Posted tagged ‘Demokratiska partiet’

Trump har gått om Biden i opinionen

31 augusti, 2020

Frågan är om vi får se några valdebatter mellan Trump och Biden.

Den demokratiske kandidaten Joe Biden ledde länge klart över den republikanske presidenten Donald Trump i opinionsmätningarna inför det 59e amerikanska presidentvalet den 3 november. Efter att försprånget gradvis har krympt har nu Trump för första gången gått om Biden i en mätning: den sittande presidenten får 48 procent mot Bidens 42 procent hos mätinstitutet Democracy Institute (DI). https://www.express.co.uk/news/world/1329181/us-election-2020-donald-trump-joe-biden

Trumps försprång är ännu större i de viktiga nyckelstaterna (swing states); här leder presidenten med 49-42 över Biden. 3 procent av Trump-anhängarna och 9 procent av Biden-väljarna har sagt att de kan tänka sig ändra sig före valdagen. DI har så här långt i valrörelsen genomgående haft högre siffror för Trump, men det innebär inte nödvändigtvis att man har fel. Så förutspådde DI korrekt såväl valutgången 2016, då Donald Trump överraskande besegrade Hillary Clinton, som utgången av den brittiska folkomröstningen om Brexit.

Patrick Busham, som är director hos Democracy Institute, kommenterar mätresultatet på följande sätt på den brittiska sajten Express den 27 augusti:

In any political campaign, there´s a moment that tells you which way the electoral wind is blowing. That moment arrived on Wednesday when Joe Biden restated his support for peaceful protests but, crucially, condemned the violence that has come to dominate the monthlong nationwide protest movement. He does so because the electoral ground is shifting beneath his feet.

Det alltmer vänsterradikala Demokratiska partiet har hittills  slutit upp bakom den våldsbenägna pöbeln men börjar nu uppenbarligen få kalla fötter: det börjar sent omsider gå upp för partiet, inklusive dess frontfigur Joe Biden, att detta långt ifrån är något vinnande koncept. På detta tyder också att den fråga som överlägset flest väljare – 37 procent – bedömde som viktigast var lag och ordning. Näst viktigaste frågan var ekonomin som fick 27 procent.

Demokraterna har börjat inse att det finns en möjlighet att deras kandidat faktiskt kan komma att förlora valet, vilket har lett till att ledande personer har kommit med ”goda råd” till Biden. Representanthusets talman Nancy Pelosi (som med sina 80 år är ännu äldre än Bidens 77) har exempelvis uppmanat utmanaren att inte ställa upp i TV-sända debatter mot president Trump.

Trumps viktigaste valarbetare? Protester utanför polisstationen i Portland, Oregon den 21 augusti.

”I don´t think there should be any debates”, citeras Pelosi i The New York Post den 27 augusti. Som motivering anger hon att Biden inte borde ”legitimize a conversation with /Trump/”; detta därför att presidenten saknar ”any association with truth”. Desperat? Javisst, och den verkliga orsaken till Pelosis hållning är som alla inser Bidens darriga mentala status.

Frågan är dock om inte det oerhörda i att en kandidat vägrar ställa upp i debatter inför ett presidentval definitivt skulle sänka den kandidaten, i detta fall ”Sleepy Joe” Biden. Biden har själv förklarat att han kommer att ställa upp och debattera mot Trump. https://nypost.com/2020/08/27/nancy-pelosi-says-joe-biden-should-not-debate-trump-at-all/

De tre debatterna är planerade att äga rum i Cleveland, Ohio den 29 september, Miami, Florida den 15 oktober samt Nashville, Tennessee den 22 oktober. Trump har framfört att han vill att Biden drogtestas inför debatterna så att det kan säkerställas att den senare inte går på prestationshöjande droger.

Ett annat råd kommer från 2016 års förlorare, förra utrikesministern och senatorn Hillary Clinton. Hon uppmanar enligt Reuters den 25 augusti i en intervju i programmet Showtimes inslag ”The Circus” Joe Biden att inte erkänna sig besegrad på valnatten: ”Joe Biden should not concede under any circumstances because I think this is going to drag out.”

Detta på grund av att det till följd av Kina-smittan kommer att poströstas i detta val och rösträkningen kan komma att dra ut på tiden. https://www.reuters.com/article/us-usa-election-clinton/hillary-clinton-says-joe-biden-should-not-concede-on-election-night-idUSKBN25L2FJ

Om vi får tro Unibets siffror är det i stora drag dött lopp mellan Biden och Trump.

Som en följd av Trumps avancemang i opinionsundersökningarna har oddsen för att presidenten skall vinna valet sjunkit betydligt. Siffrorna hos Unibet den 30 augusti visade således att oddset för en vinst för Trump är 1,93 jämfört med 1,91 för Biden. Så gott som dött lopp med andra ord.

Korrupta medier gör allt för att sänka Trump

20 augusti, 2020

President Donald J. Trump under en presskonferens.

Trodde ni att Sverige är det enda landet där mainstream media (MSM) systematiskt framställer president Donald Trump i negativ dager samtidigt som man avstår från att kritisera den demokratiske utmanaren Joe Biden? Då får ni tänka om. Det är faktiskt mycket värre i USA.

Enligt en studie som företagits av NewsBusters, som är ett projekt inom ramen för medieövervakaren Media Research Center under perioden 1 juni till 31 juli, råder det kraftig slagsida till nackdel för Trump i kvällsnyheterna på TV-stationerna ABC, CBS och NBC. Således ägnas den sittande presidenten 512 minuter mot blott 58 för Biden. De undersökta medierna är 150 gånger mer negativa till Trump än till Biden.

Och nästan allt som sägs om Trump är negativt: av 668 bedömda uttalanden om Trump var 634 negativa under det att 4 av 12 var kritiska gentemot Biden. Av dessa siffror framgår med all ackuratess att de undersökta medierna mer eller mindre struntar i Biden och satsar allt krut på att sänka Trump. https://www.newsbusters.org/blogs/nb/rich-noyes/2020/08/17/study-150-times-more-negative-news-trump-biden

Rich Noyes, forskningschef på Media Research Center, citeras av Epoch Times: ”Det visar på nyhetsmedier som är trötta på att vara domare, de vill vara en spelare. De vill hellre själva vara i opposition till Donald Trump än låta Joe Biden göra jobbet.” https://www.epochtimes.se/Studie-TV-sander-150-ganger-mer-negativt-om-Trump-an-om-Biden-i-USA

En del av förklaringen till ointresset för Biden kan vara att denne stundtals isolerat sig i källaren till sin bostad i Wilmington i Delaware. Ändå har han då och då uttalat sig i intervjuer och på presskonferenser samt framträtt vid det Demokratiska partiets konvent. Några allvarliga försök att problematisera Bidens kandidatur – Biden har bevisligen uppvisat tecken på demens och ett osunt intresse för minderåriga flickor – har inte skett från MSMs sida. https://www.gazettenet.com/Columnist-Jay-Fleitman-35536697

Mainstream medias favorit – Joe Biden.

