Posted tagged ‘Chicago’

Guvernör Månstråle bannlyser termerna ”man” och ”hustru”

26 september, 2014

untitled Jerry Brown förbjuder användningen av ”man och hustru” i Kalifornien.

http://teapartyorg.ning.com/forum/topics/california-governor-signs-bill-replacing-words-husband-and-wife?id=4301673%3ATopic%3A2928515&page=3

Kaliforniens guvernör Jerry Brown, som 2010 efterträdde Arnold Schwarzenegger på denna post, godkände i mitten av juli ett lagförslag som gör det olagligt att referera till parterna i ett äktenskap som ”man” och ”hustru” (husband and wife). I stället skall ”maka/e” (spouse) användas.

Lagändringen kommer till stånd i syfte att anpassa USAs största delstats lagstiftning till de samkönade ”äktenskap” som legaliseraders 2013, sedan landets högsta domstol underkänt ett förbud häremot som godkänts av väljarna.

Lagen, betecknad SB 1306, träder i kraft den 1 januari 2015 och är ett uttryck för att homosexuella ”äktenskap” numera är lagliga i Kalifornien efter ett drygt årtiondes juridiska strider.

Det var förra året som USAs högsta domstol anslöt sig till ett beslut i en lägre domstol om att förklara förbudet mot samkönade så kallade äktenskap som icke förenligt med landets konstitution.

Lagen som nu godkänts av guvernör Brown hade lagts fram av den öppet homosexuelle delstatssenatorn Mark Leno, född 1951, från San Francisco, som hävdar att lagen är nödvändig för att uppdatera delstatslagen:

…every loving couple has the right to marry in California. The legislation removes outdated och biased language from state codes and recognizes all married spouses equally, regardless of their gender.

untitled Den homosexuelle delstatssenatorn Mark Leno.

Leno, liksom Brown representerande det demokratiska partiet,  har byggt hela sin politiska karriär på att ta initiativ och lägga fram lagförslag som rör homosexuella frågor.

Edmund Gerald ”Jerry” Brown, Jr., född 1938, var guvernör i Kalifornien första gången 1975-83 och begåvades 1976 med smeknamnet ”guvernör Månstråle” (Governor Moonbeam) av den Chicago-baserade krönikören Mike Rokyo.

Orsaken var att Brown enligt Rokyo föreföll attrahera the moonbeam vote, det vill säga unga, idealistiska och icke-traditionella väljare. Browns godkännande av Lenos lagförslag, som slutligen gör upp räkningen med det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna (något annat är inte tänkbart i Guds ögon), bekräftar naturligtvis Browns ställning som guvernör Månstråle.

När Jerry Brown tillträdde som Kaliforniens guvernör 1975 efterträdde han den senare presidenten (1981-88) Ronald Reagan på denna post. Reagan i sin tur efterträdde Browns fader, Edmund Gerald ”Pat” Brown, Sr. Brown juniors politik är identisk med den linje som förespråkas av president Barack Obama – se denna text som jag skrev för några år sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/01/22/obama-bekanner-farg/

 

Ännu en sång om avsked

30 juli, 2013

http://www.youtube.com/watch?v=08lVuhv_Va8

Hög tid för sängen, där mina gosedjur väntar på att jag skall be aftonbön med dem.

Först vill jag önska alla läsare god natt med Tom Paxtons ”The Last Thing On My Mind” i en inspelning från 1966. Det är en av mina absoluta favoritsånger, som jag själv stundom försöker sjunga till eget gitarrkomp.

Tom Paxton föddes i Chicago 1937 och tillhör USAs mer kända folk- och protestsångare. Han har även skrivit exempelvis ”I Give You the Mornin´” och ”My Ramblin´Boy”.

Det här är ännu en sång som handlar om avsked. När man börjar komma upp i min ålder har det, av olika skäl, ofrånkomligen blivit några sådana genom åren.

Jag tillägnar sången min djupt älskade hustru, Marika, som tog avsked från oss för drygt tre år sedan. Hon gillade när jag framförde den för henne.

520976Tom Paxton.

Obamas katastrofala val av försvarsminister

8 januari, 2013

obama_abbasEn brett leende Barack Obama träffar den palestinske ”presidenten” Mahmut Abbas. I bakgrunden Yassir Arafats porträtt.

