Posted tagged ‘Cleveland’

Bidens mest bisarra exekutiva order: biologiska män tillåts delta i kvinnotävlingar

5 februari, 2021

Bidens exekutiva order om att tillåta transpersoner i kvinnlig skolidrott får kritik.

USAs 46e president, Joseph (Joe) Robinette Biden, Jr., inledde sin tid i Vita huset – så länge den nu kommer att vara – med att skriva under ett antal så kallade executive orders.

Det vill säga medlemmar i hans vänsterextrema medarbetarstab hade utformat dokumenten i syfte att omintetgöra företrädaren Donald J. Trumps politiska gärning; det måste anses tveksamt huruvida den senile Biden läst igenom alla handlingar innan han, iförd det lika obligatoriska som  i sammanhanget malplacerade munskyddet, signerade dem.

Orderna omfattade allt från att stoppa byggandet av Trumps odiskuterade mur mot Mexiko till att möjliggöra för illegala invandrare att bli amerikanska medborgare och tillåta muslimer från alla länder att resa in i USA. Ta del av samtliga Bidens exekutiva order här: https://www.marketwatch.com/story/all-of-president-bidens-key-executive-orders-in-one-chart-2021-01-21

Den i mitt tycke i särklass mest bisarra ordern gäller transpersoners rätt att delta i skoltävlingar för flickor/kvinnor i USA. Ordern, med rubriceringen the Executive Order on Preventing and Combatting Discrimination on the Basis of Gender Identity or Sexual Orientation, har fått stark kritik och detta av uppenbara skäl: USAs skolflickor tvingas nu tävla mot biologiska män vilka upplever sig själva som kvinnor.

En maskerad Biden undertecknar dokument i Ovala kontoret i Vita huset.

Till kritikerna hör Madison Kenyon, en kvinnlig löpare från Idaho State University, som framträdde i en intervju med Ainsley Earhardt i TV-programmet Fox & Friends tillsammans med sitt juridiska ombud Christiana Holcomb. Kenyon underströk hur oerhört frustrerande det är för flickor att mäta sina krafter med personer som egentligen är biologiska män. https://www.foxnews.com/sports/idaho-athlete-runner-biden-executive-order-gender-identity

Enligt Christiana Holcomb innebär de nya bestämmelserna att den inkommande administrationen skickar ett budskap till landets kvinnliga idrottsutövare: att ”they don´t matter to this administration.” Biden-administrationen bortser till råga på allt från den federala lag som garanterar separata idrottssektorer för män respektive kvinnor.

Den 30 mars 2020 signerade Idahos republikanske guvernör Brad Little the Fairness in Women´s Sports Act, en lag som gjorde Idaho till den första amerikanska delstat att banlysa transsexpersoner att delta i kvinnliga idrotter. Lagen kritiserades av American Civil Liberties Union som diskriminerande, och nu ser den ut att upphävas genom Bidens order. https://snowbrains.com/idaho-passes-fairness-in-womens-sports-act-for-biological-women/

Det finns ett känt historiskt exempel på de fördelar så kallade kvinnor som egentligen bör betraktas som män kan åtnjuta. Det gäller Stanislawa Walasiewicz (1911-80), även känd som Stella Walsh (Olson), vilken föddes i Polen 1911, kom till USA i mycket unga år och sköts ihjäl vid ett väpnat rån i Cleveland, Ohio 1980. https://en.wikipedia.org/wiki/Stanis%C5%82awa_Walasiewicz

Stella Walsh Olson sköts ihjäl i ett väpnat rån.

Obduktionen visade att Walsh hade både manliga och kvinnliga kännetecken. Så hade hon en (manlig) Y-kromosom och saknade livmoder. Hon skall även ha haft ett förtvinat och icke funktionsdugligt manligt könsorgan. Socialt, kulturellt och legalt fungerande hon dock som kvinna. Obducenten betecknade henne som ”intersex”. Hon ingick 1956 ett kortvarigt äktenskap med flygtjänstemannen Harry Olson.

Som Stanislawa Walasiewicz hade hon en mängd framgångar på löparbanorna med ett flertal guld- och andra sorters medaljer i olympiska spel, Europa-mästerskap samt damolympiader. Främsta meriten var seger på 100 meter med tiden 11,9 vid de olympiska spelen i Los Angeles 1932. Vid Berlin-OS 1936 tog hon silver. Walasiewicz satte sammanlagt 37 världsrekord i friidrott.

Walasiewicz/Walsh skulle bli amerikansk medborgare 1932 men rev papperen precis föe Los Angeles-OS för att istället tävla för födelselandet Polen. Först 1947 accepterade hon att bli amerikansk medborgare.

Kaotisk debatt i Cleveland – men Trump vann sakfrågorna

30 september, 2020

Den första amerikanska valdebatten i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk.

Det hade inför den första TV-debatten mellan presidentkandidaterna Donald Trump och Joe Biden diskuterats, om den snart 78-årige Biden verkligen skulle kunna klara av en debatt av detta slag. Han har trots allt i vissa filmsekvenser uppvisat tecken på begynnande demens och har, under en stor del av den hittillsvarande kampanjen, isolerat sig i källaren till sin bostad i Wilmington i Delaware.

Demokratiska partiet behövde därför visa att deras man – av Trump stundom kallad ”Sleepy Joe” – kunde genomföra den halvannan timme långa debatten i Cleveland i Ohio utan att totalkollapsa. Alla som bevittnade debatten i TV den 29 september kunde konstatera att Biden inte bara stod på benen utan också gjorde förhållandevis bra ifrån sig, låt vara att han då och då uttryckte sig otydligt och slirade på ord. Han hade dock god hjälp av moderatorn Chris Wallace från TV-kanalen Fox News.

Grant Stinchfield, en fyra gånger Emmy-vinnande journalist och programledare på Newsmax TV, menade efter debatten att Chris Wallace – vars uppträdande Stinchfield kallade ”a disgrace” – medvetet gick in för att göra bort Trump och att såväl Wallace som Fox News undan för undan har glidit allt längre åt vänster. Någon räknade ut att moderator Wallace avbröt presidenten 73 gånger men hans utmanare endast 15 gånger.

Joe Biden tittade ett flertal gånger rakt in i TV-kamerorna, sannolikt i syfte att vända sig direkt till väljarna, men hans obalanserade skällsord gentemot Trump var långt ifrån statsmannamässiga: ”clown”, ”fool”, ”shut up, man”, ”keep yapping, man” , ”the worst president ever” etcetera. Man kan bara föreställa sig det ramaskri som skulle ha hörts om Trump hade yttrat dessa ord om sin debattmotståndare. Stinchfield anklagade vidare Biden för att bete sig som en diktator, då den senare sökte göra gällande att ”I am the Democratic party”.

Vilket naturligtvis är struntprat, då vänsterradikaler och proislamister såsom Bernie Sanders, Ilhan Omar, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio, Elizabeth Warren  och representanthusets talman Nancy Pelosi satt väl så stor prägel på Demokraterna som Joe Biden. Många ser med visst fog Biden som dessa radikalers lydiga redskap.

Anmärkningsvärt är vidare att Chris Wallace i debatten inte lät Donald Trump bemöta Bidens lögnaktiga och påståenden om att presidenten skulle vara en nickedocka åt Rysslands president Vladimir Putin. Kort tid innan debatten i Ohio drog igång hade John Ratcliffe, director för National Intelligence, avslöjat att Trumps motståndare i valet 2016, Hillary Clinton, godkänt en plan med syftet att skandalisera Trump genom att försöka knyta honom till Putin och Ryssland. Därigenom hoppades Clinton och demokraterna få bort uppmärksamheten kring hennes lagvidriga e-mejlande av statliga angelägenheter på sitt privata konto. https://www.nationalreview.com/corner/allegation-hillary-clinton-orchestrated-collusion-hoax-to-distract-from-her-emails-according-to-russian-intel/

”Jag är det Demokratiska partiet”, hävdade Joe Biden. Man kan undra vad talman Nancy Pelosi tyckte om det uttalandet.

