Posted tagged ‘Dan Park’

När polisen blir ett hot mot rättssamhället

30 juni, 2015

untitled Dan Park med plakat. Polisanmäld av – polisen.

http://m.bohuslaningen.se/nyheter/sverige/1.4104089-dan-park-polisanmald

Gatukonstnären Dan Park har blivit polisanmäld för ”hets mot folkgrupp”. Igen. Det skedde under Pegidas demonstration på Stortorget i Malmö mot islamiseringen av Sverige lördagen den 26 juni. Park höll bland annat upp plakat med texten ”Islam=fascism”.

Park har flera gånger tidigare blivit dömd till fängelse för samma brott, senast sommaren 2014 då utkommenderad polis stövlade in på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö och beslagtog flera Park-tavlor vilka senare förstördes (”destruerades” på byråkratiska) på grund av deras förmenta samhällsvådlighet. Galleristen Henrik Rönnquist dömdes villkorligt för samma brott.

Dan Park, född Appelblad i Tavelsjö i Västerbotten 1968, är en gatukonstnär. Det vill säga han skapar sin konst för att klistra upp den på elskåp och andra tillgängliga ytor på stadens (läs: Malmö) gator. Ändå kallas han ”den så kallade gatukonstnären” i presentationen av texten i Bohusläningen (länken ovan) som behandlar anmälan. Man får den obehagliga känslan av att författaren till dessa rader lika väl hade kunnat skriva ”den så kallade människan” om Dan Park.

Ty i det extrema samhälle som Sverige blivit anses kompromisslösa och politiskt högeligen inkorrekta artister och provokatörer av Dan Parks snitt nätt och jämnt ha ett människovärde. De kan kallas vad som helst och behandlas hur som helst, också av lagvårdande institutioner som polis och domstolar. De och deras konst kan diskuteras i TV utan att de själva får komma till tals. Detta till skillnad från dyngspridare på vänsterkanten som Carl Johan De Geer som alltid hyllats av etablissemanget.

Pegida-manifestation i Linkšping 150302

Pegida-manifestation i Linkšping 150302

På bilden Dan Park (till vänster) och Henrik Rönnquist i Linköping i vintras. Dock ingen polisanmälan då.

Av referatet från polisanmälan mot Dan Park (se ovan) framgår nämligen att det rör sig just om en – polisanmälan. Det är alltså polis på plats på Stortorget i Malmö där Pegida höll sin demonstration – en handfull personer mot kanske 1000 skränande motdemonstranter varav fyra omhändertogs – som gjort en anmälan. Som polisens presstalesman Ewa-Gun Westford citeras i Bohusläningen:

Det stämmer. I kommenderingen här så har polisen upprättat anmälan om hets mot folkgrupp.

Polisen i nära samverkan med extremvänstern. Det är alltså vad vi får uppleva i Malmö när det gäller att klämma åt mannen som uppenbarligen anses vara Samhällets fiende nummer 1, den så kallade männi…förlåt gatukonstnären Dan Park. Låt de inflyttande ligorna ödelägga staden (tack för att ni valde Sverige) och de muslimska antisemiterna jaga ut judarna, bara vi kan sätta dit Dan Park. Det verkar vara så Röda Polisen i Malmö resonerar. 

I tidningsreferatet finner vi även denna formulering: ”Den islamfientliga rörelsen Pegida protesterar mot en påstådd islamisering av västvärlden.” Påstådd islamisering? Du behöver bara slå litet i den anrika Sveriges almanacka för 2015 för att inse att nämnda islamisering är allt annan än ”påstådd”. På sidan 29 vid datumet 18 juni anges här således ” 1 Ramadan”.

Dan Park 003 Ramadan i Sveriges almanacka.

Den  primitiva muslimska fastemånaden ramadan, där man fastar dagtid men tillåts vräka i sig hur mycket mat som helst efter solnedgången, har därmed blivit en del av vår inhemska kultur. Det är ingen ”påstådd” islamisering utan en lika reell som beklaglig verklighet. Dan Park anmäldes av Malmöpolisen för att han hållit upp plakat där religionen islam jämställs med den politiska ideologin fascism. Det är inte alls någon orimlig liknelse. Man bör nog helst vara både blind och döv, eller kanske lida av viss sinnesslöhet, för att inte inse hur jämförelsen kan göras.

