”För att ta sig fram inom den svenska sjukvården måste man vara kunnig, påstridig och vältalig.”
Sverigedemokraternas sjukvårdspolitiske talesman Per Ramhorn, Malmö hänvisade till ovanstående yttrande av Jerzy Einhorn när han i Södertälje stadshus den 23 april föreläste om sjukvårdspolitik på inbjudan av SD Södertälje/Nykvarn. Jerzy Einhorn (1925-2000) var professor i radioterapi, riksdagsman för KD 1991-94 och förintelseöverlevare och kunde det svenska sjukvårdsväsendet utan och innan.
SDs vårdpolitiska talesperson, Per Ramhorn, menade att det är fullt möjligt att få bort vårdköerna. Foto: Tommy Hansson
Jag vågar nog påstå att det sistnämnda omdömet även gäller Per Ramhorn, född 1967, som varit riksdagsledamot sedan 2010 och dessförinnan sjukvårdsanställd sedan 25 år. Tyvärr är det dock långt ifrån alla patienter som besitter alla tre av de nämnda egenskaperna, vilket i värsta fall kan leda till en för tidig död. Ramhorn tog upp exemplet Bertil, som hade bukspottskörtelcancer men blev opererad alltför sent för att kunna överleva.
-Svensk sjukvård var länge en internationell förebild, men så är tyvärr inte längre fallet, konstaterade Ramhorn inledningsvis och tog upp de allt längre vårdköerna och väntetiderna. Vårdköerna ökade dessutom ännu mer när vi ”begåvades” med ett regeringsskifte hösten 2014.
Sverige har i dag Europas längsta vårdköer, låt vara att vården är bra när man väl får den. Uppfyllelsen av vårdgarantin omfattande 90 dagar innan man får träffa en specialistläkare sjunker år från år – nationellt ligger garantiuppfyllelsen på 62 procent men är inte ens 50 procent i exempelvis Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands landsting.
Många i publiken i fullmäktigesalen Demokratin lyssnade uppmärksamt på Per Ramhorns orientering om SDs sjukvårdspolitik. Foto: Tommy Hansson
-Den kommande sommaren när många semestrar skall tas ut kan bli kritisk för de svenska sjukhusen, varnade Per Ramhorn som kritiserade den svenska sjukvårdens undermåliga organisation beträffande icke minst de anställdas arbetstider. Det behöver dock inte se ut så här. SD föreslår en ny nationell reform i form av en patienträttsgaranti. Vi menar att det här förslaget, som är inspirerat från Danmark, kan leda till att vårdköerna minskar kraftigt.
En central uppgift blir, menade Ramhorn, att landstingen upprättar fungerande samverkansavtal med privata och offentliga vårdgivare inrikes och utrikes i syfte att vid behov kunna garantera att vårdgarantin efterlevs. Dålig samordning leder till dödsfall. Bertils liv hade kunnat räddas om han snabbt opererats i ett annat landsting eller annat land.
-Förstärk och tydliggör befintlig lagstiftning, deklarerade Ramhorn och exemplifierade återigen med Danmark, där det finns ett starkare patient- och medborgarperspektiv. Dessutom behövs ett ökat antal vårdplatser – i dag finns 25 000 i landet – och ett ökat antal vårdanställda som vill vidareutbilda sig. Det behövs fler specialistsjuksköterskor (en orsak till inställda operationer är brist på sådana) och en bättre utbildning för undersköterskor. SD vill renodla vårdyrkena mycket mer än vad nu är fallet.
Per Ramhorn avtackades av föreningsordföranden Joachim Hagström med Södertäljeskålen Foto: Tommy Hansson
Per Ramhorn räknade upp flera SD-förslag för en bättre sjukvård:
Utökad rätt till heltid i offentlig sektor.
Utökad rätt till deltid.
Möjligheter att utbilda sig på arbetstid.
Avskaffa karensdag för vård- och omsorgspersonal.
Bidrag till läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal i glesbygd.
Rätt kompetens på rätt plats.
Legitimation för undersköterskor.
-Ett problem är den starka befolkningsökningen – i dag har Sverige omkring tio miljoner invånare – och den ökade invandringen har inte gjort situationen bättre, underströk Per Ramhorn. I Sverigedemokraternas perspektiv skall man få full vård om man är svensk medborgare, är man asylsökare utan medborgarskap skall man kunna få akutvård eller vård som inte kan anstå.
Ramhorn poängterade att det är fullt möjligt att avskaffa vårdköerna. Han öppnade även dörren för att skattehöjningar kan bli nödvändiga:
SD Södertäljes Andreas Birgersson och Alex Nilsson hjälper Per Ramhorn med tekniken före mötet. Foto: Tommy Hansson
-Men då skall pengarna också gå till vården och inte till miljövänliga bussar eller något annat. Vi har bjudit in alla andra partier att diskutera situationen i vården, men de har inte varit intresserade. Det är ett skamligt politiskt spel som medför att patienter far illa. Även tandvården är ett stort problem.
Vad som framgick tydligt av Per Ramhorns mycket uppskattade lägesorientering var att Sverige, som en gång var världsledande inom sjukvården, halkat efter betänkligt. Många andra länder har gått om oss. Det är hög tid att ändra på detta!
Ledande lokalpolitiker från åtta KF-partier – Vänsterpartiet lyste med sin frånvaro. Foto: Tommy Hansson
Ett återkommande evenemang i Södertälje är den så kallade Medborgardagen, traditionellt avhållen i Stadshuset. Jag är stundom kritisk till kommunens jippon, men just Medborgardagen menar jag nog vara en tradition värd att slå vakt om. Temat i årets upplaga var demokrati och hur denna bäst utvecklas.