Vidare gjorde såväl Biden som hans medhjälpare Christ Wallace aktningsvärda försök att få det till att Trump är en hemsk rasist genom att pressa honom på ett förment uttalande som presidenten påstås ha gjort i Charlottesville i Virginia, där Trump skulle ha sagt att det var ”fine people on both sides”, därmed refererande till vit makt-grupperingar. Vad Trump menade var dock att det fanns bra människor både bland sådana som ville ha bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E. Lee och sådana som ville ha den kvar. Trump har i andra sammanhang fördömt vit makt-grupper. Det är precis samma visa som i samband med valet 2016, då Trump-hatare gjorde lika desperata som fruktlösa försök att knyta Trump till ärkerasisten David Duke. https://www.factcheck.org/2020/02/trump-has-condemned-white-supremacists/

Jag tycker Trump klarade den diskussionen, om man nu kan kalla det aktuella käbblet för diskussion, bra genom att hänvisa till att det största hotet mot USAs demokrati inte kommer från vit makt-grupper utan från den hårda vänstern i form av Antifa (som Biden felaktigt benämnde ”en idé, inte en grupp”) och våldsverkarna i Black Lives Matter. Över huvud taget lyckades Trump väl i att få fram att det vänstervåld som förekommit sedan påtände knarkaren och yrkesbrottslingen George Floyd dog under ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj framförallt varit ett problem i demokratiskt styrda städer.

I städer som Chicago, Portland och Seattle har polisens möjligheter att ingripa drastiskt beskurits med påföljd att anarkister och annat vänsterslödder kunnat ockupera hela stadsdelar. Biden övertygade nog ingen med sitt allmänna ordande om att polisen, istället för att tillgripa våld, i första hand borde försöka tala våldsverkarna till rätta. Således en amerikansk motsvarighet till den svenska polisens korvgrillnings- och pizza-policy.

Visare misslyckades Biden eftertryckligt visa, att Donald Trump misskött den amerikanska ekonomin under sina snart fyra år som USAs president. Här talar siffrorna sitt tydliga språk. Under de tre åren från Trumps tillträde i januari 2017 fram till Kina-smittans utbrott gick alla ekonomiska kurvor uppåt samtidigt som arbetslösheten sjönk till rekordlåga nivåer. Sedan följde en djup vågdal till följd av pandemin men nu vänder ekonomin, vilket också påpekades av moderatorn Chris Wallace, uppåt igen vilket rapporterats om bland annat i Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/wsj-survey-overall-economy-is-recovering-faster-than-economists-expected-11599746400

De båda vicepresidentkandidaterna Kamala Harris och Mike Pence möts i en debatt i Salt Lake City den 7 oktober.

Den inledande valdebatten i Case Western Reserve i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk. Trump skulle ha tjänat på större debattdisciplin, men å andra sidan är hans frustration över att inte ha fått bemöta några av Bidens mest uppenbara lögner förståelig. I mina ögon och öron råder inget tvivel om att det var presidenten som gick segrande ur holmgången i det viktigaste avseendet: han ägde i stort sett sakfrågorna från covid-19 och ekonomin till gatuvåldet och militären. Den som önskar en opartisk redogörelse för debatten kan med fördel läsa vad BBC News skriver här: https://www.bbc.com/news/election-us-2020-54350538

Nästa debatt i den amerikanska valrörelsen kommer att äga rum den 7 oktober i Salt Lake City i Utah och hålls mellan vicepresidentkandidaterna Mike Pence och Kamala Harris. Sedan följer de båda avslutande debatterna mellan huvudkandidaterna i Miami, Florida den 15 och Nashville, Tennessee den 22 oktober.

 

Trump har gått om Biden i opinionen

31 augusti, 2020

Frågan är om vi får se några valdebatter mellan Trump och Biden.

Den demokratiske kandidaten Joe Biden ledde länge klart över den republikanske presidenten Donald Trump i opinionsmätningarna inför det 59e amerikanska presidentvalet den 3 november. Efter att försprånget gradvis har krympt har nu Trump för första gången gått om Biden i en mätning: den sittande presidenten får 48 procent mot Bidens 42 procent hos mätinstitutet Democracy Institute (DI). https://www.express.co.uk/news/world/1329181/us-election-2020-donald-trump-joe-biden

Trumps försprång är ännu större i de viktiga nyckelstaterna (swing states); här leder presidenten med 49-42 över Biden. 3 procent av Trump-anhängarna och 9 procent av Biden-väljarna har sagt att de kan tänka sig ändra sig före valdagen. DI har så här långt i valrörelsen genomgående haft högre siffror för Trump, men det innebär inte nödvändigtvis att man har fel. Så förutspådde DI korrekt såväl valutgången 2016, då Donald Trump överraskande besegrade Hillary Clinton, som utgången av den brittiska folkomröstningen om Brexit.

Patrick Busham, som är director hos Democracy Institute, kommenterar mätresultatet på följande sätt på den brittiska sajten Express den 27 augusti:

In any political campaign, there´s a moment that tells you which way the electoral wind is blowing. That moment arrived on Wednesday when Joe Biden restated his support for peaceful protests but, crucially, condemned the violence that has come to dominate the monthlong nationwide protest movement. He does so because the electoral ground is shifting beneath his feet.

Det alltmer vänsterradikala Demokratiska partiet har hittills  slutit upp bakom den våldsbenägna pöbeln men börjar nu uppenbarligen få kalla fötter: det börjar sent omsider gå upp för partiet, inklusive dess frontfigur Joe Biden, att detta långt ifrån är något vinnande koncept. På detta tyder också att den fråga som överlägset flest väljare – 37 procent – bedömde som viktigast var lag och ordning. Näst viktigaste frågan var ekonomin som fick 27 procent.

Demokraterna har börjat inse att det finns en möjlighet att deras kandidat faktiskt kan komma att förlora valet, vilket har lett till att ledande personer har kommit med ”goda råd” till Biden. Representanthusets talman Nancy Pelosi (som med sina 80 år är ännu äldre än Bidens 77) har exempelvis uppmanat utmanaren att inte ställa upp i TV-sända debatter mot president Trump.

Trumps viktigaste valarbetare? Protester utanför polisstationen i Portland, Oregon den 21 augusti.

”I don´t think there should be any debates”, citeras Pelosi i The New York Post den 27 augusti. Som motivering anger hon att Biden inte borde ”legitimize a conversation with /Trump/”; detta därför att presidenten saknar ”any association with truth”. Desperat? Javisst, och den verkliga orsaken till Pelosis hållning är som alla inser Bidens darriga mentala status.

Frågan är dock om inte det oerhörda i att en kandidat vägrar ställa upp i debatter inför ett presidentval definitivt skulle sänka den kandidaten, i detta fall ”Sleepy Joe” Biden. Biden har själv förklarat att han kommer att ställa upp och debattera mot Trump. https://nypost.com/2020/08/27/nancy-pelosi-says-joe-biden-should-not-debate-trump-at-all/

De tre debatterna är planerade att äga rum i Cleveland, Ohio den 29 september, Miami, Florida den 15 oktober samt Nashville, Tennessee den 22 oktober. Trump har framfört att han vill att Biden drogtestas inför debatterna så att det kan säkerställas att den senare inte går på prestationshöjande droger.

Ett annat råd kommer från 2016 års förlorare, förra utrikesministern och senatorn Hillary Clinton. Hon uppmanar enligt Reuters den 25 augusti i en intervju i programmet Showtimes inslag ”The Circus” Joe Biden att inte erkänna sig besegrad på valnatten: ”Joe Biden should not concede under any circumstances because I think this is going to drag out.”