Islam är inte bara en religion utan i lika hög grad en totalitär politisk ideologi som syftar till totalt herravälde. Precis som fascismen. Varje aspekt av samhället skall kontrolleras. Privatliv får inte förekomma. Demokratin föraktas. Islam som företeelse i världshistorien har överallt där den är stats- och samhällsbärande ideologi kommit till makten genom erövringskrig och grymheter som trotsar all beskrivning. Därmed är islam värre än fascismen, som hur avskyvärd den än är röstades fram på formellt demokratisk väg i såväl Italien och Tyskland på 1900-talet.

Om några borde bli förtörnade över likställandet mellan islam och fascism så borde det faktiskt vara fascisterna, eftersom de muslimer som erövrat en stor del av världen varit betydligt värre i de flesta avseenden än fascisterna. Påståendet på Parks plakat kan alltså mycket väl försvaras och Malmöpolisen gör sig till åtlöje genom att anmäla honom för brott mot pajaslagstiftningen ”hets mot folkgrupp”.

Lagen antogs 1948 med syftet att förhindra spridandet av antisemitism, vilket givetvis var ett lovvärt syfte. Numera används den mest, genom verkliga åtal eller hot om sådana, för att klämma åt kritiker av homosexualitet och HBTQ-beteende samt islamkritiker. Området kring hetslagstiftningen kan nog sägas vara minerad mark. Jag är litet förvånad att jag själv inte drabbats av åtal eller åtminstone anmälan, trots att jag flera gånger hotats därav av yttrandefrihetens fiender.

Dan Park 001 Artikeln som fick Posten att vilja tillgripa censur.

Dock vägrade Posten distribuera september/valnumret 2014 av Telgekuriren, en SD närstående publikation i Södertälje, om vi inte lyfte ur en artikel av mig om lagen ”hets mot folkgrupp”. Där tog jag upp bland annat exemplet Dan Park och hävdade att lagen borde avskaffas. Vi föll naturligtvis inte undan för Postens censurkrav utan skickade ut tidningen via ett privat distributionsföretag. Väsentligt billigare än Postens pris dessutom.

Så här håller det på. Ett Sverige där ledande institutioner såsom Polisen och Posten går i extremvänsterns och den politiska korrekthetens ledband kan enligt mitt förmenande inte längre kallas fullt demokratiskt.

Kränkthetsindustrin för högvarv: SAOL inför varningstexter

24 mars, 2015

 

untitled Gatuartisten Dan Parks chokladboll känner sig kränkt…

http://www.dn.se/kultur-noje/saol-avrader-fran-krankande-ord/

Svenska akademiens ordlista (SAOL) kom ut första gången 1874, medan den 13e och senaste upplagan såg dagens ljus 2006. Inför den kommande, 14e upplagan som publiceras om cirka en månad aviseras en tidstypisk nyhet: ord som kan uppfattas som ”kränkande” förses med varningstexter samtidigt som påbjudna ersättningsord anges. Mer härom via länken till Dagens Nyheter Kultur överst.

Den kommande upplagan av SAOL kommer att innehålla 13 000 nya ord under det att 9000 tvingas skatta åt förgängelsen. Ett hundratal av de gamla orden skall således förses med alternativ, då dessa enligt förhärskande politisk korrekthet (PK) kan betraktas som dödskallemärkta.

Det gäller ord som lapp (skall heta ”same”), neger (”svart”), negerboll (”chokladboll”) samt zigenare (”rom”).

Sven-Göran Malmberg, huvudredaktör för SAOL, citeras i DN:

Det har alltid funnits markeringar om ord som är nedsättande och kan verka stötande, men det som är lite nytt är att det tydligt står vad man ska säga i stället.

Alltså inte vad man kan eller bör säga, utan vad man SKA säga; vad PK-operatörerna med sina pekpinnar beordrar oss att säga och skriva. Det känns onekligen melankoliskt när kränkthetsindustrin, som genom exempelvis kommunala mångfaldsstrateger, diskrimineringsombudsmän och inte minst medlemmar av journalistkåren, expanderat ända in i de finare salongerna.

De alternativ som anges ovan är dock inte invändningsfria. Ta ”svart”, som ett tag var högsta mode. Det ordet är inte längre lika oomtvistat, numera skall man ju helst  använda olika variationer av ordet ”afro”, typ afro-amerikan, afro-svensk etcetera. Eller kort och gott ”afrikan”, något om dock kan misstolkas – det finns ju även vita afrikaner, främst i eller stammande från länder som Sydafrika, Namibia och Zimbabwe.

untitled ”Django” Reinhardt var sinto – inte rom.

