Posted tagged ‘Dala-Demokraten’

Därför är det en dålig idé att begränsa demokratin

18 juli, 2018

Medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen i Visby.

Det är inte särskilt ofta jag håller med Göran Greider, socialistisk debattör, poet och chefredaktör för Dala-Demokraten, om någonting.

Jag gör emellertid ett undantag för vad Greider nyligen skrev på Twitter om den nu diskuterade möjligheten att förbjuda nazistiska och rasistiska organisationer som framlagts av justitieminister Morgan Johansson (S). http://www.dagensjuridik.se/2018/07/regeringen-vill-forbjuda-nazistiska-och-rasistiska-organisationer-hanvisar-till-regeringsfor

Greider skriver: ”Åsiktsförbud – nej! Galningar går under jord och blir än farligare och vilka organisationer förbjuds i nästa steg? Hårdare linje från polisen mot att ge demonstrations- och mötestillstånd för organisationer med våldsbejakande karaktär – ja!”

Enligt Morgan Johansson finns det möjligheter att förbjuda nationalsocialistiska och rasistiska organisationer utifrån en skrivning i Regeringsformens andra kapitel där rätten ges att förbjuda sammanslutningar som innebär militärt betonad verksamhet samt förföljelse av folkgrupp. Mot denna bakgrund planerar regeringen en utredning som skall möjliggöra en lagstiftning till 2020.

Göran Greider är kritisk mot ett åsiktsförbud.

En annan kritiker av det av Johansson förebådade förbudet är debattören Aron Lund, som i Expressen den 17 juli bland annat framhåller: ”Den som inte tidigare begripit att svensk politik mår dåligt fick svart på vitt när justitieminister Morgan Johansson lite i förbigående lät meddela att regeringen vill införa åsiktsförbud nästa år.” https://www.expressen.se/kultur/var-slutar-asiktsforbuden-morgan-johansson/

Det finns enligt min mening dock en rad argument som talar emot en lagstiftning av beskrivet slag. Thomas Bull, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, tillhör de jurister som rest invändningar.

Bull har i intervjusvar i Aftonbladet påpekat, att en ändrad lagstiftning kan leda till rättsprocesser som bara ger nazisterna och rasisterna ökad uppmärksamhet. Bull drar också en parallell till när regeringen förbjöd Aftonbladet på 1830-talet – det ledde till att tidningen kom ut i ett antal ytterligare versioner med olika beteckningar (vilka alla förbjöds). https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRvLPX/experter-varnar-om-regeringens-forbudsforslag

Den mest grundläggande invändningen mot ett förbud för vissa politiska organisationer är att detta strider mot våra demokratiska värderingar vilka definitionsmässigt tillåter även odemokratiska organisationer. Om personer som tillhör sådana bryter mot gällande lagstiftning genom att exempelvis misshandla folk eller bryta mot lagen om hets mot folkgrupp finns redan möjlighet att lagföra dessa.

Justitieminister Morgan Johansson vill förbjuda politiska organisationer.

En lagstiftning av det slag som Morgan Johansson med flera regeringsföreträdare skisserat kommer vidare att ge upphov till en mängd tolknings- och gränsdragningsproblem. Det finns i dag exempelvis rätt gott om bedömare som menar att Sverigedemokraterna – givetvis helt felaktigt – är ett rasistiskt parti. Det är därför ingen omöjlighet att SD kommer att finnas med bland de organisationer som föreslås bli föremål för förbud.

Frågan är slutligen varför enbart nazistiska och rasistiska företeelser skall förbjudas. Är det inte precis lika illa att förespråka våld och förföljelse mot andra människor på grund av att dessa anses ha ”fel” klass- eller religionstillhörighet? Givetvis är så fallet.

Regeringspropån om att förbjuda en viss sorts politiska organisationer och därmed begränsa vår demokrati  är som jag ser det ingen bra idé och bör enligt vad som framhållits ovan entydigt avvisas.

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 18 juli 2018.

 

Galleri över PK-patraskets* tolv värstingar

26 mars, 2017

Jag har roat mig med att göra en numrerad lista omfattande det politiskt korrekta frälsets (som jag valt att kalla ”PK-patrasket”) i mitt tycke tolv mest olidliga figurer. De allra flesta av mina läsare torde vara väl förtrogna med de utvalda personerna, varför jag inte går in i detalj på vars och ens ”meriter”.

Det rör sig alltså om en grupp individer som har det gemensamt, att de i alla lägen torgför det ”man skall tycka” för att anses vara ”med i svängen” och bli inbjudna till TV-soffor, citeras uppskattande på mainstream-medias ledarsidor etcetera. Numreringen, liksom listans sammansättning, kan man alltid diskutera, jag har gått på en helt subjektiv magkänsla. Mycket nöje!

1. Anders Lindberg, överårig kerub och åsiktsmaskin på Aftonbladet

Anders Lindberg sprider myter i Aftonbladet.

Trots att konkurrensen är hård tror jag inte särskilt många protesterar om jag sätter Aftonbladets ledarskribent och åsiktsmaskin Anders Lindberg överst på listan över det svenska PK-patrasket. 45-årige Lindberg, med ett ansikte som en överårig kerub, är den SVT och TV4 i första hand ringer till när de behöver någon som framför de vanligaste PK-plattityderna i någon aktuell fråga. Såvitt jag kunnat utröna har han inte haft rätt i en enda fråga.

I en av sina senaste ledarartiklar kräver Lindberg att rikspolischefen tar i med hårdhandskarna mot olydige polismannen Peter Springare (22 mars). Några dagar tidigare lyfte han fram statsminister Stefan Löfven som ”äkta” bland en hoper falska profeter och den 12 mars menade han att Sverige inte bör ”kasta ut” så kallade flyktingbarn som saknar uppehållsskäl (här verkar Lindberg ha blivit bönhörd): http://www.aftonbladet.se/ledare/a/bleo3/sverige-bor-inte-kasta-ut-flyktingbarn.

