Trumps revolutionerande utrikespolitik bröt ny mark

Donald Trump blev den förste sittande presidenten i USAs historia att besöka Västra tempelmuren i Jerusalem.

Det faktum att Donald Trump förlorade presidentvalet och nu är föremål för en konstitutionellt tvivelaktig riksrättsprocess kan inte undanskymma det faktum, att han lämnar ett unikt banbrytande utrikespolitiskt arv efter sig. Det borde ha lett till att han belönats med Nobels fredspris. Den oberäkneliga Norska Nobelkommittén ville dock annorlunda och utsåg en pristagare som ingen kommer ihåg i dag.

Forskaren och journalisten Rauf Baker gör i ett inlägg i The Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA) den 7 februari 2021 följande analys av Trumps utrikespolitik:

Former U S President Donald Trump´s foreign policy legacy was, on the whole, a major success. From Asia to Europe and through the Middle East, he managed to achieve many notable ”firsts”. He left behind peace deals and initiatives while eliminating terrorists and confronting strategic threats in an unprecedented manner. https://besacenter.org/perspectives-papers/trump-foreign-policy/

Till skillnad från sina företrädare i Vita huset, vilka fortsatte längs de uppkörda hjulspåren, medförde Trumps revolutionerande utrikespolitik att det rådande systemet skakades om rejält vilket öppnade nya och unika möjligheter till fred och avspänning på olika håll i världen. Här följer ett axplock av de trumpska initiativen:

Asien: Trump gjorde allvarliga ansträngningar att reducera det ständigt överhängande kärnvapenhotet från det kommunistiska Nordkorea. Han träffade den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-un och promenerade tillsammans med denne över den demilitariserade zonen (DMZ) den 30 juni 2019 som den förste amerikanske presidenten in i Nordkorea. ”Had it not been for Chinese pressure on Pyongyang to thwart a Trump success”, skriver Rauf Baker, ”the most heavily fortified border in the world could have ceased to exist during his term.”

Donald Trump och Kim Jong-un fann varandra – men kineserna ville annat.

Den 2 december 2016 ringde Donald Trump, som en månad tidigare besegrat Hillary Clinton i USAs presidentval, till Taiwans president Tsai Ing-wen – det så kallade Tsai-samtalet. Det var första gången sedan 1979 som en amerikansk president eller presidentvald  varit i direktkontakt med en president i Republiken Kina på Taiwan. Samtalet visade för hela världen att USA fortfarande stod på Taiwans sida i dess mellanhavanden med det röda Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Trump%E2%80%93Tsai_call

Trump-administrationen var vidare först ut med att sätta ekonomisk press på Kina i syfte att hejda dess expansionistiska tendenser och fortsatte med att belysa Kinas skuld för uppkomsten av Wuhan-viruset covid-19. I november 2017 lyckades Trump, via ett strategiskt forum som hölls på Filippinerna, återuppliva den informella samarbetsgruppen The Squad (the Quadrilateral Security Dialogue) – bestående av USA, Australien, Japan och Indien – i syfte att bemöta det kinesiska inflytandet i den asiatiska Stilla havs-regionen. Denna sammanslutning har ibland kallats ”Asiens NATO”. https://www.scmp.com/week-asia/opinion/article/2121474/us-japan-india-australia-quad-first-step-asian-nato

Europa: Den 4 september 2020 undertecknades ett historiskt avtal mellan Kosovo och Serbien syftande till att normalisera de ekonomiska förbindelserna mellan de båda Balkan-länderna. Avtalet, som mäklats fram av Donald Trump, signerades i Vita huset i Washington, D. C: av Kosovos premiärminister Avdullah Hoti och Serbiens president Aleksandar Vucic under överinseende av Trump. Bland annat kom parterna överens om att återuppta flygresor mellan Belgrad och Pristina. https://en.wikipedia.org/wiki/Kosovo_and_Serbia_economic_normalization_agreements_(2020)

Mellanöstern: President Trump mäklade inom några få månader 2020 fram fredsavtal mellan Israel och de muslimska staterna Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan under rubriceringen The Abraham Accords. Trump hade ett par år tidigare blivit den förste USA-president att uppfylla vallöftet att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han var också först med att, den 22 maj 2017, besöka Västra tempelmuren i Jerusalem, judarnas heligaste plats. https://www.state.gov/the-abraham-accords/

Trump visade sig också framgångsrik när det gällde att spåra upp och eliminera terrorledare. Under hans mandatperiod fick således ISIS-ledaren Abu Bakr Baghdadi, al-Qaidas andreman Abu Muhammad Masri samt Irans terrorstrateg Qassam Soleimani bita i gräset. Masri hade spelat en stor roll i att planera och utföra bombdåden mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania under Bill Clintons tid som president.

Avtalet mellan Kosovo och Serbien undertecknas i Vita huset den 4 september 2020.

Trumps närmaste företrädare som president, Barack Obama, lämnade som politiskt arv ett tvivelaktigt kärnvapenavtal med Iran vilket stärkte Irans ställning i regionen. Nu riskerar avtalet att förnyas av den nyvalde presidenten Joe Biden. ”Obama also left Trump with overwhelming chaos in Syria”, konstaterar Rauf Baker, ”where Bashar Assad crossed Obamas chemical red line with no retaliation. It was Trump, not Obama, who launched airstrikes targeting Damascus chemical arsenal for the first time.”

Baker sammanfattar Trumps utrikespolitiska framgångshistoria på följande sätt: ”The core of Trumps foreign policy view was to avoid random wars and push for peace while at the same time undermining forces that pose a threat to global prosperity, security, and stability by confronting them politically, militarily, and economically.”

Rauf Baker hävdar slutligen att, Trots Trumps valnederlag, vad han kallar ”Trumpism” inte har besegrats. ”On the contrary: it took root and has become the wild card in the American political equation. It might spread beyond the borders of the United States and become a global movement against de ´deep state´, whereever it may be.”

Jag misstänker att detta också står klart för Donald Trumps motståndare inom politik och etablerade medier. Därav det desperata riksrättsåtalet efter det att Trump lämnat ämbetet – Trump skall i görligaste mån hindras från att göra någon sorts politisk come-back.

Iranskt fartyg träffat av egen raket-iranska styrkor drar sig ur Syrien

Det demolerade iranska underhållsfartyget vid kaj i en iransk hamn.

Internationella medier, bland dem Qatar-baserade al-Jazira och iransk statsmedia, har rapporterat att en iransk raket under en övning i Omanbukten på söndagen träffade ett eget fartyg. https://www.aljazeera.com/news/2020/05/iran-missile-accidentally-strikes-ship-kills-sailor-200511040707503.html

19 besättningsmän skall ha dödats och 15 sårats i incidenten. Det träffade fartyget var ett underhållsfartyg i Hendijan-klassen benämnt Konarak. Fartyget användes för att placera ut mål som andra fartyg skulle beskjuta.

Händelsen – med ett engelskt uttryck friendly fire – ägde rum i hamnen i Jask, som är beläget i Omanbukten cirka 1270 kilometer sydost om Irans huvudstad Teheran. Det träffade, 47 meter långa fartyget var holländsktillverkat med en kapacitet om 40 ton. Det hade varit i bruk sedan 1988.

Det får konstateras att den iranska militären har betydande problem i kölvattnet av den kinesiska smittan. Nyligen har iranska styrkor  i Syrien fått rejält med stryk av stridsflygplan från Israels flygvapen och har rapporterats dra sig tillbaka och stänga militära anläggningar. https://www.timesofisrael.com/defense-officials-iran-pulling-out-of-syria-as-israel-pummels-its-forces-there/

Den iransk-israeliska konflikten i Syrien har pågått sedan Irans regering grupperade styrkor där 2011. Israels ambition är att klargöra för Bashar al-Assads regim i Damaskus att Irans närvaro är en börda och inte en tillgång.