När det gäller zigenare kan ordet ”rom” i dess ställe vara direkt etniskt felaktigt. Det finns också en zigenargruppering som kallas ”sinti” och som i dag håller till huvudsakligen i Tyskland, Österrike och i någon utsträckning också i Benelux-länderna. Män från sinti kallas sinto och kvinnor sintisa. En känd sinto var den legendariske jazzgitarristen Jean ”Django” Reinhardt (1910-53), vilken oftast felaktigt benämns som ”rom”.

Ordet lapp är svårt att undvika när man talar om Lappland, landets till ytan största landskap. Hittills har jag inte hört talas om att ens kränkthetsindustrins eljest outtröttliga representanter vill döpa om Lappland till Sameland. Men det kanske kommer.

Vad Svenska akademien beträffar ger den även sedan 1898 ut Svenska akademiens ordbok (SAOB), som behandlar all skriven svenska från och med 1521.

För den som vill läsa mer om användandet av ordet neger i skilda sammanhang kan jag rekommendera min egen bloggtext enligt länken nedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/24/1407/

 

Vad är värst – heilande eller misshandel?

18 januari, 2015

untitled Advokat Per Liljekvist hotas av åtal för bland annat hets mot folkgrupp.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20163265.ab

Aftonbladet berättar den 16 januari historien om hur ”kändisadvokaten” Per Liljekvist – med skådespelaren Mikael Persbrandt bland sina klienter – av kriminella kontakter beställde misshandel av några ungdomar han retat upp sig på. Till råga på allt gjorde han därtill ”hitlerhälsning” mot ungdomarna, varav flera uppges ha ”invandrarbakgrund”.

Se länk överst för ABs beskrivning av händelseförloppet.

Av tidningens rubriksättning att döma förefaller just heilandet ha varit det värsta Liljekvist gjorde sig skyldig till när det hela begav sig i höstas. Då hade advokaten ändå, efter en skärmytsling med ungdomsgänget utanför en krog i Djursholm, först skrikit åt ynglingarna att de ”inte hörde hemma här” och därefter via sin mobil tillkallat några medlemmar ur den kriminella gruppen ”Lejonen” att misshandla ungdomsgänget.

Man undrar i sitt stilla sinne vilket som är värst: att utsättas för hitlerhälsning eller att bli misshandlad av yrkeskriminella, vilket var vad några av ungdomarna blev sedan Liljekvists huliganer anlänt i taxi och slagit ner några personer, både ur det för Liljekvist förhatliga ungdomsgänget samt en vuxen man som sökt avstyra misshandeln. Liljekvist uppges ha stått och ”hejat på” de så kallade lejonen under misshandeln.

Åtal uppges nu vänta Liljekvist och en av lejonhuliganerna. Bland annat för misshandel, hets mot folkgrupp och ofredande. Det är alltså heilandet som betecknas som ”hets not folkgrupp”, en lag som instiftades efter Andra världskriget som spärr mot antisemitism, men numera mest fungerar som förevändning för den alltmer DDR-liknande svenska staten att söka spärra in oliktänkande av typ pastor Åke Green (som dock frikändes i Högsta domstolen) och gatukonstnären Dan Park.

Hur otrevligt jag än tycker det är med hitlerhälsningar – för det tycker jag som kämpande antinazist verkligen – så ifrågasätter jag den tonvikt som lagts på detta så kallade brott genom åren. Jag vet inte exakt hur många personer som dömts för ”hets mot folkgrupp” till följd av så kallat heilande – men det är förmodligen ett icke ringa antal.

imagesTO50X9CM Synagogan i Malmö – ofta föremål för antisemitiska trakasserier och skadegörelse.

Man kan då lämpligen jämföra med hur många som åtalats och fällts i domstol för de trakasserier av judar som genomförs på så gott som daglig basis i Malmö: överfall och stenkastning mot personer med traditionell judisk klädsel, inklusive den judiska församlingens rabbin; hakkorsprejande av såväl exteriör som interiör i synagogan på Föreningsgatan; attentatsanslag mot judiska församlingshemmet; trasserier mot elever på väg till och från skolan; våldsamma motdemonstrationer mot proisraeliska manifestationer; verbalt ofredande och dödshot etcetera.

Såvitt jag känner till kan antalet personer som fällts för något av allt detta sammanfattas i ett mycket runt tal: noll (0).

Polisen har gett upp hoppet om att komma till rätta med den för såväl Malmö som Sverige skamliga behandlingen av Malmös judar. Det beror helt enkelt på att antisemitismen i Malmö är ett fenomen som importerats med stadens växande muslimska befolkning.