Årets upplaga av Medborgardagen arrangerades i alltså i Stadshuset på Campusgatan 26 – beläget alldeles i närheten av pendeltågsstationen Södertälje centrum – lördagen den 14 oktober. Som vanligt hade rätt mycket folk mött upp för att ta del av kulturaktiviteter av typ serbisk, persisk och orientalisk dans samt svensk vis- och barbershopsång. Även polisen passade på att demonstrera sin verksamhet utanför stadshusbyggnaden.
Beata Kuniewicz (SD) menade att respekt för olika åsikter är en avgörande kommunal fråga. Foto: Tommy Hansson
Dessutom bjöd Nassim Al Fakir enligt det tryckta programmet på ”glädje, humor och musikalitet”. Jag behöver nog inte tillägga att jag skippade Clara Henrys utgjutelser om ”mens, feminism och YouTube”.
Huvudnumret för mig i egenskap av SD-politiker var den del av programmet som kallades ”Parlamentet” som avhölls i stadshussalen Demokratin, där kommunfullmäktige sammanträder ungefär en gång i månaden.
Kören Vox Humana framförde sånger av bland andra Hans Alfredsson och Tage Danielson. Foto: Tommy Hansson
Efter en inledande presentation av KF-ordföranden Besim Aho (S) samt sång av kören Vox Humana fick gruppledarna för de nio partierna i fullmäktige (kanske inte alltför knepiga) frågor av ståuppkomikern Lasse Karlsson, ofta anlitad som konferencier och presentatör i kommunala sammanhang.
Ja, i realiteten fanns bara åtta partier representerade – Vänsterpartiet lämnade av för mig okänd anledning walk-over. Förutom de partier som finns representerade i riksdagen deltog även Joakim Granberg från det lokala Realistpartiet.
Komikern och konferencieren Lasse Karlsson ställde frågor. Foto: Tommy Hansson
Sverigedemokraterna i Södertälje företräddes som sig bör av sin gruppledare Beata Kuniewicz. Hon fick i likhet med övriga politiker på plats frågan vilken kommunal fråga som var viktigast i ett demokratiperspektiv. Hon svarade att det viktigaste var respekten för att det finns olika åsikter bland partier och människor och att dessa måste få framföras i full frihet.
Stadsdirektören Rickard Sundbom och KS-ordföranden Boel Godner hjälptes åt att öppna Medborgardagen. I bakgrunden syns medlemmar i Stadshuskören. Foto: Tommy Hansson
Eljest hade man kanske väntat sig en något större uppslutning från allmänheten kring den här presentationen av den kommunala demokratin som gruppledarna, inklusive kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S), bjöd på: bänkraderna i salen var tämligen glest besatta. Eller vid närmare eftertanke kanske inte. De politiska partierna har som bekant fått det allt svårare att attrahera intresse och har ibland svårt att rekrytera folk till kommunala nämnder och styrelser.
SD-profilerna Beata Kuniewicz och Magnus Jonsson har funnit varandra utanför Stadshuset. Foto: Tommy Hansson
Nåväl, gruppledarna (och särskilt då Beata med mina föga neutrala ögon sett) gjorde säkert så gott de kunde liksom Lasse Karlsson. I anslutning till aktiviteten serverades kaffe och princesstårta samt gavs möjlighet för dem som så önskade att fika med politikerna.
Mattias Bäckström Johansson i samspråk med SD Södertäljes Simon Simonsson. Foto: Tommy Hansson
Sverigedemokraterna Södertälje/Nykvarn gästades den 13 juni av SDs energipolitiske talesman, riksdagsledamoten Mattias Bäckström Johansson. Denne höll i fullmäktigesalen Demokratin i Södertälje stadshus en i flera avseenden kärnfull föreläsning inklusive powerpoint-bilder.
Det intresserade auditoriet från Södertälje, Nykvarn och några intilliggande kommuner bjöds på en rejäl genomgång i ämnet energi uppdelad i två avsnitt. Första delen handlade om det energipolitiska läget i Sverige medan del två sammanfattade partiets synsätt på området. I pausen fick Mattias tillfälle att bekanta sig med de lokala SDarna.
Mattias Bäckström Johansson kunde konstatera, att Sverige har varit bra på att hushålla med energin och att minska beroendet av fossilbränslen. Eldningsolja har exempelvis till mycket stor del ersatts av värmepumpar och fjärrvärme. Och trots en 25-procentig befolkningsökning sedan 1971 har energiförbrukningen varit konstant.
Utvecklingen har resulterat i att koldioxidutsläppen i Sverige minskat till endast 19 gram C02 per kilowattimme (kWh), att jämföra med den globala siffran 528. Det är dock inget som biter på miljöfanatikerna, som exempelvis enligt regeringsbeslut syftar till att fasa ut transporter baserade på fossilbränslen fram till 2030.
Auditoriet i Demokratin fick en rejäl genomgång om energiläget i Sverige samt den sverigedemokratiska energipolitiken. Foto: Tommy Hansson
– Det där är ju bara fantasier, kommenterade Mattias Bäckström Johansson. Han var starkt kritisk till alla orealistiska experiment som den rödgröna regeringen är i färd med att utsätta befolkningen och företagen för. Av landets kärnkraftverk är Oskarshamn 2 taget ur bruk, och i slutet av juni stänger Oskarshamn 1. Ringhals 1 och 2 läggs enligt regeringsplanerna ner 2019 respektive 2020.