Terrorforskaren Magnus Norell: ”Försvars- och säkerhetssamarbete inom EU dömt att misslyckas”

Magnus Norell förhöll sig skeptisk till säkerhets- och försvarssamarbete inom ramen för EU. Foto: Tommy Hansson

”Frågan om säkerhetssamarbete inom EU är problematisk eftersom det gäller känslig information”, framhöll den välkände terrorism- och säkerhetsexperten Magnus Norell då han den 30 oktober 2019 talade på temat ”EU, terrorism och säkerhetssamarbeten i Europa” i Södertälje stadshus. Han fortsatte: ”Idén om försvars- och säkerhetssamarbete är dömd att misslyckas, och ju mer ambitiöst det blir desto svårare blir det att genomföra.”

”Många länder är redan med i NATO eller i det NATO-anknutna partnerskapet, det blir kaka på kaka med en EU-anknuten försvarspolitik som inte tillför något nytt”, menade Magnus Norell. Med andra ord: det behövs ingenting utöver NATO-samarbetet. Enligt Norell hade det varit lyckligast om EU hållit fast vid den ursprungliga Kol- och stålunionens grundtanke och begränsat sig till samarbete inom ekonomi och handel.

Magnus Norell, född i Eskilstuna 1958 och filosofie doktor i statsvetenskap, är en av våra mest respekterade forskare och experter avseende frågor som rör terrorism, politiskt våld, demokratifrågor samt säkerhetspolitik i Mellanöstern och Centralasien. Det var därför självklart för denna bloggare att ta del av Norells orientering  i hemstaden den 30 oktober 2019.

Norell påpekade att Europa i hög grad påverkas av det som händer i Mellanöstern, exempelvis USAs tillbakadragande från Syrien och IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadis död den 27 oktober. Vidare kan avtalet med NATO-landet Turkiet ställa till med avsevärda problem: ”EU sitter i en rävsax då Turkiets ledare Erdogan kan öppna ventilerna för flyktingar till Europa när han vill.”

Det faktum att Islamiska statens (IS) fysiska så kallade kalifat är ett avslutat kapitel innebär inte att vi kan avskriva IS som ett hot mot vår civilisation. Magnus Norell: ”Alla IS-krigare finns kvar, och ingen skall inbilla mig att Turkiet kommer att ingripa. Det kommer att påverka Europa. Sverige gör ingenting – vi är sämst i klassen.”

Magnus Norell är kritisk till vad han beskriver som amerikanernas reträtt från Mellanöstern: ”När USA lämnar området lämnas fältet fritt för talibanerna och Ryssland. EU har agerat tafatt, och i Sverige använder vi oss inte av de lagliga möjligheter som finns att lagföra IS-återvändare. Vi gör som vi gjorde med de som slogs för SS under Andra världskriget.” (Det vill säga ingenting, bloggarens anmärkning).

Det har talats om att sätta upp en FN-tribunal för att döma IS-terroristerna. Detta skulle, deklarerade Magnus Norell, inte fungera eftersom Ryssland alltid kommer att inlägga ett veto däremot i säkerhetsrådet. ”Ett annat problem gäller IS kvinnor och barn. Det finns inget gemensamt tänk kring detta. EU har till och med svårt att enas om hur bananer och gurkor skall se ut…”

Den så kallade kalifen Abu Bakr al-Baghdadi är död – men IS finns kvar.

Norell har vidare inte mycket till övers för hur USAs president Donald Trump har hanterat situationen i Syrien: ”Det är otroligt illa skött från USAs sida. Absolut ingen som är insatt i problematiken tycker att Trump agerat på rätt sätt. Trump bryr sig inte om utrikespolitik och nu lämnas ett tomrum som fylls av Turkiet och Ryssland, som fattat avtal om Syrien utan att Damaskus tillfrågats.”

Magnus Norell jämförde i sin föreläsning ”rolexshejken” al-Baghdadis frånfälle med al-Qaida-ledaren Usama bin Ladins död. ”Han hade tappat greppet efter kalifatets fall och hans död nu får inga praktiska konsekvenser. Det går inte att få ett stabilt, enat Syrien. Iran och Ryssland är inte intresserade av detta. En konfederativ lösning vore bättre.”

I Norells perspektiv är det inget som sker i Mellanöstern och Nordafrika som stannar där.  Det påverkar den övriga världen vare sig man är medveten om det eller inte. ”Det spelar ingen roll om man som Trump säger att ´nu skiter vi i det här.´ Statsbildningar i Mellanöstern är inte som i Europa.” (Undantagandes Israel, bloggarens anmärkning).

Magnus Norell avslutade sin informativa presentation med att inskärpa, att religion och politik med nödvändighet måste skiljas åt: ”Annars går det åt pipsvängen. Det är besvärande med arabiska regimers försök att påverka opinionen i väst genom att finansiera moskébyggen.”

På min fråga om det praktiskt sett är möjligt att skilja religion och politik åt i den heltäckande ideologin islam svarade Norell att det är möjligt: ”Det finns reformvänliga rörelser i den muslimska världen som vill separera religion från politik.” Jag tillåter mig dock att förbli skeptisk.

 

 

Har Syrien och Ryssland förstått att brott inte lönar sig?

Personer som skadats av en syrisk kemvapenattack mot staden Saraqeb den 4 februari 2018. https://www.timesofisrael.com/us-gravely-alarmed-after-fresh-syria-chemical-weapons-attack/

På nätet finns en uppsjö kommentarer som går ut på att Assad-regimens Syrien omöjligen kunde ha utfört kemvapenattacken mot syriska Douma den 12 april, vilken gav upphov till riktade raketanfall mot kemvapenanläggningar i Damaskus och Homs från USA, Frankrike och Storbritannien. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/who-500-med-forgiftningssymptom-i-douma

Varför skall då detta, om vi får tro notoriska Assad- och Putin-anhängare i förening med allehanda ”nyttiga idioter”, ha varit en omöjlighet? I brist på faktabaserade bevis synes den bärande invändningen vara, att eftersom Assad-regimen med rysk hjälp var på väg att vinna kriget så hade det varit ologiskt och rentav idiotiskt av Assad att beordra attacken och därmed få den civiliserade världen emot sig. Sannolikt var det därför oppositionen som kembombade Douma, menar man.

Ologiskt eller ej – vad Assad- och Putin-svansen missat är att normal logik och så kallat sunt förnuft inte biter på massmördande psykopater som Assad. De kör sitt eget race och efter egen logik ända in i kaklet tills det slutar i en bunker som det gjorde för Adolf Hitler i Berlin 1945 alternativt som det gjorde för Nicolae Ceausescu 1989, Saddam Hussein 2006 och Muammar Khadaffi 2011.

Huvudargumenten mot att Assad-regimen beordrade kemvapenattacken mot Douma framgår av ovanstående bildtext.

Det är en argumentation som bevisligen imponerar på somliga, tyvärr också på personer inom Sverigedemokraternas ledning – partiets nyutnämnde försvarspolitiske talesman Roger Richtoff är ett beklagligt exempel härpå – och andra vilka borde veta betydligt bättre. Jag behöver knappast tillägga att de SDare som hemfaller åt detta slags kommentarer underblåser myten om SD som ett Putin-kramande parti.

Man kan mycket väl vända på resonemanget och fråga sig, vad de syriska oppositionsgrupper som huserade i Douma skulle ha att vinna på attackera en befolkning som faktiskt stödde dem. Den nu aktuella attacken var inte den första i sitt slag. Redan 2013 konstaterades att kemisk krigföring använts i den syriska konflikten och Vita huset gav också då Assad-regimen skulden – men utan att agera. https://www.sydsvenskan.se/2013-08-30/usa-assad-bakom-kemattack

Målsättningen med den västliga attacken mot syriska kemvapenanläggningar var att ge ett proportionerligt svar på Assads-sidans vidriga krigföring mot sin egen civilbefolkning: det var således inte alls fråga om att avsätta Bashar al-Assad som syrisk ledare och inte heller om urskillningslös terrorbombning. Detta tycks också ha lyckats. Frågan är bara om Moskva och Damaskus nu förstått att brott inte lönar sig.