Undersökningen visar att 40 procent (23,5 minuter) av den bevakning som fokuserar på Biden ägnas åt dennes kritik mot president Trump. 0,25 procent (88 sekunder) av den Trump-relaterade bevakningen ägnas åt Trumps kritik mot Biden. Rich Noyes kommenterar: ”Det är som om de inte litar på att allmänheten ska kunna ta rätt beslut om de får höra de båda sidorna. De förbrukar all sin trovärdighet som journalister och visar att de är partiska aktörer.”

I rättvisans namn bör kanske tilläggas att Trump inte precis vinnlagt sig om att hålla medierna på gott humör. För ett par år sedan väckte det rabalder då presidenten utnämnde medierna till ”folkets fiender”, vilket fick 300 tidningar i USA att gå i svaromål. Å andra sidan har medierna konstant angripit Trump sedan början av kampanjen inför valet 2016. https://www.stromstadstidning.se/%C3%B6ver-300-tidningar-sl%C3%A5r-tillbaka-mot-trump-1.7700545

Donald Trump har i en telefonintervju med Fox & Friends klargjort att han ser ”korrupta medier”, inte Biden eller Demokraterna, som sina största fiender:

Mina största motståndare är inte Biden, det är inte Demokraterna, det är de korrupta medierna…De ställer frågor till mig och jag ser elden som brinner i deras ögon – jag sade, wow, hur kan ni ha så mycket hat? https://www.irishtimes.com/news/world/us/trump-critical-of-corrupt-media-in-broadside-at-rival-biden-1.4332577

Media Reserach Centers studie visar hur absolut rätt han har i detta. 

 

 

Så hjärntvättar BBC britterna: vänstervridning och dubbeltänk

29 juli, 2020

British Broadcasting Corporation (BBC) grundades den 18 oktober 1922. Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen med reguljära sändningar utanför USA och förfogar i dag över ett otal TV- och radiokanaler i och utanför Storbritannien. Länge respekterades BBC allmänt som en garant för en saklig och opartisk nyhetsrapportering, men det ryktet har blivit avsevärt skamfilat – alltfler tenderar istället att se BBC som en vänsterinriktad propagandamegafon.

Enligt den brittiske författaren, journalisten och universitetslektorn David Sedgwick är det illa ställt på British Broadcasting Corporation, ibland av kritiker skämtsamt benämnt bland annat British Bullshitting Corporation, Bolshevik Broadcasting Corporation eller Brussels Broadcasting Corporation.

I boken BBC: Brainwashing Britain? (Sandgrounder Publishing 2018, 387 sidor) levererar Sedgwick en veritabel och samtidigt av fakta och exempel väl underbyggd bredsida mot den statliga brittiska företagsjätten, stundom kallad Auntie, som en gång i tiden uppfann beteckningen public service avseende medier ägnade att betjäna allmänheten.

David Sedgwick menar att det är illa ställt på BBC.

”The modern BBC”, konstaterar Sedgwick (sidan 5), ”is an entirely different animal than it was back in the 1950s when Auntie seemed to capture its essence so deftly. The modern organisation is in fact barely recognisable to its 1970s or even 1980s incarnations. Something has changed – is changing /…/ With its enthusiasm for all things liberal and ´progressive´, to the ordinary man and woman in the street the ´national´ broadcaster arguably feels ever more remote, ever more detached from their own reality than at any time in the corporation´s near 100-year history. https://sv.wikipedia.org/wiki/BBC

Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Enligt David Sedwick ligger alla som tillhör en eller flera av grupperna konservativa, kristna, vita, män, arbetarklassen, patrioter, abortkritiker och Brexit-supportrar illa till hos den närmast patologiskt politiskt korrekta institutionen BBC. En term som ofta nämns i samband med BBC och etablissemangsmedia  över huvud taget är kulturmarxism, som mycket kortfattat kan definieras som en utveckling av marxismen syftande till att påverka kultur- och samhällslivet i marxistisk/socialistisk riktning.

Ursprunget till kulturmarxismen står att finna i den så kallade Frankfurtskolan, som var en neomarxistisk skolbildning med ursprung i Institutet för socialforskning i tyska Frankfurt am Main i början av 1930-talet. En av målsättningarna var att förena Karl Marx politiskt-ekonomiska idéer med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.  Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 flydde många av företrädarna, exempelvis Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse, till USA. Särskilt Marcuse fick ett avsevärt inflytande över 68-vänstern i USA och västvärlden i sin helhet. ”Den långa marschen genom institutionerna”, ett uttryck som tillskrivits den italienske marxistiske teoretikern Antonio Gramsci, däribland det mediala flaggskeppet BBC, hade inletts.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankfurtskolan

David Sedgwick definierar kulturmarxismens agenda på följande sätt (sidan 15): ”The gradual process of destroying all traditions, languages, religions, individuality, government, family, law and order in order to re-assemble society in the future as a communist utopia. This utopia will have no notion of gender, traditions, morality, god or even family or the state.”

Hatet mot Trump. Ett särskilt hatobjekt för BBC är USAs president Donald J. Trump. Etablissemangsmedia och den politiska korrektheten i stort kommer aldrig någonsin att förlåta Trump för att denne i presidentvalet 2016 besegrade den egna favoriten Hillary Clinton, vilken så sent som kvällen före valet av såväl politiska bedömare som spelbolag antogs gå mot en given seger. Istället vann Trump med 304-227 räknat i elektorsröster; att Clinton fick något fler väljarröster än Trump hade ingen betydelse såsom det amerikanska valsystemet är utformat. https://www.oddsonline.se/nyheter/valet-i-usa-clinton-storfavorit-infor-den-sista-debatten/

Sedgwick presenterar i sin bok en rik provkarta på BBCs Trump-fientliga verksamhet. Trump är till att börja med nära nog allt som det brittiska medieföretaget avskyr: man, kristen, heterosexuell, frispråkig anti-socialist och med en bakgrund som extremt framgångsrik företagare i miljardklassen. Sedgwick (sidan 112): ”The maverick businessman represents a real threat to the elites  whose interests the BBC so faithfully and unreservedly represent. His opposition to open borders, mass migration and subsequent disenfranchisement of America´s blue collar workers puts him very much on the wrong side of BBC and its ´progressive´allies.”

Donald Trump är enligt BBCs värdegrund, som David Sedgwick uppfattar den, ”very, very bad”. Alla nyheter om och analyser av Trumps göranden och låtanden presenteras i BBCs programutbud i negativast möjliga dager. Jag skall av utrymmesskäl nöja mig med att återge ett exempel ur Sedgwicks bok.

Det gäller försöken att sammanbinda Trump med den vita rasistgruppen Ku Klux Klan (KKK) och särskilt David Duke, USAs troligen mest beryktade antisemit och förespråkare för vit överhöghet samt med ett förflutet som stormästare (grand wizard) för en falang av KKK. Duke har representerat det Republikanska partiet i delstatsparlamentet Louisiana men har även varit medlem i Demokratiska partiet. Populistiska partiet och Reformpartiet. Han uttalade 2019 sitt stöd för den vänsterextremistiska samt jude- och Israel-hatande demokratiska kongresskvinnan Ilhan Omar. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/14/vite-arkerasisten-david-duke-backar-upp-ilhan-omar/

Sedgwick beskriver hur BBC, oavsett vad Donald Trump sysslade med under sin framgångsrika valkampanj 2016, sökte koppla detta till David Duke: Trump vill sänka skatterna. Vad tycker David Duke om det? Trump vill bygga en mur mot Mexiko. Vad är David Dukes åsikt om det? Trump gillar glass med mintchoklad. Gillar David Duke glass med mintchocklad? Så där höll det på.

