Politiskt övertramp i gamla fina Kvällsstunden

En anrik tidning som börjar bli alltmer politiskt korrekt?

Nyligen anmälde jag mig som prenumerant till tidningen Kvällsstunden, som grundades 1938 och alltså firar 75-årsjubileum innevarande år. Detta efter en prenumerationsdrive med utskick i brevlådorna. Jag skickade efter provnummer och blev så nöjd med tidningen att jag beställde en årsprenumeration. Tidningen innehåller normalt en skön blandning av samtidsreportage, essäer med kulturellt och historiskt innehåll samt en mängd intressant kuriosa. Dessutom ett uppslag med läsarbrev samt kontaktspalter, skämtteckningar och korsord med gammeldags stuk.

Jag har med andra ord varit helnöjd med den Västerås-baserade Kvällsstunden. Fram till nu. I nummer 19/2013 finns nämligen olyckligtvis längst ner på sistasidan en kolumn av den rutinerade journalisten Christina Falkengård. Jag citerar följande avslutande passus:

För övrigt har Sverigedemokraterna kommit med ett program där dom vill skapa jobb med en satsning på glesbygden, vägar, järnvägar och Inlandsbanan. Dom har väl tittat sej omkring och hittat något som dom tycker andra slarvar med. Låt inte lura er – i den förpackningen finns mycket annat som riktiga människor inte alls ska befatta sig med.

Jag studsar vid detta ordval, som skulle gjort en Himmler eller en Goebbels avundsjuk. Man kommer även att tänka på de rashygienistiskt orienterade makarna Myrdal som kallade människor ”toppvärdiga” och ”icke toppvärdiga”; de senare ansågs inte riktigt lämpliga som föräldrar. Så alla Sverigedemokraternas 10 000 medlemmar, 400 000 väljare och kanske dubbelt så många som inte är främmande för att rösta på detta parti är inte ”riktiga människor”.

SD brukar, naturligtvis helt felaktigt, beskyllas för att ha en förkastlig människosyn. Här har vi emellertid en kolumnist – hon tillhör dessutom de svåruthärdliga skribenter som skriver ”dom” i stället för de och ”dej” och ”sej” i stället för dig och mig – som hyser en människosyn som gjorde företeelser som Förintelsen möjlig.

Christina Falkengård anser att en del människor är ”riktigare” än andra.

Hon delar in människor i ”riktiga”  och sådana untermenschen som inte anses vara det. Nu väntar jag på förslag från Falkengårds sida om vad man bör göra med alla de ”oriktiga” eller olämpliga människor som är medlemmar i, sympatiserar med eller kan tänka sig rösta på Sverigedemokraterna. Skall de fråntas rösträtten? Kanske skickas på statligt subventionerad omskolningskurs hos Expo? Göras tvål eller lampskärmar av?

Jag vet inte vad Christina Falkengård hade tänkt sig. Vad jag vet är att jag är djupt besviken på Kvällsstundens redaktion som släpper fram en sådan harang från en av sina medarbetare. Därtill är jag övertygad om att många fler läsare än denna bloggare blev upprörda över Falkengårds obalanserade ställningstagande. Kanske anser hon sig med sin bakgrund – hon fick bland annat Stora journalistpriset 1984 – kunna skriva vilken rappakalja som helst.

Bland tidningens läsare och prenumeranter torde finnas ett betydande antal SD-medlemmar eller -sympatisörer som känner sig hemma med Kvällsstundens mix av nytt och gammalt, som kan föra tankarna till ett Sverige som inte längre är. Då Sverige ännu inte hade ”berikats” med den ström av illegala immigranter och bidragsturister som gör att bland annat våra skolor, vårdinrättningar, boststadsbestånd och försörjningsmöjligheter allvarligt naggats i kanterna. Då svenska seder och bruk ännu av ledande politiker inte hade förklarats vara ”töntiga” eller uttryck för ”rent barbari”. Då Sverige fortfarande kunde försvara sig mot främmande angrepp och våra skolor gav nöjaktig undervisning icke minst i historia.

Kvällsstunden påstår sig i sin redaktionsruta vara ”politiskt och religiöst obunden” och har en svensk flagga i loggan på förstasidan. Den menar sig även vara ”veckotidningen för hela Sverige”. Är det bara ett olycksfall i arbetet att man släpper fram en skribent som inte vill tillåta ett Sverige-vänligt parti som hon själv ogillar att ta ställning för den svenska glesbygden? Som med grötmyndiga formuleringar talar om för läsekretsen vad man inte får befatta sig med om man vill räknas som en ”riktig människa”.

Jag hoppas det. Misstag kan vem som helst göra. Jag kommer dock fortsättningsvis att studera Kvällsstundens innehåll ännu mer noggrant än tidigare (och jag brukar läsa det allra mesta). Skulle det visa sig att även denna anrika publikation för gott valt att ansluta sig till den programmatiskt politiska korrekthet som har förstört våra medier och vårt samhälle i stort, kommer jag dock betacka mig för fler nummer hem i brevlådan. Dessa kommer jag med varm hand att överlåta till alla dem som, uppenbarligen i motsats till mig själv, anses vara”riktiga” människor.

Dessutom förväntar jag mig en ursäkt från redaktionsledningen och/eller skribenten själv över det orimliga ordvalet: att utnämna vissa människor till ”riktiga” människor och därmed utesluta andra från denna kategori på politiska eller andra grunder är både stötande och häpnadsväckande korkat.