Varken politikeretablissemanget eller polisledningen har något som helst intresse av att lagföra muslimska förövare, eftersom då riskerar kallas för ”rasister” och, ve och fasa, för att gå i Sverigedemokraternas ledband. Inte ens mer eller mindre professionella ”antirasister” är särskilt intresserade av att komma rätta med antisemitismen i Malmö, eftersom den utövas av ”fel” grupp, nämligen muslimer. Om dessa får ej sägas ett enda ont ord, då tar det hus i helsicke.

Också de så kallade kippavandringar som då och då har genomförts som stöd för Malmös utsatta judar har mer och mer kommit att förlora sin udd, då dessa manifestationer lika mycket kommit att användas för att protestera mot generell ”rasism” och ”islamofobi” som mot antisemitism. Kippavandringarna har också blivit ett bra tillfälle för en brokig samling toleransmånglare att saluföra sin förmenta  godhet och rättskaffenhet.

imagesWDZJWA41 En toleransmånglare (FP) och en antisemit (S) på kippapromenad: Erik Ullenhag och Ilmar Reepalu.

Då är det så mycket enklare att slå till mot förvirrade svenska ungdomar (och i sällsynta fall advokater) som sträcker högerhanden i luften och därmed anses hetsa mot folkgrupp. Jag hoppas slutligen advokat Per Liljekvist får det straff han förtjänar, förutsatt att ABs beskrivning av hans uppträdande är någorlunda med sanningen överensstämmande. Även om jag tyvärr inte kan påstå att mitt förtroende för det svenska rättsväsendet är särskilt grundmurat.

Pat Condells skoningslösa uppgörelse med Sverige

4 november, 2014

images Den brittiske debattören Pat Condell har inte mycket till övers för Sverige…

http://avpixlat.info/2014/10/14/pat-condell-tar-en-titt-pa-sverige/

Först kanske det är på sin plats att utfärda en varning för innehållet i ovanstående drygt fem minuter långa videoklipp.

Den som vill få sig till livs lite uppmuntrande utsikter beträffande Sveriges framtid bör INTE ta del av denna sarkastiska totalsågning av vårt land, signerad den brittiske debattören Pat Condell (född 1949). Att kalla det Condell har att säga om vårt land för ”dystopi” är verkligen att ta till i underkant. Snarare är det fråga om en nattsvart helvetesskildring utan minsta lilla tillstymmelse till försonande drag.

Bara så att ni är medvetna om vad ni ger er in på…

Condell inleder med att ta upp vår så kallade regerings fullständigt vettlösa erkännande av, med Condells ord, ”ett land som aldrig existerat”. Han menar naturligtvis ”Palestina”. Utifrån detta ifrågasätter Pat Condell om Sverige kommer att existera som ett självständigt land särskilt lång tid framöver. Och visst finns det vissa skäl för den ådagalagda oron.

untitled Bilbränder i förorten – här i Norsborg utanför Stockholm.

Stupida svenska politiker, som i inlägget sägs bemanna ”A ship of fools”, förklaras genom detta erkännande och genom den undfallande attityden gentemot massinvandrande muslimer med våldsamt beteende ha givit världen ett exempel på vad som i en framtid kommer på fred front på ”Planet progressive” (den progressiva planeten).

Enligt Pat Condell, som tog upp exemplet Sverige redan för några år sedan under rubriceringen ”Goodbye, Sweden”, menar att Sverige varit i färd med att begå nationellt självmord en längre tid. Det enda parti (SD) som varnar för massinvandringen, och som fick 13 procent i senaste valet, vägrar de övriga sju riksdagspartierna att tala med. Följaktligen rullar det på med upplopp, bilbränder och stenkastning mot polis i förorterna.

Således visar sjuklöverpartierna enligt den bålde debattören att de föraktar demokrati och yttrandefrihet och mycket hellre placerar obekväma konstnärer som Dan Park i fängsligt förvar än gör sammalunda med våldsverkare och våldtäktsmän. I själva verket, anser Condell, är Sverige som land i dag mest känt för sin (importerade) antisemitism och våldtäkter begångna av muslimska invandrare.

Pat Condell ser en utveckling där kritiker av massinvandringen snarare än våldsbrottslingar döms och fängslas, såvida inte svensk polis – som Condell inte har ett ruttet lingon till övers för och kallar ”Europe´s laughing-stock” – är upptagen med att springa och gömma sig för unga muslimska stenkastare.

untitled Sverige placerar hellre konstnärer som Dan Park än verkliga brottslingar i fängelse enligt Pat Condell.

Condell avslutar med vad som nog kan kallas för en skoningslös, kollektiv fördömelse av Sverige och menar att vi i varje tänkbart avseende gjort oss förtjänta av vår snart förestående nationella undergång.