USAs president Barack Hussein Obama har nyligen utsett en ny försvarsminister efter avgående Leon Panetta. Valet föll på Chuck Hagel, född 1946, senator för delstaten Nebraska 1997-2009. Hagel är också en dekorerad Vietnam-veteran samt har gjort karriär i det republikanska partiet.

Det finns flera orsaker till att valet av Hagel som ny försvarsminister måste anses vara mycket kontroversiellt. Dels har Chuck Hagel gjort sig känd för att förorda kraftiga nedskärningar i Förenta staternas försvarsbudget, dels har han inte, för att uttrycka sig milt, framstått som någon varm anhängare av staten Israel som sannolikt är USAs trognaste allierade.

En republikansk kollega till Hagel förklarade efter Hagels utnämning att detta var ”Det värsta tänkbara budskap vi kunde skicka till vår vän Israel”.

Chuck_Hagel_official_photoChuck Hagel: kommer hans nominering att godkännas av kongressen?

Man behöver knappast vara rabiat Israel-anhängare för att hålla med om detta omdöme. Chuck Hagel, som är av tysk-polsk härkomst, har förespråkat direkta samtal med den islamistiska terrorrörelsen Hamas som kontrollerar Gaza. Han har vägrat kalla den terroristiska Hizbollah-rörelsen i Libanon för terrorister. Det ville inte heller Obama göra inför en omröstning i senaten 2007. Dock missade han omröstningen ifråga. Hagel  har inte ens velat förse Irans Revolutionära garde med terrorstämpeln.

Innan Barack Obama valdes till USAs president hade han gjort sig känd för att omge sig med Israel-fientliga rådgivare och medarbetare. En av dessa var Rashid Khalidi, professor i arabiska studier vid Columbia-universitetet, som tidigare arbetat för den palestinska rörelsen PLOs informationsavdelning.  Khalidi väckte uppseende då han 2005 förklarade att palestinierna hade rätt att bekämpa staten Israel med våld.

En annan av Obamas medarbetare inför valet 2008 som var en uttalad fiende till Israel var hans militäre chefsrådgivare och vice kampanjledare, general Merril McPeak. Denne anklagade judiska och evangelikala väljare för att sätta staten Israel före USAs nationella säkerhet. Obama försökte distansera sig från McPeaks uttalanden men behöll honom i sin stab genom hela valrörelsen. McPeak skapade även rubriker när han kallade president George W. Bush för ”kriminell” och att hans misstag orsakat USA skada för hundratals år framåt.

Rashid KhalidiObamas förre rådgivare, gamle PLO-medarbetaren Rashid Khalidi, professor vid Columbia-universitetet i New York.

På plats i Vita huset har väl Obama inte gjort några uppseendeväckande anti-israeliska utspel. Nu när han är inne på sin andra ämbetsperiod och   inte behöver tänka på att bli återvald ser han dock kanske en möjlighet att visa sitt sanna jag. Något som för övrigt kan komma att ske på flera områden. Obama är den förste USA-president som öppet kallat sig ”socialist” och var åtminstone tidigare associerad medlem av Chicago-avdelningen av organisationen Democratic Socialists of America.

Det var dåliga nyheter för det för sin existens ständigt kämpande Israel att Obama vann presidentvalet i november 2012 över Mitt Romney vilken alltid stått vid Israels sida. Att den förre nu utsett en Israels fiende och ursäktare av anti-judisk terror till försvarsminister måste anses vara katastrofala nyheter för den judiska staten. Många israeler kommer att sova dåligt om nätterna den närmaste tiden.

Ännu är dock inte sista ordet sagt. Hagel måste först godkännas av den amerikanska kongressen som kommer att utsättas för starka påtryckningar att inte godkänna presidentens omdiskuterade val av försvarsminister.

Finns det något positivt med Södertälje?

30 juni, 2012

Polisen i aktion för att stoppa den grova brottsligheten i Södertälje.

Rubrikfrågan är inte obefogad. Min hem- och födelsestad Södertälje omnämns ofta i mindre smickrande ordalag i media. Orsakerna är tämligen uppenbara: den vittförgrenade, organiserade brottsligheten har gjort att Södertälje stundom kallas ”Sveriges Chigaco”.