Detta på grund av att det till följd av Kina-smittan kommer att poströstas i detta val och rösträkningen kan komma att dra ut på tiden. https://www.reuters.com/article/us-usa-election-clinton/hillary-clinton-says-joe-biden-should-not-concede-on-election-night-idUSKBN25L2FJ

Om vi får tro Unibets siffror är det i stora drag dött lopp mellan Biden och Trump.

Som en följd av Trumps avancemang i opinionsundersökningarna har oddsen för att presidenten skall vinna valet sjunkit betydligt. Siffrorna hos Unibet den 30 augusti visade således att oddset för en vinst för Trump är 1,93 jämfört med 1,91 för Biden. Så gott som dött lopp med andra ord.

Säkerhetsexperter: Inga ”hårda bevis” för att Putin hackade USA-valet

8 januari, 2017

obama-on-russia-hacking-the-us-election-we-need-to-take-action-and-we-will
Obama anklagar Putin för att ha hackat det amerikanska presidentvalet.

Nyhetsflödet under senare tid har mycket handlat om Rysslands försök att påverka presidentvalet i USA 2016. Amerikansk underrättelsetjänst har på order av president Barack Obama offentliggjort en rapport enligt vilken Rysslands president Vladimir Putin personligen ”beordrat en inflytandekampanj 2016 riktad mot USAs presidentval.http://www.nytimes.com/2017/01/06/us/politics/russia-hack-report.html?_r=0

Kampanjen skall ha varit avsedd att stärka den republikanske kandidaten Donald J. Trumps kandidatur genom att misskreditera Trumps motståndare, den demokratiska kandidaten Hillary Clinton. Till den ändan, sägs det i den amerikanska underrättelserapporten, har ryssarna hackat Demokratiska nationalkommitténs (DNC) datorer i syfte att få fram för Clinton graverande uppgifter (något som inte förefaller ha varit alltför svårt att åstadkomma).

Det finns emellertid varje anledning att förhålla sig skeptisk till den amerikanska rapporten. För det första skall de ryska hackningsaktiviteterna ha påbörjats redan i juni 2015, det vill säga långt innan någon hade en susning om Donald Trumps chanser att vinna det Republikanska partiets nominering, än mindre ta hem presidentvalet. För det andra sägs ryska hackningsattacker även ha riktats mot Republikanska nationalkommittén (RNC), dock utan framgång – den republikanska datorsäkerheten har uppenbarligen effektivt förhindrat detta.

issa_kennedy_dave2
Dave Kennedy menar att det saknas ”hårda bevis” för att Ryssland hackade valet i USA.

När den påstådda ryska hackningen tagits upp i svenska medier har ingenting, såvitt jag kunnat konstatera i alla fall, nämnts om att det bland säkerhetsexperter i USA råder skepsis beträffande den amerikanska rapportens långtgående slutsatser. Lawrence M. Walsh, VD och chefsanalytiker vid det New York-baserade affärsstrategi-företaget the 2112 Group, framhåller exempelvis:

att den sabotagevara, Grizzly Steppe, som den amerikanska underrättelsetjänsten har upptäckt är av det vanligare slaget och inte på något sätt begränsad till rysk användning; att USA har haft koll på sin cybersäkerhet och dess brister i decennier; att USA självt alla dagar på året ägnar sig åt den typ av verksamhet som Obama-administrationen nu anklagar Ryssland för – mot Ryssland, Kina, Iran, Mocambique med flera länder. https://nakedsecurity.sophos.com/2017/01/03/claims-that-russia-hacked-the-us-election-and-power-grid-are-overblown/

Därför bör, anser Walsh, inte alltför stora växlar dras på de senaste ”avslöjandena” om rysk inblandning i USA-valet. En annan skeptiker, Dave Kennedy, som är VD och grundare vid säkerhetsföretaget TrustedSec i Cleveland, Ohio, påpekar att det saknas ”hårda bevis” i underrättelserapporten avseende den förmenta ryska inblandningen: ”Materialet är renons på bevis att Ryssland hackade valet.”

Det presenterade materialet, menar Kennedy,  visar endast att Demokratiska nationalkommittén hackats på ett framgångsrikt sätt medan försök att hacka Republikanska nationalkommittén misslyckats. Några som helst bevis för att den hackning som förekommit skulle ha påverkat vare sig valutgången eller väljaropinionen har inte framlagts.

socialist-bernie-sanders
Bernie Sanders motarbetades av Demokratiska partiet.

Vad som däremot framkommit är att det inom Demokratiska partiet under primärvalen konspirerades för att motarbeta Bernie Sanders kandidatur i syfte att säkra Hillary Clintons nominering. http://www.huffingtonpost.com/entry/wikileaks-emails-show-dnc-favored-hillary-clinton-over_us_57930be0e4b0e002a3134b05

Personligen är jag böjd att se de amerikanska underrättelsetjänsternas rapport om rysk påverkan på det amerikanska presidentvalet som ett tämligen desperat försök av den utgående Obama-administrationen och Clinton-lägret att skjuta skulden för Trump-viktorian på Ryssland och Putin i stället för att en gång för alla erkänna, att demokraterna helt enkelt hade en alltför svag kandidat som inte vann folkets förtroende.

Som desperat måste man nog också betrakta Obamas åtgärd att utvisa 35 ryska diplomater från USA, låt vara att flertalet av dessa förmodligen arbetar mer med underrättelseuppgifter än diplomati. Förhållandet är sannolikt detsamma med amerikanska representanter i Moskva, men det kan noteras att Putin avstod från hämndåtgärder.

Denna bloggare är, vilket torde framgått av ovanstående, inte över sig imponerad av Obama- och Clinton-lägrets försök att, utan ovedersägliga bevis, ställa Ryssland vid skampålen. Särskilt inte som man vet att USA, ofta på ett ganska oblygt sätt, har för vana att lägga sig i andra länders – också allierade sådana – angelägenheter. För några år sedan framkom det sålunda att amerikanerna avlyssnat Tysklands förbundskanslers, Angela Merkel, mobiltelefon. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5683636

obama-merkel-phone-spy
Merkels mobil avlyssnades på Obamas order.

Barack Obama och hans utrikesminister John Kerry har heller knappast gjort alltför mycket dölja sin avsmak för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, och i parlamentsvalen i Israel för något år sedan bidrog Vita huset med avsevärda offentliga summor med syftet att stödja en israelisk gruppering som ville avsätta Netanyahu. Jag skrev om detta följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/16/obama-administrationen-gav-skattepengar-till-grupp-som-ville-avsatta-netanyahu/

Hur som helst. Att det måhända saknas klara bevis utan blott finns indicier på den ryska statens inblandning i det amerikanska presidentvalet innebär inte, att Moskva skulle vara likgiltigt för utgången av detsamma. Att påstå något sådant vore bara löjligt. Det är också helt klart att ryssarna föredrar en Trump framför en Clinton i Vita huset. Den framlagda underrättelserapporten tycks nu också ha gjort intryck hos den tillträdande Trump-administrationen om vi får tro denna DN-artikel:  http://www.dn.se/nyheter/varlden/trumps-stab-delar-slutsatser-om-rysk-hackning/

Nyheterna om de förmenta ryska ansträngningarna i USA-valet har föranlett ledarskribenten Olle Lönnaeus i Sydsvenskan att ägna sig åt lika vidlyftiga som substanslösa spekulationer om att Putin kan komma att försöka gynna Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2018. Vad Putin skulle tjäna på att backa upp ett parti som ser Ryssland som det främsta säkerhetspolitiska hotet mot Sverige och som vill rusta upp det svenska försvaret är höljt i dunkel. http://www.sydsvenskan.se/2017-01-07/putin-kan-anvanda-sd-som-redskap-i-cyberkrig-mot-sverige

Därmed inte sagt att vi bör sänka garden gentemot Ryssland. Alldeles tvärtom – den ryska nationen leds av en förfaren före detta KGB-operatör som bland annat använder desinformation inklusive utkolporterandet av falska nyheter som självklara metoder i det pågående kalla krig som inleddes i och med Putins makttillträde 2000. Den ryska metodiken kan studeras via följande länk, där det hänvisas till en publicerad studie från Utrikespolitiska institutet i Stockholm: http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/desinformation-har-ar-26-ryska-forfalskningar-som-spridits-i-sverige

Min egen utgångspunkt är att vi aldrig bör lita på vad en rysk ledare säger eller skriver. Ryssland är vår historiska arvfiende och ligger geografiskt där det ligger. Efter en kort och tyvärr misslyckad demokratisk period efter kommunismens fall som statsbärande ideologi på 1990-talet har landet återigen slagit in på en auktoritär och nationalistiskt expansiv kurs.