Jag tycker för min del det är nyttigt att ta del av utanförståendes, sådana som den oförvägne Pat Condell, perspektiv på vårt arma fosterland. Mycket av det han säger är träffsäkert på ett skruvat sätt, och jag tycker definitivt vi svenskar gjort oss förtjänta av att få höra dessa ord. Ändå är somligt naturligtvis överdrivet och kanske onödigt svartsynt.

Det faktum att ett växande antal svenskar dessbättre börjar bli på det klara med massimmigrationens och islamiseringens avigsidor genom att rösta på Sverigedemokraterna samt ta del av alternativa media är i sig ett hoppingivande fenomen.

Låt vara att det ingalunda kommer att bli ett lätt företag att vända skutan ”A ship of fools” i rätt rikting.

 

När de svenska zigenarna skulle assimileras

1 november, 2014

untitled Carl-Herman Tillhagen (till vänster) och Arne Trankell möts i dåtidens enkanaliga television 1965 med ”zigenarfrågan” som ämne.

När jag studerade etnologi (folklivsforskning) vid Stockholms universitet i början på 1970-talet kom jag i kontakt med namnet Carl-Herman Tillhagen (1906-2002).

Tillhagen var en etnolog som specialiserat sig på folkloristik och var verksam som intendent vid Nordiska museet. Mot slutet av sin yrkesbana var han även gästprofessor i USA.  Jag kom i personlig kontakt med denne vänlige gentleman då jag samlade in material till min tvåbetygsuppsats om sägnerna i Halland kring den föregivne gasten (spöket) Pål Rasmus, som trycktes i Varbergs museums årsbok 1979.

Uppsatsen omnämns här:

http://pra-antikvariat.se/listor/etnologi.html

Orsaken till att jag tar upp Carl-Herman Tillhagen här är emellertid en helt annan. Han var nämligen på sin tid landets ohotat främste expert på svenska zigenare (romer) och tillsattes av staten 1954 som ansvarig för den så kallade Zigenarutredningen. Han var därefter expert på zigenarfrågor i Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) från 1959 och i Socialstyrelsen 1961-66. Detta var innan ordet ”zigenare” lystes i bann och ersattes av ”romer”.

Tillhagen berättar i ett TV-program från den 25 januari 1965 för professor Arne Trankell (1919-84), ingående i serien ”Duellen”, om sina rön om svenska zigenare utifrån sin då nyligen publicerade bok Zigenarna i Sverige (Natur och kultur förlag 1965, 173 sidor).

TV-programmet kan avnjutas här:

http://www.svtplay.se/klipp/132724/romsk-kultur-och-zigenarfragan

Att hävda att Carl-Herman Tillhagen var expert på vad som på sin tid kallades ”zigenarfrågan” i Sverige är en verklig underdrift. Han hade, då ovannämnda TV-program spelades in, under 22 års tid varit i ständig kontakt med zigenare och personligen träffat var och en av landets då cirka 1000 zigenare, vilka han enligt egen utsago lärt sig älska.   

images Nutida zigenarläger befolkat av tiggare från Östeuropa.

Den zigenare han träffat mest var den ledargestalt han kallar ”gubben Taikon”, det vill säga Johan Taikon som var far till de bekanta författarinnorna Katarina och Rosa Taikon.

Här en intervju med Rosa om hennes barndom:

http://www.spl.nu/spl-nyheter/livslang-kamp-till-synes-utan-slut

När Carl-Herman Tillhagen av professor Trankell får frågan vad ”zigenarfrågan” egentligen är svarar han att frågan är komplicerad, men att den i hög grad gäller att få de svenska zigenarna integrerade i samhället. Tillhagen hade under sitt studium av denna folkgrupp sett hur de levde.

En del, förklarade Tillhagen, var visserligen lyckliga med att bo i tältläger och vagnar under påvra förhållanden, speciellt så länge de kunde få sin utkomst genom sina traditionella sysslor som exempelvis guldsmeder, kittelflickare och hästtränare. ”Men när det underlaget försvann”, förklarar Tillhagen, ”var det uppenbart att de måste in i samhället”. Särskilt var det bostadsfrågan som måste lösas – genom Carl-Herman Tillhagens oförtröttliga insatser kunde 90 procent av alla svenska zigenare få en fast bostad och slippa ifrån de hälsovådliga tältlägren.

Alla problem var emellertid inte lösta i och med att lejonparten av zigenarna fick fast bostad. Det gällde också att de inte skulle isolera sig genom att låsa in sig i de egna bostäderna, låt vara att där fanns alla tidens moderna bekvämligheter. Det krävdes också miljöanpassning, skolgång för barnen, utbildning för de vuxna – många av dessa var analfabeter – och att männen fick tillgång till yrkesarbete. Som vi skall se nedan förblev så gott som alla av dessa problem dessvärre olösta.