Detta öknamn torde också bottna i den socialdemokratiska makthegemonin, som för tankarna till det demokratiska partiets – ibland påfallande korrupta – dominans i den amerikanska förlagan Chicago i Illinois. Borgmästarsläkten Daley är ökänd i sammanhanget. Det är ett  faktum att det var denna maktapparat som genom valfusk gav segern till John F. Kennedy i det oerhört jämna presidentvalet mellan Kennedy och republikanen Richard M. Nixon 1960.

I egenskap av infödd södertäljebo – jag föddes på stadens sjukhus för drygt 60 år sedan – lider jag varje gång staden presenteras i sådana sammanhang. När jag växte upp på 1950-talet kan man nog säga att Södertälje alltjämt var något av en idyll med kanske 20 000 invånare. Min barndom tillbringades till största delen på föräldragården mellan Högantorp och Ladvik i närheten av Mälaren omkring en mil utanför staden. Jag vistades dock ibland hos min mormor som bodde på Gula gården i närheten av Badparken och inte långt från Torekällberget.

 Badparkens tennisbanor där Björn Borg – och min pappa – spelade. 

Min mormor, fru Theresia Pettersson, tog mig stundom med på långa promenader varvid vi ofta passerade Badparken i samband med att vi gick ner till Stadsparken och Maren med dess trivsamma doft av bräckt vatten. I Badparken med dess tennisbanor – där Björn Borg inledde sin unika karriär och där även min pappa Bror Hansson brukade spela med min morbror Gösta Pettersson – fanns ännu en kvardröjande atmosfär från en svunnen badortsidyll dit stockholmssocieteten gärna sökte sig.

Möjligen kan den som är känslig för stämningar alltjämt erfara en fläkt av denna tid då Punsch, Fosterlandet och Gud stod i centrum (och i precis den ordningen).

Något av den forna idyllen hade dock börjat naggas i kanten redan under min barndom på 1950-talet. Södertälje var redan en betydande industri- och hamnstad med dåvarande Scania Vabis och Astra i spetsen. Forna storheter såsom Microverktyg och Baltic fanns också med i bilden. Och de första invandrarströmmarna hade redan anlänt med gästarbetare från exempelvis Finland, Jugoslavien, Grekland och Italien. Jag minns att min mormor ibland muttrade något om dessa nya – låt vara ofta tillfälliga – södertäljebor.

Mormor hade knappast uppskattat den utveckling Södertälje har undergått sedan hon avled  i hög ålder 1975. Begreppet gästarbetare känns avlägset i en tid då närmare hälften av Södertäljes befolkning utgörs av personer med utrikisk bakgrund. Kommunen har tagit emot avsevärt fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Assyrier/syrianer utgör en av stadens mest betydande etniska grupper och är i hög grad verksamma inom exempelvis näringsliv och idrott. Cirka 80 olika språk talas i kommunen.

Till Södertälje anländer allt fler muslimska invandrare från exempelvis Somalia och Afghanistan.

Som företrädare för Sverigedemokraterna är det självklart att jag inte ser odelat positivt på Södertäljes status som invandrarstad par prefence, även om jag inser att en viss inflyttning förmår skapa värdefulla influenser och bidrar till att Södertälje blir en mer dynamisk kommun. Ett helsvenskt Södertälje ligger mycket långt från det realistiskas gräns. Jag tror dock inte det är särskilt kontroversiellt att hävda att det gått för långt. Alldeles på tok för långt till och med.

Ständigt nya invandrargrupper – det kommer allt fler från länder som Somalia och Afghanistan samtidigt som irakierna hela tiden blir allt talrikare – bidrar till att sätta ett orimligt tryck på kommunens kostnader för försörjningsstöd, och det är svårt att se något slut på detta sakernas tillstånd. De kommunala nämnder som har att hantera frågan går bildligt talat på på knäna med stora ekonomiska underskott.

Det behövs vidare knappast något överdrivet mått av fantasi för att inse att den ökande strömmen av muslimer kan bädda för kommande turbulens med de kristna invandrargrupperingarna.

SDs Kent Ekeroth, Björn Söder, Louise Erixon samt Tommy Hansson på Politikertorget i Södertälje i maj 2012. I bakgrunden till vänster syns Tobias Karlsson, SD Gnesta.

