Trots kyla och yrsnö – valtemperaturen stiger

 Den nyvalda styrelsen i SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster syns Joachim Hagström, Urban Hjärne, David Lång, Nina Johansson, Kristian Kawecki, Beata Kuniewicz, Tommy Blomqvist, Ingrid Hult och Tommy Hansson. (Saknas på bilden gör Hans Eriksson). Foto: Christofer Johnsson

Ute yr snön i skrivande stund i kalla februarivindar. Det hindrar inte att valtemperaturen stadigt stiger detta så kallade supervalår 2014. På Hagabergs folkhögskola här i Södertälje, ett par stenkast ifrån var jag bor, har man redan gått igång med att bjuda in lokala partiföreträdare för att presentera respektive partiers politik.

I dag var det min tur att i egenskap av gruppledare i fullmäktige för Sverigedemokraterna (SD) berätta litet om var partiet står i väsentliga frågor. Så värst ingående kan det ju inte bli på de 20-25 minuter jag hade till mitt förfogande, men det går alltid att komplettera under den efterföljande, lika långa frågestunden. Det var närmare 23 år sedan jag presenterade ett annat partis politik på samma plats, men då var förvisso många av åhörarna denna dag ännu inte födda!

Med mig hade jag den ännu skäggigare partivännen och styrelseledamoten i SD Södertälje/Nykvarn, Kristian Kawecki. Vi hade med oss foldrar och flygblad och vårt sedvanliga goda humör till studenternas båtnad. När vi träffades på parkeringsplatsen vid Erik Dahlbergsgatan strax före klockan 9, då mötet skulle börja, var vi litet fundersamma. Jag hade i slutet av förra veckan på Systembolaget approcherats av en ung man med budskapet, att de vänstervridna eleverna på skolan nog skulle göra allt för att klämma åt mig – jag anmanades därför vara rejält påläst.

Eftersom jag tror mig om att vara generellt hyfsat påläst om partiets politik i olika frågor och ”har varit med förr” kan jag inte säga att jag blev särdeles orolig. Men man vet ju aldrig…jag kom i alla fall hyggligt förberedd med ett manus i portföljen som jag räknade med skulle ta precis den utmätta tiden i anspråk att presentera. Sedan jag och Kristian hälsats välkomna av läraren Johan Andersson ställdes jag inför ett ganska talrikt auditorium som lyssnade snällt under föreläsningen.

Efteråt blev frågorna många och i en del fall rätt knepiga. Alla som hade frågor om SDs politik var dock normalt trevliga, och inte någon verkade ha kommit dit enkom för att ”sätta dit” oss. Några föreföll bli genuint överraskade över att vi inte ville slänga ut alla invandrare och att sådana till och med var välkomna i SD om de delade partiets grundläggande värderingar. Det fanns en hög grad av nyfikenhet bland de intresserade åhörarna, och någon hade till och med koll på mina ställningstaganden under min tid som Ny Demokrati-politiker på 1990-talet.

Sedan såväl föreläsning som frågestund var avverkade och jag och Kristian blivit avtackade var det några elever som kom fram till talarstolen och ville veta mer. Det blev prat om bland annat svenska försvarets framtid – försvarsfrågan var för övrigt den politiska fråga som fick mig att gå med i SD – och GMO-behandlade grödor, som vi önskade vi hade vetat mer om. Men vad kan man begära av ett par enkla kommunpolitiker? Kristian försåg dem med flygblad och foldrar.

 Hagabergs kapell.

Både Kristian och jag var nöjda när vi traskade därifrån. Hagabergs folkhögskola ägs av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), som sorterar under Svenska kyrkan och ägnar sig mycket åt mission. Tilläggas kan att båda mina barn är döpta i eller i anslutning till det lilla fina träkapellet på skolområdet.

Valrörelsen har som sagt sparkat igång och jag har en känsla av att inte så få inom etablissemanget ser framtiden an med viss oro eller möjligen rentav  fruktan. Kanske särskilt inom partierna som hänger på den symboliska gärdesgården – C och KD – men också inom storebror M, som nyligen i mätinstitutet Sentio rasade ner till sin lägsta nivå sedan 2008. SD fick solida 13,3 procent.

Jag tror inte jag är alldeles fel ute om jag dessutom gissar att en del av den nämnda fruktan gäller hur bra det kommer att gå för SD. Under alla omständigheter kommer kommunföreningen i Södertälje/Nykvarn att vara väl förberedd, nu närmast med att göra vårt dagsverke för att valet till Europaparlamentet den 25 maj skall bli en framgång. Liksom i riksdagsvalet gäller en spärr på fyra procent för inträde.