-Det är tragiskt, vi har ju allting men regeringen väljer ändå att lägga ner kärnkraftverken innan deras kapacitet ebbat ut. I slutändan blir det elkonsumenterna som får betala för alla konstigheter. Om utvecklingen håller i sig kommer regeringen tvingas stänga av eltillförseln tidvis på grund av elbrist.
Den huvudlösa svenska energipolitiken med satsning på helt otillräckliga energikällor som vind- och solkraft är ett resultat av att verklighetsfrämmande miljödogmatiker i och utanför Miljöpartiet, i kölvattnet av kärnkraftsomröstningen 1980 enligt vilken alla kärnkraftverk skulle vara avvecklade till 2010, fått ett alltför stort och destruktivt inflytande.
Mattias Bäckström Johansson är som tidigare ingenjör och kraftoperatör i Oskarshamn synnerligen väl insatt i energipolitiska spörsmål. Foto: Tommy Hansson
Personer som vill förvandla Sverige till en energifattig sörgårdsidyll, en utopi som om den genomförs skulle omöjliggöra fortsatt välfärd och internationell konkurrenskraft för Sveriges del.
Mattias Bäckström Johansson klargjorde att Sverigedemokraterna driver en energipolitik som är ämnad att säkerställa en prisvärd och tillförlitlig energiförsörjning för såväl hushåll som näringsliv.
-Kärnkraft är, liksom vattenkraft och fjärrvärme, viktig för Sveriges energiproduktion. SD vill satsa på utbildning och forskning inom kärnkraftsteknik och stoppa effektskatten. Vidare vill SD att gränsen vid maximalt tio samtidigt drivna kärnkraftverk skall slopas. Staten skall finansiera forskning kring fjärde generationens kärnkraftverk, som det nu är tvingas branschen stå för alla kostnader.
Sammanfattningsvis bjöd Sverigedemokraternas energipolitiske talesman Mattias Bäckström Johansson, född 1985, på en verkligt intressant och överskådlig genomgång av energiläget i riket i allmänhet och SDs energipolitik i synnerhet. Vill man vitsa till det litet kan man säga att hans presentation var såväl kraftfull som kärnfull.
Dagen till ära hade kommunen hissat tre blågula nationsflaggor utanför Stadshuset. Foto: Tommy Hansson
Eftersom Mattias arbetade som kraftoperatör vid Oskarshamns kärnkraftverk innan han invaldes i riksdagen 2014 råder det heller inga tvivel om att han kan sina saker och det med råge!
Fotnot:Om Mattias Bäckström Johanssons energipolitiska föreläsning kan även läsas på https://sodertalje.sd.se/.
Oscar Sjöstedt ansåg att det är hög tid att fälla regeringen Löfven-Romson. Foto: Tommy Hansson
Den 17 november hade Sverigedemokraterna Södertälje fint besök i form av partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt.
Oscar hade av naturliga skäl valt att i första hand föreläsa om SDs ekonomiska politik, men han kom även in på allmänna och i en del fall mer överhängande frågor.
– Nu är vi i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, menade Oscar. Miljöpartiet har helt ”tappat det” och framförallt då förnuftet. Stefan Löfven har ingen rolig sits då han är i händerna på MP och V.
Trots regeringens tal om att införa gränskontroller för att hindra IS-terrorister från att ta sig in i Sverige, ansåg Oscar Sjöstedt, händer det ingenting. Lika många väller in i vårt land som tidigare.
– Moderaterna och Kristdemokraterna har faktiskt haft en del rätt bra förslag, framhöll Sjöstedt och fyllde på med att det är självklart att vi måste stänga gränserna mot Tyskland och Danmark varifrån i praktiken alla invällande – flyktingar, socialturister, presumtiva terrorister från IS eller andra terrorgrupper – kommer.
Oscar Sjöstedt föreläste på temat SD-budgeten för 2016-2019 och redogjorde för de besparingar SD föreslagit för att kunna genomföra nödvändiga satsningar. Ett enda exempel:
– Vi säger nej till regeringens planer på att staten skall köpa på sig skog och frigör därmed pengar som kan användas på bättre sätt.
Auditoriet i Stadshuset lyssnade intresserat på Oscars föreläsning. Foto: Tommy Hansson
Vidare avvisar SD regeringens skattechock, där ett av förslagen är att införa en skatt för äldre som vill fortsätta jobba efter uppnådd pensionsålder. Därmed tar man bort incitamentet för dem som känner sig friska och starka nog att fortsätta arbeta till 67, 70 eller kanske till och med 75 års ålder.
Sjöstedt kom vidare in på marginalskatten, ett område där Sverige för närvarande intar andraplatsen i världen. Bara den lilla ön Aruba i Västindien, som utgör ett av fyra autonoma länder i konungariket Nederländerna, har högre marginalskatt.
– Om regeringen dock förverkligar sina planer på att höja marginalskatten till 60 procent blir vi världsledande på marginalskatter, underströk Oscar Sjöstedt.
Denne framhöll vidare att om man höjer skatterna hela tiden för att få in mera pengar till statskassan så nås till slut en brytpunkt, där skatteintäkterna minskar. Detta enligt den så kallade Laffer-kurvan, uppkallad efter den amerikanske nationalekonomen Arthur Laffer.
– När skatterna höjs hela tiden slutar folk till sist att jobba, eftersom detta inte längre är lönsamt. Andra flyttar utomlands.
En av S-MP-regeringens idéer är att införa skatt på kärnkraft, berättade Sjöstedt vidare. Framförallt MP vill därmed ”bakvägen” avskaffa kärnkraften i Sverige genom att göra den olönsam.
– Löfven som gammal fackföreningsboss är nog medveten om kärnkraftens betydelse för den svenska industrin, men han måste också hålla MP på gott humör.