President Donald J. Trump har pekat ut den syriska regimen för kemvapenattacken i Douma den 12 april och varnat Ryssland för fortsatt stöd till den syriska krigföringen.

Det finns en mängd i mitt tycke övertygande argument som påvisar regimsidans kemkrigföring i Syrien. Det finns exempelvis ögonvittnesskildringar av regimhelikoptrar av fabrikatet Mi-8 som ej endast cirklat över Douma utan fastmer släppt bomber över Damaskus-förorten. Vita huset har sammanfattat argumenten för att det var Assad-regimen som bombade Douma i en rapport som behandlas här: https://www.cnbc.com/2018/04/13/read-white-house-assessment-of-suspected-chemical-attack-in-syria.html

I mitt tycke är Trump-administrationens sammanfattning betydligt mer övertygande än motsidans försök att frikänna Damaskus från kembombningen:

The US assesses with confidence that the Syrian regime used chemical weapons in the eastern Damascus suburb Duma on Aptil 12, 2018, killing dozens of men, women, and children, and severely injuring hundreds more.  This conclusion is based on descriptions of the attack in multiple media sources,  the reported symptoms experienced by victims, videos and images showing two assessed barrel bombs from the attack, and reliable information indicating coordination between Syrian military officials before the attack.

De kemiska ämnen som kom till användning vid attacken var, av symptomen att döma, klorgas och sarin. Kemisk krigföring med bland annat just klorgas och senapsgas användes av båda sidor under Första världskriget och bedömdes då vara så avskyvärda som stridsmedel betraktade att de officiellt bannlystes av världssamfundet – en uppfattning som uppenbarligen inte delas av den syriska regimen. https://www.youtube.com/watch?v=vmir6SxYNII

Tyska soldater under en kemgasattack i Flandern under Första världskriget.

Enligt den amerikanska administrationens bedömning skedde kemattacken därför att regimen i Damaskus ville 1. minimera sina förluster; 2. straffa befolkningen i Douma för dess stöd till rebellgrupper; 3. kompensera för brist på konventionella militära resurser. Attacken genomfördes vidare därför att man visste att man skulle få uppbackning av stormakten Ryssland och dess amoraliska regim.

Kembombningen i Douma står helt i överensstämmelse med den syriska regimens tidigare upprepade användning av kemisk krigföring i den nuvarande konflikten. Det går dessutom en råd tråd från Bashar al-Assads föregångare som syrisk diktator, Hafez al-Assad, som 1982 lät genomföra ett massivt flyganfall mot staden Hamah varvid mellan 7000 och så många som 25 000 (även siffran 40 000 har nämnts) människor dödades beroende på källa. https://sv.wikipedia.org/wiki/Massakern_i_Hamah

 

 

 

SVT och Sveriges FN-ambassadör struntar i Hamas våld – skyller allt på Israel

Så kallade fredliga demonstranter i aktion vid Gazas gräns mot Israel.

Återigen har Sveriges television (SVT) visat prov på sin totala oförmåga att leverera en korrekt och allsidig rapportering av något som händer i anslutning till konflikten mellan den judiska staten Israel och palestinaarabiska grupperingar.

När de våldsamma händelserna vid gränsen mellan Israel och Gaza behandlas av SVT är det inte fråga om någon självständig analys av händelseförloppet. Det rör sig således nästan uteslutande om referat och sammanfattningar av andra medias rapportering utförda av journalister i Stockholm. Faktaurvalet är därtill extremt selektivt. http://jihadimalmo.blogspot.se/2018/04/hamas-och-svt-till-storm-mot-israel.html

Ett exempel på hur illa det kan vara är att SVT helt okritiskt citerar ”det palestinska hälsodepartementet”, det vill säga ett rent propagandaorgan som kontrolleras av den islamistiska terrororganisationen Hamas som styr Gaza sedan 2005. Vad mera är – SVT framställer oroligheterna som ”folkliga protester” och nämner inte med ett ord att de uppskattningsvis 30 000 demonstranterna är utkommenderade av Hamas. Eller att massprotesterna generalrepeterades en vecka innan de ägde rum.

Terroristerna som eliminerades av Israels försvarsstyrkor.

Enligt uppgift skall 16 personer ha dödats och uppemot 1400 skadats vid oroligheterna på långfredagen. Av de 16 har Hamas självt vidgått att fem tillhört Hamas militära gren och publicerat fotografier av dessa. Detta har framkallat kritik mot Hamas-ledningen med motiveringen, att publiceringen gynnar Israel. Enligt kompletterande uppgifter var ytterligare minst fem av de döda medlemmar i olika terrorgrupperingar. https://www.timesofisrael.com/idf-at-least-10-of-the-16-killed-at-gaza-border-were-members-of-terror-groups/

Av de analyser jag sett angående oroligheterna på gränsen mellan Israel och Gaza är den som signerats Paul Widén, en svensk journalist baserad i Israel, den mest adekvata:

Det uttalade målet med de palestinska massprotesterna är att forcera gränserna och förinta staten Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) har därför – föga förvånande – fått order om att förhindra detta.

Hamas har aldrig tvekat att använda kvinnor och barn i kampen mot Israel, och under oroligheterna på fredagen skickades en sjuårig flicka in över gränsen till Israel. Israeliska soldater såg genast vad det var fråga om och återbördade flickan till hennes föräldrar. Jag behöver knappast tillägga att SVT inte visat något intresse för denna remarkabla händelse.http://www.jpost.com/Breaking-News/Hamas-sent-7-year-old-girl-across-border-fence-547528

Denna länk går till en kort film med IDFs syn på vad som hände vid oroligheterna: http://jihadimalmo.blogspot.se/2018/04/mer-fran-gaza.html

Utkommenderade palestinaarabiska barn viftar med ”Palestinas” flagga och bränner en bild av USAs president Donald Trump.

Traditionellt hålls från palestinaarabisk sida protester mot Israel dels den 30 mars, dels den 15 maj. Förstnämnda datum är känt som yowm al-ard, landdagen, som hålls till minne av protester mot israelisk ”kolonisering” som utbröt 1976. Det senare datumet refererar till den dag, yowm al-nakbar, katastrofdagen, som följde på utropandet av staten Israel den 14 maj 1948. Förhandenvarande protester är tänkta att hålla på mellan dessa båda datum.

Intensiteten i protesterna brukar variera år från år. 2011 blev aktionerna vid gränserna mot Syrien och Libanon särskilt intensiva, då palestinaaraberna ville avleda uppmärksamheten från de folkliga demonstrationerna mot den förtryckande Assad-regimen i Damaskus. Minst 13 av de våldsammaste demonstranterna beräknas då ha dödats av israeliska försvarsstyrkor. https://www.theguardian.com/world/2011/may/15/israeli-army-involved-bloody-confrontations

Den sannolikt främsta anledningen till att Hamas nu tycks satsa allt på ett kort är att den sunnimuslimska terrororganisationen befinner sig i en genomgripande krissituation:

• Försoningssamtalen med den av Fatah dominerande Palestinska myndigheten ligger nere sedan tre månader tillbaka.
• Så gott som alla de av Hamas byggda smugglingstunnlarna under gränsen mot Egypten har demolerats av den egyptiska armén.
• Israel är i färd med att bygga en underjordisk barriär utmed gränsen till Gaza och förstör under denna process på ett systematiskt sätt Hamas attacktunnlar.
• Trump-administrationen i USA har fryst stödet till UNRWA, FNs organisation för palestinaarabiska flyktingar, vilket Gazas invånare är beroende av. I dag råder i Gaza en 43-procentig arbetslöshet samt brist på elektricitet, rent vatten och sjukvård.