Tidigare guldkorn från Lindberg inbegriper: ”Tycker både partier och media borde lägga ner det här tramset om invandringens ‘kostnader’.” (Tweet) samt: ”Organiserat tiggeri är en råtta i pizzan .” (Ledarartikel) http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Lindberg har tidigare bland annat varit verksam i den socialdemokratiska riksdagsgruppen samt sakkunnig hos tidigare utrikesministern Laila Freivalds. Han har dessutom hunnit med att vara lokalpolitiker i Haninge kommun utanför Stockholm.

2. Henrik Arnstad, historisk skribent och bluffmakare


Henrik Arnstad i färd med att göra bort sig i TV-rutan.

Om man skall välja ut den mest obalanserade personen på listan så är valet givet: det är den snart 50-årige historiske skribenten och debattören Henrik Arnstad, Uppsala. Denne hävdade länge att han hade en akademisk examen i historia men tvingades omsider erkänna att det var bluff. B

Bluffat har han även gjort om sin militära tjänstgöring. Trots att Arnstad sågats jäms med fotknölarna av alla riktiga historiker anlitas han som rådgivare av statsminister Stefan Löfven i frågor som rör rasism, fascism och nazism. http://blogg.vk.se/asasuh/2016/03/07/henrik-arnstad-vem-ar-det/

Grunden för Arnstads rykte som ”historiker” är främst boken Älskade fascism (2013). Tidigare hade han skrivit om Finlands insatser under Andra världskriget och då fått praktiskt taget hela Finlands historikerkår på sig för hans påståenden om att Finland deltog aktivt i Förintelsen. http://gamla.hbl.fi/nyheter/2013-03-29/433816/finland-deltog-i-forintelsen

Arnstad gjorde bort sig riktigt ordentligt i en samsänd TV-debatt mellan Sverige och Danmark om flyktinginvandringen och dess utmaningar hösten 2015, då han framstod som precis som den han är – en hysterisk, svamlande charlatan. Arnstad brukar i sina tweets utnämna Sverigedemokraterna till ”terrorister” och kallade nyligen den framlidne och allmänt aktade Östeuropa-korrespondenten Kjell Albin Abrahamson för ”högerextremist”.

3. Göran Greider, chefredaktör, poet och patologisk vänstergängare


”Slagfärdige” Göran Greider i ett av otaliga TV-framträdanden.

I likhet med ovan nämnde Anders Lindberg brukar de ledande TV-kanalerna kalla in Göran Greider, socialdemokratisk chefredaktör och vänstergängare på Dala-Demokraten och flerfaldigt prisbelönad poet, när de behöver ha någon soffpotatis som kan framföra patenterade – för att inte säga patologiska – vänsteråsikter. Och det är som alla vet minst sagt ofta. Greider är även ledarskribent i vänsterorganet ETC samt krönikör i gratistidningen Metro.

Ta vilket ämne ni vill – försvaret, feminism, polisens metoder, Malmö, invandring – Göran Greider har alltid de chickaste PK-åsikterna. Beträffande sistnämnda ämne har Greider citerats: ”Denna världsdel skulle kunna ta emot miljoner flyktingar årligen och det vore också bra för demografin.” I rest my case. http://www.friatider.se/greider-europa-skulle-kunna-ta-emot-miljoner-flyktingar-arligen

För några år sedan blev Greider riksbekant för att under Almedalsveckan på Gotland ha hotat en sverigedemokrat med invandrarbakgrund och brun hudfärg med ”en rak vänster”. Se följande inlägg på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/05/greider-ville-spoa-upp-invandrare-som-inte-ar-mangfaldsgullare/

Tidningen Veckans Affärer har utnämnt Göran Greider till en av landets mest inflytelserika opinionsbildare. Greider är född i Västra Vingåkers församling i Södermanland 1959 men är bosatt i Stockholms-förorten Årsta. Han och hustrun äger även ett hus i Dala-Floda i Dalarna.

4. Özz Nujen, flåskomiker och Sverige-fientlig agitator


”Helyllesvensken” Özz Nujen.

Özz Nujen föddes 1975 som Özgür Gegin i Bismil i den kurdiska delen av Turkiet. Han kom till Sverige som åttaåring med sina föräldrar och växte upp i ökända Rinkeby, som han sedermera bytte ut mot en sekelskiftesvåning vid Kronobergsparken i fashionabla Kungsholmen. Özz Nujen anser sig numera vara helyllesvensk men har tjänat storkovan på att förolämpa Sverige och svenskarna bakom en fasad av flåskomik och flamsig ytlighet.

2016 debuterade Nujen, som vi frekvent kan beskåda i televisionen i alla möjliga och omöjliga sammanhang, som krönikör i Expressen där han bland annat förfasade sig över att SDs partiledare Jimmie Åkesson – stoppa pressarna! – semestrade i Thailand. Enligt Nujen är tillståndet i Sverige det allra bästa. ”Vi mår bra, och har det egentligen bra som fan, vi har både rutbidrag och barnbidrag”, menade Nujen i sin jungfrukrönika.

Även komikerkolleger till Nujen som Magnus Betnér och Henrik Schyffert (se nedan) anser att vi har det jättebra och är jättetrygga i Sverige trots att vålds- och våldtäktsstatistiken säger något helt annat. När man som rolighetsmiljonärerna lever i sin egen bubbla är det säkert lätt att uppfatta saken så, och alla svenskar som allvarligt oroas över det tilltagande kaoset i landet avfärdas av Nujen som ”gnällspikar”.