Carl-Herman Tillhagens närmast hjältemodiga kamp för att få de svenska zigenarna att assimileras i samhället blev på flera sätt framgångsrik. Talrika representanter för denna folkgrupp blev verkligen assimilerade och detta trots motstånd från det etablerade samhället, som i stort betraktade zigenarna som paria, och de zigenare som inte hade någon som helst önskan att uppgå i majoritetskulturen.

Ni har säkert redan gissat, kära läsare, att Carl-Herman Tillhagens statligt understödda verksamhet att få zigenarna att anpassa sig till det svenska så kallade folkhemmets krav och normer hade varit otänkbar i dag. I dessa yttersta av dagar är det inte minoritetskulturerna som skall anpassa sig till majoritetskulturen, utan alldeles tvärtom – assimilering har blivit ett fult ord i en tid när den mångkulturalistiska ideologin regerar och alla kulturer påstås vara lika mycket värda och ingen kultur skall tillåtas vara normgivande.

imagesHYSZ46BG Professor emeritus Karl-Olov Arnstberg – persona non grata i PK-Sverige.

Om Tillhagen hade levt och varit verksam i dag och uttryckt de synpunkter han gör i TV-programmet från 1965 hade han med all sannolikhet avfärdats som rasist, ja kanske rentav som sverigedemokrat. Ungefär som professor emeritus Karl-Olov Arnstberg, född 1943, som var en respekterad etnologisk forskare och eftersökt föredragshållare ända tills han skrev boken Svenskar och zigenare (Carlssons förlag) 1998.

Med denna bok blev han, trots en mycket positiv recension som denna i Folket i Bild/Kulturfront 1/1999, i stort sett ansedd som persona non grata i den politiska korrekthetens ögon:

http://fib.se/fib_1/multikul.html

Arnstberg lyfter fram drag i den zigenska/romska kulturen som etablissemanget helt enkelt inte ville höra talas om. FiB/K-Recensenten skriver: ”Arnstbergs genomgång av läget för romerna visar…att situationen inte förbättras utan att de blir alltmer beroende av socialhjälp, arbetslösheten ökar, kriminalitet och asocialitet breder ut sig, alkohol och narkotikamissbruk tilltar.” Detta sker parallellt med att ingen annan så kallad utsatt grupp fått så mycket stöd och hjälp från samhället som just romerna.

Professor Arnstberg slår i sin bok hål på myten om zigenarkulturen som svag och i behov av massivt samhällsstöd. Tvärtom, menar han, är kulturen i fråga påtagligt stark i och med att den, under uppmuntrande tillrop från blödande hjärtan som exempelvis den ovan nämnde pedagogikprofessorn Arne Trankell och hans sentida efterföljare, vägrar att låta sig assimileras in i det svenska. Enligt Arnstberg blir den mångkulturalistiska ideologin till ”ett slags järnring kring det zigenska”.   

I en intervju i Svenska Dagbladet den 29 mars 2005 lägger Karl-Olov Arnstberg under rubriken ”Sveriges framtid oroar Arnstberg” fram sina synpunkter bland annat på följande sätt:

Romerna betecknas med rätta som förtryckta, och offer. Med det följer att vi ser dem som goda – och samhället som skyldigt. Det är där felet ligger. Att romerna ofta själva ställer till det för sig, att mycket är självförvållat, det går knappast att säga högt.

Hela intervjun här:

http://www.svd.se/kultur/sveriges-framtid-oroar-arnstberg_407713.svd

untitled Gatuartisten Dan Parks drift med den politiska korrekthetens syn på zigenare/romer.

Som så mycket annat i förhandenvarande samhällsklimat, kan och bör tilläggas. Hur zigenarkulturen i Sverige kommer att påverkas av inströmningen av romska tiggare från Östeuropa är ännu oklart, men det kommer sannolikt att vara ett angeläget ämne för vetenskapliga studier i en framtid. Om nu någon modig forskare skulle våga sig på detta.

Så mycket torde under alla omständigheter stå klart, och det är att Carl-Herman Tillhagens banbrytande arbete i zigenarfrågan på sin tid svårt förfuskats av senare generationers mångkulturalistiska demagoger och verklighetsförfalskare.