Ansvaret för den rådande situationen i Gaza åvilar nästan helt och hållet Hamas, som aldrig vikit en tum från målsättningen att förinta staten Israel vilket lett till en israelisk blockad gentemot Gaza. Hamas stående lösning på problemen består i att skylla allt på ”judarna” och tillgripa våld och terror.

Ambassadör Carl Skau på plats i FNs säkerhetsråd.

Sveriges agerande i samband med oroligheterna på gränsen mellan Israel och Gaza är har varit helt förutsägbart. Den svenske FN-ambassadören i säkerhetsrådet, Carl Skau, har beskyllt Israel för att ha använt ej ”proportionerligt” våld och USA för att inte ha påtalat detta för israelerna. Hamas våldsamma provokationer i sammanhanget har Skau. i likhet med SVT, tigit med. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJq0le/situationen-ar-extremt-allvarlig

Ambassadör Skau, en 39-årig diplomat med ursprung i östgötska Borensberg, har givetvis agerat på order från Utrikesdepartementet (UD) och dess chef Margot Wallström i Stockholm och skall inte personligen lastas för den svenska ensidigheten i FNs säkerhetsråd, som Sverige för närvarande är tillfällig medlem av. http://www.nt.se/nyheter/motala/ostgoten-som-tagit-plats-i-fn-om4786492.aspx

Ändå får åtminstone denna bloggare inte helt angenäma ”vibbar” när jag ser ett foto av Skau i säkerhetsrådet. Hade han levt i Tyskland på 1930-talet hade han med sitt utseende varit som klippt och skuren som fotomodell för Hugo Boss. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/05/31/darfor-skall-s-bossen-inte-baraboss-balte/

Storm i vattenglas när SDare besöker Syrien

Martin Kinnunen och Markus Wiechel (SD) med representanter för FN-organet Food and Agriculture Organization (FAO) i Syrien.

Sverigedemokraternas riksdagsmän Martin Kinnunen och Markus Wiechel har besökt Syrien i syfte att bilda sig en uppfattning om situationen i det krigshärjade landet. Det borde de enligt den samlade klokskapen inte ha gjort: det har följaktligen stormat rätt ordentligt ordentligt i det proverbiala vattenglaset. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6812188

Enligt Annika Söder, kabinettssekreterare på Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm, har UD avrått Kinnunen och Wiechel från att resa till Syrien. Söder har citerats: ”Genom att träffa representanter för den syriska regimen riskerar de att utnyttjas i propagandan.” Liknande kritik har även framförts av ledande socialdemokrater och moderater.

Detta äger givetvis sin riktighet. Att de sverigedemokratiska resenärerna redan utnyttjats i den blodbesudlade Assad-regimens propaganda framgår fuller väl av en artikel framställd av det statliga nyhetsorganet SANA. http://sana.sy/en/?p=116972 Wiechel och Kinnunen syns vidare på ett foto vid ett bord omgivna av ett antal representanter från syriska UD under ett jätteporträtt av dikatorn Bashar al-Assad

I artikeln påstås bland annat att riksdagsmännen är kritiska gentemot den svenska regeringens ”neutrala” hållning i Syrien-frågan, något de själva menar vara en förvrängning av vad de verkligen sagt vid mötet med UD-representanterna i Damaskus. Kinnunen citeras i Nyheter idag, som har en nyanserad text om SD-resan skriven av Chang Frick: ”Vi blev oväntat ambushade (sic!) av syrisk statsmedia under en obligatorisk artighetsvisit med deras utrikesdepartement.” https://nyheteridag.se/sd-ledamoter-pa-plats-i-syrien-erfar-att-de-civila-drabbas-mest-av-sanktionerna/

Wiechel och Kinnunen hos syriska UD i Damaskus under porträtt av diktatorn Bashar al-Assad.

”Oväntat” ambushade? Knappast. Det är sådant man får räkna med om man träffar officiella representanter för en av världens sedan många år tillbaka hårdaste och mest skoningslösa diktaturer och det borde givetvis Kinnunen och Wiechel varit medvetna om, liksom att någon skulle ta en bild av dem under ett porträtt av Assad, den till synes blide ögonläkaren som blev en blodig diktator och massmördare. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/03/fallet-assad-hur-en-tystlaten-lakare-kan-bli-diktator-och-massmordare/

Vad som inte framgått särskilt väl i den allmänna rapporteringen kring den aktuella Syrien-resan, men som tas upp i Nyheter idags behandling av ämnet, är att de båda sverigedemokraterna även träffat representanter för det syriska civilsamhället samt ett antal i landet verksamma FN-organisationer. Man skulle därför kunna kalla resan för en klassisk fact-finding tour.

Den grundläggande slutsats våra bålda resenärer tycks ha nått är att det är civilbefolkningen som råkat mest illa ut i den syriska konflikten. Man skulle litet sarkastiskt kunna invända, att det hade de inte behövt åka till Syrien för att utröna. Slutsatsen torde för övrigt gälla för hart när varje krig som någonsin utkämpats. Uttalar man sig om en konflikt får det man säger emellertid en avsevärt större tyngd om man faktiskt besökt platsen för konflikten i fråga.

Låt oss titta litet på något av den kritik Markus Wiechel och Martin Kinnunen ställts inför. När kabinettssekreterare Annika Söder vid UD hävdar att resenärerna löper risk att utnyttjas av den syriska propagandaapparaten är det förstås helt riktigt, och så har som påpekats ovan redan skett genom vinklad text och bild i nyhetsbyrån SANAs regi.

Utrikesminister Margot Wallström tilldelas i Ramallah i december 2016 den Palestinska myndighetens orden ”Star of Jerusalem” av Mahmoud Abbas som tack för sina värdefulla insatser.

Svenska UD är emellertid på intet sätt alldeles rätt instans att med någon form av auktoritet framställa kritik av denna typ. Departementet leds av en utrikesminister, Margot Wallström, som de facto är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i den judiska staten Israel. Wallström placerades av Simon Wiesenthal Center i Los Angeles i slutet av 2016 på åttonde plats på centrets topp-tio antisemitlista, detta på grund av Wallströms uttalande i en riksdagsdebatt om att Israels eliminerande av terrorister är en sorts ”utomrättsliga avrättningar”. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

UD som redskap för den officiella svenska utrikespolitiken gynnar vidare i området Israel/de palestinska territorierna ensidigt Fatah-partiet, som Socialdemokraterna haft intima förbindelser med sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar. En av regeringen Löfvens första åtgärder efter makttillträdet hösten 2014 var att diplomatiskt erkänna det påhittade landet ”Palestina”.

Det miljardstöd som från Sverige kanaliseras till al-Fatah och den Palestinska myndigheten går till betydande del åt att regelbundet betala ut pengar till dömda terrorister som sitter i israeliska fängelser samt dessas anhöriga .http://www.inblick.se/nyheter/2016/12/22/bistandspengar-ser-till-att-terror-belonas

TV4s Marcus Oscarsson menar att SD-resan till Syrien är en ”allvarlig skandal”.

Om kritiken som går ut på att Kinnunen/Wiechel låter sig exploateras av den syriska statspropagandan åtminstone till viss del har fog för sig – även om UD nog bör tala med mycket små bokstäver i denna fråga – finns det en annan typ av kritik som våra resenärer och SD kan ta mycket lätt på. Det är när skribenter som Hela Hälsinglands Patrik Oksanen på Twitter gastar om att ”Putins nyttiga idioter har rest i världen igen…vill SD slåss för Assad nu?