 Sentio februari 2014: SD får 13,3 procent, M rasar ner till 22,5.

Katarina Mazetti: en batikhäxa presenterar sig

http://www.icakuriren.se/Diskutera-Fraga/Katarina-Mazetti/Svart-att-finna-en-riktig-svensk/

Ovanstående länk går till en krönika i Icakuriren av Katarina Mazetti. Den har blivit minst sagt kritiserad för att den förlöjligar svenska seder och bruk i allmänhet och oss sverigedemokrater i synnerhet. Detta ledde till att tidningsredaktionen fann sig föranlåten att stänga ner sajtens kommentatorsfält, en  i dag tämligen vanlig härskarteknik.

Katarina Mazetti: okunnig, inbilsk, fördomsfull.

Klicka på länken och läs krönikan så förstår ni varför den väckt sådant rabalder och bland annat lett till ett bojkottinitiativ på Facebook mot ICA-butiker i hela landet. Krönikan är insinuant, raljerande och slafsigt skriven men mest av allt arrogant och oerhört korkad. För mig framstår Katarina Mazetti som själva urtypen för en så kallad batikhäxa.

Journalissan och författarinnan Katarina Mazetti föddes i Stockholm 1944, växte upp i Karlskrona men är numera bosatt i akademikermetropolen Lund. Hon kan väl närmast kallas en halvkändis som är mest bekant för att ha medverkat i frågetävlingen ”På spåret” i SVT tillsammans med förre höjdhopparen Stefan Holm. Hon har även skrivit romanen Grabben i graven bredvid (1999) som 2002 blev en stor filmsuccé. Familjenamnet härstammar enligt henne själv från en italiensk stenhuggare. (Mazetti betyder för övrigt ”lilla klasen” på italienska).

Mazettis krönika har rubriceringen ”Svårt att finna en riktig ´svensk´”. Den håller en allmänt hånfull och besserwisseraktig ton som väl är ägnad att demonstrera hur väldigt upplyst krönikören är och hur hopplöst obildade sverigedemokrater är. Mest av allt visar den dock hur okunnig, inbilsk och fördomsfull Mazetti själv är. Hennes sätt att debattera är typiskt för den så kallade halmgubbetekniken: debattören ger en vrångbild av motståndaren och dennes åsikter och argumenterar sedan mot denna vrångbild eller ”halmgubbe”.

 

En typisk sverigedemokrat enligt Mazettis halmgubbeteknik?

Det genomgående temat för Mazetti är att man inte skall inbilla sig att det finns något svenskt överhuvud taget, möjligen då undantagandes näverlurar, kohorn och att kalla hem korna till fäboden medelst sångsättet att kula eller köla. Mazetti ondgör sig över någon sverigedemokrat som påstås ha oroat sig för ”att man på ett dagis i landet funderat på om det var dags att införa lite nya sedvänjor vid högtider” i stället för det traditionella luciafirandet.

Nu är det dags för Katarina Mazetti att visa hur bildad hon är. Hon frågar sig nämligen retoriskt:

Vet den mannen om att Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk folkvisa?

Typiskt svenskt luciafirande-  oavsett vad Icakurirens krönikör felaktigt påstår.

Det är bara det att Mazetti skjuter över målet så till den grad att bollen hamnar högt upp på läktaren i höjd med resultattavlan eller matchklockan. Luciahögtiden hämtar visserligen sitt namn efter det sicilianska skyddshelgonet Sankta Lucia med hemvist i staden Syrakusa. På Wikipedia kan vi emellertid läsa följande:

Det svenska firandets koppling till helgonet Lucia är dock i princip obefintlig, och namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet.

Dessvärre för Mazetti går lussefirandet tillbaka till det gamla bondesamhället och Småland, då allmogen på den så kallade lusse långnatt förlustade sig med bland annat grissylta och brännvin. Det nuvarande firandet begynte i Västsverige i början på förra seklet för att sedan sprida sig i övriga riket och hos våra nordiska grannar. Sicilianska Lucia i all ära, men det firande vi nu hänger oss åt – liksom det gamla bondska festandet – är typiskt svenskt. På Sicilien firar man sitt skyddshelgon på helt annorlunda vis.

Fäbodjänta trakterande näverlur: en genuint svensk syn.