Sveriges viktigaste konstnär: hippien och geniet Dan Park

28 oktober, 2014

images143045JS Dan Park på Christiansborg i Köpenhamn.

http://www.dr.dk/tv/se/michael-jeppesen-moeder/michael-jeppesen-moeder-6#!/

Ni bara måste se dansk televisions reportage om den svenske gatukonstnären Dan Park! Klicka på länken ovan. Reportaget, som är gjort av den danske reportern Michael Jeppesen, är en halvtimme långt och skildrar Park i olika miljöer i Malmö och Köpenhamn.

Dan Fredrik Park (född Appelblad) är född i västerbottniska Tavelsjö 1968. Han är sedan 2004 verksam i Malmö efter att tidigare bland annat varit anställd på ett slakteri. Park har på bara några år blivit Sveriges mest omtalade konstnär efter att ha klistrat upp ett antal affischer med kontroversiellt innehåll på elskåp och liknande. Det ”svänger” numera betydligt mer om Park än om Muhammed-karikeraren Lars Vilks.

Park har flera gånger blivit dömd för brottet hets mot folkgrupp och dömdes senast i augusti 2014 till sex månaders fängelse. Dessförinnan hade polis på åklagarorder i värsta DDR-stil stövlat in i Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö och beslagtagit en stor del av de utställda tavlorna, varav en del skulle, som det heter på byråkratsvenska, destrueras. Galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom och dryga böter.

För ett par veckor sedan blev dock Dan Park överraskande försatt på fri fot. Den danska dokumentären börjar med att reportern Jeppesen möter honom i Malmö. Tillsammans med Rönnquist beger de sig till dennes galleri. Inför åsynen av en avbildad, naken kvinna i gallerifönstret tillstår Park att han aldrig slickat…ja, ni förstår nog.

untitledDan Parks gatukonst har bokstavligt talat varit fängslande – i vårt sorgliga DDR-Sverige.

Ty så där är han uppenbarligen, Dan Park. Gör och säger vad som faller honom in, något som framgår fuller väl av interiörerna på galleriet. Icke minst härmar han den engelske komikern John Cleese ur avsnittet om det tyska hotellbesöket i serien Fawlty Towers (Pang i bygget). Vilket går desto lättare eftersom Park inmundigat några öl dessförinnan. Röker gör han som en borstbindare. På frågan om han är sverigedemokrat nekar han och uppger att han i stället röstat på Djurens parti samt håller en passionerad utläggning om hur vi människor förtrycker djuren.

Det här mycket underhållande danska reportaget hade aldrig kunnat göras eller visas i Sverige. För det första är Dan Park en icke-person i Sverige som svarar för en konst, som kultur- och mediaetablissemanget inte vill ta i med tång. Bland annat har han framställt Momodou Jallow, beryktad talesman för Afrosvenskarnas riksförbund, vänsterpartist och en av Sveriges mest lättkränkta individer, som negerslav i kedjor. Detta i akt och mening att ironisera över begreppet ”rasism” och driva med de så kallade antirasisternas lättkränkthet och den sakrosankta politiska korrektheten.

Dessutom tror jag inte det finns många, om ens några, svenska TV-reportrar med den distans och avspända attityd till intervjuobjektet som Michael Jeppesen uppvisar i reportaget.

imagesYUF5P4NR Papper till papperslösa… Budskap som berör.

Dan Park använder i sin konst frekvent dubbelbottnade budskap, ironi och svart humor, något som fyrkantiga svenskar nästan omöjligtvis kan förstå. I stället för att försöka förstå är det ju så mycket lättare att gapa och skrika om föregiven rasism och anmäla, anmäla och åter anmäla. Således har nämnde Jallow på detta sätt lyckats få Park fälld för hets mot folkgrupp flera gånger, samtidigt som detta naturligtvis gjort konstnären mer omtalad för varje gång. Paradoxalt nog har därför Jallow gjort Dan Park en stor tjänst.

Här mer om Dan Parks danska äventyr:

http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/forening-vill-stoppa-dan-park/

I det danska reportaget får vi se hur det förbereds för en utställning av några av Parks alster i Köpenhamn. Precis före vernissaget nås man dock av beskedet om, att utställningen avlysts på grund av dödshot mot medlemmar i galleristens familj. Det är ju så våra behjärtansvärda ”antirasister” agerar – hot, skadegörelse, gap och skrik och våld. Mot slutet av programmet får dock Jeppesen ett mobilsamtal som informerar om att Dansk Folkeparti ordnat så att nio av Parks tavlor kommer att visas för 120 inbjudna besökare i en lokal i anslutning till slottet Christiansborg i Köpenhamn, där folketinget huserar.

1392019_10152449020548616_3572520341005970284_n Budskap som inte behöver någon kommentar.