Oscar Sjöstedt uttryckte också sin och SDs oro för utvecklingen inom den svenska skolan.
Oscar Sjöstedt var bland annat kritisk till regeringens planer på att köpa upp skog för statens räkning. Foto: Tommy Hansson
– Ni har säkert sett resultaten av de så kallade PISA-undersökningarna, där Sverige alltid hamnar i botten bland västvärldens skolor vad gäller väsentliga kunskaper och färdigheter. Det är mycket oroväckande. Vi behöver bland annat karriär- och certifieringslyft för lärare, fler vägar in i läraryrket, mer personal på skolorna, ökad digitalisering och att landsortsskolorna behålls.
En annan hjärtefråga för Sverigedemokraterna, förklarade Sjöstedt, är att säkra de svenska industriernas fortbestånd genom att bland annat tillse, att det finns tillräckligt med folk inom industrin, icke minst gymnasieingenjörer som det råder enskriande brist på.
Sverigedemokraterna tillbakavisar också planerna på höjd bensinskatt och förespråkar återbetalning av drivmedelsskatt, liksom en höjd milersättning för användande av egen bil under tjänsteutövning, vilken legat stilla på samma nivå – 18.50 kronor – sedan 2007.
En av de viktigaste och mest överhängande uppgifterna för SD i nuläget, deklarerade emellertid Oscar Sjöstedt, är alltså att se till att regeringen Löfven-Romson försvinner:
– Vi är beredda att rösta med alliansens UO-motioner (UO=utgiftsområden). Vi är i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, som så uppenbart bevisat att den inte är vuxen uppgiften med den oförändrat höga asylinvandringen.
Vi kan bara hoppas och bedja för att SD kommer att lyckas med den uppgiften och att inget terrordåd hinner inträffa i landet innan dess.
På bilden syns i en fikapaus från vänster SD-politikerna Tony Skillinghaug, gruppledare Beata Kuniewicz och Tommy Blomqvist. Foto: Tommy Hansson
Efter Oscars Sjöstedts föreläsning och powerpoint-presentation med siffror och diagram följde många frågor från de närvarande medlemmarna i Stadshusets stora sal Demokratin, där kommunfullmäktige vanligen sammanträder. Oscar berättade även att han är den av partiets ekonomisk-politiska talepersoner som tjänstgjort längst. De tidigare i samma befattning har varit Johnny Skalin, Erik Almqvist och Sven-Olof Sällström.
Som tack för Oscar Sjöstedts mycket uppskattade insats i Södertälje denna novemberkväll överräckte SD Södertäljes medlemsanvarige Tommy Blomqvist en papperskasse innehållande en blomsterbukett och en chokladask.
Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.
Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.
Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…
Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).
Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson
I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.
Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:
Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”
Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).
Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson
Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.
Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.
Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.
Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!
Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.
Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.
En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson
Södertälje ÄR en trevlig – och vacker – stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!
Det diskuteras i stort sett överallt just nu huruvida det kommer att bli något av det av Stefan Löfven aviserade extra valet tänkt att hållas den 22 mars. Det ryktas om att det förs något slags förhandlingar mellan rödgröna och allians om möjliga vägar att sätta stopp för detta, i så fall det första vi haft i det här landet sedan 1958.
Se länken till tidningen Veckans Affärer överst.
Diskussionerna handlar enligt uppgift om hur Sverige skall kunna regeras av en minoritetsregering och hur denna skall kunna få igenom sin budget utan störande inslag, som att Sverigedemokraterna (SD) i kraft av sin vågmästarroll kan påverka situationen. På många sätt kan man se det vämjeliga schackrande som nu tycks pågå som led i en krigföring riktad mot SD men i förlängningen mot själva den svenska demokratins livsnerv.
Nya moderatledaren Anna Kinberg Batra känner sig för sin del helt bekväm med att majoritetsprincipen, själva fundamentet för demokratin som vi känner den, kan komma att upphävas till förmån för ett lagstadgat minoritetsregerande:
Karin Enström – misslyckad försvarsminister och förespråkare av massinvandring.
Det har i dagarna uppmärksammats att Anna Kinberg, som hon då hette, i en riksdagsmotion 2001 gick i bräschen för ”fri invandring”. Gränserna skulle enligt motionen öppnas på vid gavel. Problemet var bara att den ”svenska välfärden” stod i vägen för ett sådant ”friare och öppnare Sverige”.
Motionen, som förutom av Kinberg även undertecknats av Per Bill, sedermera försvarsministern Karin Enström, Henrik S. Järrel, Lars Lindblad och Gunnar Axén, kan i helhet läsas här:
I motionens sista stycke inskärps bland annat vikten av att bekämpa motståndarna till den saliggörande fria invandringen och ”öppenheten”:
I denna kamp, som vi tror blir en av 2000-talets stora strider, syns redan de första striderna, både intellektuellt och rent fysiskt.
Bloggaren talar på SDs landsdagar i Göteborg 2011.
Det är av allt att döma för att rädda denna utopiska vision om det ”fria och öppna Sverige”, som Kinberg Batra tillsammans med andra demokratins dödgrävare nu undersöker möjligheterna att tumma på demokratin och ställa det hatade SD offside.
Den nya moderatledaren och hennes meningsfränder inom sjuklövern sitter dock fast i en rävsax, ty helt oavsett om man stoppar nyvalet eller inte så kommer Sverigedemokraterna med nödvändighet att gynnas. I valet 2018 kommer SD nästan säkert passera Moderaterna, som redan nu tvingas vidkännas medlems- och väljartapp till SD. Talrika M-politiker ute i bygderna, tvivelsutan ”lantisar” med Kinberg Batras föraktfulla maktretorik, talar nu om behovet av samarbete med SD.