Mer om Özz Nujen på Tommy Hanssons blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/10/22249/

5. Jonas Gardell, lättkränkt riksbög med pretentioner


En trio PK-pajasar: Malena Ernman, Jonas Gardell och Henrik Schyffert. (Bildmontage)

Jonas Gardell, född i Täby 1963 och uppvuxen i i en borgerlig överklassmiljö, har under en lång följd av år odlat imagen av sig själv som en extremt fjollig riksbög med seriösa kulturella pretentioner. Samtidigt menar han sig tillhöra den så kallade PK-eliten med nästan samtliga denna illustra samlings kännemärken – stöd för homolobbyn (förstås), anhängare av gränslös flyktingpolitik, gullande med islam och icke minst ett sjukligt SD-hat.

Om SD skrev han i Expressen den 21 november 2013: ”De försöker leva på idén att islam skulle vara väldigt, väldigt homofob, vilket egentligen inte stämmer.” Om alla de homosexuella som kastats ner från hustak, hängts eller sitter fängslade i den muslimska världen kunde yttra sig skulle dessa förmodligen uttrycka en annan mening. I anslutning till denna Expressen-artikel, skriven i anledning av kritik som Jimmie Åkesson riktat mot Gardell, är även denna bloggare apostroferad: http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jimmie-akessons-angrepp-pa-gardell/

Jonas Gardell, en yngre bror till den islamälskande kommunisten och professorn Mattias Gardell, är en prisbelönt författare som bland annat blivit teologie hedersdoktor i Lund på grund av pekoralskriverier om Gud och Jesus men är i grunden en ständigt grimaserande tramskomiker.

Själv saknar han dock humor, åtminstone när den utövas på hans egen bekostnad. Kroniskt lättkränkte Gardell var således inte alls road, då konferencieren Sissela Kyle vid Guldbaggegalan för några år sedan kallade Gardell ”sprallig homofil”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/24/lattkrankt-riksbog-ojar-sig/

6. Anne Ramberg, kallhamrad advokatboss och kungavän


Anne Ramberg: kallhamrad PK-advokat med kungakontakter.

”Men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd.” Så uttryckte sig Anne Ramberg, snart ålderspensionär och sedan år 2000 generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, i Sveriges radios Söndagsintervjun i september 2016. Höjden av humanism, ansåg Ramberg, var att i valet mellan asylinvandring och välfärd för gamla och sjuka välja det förra. https://nyheteridag.se/anne-ramberg-om-flyktingpolitiken-humanismen-kraver-att-man-far-gora-avkall-pa-sin-valfard/

Detta sagt av den tydligt kallhamrade dottern till en kommendörkapten och en jurist som bor fint på Östermalm i Stockholm i en lägenhet på 218 kvadratmeter som uppges vara värd 25 miljoner kronor och tjänar 2 miljoner kronor om året. Ramberg hamnade för första gången i blåsväder för några år sedan, då hon drog ut i ett passionerat försvar för konung Carl XVI Gustaf, med vilken hon är personligt bekant, då monarken utsattes för skandalskriverier. http://www.dn.se/livsstil/en-berattelse-om-jav-pengar-vanskap-advokaterna/

Under de senaste åren har Anne Ramberg, kanske för att tvätta bort överklasstämpeln, odlat en utpräglad PK-profil och bland annat hävdat att den kontroversielle moderate riksdagsmannen Hanif Balis debatteknik hör hemma i ”rännstenen” och att han är en ”taltratt för brunråttor”. Ramberg har slutligen en son, Jacob Ramberg, som dömts för bokföringsbrott.

7. Lars Lindström, hattidningens ryggradsmässige PK-krönikör


SD-hatande Lars Lindström jämför terroroffer med trafikdöda.

Vill man få en uppfattning om hur en utpräglat politiskt korrekt krönikör i mainstream-media tänker (nåja) och resonerar, bör man ta del av Lars Lindströms skriverier. Lindström, född i Skellefteå 1956, är ett mångårigt inventarium i hattidningen Expressens spalter och en ryggmärgsmässig agitator för massinvandring, mjukisbehandling av terrorister och mot USAs nyvalde president Donald Trump, för att nu ta några belysande exempel på vad som får Lindström att gå igång. Lindström har tveklöst spridit mer dynga än de flesta svenska journalister.

I likhet med övriga företrädare för PK-Sverige hatar Lars Lindström USAs nye president. I en krönika skriver han om den 70-årigeTrump: ”I dag är han USA:s president, och det är tragikomiskt, ty han är ett stort barn.” Enligt Lindström, som sedan gammalt har ett horn i sidan till Trump, är presidenten bland mycket annat en ”vippdocka”: http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/usas-nya-president-agerar-som-ett-barn/

I en annan vid det här laget ökänd krönika jämför Lindström offren för islamistisk terror i Europa med offren för trafikolyckor: ”Under ett år dör mer än 26 000 EU-medborgare i trafikolyckor…Terrorattacker tog under 2015 omkring 180 människoliv i EU, och siffran för 2016 kan bli något lägre.” Frågan är varför Lindström inte också tog med offren för hög ålder i sitt trixande med statistik – då kunde den smaskiga rubriken ha blivit: ”Hög ålder farligare än terrorism.” http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/vi-kan-inte-jaga-och-bestraffa-oskyldiga/

Riktigt roligt blir det när den uppmärksammade podden Granskning Sverige tar itu med Lars Lindström:https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

8. Malena Ernman, ”politiskt obunden” (jo, tjena) hovsångerska

Hovsångerskan Malena Ernman, född i Uppsala 1970 men uppvuxen i borgerlig miljö i Sandviken, har påstått att hon är ”helt politiskt obunden”. Det är tveksamt om hon ens själv tror på det. Ernman, mest känd för att hon vann Melodifestivalen med La Voix 2009, är nämligen en av förgrundsgestalterna i det politiskt korrekta patrasket och gör sig i stort sett  skyldig till ett föga övertänkt politiskt ställningstagande så fort hon öppnar munnen.