Tämligen överdriven kritik mot resan kommer även från normalt sansade Marcus Oscarsson, som i ett Facebook-inlägg talar om SDarnas Syrien-resa som en ”mycket allvarligskandal” som skadar Sverigedemokraternas trovärdighet. https://www.facebook.com/permalink.php?id=591566134283366&story_fbid=1297822670324372

Slutligen anser jag för min personliga del att Kinnunens och Wiechels fact-finding tour är ett ambitiöst och därtill modigt projekt; resenärerna måste ju ha vetat att de skulle bli överösta med en massa dynga men körde på ändå. Det tycker jag hedrar dem. Jag har för övrigt själv, om än i mindre skala,  gjort liknande erfarenheter beträffande resor i då kontroversiella länder som Sydkorea och Sydafrika på 1970- och 1980-talen. I likhet med Wiechel och Kinnunen träffade jag då representanter för såväl regeringar som oppositionella krafter.

 

 

Ryssland och Syrien anklagas för krigsbrott och ”barbari”

Förödelsens styggelse i det sönderbombade Aleppo, där drygt 225 000 människor är fångade under omänskliga förhållanden.

Under ett snabbinkallat möte med FNs säkerhetsråd på söndagen uttryckte västmakterna USA, Storbritannien och Frankrike bestörtning över den syriska Assad-regimens och Rysslands flygbombningar mot bostadsområden i östra delarna av staden Aleppo /se fotnot/  i östra Syrien. ”Barbari” och ”krigsbrott”, menade kritikerna. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-37468080

Syrien och Ryssland, hävdade den amerikanska FN-ambassadören Samantha Power, ”lägger i spillror vad som återstår av en ikonisk Mellanöstern-stad”. Irlands-födda Power utlät sig bland annat på följande sätt:

I stället för fred bedriver Ryssland och Assad krig. I stället för att leverera livräddande hjälp till syrierna bombar Ryssland och Assad sjukhus och hjälparbetare.

USAs FN-ambassadör Samantha Power har anklagat Putin-regimen för ”barbari”.

Samantha Power, som föddes i Dublin 1970 och har varit USAs FN-ambassadör sedan 2013, innehade tidigare den första Anna Lindh-professuren i ämnet Global Leadership and Public Policy vid Harvard Kennedy School. Hon blev känd då hon tvingades avgå som aktiv i Barack Obamas presidentvalskampanj 2008 sedan hon kallat Hillary Clinton, Obamas främsta medtävlare om Demokraternas nominering, för ”ett monster”. https://en.wikipedia.org/wiki/Samantha_Power

Den ryske FN-ambassadören Vitalij Tjurkin har avvisat anklagelserna och bland annat berömt Syriens president och diktator Bashar al-Assad för att ha visat en ”anmärkningsvärd återhållsamhet”. Han menade under säkerhetsrådets möte att fred i Syrien ”nu är en nästan omöjlig uppgift”.

Förnekelsens ansikte: Rysslands FN-sändebud Vitalij Tjurkin.

Enligt FN-medlaren Martti Ahtisaari, Finlands president 1994-2000, skulle Tjurkin å Rysslands vägnar ha erbjudit västmakterna Assads avgång som led i en fredsöverenskommelse; dessa skulle emellertid ha ställt sig kallsinniga. http://www.svd.se/uppgifter-al-assad-kunde-ha-avsatts

I dag ter sig ett frivilligt maktfrånträde från Assads sida avlägsnare än någonsin. Striderna i rebellernas nyckelfäste Aleppo blossade upp med hög intensitet sedan det tidigare vapenstilleståndet kapsejsat, och nu drar sig alltså inte regimen och dess ryska uppbackare för att bomba bostadsområden och hjälpaktiviteter sönder och samman. Särskilt hårt drabbas barn och kvinnor. Enligt personal från ett sjukhus i området var 43 procent av de sårade barn, andra uppgifter anger ännu högre siffror för antalet drabbade barn.

Enligt Samantha Power hade Ryssland haft makten att verka återhållande på Assad-regimen men avstått därifrån. Den amerikanska FN-ambassadören uppmanade också sina kolleger på plats i säkerhetsrådet att visa ”modet att säga vilka som är ansvariga och som en enad röst säga åt Ryssland att sluta”.

Staffan de Mistura påtalade barnens fruktansvärda situation.

FNs speciella sändebud i Syrien, svensken Staffan de Mistura, menade att minst 213 civila dödades vid bombangreppen mot Aleppo, som delvis skedde medelst så kallade bunker busters som har enorm sprängverkan samt stridsmedel som framkallar bränder. De Mistura underströk att särskilt barnen lever under fruktansvärda förhållanden.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) var också på plats i säkerhetsrådet – där vi nu som bekant har en tillfällig representation om två år – och stödde ospecificerade krav på att FN skall agera mot ”brutaliteten i denna konflikt”. Den obehagliga sanningen är ju dock att FN i realiteten inte kan göra någonting annat än att hålla upprörda tal och/eller författa mer eller mindre välskrivna resolutioner. https://www.theguardian.com/world/2016/sep/25/russia-accused-war-crimes-syria-un-security-council-aleppo

Storbritanniens FN-ambassadör Matthew Rycroft anklagade regimen i Damaskus för att hänge sig åt en ”sjuklig blodtörst” riktad mot sin egen befolkning, medan samma lands utrikesminister Boris Johnsson yttrade:

Putin överräcker inte bara revolvern åt Assad; vid några tillfällen avfyrar han revolvern själv. Ryssarna är själva faktiskt inblandade.

Boris Johnson: ”Putin avfyrar själv revolvern.”

Redan måndagen den 19 september tycktes kriget komma in i en ny och mer hänsynslös fas, då en humanitär kolonn på väg till det hårt ansatta Aleppo angreps i staden Urem al-Kubra. Ett 30-tal människor, varav de flesta hjälparbetare, dödades vid attacken, däribland en områdeschef för den muslimska hjälporganisationen Gröna halvmånen.

18 av 31 lastbilar med förnödenheter såsom mediciner, filtar, mat och blöjor förstördes. http://www.thedailybeast.com/articles/2016/09/21/this-is-how-russia-bombed-the-un-convoy.html

Det antas att flygattacken genomfördes som en hämndaktion för ett tidigare amerikanskt bombangrepp i provinsen Deir al-Zour i östra Syrien, då 62 soldater ingående i den syriska armén dödades. Till skillnad från Ryssland erkände USA öppet att det var amerikanska plan som låg bakom angreppet, men att detta hade skett som ett misstag och att avsikten hade varit att attackera styrkor från terrorgrupperingen Islamiska staten (IS). https://www.washingtonpost.com/world/middle_east/russia-and-syria-blame-us-led-coalition-for-deadly-strike-on-syrian-troops/2016/09/17/8dabf5d6-7d03-11e6-8064-c1ddc8a724bb_story.html

En av de 18 konvojlastbilar som förstördes av de ryska Suchoj-planen.

Enligt vittnesuppgifter hade två ryska stridsplan av fabrikatet Suchoj SU-24 varit synliga i skyn i direkt anslutning till den dödliga konvojattacken, vilken eftertryckligt fördömdes av FNs generalsekreterare Ban Ki-moon.

De senaste ryska övergreppen har medfört att den notoriska Putin-klacken på nätet försökt blanda bort korten genom att, i stället för att erkänna att Putin, Ryssland och Assad-regimen någon enda gång kan ha klantat sig, haspla ur sig diverse konspirationsteorier involverande USA, Israel, EU och så kallade sionistiska intressen. Frågan är om de ens själva kan tro på detta. Ynkligt är det i varje fall.