Jag vet inte om just detta problem kommer att ventileras särskilt ingående när Södertälje kommun satsar på att kampanja i Almedalen kommande vecka. 13 man inklusive gruppledarna för partierna i kommunstyrelsen kommer att vara närvarande under hela eller delar av Almedals-veckan. Det är femte året kommunen är på plats i Almedalen, vars program blir yvigare för varje år som går. Södertäljes största evenemang detta år blir seminariet ”Spinn nätet – Riv pyramiden”.

Seminariet är tänkt att presentera samarbetet mellan kommunen och polisen i syfte att dels krossa den organiserade brottsligheten i kommunen, dels hindra ungdomar från att sugas upp av de kriminella nätverken. Samarbetet, som har pågått sedan 2009, tycks så här långt ha varit till största delen framgångsrikt. Ännu är det kanske alltför tidigt att utropa den definitiva segern över maffiagrupperna, men att man är på god väg tycks det råda enighet om.

 Telge Basket – svenska mästare 2011 och 2012. 

Så visst finns det, för att återvända till frågan i rubriken, något positivt med Södertälje. Till andra positiva faktorer kan läggas att Södertälje är en av landets bättre idrottsstäder där exempelvis damlaget Telge Basket nyligen blev svenska mästare för andra året i rad. Den syriansk/assyriska närvaron har även bidragit till att Södertälje numera har ett allsvenskt fotbollslag i Syrianska samt ett lag i superettan i forna allsvenskarna Assyriska. Också hockeyklassikern Södertälje SK kämpar på trots mindre gynnsamma odds. Och namnet Björn Borg är givetvis för alltid förknippat med Södertälje.

Södertälje var en av landets viktigaste hamnstäder redan under Carl IXs (tidigare hertig Carl) egid. Det bottnar naturligtvis i att Södertälje ligger där det ligger mitt emellan Saltsjön (Östersjön) och Mälaren. Det är troligt att aposteln Ansgar passerade genom dåvarande Taelghia då han besökte Svearikets huvudstad Birka på Björkön i Mälaren på vikingatiden i syfte att banka liten kristen kärlek i hedningarnas skallar…

 Carl IX (hertig Carl) gynnade Södertälje och dess viktiga hamn. 

På så vis kan man med fog säga att Södertälje alltid varit en internationell stad. Kommunstyret försöker i dag lansera uttrycket ”Sveriges internationella huvudstad” om Södertälje. Jag tycker inte det är så fel.

Väl mött på Södertäljes aktiviteter i Almedalen – vi kanske ses där!

Tennislegendaren Björn Borg: södertäljeprofil nummer 1!

.

Bobby Fischer: Geni och galning

8 april, 2012

Så här vill vi minnas schackgeniet Bobby Fischer.

För en tid sedan såg jag en dokumentärfilm på TV om schackgeniet – och certifierade galningen – Bobby Fischer (1943-2008). Det var ett sällsamt och samtidigt skrämmande porträtt av en av vår tids mer framträdande ikoner.

Robert James Fischer föddes i Chicago den 9 mars 1943 och avled i Reykjavik på Island den 17 januari 2008. Han växte upp i New York och gjorde sig tidigt känd som schackunderbarn i hemlandet USA och figurerade i media över hela världen, då han i en serie partier i Reykjavik utmanade världsmästaren Boris Spasskij från Sovjetunionen. Titelmatchen ägde rum under det Kalla krigets höjdpunkt och blev till så mycket mer än en match om världsmästartiteln i schack: det blev samtidigt en uppgörelse mellan den fria världen och den kommunistiska totalitarismen.

Matchen Fischer-Spasskij blev av det mer bisarra slaget. Det dröjde i det längsta innan amerikanen över huvud taget dök upp. Han missade de två första partierna och förlorade således på walk-over. Tredje matchen spelades, efter krav från Fischer, utan publik och TV-kameror. Att Spasskij godtog detta har kallats ett psykologiskt misstag av den sovjetiske mästaren. Under resten av mästerskapsserien var Spasskij märkbart störd och förlorade slutligen titeln till den 29-årige Fischer som tidigare aldrig slagit Spasskij.

Spasskij (till vänster) mot Fischer 1972.

Bobby Fischer hade nått sina drömmars mål och hyllades som USAs store hjälte.  VM-titeln blev dock uppenbarligen för mycket för den redan tidigare excentriske Fischer. Han gick in i ett slags självvald isolering, svårt plågad av inre demoner, och vägrade möta utmanaren om VM-titeln, den unge sovjetspelaren Anatolij Karpov, 1975. Det innebar att han blev av med titeln. Han var vid den här tiden stationerad i Pasadena där han var ansluten till den religiösa rörelsen Worldwide Church of God.