BBC piskade upp hatstämning mot Vita husets pressekreterare Sarah  Huckabee Sanders.

”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det kan noteras att Donald Trump enligt tillgänglig statistik som presenteras av Sedgwick (sidan 231) tagit avstånd från David Duke/KKK 55 gånger sedan 1991. Ändå har BBC med en dåres envishet gjort sitt bästa för att antyda, att de båda herrarna är av samma skrot och korn. Så till exempel hävdade det brittiska bolaget under valkampanjen 2016 att ”Trump vägrat ta avstånd från Duke” sedan den senare uttalat halvhjärtat stöd för Trump. Sedgwick visar emellertid att Trump i en intervju med journalisten och nyhetsankaret John Heilemann redan 2015 sade om Duke: ”I don´t need his endorsement. I certainly wouldn´t want his endorsment.”

Hatet och illviljan mot president Trump omfattar även hans nära medarbetare. David Sedgwick tar upp fallet med Sarah Huckabee Sanders, Vita husets pressekreterare 2017-19. Vid en presskonferens ställde en närvarande reporter den egendomliga frågan: ”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det väckte rabalder då Huckabee Sanders enligt BBCs framställning inte svarade på frågan. BBCs mailkorg fylldes snabbt med inlägg av typen ”Sarah Sanders är en fruktansvärt monster” och ”Hela administrationen är fullproppad med förespråkare för vit överhöghet!”

Sanningen var att journalisten och Trump-hataren April Ryan, troligen helt medvetet, slängde ur sig frågan – som inte hade någonting alls att göra med vad som diskuterats under pressträffen – då Sarah Huckabee Sanders hade avslutat pressträffen och var på väg från podiet. Detta rapporterades inte av BBC, som på detta sätt kunde skapa en egenhändigt ihopsnickrad skandal med Trump-anknytning. Sarah Huckabee Sanders ställning hos den vänsterliberala presskåren och hos BBC främjas knappast av att hon är dotter till den konservative före detta guvernören i Arkansas och presidentkandidaten Mike Huckabee. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Huckabee_Sanders

McGovern-syndromet och journaliskåren. BBC förefaller vara drabbat av samma åkomma som sedan lång tid tillbaka vidlådit etablerade svenska medier: det jag har kallat McGovern-syndromet. Det är uppkallat efter George McGovern (1922-2012), en vänsterliberal senator från delstaten South Dakota vilken nominerades som Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet 1972 men som förlorade till den sittande presidenten Richard M. Nixon med en av de största marginalerna i USAs historia – Nixon vann med elektorsrösterna 520-17.

McGovern-syndromet innebär att det aktuella mediet undantagslöst i sin rapportering och sina analyser med alla medel backar upp den demokratiske kandidaten. I Sverige har vi kunnat notera detta fenomen åtminstone sedan Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Svenska etablissemangsmedia, enkannerligen etermedia som SVT och TV4 (där USA-korrespondenten Rolf Porseryd är ett skräckexempel), har med den drucknes envishet favoriserat alla demokratiska presidentkandidater.

Detta gäller vare sig dessa varit vinnare såsom John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama eller förlorare såsom Hubert Humphfrey, Walter Mondale, Michael Dukakis, Al Gore, John Kerry och Hillary Clinton. De republikanska kandidaterna och presidenterna av typ Ronald Reagan och George W. Bush har analogt härmed svartmålats och demoniserats och Donald Trumps ondska känner i SVT/TV4s perspektiv som vi alla vet inga gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Detta är på intet sätt någon tillfällighet. Statistik visar att den svenska journalistkåren står långt till vänster. Enligt en norsk undersökning från 2019 röstar 70,7 av de 150 journalister som svarat på enkätfrågorna om partisympatier på något av partierna Vänsterpartiet (32,0 procent), Socialdemokraterna (24,0 procent) och Miljöpartiet (14,7 procent). Inget av de övriga partierna kommer upp i tvåsiffriga procenttal – Centerpartiet får 9,3, Liberalerna 5,3, Moderaterna 4,0, Kristdemokraterna 3,3 och Sverigedemokraterna 2,7 procent. https://nyheteridag.se/undersokning-70-procent-av-svenska-journalister-har-vanstersympatier/

Nej, George McGovern valdes inte till president 1972. Till den svenska journalistkårens stora sorg.

Tidigare undersökningar som gjorts under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet har också visat att den svenska journalistkåren står påtagligt till vänster om de vanliga väljarna beträffande partisympatier. I Asps forskning tenderar dock Miljöpartiet att vara det parti som framför andra favoriseras av journalisterna. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

BBC och Orwells dubbeltänk. Inte bara Donald Trump är i BBCs ögon ”very, very bad”. Detsamma gäller Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen (EU), populärt kallat Brexit. Företagets motstånd mot Brexit poppar enligt Sedgwick upp överallt i såväl TV- som radiokanaler. När det visade sig att den brittiska ekonomin på det hela taget tycks ha gynnats av EU-utträdet har termen ”trots Brexit…” varit ymnigt förekommande.

BBC har ett särskilt gott öga till det konservativa partiet Tories´ underhusmedlem Jacob Rees-Mogg, representerande valkretsen North East Somerset, vilken inte bara är aktiv Brexit-förespråkare utan även katolik, abortkritiker och motståndare till samkönade ”äktenskap”. Följaktligen har Rees-Mogg åtskilliga gånger varit utsatt för två av de metoder som David Sedgwick i sin bok tillskriver BBC: smutskastning och felaktiga påståenden, sådant som drabbar alla som inte oförbehållsamt bekänner sig till det brittiska mediaföretagets världssyn. Dessa förklaras omväxlande vara rasister, nazister eller extremister samt lidande av ”fobier” av skilda slag – islamofobi, homofobi och allt vad det kan vara.

Samtidigt berömmer sig ”Auntie” av att vara opartisk och rättvis. Hur går detta ihop? Enligt David Sedgwick i BBC: Brainwashing Britain? ägnar sig BBC åt ett dubbeltänk (doublethink) av samma slag som det Sanningsministeriet ägnar sig åt såsom det skildras av George Orwell (Eric Blair) i dennes klassiska framtidsdystopi 1984 (1949). Sedgwick sammanfattar (sidan 151):

I am an impartial, objective journalist who nevertheless: – Missrepresents the views  which contradict the BBC worldview. – Smears entities that disagree with the BBC worldview. – Selects and edits  material specifiacally to support the BBC worldswiew. – Amplifies whatever supports BBC narratives. – Suppresses whatever contradicts BBC narratives. – Applies different standards depending on whether individuals or organisations share the BBC worldview.

Det dubbeltänkande som beskrivs av Orwell – till exempel ”krig är fred” – möjliggör för BBCs journalister att samtidigt hysa två motstridiga uppfattningar i en fråga och tro att båda är lika sanna. https://study.com/academy/lesson/doublethink-in-1984-definition-examples.html

”Quiet and safe in Malmö”… Sedgwicks bok avrundas med fyra fallstudier av vilka en har stort intresse för oss svenskar då den gäller Malmö. Under rubriken ”Quiet and safe in Malmö” tar författaren upp situationen i vår tredje största stad Malmö utifrån en kommentar som gjordes av Donald Trump i februari 2017: ”We´ve got to keep our country safe. You look at what´s happening in Germany, you look at what´s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They´re having problems like they never thought possible.”