150902160240-russian-internet-trolls-780x439
Illustrationen visar ryska så kallade nättroll i aktion.

Bedrägligt beteende är ett naturligt handlingssätt för en sådan nation. I följande bloggtext beskriver jag hur ryssarna ljuger, fantiserar och spionerar om och på omvärlden: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/07/putins-desinformationskrig-ryssland-ljuger-fantiserar-och-spionerar/

Detta innebär inte att vi bör hålla för sanna alla försök att kasta skulden på ryssarna. Även Ryssland är värt en korrekt och rättvis bedömning.

McGovern-syndromet: Rolf Porseryd till er tjänst

23 juli, 2016

ahead-of-his-time-in-72and-12

Vänsterdemokraten George McGovern blev mosad av Nixon i USA-valet 1972.

Det är ett omvittnat faktum, att svenska media rutinmässigt i samband med val i USA favoriserar det Demokratiska partiet. Detta är det mer vänsterinriktade av de två stora i amerikansk politik och känns därför mera ”svenskt”. Låt oss kalla detta fenomen ”McGovern-syndromet” efter strykpojken George McGovern i valet mot Richard Nixon 1972.

Så har det varit åtminstone i alla USA-val jag har personliga minnen av, från och med Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Det har inte spelat någon roll om demokraternas kandidater varit hopplösa förlorare som George McGovern 1972, Walter Mondale 1984 eller Michael Dukakis 1988 eller vinnare av typ Jimmy Carter 1976, Bill Clinton 1992 och 1996 och Barack Obama 2008 och 2012.

Jag framhöll i en insändare i Expressen efter Bush-Mondale-valet den 17 november 1988 bland annat följande:

Åter har det amerikanska folket varit fräckt nog att välja en president som svenska massmedier inte godkänt. George Bushs klara seger över Michael Dukakis med 426 vunna elektorer blev en svår besvikelse för journalister och andra observatörer i press och etermedia i Sverige.

IMG_1405
Mitt inlägg i
Expressen om USA-valet den 17/11 1988.

Nyligen har det republikanska partiet Grand Old Party (GOP) avverkat sitt konvent i Cleveland och därvid, helt enligt ritningarna, utsett Donald Trump som sin presidentkandidat. Svenska media har överflödat av rapporter om hur eländigt hatisk, ja rentav ond, Trump är. Han vill bygga en mur mot Mexiko för att hejda den illegala invandringen söderifrån, han vill hindra muslimer från att komma in i USA och därmed minska terrorhotet och han vill – hu så hemskt – sätta sitt eget land i främsta rummet.

Dessutom har vi fått höra att fru Melania Trump plagierat sitt konventtal, att The Donalds eget tal var ”nattsvart” och att han varit oförsynt nog att kritisera sin antagonist Hillary Clinton samt att republikanerna är ett parti i upplösningstillstånd.

Trump-ätarna finns i alla typer av svenska medier, men jag tänkte här nöja mig med att – utan alla anspråk på fullständighet – titta litet närmare på en av alla de propagandister förklädda till reportrar som tillåts härja fritt i tidningar och etermedier: TV4-nyheternas veteranreporter, och en av våra tydligaste exponenter för McGovern-syndromet, Rolf Porseryd.

maxresdefault
Rolf Porseryd, en av våra tydligaste exponenter för McGovern-syndromet i svenska media, till er tjänst!

Här ett exempel på Porseryds rapportering i form av inslaget ”Protesterna mot Trump fortsätter: ´dump the Trump´”:  http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/protesterna-mot-trump-forts%C3%A4tter-dump-the-trump-3446832

Detta är mycket långt ifrån något isolerat exempel på den snart 70-årige utrikesreportern Porseryds vinklande. Botaniserar vi vidare bland TV4-nyheternas senaste inslagsrubriker från USA-valet 2016 hittar vi exempel som: ”Säkerhetspådraget enormt kring konventet men vapen är tillåtna” (18/7); ”Här spårar republikanernas konvent ur” (18/7); ”Fru Trumps talskandal – dagens samtalsämne på konventet” (19/7); ”Trumpanhängarna hetsas till skenrättegång mot Clinton”; samt ”Nattsvart linjetal av Trump” (22/7).

Så trumpetas bilden av en fullständigt galen Donald Trump ut. Varken han, hans parti, hans familj eller anhängare finner någon som helst nåd inför Rolf Porseryd. Alla är mer eller mindre galna, eftersom de inte svarar mot de ideal etablissemangsmedia i Sverige vill att amerikansk politik skall ha. Det enda försonande inslag jag hittat är möjligen detta: ”Trump har definitivt chansen att bli president”. Sensationellt – en av två kandidater i valet har möjlighet att bli president, lägg ut, lägg ut!

original
Donald Trump applåderar sin vicepresidentkandidat, Indiana-guvernören Mike Pence.

Rolf Porseryd är född 1947 och har arbetat på TV4-nyheterna sedan 2015. Tidigare har han bevakat krigsdrabbade länder som exempelvis Afghanistan, Iran, Irak, Libanon, Bosnien och de palestinaarabiska områdena. Enligt uppgift sträcker sig Porseryds kontrakt med TV4-nyheterna till och med årets amerikanska presidentval. Jag antar att det är för mycket begärt att han ersätts som USA-korrespondent av den utmärkte TV4-profilen Marcus Oscarsson? https://sv.wikipedia.org/wiki/Rolf_Porseryd

Om svenska mediers slagsida i USA-rapporteringen har slutligen Ronie Berggren sammanställt en fyllig och synnerligen illustrativ samling exempel från public service på sin blogg enligt följande: http://usapol.blogspot.com/2011/04/vinklad-usa-rapportering-och-svensk.html

 

 

Trump for president – Hillary for prison?

4 mars, 2016

 

hZlKIYo ”Hillary for prison”-rörelsen vill helst se Hillary Clinton bakom galler.

På TV4s valvaka från de amerikanska primärvalens Super Tuesday kunde vi se två huvudkandidater utkristallisera sig: Republikanernas Donald Trump och Demokraternas Hillary Clinton, vilka båda vann sju delstater. Kanalens agenda var tydlig. Ingen av de aktörer som syntes i rutan ifrågasatte Clinton, medan Trump utsattes för en minutiöst kritisk granskning.

För säkerhets skull sände TV4 dagen efter valvakan en propagandistisk anti-Trump-film med titeln ”Donald Trumps galna värld”, som framställde Trump som en amoralisk skojare som huvudsakligen stöddes av mindre vetande vita och outbildade bonnläppar.