Ernman har gjort fler politiska uttalanden än någon orkar hålla reda på, men ett eklatant exempel på hur det kan gå när någon i PK-gänget tänker till kom när hon 2015 krävde att den nya 500-kronorssedeln skulle dras in. Orsak: motivet var operasångerskan Birgit Nilsson med en scen ur Richard Wagners opera Valkyrian i bakgrunden. Som motivering anger Ernman bland annat att Wagner ”var en av nazitysklands stora förebilder” och en ledstjärna för Hitler.

Hon svamlar vidare på om att sedelmotivet kunde äventyra Sveriges redan dåliga förbindelser med Israel. Att Birgit Nilsson framförallt var Wagner-sångerska tycks det politiska ”geniet” Malena Ernman inte ha tänkt på. http://www.friatider.se/malena-ernman-vill-stoppa-nya-500-lappen

Givna hatobjekt för Malena Ernman, liksom för alla andra godhetsapostlar inom det politiskt korrekta kotteriet, är SD och Jimmie Åkesson. När den senare i en intervju i TV4s Nyhetsmorgon uppmanat Ernman att koncentrera sig på sitt vackra sjungande och överlåta politiken åt honom, kunde hon inte behärska sig utan utbrast med tydlig narcissistvarning: ”Ett tydligt tecken på att vår demokrati är under attack.” https://www.svd.se/ernmans-svar-till-akesson-jag-tanker-inte-vara-tyst

Föga oväntat har Ernman på ren rutin utgjutit sig om president Donald Trump och kallat denne ”diktator”.

9. Henrik Schyffert, runkbajsande PK-pajas utan en susning

”Det är väldigt mycket mitt fel att det går bra för SD.”

Så kan det låta när en vänsterkomiker utan en susning om det mesta brer på om sin egen förmenta betydelse. Citatet härrör från Henrik Schyfferts framträdande i SVTs pratshow Skavlan i början av februari i år. Den forne medlemmen av Killing-gänget för ett resonemang om ”kulturvänstern”, som han säger sig tillhöra, och dess överdrivna krav på åsiktskonformism. Däremot, menar han, har SD varit helt öppet mot sina presumtiva medlemmar. http://www.expressen.se/noje/schyffert-mitt-fel-att-det-gar-bra-for-sd/

I Skavlan redogjorde Schyffert, född med efternamnet Nilsson i Ronneby 1968, med en trosvisshet som skulle gjort en Livets ord-predikant grön av avund för hur fantastiskt tryggt det är i Sverige. Liknande påståenden har tidigare gjorts av bland andra Schyfferts komikerkolleger Özz Nujen (se ovan) och Magnus Betnér. Schyffert har till och med gjort en show på detta tema som heter ”Var inte rädda”- att det inte finns något att vara rädd för. När man läser några av Schyfferts uttalanden i följande DN-intervju undrar man i sitt stilla sinne, om Schyffert över huvud taget har någon kontakt med den verklighet vi andra tvingas leva i: http://www.dn.se/kultur-noje/om-folk-inte-skrattar-har-de-ratt-och-jag-fel/

Något av det bästa som skrivits om denna verklighetsfrämmande hållning tycker jag Marcus Birro svarar för. ”Han kan skriva att han ska ‘runkbajsa din mamma i munnen’ och ändå få sin senaste show på bästa sändningstid i SVT”, konstaterar Birro.Han fortsätter: ”Jag tycker det är obehagligt att Schyffert, utan ett enda gram fakta, kan avfärda tiotusentals svenskars uppriktiga oro över sakernas tillstånd. Det är intellektuellt ohederligt.”

Schyffert borde enligt Birro be om ursäkt för detta påhopp på vanligt folk eller ta en ärlig debatt i frågan. http://nyheter24.se/debatt/875216-birro-henrik-schyffert-du-borde-be-alla-om-ursakt-eller-ta-en-debatt-med-mig

10.Täppas Fogelberg, radiomarodör som vill se Vilks död


Täppas Fogelberg: ”Lars Vilks får skylla sig själv.”

Den mest uppmärksammade vänsterpropagandisten på Sveriges radio (SR) torde vara den numera blinde journalisten Hans Erik Gunnar Lorentz Fogelberg, mer känd som Täppas. Denne, som blev allmänt känd genom Jacob Dahlins TV-program Jacobs stege på 1980-talet och skymtat i rutan även i andra sammanhang sedan dess, är en av programledarna för SR-inslaget Ring P1.

Mest (herostratisk) uppmärksamhet väckte dock Fogelberg, som är årsbarn med bloggaren och född i Gävle 1951 men numera boende i fashionabla Gamla stan i Stockholm, då han i ett debattinlägg på SVT Opinion 2012 indirekt önskade livet ur den uppmärksammade konstnären och Muhammed-karikatören Lars Vilks. ”Jag vill inte längre avlöna hans livvakter med min skattsedel”, bekände Fogelberg. ”Dra in polisbevakningen och lägg ut stormningen av Lars Vilks hus på Youtube – se det som ett konstprojekt.” Eller mer rakt på sak: ”Lars Vilks får skylla sig själv” (för att han haft oförsyntheten att kritisera islam). http://www.svt.se/opinion/jag-har-trottnat-pa-att-betala-for-lars-vilks-polisskydd

Eljest är Täppas i sin P1-medverkan som radiomarodör beryktad för att avbryta och/eller skrika åt uppringare som inte delar hans egna åsikter. När en Tommy Larsson från Huddinge ringde in och klagade på den orättvisa behandlingen av SD, och därtill menade att SD inte var främlingsfientligt eller rasistiskt, vrålade Täppas som ett av många exempel på denna teknik ”LÖÖÖGNHAAALS” i luren. https://varjager.wordpress.com/2010/08/07/tappas-gor-bort-sig-igen-i-ring-p1/

I november 2014 avvek dock Fogelberg något från PK-mönstret genom att i ett blogginlägg klaga på Stockholms många tiggare: ”Det sitter en tiggare minst på var hundrade meter på varje gata.” https://nyheteridag.se/tappas-fogelberg-till-attack-mot-tiggeriet-stockholm-ar-oversvammat-av-tiggare/

11. Sven Wollter, obotfärdig kommunist och överskattad skådis


Kommunistiska partiet hyllade 80-åringen och medlemmen Sven Wollter med en gala.