Uttalandet väckte bestörtning runtom i världen bland människor som inte är insatta i de problem vi svenskar upplever på daglig basis i vårt arma fosterland. Mord, dödsskjutningar, våldtäkter, kvinnomisshandel, bilbränder, bilar som kör in i folkmassor. Icke minst BBC uttryckte bestörtning: hur vågar den okunnige Trump ifrågasätta mångkulturens välsignelser? Bland de som citerades av BBC fanns förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, som på sitt sedvanligt arroganta och snorkiga sätt frågade sig vad Trump hade ”rökt”.

BBC trodde sig veta att det varit ”tyst och säkert” i Malmö och att det inte inträffat något större terrordåd. Det var dock inte det Trump hade åsyftat – han hade, helt korrekt, hänvisat till de avsevärda problem relaterade till massinvandring och mångkulturalism som är daglig verklighet för den svenska befolkningen. I syfte att understryka att Trump var en usel lögnare sände det brittiska mediebolaget ett reportageteam till Sveriges tredje största stad, Malmö. Teamet kom, vilket måste anses vara föga sensationellt, fram till att: ”Trump´s wrong, it´s quiet and safe in Malmö.”

Donald Trump hade rätt om tillståndet i Sverige.

Påståendet stämmer dåligt eller inte alls med föreliggande statistik publicerad av bland annat Brottsförebyggande rådet (BRÅ), SVT och Sydsvenskan. Enligt denna är Malmö med sina runt 330 000 invånare den farligaste staden i den nordeuropeiska regionen. Malmö toppar listan för 2016 med ett mordindex på 3,4 per 100 000 invånare. Malmö jämförs i statistiken med Paris ((1,8), London (1,3), Köpenhamn (1,1) samt Berlin (1,0). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-har-flest-skjutningar-per-invanare

Det förefaller som om Donald Trump inte hade haft så fel ändå. Och, som så ofta tidigare, hade BBC påkommits med byxorna nere.

BBC har nyligen varslat om betydande nedskärningar. Av företagets totalt 6000 tjänster har det aviserats att 520 skall bort. Därtill kommer ytterligare hundratals nedskärningar regionalt och vad avser Skottland, Wales och Nordirland. Huruvida detta kommer att dämpa BBCs vänstervridning må dock vara osagt.

Slutligen vill jag inte undanhålla för mina läsare att jag i egenskap av gruppledare för SD Södertälje intervjuades av BBC World´s stringer Malcom Brabant, stationerad i Köpenhamn, som ett kort inslag i ett program om den syriska flyktinginvasionen i Södertälje 2014. Om flera av BBCs medarbetare vore lika proffsiga och sakliga som Malcolm skulle företaget ha betydligt färre problem. https://www.bbc.com/news/av/world-europe-25805342/syria-crisis-influx-of-refugees-into-swedish-town

Demokraternas desperata demensstrategi med Biden: fördelar och risker

23 juli, 2020

Demokraternas demenstaktik för att hålla Joe Biden ”i källaren” är förståelig men också riskabel.

Det Demokratiska partiet i USA har satt sig i en nära nog hopplös sits genom att utse den 77-årige Joe Biden till sin presidentkandidat. Det framgår med all önskvärd tydlighet när man tar del av demokraternas ”demenstaktik” sådan den beskrivs i ett inlägg av den konservative skribenten och forskaren Victor Davis Hanson. http://jihadimalmo.blogspot.com/2020/07/beklammande-amerikansk-demenspolitik.html

Joseph Robinette ”Joe” Biden, Jr. föddes i Scranton i Pennsylvania den 20 november 1942 och tjänstgjorde som senator för delstaten Delaware 1973-2009. 2009-2017 var han vicepresident till Barack Obama samt utsågs i år till Demokratiska partiets kandidat i Förenta staternas 59e presidentval, som hålls den 3 november. https://sv.wikipedia.org/wiki/Presidentvalet_i_USA_2020

Det är knappast särskilt djärvt att påstå, att predidentvalet den 3 november inte kommer att likna något annat amerikanskt presidentval. För det första kommer valet att äga rum under en tid som fortfarande präglas av den pandemiska Kina-smittan. Det kommer att få tämligen oöverskådliga konsekvenser för såväl de båda kandidaternas valkampanjer som för själva valet. För det andra lider en av kandidaterna uppenbarligen av svårartad demens.

Det är inte bara ett löst påstående att hävda att Joe Biden är dement, om nu någon trodde det. Den uppskattningen görs exempelvis av den norske psykiatrikern Fred Heggen, som är verksam vid den psykiatriska kliniken vid Lovisenberg diakonale sykehus i Oslo i ett debattinlägg i Nettavisen den 23 april i år. https://spectrumreport.com/norwegian-psychiatrist-claims-joe-biden-is-suffering-from-dementia/

Sky News Australia presenterar i följande inslag den 12 mars 2010 en översiktlig och högeligen illustrativ analys av Bidens mentala tillstånd och konstaterar, att detta urartat alltmer sedan flera år tillbaka. Biden har vid otaliga tillfällen konstaterats vara förvirrad, osammanhangängande, desorienterad och vid flera tillfällen rent elak och illvillig samt helt enkelt konstig: https://www.youtube.com/watch?v=aA-GoeFGyIc

En dust mellan åldringarna Joe Biden och Bernie Sanders i de demokratiska primärvalen.

Den stora frågan är då hur i hela världen Biden kunde gå segrande ur primärvalen och utses till det Demokratiska partiets presidentkandidat. Det sammanfattande svaret på den frågan är att de andra kandidaterna – bland andra Bernie Sanders (som är ännu äldre än Biden), Elizabeth Warren, och Pete Buttegieg – bedömdes ha ännu sämre chanser mot Trump i november.

Enligt Victor Davis Hanson, en av USAs mest respekterade konservativa debattörer, går den demokratiska taktiken ut på att så gott det låter sig göras ”gömma Joe Biden i källaren” fram till valdagen. Den officiella förklaringen till att Biden syns så pass litet i offentligheten är att han håller sig undan på grund av att han med sin framskridna ålder tillhör en riskgrupp att smittas av covid-19-viruset. En i och för sig förståelig men också riskabel strategi, varom mer nedan.

Joe Biden är känd för att göra konstiga uttalanden ända sedan han tillträdde som senator för snart ett halvt sekel sedan, men under senare år har situationen stadigt förvärrats. Hanson jämför med Trumps sätt att uttrycka sig: ”If Donald Trump can be ungrammatical, Biden is agrammatical – he simply streams together half-thoughts without syntax and then abandons the sentence entirely.” Ibland verkar det som om, understryker Victor Davis Hanson, Biden inte har en susning om vad han håller på med eller var han befinner sig.

”In scary episodes, the pale,scaly, and frozen visage of Biden appears almost reptilian”, framhåller Hanson, ”like a lizard freezing and remaining stationary as it struggles to process signals of perceived danger.” Demensen, vilken tidigare tenderade att visa sig glimtvis, har av allt att döma blivit kronisk.

