Kanada stoppade Obamas Israel-plan

Stephen Harper stöder Israel och Netanyahu.

Sajten One Jerusalem rapporterar att Kanadas konservative premiärminister Stephen Harper vid G8-mötet i Deauville i Frankrike vägrade gå med på en av president Barack Obama initierad plan, att låta mötet uttala ett krav på att Israel skall återgå till ”1967 års gränser”.

Den amerikanska tidskriften Commentarys nätupplaga den 27 maj konstaterar att det inte var någon överraskning, att G8-länderna ställde sig bakom Obamas uppmaning till de inblandade parterna att återvända till förhandlingsbordet med hänvisning till den amerikanske presidentens kontroversiella tal för någon vecka sedan.

”Men vad som var överraskande”, fortsätter Commentarys Jonathan S. Tobin, ”var att toppmötets slutkommuniké inte nämnde presidentens insisterande på att 1967 års gränser skulle vara startpunkten för sådana förhandlingar. Orsaken härtill var en av G8-ledarnas envisa vägran att pressa Israel på detta sätt.”

Tobin hänvisar till den engelskspråkiga israeliska tidningen The Jerusalen Post, som rapporterar att Kanadas premiärminister Stephen Harper var ”benhård” i sitt krav på att G8-ländernas uttalande inte skulle innehålla något omnämnande av gränserna före Sexdagarskriget 1967. Dessa gränser hade gjort det möjligt för Israels arabiska grannländer att gång på gång gå till angrepp mot den judiska staten.

http://www.jpost.com/International/Article.aspx?id=222506

Jerusalem Post noterade vidare, att Kanada nekades en tvåårsperiod i FNs säkerhetsråd förra året framförallt på grund av dess rykte som en pålitlig vän till Israel sedan Harper tillträdde som regeringschef för fem år sedan. Genom att på detta sätt ge sitt stöd åt Israels premiärminister Benjamin Netanyahus avvisande av 1967 års gränser, gav Harper storebror USA en rejäl knäpp på näsan.

En återgång till 1967 års förkrigsgränser skulle bland annat innebära en delning av Israels huvudstad Jerusalem.

G8-ländernas stöd för förhandlingar anses vara en avspisning av den palestinska myndighetens strävan att inleda fredsförhandlingar via en FN-resolution som backar upp idén om en palestinsk stat. Inget av de andra länderna ville dock ansluta sig till USAs föresats att rösta emot ett sådant steg.

”När det kombineras med Kanadas förmåga att avvisa Obamas omnämnande av 1967, betyder detta misslyckande att toppmötet inte kan anses ha utgjort någon diplomatisk framgång för presidenten”, avslutar Jonathan S. Tobin sin alanys i Commentary.

De så kallade G8-länderna består av de världens länder som anses vara mest inflytelserika och industrialiserade: Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA.

Varför är USAs – och Sveriges – judar vänstervridna?

Den judiske konservative tänkaren Norman Podhoretz.

I en debattartikel i Wall Street Journal den 10 september 2010 frågar sig den välkände konservative politiske kommentatorn Norman Podhoretz (född 1930) hur det kommer sig att större delen av USAs judar är vänstervridna (med amerikanskt språkbruk liberal) och i mycket stor utsträckning väljer att rösta på presidentkandidater från det Demokratiska partiet.

Frågeställningen är aktuell för Podhoretz, vars senaste bok har just titeln Why Are Jews Liberals? (Doubleday 2010). Norman Podhoretz härstämmar själv från judiska invandrare som kom till USA från Galicien i östra Europa i slutet på 1800-talet (området är i dag delat mellan Polen och Ukraina) och växte upp i Brownsville i New York-förorten Brooklyn. Familjen var solitt vänsterinriktad, vilket ledde till att Norman Podhoretz själv kom att anamma ett sådant synsätt.

Han bröt emellertid med vänsterideologin för närmare ett halvsekel sedan och anslöt sig till den politiska högern. Podhoretz, som var redaktör för den intellektuella tidskriften Commentary 1960-95, var en av grundarna av det ideologiska synsätt som kallas neokonservatismen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Neokonservatism

Podhoretz pekar på det faktum att judarna i USA sedan 1928 har stött presidentkandidater från det Demokratiska partiet med i genomsnitt hela 75 procent. Presidentvalet 2008 utgjorde härvidlag intet undantag: Barack Obama erhöll då 78 procent av de judiska rösterna och fick därmed det näst högsta röstetalet från någon etnisk eller religiös gruppering; endast afroamerikanerna röstade på Obama i högre utsträckning (95 procent).

