Posted tagged ‘David Reinhold Hansson’

Mina prylar (2): Tyskt porslinstorn

24 april, 2015

23-24 april 2015 007 Tyskt porslinstorn, vars användningsområde framgår av bilden. Foto: Tommy Hansson

I min ägo finns ett flera gånger med Karlsons klister lagat porslinstorn av det originella slaget som en gång var i min farfars ägo. Det stod sedan på min fars skrivbord i föräldrahemmet innan jag övertog det. Tornet, ett par decimeter högt, har länge använts som cigarretthållare, men om detta är den ursprungliga funktionen är jag inte hundraprocentigt säker på.

Att föremålet i fråga kommer från Tyskland framstår som tydligt. På en sida av tornet står i en ruta: ”Patent Robert Persch Mildeneihen”, namnet med frakturstil. På motstående sida står helt i frakturstil: ”Balinbürstentrockner”. Det är i alla fall så jag tolkar det, vad det nu kan betyda.

Min farfar, handelsträdgårdsmästaren David Reinhold Hansson (1888-1959), var yngst av sex syskon och bördig från Holmetorps gård i Askeby socken i Östergötland. I unga år lämnade han hemmet för att genomgå utbildning på en trädgårdsskola utanför Uppsala. Han ville komma bort från föräldrahemmet, där han inte kom överens med sin far, Carl August Hansson, som tillhörde bygdens större jordägare och var nämndeman.

1934 flyttade David till Salems socken en mil utanför Södertälje med hustrun Elvira Hansson (alltså min farmor) och åtta barn. Där inköpte han de tre ställena Svalängen, Hagaberg och Folkesta med vidhängande åker- och skogsmark. Farmor dog redan 1945, sex år innan jag föddes. Min pappa, Bror Hansson (1920-99), var det enda syskonet som följde i sin fars fotspår och blev trädgårdsmästare även han. Vid farfars frånfälle övertog han trädgårdsmästeriet.

Jag reste tillsammans med min far och en kusin 1997 runt i de gamla slättrakterna och besåg några av de gamla ställen, där mina förfäder på fädernet hållit till. Jordbrukare och torpare varenda en. Strax därefter sammanställde jag ett litet kompendium innehållande den släkthistorik jag fått fram via studier av gamla kyrkböcker, varav den äldsta från slutet av 1600-talet. Ett fascinerande arbete, även om jag inte hittade några märkvärdigheter.

En släkting vi stötte på, tillhörande släkten Wärnelius, kunde visa upp ett mäktigt ölkrus han meddelade oss att min farfar hade inhandlat på en resa i Tyskland när 1900-talet var ungt. Det var en bröllopspresent till farfars syster Hilda, gift Wärnelius. David och Hilda var för övrigt de enda av de sex syskonen som gifte sig och bildade familj.

Det är fullt tänkbart att min farfar, som jag minns ganska väl trots att jag var endast sju år när han föll ifrån, köpte cigarrettstället – om det nu är ett sådant – under sin för oss tidigare okända Tysklands-resa. Vad jag vet rökte dock inte farfar cigarretter – däremot var han storkonsument av cigarriller (Havanna 2) samt svagdricka. Fimparna sparade han i skåpen för den händelse ett nytt världskrig skulle bryta ut och det blev tobaksransonering.

En kul och kitschig pryl är det i alla händelser!