Hanson menar dock att taktiken att så mycket som möjligt isolera Biden har alls icke obetydliga brister. Demens försvåras av att den drabbade lider brist på mentala stimuli. ”But by avoiding the campaign trail, Biden is only postponing the inevitable. He is compressing the campaign into an ever-shorter late-summer and autumn cycle.”

Kommer en förvirrad och desorienterad Biden våga ta sig an en kraftfull Trump i en valdebatt?

Sanningens ögonblick för Biden och de amerikanska väljarna kommer att inträffa med de tre debatter mellan kandidaterna som kommer att äga rum inför presidentvalet. Då går det inte längre att skydda Biden från sig själv. Valet kommer att framstå som ett val mellan en kontroversiell republikansk president och en demokratisk utmanare som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Men kommer Bidens skötare verkligen gå med på att låta deras man delta i sådana debatter eller ens en debatt?

Davis Hanson skisserar följande möjliga strategi för demokraterna, förutsatt att Biden besegrar Trump den 3 november: de låter Biden avgå av hälsoskäl och låter den av partiet utsedda, sannolikt radikala vicepresidenten steppa in istället. På så sätt skulle partiets allt starkare radikala, näst intill kommunistiska, falang blidkas.

Hanson skriver:

With a wink and a nod, the vice-presidential candidate will be assuming the presidency and given to the Left what they could not achieve through a presidential election – while old Joe Biden from Scranton stares at the TV-screen a bit longer to prove he´s not a raving socialist.

Det kan tas för givet att demokraterna kommer att framhärda i taktiken att låta Biden framträda så sällan som möjligt i offentlighetens ljus. Kanske kommer de att, med virusspridningen som svepskäl, kräva någon form av Zoom-kampanj där Biden pratar in i en kamera med en teleprompterskärm framför ögonen. En nödvändig men klart riskfylld strategi.

Att övertyga den amerikanska väljarkåren att Joseph Robinette Biden, Jr. är en fullt lämplig presidentkandidat i november men kort därpå söka göra gällande, att det ändå är bäst att han avgår på grund av svår demens förefaller minst sagt knepigt. Risken är naturligtvis betydande att, innan man kommer så långt, Biden har gjort bort sig totalt genom att på en presskonferens till exempel säga: ”Jag kommer att besegra Joe Biden i valet!” Eller om han klantar till det genom en av sina återkommande, rasistiskt färgade kommentarer såsom ”You ain´t black”.

Nej, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och USAs president Barack Ombama var inte de bästa vänner.

Det var i en intervju med Charlamagne tha God, en av värdarna för radioprogrammet The Breakfast Club, som Biden lät en afroamerikansk väljare veta: ”If you have a problem figuring out whether you´re for me or Trump, then you ain´t black.https://www.theguardian.com/us-news/video/2020/may/22/joe-biden-charlamagne-you-aint-black-trump-video

Så här långt leder Biden av någon för denna bloggare outgrundlig anledning i de flesta opinionsmätningar. Jag finner dock tröst i att exakt så var läget – med Hillary Clinton i klar ledning över utmanaren Donald Trump – under den tid som föregick presidentvalet 2016. Clinton tippades som klar vinnare så sent som dagen före valet. Därtill kan konstateras, att Trump i nuläget rapporteras ha ett försprång före Biden i sju av tio amerikanska nyckeldelstater. https://www.breitbart.com/politics/2020/07/22/poll-from-10-battleground-states-reports-of-trumps-defeat-greatly-exaggerated/?fbclid=IwAR1X0zXYI3S1_9BadC8qn7RbVY

Oavsett allting annat så kommer den amerikanska Mellanöstern-politiken under en demokratisk administration med en intill visshet gränsande sannolikhet att återgå till den närmast Israel-fientliga politik som tillämpades under Obama och som Joe Biden i egenskap av vicepresident måste hållas delvis ansvarig för. En Biden-administration kommer säkerligen även att återgå till det Iran-avtal som Trump sett till att USA lämnat. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/ett-rejalt-bakslag-for-israel-om-joe-biden-foljer-i-obamas-spar/reptfo!zbRjcozx4APcQ2FZprSonw/

 

Nikki Haley och Israel: ”Seger för Biden skulle omintetgöra framstegen under Trump”

21 juli, 2020

Nimrata ”Nikki” Haley var Trumps FN-ambassadör 25 januari 2017 till 31 december 2018.

En seger för Joe Biden i USAs presidentval i november skulle omintetgöra en rad av de framsteg som skett under Donald Trumps presidentskap. https://worldisraelnews.com/nikki-haley-biden-victory-will-undo-all-good-trump-did-for-israel/

Det var den före detta FN-ambassadören Nikki Haleys budskap när hon talade vid ett town hall-möte på nätet i regi av Republican Jewish Coalition (RJC). Haley, som var guvernör i South Carolina från 2011 innan hon 2017 blev USAs ambassadör vid Förenta nationerna, underströk att Trump när han tillträdde som president ville klargöra för omvärlden – särskilt för det kroniskt anti-israeliska FN – att USA stod på Israels sida:

Look at the difference between Joe Biden and president Trump. who is the person that moved the embassy from Tel Aviv to Jerusalem? Who is the person that pulled out of the Iran deal? Who´s the person that allowed me to call out Hamas for the first time in the UN?

”Joe Biden kommer att omintetgöra alla framsteg som gjorts av Trump-administrationen om han väljs till president”, anser förra FN-ambassadören Nikki Haley.

Enligt Nikki Haley, som har indiskt påbrå, närmar sig den snart 78-årige före detta vicepresidenten Biden det Demokratiska partiets radikala falang och hämtar utrikespolitiska idéer från tvivelaktiga figurer på yttersta vänsterkanten som kongressledamoten Ilhan Omar och senator Bernie Sanders.

”It´s personal for me”, tillstod Haley. En seger för Biden, menade hon, skulle omintetgöra allt som Donald Trump åstadkommit.

Icke minst skulle Biden troligen gå tillbaka till Iran-avtalet och därmed möjliggöra för mullornas Iran att fortsätta utveckla kärnvapen samt föra en vänskaplig politik gentemot Hamas och den Palestinska myndigheten.

Professor förutspår: ”Trump har 91 procents chans att vinna presidentvalet”

11 juli, 2020

Donald Trump valdes till USAs president 2016 trots att så gott som alla förutspådde en klar seger för Hillary Clinton.

Donald Trump har 91 procents chans att vinna det amerikanska presidentvalet – det 59e i ordningen – den 3 november. Det förutspår en analysmodell, kallad the Primary Model, som utvecklades 1996 av professor Helmut Norpoth vid Stony Brook University i New York. https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-election/donald-trump-chance-of-winning-election-2020-joe-biden-poll-model-a9609236.html

”The Primary Model gives Trump a 91 percent chance of winning in November”, citeras den i Tyskland födde Norpoth. Enligt Norpoth skulle hans analysmodell på ett korrekt sätt ha förutsagt 25 av de 27 amerikanska presidentval som hållits sedan 1912. http://primarymodel.com/2020

Norpoths analysmodell tar med i beräkningen de tidiga faserna i partiernas nomineringsprocesser och lägger tonvikten vid, hur mycket entusiasm kandidaterna förmår generera på ett tidigt stadium. Norpoth: ”The terrain of presidential contests is littered with nominees who saw a political lead in the spring turn to dust in the fall.”