Helt isolerad från schackvärlden var dock Fischer inte. 1988 sökte han och fick patent på en schackklocka som lade till tid för varje gjort drag. Klockorna i fråga är numera standard i talrika schackturneringar. 1992 ställde Fischer så upp i ett returmöte mot Boris Spasskij sedan en rik affärsman ställt upp med den enorma prissumman fem miljoner US dollar. Fischer vann klart och hade i egna ögon då försvarat sin VM-titel, som han aldrig erkänt att han förlorat.

Matchen gick av stapeln i Belgrad i det forna Jugoslavien, ett land som bojkottades av USA. Amerikanska myndigheter ansåg att Fischer gjort sig skyldig till lagbrott som åkte dit. För att undgå att gripas och eventuellt dömas till ett långt fängelsestraff höll sig Fischer i fortsättningen borta från hemlandet och levde omväxlande i Ungern, Japan samt Filippinerna.

Fischer under senare år.

1999 började Fischer ge intervjuer från sin exil, den ena mer katastrofal än den andra. Det framgick nu att Fischer hade utvecklat en stark antisemtism och antiamerikanism. Det sistnämnda var kanske inte så konstigt med tanke på de amerikanska myndigheternas oförsonliga hållning efter Spasskij-matchen i Belgrad, men att Fischer – som hade judiskt påbrå både på fädernet och mödernet – var en rosenrasande antisemit måste betecknas som desto mer överraskande.

Bland annat anklagade Fischer den rysk-judiske världsmästaren Garri Kasparov för att vara en bedragare. Han uttalade sig också positivt om falsifikatet Sions vises protokoll, en ökänd hetsskrift mot judar som totats ihop av tsarens hemliga polis i slutet av 1800-talet. Dagen efter Al-Qaidas terrorattacker i USA den 11 september 2001 väckte det vidare uppseende, då Fischer ej endast emfatiskt stödde attackerna utan också hoppades på den amerikanske presidenten George W. Bushs död, en amerikansk revolution samt att alla judar (sannolikt då också han själv) skulle fängslas.

2003 drog USA in Bobby Fischers pass. Efter diverse komplikationer beviljades Fischer politsk asyl på Island 2004 och blev småningom även isländsk medborgare. Hans japanska hustru föredrog att pendla mellan Japan och Island. Det framgick dock av dokumentären att det råder oklarheter kring äktenskapet. Fischer hade tidigare äktat en filippinsk kvinna.

Hösten 2007 drabbades Fischer av medicinska problem. Han avled slutligen till följd av njursvikt den 17 januari 2008. På grund av sin långt gångna paranoia vägrade han acceptera adekvat behandling. En sak kan ingen ta ifrån Robert James Fischer: han var en av världens främsta och mest nydanande schackspelare genom alla tider. Den berömmelse han uppnådde i samband med VM-matchen mot Spasskij 1972 var desslikes unik i sitt slag. Hans verk lever vidare genom de partier som bevarats till eftervärlden.

 Paul Morphy (1837-84). 

Galenskap och schack är en sedan tidigare icke helt ovanlig kombination. Spelet, som är av militär natur och härstammar från det forntida Persien, är på många sätt att se som en psykologisk uppgörelse mellan två kontrahenter där själva spelets idé är att den ena skall krossas. Att Fischer kom att drabbas av den antisemitiska sjukan är kanske inte heller så märkligt med tanke på att fenomenet antisemitism på mycket goda grunder kan betecknas som just en sorts galenskap.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget är naturligtvis att Fischer själv var jude. Det finns dock i historien rätt gott om exempel på så kallade självhatande judar, där det främsta exemplet troligen är Karl Marx. En annan sinnessjuk schackmästare var amerikanen Paul Morphy (1837-84), som ibland kallas den förste schackvärldsmästaren även om det inte fanns en officiell världsmästartitel vid denna tid. Den förste officielle mästaren, den Prag-födde Wilhelm Steinitz (1836-1900), blev även han sinnessjuk.

Farrakhan förnekar sig inte

3 mars, 2011

Den rasistiske demagogen Louis Farrakhan tror på uppror i USA.