Sedan lyckas även det danska Trykkefrihedsselskabet få tag på en lokal i Österbro, där sådan konst som förpassat Dan Park i fängelse i censurens och åsiktsförtryckets Sverige kan visas upp. Den utställningen pågår ännu i skrivande stund.

Michael Jeppesens slutsats beträffande Dan Park är att denne använder rasism i sitt uttryckssätt men att han varken i hjärna eller hjärta är rasist eller nazist, som ”antirasisterna” aldrig tröttnar på att skälla honom för. Mest av allt är han kanske som person en litet vilsen hippie vars konst, mitt i all sin ”trashighet”, är påfallande sofistikerad och kräver en hel del tankearbete. Jag skulle vilja hävda att Parks är det största artistiska geni vi för närvarande har.

Något som det enkelspåriga, endimensionella och uppriktigt sagt korkade officiella Sverige helt enkelt inte klarar av i alla sin förstockade vänsterdominans.

Sverige: moralisk stormakt eller ansvarlös bananrepublik?

5 september, 2014

10429278_10205102843269759_4567935141673519309_n Demonstranterna krävde frigivande av den fängslade svenske konstnären Dan Park under temat: Free Dan Park – Free Sweden.

Den 3 – 4 september arrangerade bland andra det danska Trykkefrihedsselskabet en demonstration utanför Sveriges ambassad i Köpenhamn som en protest mot fängslandet av den svenske konstnären Dan Park.

Det var den 21 augusti som Park dömdes till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp för nio av de bilder han ställde ut på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö i somras. Samtidigt dömdes galleristen Henrik Rönnquist till dryga böter  inom samma brottsrubricering. Rönnquist tillhörde talarna vid demonstrationen.

Efter denna manifestation på temat Free Dan Park – Free Sweden avgick ett så kallat Ship to Malmö från Nyhavn i Köpenhamn för ett workshop på Gustaf Adolfs torg i Malmö.

10603801_10205102844109780_6868600950582274568_n Henrik Rönnquist utanför Sveriges ambassad i Danmark.

Domarna visar enligt mitt förmenande att i det Sverige, som statsminister Fredrik Reinfeldt kallat en ”moralisk stormakt”, är yttrandefriheten på väg att bli en lyxvara förunnad de patenterat politiskt korrekta. Tidigare dömdes den sverigedemokratiske politikern Michael Hess i Karlskrona till böter enligt samma lag, för att på Facebook ha uttryckt att islam och våldtäkter hör ihop.

Sverige, som har mångfaldigt större immigration än alla övriga nordiska länder, har nu blivit ett avskräckande exempel i Danmark. Den skönlitteräre författaren Jens-Martin Eriksen anser att Dan Park är ett offer för Sveriges ”relativistiska antirasism”, enligt vilken man endast kan vara rasist om man kränker personer av utländsk härkomst. Att rasism kan förekomma i andra kulturer än i den svenska är något som bortses från.

Eriksen menar enligt den svenska sajten Dispatch International:

I domen ignoreras konsekvent det faktum att Dan Parks bilder har karaktären av karikatyrer.

Hela artikeln här:

http://www.d-intl.com/2014/09/05/dansk-forfattare-falsk-antirasism-har-blivit-svensk-statsideologi/

images Exempel på Dan Parks konst.

Domen i Malmö tingsrätt, som sannolikt är den första fällande domen i västvärlden i ett ”yttrandebrott” sedan den engelske historieskribenten David Irving dömdes för att ha förnekat Förintelsen i Österrike 2005, kan på goda grunder betecknas som uttryck för amatörmässighet och okunnighet. Juristerna har inte förmått se bortom ytan och de olika bottnar som kan anas i Parks konst.

Just av den anledningen bör inte heller domstolar ägna sig åt att bedöma konst, vare sig i Sverige eller annorstädes. Gör man det är man inne på en mycket farlig väg som kan öppna slussarna på vid gavel för diktatursträvanden, där endast det ängsligt politiskt korrekta till slut tillåts.

Reinfeldt har ordat om Sverige som en ”moralisk stormakt”. Jag skulle snarare vilja påstå att Sverige riskerar bli en ansvarslös bananrepublik på god väg att bli åtminstone en halvdiktatur – om vi inte redan är där. Domarna mot Hess, Park och Rönnquist tyder på det.

Fotnot: Uttrycket ”bananrepublik” myntades av den amerikanske humoristen O. Henry och syftade då på Honduras. Det används i förklenande syfte om länder som kan anses vara behäftade med grava tillkortakommanden av skilda slag.