Om Norpoth har rätt innebär det att det Demokratiska partiets kandidat, den förre vicepresidenten Joe Biden, är illa ute trots ledning i flera opinionsundersökningar. Detta på grund av förluster i de tidiga primärvalen i Iowa och New Hampshire, då borgmästare Pete Buttegieg respektive senator Bernie Sanders visade sig starkast. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire

Kommer ”Sleepy Joe” Biden att triumfera över Trump i november?

Norpoths modell visade sig stämma perfekt i valet 2016, då Hillary Clinton förutspåddes en tämligen klar seger mot republikanen Donald Trump av de flesta så kallade förståsigpåare. Hon fick visserligen flest publika röster men kom till korta i den avgörande elektorsröstningen: Trump fick 304 elektorsröster mot 227 för Clinton. Enligt Norpoths modell skulle Trumps elektorsröster ökas på till 362 2020. https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/oct/27/hillary-clinton-will-win-what-kind-of-president-white-house-obama

Sällan har väl det gamla talesättet ”det är svårt att sia, särskilt om framtiden” besannats som i USAs presidentval 2016. Ett osäkerhetsmoment inför det stundande valet är covid-19-pandemin. Den kan kosta president Trump segern men också ge honom ett försteg om det visar sig att smittan och dödsfallen minskar i USA samtidigt som ekonomin i bästa fall visar tecken på återhämtning.

Skulle den svage och uppenbart senile Biden vinna väntar kaos i världens ledande demokrati men också i världen. Biden, som ibland inte verkar veta var eller i vilket årtionde han befinner sig, kommer med all säkerhet att hänsynslöst utnyttjas av radikala vänstergrupper och påverka såväl inrikes- som utrikespolitik på ett katastrofalt sätt. Icke minst det röda Kina skulle gnugga händerna av förtjusning vid en seger för Biden.

BLM: när trasproletariatet gör revolution

7 juli, 2020

”We are trained marxists”. Det klargör en kvinnlig företrädare för Black Lives Matter i videon som kan studeras via ovanstående länk.

BLM menar att de står för fredliga protester, syftande till ”freedom, liberty and justice” samtidigt som deras anhängare mördar och förstör. De säger att de är emot slaveri och rasism samtidigt som de river ner och/eller vandaliserar statyer och andra minnesmärken tillägnade slaverimotståndare av typ Abraham Lincoln och Ulysses Grant. https://ulsansblogg.wordpress.com/2020/06/21/granskning-black-live-matter-erkanner-vi-ar-tranade-marxister-mot-vasterlandet/

BLM-protester i Frankrike.

Det var efter karriärbrottslingen, fängelsekunden och drogmissbrukaren George Floyds död till följd av ett hårdhänt polisingripande i Minneapolis den 25 maj som hela helvetet tycktes ha släppts lös. Den 30 juni hade 26 personer inklusive flera poliser dödats medan drygt 14 000 arresterats i USA; bland dessa fanns samtliga de fyra poliser som gripit Floyd sedan denne försökt handla med ogiltig valuta i en butik. https://en.wikipedia.org/wiki/George_Floyd_protests

Säga vad man vill om Black Lives Matter, men de har varit extremt försigkomna när det gäller att uppbåda politiskt stöd och ekonomiska bidrag från aningslösa människor och företag samt att parasitera på exempelvis HBTQ-rörelsen och feminismen. Icke minst har den lyckats infiltrera sportens värld. Rörelsen grundades i USA den 13 juni 2013 och har som påstått grundläggande syftemål att verka mot ”rasism” och polisvåld.

Den verkliga målsättningen är ingenting mindre än att göra det västerländska samhället oregerbart genom försvaga dess polismakt och angripa dess demokratiska och frihetliga fundamenta.

Black Lives Matter och dess anhängare synes vara ett klassiskt exempel på vad Karl Marx (1818-83) och Friedrich Engels (1820-95) menade när de använde termen das Lumpenproletariat (trasproletariatet). https://sv.wikipedia.org/wiki/Trasproletariat

Radarparet Marx/Engels använde den aktuella termen första gången i skriften Den tyska ideologin, som skrevs 1845-46.  Den förekommer även i Marx publikation Neue Rheinische Zeitung samt i det banbrytande verket Det kommunistiska partiets manifest 1848. Det skall understrykas att trasproletariatet inte var en positiv term för Marx och Engels.

Termen ”Trasproletariat” myntades av Karl Marx och Friedrich Engels.

De menar att medlemmarna bestod av ”samhällsklassernas avskräde” och att det var en ”farlig klass”. Den utgjordes av personer som ställts utanför produktionsprocessen och försörjde sig på stöld, tiggeri, spel och strejkbryteri. De kunde inte tillföra något konstruktivt till den av Marx och Engels förebådade proletära revolutionen. Dock betraktade Marx anarkistiske rival, den ryske adelsmannen och omstörtaren  Michail Bakunin (1814-76), trasproletariatet som en klass med revolutionär potential. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Bakunin

Så gör uppenbarligen också ideologerna inom Black Lives Matter. De kommer inte att kunna göra revolution av egen kraft, vare sig i USA eller någon annanstans, men genom att sprida sitt inflytande inom etablerade institutioner såsom det alltmer urartade Demokratiska partiet, systemmedia och rättsväsendet kan de i värsta fall åstadkomma oöverblickbar skada om de inte möts av beslutsamt motstånd.

Kim Jong-uns syster hotar Sydkorea med militära åtgärder

15 juni, 2020

Kim Yo-jong uppges stå sin bror Kim Jong-un nära.

Den nordkoreanska partitoppen Kim Yo-jong har hotat Sydkorea, som hon benämner ”fienden”, med militära aktioner som vedergällning för sydkoreanska propagandasändningar över den interkoreanska gränsen vid 38e breddgraden. Kim citerades i New York Post på följande sätt:

By excercising my power authorized by the supreme leader, our party and the state, I gave an instruction to the arms of the department in charge of the affairs with enemy to decisively carry out the next action. https://nypost.com/2020/06/14/kim-jong-uns-sister-threatens-south-korea-with-military-action/

Den viktigaste orsaken till den nordkoreanska vreden är försändelser med matvaror och propaganda, som skickats med ballonger över gränsen av nordkoreanska avhoppare i syd. Kim har antytt att det interkoreanska sambandskontoret nära gränsorten Kaesong, som hon kallat ”värdelöst”, kan komma att råka illa ut.

En annan faktor som kan ha orsakat Kims utspel är att de tidigare förhandlingarna mellan Nordkorea och USA har gått i stå. USAs president Donald Trump uppges ha tröttnat på att de förhandlingar och samtal som hölls inte ledde till några konkreta resultat – Nordkorea fortsatte i stort sett sina missiltester och sin kärnvapenutveckling som om inget hade hänt. https://www.defensenews.com/opinion/commentary/2020/04/10/expect-a-surge-in-north-korean-missile-tests-and-of-greater-range/

Det rapporteras att Sydkorea tar Kim Yo-jongs hotfulla, om än något vaga, ordalag på allvar. Följaktligen har det hållits krismöte i Seoul med deltagande av regeringsministrar och generaler med ansvar för landets säkerhet. https://nypost.com/2020/06/14/emergency-meeting-in-south-korea-amid-kim-yo-jongs-threats/

Kim Yo-jong är född 1987 och är yngsta dotter till framlidne diktatorn Kim Jong-il. Hon skall, i likhet med sin bror, diktatorn Kim Jong-un, ha gått i grundskola i Schweiz 1996-2000. Därefter har hon 2010 tagit en examen i datorkunskap vid Kim Il Sung University i Nordkorea. I dag tituleras hon första vice avdelningschef vid  det allenarådande Arbetarpartiets centralkommitté.