Det finns nog få som kan tänka sig att TV4 – eller någon annan svensk TV-kanal – skulle visa en liknande film om Hillary Clinton, trots att den demokratiska före detta senatorn och utrikesministern i kritiska USA-media framställs som en notorisk lögnerska och dessutom är föremål för en FBI-undersökning som i värsta fall kan ge henne en fängelsedom efter valet. I USA har därtill bildats rörelsen ”Hillary for prison 2016”. En nyvald amerikansk president som tvingas krypa in i kurran – det vore onekligen en sensation som heter duga…

Oavsett vem som vinner USAs presidentval om åtta månader så kommer vederbörande att bli historisk. Skulle den republikanske outsidern, fastighetsmagnaten Donald Trump, segra blir han den förste icke-politikern eller icke-militären att bli president; hittills har alla presidenter återfunnits i någon av kategorierna guvernör, senator, vicepresident eller före detta hög militär. Vinner Hillary blir hon den första kvinnliga presidenten.

Segrar mot förmodan hennes demokratiske medtävlare, socialisten Bernie Sanders, blir han den förste judiske presidenten i världens mäktigaste stat och dessutom den äldste någonsin i Vita huset med sina då 75 år.

untitled Donald Trump och Ted Cruz under en debatt mellan republikanska kandidater.

Om Trump skulle få ge sig mot någon av sina republikanska rivaler blir det likadant, det vill säga historiskt. Både Ted Cruz, senator från Texas sedan 2013, och Marco Rubio, Florida-senator sedan 2011, kan betecknas som ”latinos”: Rubios föräldrar är immigranter från Kuba, varifrån också Cruz pappa ursprungligen kommer (modern är amerikanska från Delaware).

Beträffande Ted Cruz finns ytterligare en egenhet att notera. Han är nämligen född i Calgary i Kanada, låt vara av föräldrar av vilka modern var amerikansk medborgare. Enligt amerikansk lagstiftning måste den som väljs till landets president vara en natural born citizen, och enligt tidigare praxis har amerikanska presidentkandidater som varit födda utomlands räknats som det. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/domstol-utreder-om-ted-cruz-ar-tillrackligt-mycket-amerikan

Således var såväl George Romney, republikansk kandidat till partiets nominering 1968 och pappa till Mitt Romney, som John McCain, nominerad i valet 2008, födda utanför Förenta staternas gränser – Romney i Mexiko, McCain i Panama. Dock har ingen amerikansk president hittills varit född utomlands, även om det funnits tvivel beträffande Barack Obamas födelseland.

Donald Trump har hittills gått fram som en veritabel ångvält i de amerikanska primärvalen, något som framkallat frossbrytningar inom Grand Old Party´s (det republikanska partiets officiella beteckning) etablissemang.

Mitt-Romney Mitt Romney – förlorande GOP-kandidat.

Med andra ord råder en bred spricka mellan parti och väljare. Partiet betraktar Trump som en oberäknelig, kanske farlig figur som inte går att kontrollera, under det att väljarmajoriteten ser honom som en frisk fläkt som får saker och ting gjorda – alltså en välbehövlig kontrast gentemot de vanliga, ofta ganska färglösa yrkespolitikerna. I de båda senaste valen hade Barack Obama heller inga problem att besegra republikanerna John McCain (2008) och Mitt Romney (2012).

GOP-eliten söker nu närmast panikartat hitta ett sätt att sätta stopp för ”The Donald´s” framfart. Längst hittills har Mitt Romney gått. Han kallade i ett tal i Salt Lake City i Utah nyligen Trump för både ”bluffmakare” och ”bedragare” och förordar taktikröstning i syfte att sätta stopp för den i folkdjupet så populäre miljardären. Delvis är Romneys obalanserade utfall säkert ett sätt att ge betalt för gammal ost, då Trump tidigare under sin kampanj gått hårt åt Romney.

Frågan är dock varför någon skulle lyssna på Mitt Romney, guvernör i Massachusetts 2003-2007,som efter ett misslyckat försök att vinna GOP-nomineringen 2008 förlorade till Barack Obama 2012. Många ser honom som en usel förlorare som nu inte tvekar att splittra partiet för att komma åt den personlige fienden Donald Trump. https://www.washingtonpost.com/blogs/compost/wp/2016/03/03/how-mitt-romney-actually-could-have-stopped-donald-trump/

Skulle det osannolika men inte helt otroliga inträffa, att Mitt Romney utses till republikansk presidentkandidat som något slags kompromissalternativ, kommer även han att bli historisk om han når ända fram till Vita huset – han blir i så fall den förste mormonen att bli amerikansk president.

Trump och Romney har emellertid inte alltid varit fiender. I samband med de republikanska primärvalen 2012 ställde sig Trump bakom Romneys kandidatur. Romney tackade med följande ord: ”Donald Trump har visat en extraordinär förmåga att förstå hur vår ekonomi fungerar…Det betyder mycket för mig att få stöd från mr. Trump.” http://time.com/4246367/donald-trump-mitt-romney-2012/   

640_sarah_palin_donald_trump_iowa_rally Sarah Palin och Donald Trump i Iowa-kampanjen.

Det är således upplagt för en bitter och uppslitande holmgång mellan Donald Trump, som ändå backas upp av ledande republikanska figurer som New Jersey-guvernören Chris Christie och Alabama-senatorn Jeff Sessions, och GOP-eliten.

Även förra Alaska-guvernören och vicepresidentkandidaten Sarah Palin, den konservativa Teaparty-rörelsens favorit, stöder Trump. Det är fullt möjligt att nomineringen inte kommer att avgöras förrän på det republikanska partikonventet i Cleveland i Ohio den 18-21 juli. Innan dess kan dock mycket ha hunnit hända.

Om Donald Trump skulle ta hem de viktiga primärvalen i Florida respektive Ohio – där vinnaren lägger beslag på alla delegater – torde hans nominering vara så gott som säkrad. Om det republikanska partiet har någon självbevarelsedrift kvar har det därtill all anledning att fundera över vad det skulle innebära för partiets framtid, om det genom taktiskt rävspel skulle föra fram en etablissemangskandidat, som exempelvis Romney, i syfte att hindra folkets man Trump som har fört helt nya väljarkategorier till partiet så här långt under primärvalskampanjen.

Skulle Trump känna sig alltför motarbetad av GOP är det också möjligt att han lämnar partiet och kör vidare som oberoende kandidat.

Ett av de argument som brukar anföras mot Donald Trump som republikanernas kandidat är att han skulle ha små möjligheter att besegra demokraternas troliga kandidat Hillary Clinton. Detta må vara sant eller ej, men faktum är att Hillary själv har att brottas med substantiella problem främst inom två områden.

STEVENS2 USA-ambassadören J. Christopher Stevens släpades genom gatorna och torterades svårt  innan han mördades av en lynchmobb i Benghazi och hans kropp brändes.

Det första av dessa går tillbaka till de islamistiska angreppen på USAs diplomatiska representation i Benghazi i Libyen den 11 september 2012, då fyra personer dödades – däribland ambassadören J. Christopher Stevens och utrikestjänstemannen Sean Smith – och ett flertal skadades i en islamistisk attack utförd av den al-Qaida-anknutna grupperingen Ansar al-Islam. Steven släpades genom gatorna, torterades och våldtogs innan han dödades och hans kropp slutligen brändes.