Sajten www.katoliknu.se har följande att säga om det gamla svenska lussandet:

http://www.katoliknu.se/html/artcl_lusse.htm

Mazetti skall sedan även visa sig på styva linan genom att häckla lågpannade SD:are (”med 70 i IQ”) för att de enligt hennes halmgubbeteknik vill ha typiskt svensk musik (så kallad Ren musik). Hon raljerar över att i princip all musik som det lyssnas till i dag har utländska rötter – blues, rock, pop, opera, ja till och med schottis och polska. Återigen skjuter Mazetti skyhögt över målet eller, om man så vill, slår in öppna dörrar så det dånar om det.

Ty om Mazetti vill ha tag på toknationalister som vill ha ursvenskt stuk på allting skall hon definitivt inte söka bland sverigedemokrater. Det må gälla musik och det må gälla klädsel, mat och allting annat som Mazetti räknar upp i sitt pinsamma pekoral till krönika. I partitoppen finns exempelvis en musiker (Richard Jomshof) som utövar syntpop, en inte påfallande ursvensk musikart. Partiordföranden Jimmie Åkesson själv är en varm anhängare av irländsk folkmusik. Min egen ordförande i lokalavdelningen i Södertälje, Christofer Johnsson, lirar symfonisk hårdrock med internationell framgång. Typiskt svensk musik?

Visst, det finns säkert anhängare av tjo och tjim och knätofs även i SD (och det är absolut inget fel i det), men säkert inte i högre grad än i låt oss säga Centerpartiet. Riktigt elak blir Mazetti då hon förmenar Jimmie att bära folkdräkt, som ju för övrigt bara är en uppfinning av någon nationalromantisk tönt om vi får tro vår batikhäxa. Nej, bomberjacka och kängor skall det vara, ty så måste ju en genuin sverigedemokrat klä sig, annars kan det bli förvirrande. Fastän den typen av utstyrsel uttryckligen bannlystes i partiet redan 1996.

Nej, nej, Jimmie och Louise, det här duger inte – ni skall ju vara klädda i bomberjacka och kängor! Till höger syns Anders Borg.

Jag har redan nämnt ordet batikhäxa ett par gånger. Vad utmärker då en sådan? Det är ett antal saker, bland annat följande.

Batikhäxan skall naturligtvis vara en kvinna samt  över 40 år. Hon skall  framförallt vara extremt politiskt korrekt i ämnena feminism och integration. I debatten skall hon gå fram som en ångvält och vara allmänt gapig och oförsonlig om de åsikter hon möter inte gynnar invandrare, låginkomsttagare och kvinnor. I diskussioner uppfattas hon ofta som en elefant i porslinsbutik

En batikhäxa har också dålig koll på hur system och verklighet fungerar eftersom hon mentalt lever kvar i 1960- och 1970-talet. Hon har oftast haft en trygg och problemfri uppväxt, men tror sig ha haft det väldigt svårt. Hennes adress är med fördel av det finare slaget men hjärtat ska finnas i förorten. Hon ägnar sig med förkärlek åt kulturella sysslor.

Jag överlåter åt mina läsare att bedöma om Katarina Mazetti är en omisskännlig batikhäxa eller ej. För mig framstår saken som ganska klar. Hon borde kanske slutligen besinna att en undersökning som nyligen gjordes bland sverigedemokratiska partimedlemmar visade, att var femte hade utländsk bakgrund.

Slutligen vill jag gärna erinra läsarna om vad en annan batikhäxa en gång vräkte ur sig:

…jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker. (Mona Sahlin 2002)

Mona Sahlin(till höger) vet inte vad svensk kultur är men tydligen, som på bilden, muslimsk. Till vänster den muslimske ledaren Mahmoud Aldebe och i mitten Monas (S)-kamrat Lena Hjelm-Wallin.

Själv är jag en typisk kulturknutte som älskar svensk och viss utländsk kultur. Om det svenska sedan är uppblandat med sicilianskt, tyskt, judiskt, turkiskt eller kurdiskt bekommer mig inte ett dugg. Men visst, gärna näverlur och kohorn!

Kaldéerna och SD: Tro inte på Expo!

http://expoidag.blogspot.se/2012/06/sa-gar-det-till-nar-sd-praktiserar-den.html

Den ökända vänsterblaskan Expo innehöll för någon vecka sedan en snyfthistoria (länken ovan) om hur SD ”praktiserar den öppna svenskheten” genom att diskriminera irakiska/kaldeiska medlemmar i Södertälje. Uppenbarligen har man med hull och hår svalt de lögner som serverats av nämnda medlemmars talesperson Nader Helawi.

Kaldéer med anknytning till Södertälje samt en kvinnlig SD:are från Lidingö. Nader Helawi är nummer tre från vänster.