Sydkoreas president Moon Jae-in anklagas för en alltför välvillig inställning till den kommunistiska grannen i norr.

I samband med den felaktiga informationen om att Kim Jong-un avlidit i april nämndes Kim Yo-jong som en tänkbar efterträdare till denne. Hon har under alla omständigheter snabbt närmat sig den absoluta toppen i Nordkorea de senaste åren och har uppenbarligen ett stort inflytande över nordkoreanska regeringsangelägenheter. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Yo-jong

Den argsinta reaktionen från Nordkorea innebär ett betydande dilemma, inte bara för Sydkorea som land utan också för dess liberale president Moon Jae-in vilken av konservativa kritiker anklagats för att hysa en alltför välvillig inställning till Nordkorea i allmänhet och president Kim Jong-un i synnerhet. Det har sagts att han ser sig själv som en förmedlare mellan Nordkorea och USA.

Moon, representerande det vänsterinriktade Demokratiska partiet, valdes 2017 till president. Han är född 1953 och kom tillsammans med sin familj till syd som flykting från den under Koreakriget 1950-53 svårt drabbade industristaden Hungnam på den nordkoreanska östkusten. https://www.scmp.com/comment/insight-opinion/article/3006489/moon-jae-ins-problem-his-mode-north-korean-diplomacy

Det senaste nordkoreanska hotet kommer på intet sätt som någon överraskning. Den stalinistiska diktaturen har haft för vana att varva en mer försonlig attityd med hotelser och regelrätta våldshandlingar. Den 18 augusti 1976 höggs exempelvis två amerikanska arméofficerare, kapten Arthur Bonifas och förste löjtnant Mark Barrett, ner av nordkoreanska soldater när de var i färd med att trimma ett träd i den demilitariserade zonen (DMZ) vid den 38e breddgraden. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_axe_murder_incident

En bild från de nordkoreanska yxmorden av två amerikanska officerare den 18 augusti 1976,

Den 29 november 1987 exploderade ett sydkoreanskt passagerarflygplan, Korean Air flight 858, i luften sedan två nordkoreanska agenter placerat en bomb ombord. 115 människor omkom. Den manlige agenten hann svälja en giftkapsel innan han greps, men kvinnan, Kim Hyon-hui, hindrades från att ta sitt liv och dömdes senare till döden i Sydkorea. Hon benådades och har uttryckt stor ånger över sitt dåd. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

Så visst har sydkoreanerna all anledning att ta Kim Yo-jongs hotfulla yttranden på allvar.

Den moderna ikonoklasmens historielöshet: statyer rivs ner på löpande band

13 juni, 2020

Ett inspektionsteam besiktigar ryttarstatyn av general Robert F. Lee sedan guvernör Ralph Northam beordrat att den skall avlägsnas.

Efter George Floyds död i samband med ett polisingripande i Minneapolis har USA och andra delar av världen drabbats av något som liknar en masspsykos. Allting som har med ”rasism” att göra skall rensas ut. Ett stort antal statyer har redan rivits ner, framförallt i USA men även i andra länder.

Jag förstår mycket väl att folk som förtryckts av blodtörstiga och grymma despoter inte vill ha kvar dessa i statyform. Sådana som Nicolae Ceausescu i Rumänien, Vladimir Lenin och Josef Stalin i Sovjetunionen, Saddam Hussein i Irak för att inte tala om Adolf Hitler och Hermann Göring i Naziyskland. Good riddance, säger jag.

När man emellertid sätter igång med att förstöra minnesmärken över mer komplexa personligheter – det kan vara politiker men också vetenskapsmän och författare – därför att dessa på ett mer eller mindre avlägset sätt anses kunna knytas till rasism eller slaveri går det definitivt för långt.

Nu är det exempelvis på gång i det lättrörliga USA att allt och alla som hade med Amerikas konfedererade stater (CSA) att göra skall bort, såsom den gamla sydstatsflaggan ”Dixie” samt statyer och andra minnesmärken efter bemärkta sydstatsrepresentanter av typ general Robert E. Lee och CSA-presidenten Jefferson Davis. Representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi har nyligen klargjort att hon vill ha bort statyer över elva personer med sydstatsanknytning i Washington, D. C. https://www.washingtontimes.com/news/2020/jun/12/nancy-pelosi-adamant-statues-honoring-confederates/?utm_source=onesignal&utm_campaign=pushnotify&utm_medium=push

Bland de figurer Pelosi vill se skatta åt förgängelsen finns hennes egen partikamrat Jefferson Davis (1806-89), som var president i Amerikas konfedererade stater under hela dess existens 1861-65. Davis var ursprungligen inte för att sydstaterna skulle bryta sig ur unionen av amerikanska delstater men ställde lojalt upp då så krävdes. Han var före inbördeskriget senator samt krigsminister 1857-61. Efter krigsslutet var han bland annat VD för ett livförsäkringsbolag. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jefferson_Davis

Virginias guvernör Ralph Northam, partikamrat med Pelosi, dekreterade i förra veckan att den berömda ryttarstatyn föreställande general Robert E. Lee skulle avlägsnas från sin plats på Monument Avenue i Richmond ”så snart som möjligt”. En Lee-staty har redan nedmonterats i New Orleans. https://www.wtvr.com/news/local-news/new-developments-in-richmond-lawsuit-over-removal-of-robert-e-lee-statue

Jag har naturligtvis inget annat val än att överlåta åt amerikanerna själva att avgöra hur de skall hantera sina historiska minnesmärken, men låt mig i alla fall klargöra att i mina ögon är det som nu sker ett övergrepp på historien. Statymarodörerna tycks mena, att i historien finns bara gott och ont och att allt som anses representera det sistnämnda skall rensas bort. Jag kan också konstatera, att det Demokratiska partiet i USA på relativt kort tid tappat all normal politisk anständighet och blivit den tanklösa radikalismens och historielöshetens ömkliga parti.

Det föreligger vissa missförstånd om vem som bar ansvaret för grundandet av Statens rasbiologiska institut i Uppsala…

Det är ett farligt förenklat synsätt som inte lämnar utrymme för de många gånger komplexa tankar och handlingar som skapat det som vi kallar historia. Ett exempel på detta är den amerikanske generalen Benedict Arnold, som betraktas som nattsvart förrädare i USA men som hjälte i Storbritannien på grund av att han gick över från den amerikanska till den brittiska sidan under Frihetskriget. Vi kan inte göra historien om intet eller ens förändra den endast därför att vi förstör sådant som påminner oss om mindre trevliga inslag i denna.