Den amerikanska administrationen med president Obama i spetsen och Hillary Clinton som utrikesminister har utsatts för envisa anklagelser om att man hade förhandskunskap om attacken men inte gjorde någonting för att förhindra den. Efteråt skall man ha mörkat sitt handlande, eller rättare sagt brist på sådant. http://leestranahan.com/the-benghazi-cover-up/

Det andra området gäller Clintons användande av sin privata e-post i stället för den regeringsrelaterade e-posten när det gäller officiell korrespondens. Detta kom fram i samband med senatsförhör angående anklagelserna om det påstådda mörkandet av Benghazi-händelserna. https://en.wikipedia.org/wiki/Hillary_Clinton_email_controversy

Den federala polisen i USA, FBI, ville länge varken bekräfta eller förneka att organisationen granskar Hillary Clintons agerande, men i början på februari kom en sådan bekräftelse. Nyligen meddelades att Bryan Pagliano, som skötte Hillarys privata e-postsystem och en vän i familjen Clinton, givits åtalsimmunitet vilket tyder på att ett åtal mot Hillary Clinton förbereds. FBI har dock meddelat att undersökningarna inte kommer att bli färdiga förrän efter presidentvalet i november.

2BF3302E00000578-3221570-image-a-38_1441311198265 Bryan Pagliano skötte Hillarys privata e-postsystem. Slipper åtal.

Det är känt att omkring 32 000 av Clintons e-postmeddelanden raderats, men det har ändå gått att med hjälp av avancerad datateknik få fram att drygt 2100 av dessa innehållit hemligstämplad – i en del fall topphemlig – information. http://nypost.com/2016/03/03/the-fbis-hillary-probe-closes-in-on-a-political-crisis/

I svenska media har vi haft närmast obefintliga möjligheter att följa turerna kring de delvis mycket allvarliga anklagelserna om Hillary Clintons sätt att sköta sitt ansvarspåliggande uppdrag som Förenta staternas utrikesminister under Barack Obamas första mandatperiod; hon lät John Kerry ta över jobbet för att kunna ägna sig på heltid åt sin presidentvalskampanj. I den svenska bevakningen av de pågående primärvalen har kritiken och anklagelserna mot Clinton, i de fall dessa alls kommit på tal, berörts med mycket lätt hand.

Det är ju ett känt faktum att den svenska mediabevakningen av amerikanska presidentval alltid präglats av starka sympatier för Demokraterna, som våra så kallade USA-experter förstår sig på därför att deras politik anses påminna om vår egen politiska tradition, medan Republikanerna utmålas som konstiga, otillbörligt högervridna eller rentav en fara för världen. Det sätt på vilket Donald Trump nu skildras är typiskt för detta synsätt.

 

 

 

 

 

Efter New Hampshire: är Trump ödets man?

10 februari, 2016

la-la-na-trump-texas-borderaf-wre0030101097-20150721 Donald Trump – ödets man?

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/storslam-f%c3%b6r-b%c3%a5de-trump-och-sanders/ar-BBpkcBr?li=AAb2bl2&ocid=1PRCDEFE

Jag måste bekänna, att jag hitintills ägnat den amerikanska presidentvalsprocessen ett ganska förstrött intresse. Dels är det cirka nio månader kvar till valet, dels har jag inte haft någon dedicerad favorit.

I går bestämde jag mig i alla fall för att titta på TV4s valvaka under ledning av det kompetenta ”ankaret”Anna Lindmarker. Jag önskar man kunde ge alla som medverkade i programmet detta omdöme, men det är tyvärr inte möjligt när det gäller TV4s USA-korrespondent, den nu 69-årige Rolf Porseryd. Han drog en hel harang i direktsändning om hur vinklade amerikanska TV-kanaler var och tillade, att ”sådant har vi inte hos oss”.

Visst inte, eller hur? Här är min analys av den svenska propagandatelevisionen:

https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Dessbättre fanns den politiske experten Marcus Oscarsson, som sägs undervisa i politik vid University of Denver i Colorado, med i TV-studion och såg till att valvakan höll sig på en (bortsett från Porseryd) hyfsat saklig nivå. Fast han måste lära sig skillnaden mellan procent och procentenheter för att få högsta betyg. Oscarsson fick i fjol Publiks Begriplighetspris, vilket inte förvånar.

Helhetsintrycket blev ändå att TV4, i likhet med nästan alla svenska medier, favoriserar Demokraterna som känns mer ”svenska” än de för svenska journalister svårbegripliga och högerinriktade Republikanerna.

marcus_vanster Marcus Oscarsson – begriplig.

Som väl alla vet vid det här laget blev primärpremiären stora triumfer för gammelsocialisten Bernie Sanders hos Demokratiska partiet och kapitalistrabulisten Donald Trump hos Grand Old Party (GOP), Republikanerna. Senator Sanders från vänsterstaten Vermont, som väl närmast kan beskrivas som en socialdemokrat av Palme-typ, krossade etablissemangets favorit Hillary Clinton med 6o procent mot 39.

Den sistnämnda brottas med betydande problem och riskerar i värsta fall fängelsestraff för härvan med privata e-mejl och försöken att dölja Vita husets uraktlåtenhet att förhindra lynchningen av USAs ambassadör i Libyen vid en islamistattack i Benghazi den 11 september 2012. USAs ambassadör J. Christopher Stevens och utrikestjänstemannen Sean Smith mördades då av en lynchmobb. Det kan mycket väl bli detta och inte så mycket Bernie Sanders som slutligen fäller henne:

https://en.wikipedia.org/wiki/2012_Benghazi_attack

Trump blev alltså kung hos GOP med 35 procent, mer än dubbelt upp jämfört med tvåan John Kasich som är guvernör i Ohio. Därefter kommer Marco Rubio och Jeb Bush med 11 samt Ted Cruz med 10 procent. Tidigare förhoppningsfulla kandidater som Chris Christie, Carly Fiorina och Ben Carson väntas kasta in handduken inom kort. Överst på denna sida en länk som bland annat innehåller Trumps segertal.

Om den kampanj som förts av startfältets enda kvinna, affärskvinnan Carly Fiorina, se här:

http://spectator.org/blog/65445/carly-fiorina-greatest-mystery-2016-gop-race

Jag rekommenderar att ni tar del av Marcus Oscarssons sammanfattning av läget efter primärvalet i New Hampshire här:

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/marcus-oscarsson-det-h%C3%A4r-betyder-nattens-valresultat-3288838

Democratic presidential candidate, Sen. Bernie Sanders, I-Vt., speaks during a news conference on Capitol Hill in Washington, Wednesday, June 3, 2015, to oppose fast-tracking the Trans-Pacific Partnership. (AP Photo/Susan Walsh)

Bernie Sanders – socialist av Palme-typ.

New Hampshire är bara första porten som måste passeras på ett framgångsrikt sätt i den slalombacke av primärval som väntar innan de båda partiernas officiella kandidater vaskats fram för att godkännas vid sommaren partikonvent. Republikanerna håller sitt konvent i Cleveland, Ohio 18-21 juli, medan Demokraterna möts i Philadelphia, Pennsylvania 25-28 juli. Sedan är det knappt fyra månader kvar till presidentvalet och valen till kongressen den 8 november.

Åter till Trump. Med segern i New Hampshire lade han en solid grund för sin fortsatta kampanj. Ingenting är dock avgjort ännu. Härnäst drar premiärvalscirkusen söderut med primärval i Nevada respektive South Carolina, där det bor betydligt fler etniska minoriteter än i det övervägande vita New Hampshire. Detta anses på den republikanska sidan gynna latino-ättade Marco Rubio och Ted Cruz och Hillary Clinton bland demokraterna.

Hillary Rodham Clinton answers questions at a news conference at the United Nations, Tuesday, March 10, 2015. Clinton conceded that she should have used a government email to conduct business as secretary of state, saying her decision was simply a matter of "convenience." (AP Photo/Richard Drew)

Hillary har problem.

Donald Trump lät dock minst sagt segerviss efter den stora segern i New Hampshire. Bland annat lovade han se till att den illegala immigrationen från Mexiko stoppas; besegra Kina, Japan och Mexiko i ”handelskriget”; avskaffa och ersätta sjukvårdssystemet ”Obamacare”; ta itu med narkotikaproblemet; eliminera ISIS som hot i Mellanöstern; stoppa alla försök att begränsa amerikanernas rätt att bära vapen.