De har helt enkelt tröttnat på Moderaternas/Högerpartiets tragiska metamorfosering från ett traditionellt liberalt-konservativt parti med riktiga ledare som Jarl Hjalmarson och Gösta Bohman till ett ideologiskt rosafärgat massinvandringsparti med HBTQ-preferenser och militär nedrustningspolitik.
Jag tillåter mig avrunda med den inte särdeles uppbyggliga insikten, att Sverige med expressfart är på väg att förvandlas från en stabil västerländsk demokrati till en renodlad islamiserad bananrepublik där IS-celler säkerligen redan finns på plats.
Förarbetet har gjorts av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med sin extrema massinvandringspolitik – båda rymde fegt fältet med svansen mellan benen när de insåg att det skulle bli valförlust – som nu övertagits av en sällsam koalition bestående av ett snabbt degenererande sosseparti och ett vidskepligt miljöknäppisparti vilka har en patologisk faiblesse för odugliga arabiska terrorister och tillika ett lågande hat mot komptetenta judiska demokrater.
Frågan är vad han skrattar åt.
I spetsen för detta rövarband, som nu med gemensamma krafter hotar ödelägga den svenska demokratin, står en misslyckad svetsare och grötmyndig, sluddrande fackpamp som skämmer ut oss utomlands, vilken invecklar sig i den ena lögnen efter den andra så att han till slut inte själv kan hålla reda på vad han sagt föregående dag.
Frågan är hur långt de kan gå när det gäller att förstöra vårt fosterland innan Sverigedemokraterna får tillräckligt mycket att säga till om. Frågan är öppen.
Delar av SD Södertäljes KF-grupp i fullmäktigesalen Demokratin. Foto: Tommy Hansson
I dag är det dagen före min födelsedag: den 21 november fyller jag 63 år om jag överlever natten.
Det har varit en tämligen bra dag, helt i partipolitikens tecken, tycker jag. Strax före lunch hade jag besök av Arnold Boström, ”stark man” i SD Huddinge och en gång i tiden SD riks partikassör.
Jag hade tidigare tillfrågats om jag ville medverka i Radio SDs sändningar i Stockholm. Givetvis tackade jag ja till detta hedersuppdrag. Arnold och jag gick nu igenom hur vi skulle lägga upp mitt debutprogram omfattande några politiska inlägg samt lämplig musik att spela i pauserna.
Utan att avslöja för mycket om programinnehållet kan jag säga att en del troligen kommer att handla om det organiserade tiggeriet samt att musiken kommer att framföras av Ensemble Pechlin. Behöver nog inte säga att det skall bli spännande och, som sagt, hedrande!
Alldeles bortkommen känner jag mig trots allt inte i sammanhanget. Jag har tidigare varit med och gjort närradioprogram samt har även jobbat i 13 år som talboksinläsare och har således god studio- och inspelningsvana.
Efter en lunch bestående av två ostkorvar med bröd satte jag genast igång med att skriva manus till min insats i programmet, vilket skall spelas in i morgon fredag. Jag var så gott som klar när det blev dags att per buss ta mig till vår partilokal för möte med KF-gruppen.
När bussen stannat i centrala Södertälje kom en man jag aldrig sett förut fram och framförde på ett ungefär detta budskap: ”Tack för det fina arbete inom politiken du gör för landet. Fortsätt med det, du gör en fantastisk insats!” Därefter skakade han varmt min hand innan han steg av och gjorde tummen upp när han passerade mitt fönster utanför bussen.
Måste säga att detta spontana uppskattningsbevis värmde hjärterötterna!
Mötet i lokalen syftade till att nominera våra partirepresentanter till det 30-talet nämnder, råd och styrelser samt nämndemän i tingsrätten vi tilldelats i kraft av 13,3 procent i kommunvalet och resulterande nio mandat och fem ersättarplatser i fullmäktige.
Listan med nomineringar har jag nu skickat in till sekreteraren i kommunens valberedning för fastställande i fullmäktiges budgetmangling den 15 december.
Sommarvy från gång- och cykelbron mot inre Maren. Foto: Tommy Hansson
Hösten är utan tvivel den brådaste tiden för en kommunpolitiker, enkannerligen så här ett par månader efter ett val. Jag trivs bra med dessa aktiviteter, men det gäller att inte halka in i den negativa stress som alltför lätt infinner sig om man inte har litet distans till det man sysslar med.
Vad som gäller är att ta en sak i taget och göra så gott man kan utan att gå upp alltför mycket i varv. Jag tycker nog jag blivit ganska bra på detta, men så är jag också inne på tredje partiet och tolfte året som kommunalpolitiskt aktiv i min hemstad Södertälje. Icke minst viktigt är att inte beröras alltför mycket av lokapressens ofta osakliga kampanjjournalistik, som jag eventuellt får anledning återkomma till här.
I morgon blir det uppgång tidigt för ett möte med kommunstyrelsen klockan 8.30. Och på kvällen alltså inspelning av mitt jungfruprogram i Radio SD – får be en liten bön för att rösten skall hålla. Avkopplande aktiviteter samt vila väntar dock på lördag-söndag, och lördag om en vecka tänkte jag ha en liten fest.
Nu säger jag och min enarmade och enbenta tyghareflicka Tufsan god natt för idag. I morgon är jag ett år äldre!
Det är söndag efter en stressig men rolig vecka i valrörelsen. Äntligen tid över att skriva ett inlägg på min älskade blogg igen. Tänkte i all enkelhet berätta i ord och bild om vad som sig tilldragit i smått och litet större.