Av de tolv ”PK-värstingar” jag porträtterat här är nu 83-årige Sven Wollter den ende som, mig veterligt i alla fall, är bekännande kommunist. Wollter inledde sin skådespelarkarriär i Göteborgs stadsteaters elevskola 1953-57 och har sedan dess haft engagemang vid en rad teaterscener landet runt. Sedan 1986 är han verksam vid Stockholms stadsteater. Han har dessutom framträtt i en mängd TV-produktioner, icke minst som polis. Ett av hans första TV-framträdanden skedde i rollen som Gusten i Hemsöborna 1966.

Personligen anser jag att Sven Wollter är våldsamt överskattad som skådis. Jag glömmer inte i första taget hur han genom ett våldsamt överspel misshandlade rollen som konung Gustaf IV Adolf i Lars Forssells TV-sända teaterpjäs Galenpannan. En recensent i Svensk Dagbladet frågade sig ”Vad fan hade Wollter i rollen att göra?”, alluderande på Wollters frekventa svärande och allmänna olämplighet för rollen som den olycklige (och i mitt tycke orättvist förtalade) kungen.

Nu är det emellertid inte Wollters skådespeleri jag här i första hand skjuter in mig på utan hans roll som obotfärdig kommunist, mångårig medlem i Kommunistiska partiet (tidigare KPML:r) som han är. Det kanske kan diskuteras om det numera är så förfärligt politiskt korrekt att vara ideologiskt övertygad kommunist, men jag har ändå valt att inrangera Sven Wollter i den här illustra skaran.

Ty om det inte i någon mening vore PK att vara kommunist tror jag inte att Wollter hade fått det utrymme in mainstream-media han faktiskt då och då begåvas med. I SVTs intervjuserie Min sanning bereddes Wollter tillfälle att leverera följande försvar för en av historiens värsta massmördare: ”Kom inte och släng Stalin i fejset på mig! Jag har läst mycket av Stalins tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra.” http://www.metro.se/artikel/sven-wollter-f%C3%B6rsvarar-stalin-kommunismen-har-inte-f%C3%B6rst%C3%B6rt-n%C3%A5gonting-xr

I P1s Söndagsintervjun i januari 2017 försvarade Wollter passionerat den kommunistiska ideologin: ”Kommunismen har inte dödat någon. Människor som kallat sig kommunister har gjort det.” Kan ni, kära läsare, föreställa er att en representant för Nordiska motståndsrörelsen bjudits in på motsvarande sätt och tillåtits säga: ”Nazismen har inte dödat någon. Människor som kallat sig nazister har gjort det.” Jag kan det inte. http://www.klarvaken.se/2017/01/30/sven-wollter-kommunismen-har-inte-dodat-nagon/

12. Martin Marmgren, polis med rätt att ta politisk ställning (mot SD)


”Fika-snacka-och-var-bussig”-polisen Martin Marmgren gillar inte kollegan Peter Springare.

Martin Marmgren är det minst allmänt bekanta namnet i det här persongalleriet. För de som intresserar sig för polismaktens problem och arbetsmetoder är han dock känd som en typisk ”fika-snacka-och-var-bussig”-polis som ofta tycker till i politiska frågor, vilket inte är så konstigt – Marmgren, som är född i Göteborg, är kommunalpolitiker i Solna för Miljöpartiet och som sådan andre vice ordförande i socialnämnden.

Marmgren tillhör de ängsligt politiskt korrekta poliser som för allt i världen inte vill framstå som anhängare av visselblåsaren Peter Springare, som haft modet att offentligt på sin Facebook-sida säga som det är: att det är personer med invandrarbakgrund och företrädesvis med namn som Ahmed och Ali som står för den övervägande delen av den brottslighet han som polisbefäl i Örebro tvingats stifta närmare bekantskap med. Springare skrev följande vid det här laget riksbekanta FB-inlägg: https://www.facebook.com/peter.springare/posts/10208300682343230

MP-Marmgren, som bland annat är känd för omskrivningen ”förortsungdomar på glid” när det är fråga om kriminella och arbetsskygga invandrargäng, skriver i en slutreplik i en debatt i Expressen med riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Robert Stenkvist (SD) bland annat: ”Jag hade aldrig kunnat arbeta som polis i ett land styrt av SD.” http://www.expressen.se/debatt/hade-aldrig-varit-polis-i-ett-land-styrt-av-sd/

Marmgren slår även tillbaka mot kritik han fått av yrkeskollegerna Nikolina Bucht och Fredrik Kärrholm.

*Patrask. (Nedsättande om en grupp personer). Slödder, pack, avskum. https://sv.wiktionary.org/wiki/patrask

Vapenavtalet med Saudiarabien: Vi måste kunna handla med dem vi inte gillar!

26 februari, 2015

 

images Konung Carl XVI Gustaf håller avskedsaudiens för Saudiarabiens ambassadör.

Sverige är enligt tillgänglig statistik en av världens största exportörer av krigsmateriel i förhållande till folkmängden.

2011 var vi rentav världens största leverantör i detta ofta kontroversiella sammanhang. Under perioden 2001-2011 fyrfaldigades värdet av den svenska krigsmaterielexporten, vilket 2011 nådde sin högsta nivå någonsin med 13,9 miljarder kronor. 2013 hade detta värde minskat något till 11,9 miljarder.

Mer information om svensk vapenexport här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_vapenexport

Den 15 april kommer förslag från den parlamentariska – och håll i er nu – krigsmaterielexportöversynskommittén – om uppstramade regler för kontrollen av export till stater vilka betecknas som icke-demokratiska.