Fotnot: Aleppo var 2004 Syriens folkrikaste stad med 2,1 miljoner invånare. Dess gamla stadskärna, som skadats till oigenkännlighet under det pågående inbördeskriget, utsågs 1986 av UNESCO till världsarv. Stadens historia går tillbaka till andra årtusendet före Kristi födelse, då Aleppo anlades av sjöfararfolket fenicierna och blev en viktig handelsstad, men arkeologerna har hittat mänskliga lämningar som kan dateras ända tillbaka till 11 000 år före vår tidräkning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aleppo

 

Medvedev ”upptäcker” att Ryssland befinner sig i ett kallt krig – som man själv startat

Dmitrij Medvedev gillar inte anklagelser om rysk aggressivitet.

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/massiv-kritik-mot-ryssland/ar-BBps4K6?li=AAb2bl2&ocid=1PRCDEFE

Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev är ledsen. Vid en internationell säkerhetskonferens i München klagade han över att hans land anklagas för att utgöra ett hot mot freden, bland annat genom att bomba civila i Syrien.

”Vi har trillat in i ett kallt krig”, menade Medvedev som turats om med Vladimir Putin med att vara rysk president och premiärminister. ”På mer eller mindre daglig basis anklagas vi för att vara ett våldsamt hot mot NATO, Europa, USA och andra länder.” Mer på Svenska YLEs sajt här: http://svenska.yle.fi/artikel/2016/02/13/medvedev-talar-om-nytt-kallt-krig

Andra menar dock att det inte är något kallt över Rysslands agerande i exempelvis Syrien och Ukraina. I Syrien, uppger människorättsorganisationen Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter (SOHR), har närmare 500 civila inklusive 127 barn och 56 kvinnor dödats vid ryska bombningar. Dessa riktar sig mot oppositionen till Putins gamle vän Bashar al-Assad, diktatorn i Damaskus som är upphovet till det nuvarande tröstlösa eländet i landet genom sin förföljelse av varje form av opposition.

 Ryska bombningar i Syrien slår hårt mot civila.

När ryssarna inledde bombkampanjen i Syrien förkunnade Rysslands starke man Vladimir Putin, väl medveten om vad världen ville höra, att nu skulle det avskydda DAESH, även kallat Islamiska staten eller Kalifatet, förpassas till de sälla jaktmarkerna. Putin-svansen här hemma jublade: nu skulle deras machoidol klara av det som väst med förenade krafter inte lyckats med!

Det är möjligt att de ryska bombplanen i jakten på Assad-fientliga mål verkligen lyckats oskadliggöra ett eller annat DAESH-näste, men i så fall rör det sig nog om rena lyckträffar. Kalifatet är ingalunda huvudmålet för de ryska krigsansträngningarna i Syrien, även om den ryska propagandan då och då låter påskina detta. Medvedev förnekade att Ryssland bombar civila, vilket inte övertygar någon – alla vet att civila drabbas hårt i alla krig.

Skillnaden mellan Ryssland och exempelvis USA är att det senare landet har för vana att erkänna och beklaga fadäser av detta slag. Ryssarna har däremot satt i system att blåneka och/eller mörka, något som denna artikel i Nyheter idag belyser: http://nyheteridag.se/ryssland-anklagas-for-att-bomba-sjukhus-i-syrien/

Dmitrij Medvedev har under alla omständigheter rätt i en sak: Ryssland befinner sig verkligen i ett nytt kallt krig, vilket förvisso är bemängt med åtskilliga varma inslag. Allt det här är naturligtvis välbekant både för Medvedev och hans boss Putin – det var ju de som startade konflikten i fråga. Det är ett kallt krig med den demokratiska västvärlden som pågått ända sedan Vladimir Putin år 2000 tog över makten efter Boris Jelstin, vars välmenta demokratiseringssträvanden kastade Ryssland in i kaos. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Om Putin och Medvedev är så bedrövade över anklagelser om internationell aggressivitet så skulle man kanske överväga att sätta munkavle på personer som Sergej Markov, en nära rådgivare till Putin som för inte så länge sedan till många Rysslands-observatörers  – bland dem professor emeritus Kristian Gerner – förskräckelse meddelade att ett ”tredje världskrig” kunde bli verklighet på grund av den rådande ”russofobin”:https://tommyhansson.wordpress.com/2014/06/09/putins-man-talar-om-tredje-varldskriget-en-foljd-av-vasts-konfrontationspolitik/

Sauli Niinistö vill hitta en minsta gemensam nämnare.

Vidare kunde Ryssland lämpligen sluta upp med att kränka en lång rad  länders luftrum och farvatten, något som sannolikt skulle stärka landets trovärdighet. Om det finns farhågor i Sverige för eventuella ryska aggressionsplaner, så är Finland och de tre baltiska staterna – vilka alla har landgränser till Ryssland – betydligt mer utsatta än vårt eget land.

”Ryssland är involverat i det mesta från Syrien i söder till Arktis i norr”, framhöll Finlands president Sauli Niinistö på säkerhetskonferensen i München. ”Vi måste hitta en minsta gemensam nämnare för alla förhandlingar med Ryssland, trots att det ibland kan vara mycket svårt.”

Framtiden får utvisa om de något skakiga riktlinjer om eld upphör och på sikt fred i Syrien som drogs upp i München kommer att leda till några konkreta resultat. Jag tillåter mig tvivla.

 

Frankrike förbereder sig för krig mot ynkryggar

 Franske presidenten Francois Hollande på väg för att  inför det församlade franska parlamentet i Versailles söka stöd för kriget mot Islamiska staten.

Efter Islamiska statens/DAESHs barbariska terrorhandlingar i Paris den 13 november, då ett 130-tal personer från 19 nationer mördades, synes händelseutvecklingen nu ske i en allt snabbare takt.

Efter franska flyganfall mot IS-fästet Raqqa har Frankrikes president Francois Hollande inför det så kallade Versailles-parlamentet – parlamentets båda kamrar senaten och nationalförsamlingen samlade i en session – den 16 november åberopat Lissabonfördragets paragraf 42.7, vilket stipulerar att om en EU-medlem utsätts för ett fientligt angrepp så är samtliga länder i unionen skyldiga att assistera.

Enligt Francois Hollande är ”Frankrike i krig med ynkryggar, inte med en civilisation.” Han deklarerade bland annat att undantagstillståndet kommer att förlängas med tre månader och att lagarna skall ändras så att det blir lättare att slå till mot misstänkta individer och grupper. Våldspropagerande moskéer skall stängas. När det gäller det för tillfället hårt ansatta EU menar Hollande att de yttre och inre gränserna måste bli föremål för systematisk kontroll om unionen över huvud taget skall kunna överleva.

Mer om utvecklingen i Frankrike här i Svenska YLE:

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/11/16/hollande-frankrike-ar-i-krig-mot-ynkryggar

 Ett franskt bombplan på väg att lyfta med destination Raqqa.

Frankrike är nu ute efter att, med hjälp av EU, i grunden krossa den värsta och mest motbjudande terrororganisation världen hittills sett maken till. Det innebär att också Sverige enligt Lissabonfördraget är skyldigt att ställa upp. Vilket följaktligen också innebär att Sveriges officiella position såsom ”alliansfritt”  kan visa sig vara en chimär.

Hur Europeiska unionens kommande krigsansträngningar kommer att harmoniseras med å ena sidan Rysslands och å andra sidan USAs/NATOs återstår att se. Klart är att Hollande vill se bredast möjliga koalition mot de islamistiska/jihadistiska barbarerna; han ämnar träffa USAs ledning inom kort för att diskutera en gemensam strategi.

När det gäller Ryssland så vet vi att Putins stridskrafter visserligen bombar IS-ställningar, men att man på den ryska sidan även bekämpar andra islamiska grupperingar som är fientligt inställda till Moskvas allierade, Assad-regimen i Damaskus. Denna brukade tidigare räknas till världens mest hänsynslösa  diktaturer men har nu, åtminstone enligt somliga lättpåverkade bedömare, plötsligt förvandlats till ljusets riddersvakt sedan det syriska inbördeskriget startade. Det är sannerligen förvirrande tider vi lever i!