De irakiska numera före detta SDarna har alls icke utsatts för någon diskriminering. Tvärtom vågar jag påstå att de – eller i praktiken Helawi, ty det är honom hela historien gäller – behandlats med synnerligen stor välvilja. Etniskt svenska medlemmar som hade sysslat med samma typ av partidestruktiv verksamhet som denne man hade, och med all rätt,sannolikt kastats ut ur partiet med huvudet före långt tidigare.

Det började med att Helawi – eller ”Hillawi”, som han först valde att stava namnet – krävde att SD i Södertälje skulle anställa en kaldeisk journalist som driver en arabiskspråkig nätsajt. Styrelsen sökte förgäves övertyga Helawi om att så går det inte till i Sverige. Man kan inte köpa journalister med det underförstådda villkoret att de skall prisa ett politskt parti.

Efter detta började Nader Helawi komma med kränkande och bisarra påståenden riktade framförallt mot SD Södertäljes ordförande, Christofer Johnsson, som gick ut på att denne var en hemsk rasist som dessutom ägnade sig åt djävulsdyrkan. Helawi började i samma veva ägna sig åt ränksmideri i syfte att få bort Johnsson från ordförandeposten samt denne bloggare från tjänsten som politisk gruppledare i fullmäktige. Han krävde också att ett extra årsmöte skulle hållas.

Till de anklagelser som riktades mot oss hörde att vi, till skillnad från den allvetande Nader Helawi, ”inte förstod kommunismen” och ”inte förstod kristendomen”. Till detta skall läggas att Helawi påkoms med att försöka lura åt sig mer pengar än han var berättigad till genom falska reseräkningar.

Därtill var Helawi märkbart irriterad över att vi inte ägnade tillräckligt stort intresse åt hans allt överskuggande hjärtefråga: att beslutet om att bygga en parkeringsplats invid en planerad, ny kaldeisk kyrka i stadsdelen Hovsjö måste rivas upp därför att den enligt Helawi skulle vara underdimensionerad. Att kommunens arkitektoniska expertis sade annorlunda bet givetvis inte på Helawi som därtill – till ingen nytta – sökte uppbåda stöd från katolska kyrkan i Sverige.

Allt för att en parkeringsplats, som ännu inte sett dagens ljus, enligt Helawis amatörmässiga analys inte innehöll tillräckligt många bilplatser. Givetvis var alla som inte behagade lyssna på det örat svårartade rasister och desslikes okunniga stackare.

Det var dock ännu ingen som i detta skede ville utesluta eller diskriminera Nader Helawi eller någon annan kaldeisk SD-medlem (övriga kaldéer föreföll närmast pinsamt berörda över den senares bråkande och tjafsande). Trots allt hade Helawi i samband med valet 2010 utfört viktiga insatser till SDs fromma, bland annat genom att ta fajten med det lokala bussfacket som ville utesluta honom på grund av hans SD-medlemskap. Saken väckte nationell uppmärksamhet. Han fick dessutom rätt i högsta förbundsledningen. Även i övrigt visade Nader Helawi i detta skede prov på god initiativförmåga i partiarbetet.

Allt detta försvann på grund av att han, som av allt att döma har drag av vad man kallar narcissistisk personlighet, inte kunde acceptera att beslut i SDs södertäljestyrelse gick honom emot. Måttet rågades för partiets del då Helawi ertappades in flagrante under en herdestund å partikansliet i Södertälje med en sexpartner. Detta, i förening med besvärande uppgifter om Helawis behandling av medlemmar i sin egen familj, gjorde att han erbjöds att frivilligt lämna alla sina uppdrag i partiet utan några andra följdverkningar.

 Medlemmar från SDU i en skola i Södertälje inför valet 2010. 

Helawi gick till en början med på detta och avsade sig sina uppdrag i fullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och tingsrätt. Allt var nu frid och fröjd, trodde vi i styrelsen. Icke så. Efter en tid ångrade sig Helawi och återtog sina uppdrag samt trappade upp det interna tjafset till nya nivåer. Efter en tid förmåddes han ånyo avsäga sig sina kommunala förtroendeuppdrag under föregivande av ”familjeskäl”. Men det blev samma visa igen: mer tjafs och mer irrationellt och oföutsägbart handlande.