Exakt en månad senare, således den 15 maj, infaller slutdatum beträffande uppsägning eller omförhandling av samförståndsavtalet om ”militärt samarbete mellan Konungariket Sverige och Konungariket Saudiarabien”. Men, som Jonas Gummesson framhåller i Svenska Dagbladet den 26 februari:

 …det ena har inte med det andra att göra. Lagstiftningen för vapenexport till diktaturer kan skärpas samtidigt som avtalet med Saudiarabien fortsätter.

Ta gärna del av hela Gummessons analys av de något snåriga regelverken kring svensk export av krigsmateriel här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/demokratikrav-andrar-inte-avtal_4363395.svd

Frågan om svenska företags export av krigsmateriel till Saudiarabien, som enligt alla kriterier måste anses vara en hård diktaturstat, har varit uppe till åtskillig diskussion på sistone. Denna bloggare har funderat en hel del över hur han bör förhålla sig till frågan.

Eftersom jag inte ingår i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, som efter vad jag förstår avser förorda ett uppsägande av befintligt avtal, känner jag mig oförhindrad att lägga fram min egen personliga syn här. Den består i att jag anser att vapenexporten till saudierna bör fortsätta.

images     imagesBDWII63H Greider och Schori vill säga upp avtalet med Saudiarabien.

Dessbättre har jag fått litet hjälp på traven av ett par bedömare vars åsikter i olika ämnen jag regelbundet brukar notera. Så vitt jag kan minnas har det ännu inte hänt att jag i någon enda fråga landat i samma synsätt som dessa båda personer. Närmare bestämt avser jag vänsterdemagogen Göran Greider, chefredaktör vid socialdemokratiska Dala-Demokraten, samt före detta FN-ambassadören med mera Pierre Schori (S). Båda herrarna avvisar emfatiskt fortsatt vapenexport till Saudiarabien.

Greider gör det i en krönika i gratistidningen Metro den 24 februari med hänvisning till, att Saudiarabien kan kallas en ”skurkstat” som inte respekterar mänskliga rättigheter och bland annat i början på året dömde bloggaren Raif Badawi till 1000 (!) piskrapp. Greider framhåller även att saudierna tills för några år sedan understödde den barbariska organisation som numera kallas Islamiska staten (IS) eller Daesh (en beteckning IS avskyr).

Gamle prokommunisten och KGB-medarbetaren Schori hävdar i en intervju i Svenska Dagbladet den 26 februari: ”Att exportera vapen till en diktatur står i direkt strid med svensk utrikespolitik och drar vanära över oss.” Schori tar också avstånd från yttranden av förre utrikesministern Carl Bildt (M), som menar att Sverige skulle framstå som ”opålitligt” i omvärldens ögon om vi sade upp avtalet.

Det största problemet med Schoris argument mot vapenförsäljning till diktaturer är, att om det ägde någon relevans så skulle Sverige tvingas avbryta sin vapenexport till ungefär 40 procent av de 60-talet länder som svenska företag säljer krigsmateriel till. Så stor är nämligen andelen mottagarländer som av den ansedda organisationen Freedom House betecknas som icke fria.

Mer om Freedom Houses listning av länder som fria, delvis fria eller ofria här samt hur Sverige enligt min uppfattning bör ställa sig härtill:

https://tommyhansson.wordpress.com/2012/08/14/hog-tid-att-regeringen-borjar-gora-listor-pa-lander/

Dit hör exempelvis Pakistan, som driver ett komplicerat inbördeskrig mot talibanrörelsen och stundom också bekrigar Indien, Förenade Arabemiraten, Brunei, Bahrain, Egypten, Algeriet, Turkiet, Malaysia med flera. Däremot tillåts inte svensk vapenexport till Mellanösterns enda verkliga demokrati, Israel!

imagesAK848DGC Svensk Bofors-kanon avfyras mot Pakistan i Kargilkriget Indien-Pakistan 1999.

Så nej – jag köper inte Göran Greiders och Pierre Schoris argument den här gången heller. Än mer övertygad i min hållning blir jag när jag i dag läser att Miljöpartiets riksdagsgrupp enats om, att det bara finns ett alternativ i frågan om vapenexport till Saudiarabien: avtalet skall sägas upp utan omförhandlingar och kompromisser. MP-ordföranden i riksdagens EU-nämnd, Carl Schlyter, citeras i Svenska Dagbladet den 26 februari: ”Det ska stoppas.”

Frågan om var statsminister Stefan Löfven slutligen hamnar i frågan är intrikat. Han har hittills, till samarbetspartiet MPs besvikelse, inte kategoriskt velat avvisa möjligheten att den nuvarande regeringen fortsätter samarbeta med Saudiarabien i vapenfrågan. Frågan är bara om förhandenvarande avtal skall omförhandlas eller tillåtas löpa på som tidigare – om regeringen avstår från att göra någonting alls fortsätter avtalet tillämpas i ytterligare fem års tid.

Löfven har ställt till det för sig genom att tidigare uttala sig rätt kategoriskt om saudiavtalet. Till Expressen utlät han sig exempelvis 2013 på följande sätt: ”Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart betraktas som diktaturer.” Dit hör alldeles uppenbart det wahhabitiska Saudiarabien, vars rättsväsende för kort tid sedan dödsdömde och offentligt lät halshugga en kvinna på grund av att hon var klädd i en röd kappa!

Vad skall man då säga om Pakistan, dit Sverige genom åren har exporterat krigsmateriel för flera miljarder kronor och som 2012 tillhörde de fem länder vi exporterade mest vapen till? I Pakistan dömdes en kristen kvinna 2010 till döden för att ha bistått en törstig muslimsk arbetskamrat med en mugg vatten och på så vis ”orenat” muggen; hon ansågs av domstolen även ha missfirmat profeten Muhammed:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/28/pakistan-dodsdomd-for-en-mugg-vatten/

Frågan om vilka länder som bör anses ha gjort sig förtjänta av att köpa krigsmaterel från något av våra vapenexporterande företag – SAAB AB (det i viss särklass största med JAS Gripen som huvudnummer), FFV Ordnance AB, BAE Systems Hägglund AB, Försvarets materielverk (FMV) och några till – är alltså inte helt okomplicerad.

images – Kör på! Carl Bildt förordar fortsatt vapenexport till saudierna.