Jag börjar med tisdagen den 26 augusti. Då blev jag intervjuad av den utmärkta danska tidningen Jyllands-Posten, vilket skedde i ett av de så kallade tysta rummen på kommunalrådskansliet i Stadshuset där jag har min kommunala arbetsplats. Intervjuaren var en ung dansk som hette Lasse, vilken lyckligtvis talade en fullt förståelig danska.
Frågorna kretsade, föga oväntat, kring Södertäljes identitet som invandrarstad och den tilltagande strömmen av syriska immigranter. Precis som då JP intervjuade mig i vintras. Fick också en del frågor om varför jag valt att engagera mig i Sverigedemokraterna – många tycks av någon anledning vara intresserade av detta, varom mer nedan – vilket skedde på grund av mitt engagemang i försvarsfrågan.
Ett par timmar senare var det dags för höstens första möte med stadsbyggnadsnämnden, och därefter följde deltagande i en debatt anordnad av fackförbundet Kommunal vilket emellertid lyckats uppbåda endast vid pass ett 20-tal åhörare i den stora sammanträdessalen Demokratin, där fullmäktige håller sina möten. Det såg onekligen aningen ödsligt ut.
Dekorativt landmärke i Södertälje vackra stadspark: skulptur uthuggen ur blixtdrabbad trädstam med skyddshelgonet Sankta Ragnhild överst. Foto: Tommy Hansson
Jag skall inte neka till att jag varit en smula nervös inför denna debatt mellan de åtta kommunstyrelsepartiernas gruppledare, eftersom min erfarenhet av denna typ av evenemang är begränsad. Tyckte dock det gick rätt bra – kände mig skärpt men ej nervös, när jag satt där på podiet, och tror inte jag gjorde bort mig alltför mycket.
På onsdagen hölls sedvanlig gruppledarträff inför kommunstyrelsesammanträdet nästa vecka i ett av Stadshusets mindre sammanträdesrum. Det stora för min del var punkt 13: Förslag om namnsättning av park till Zacharias Anthelius minne. Bakgrunden är att jag 1996 (såsom representant för dåvarande Täljepartiet) i en motion föreslagit, att en offentlig plats skulle uppkallas efter Södertäljes förste ”litterate” (för ämbetet utbildade) borgmästare vid namn Zacharias Anthelius.
Denne utnämndes i sitt ämbete av konung Gustaf II Adolf i maj 1623 men hann bara vara verksam i ett knappt år. Vid påsktid 1624 rullades nämligen en ”katolsk komplott” upp: Antehlius jämte några andra avslöjades vara hemliga katoliker, något som var belagt med dödsstraff enligt dåtidens hårda religionslagar. I den rättsprocess som följde dömdes Anthelius och två trosfränder att mista livet genom halshuggning, något som skedde den 11 september samma år.
Bättre sent än aldrig, något som kan sägas gälla både den hedersbetygelse mäster Zacharias vederfars nu 390 år efter sitt frånfälle samt denna motionär. 18 år (!) efter det att den ursprungliga motionen skrevs ser den nu alltså ut att gå igenom – endast beslut i fullmäktige återstår – i form av att Kanalparken utanför Katolska kyrkan föreslås byta namn till Zacharias Anthelius park. Tilläggas bör att jag i fjol, nu som sverigedemokrat, skrev ännu en motion i ämnet, vilken kan läsas här:
Ni som vill läsa om min bok Religionsfrihetens martyrer: Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, 216 sidor) och kanske även beställa boken kan göra det via den här länken:
Senare samma dag var det så dags för nytt debattdeltagande, nu i regi av Pensionärernas riksorganisation (PRO). Anslutningen var denna gång ett 50-tal åhörare, och jag gjorde självfallet mitt bästa för att lyfta fram SDs positiva syn på våra (eller rättare sagt ”oss”) äldre, låt vara att jag ännu har ett par år kvar till ålderspensionsstrecket.
Länstidningen hade följande inslag om den debatten, där som synes jag tillhör de deltagare som apostroferas:
På torsdagen besökte jag Sophiahemmet i Stockholm för att hämta ut mätutrustning för behandlingen av min sömnapné och hade därefter ursprungligen avsett deltaga i ett möte med SDs landstingsgrupp i Stockholms län. Skam till sägandes erfor jag dock ett visst behov av återhämtning och kände, att jag inte orkade vänta i Stockholm fyra-fem timmar innan mötet skulle sparka igång.
Mikrofonutrustningen monteras på. Foto: Kristian Kawecki
Så i fredags kom ännu en intervjuinsats. ABC bad om en intervju med mig om SD Södertälje i anledning av att vår förening var den, som nådde det bästa valresultatet av samtliga SD-avdelningar i Stockholms län vid valet 2010 med 7,3 procent. Nu ville ABC veta hur vi såg på den gångna mandatperioden samt vad vi ville för Södertäljes del framgent. Inslaget gjordes vid vår valstuga på Gågatan och resultat lär komma på måndag kväll. Och ja, även ABC var nyfikna på varför jag gick med i SD för sex år sedan.
Jag fortsatte från Gågatan ner till pendeltågsstationen för vidare befordran via Slussen i Stockholm ut till Saltarö med buss för traditionellt umgänge över en bit mat, några öl och en skvätt whisky med min gode vän och partibroder, musiksnillet Eric Hallberg. Som vanligt somnade jag på bussen på hemresan men anlände likväl lyckligt och väl hemmavid strax före midnatt.
I går lördag var det åter dags att bemanna valstugan tillsammans med Mariusz Kawecki och Ingrid Hult. Gråmulet väder men gott om intresserade och positiva personer!