Louis Eugene Walcott, mer känd som Louis Farrakhan, förnekar sig inte. I ett maratontal om fyra timmar vid Nation of Islams nyligen inträffade konvent i Chicago valde Farrakhan att bland många andra ämnen beröra de folkliga protesterna/revolterna på olika håll i den muslimska världen. Så här utlät sig Farrakhan bland annat:

What you are looking at in Tunisia, in Egypt…Libya, in Bahrain…what you see happening there…you´d better prepare because it will be coming to your door.

Vad demokrativänner världen över ser som en möjlig omvälvning i demokratisk och frihetlig riktning i några av världens mest beryktade diktaturer ser alltså Louis Farrakhan som förebud om en massiv resning mot styret i världens mest betydande demokrati. Farrakhan har yttermera uppmanat president Obama att inte låta polis och militär skjuta mot fredliga demonstrationståg. Det är alldeles uppenbart att den nu 77-årige ledaren för den svarta muslimska organisationen Nation of Islam har missat något väsentligt.

Annat var knappast att vänta från det hållet. Louis Farrakhan har genom åren gjort sig känd som en rasistisk demagog med en mängd mer eller mindre egendomliga uppfattningar. Han har bland annat uppgivit att han 1985 togs in i ett flygande tefat och hörde de svarta amerikanska muslimernas pionjär Elijah Muhammads röst förutsäga omvälvande händelser.

Mot den bakgrunden var det ingen sensation att Farrakhan i sitt tal i Chicago – där han hoppade från ämne till ämne – talade sig varm för Scientologikyrkan och dess grundare, science fiction-författaren L. Ron Hubbard. Enligt scientologerna grundades den mänskliga civilisationen av rymdvarelser.

L. Ron Hubbard är en av Farrakhans förebilder.

Louis Farrakhan är en gammal vän till Libyens nu snart detroniserade diktator Moammar al-Ghadaffi, vars internationella pris för mänskliga rättigheter (!) Farrakhan förärades 1996. Andra mottagare av samma pris har varit Fidél Castro och Hugo Chávez. Farrakhan har nyligen varnat USA för att avsätta Ghadaffi och dennes söner som man gjorde i Irak med Saddam Hussein och dennes söner och för att låta ”judarna” hetsa landet i krig på Israels sida mot Iran.

Just det – Farrakhan har gjort sig känd som en av världens mest obehagliga antisemiter som hävdar att hans kommentarer om ”judarna” är avsedda att ”dra undan täcket från Satan”. Han anser vidare att det är (surpise) ”judarna” som kontrollerar såväl USAs regering som dess banker.

Den judiska organisationen Anti Defamation Leagues (ADL) ledare Abe Foxman har bemött Louis Farrakhan på följande sätt:

Anti-Semitism has suffused the Nation of Islam´s message, and Farrakhan is the standard bearer and bigot in chief…Perhaps what´s more disturbing is that despite his anti-Semitic rants, he has not been made a pariah in his own community. What does it take for him to stop being a pied piper of hatred?

Farrakhan har också väckt uppseende genom att skriva till judiska samfund och organisationer och kräva skadestånd för att ha orsakat USAs svarta stort lidande. Han har även benämnt judendomen ”en rännstensideologi” och berömt Adolf Hitler.

Här en länk till en artikel om Farrakhans göranden och låtanden i Jerusalem Post:

http://www.jpost.com/International/Article.aspx?id=210444

Som synes skiljer det inte nämnvärt mellan Farrakhan och notabiliteter såsom Ghadaffi och Irans galne president Ahmadinejad. Det tragiska är att han fortfarande synes åtnjuta respekt från inte så få amerikanska svarta också utanför de rent muslimska leden.

Loggan för London-OS 2012.

När jag ändå är inne på ämnet påstådda judiska konspirationer kan jag inte underlåta informera om att Irans regering, enligt uppgifter som refereras i tidningen Expos nätupplaga, hotar bojkotta de olympiska spelen i London 2012. Orsak: London-OS logotype sägs bilda ordet ”Zion”.

Expo hänvisar även till att Wikileaks grundare Julian Assange (se inlägg i denna blogg 25/2) anklagat den engelska tidningen The Private Eye för att ingå i en judisk konspiration riktad mot honom och Wikileaks. Läs mer här:

http://expo.se/2011/assange-anklagar-journalister-for-judisk-konspiration_3779.html

Quid novi?