För min del tycker jag nog Carl Bildt, normalt ingen av mina absoluta favoriter, sagt en hel del vettigt i frågan om svensk vapenexport, bland annat att risken är stor att våra försvarsindustrier flyttar utomlands om ett ”demokratikriterium” skall överordnas allting annat. Om så blir fallet skulle, som framskymtar här ovan, de svenska företagens möjligheter att sälja sina produkter begränsas högst väsentligt.

Bildt menar dessutom att det vore en ovänlig handling att avbryta avtalet med Saudiarabien och att vårt land också skulle framstå som ”opålitligt” på den internationella vädjobanan. Nedan en länk till en intervju Bildt nyligen gav Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildt-narmast-ovanligt-att-bryta-vapenavtal-med-saudiarabien_4357597.svd

Jag har uppfattningen, att det inte skulle vara förenligt med Sveriges nationella intressen att vingklippa den framgångsrika svenska försvars- och militärindustrin genom extrema demokratikrav. Även om vi inte kan applådera allt som händer i länder såsom Saudiarabien, Pakistan, Kina, Ryssland, Egypten, Bahrain och Sydafrika, för att ta några exempel – och det bör vi givetvis inte heller göra – måste vi kunna idka handel och andra former av mellanfolkligt umgänge med dem. En förutsättning för att det skall gå bra för Sverige och dess ekonomi är att det går bra för svenska exportföretag. Och en förutsättning för det senare är bredast möjliga kundbas.

Ingen vettig människa kan väl heller tro att Saudiarabien kommer att vidtaga drastiska demokratiska och civilisatoriska reformer av den enda skälet att Sverige slutar sälja vapen till landet. Ett uppsägande av avtalet skulle därför i bästa fall bli ett slag i luften, i värsta fall ställa oss helt offside beträffande Mellanöstern-problematiken där det med USA allierade Saudiarabien är en nyckelaktör.

Färgglatt dödshot på kärleksfestival i Falun

21 september, 2014

http://www.dalademokraten.se/dalarna/falun/falu-pride-firades-med-fargglatt-sammelsurium

Numera verkar det som om alla orter med självaktning skall ha en egen så kallad Pridefestival. Så ock den goda staden Falun i Dalarna. Arrangörerna av Falu-jippot, det tredje i ordningen av detta slag, skriver så här om evenemangets målsättning:

Falu Pride är en normkkritiskt intersektionell, gränsöverskridande och öppenhjärtig HBTQ-festival som välkomnar alla nyfikna människor, med eller utan regnbågar.”

Detta inkluderande upplägg var uppenbarligen dock inte så självklart för alla festivaldeltagare, något som framgår av nedanstående bild.

Bx-i2SWIIAAjvjo Enligt detta budskap i Falu Pride skall SD och ”alla andra borgare” dödas. Foto: Camilla Johansson

Enligt den ”antirasistiska” banderoll som syns på bilden, och som arrangörerna av någon anledning tydligen släppt igenom, skall ”SD och alla andra borgare” dödas. Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men på mig verkar detta onekligen ”öppenhjärtiga” budskap i alla fall inte särskilt välkomnande.

Socialdemokratiska Dala-Demokraten gjorde sitt bästa för att framställa årets Falu Pride som ett vänligt och kärleksfullt arrangemang, ett ”färgglatt sammelsurium” som det står i rubriken till artikeln om festivalen (se länken överst). En besökare citeras så här: ”Jag är här för att stötta och visa att alla människor är lika mycket värda.”

”Antirasisterna” på bilden ovan tycker uppenbarligen inte att detta är ett helt självklart omdöme. Man kan undra vad Falu kommun och andra festivalsponsorer anser om budskapet på banderollen. Kanske litet radikal frispråkighet, bara?

Greider ville spöa upp invandrare som inte är mångfaldsgullare

5 juli, 2013

greiderGöran Greider ville ge icke politiskt korrekt invandrare en rejäl blåklocka.

Animerad scen i Visby nyligen:

Vid ett bord sitter representanter för Sverigedemokraterna och den icke helt okända nätsajten Avpixlat och tar några öl. Mrutyuanjai Mishra, krönikör på Avpixlat tillika medlem i Sverigedemokraterna, reser sig och går fram till ett närbeläget bord där sossetidningen Dala-Demokratens legendariskt vänstervridne och högavlönade chefredaktör, poeten Göran Greider, sitter och fyllnar till. Troligen sitter denne och skriver utkast till ännu ett mediokert poem om klasskamp och röda fanor på servetten.

De båda har såvitt jag förstår ett fullt normalt samtal. Och det är väl så det bör vara: två politiska motståndare glömmer för en stund meningsmotsättningarna för ett par minuters stilla samspråk. Åtminstone torde detta ha varit Mishras avsikt med att gå fram till Greider.

Detta var emellertid alls icke chefredaktören och rimsmeden Greiders cup of tea. När han får höra att Mishra skriver för Avpixlat brister han ut över ölglasets rand:

Kommer han fram igen får han en rak vänster.

Man borde kanske inte bli överraskad. Vänstergängare som Greider har en lång tradition av att förespråka våld som medel i samhällsomvandlingens tjänst. Nävarna får tala när argumenten tryter. Det som är anmärkningsvärt i det här fallet är att Mishra var den enda invandraren i sällskapet. Kanske blev Greider chockad över att en immigrant inte är en patenterat politiskt korrekt mångfaldsgullare.

4Mrutyuanjai Mishra undgick Greiders nävrätt denna gång.