Podhoretz förvånar sig över att John McCain med sin historia av stöd för Israel inte förmådde attrahera fler judiska väljare, särskilt med tanke på Obamas kända association med rabiata Israel-kritiker som pastor Jeremiah Wright och historikern Rashid Khalidi. Ändå slog Obama McCain med uppseendeväckande 57 procent vad beträffar judiskt stöd.

Podhoretz konstaterar uppgivet:

…the continued Jewish commitment  to the Democratic Party has become an anomaly. Jews also remain far more heavily committed to the liberal agenda than any of their other ethno-religious New Deal partners.

Sålunda har, konstaterar Norman Podhoretz, de amerikanska judarna genomgående stött en lång rad klassiska vänsterkrav som exempelvis ökade statliga utgifter, växande offentliga förmåner för de fattiga och de lägre klasserna, större regleringar inom näringslivet, rättigheter för de homosexuella, nära nog obegränsade möjligheter till abort, förslag till vapenkontroll, ökad makt till den fackliga rörelsen, hjälp till självmord samt förbud mot skolböner.

Troende judar vid Västra tempelmuren i Jerusalem.

Enligt Podhoretz bottnar detta till betydande del i att sekulariserade och liberala judar tenderar att se vänsterpolitik såsom ett uttryck för judendomens värden. Om så verkligen vore fallet skulle den mindre del av judarna som är ortodoxt troende, menar Podhoretz, vara de allra mest vänstervridna i politiskt hänseende. Så är dock inte fallet – tvärtom hävdar de ortodoxa judarna att vänsterideologin står i direkt strid med budskapet i de judiska urkunder som återfinns i det vi kallar Gamla testamentet.

Enligt traditionell judisk lag är exempelvis abort tillåten endast då det gäller att rädda moderns liv, medan homosexuella handlingar mellan män är förbjudet och till och med medför dödsstraff enligt Mose lagar. Också självmord är otillåtet enligt judisk lag om det inte rör sig om en desperat handling inför en förestående tvångskonversion.

Om den moderna hyperliberlism som utmärker de flesta amerikanska judar skriver Podhoretz så:

It has for all practical purposes superseded Judaism and become a religion in its own right.

Med andra ord vänstervriden politisk korrekthet som sekulär religion.

Norman Podhoretz uttrycker i sitt inlägg besvikelse över att inte fler amerikanska judar gjort honom sällskap och blivit konservativa:

…our true friends are now located not among liberals, but among conservatives.

Läs hela artikeln här:

http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203440104574402591116901498.html

Det som ovan sagts om amerikanska judar är giltigt även på andra håll, icke minst i Sverige. Den största judiska församlingen i Sverige i anslutning till Stora synagogan i Stockholm är grundmurat liberal, vilket till exempel framgår av lika hätska som ofokuserade utfall mot Sverigedemokraterna från representanter som Lena Posner Körösi.

Ändå måste just detta parti betecknas som ett av riksdagens mest pro-israeliska partier vilket dessutom driver en hård linje mot den muslimska extremismen, en inriktning som utgör ett påtagligt hot mot judar överallt.

 Knappast projudiska islamister.

Sveriges liberala judar bekänner sig här inte till ett rationellt synsätt utan reagerar ryggmärgsmässigt mot ett nonkonformistiskt parti som etablissemanget skyr som pesten, samtidigt som man tenderar att hänge sig åt mångkulturalistisk flumretorik.

Jag kan i likhet med Norman Podhoretz – även om jag inte själv är av judisk börd – känna en viss besvikelse över att det judiska etablissemanget i Sverige inte har ett mer öppet sinne för dagspolitikens realiteter.

Dock är jag tämligen säker på att det finns judar i Malmö, som har egna bittra erfarenheter av de olägenheter accelererad muslimsk invandring kan medföra, som har en avsevärt större förståelse för SD:s politik än vad etablissemangsjudarna i Stockholm har.