Rysslands inställning till militanta grupperingar i Mellanöstern är onekligen minst sagt speciell. Rysslands vice utrikesminister Mikhail Bogdanov förklarade på en presskonferens i söndags, att Ryssland inte betraktar vare sig det islamistiska Hamas i Gaza eller shiamuslimska Hizbollah i södra Libanon, som backas upp av Rysslands nära allierade Iran, som terroristiska organisationer. Iran är jämte Syrien Rysslands bästa vän och allierade i regionen, och enligt avtal skall ryssarna hjälpa Irans mullor med utvecklandet av deras kärnkraftsprogram:

http://guardianlv.com/2013/09/russian-president-vladimir-putin-goes-to-iran-to-secure-its-nuclear-program/

 Vladimir Putin diskuterar kärnkraftsbyggande med Irans president Hassan Rouhani.

The Moscow Times berättar här om det ryska förhållningssättet:

http://www.themoscowtimes.com/news/article/russia-says-hezbollah-hamas-arent-terrorist-groups/549136.html

Bogdanov hävdar enligt den engelskspråkiga ryska sajten att Hamas och Hizbollah båda valts demokratiskt och är ”legitimate societal-political forces”. Sedan spelar det tydligen alls ingen roll för Moskva hur många civila israeler de mördar eller hur många iranska raketer de skjuter mot civila områden i Israel. Däremot räknade Bogdanov upp sju organisationer som kunde anses vara terroristanstuckna , däribland Islamiska staten, al-Nusra Front samt Jaish al-Islam.

Sverige dras obevekligt in i det intrikata internationella skeendet i Mellanöstern, men dessvärre har vi en statsledning som på intet sätt är situationen vuxen. Vår lösmynta utrikesminister Margot Wallström (S) har återigen, för vilken gång i ordningen må vara osagt, hamnat i kraftigt blåsväder.

I en intervju i SVT2 kort efter det att Paris-attackerna inletts fredagen den 13 november kopplade Wallström ihop terrorangreppen med situationen i Israel och de palestinaarabiska territorierna. Den israeliska sajten Y Netnews har översatt hennes spekulationer på följande sätt när hon försöker svara på frågan om hon oroas över att radikaliserade ungdomar från Sverige åker för att strida med IS:

Of course we have cause for concern, not just in Sweden but throughout the world, because there are so many radicalized. And again, it reminds us of the situation in the Middle East, where the Palestinians see that there is no future for them and have to either accept a desparate situation or resort to violence.

Wallström lade fram en palmeistisk Mellanöstern-politik: allt är Israels fel.

 Det tredje alternativet, att i samverkan med israelerna skapa förutsättningar för en fredlig och välmående region, var ingenting som vår problematiska utrikesminister kom in på.

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4726498,00.html

Israels utrikesdepartement i Jerusalem blev topp tunnor rasande över Wallströms uttalande, och nu har dess generaldirektör Dore Gold kallat till sig Sveriges ambassadör Carl Magnus Nesser för att läsa lusen av denne, även om det officiellt heter att ”diskussioner” skall föras. Från svenskt håll har man på sedvanligt sätt försökt slingra sig med att Wallströms uttalande i en intervju med nyhetsankaret Claes Elfsberg ”tagits ur sitt sammanhang”:

http://www.dn.se/nyheter/israel-kallar-upp-ambassador-efter-uttalande-av-wallstrom/

Vilket naturligtvis inte alls är fallet. Margot Wallström ger endast uttryck för det sätt att se på situationen i Mellanöstern som går tillbaka till den Israel-fientliga och pro-palestinska politik som skapades av Olof Palme och Sten Andersson och som för otaliga socialdemokrater blivit närmast till ett credo: alla problem i regionen härrör från den så kallade israeliska ockupationen av palestinaarabiskt land.

Följaktligen ser Wallström även på ISIS aktiviteter i detta osannolikt snäva perspektiv. Man kan bara hoppas att generaldirektör Gold kan bibringa det svenska sändebudet några visdomsord som denne i sin tur kan vidarebefordra till sin chef vid UD i Stockholm. Oddsen lär dock inte vara särskilt förmånliga härför.

För att avrunda den här genomgången av aktualiteter med anknytning till det prekära läget i Mellanöstern så har en publikation med anknytning till den Palestinska myndigheten och Fatah på fullt allvar anklagat Israels säkerhetstjänst Mossad för att ha planlagt terrorattackerna i Paris: ”…it is not a coincidence that the blood spilled in Paris at the same time that Europe decided to label Israeli products made in settlements”.

 Stefan Löfven tillsammans med Fatahs Mahmoud Abbas hösten 2014. Fatah hävdar nu att Israel ligger bakom Paris-attackerna.

Israelerna skulle alltså, tydligen genom att anlita IS-anknutna araber, ha protesterat mot att bland annat israeliska apelsiner och avocados från bosättningar i Europa förses med ursprungsetiketter genom att löpa amok på Paris gator. Det är uppenbarligen så Socialdemokraternas ”kära systerparti” Fatah resonerar.

http://unitedwithisrael.org/palestinian-authority-claims-israel-planned-paris-terror-attacks/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Israel+Blamed+for+Paris+Terror%3B+Video+Reveals+%27Pro-IDF%27+Bataclan+Cafe+was+Threatened&utm_campaign=20151116_m128275271_Israel+Blamed+for+Paris+Terror%3B+Video+Reveals+%27Pro-IDF%27+Bataclan+Cafe+was+Threatened&utm_term=more_btn_light_png

Om de palestinaarabiska insinuationerna om israelisk inblandning i Paris-terrorn skulle vara sanna, vilket de givetvis inte är, så har det väl aldrig jublats så mycket på de palestinska territoriernas gator över något som Israel gjort. Länken nedan visar några korta sekvenser från euforin vid underrättelsen om IS-attacken mot Paris:

 

Om terror i Paris och Mumbai och behovet av en europeisk Patriot Act

 Offer utanför ett av de näringsställen som utsattes för IS-terrorn i Paris.

Det finns en mycket specifik anledning till att vi inte har fått se SDs partiledare Jimmie Åkesson paradera i TV och ge sin syn på de senaste jihadistiska terrordåden i Paris (förutom då att han är sverigedemokrat). Det är att han dessvärre visat sig ha fått rätt om sina farhågor angående den pågående islamiseringen av Europa.

I en av de mest uppmärksammade svenska debattartiklarna över huvud taget under senare år pekade Åkesson i Aftonbladet den 19 oktober 2009 på islamiseringen som ”…vårt största utländska hot sedan andra världskriget…”. Den missvisande rubriceringen om ”muslimerna” som det största hotet sattes av Aftonbladets debattredaktion:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

I sin artikel hänvisar Åkesson förvisso till Sverige och svenska förhållanden, men det krävs ingen större fantasi för att översätta detta till Europa i stort. I Frankrike beräknas 8 procent av hela befolkningen om cirka 67 miljoner vara muslimer, vilket innebär omkring 6 miljoner eller något fler än hela Danmarks befolkning.

Ännu större är andelen muslimer i Ryssland: för närvarande 15 procent av 144 miljoner invånare, vilket gör omkring 21 miljoner. I sammanhanget kan nämnas att den så kallade Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH) bara för ett par dagar sedan hotade med blodbad i Ryssland:

http://www.di.se/artiklar/2015/11/12/is-hotar-ryssland/

 Vladimir Putin med ett Suchoj-plan som fond.

Detta som vedergällning för den ryska krigföringen i Syrien, där ryska stridsplan bombar islamiska grupperingar – således inte enbart IS-ställningar – fientligt inställda till den med Ryssland allierade Assad-regimen. Den 31 oktober sköt IS därtill ner ett ryskt passagerarplan över Sinai med 224 döda som följd.