När Aftonbladet skriver om händelsen är det dock inte Greiders våldshot som är huvudsaken. Troligen anser AB att detta nog är rätt käckt. I stället är det förbrödringen mellan SDare och avpixlare som slås upp stort. Denna nyhetsvärdering är sprungen ur felsynen, att allt samröre med Avpixlat för SD skulle vara något tabubelagt. Att sverigedemokrater med näbbar och klor skulle frånsäga sig varje form av samröre med Avpixlat.

Så är det ju inte. SD och Avpixlat är två helt olika företeelser med olika arbetsmetoder och framtoning. Kritiken mot massimmigration, islamisering, mångkulturalism och politiskt korrekthet har man dock gemensamt. Samröre mellan avpixlare och SDare är således en icke-fråga. Avpixlat är, lika litet som SD, extremistiskt, främlingsfientligt eller rasistiskt. Inte något man behöver ta avstånd ifrån om man vill vara kvar i partiet.

Båda vill se ett anständigare Sverige där svenskhet inte ses som något fult och med betydligt mindre vänsterinflytande. Detta är givetvis djupt stötande för PK-etablissemanget.

AB-texten här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17078637.ab

OL_-STARKOLDet greiderska ölet svallar över

Nu bombar vi Ghaddafi!

22 mars, 2011

Huka dig, Ghaddafi – snart kommer vi (kanske)!

Långt om länge bestämde sig den civiliserade delen av världen för att tillgripa militära åtgärder mot psykopaten Moammar Ghaddafis Libyen. Ty visst måste Ghaddafi hindras från att massakrera betydande delar av Libyens befolkning.

Frågan är nu om Sverige skall deltaga i den internationella insatsen i Libyen, änskönt vårt land icke formellt är medlem i NATO. Någon formell förfrågan har mig veterligen ännu inte inkommit till den svenska regeringen. Om en sådan dyker upp är min personliga inställning klar: Sverige bör deltaga i en aktion av nämnt slag. Denna inställning förefaller delas av samtliga partier, låt vara att Sverigedemokraterna i nuläget vill inskränka det svenska deltagandet till ”humanitära insatser”:

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sverigedemokraterna/pressrelease/view/sverigedemokraterna-foerordar-humanitaera-insatser-framfoer-deltagande-i-nato-insats-601343?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=Subscription&utm_content=pressrelease

Det är för övrigt nästan på pricken samma inställning som redovisas av Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider (se nedan). Jag har full förståelse härför men vill ändå contra med, att den största humanitära insats vi kan göra är att befria Libyen från Ghaddafi.

 Visserligen finns det knappast någon anledning att hasta i frågan, men kommer det en invit från NATO att deltaga med stridsflygplan menar jag att det vore dumt att inte gripa tillfället i flykten. Det blir ju i så fall ett gyllene tillfälle att testa vårt omskrivna stridsflygplan JAS 39 Gripen i ett skarpt läge.

JAS-planet har nämligen aldrig använts i strid förut, vilket säkerligen är en tungt vägande anledning till att det visat sig minst sagt trögt att sälja planet utomlands. Brasilien har nyligen tackat nej till att köpa in det svenska planet, och även i övrigt ser det tomt ut på sidorna i kundboken. Det är helt naturligt att presumtiva kunder tittar på om den vara man vill köpa in har använts i strid. Tidningen Metro citerar 22/3 Mark Bromley, som anges vara Europa-expert vid det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRIs (Stockholm International Peace Research Institute) vapenhandelsprogram:

-När stater ska köpa vapensystem tittar de efter tre saker. Har någon köpt dem tidigare, använder den säljande staten dem själva och har de använts i en verklig konflikt. Att vapnen är ”combat proven” är definitivt en faktor som vägs in.

Senast svenskt stridsflyg medverkade i en internationell konflikt var i Kongo 1961-63, då sammanlagt elva så kallade flygande tunnor (J 29) utförde spanings- och attackuppdrag. Resultatet skall ha varit mycket gott, även om jag själv inte anser att Sverige – eller för den delen FN – över huvud taget skulle ha blandat sig i den kongolesiska och katangesiska konflikten.

Den internationellt godkända insatsen i Libyen är nu något helt annat. Här är målsättningen att skydda den libyska civilbefolkningen mot Ghaddafis utrotningskrig, vilket rimligen inte kan bedömas som något särskilt kontroversiellt. Personligen menar jag att den internationella insatsen även borde gå ut på att eliminera diktatorn Moammar Ghaddafi, något som skulle göra världen till en något säkrare plats än eljest vore fallet.  

Sammanfattningsvis finns det alltså åtminstone tre skäl för Sverige att ställa stridsflyg till förfogande om vårt land skulle inbjudas härtill:

1. Det blir ett perfekt tillfälle att testa JAS 39 Gripen i ett skarpt läge.

2. Ett framgångsrikt deltagande skulle öka möjligheterna att sälja JAS-planet utomlands, vilket gynnar svensk vapenindustri och därmed svensk ekonomi i stort. (Skulle det skita sig blir naturligtvis motsatsen fallet, men tar man inga risker kan det heller inte bli några framgångar).

3. En svensk insats i Libyen vore oklanderlig ur demokratisk och frihetlig synpunkt, eftersom den går ut på att skydda oskyldiga civila mot en galen diktator och dessutom har godkännande från alla instanser som räknas.

Göran Greider är överens med SD i Libyen-frågan. Men det är ingen blåsippa han studerar ovan…

Ja ja, jag tillhör kanske den ryktbara ”bombhögern.” Det behöver man dock ingalunda göra för att vara för ett svenskt deltagande i Libyen, något som till och med notoriske vänstertyckaren Göran Greider slår fast i sin kolumn i  Metro:

http://www.metro.se/kolumner/stod-attacken-men-jubla-inte/EVHkcu!oSThAkaj61OQ/

 Med andra ord:

Nu bombar vi Ghaddafi!

Fotnot: Den libyske diktatorns efternamn kan sannsynligtvis stavas ungefär hur som helst, men jag har alltså stannat för ”Ghaddafi.”