”Frankrike har världens hårdaste vapenlagar”, hävdade Trump, ”men om fransmännen hade haft rätt att bära vapen hade Paris-borna skjutit tillbaka mot terroristerna som dödade över 130 människor och svårt skadade många fler i Paris.”

Fastighetsmogulen Donald Trump pratar gärna om sin egen förträfflighet och lovade att bli den ”störste president Gud har givit det här landet” (han åsyftade då i första hand sin påstådda förmåga att skapa nya jobb). Om han bara lyckas få igenom hälften av det han lovat – inklusive att bygga en mur mot Mexiko, ”det är inte ens svårt”, och att stänga dörren för muslimska invandrare – får man nog säga att det är över förväntan. Trump må skrattas åt och föraktas för sin vulgära stil och litet fåniga frisyr, men jag undrar om han ändå inte är ödets man för USA.

john-kasich Kan moderate republikanen John Kasich, tvåa i New Hampshire, skaka Donald Trump?

Efter åtta års svagt och samtidigt självsvåldigt (brist på) ledarskap under Barack Obama längtar många amerikaner efter något väsentligt nytt. Och vad kunde vara nyare i politiken än en icke-politiker som Donald Trump, som visserligen inte kan så mycket om det politiska hantverket men vet hur ekonomin fungerar och äger en ärlighet och rättframhet som uppfattas kontrastera på ett välgörande sätt gentemot yrkespolitikernas schackrande och undanglidande? Litet som Ian Wachtmeister på sin tid men utan dennes adelsmaner.

Det finns de observatörer av USA-politiken som känner sig säkra på att ”vilden” Trump inte har en chans att vinna GOPs nominering på partikonventet i slutet av juli. Jag skulle vilja säga att det beror helt på. Risken är säkert stor att han hakas av vid en jämn kamp, även om han skulle ha lyckats uppbåda flest delegater. Men fortsätter han att gå fram som en veritabel stenkross finns det nog inte mycket att göra – då står den slutliga striden i höst mellan Donald Trump å ena sidan och Hillary Clinton eller Bernie Sanders å den andra.

En sak måste slutligen tas i beaktande. Det är huvudkandidaternas osedvanligt höga ålder. Sanders fyller 75 år i september och hans medtävlerska Hillary Clinton blir 69 i oktober. Donald Trump passerar 70-strecket i juni. Såväl Sanders som Trump skulle bli äldsta presidenten någonsin, medan Hillary skulle tangera Ronald Reagans hittillsvarande åldersrekord. Det kan inte uteslutas att åldersfaktorn kommer att inverka menligt på deras förmåga att ge allt i en hektisk valkampanj som knappt ens börjat. Om Sanders väljs blir han för övrigt den förste judiske USA-presidenten någonsin.

bslbmlfms-102855756630_xlarge En tecknares syn på waterboarding. Agerande är president Barack Obama och förre vicepresidenten Dick Cheney.

Jag lutar som sagt åt att Donald Trump verkligen är ödets eller försynens man. Inte minst gillar jag hans föresats att återinföra den innovativa förhörsmetoden waterboarding (skendränkning) i särskilda fall. Trump framhöll till och med att han nog kunde tänka sig sådant som var värre än så. http://edition.cnn.com/2016/02/09/politics/donald-trump-john-mccain-waterboarding/index.html

Så här skrev jag i ämnet redan 2009:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/05/darfor-behovs-waterboarding/

 

Klimatmötet i Paris: lyssna på Trump, inte på Obama!

4 december, 2015

Donald -Trump-YH (1) Donald Trump sågade med all rätt Obamas klimatuttalande.

Precis när det beramade klimattoppmötet hade kört igång i Paris den 30 november gjorde den republikanske amerikanske presidentkandidaten Donald Trump sig skyldig till det kanske allra mest förbjudna i dagens politiska debatt: han ifrågasatte tesen om den så kallade globala uppvärmningens farlighet, detta sedan president Barack Obama kallat den ”det största hotet” mot mänskligheten. Trump menade att Obamas påstående var bland det ”dummaste han hört i politikens historia”.

Sådant får förstås inte passera ostraffat. En av dem som ryckte ut till den klimatologiska korrekthetens försvar var statsminister Stefan Löfven, som ansåg att Trump ”ignorerar vetenskapen” http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21864222.ab

En annan var konung Carl XVI Gustaf, som citerades: ”Om man vill skapa sin lilla personlighet kan man säga vilka vansinnigheter som helst.” Som då kungen nyligen, låt vara något skämtsamt, föreslog totalförbud mot badkar av klimatskäl, kan man tänka. Fast nej, det majestätet menade var att det var Donald Trump som stod för vansinnet. http://www.di.se/artiklar/2015/12/1/kungen-sagar-trump/

Sålunda har såväl vår stats- som regeringschef bedömt Donald Trumps uttalande om Obamas klimatologiska stupiditet som så viktigt, att de anser sig nödgas gå ut i media och ta avstånd från det. Den något okonventionelle republikanske presidentkandidaten, som just nu leder racet på väg mot nomineringen av partiets kandidat vilken äger rum på partikonventet i Cleveland den 18-21 juli 2016, måste känna sig rätt smickrad över uppmärksamheten!

20150507_HMK_Statsm_02015 Stats- och regeringschef i politiska utspel om klimatet.

Vare sig Löfven eller kungen gör sig skyldiga till några politiskt kontroversiella uttalanden genom att såga Trump och stödja den klimatalarmism, som Obama gör sig till tolk för. Det är ju det senare synsättet som det stora flertalet tolkar som ren och skär sanning utan att ha närmare reflekterat över det. Att det finns en utbredd vetenskaplig skepsis mot klimatortodoxin är sannolikt okänt för många, eftersom nämnda skepsis konsekvent negligeras i mainstreammedia.

Det som emellertid borde vara verkligt kontroversiellt är att vår konstitutionellt vingklippte monark, vilken ju som bekant enligt lag inte får blanda sig i politiken, tillåts göra oförblommerade politiska uttalanden av detta slag. Redan badkarsfadäsen borde väl, om något, ha fått diverse varningsklockor i majestätets närhet att ringa:

https://tommyhansson.wordpress.com/2015/11/24/kungligheter-gaggar-till-det-om-miljon-men-monarkin-bestar/

Tyvärr är väl sanningen den, att så länge konungen håller sig till det certifierat politiskt korrekta så får han hållas.

Annat var det då han i februari 2004 under ett statsbesök i Brunei berömde därvarande envåldshärskare, sultan Hassanal Bolkiah, med orden att denne ”har en kolossal närhet till folket”. Sultanen styr sin muslimska diktatur med dess shariahlagar, omfattande bland annat stenande till döds, efter eget gottfinnande. Tidningen Proletären listar här kungens beröm till vännen Hassanal Bolkiah och andra mindre begåvade uttalanden av monarken: http://www.proletaren.se/inrikes/mindre-smarta-uttalanden-av-kungen

Såväl Stefan Löfven som Carl XVI Gustaf har under alla omständigheter fel om Trumps sågning av Obama. När Löfven med darr på stämman talar om ”vetenskapen” så förefaller han inte medveten om – och är det kanske inte heller – att det finns gott om forskare och vetenskapliga rön som talar emot teorin om en människoframkallad, global uppvärmning som hotar vår planet. Jag skall här anföra ett par i mängden av sådana exempel.

untitledEwerts diagram visar, att en påverkan av koldioxidutsläpp på klimatet inte kan ses.