Eric lägger ut texten…Foto: Tommy Hansson
I början av veckan lade Länstidningens webbsajt ut enminutssnuttar med de åtta gruppledarna, där dessa – inklusive mig – får sammanfatta sitt partis ståndpunkter i kommunalpolitiken på denna komprimerade tid. Avsnittet med mig kan avnjutas överst i bloggtexten.
Jag känner mig slutligen på gott humör efter den gångna, mycket aktiva veckan och avslutar i dur med sången ”Du borde skaffa dig en tyrolerhatt” med Östen Warnerbring. Någon hade klickat på länken till denna sång på min blogg för att muntra upp sig själv och kanske även mig, vilket givetvis i så fall uppskattas:
Fast jag behöver faktiskt inte skaffa mig hatt av nämnt slag, eftersom jag passade på att inhandla en sådan under mitt och sonens besök i Österrike/Tyskland nyligen.
I väljarnas tjänst: på plats i valstugan av containermodell. Foto: Kristian Kawecki
Den stora begivenheten ur partiperspektiv den kommande veckan blir givetvis Jimmie Åkessons besök på Politikertorget i Södertälje torsdagen den 4 september klockan 12.30. Väl mött!
Det har väckt viss uppmärksamhet att svenska damfotbollslandslagets förbundskapten, 54-åriga Pia Sundhage, sagt sig vilja bli tränare för det nordkoreanska landslaget när hennes kontrakt med Svenska fotbollförbundet löper ut 2016. Se länken till Aftonbladets Sportbladet överst.
Uttalandet kom när Sundhage intervjuades av Soran Ismail på fotbollförbundets podcast ”Heja Sverige”. Hon fick då frågan vilket lag hon helst skulle vilja träna efter sejouren med svenska damlandslaget. Sundhage, som tidigare varit tre dagar i Nordkorea och studerat det nordkoreanska damlandslagets träning, svarade bland annat så här:
Det var ordning och reda, fart och fläkt på passningsspelet – typiskt asiatiskt. Och man ser ju vad som händer med Japan nu till exempel, de firar den ena framgången efter den andra. Så Asien och Nordkorea hade nog varit ett riktigt, riktigt bra lag.
Ordning och reda: nordkoreanska kvinnor övar paradmarsch. Kanske något för Pia Sundhage att införa, om hon skulle bli tränare i Nordkorea?
När man läser en del nätkommentarer om Sundhages uttalande – att hon gärna skulle vilja träna Nordkoreas damlandslag – kan man tro att hon svarat för en ensidig hyllning, inte bara till den nordkoreanska damfotbollen utan också prisat landets kommunistiska politiska system. Vän av ordning konstaterar dock att så inte riktigt är fallet. Så citeras hon till exempel: ”Alltså, det finns många omständigheter att ta hänsyn till för om det skulle bli ett ja eller nej.”
Det många kommentatorer hakat upp sig på är, icke oväntat, det faktum att Pia Sundhage är troende kommunist och sympatiserar med Kommunistiska partiet (KP), före detta KPLM (r). Faiblessen för den nordkoreanska damfotbollen skulle tyda på ett ställningstagande för den förvisso omänskliga, nordkoreanska diktaturen.
Pia Sundhage och Sven Wollter i ett arrangemang av Kommunistiska Partiet i april 2013.
Jag känner inte till om Pia Sundhage formellt är medlem i KP, men hon ställer gärna upp på dess evenemang vilket framgår av denna text:
Jag tycker givetvis det är djupt beklagligt att någon över huvud taget kan stödja ett parti som vill göra väpnad revolution i Sverige, avskaffa demokratin och upprätta det så kallade proletariatets diktatur. Det hör även till saken att KPs partitoppar med jämna mellanrum åker på bjudresor till det totalslutna mardrömssamhället Nordkorea och talar om för vem som orkar höra på hur fantastiskt bra allting är där när de kommer tillbaka till det eländiga, kapitalistiska Sverige..
Som övertygad demokrat varken kan eller vill jag dock hindra folk från att vara med i och/eller rösta på vilka partier de vill. Demokratin måste även omfatta omdemokratiska rörelser och partier om det skall vara något med den. Pia Sundhage får ha vilka politiska åsikter hon vill för min del.
Och när det gäller det eventuella tränarskapet för Nordkoreas landslag kan man nog påstå, att detta skulle vara en högintressant utmaning för vem som helst, kommunist eller ej. Dessutom finns ju chansen, att Pia efter ett par år i Pyongyang faktiskt kommer till insikt om att det inte är så fruktansvärt bra där som Sven Wollter och andra KP:are säger till henne att det är.
Pias välkända politiska sympatier lär i vilket fall som helst inte räknas som en nackdel av det nordkoreanska fotbollsförbundet. En helt annan fråga är förstås vad nordkoreanerna skulle tycka om att hon är öppet homosexuell.
Pia Sundhage inledde sin aktiva fotbollskarriär i IFK Ulricehamn, där hon är född. Hon har blivit svensk mästare fyra gånger med Mölndals-klubben BK Jitex under dennas storhetstid i slutet av 1970- och hela 1980-talet. Hennes största meriter som spelare var EM-guldet 1984 efter en klassisk regnfinal mot England samt ett VM-brons 1991.
Pia Sundhage mottar FIFA-priset som årets bästa damtränare 2012.
