänkte avrunda med ett chockerande avslöjande om omslaget till min egen senaste bok: Religionsfrihetens martyrer (Contra förlag), som handlar om förföljda katoliker i Sverige på 1600-talet och särskilt om den halshuggne Södertälje-borgmästaren Zacharias Anthelius.

anthelius230

Omslagsbilden, som framställer scenen där Anthelius blir halshuggen på Stockholms torg, är INTE hämtad från själva avrättningen. Den har tecknats nästan 400 år efter tilldragelsen av konstnären Benny H. V. Andersson. Vad sägs om följande rubrik, Expressen:

Toppolitiker i SD fejkar avrättning på bokomslag.

För övrigt undrar jag om även Jimmies rätt anskrämliga polkagrisrandiga strumpor är fotoshoppade för att få honom att framstå som en enkel folkets man utan klädsmak (sorry, Jimmie, kunde inte låta bli…).

Skall polisen bekämpa brott eller vara politiskt korrekt?

26 september, 2013

Beatrice%20AskJustitieminister Ask ute i det så kallade vimlet vid Stureplan.

Avslöjandet om Skåne-polisens så kallade romregister väcker flera frågeställningar. Den viktigaste är enligt min mening denna: Skall polisen bekämpa brott eller vara politiskt korrekt?

För justitieminister Beatrice Ask (M) och rikspolischef Bengt Svensson tycks svaret vara kristallklart: det är det senare som gäller. Ask har med darr på stämman, och förmodligen med en tår i ögonvrån, bett ”romerna” om ursäkt ”å hela Sveriges vägnar”. Det har hon givetvis ingen som helst befogenhet att göra. Svensson å sin sida var snabb med att hävda att omfattningen av registreringen var såväl oacceptabel som olaglig.

Intern kritik mot Svensson har kommit från bland andra Peter Springare, chef för grova brottsroteln i Örebro. Denne citeras på följande sätt enligt en text från TT som publiceras i dag den 26/9:

Bengt Svensson om någon borde veta och förstå att det här som man kallar registrering av romer kan röra sig om underrättelseregistrering som man gör för att bekämpa brott. Men Bengt Svensson kastar sig ut, redan dag ett, i ett (sic!) sorts panikartat politiskt korrekt fördömande och säger att det är ett lagbrott, det reagerar jag starkt på.

Enligt Springare är det en hörnsten i polisens underrättelsearbete att kartlägga och registrera kriminella och deras nätverk. Samtidigt understryker han att det vore förkastligt att om registret bygger på etnicitet.

Det är enligt min mening svårt att icke instämma med Peter Springares analys av det uppkomna läget. Det kan ju mycket väl vara så att brottsbekämpning och etnicitet i det här särskilda fallet råkar sammanfalla. Det kan knappast vara någon hemlighet någonstans att en stor del av den romska kulturen bygger på att medvetet stå utanför samhället, och då blir brottslighet ett av alternativen vad gäller försörjningsmöjligheter. Därmed alls inte sagt att alla romer är brottslingar, mycket långt därifrån.

untitledSkånepolisen har inte någon lätt uppgift när det gäller att hålla efter ”buset” i Malmö och på andra platser.

Bengt Svensson har enligt nämnda TT-text i efterhand till synes något modifierat sina första brådstörtade uttalanden i frågan:

När man pratar om olaglighet ska det slutligen bedömas av domstol. Här gäller det inte bara vara fyrkantig jurist. Man måste också titta på ändamålet, vad vi har för behov av dem /registren/ och hur de står i proportion till det vi ska använda dem till.

Skånepolisen har förnekat att det skulle röra sig om etnisk registrering emedan det inte existerar någon märkning om etnicitet och det inte går att veta utifrån namnen om någon är rom eller inte.

100408_romer_nationaldagRomernas ”nationaldag” firas den 8 april efter den första internationella romska kongressen i London 1971 som hölls detta datum.

Det enligt min mening bästa som skrivits i frågan till dags dato svarar Chang Frick, som har en pappa från det så kallade resandefolket samt en mamma från Polen av judiskt ursprung, för. Frick för sin del försvarar polisens register utifrån sina egna kontakter med och erfarenheter av romer och resande. Han berättar också om den mobbning han utsattes för på grund av sin etniska bakgrund.

Chang Fricks bloggtext kan läsas via denna länk:

http://changfrick.blogspot.de/2013/09/polisen-gor-inget-fel.html

Det är slutligen minst sagt anmärkningsvärt att landets justitieminister kan gå ut på ovan beskrivet sätt och fördöma samt be om ursäkt för något som hon  i nuläget endast måste ha mycket rudimentär kännedom om. Hur vore det att tänka först och snacka sedan?