Doktor Friedrich-Karl Ewert, pensionerad professor i geologi samt dataexpert från Paderborns universitet i Tyskland, har anklagat NASAs Goddard Institute of Space Studies (GISS) i USA för att i massiv skala i efterhand ha manipulerat data under perioden 2010-12 i syfte att stärka tesen om en oavbruten global uppvärmningsprocess sedan 1950. http://www.cnsnews.com/news/article/barbara-hollingsworth/german-scientist-accuses-nasa-massive-alteration-temperature   

Ewert uppger sig ha funnit tio olika statistiska metoder genom vilka NASA-GISS, som förser FNs klimatpanel IPCC med data, har ändrat data som pekar på övervägande nedkylning så att de i stället pekar på uppvärmning.

Ewert har vidare i ett långsiktigt perspektiv funnit att sedan 1881 har det inträffat fyra distinkta kylfaser, vilka alternerat med tre varmare faser i jordens klimat. Han anser att vår planet för närvarande befinner sig i en kylfas. Och eftersom en starkare uppvärmningscykel uppträdde innan koldioxidutsläppen började stiga, så kan ”en påverkan av våra CO2-emissioner /på/ temperaturen inte ses”.   

Professor Ewert framhöll i sin presentation vid en konferens i regi av European Institute for Climate and Energy (EIKE) i Tyskland 2012 bland annat: ”Mänskligheten har alltid vetat att det konsekvent förekommer klimatförändringar.”

Vidare:

…tesen om människoframkallad global uppvärmning har fått en helt ny mening. Ja, det är alltid människoframkallat när data justeras för att passa in i teorin.

Professor Shaun Lovejoy vid McGill University i Toronto i Kanada är inne på samma linje som professor Friedrich-Karl Ewert. I en studie publicerad i facktidskriften Climate Dynamics (april 2014) håller Lovejoy, efter att ha analyserat klimatologiska data sedan år 1500, för troligt att den globala uppvärmning som skett på jorden i den industrialiserade eran endast är en del av planetens naturliga klimatskiftningar: https://www.mcgill.ca/channels/news/global-warming-just-giant-natural-fluctuation-235236

Det krävs bara en hastigt titt på jordens klimathistoria för att vi skall bli på det klara med att det försiggått en hel radda med klimat- och väderförändringar under årmiljonernas lopp. Dessa skiftningar kan, av lätt insedda skäl, på intet sätt skyllas på mänsklig påverkan. Tidskriften Populär Historia publicerade 2001 följande översikt över den klimatologiska historien: http://www.popularhistoria.se/artiklar/klimatets-roll-i-historien/   

205069cb-0e4a-44a5-8a9d-953d5a6497b2 Inlandsisens utbredning strax efter istidens slut.

Om vi håller oss på den här sidan om den senaste istidens slut på våra breddgrader för cirka 10 000 år sedan så kan vi konstatera, att en tidsperiod med starkt skiftande klimat följde på isens begynnande tillbakadragande. Köldknäppar omfattande några hundra år varvades med varmare perioder då isen smälte i hastigare takt. Det var under de senare ”tövädren” som de första människorna började befolka den landmassa som långt senare skulle bli Sverige.

Under den så kallade jägarstenåldern 6000-3000 före Kristi födelse, då människorna livnärde sig av fiske, jakt och ätliga växter, rådde förmånliga väderförhållanden då för våra villkor sällsynta växter som vin, murgröna och mistel frodades. Det fanns vid denna tid garanterat inga industrier och ingen fordonstrafik vars utsläpp påverkade klimatet i uppvärmande riktning. Temperaturen beräknas detta till trots ha varit i genomsnitt 2-3 grader varmare än i dag.

Därefter började klimatet bli långsamt kallare, men inte värre än att det även under bronsåldern (som i Norden varade omkring 1800-500 f. Kr.) fortfarande rådde mildare klimatförhållanden än i våra dagar. Kring övergången mellan brons- och järnålder cirka 500 f. Kr. inträdde en kallare period som, enligt en term i Snorre Sturlassons litterära verk Eddan, kommit att kallas fimbulvintern – den tid som antogs föregå jordens undergång. Glaciärerna i Norge och Alperna började nu växa till sig.

Härefter omväxlade varmare med kallare perioder, och värt att notera är att under den tid då européerna började intressera sig för Grönland så var denna ö verkligen grön. Efter några hundra år var det emellertid dags för ”lilla istiden”, det vill säga perioden 1400-1850. I början av denna period minskade den grönländska befolkningen kraftigt, och 1407-08 förekom slädtrafik över Östersjön.

Den kalla vintern 1658 gjorde det vidare möjligt för Sveriges konung Carl X Gustaf att tåga över de danska Bälten med sina trupper och inta Köpenhamn och kräva tillbaka tidigare svenska landskap. Det är alltså den klimatrelaterade kylan vi har att tacka för vårt svenska rikes nuvarande utbredning.

Sedan omkring 1870 har vi återigen förmånen att få uppleva ett varmare klimat, en företeelse som dagens klimatideologer alltså försöker tillskriva så gott som enbart mänsklig påverkan. IPCC i samarbete med NASA-GISS genererar en mångmiljardindustri som involverar en majoritet av världens ledare och andra politiker, forskare, företag, utbildningsinstitutioner med flera.

pachauri2401_1564921c Förre IPCC-chefen Rajendra Pachauri såg klimatalarmismen som sin ”religion och dharma”.

Något av en överguru för klimatideologin var indiern Rajendra Pachauri, chef för IPCC från 2002 fram till sin avgång till följd av anklagelser om sextrakasserier av en underlydande i början av 2015. I ett personligt brev vid sin avgång till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon skrev Pachauri så om sin motivation:

For me the protection of Planet Earth, the survival of all species and sustainability of our ecosystems are more than a mission. It is my religion and my Dharma. https://reason.com/blog/2015/02/25/climate-change-is-my-religion-and-my-dha

Pachauri var under sin IPCC-tid i blåsväder flera gånger, bland annat sedan FNs klimatforskare påkommits med att förfalska data för att få glaciärernas nedsmältning att framstå i så alarmerande dager som möjligt. Han tilldelades också, tillsammans med USAs förre vicepresident Al Gore, 2007 Nobels fredspris av den åldersdigra norska nobelpriskommittén.

Hans uttalande om klimatideologin som sin ”religion” och ”dharma” (en term avseende den rättfärdiga vägen inom hinduismen) får ses som betecknande för klimatalarmismens karaktär av pseudoreligion.

Ju fler data som kan påvisa att en människoframkallad uppvärmning bara rullar på, desto lönsammare för klimatalarmismens intressenter. På köpet får vi en utbredd rädsla som icke minst drabbar barnen. Nyligen hölls i Södertälje en Children´s Climate Conference, där 44 barn från 22 länder pratade om klimatförändringar.

Av dessa fick tioårige Daniel Yonan från Blombackaskolan i Södertälje uppdraget att resa till det stora klimatmötet i Paris för att, i samarbete med barnkonferensens två franska delegater, till FN-höjdare överlämna den kommuniké som blev resultatet av denna konferens. Daniel uppger för Länstidningen den 2 december vidare att han skall ”tala om att de skall sluta med bilar och i stället satsa på elbilar och cyklar med tak”. http://m.lt.se/Default.aspx?pageid=472&parentid=0&link=1.3326543

cg55764e0980267

Obama försöker övertyga sina trupper om den verkliga fiendens natur…

Gulligt, eller hur? Frågan är dock om inte exploateringen av barn i propagandasyfte är det allra mest motbjudande i hela den klimatalarmistiska offensiven. Först skrämmer man vettet ur barnen med sina manipulerade data, sedan låter man barnen bekräfta det egna snedvridna budskapet. Fakta i målet talar slutligen för att det är Donald Trump snarare än Barack Obama, Stefan Löfven och kung Carl XVI Gustaf barnen – och alla andra – bör lyssna på!