Under perioden 2008-2012 tränade Pia Sundhage USAs damfotbollslag och förde detta till två OS-guld. 2012 belönades hon desslikes med FIFAs pris som det årets bästa damtränare. Efter guldet 2008 inbjöds hela det amerikanska guldlaget till middag i Vita huset av dåvarande presidenten George W. Bush. Pia Sundhage valde dock att utebli som en form av politisk protest – givetvis ett fruktansvärt etikettsbrott, men onekligen ett konsekvent ställningstagande utifrån Sundhages politiska åsikter.
Dagens Samhälle har tidigare belyst uppblåsta vårdskandaler.
I tidningen Dagens Samhälle 38/2013 har chefredaktören Mats Edman skrivit en text på sistasidan, som jag skulle önska att alla med intresse för vad som händer i samhället tar del av: ”Medieanpassning för inte demokratin framåt”. Kunde inte ha skrivit det bättre själv, hur otroligt detta än kan låta…
Texten utgår från en färsk rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) med titeln Föredöme eller fördömd, medierna som moralisk domstol. I rapporten behandlas två tydliga trender: samhällets medialisering och moraliseringen i medierna. ”Journalistkåren”, skriver Edman, ”har blivit mer dömande och åsiktsdriven, hävdar forskarna.”
Inom politiken men också inom näringsliv, intresseorganisationer, ideell verksamhet och så vidare är det av avgörande betydelse, på vad sätt den egna verksamheten och det egna budskapet ter sig i press, radio och TV. Då är det blott alltför lätt hänt att det ursprungliga budskapet anpassas för att se bra ut i media. Det rör sig alltmer om en medial skönhetstävling.
Det är givetvis inte fel att vilja att det egna budskapet paketeras så smakfullt som möjligt. Vad som är oroande i dag är emellertid att paketeringen tenderar att bli viktigare än innehållet.
Detta fenomen är, menar Mats Edman, ett tecken på populism och fördumning:
Organisationer som medvetet viker sig för fel och skevheter i media gör demokratin en ren otjänst. Makthavare som pudlar utan att invänta sina egna utredningar bevisar medialiseringens fördummande effekt. Och moraliserandet försvårar för redaktioner att erkänna sina egna brister.
Justitieminister Beatrice Ask (M) vek ner sig direkt inför drevet mot Skånepolisen om ”Romregistret”.
Det finns dock i dessa dagar ett anmärkningsvärt undantag från benägenheten att ”pudla” för varje förhållande som kan uppfattas som negativt för den egna verksamheten: Skånepolisens fasthållande vid att det famösa så kallade Romregistret var nödvändigt för det spaningsarbete som bedrevs och inte var upprättat utifrån etniska grunder.
Dagens Nyheters förmenta scoop, som fått den beryktade indignationsjournalisten Niklas Orrenius nominerad till Stora journalistpriset, ledde till snyftningar och hulkanden i stora delar av de politiska och mediala sfärerna. Edman: ”Justitieministern, integrationsministern och rikspolischefen accepterade mediebilden direkt och pudlade.
Skånepolisen står fast vid att nämnda register upprättats för att hålla koll på brottslighet med anknytning till två klaner, vilka råkat ha zigensk proveniens. Det har då ansetts nödvändigt att reda ut släktsskapsförhållanden inklusive barn. Föräldrar har nämligen för vana att föra över ägodelar till sina barn i syfte att undkomma rättvisan.
Den 15 november kommer, enligt Edman, Säkerhets- och integrationsskyddsnämnden (SIN) att offentliggöra sin granskning av registret. Om SIN går på samma linje som Skånepolisens juridiska expertis kommer den tvivelaktige redaktör Orrenius och hans beräknande snyftreportage onekligen att framstå i en mindre fördelaktig dager.
Den alltid läsvärda sajten Veckans Contra granskar i sin senaste upplaga vad som kallas kampanjjournalistiken:
I Sverige följer dessvärre pressen raskt i den brittiska slaskpressens fotspår. I spetsen för den här utvecklingen går DN, SvD, Dagens Eko och en del TV-program. Journalisterna bestämmer sig för att driva en tes och skriver artiklar och redigerar intervjuer på ett sätt som rör upp känslorna. Utan att resonera sakligt eller öppna för motstridiga och balanserade synpunkter.
Som exempel på metodiken nämner Veckans Contra DNs kampanj mot ett av de mer välskötta vårdföretagen, Carema, för några år sedan. Carema hindrades därmed effektivt i sin strävan att räta upp de katastrofala förhållandena på en kommunalt driven vårdinrättning i västra Stockholms-området. Behovet av att skapa en praktfull skandal vägde för DN tyngre än omsorgen om vårdtagarna och deras anhöriga.
Även Veckans Contra belyser det så kallade Romregistret, liksom Svenska Dagbladets kampanj mot det svenska ulandsbiståndets effektivitet. I SvDs kampanj blir det alliansregeringen som får skulden, detta trots en uppenbar strävan från framför andra förra biståndsministern Gunilla Carlsson (M) att rensa upp i biståndsträsket.
Förra biståndsministern Gunilla Carlsson försökte rensa upp i biståndsträsket.
Veckans Contra har medvetet avstått från att titta närmare på kvällspressen, eftersom alla vet att denna rutinmässigt i varje nummer ägnar sig åt en slasks- och indignationsjournalistik som inte är något för känsliga magar. Att nu tidigare någorlunda respekterade dagstidningar alltmer börjat göra samma sak är ett tydligt tecken på den degenererade tid i vilken vi lever.
Medialiseringen och kampanjjournalistiken kan på mycket goda grunder anses vara samhällsfarliga tendenser. Den får politiker, företagsledare med flera aktörer att prioritera yta framför sakförhållanden och centrala samhällsinstitutioner som polismakten att göra ett sämre jobb.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 