Bland annat riktade Helawi i massmejl till ett stort antal partimedlemmar inklusive partiledning, riksombudsmän, riksdagsledamöter och andra förtroendevalda en mängd mer eller mindre bisarra anklagelser om rasism och annat ej endast mot SD Södertälje utan även mot exempelvis partiledning och riksombudsmän. Det som omöjliggjorde hans fortsatta tillvaro i SD var kravet att partiet skulle slänga ut alla homosexuella medlemmar. Ett så kallat personärende (i realiteten ett uteslutningsärende) öppnades därför mot honom på riksnivå.

Genom att Nader Helawi nu lämnar partiet och dessutom gått ut i media med lögnaktiga och tillrättalagda påståenden om naturen av konflikten mellan honom och SD – några andra medlemmar har över huvud taget aldrig varit aktuella i sammanhanget – försvinner behovet av att utesluta honom, vilket kan vara gott så.

Att beklaga är alla övriga kaldeiska medlemmar med vilka SD aldrig haft något otalt men som blivit Nader Helawis gisslan och därför, så vitt jag förstår, känt en stark press att av lojalitetsskäl göra gemensam sak med sin uppenbarligen inflytelserike landsman. Min gissning är att det är  fråga om ett slags klan- och/eller stamtänkande med orientalisk proveniens.

Frågan är givetvis om Nader Helawi någonsin passade i Sverigedemokraterna över huvud taget. Åtskilligt av hans agerande tyder på att så aldrig varit fallet. I media har han exempelvis beklagat sig över att SD ”inte förstår kristendomen” som han själv menar sig göra. Det är möjligt att det inte finns tillräckliga kristendomskunskaper i SD. Men nu är det en gång så att ett politiskt parti i Sverige inte har till uppgift att föra fram en viss religion i konfessionell mening. Uppenbarligen tror Helawi det och det är naturligtvis så fel det kan bli: han har aldrig begripit hur svenskt samhällsliv och svensk politik fungerar.

Sedan kan man fråga sig vad en äktenskapsbrytare som Nader Helawi – och det finns ögonvittnen till att han är en sådan – egentligen vet om kristna värden. Han är dessutom helt ohämmad när det gäller att anklaga andra men hittar inte minsta fel hos sig själv. Han har tydligtvis inte förstått innebörden i Jesu anmaning att först ta bort bjälken i sitt eget öga innan man upplyser sin medmänniska om att denna har ett grand i sitt eget.

Sessionerna mellan Helawi och hans biktfader – om han har en sådan – måste vara riktigt intressanta!

Avslutningsvis kan upplysas om hur Nader Helawi i vittnens närvaro skrutit om hur han – tydligen med stor förtjusning – deltagit i Saddam Husseins krig mot de amerikanska invasionsstyrkorna. Demokratiskt sinnelag och respekt för västerländsk demokrati är knappast något som står högt i kurs hos Nader Helawi. Huruvida dessa historier har verklighetsbakgrund eller utgör vad Jan Myrdal skulle ha kallat ”krigarljug” undandrar sig mitt bedömande.

Tre namn på SDs fullmäktigelista hade irakiskt ursprung. Ytterligare ett finskt.

Hela resonemanget om att SD-medlemmar, vilka ej är etniska svenskar, skulle behandlas sämre faller i exemplet Södertälje på att merparten av SDs fullmäktigelista hade övervägande icke-svenska namn. Hade vi varit det minsta rasistiska hade vi givetvis inte tagit med dessa till att börja med. Vi hade kunnat lyssna på de varnande röster som gjorde gällande att det här inte var en fråga om religion utan om kultur. Att irakierna med sin österländska kultur svårligen skulle kunna anpassa sig till svenska politiska och andra förhållanden hur mycket de än delade den religion som är tongivande i vårt lasnd, kristendomen.

Vi valde att inte lyssna på det örat. För oss var det självklart att alla som delar Sverigedemokraternas grundläggande värderingar, oavsett etnisk härkomst, också kunde göra en viktig insats för partiet. Det tror vi fortfarande stenhårt på. Men i just fallet Nader Helawi fungerade det alldeles uppenbart inte.

Rent kommunalpolitiskt kommer de irakiska avhoppen inte att betyda någonting alls. Mandatfördelningen i fullmäktige omöjliggör ändå något konkret, röstbaserat inflytande för SD. Och vad nämndplatserna beträffar finns det gott om folk som är villiga att göra en insats. Lyckligtvis kan vi ändå utöva ett förmodligen betydande inflytande i kommunen genom vår tidning Telgekuriren och genom aktivt nämndarbete.

Dessutom blir det skönt att slippa allt internt bråkande för att i stället kunna ägna oss åt det vi är valda att göra – föra fram SD:s politik i Södertälje kommun!