Vi vet alla vid det här laget vad som hände fredagen den 13 november i Paris. Omkring klockan 21.30 inleddes en terrorvåg som skulle visa sig bli den värsta i Frankrike sedan Andra världskriget, då Nazityskland ockuperade landet. Antalet dödsoffer förefaller i skrivande stund uppgå till minst 129 under det att antalet sårade måste räknas i hundratals. Detta kan jämföras med 16 terroristoffer för attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari och det efterföljande gisslandramat i en judisk affär.

Här en video som visar hur IS-terrorister skjuter ungdomar som besökte en konsert med ett amerikanskt rockband i konserhallen Bataclan, där omkring 100 människor mördades, till döds innan de fyra terroristerna tvingades bita i gräset – tre utlöste bombvästar, en sköts ihjäl av polis:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/11/har-mordas-franska-ungdomar-av-kalifatet.html

Terrorangreppen i Paris är ett skrämmande exempel på hur mycket skada en handfull hänsynslöst beslutsamma och dödsföraktande personer kan ställa till. Det började med självmordsmördarbombningar utanför arenan Stade de France, där en landskamp i fotboll mellan Frankrike och Tyskland spelades. Därefter avancerade kamrater till självmordsmördarna genom ett begränsat avsnitt i Paris, inte långt från Charlie Hebdo-redaktionen, och sköt på måfå in bland gästerna vid restauranger och kaféer innan de nådde fram till Bataclan-hallen, som lär ha utvalts på grund av att den har judiska ägare.

En karta över terrorhandlingarna i Paris den 13 november 2015.

Såvitt jag kan bedöma har Pamela Geller så här långt skrivit det bästa om Paris-terrorn på sajten Breitbart News:

http://pamelageller.com/2015/11/pamela-geller-breitbart-news-muslims-declare-war-on-france-it-was-a-bloodbath.html/

Geller är icke minst starkt kritisk till inflödet av muslimer från främst Mellanöstern och Nordafrika:

Despite all this horror, the European Union elites are bringing into Europe millions of these savages.

Islamiska staten, även stundom benämnd Kalifatet, har råkat ut för vissa motgångar på sistone. Samma dag som Paris-attentaten genomfördes dödades den så kallade Jihad John, alias den i London uppvuxne Mohammed Emwazi, en beryktad bödel som setts i filmer från flera spektakulära IS-slakter av tillfångatagna kristna, i en amerikansk drönarattack mot Raqqa i Syrien. Eliminerandet av Emwazi får väl mest ses som en symbolisk framgång i kampen mot Kalifatet.

 ”Jihad John” – nu oskadliggjord – med två av sina offer.

Betydligt viktigare var då att den kurdiska specialstyrkan Peshmerga i förening med yazidiska krigare dagen innan lyckades driva tillbaka IS-styrkor från Sinjar i norra Irak:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/islamiska-staten-besegrat-i-sinjar/

Denna seger, hur glädjande den än var, kan dock knappast betecknas som avgörande. Som Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm uppger för TT den 14 november: ”Sinjar är viktigt i den mening att området ligger mellan Mosul och Raqqa – men ingen enskild förlust för IS betyder särskilt mycket eftersom de opererar på så många ställen samtidigt.”

Inte heller har de som hoppades på att den ryske ledaren Vladimir Putin, av många kallad ”en ny tsar”, skulle göra processen kort med Kalifatet särskilt mycket att glädjas över. Putin har en egen agenda där stöttandet av den proryska Assad-regimen i Damaskus står i centrum. Säkerligen har de ryska stridplanen bombat även IS-mål, men deras insatser har inte på något sätt i grunden skakat den barbariska terrorgrupperingen.

IS/ISIS/ISIL/DAESH står således ännu starkt i Irak och Syrien och har nu också visat vad man med anmärkningsvärt små resurser förmår i Europa. Dagen innan terrorn i Paris genomförde man även ett terrordåd i Beirut i Libanon med 43 dödsoffer som resultat.

För drygt ett år sedan skrev jag följande sammanfattning om Islamiska staten och dess historik:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/23/liten-historik-om-is-islam-och-valdet/

 Mumbaiterrorn 2008 skördade minst 175 människoliv.

Händelserna i Paris liknar till upplägget mycket den terrorvåg som sköljde över den indiska storstaden Mumbai (Bombay) 26-29 november 2008. Under fyra dagar mördade då ett tiotal terrorister från pakistanska jihadistgruppen Lashkar-e-Taib i väpnade aktioner med automatkarbiner och handgranater 175 personer. Minst åtta platser drabbades, och i jakten på utlänningar att ta till fånga ockuperades två lyxhotell.

Nio av tio terrorister oskadliggjordes medan den som överlevde, Ajmal Kasab, dömdes till döden den 6 maj 2010 och avrättades genom hängning den 21 november 2012. Det var för övrigt Indiens första avrättning på åtta år.

En sammanfattning av Mumbai-terrorn via denna länk:

http://www.pbs.org/wnet/secrets/mumbai-massacre-background-information/502/

Världen kommer att fortsätta följa vad som händer i Paris under den närmaste framtiden. Exemplet Mumbai visar att det i värsta fall kan komma fler terrordåd. Om inte i Paris kan Kalifatets barbarer mycket väl slå till i Moskva, Berlin – eller Stockholm.

Stefan Löfven har i mitt tycke betett sig förhållandevis statsmannamässigt efter händelserna i Paris och bland annat talat om ”ett vidrigt hat och förakt mot människor”. Vilket naturligtvis är alldeles sant. Samtidigt får vi inte glömma att den europeiska godtrogenheten i allmänhet och den svenska varianten i synnerhet är en av de största anledningarna till att IS kunnat bygga upp tusentals terrorceller i hela Europa.

Ett antal IS-terrorister har avslöjats bland de så kallade flyktingar, som i en mäktig flodvåg nu trots försök att skärpa upp kontrollen av inkommande väller in över vår världsdel. Några av dessa har genuina flyktingskäl, andra är socialturister medan ett okänt antal är terrorister. Sverige med dess släpphänta attityd uppfattas med allt skäl som ett himmelrike, även om detta på sistone naggats något i kanten tack vare att bostäderna nu är slut.

Jihadistangreppet mot Charlie Hebdo skedde under stridsropet ”Allahu Akbar”, Gud är större.

Vad som motiverar jihadister av typ Jihad John är inte någon galenskap i mental betydelse men däremot en ideologisk galenskap som hämtas direkt är islams heliga bok, Koranen, där det talas om att fienderna skall halshuggas och bada i blod med mera. Ett antal av världens ledare har uttryckt meningen att ”IS har ingenting med islam att göra” och samtidigt – såsom president Obama i USA och premiärminister Cameron i Storbritannien – deklarerat att ”islam är fredens religion”.

Det är ett mycket märkligt påstående när det görs om en religion/ideologi som har expanderat enbart genom sina militära erövringståg från profeten Muhammeds tid på 600-talet och framåt. Muhammed själv föregick med ”gott” exempel då han på sin tid vid ett tillfälle lät halshugga omkring 600 judar, som hade väckt profetens misshag genom att vägra underkasta sig hans bud.

Islam är inte bara en religion utan fastmer en heltäckande ideologi som till stora delar bygger på våld och blodsutgjutelse, vilket framgår av följande insiktsfulla artikel av C. G. Holm i tidskriften Contra 5/2005:

http://www.contra.nu/c055prov.html

När nu Islamiska staten/Kalifatet på allvar expanderat till Europa är det en tvingande nödvändighet att dels införa helt andra typer av gränskontroller än tidigare, dels skärpa upp terrorlagstiftning och säkerhetsövervakning betydligt. Det skulle behövas någon typ av en övergripande europeisk Patriot Act enligt amerikansk modell, även om vi då skulle tvingas göra avkall på några av våra tidigare som självklara ansedda fri- och rättigheter.