Den nästan alltid läsvärde Johan Hakelius tar i en krönika i Expressen den 13 juni upp precis detta under den något (i alla fall för göteborgarna) provocerande rubriken ”Borde man inte jämna hela Göteborg med marken?” Hakelius framhåller:

Människor har i alla tider levt med historien. Den har aldrig varit blid och rättfärdig. Men den finns där. Mångskiftande, skitig, full av nyanser och ytterligheter, dumheter och genidrag, övergrepp och hjältedåd. https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/borde-man-inte-jamna-hela-goteborg-med-marken/

Som ett exempel på vad han menar anför Hakelius den brittiske köpmannen och filantropen Edward Colston (1635-1721), som tills helt nyligen stod staty i födelsestaden Bristol innan fanatiska anhängare av Black Lives Matter (BLM) kom på att de skulle riva ner statyn och slänga den i Bristols hamn. De hade upptäckt att bland Colstons försyndelser märktes att han varit verksam i Kungliga afrikanska kompaniet, som tillskansat sig monopol på den brittiska slavhandeln. Polisen stod overksam och tittade på när pöbeln rev ner denna staty och flera andra statyer.

Hakelius: ”Men det här var drygt 300 år sedan…Därför är det inte så märkligt att Edward Colston gjorde en del bra saker. Han donerade massor av pengar till fattiga, till sjukhus, till skolor och mycket annat.” Fanatiker förmår dock sällan hålla fler än en faktor åt gången i huvudet, därför måste minnesmärket över Colston väck. https://en.wikipedia.org/wiki/Edward_Colston

Nu går det ju förstås inte alltid som aktivisterna tänkt sig. Så när den antihistoriska pöbeln skulle dra ner en staty i Portsmouth, Virginia i USA lyckades man visserligen få ner statyn i fråga, men det bar sig inte bättre än att den landade i huvudet på en av aktivisterna med ymnig blodsutgjutelse och skallbrott som följd. Det uppges att aktivisten, Chris Greene, ligger i koma. https://twnews.co.uk/se-news/vansterextremister-rev-ned-staty-fick-den-i-huvudet

Frågan är hur länge Astrid Lindgren får sitta och läsa i sin stol utanför Junibacken i Stockholm.

Jag kan ha fel, men mig veterligt har i Sverige ännu ingen staty demolerats på samma sätt som skett i USA eller England. Viljan finns dock. Aktivisten Lovette Jallow, född i Gambia 1984, har deklarerat att hon vill få bort alla statyer av ”blomsterkungen” Carl von Linné (1707-78), vilken som bekant kategoriserat och namngivit betydande delar av världens flora och fauna. ”Gud skapade, Linné ordnade”, lyder ett gammalt talesätt.

Detta struntar Jallow fullständigt i. Hon har av någon anledning fått för sig att Linné var ”rasbiologins fader” och initiativtagare till Statens institut för rasbiologi i Uppsala. ”Jag vet att Linnéstatyerna i Sverige skakar”, menar hon. Det stämmer visserligen att Linné, liksom många andra vetenskapsmän vid denna tid, fuskade litet i rasforskning men dessa insatser förbleknar när vi vet vad han i övrigt åstadkom. Och Statens institut för rasbiologi bildades först 1922, närmare 150 år efter Linnés död när socialdemokraten Hjalmar Branting var statsminister.

Aktivisten Lovette Jallow: ”Jag vet att Carl von Linné-statyerna i Sverige skakar”

Jag undrar mot ovan skisserad bakgrund hur länge statyn av en sittande Astrid Lindgren utanför Junibacken får vara i fred för BLM-pöbeln. Ni vet ju, kära läsare, vilken syssla Lindgren låter Pippi Långstrumps pappa, Efraim Långstrump, ha. Så kan vi ju inte ha det, menade de politiskt korrekta renhetsivrarna och ändrade pappa Långstrumps profession som ”negerkung” till ”härskare av kurrekurredutterna” i de senare upplagorna av berättelsen om Pippi Långstrump. https://sv.wikipedia.org/wiki/Efraim_L%C3%A5ngstrump

Den masspsykos jag ovan beskrivit är ingen historisk innovation. Den går historiskt sett tillbaka till den så kallade ikonoklasmen, vilken under 700- och 800-talen yttrade sig i en massiv förstörelse av ikoner och andra påtagliga religiösa yttringar i det Bysantinska riket. Ikonoklasterna, eller bildstormarna, ansåg att bilder av sådant slag stred mot bibliska förbud att avbilda religiösa gestalter. På 1500-talet flammade företeelsen upp på nytt under reformationen, då reformerta proselyter gick lös på konstverk i kyrkor i Tyskland, Nederländerna och England. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ikonoklasm

Ett mer sentida exempel på ikonoklasm är förstörelsen av statyn av amiral Horatio Nelson (1758-1805) i centrala Dublin – kallad Nelson´s Pillar – den 8 mars 1966. Statyn hade då stått på sin pelare sedan 1808 och övervakat O´Connell Street. Detta sprängattentat utfördes av medlemmar av den republikanska organisationen IRA (Irish Republican Army), som först förnekat att den var inblandad. Statyns skadade huvud återfinns numera som utställningsföremål i Dublin City Library.

Den legendariska irländska folkmusikgruppen The Dubliners gjorde händelsen känd genom sången Nelson´s Farwell som innehåller bland annat dessa textrader: ”In Trafalgar Square it might be fair to leave oul´ Nelson standing there, but no one tells the Irish what they´ll view”. https://www.youtube.com/watch?v=ZZeWW0DTOHs

De båda Buddha-statyerna i Bamiyandalen i Afghanistan sprängdes i luften med dynamit av talibanerna 2001. (Teckning Alexander Burnes)

Ett modernt exempel på ikonoklasm av brutalaste slag var sprängningen av de båda monumentala Buddha-statyerna i Bamiyandalen i Afghanistan 2001. Denna genomfördes av talibanerna på order av den beryktade dåvarande afghanske diktatorn mulla Mohammed Omar (1960-2013), en nära två meter lång enögd analfabet. Japans regering och flera internationella företag har åtagit sig att återuppbygga statyerna med utgångspunkt från de rester som finns kvar. Statyerna uppfördes under 500-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturlandskapet_och_fornl%C3%A4mningarna_i_Bamiyandalen

Obamagate – en högst reell rättsskandal

19 maj, 2020

President Donald Trump och hans tidigare nationelle säkerhetsrådgivare Michael Flynn.

Det talas i dessa dagar mycket om Obamagate. Systemmedia gör allt för att framställa företeelsen som en konspirationsteori som kokats ihop av USAs president Donald Trump med det huvudsakliga syftet att undgå ansvaret för hanteringen av den kinesiska covid-19-smittan. Gå inte på detta oblyga försök att förvränga verkligheten – Obamagate är en högst reell rättsskandal!

Obamagate handlar om hur kretsar närstående den förre presidenten Barack Obama mycket målmedvetet arbetat på att leda i bevis att Trump och hans nära medarbetare sålde ut USA till Putin-administrationen i Ryssland. Ronie Berggren, Sveriges troligen främste USA-expert med kunskaper och insikter i amerikansk politik som vida överstiger vad SVT respektive TV4 kan skrapa fram i form av en Stefan Åsberg, en Stefan Borg eller en Rolf Porseryd, förklarar försöken att göra Trump och hans medarbetare till ryska lakejer så här på Facebook den 18 maj:

Det är ett påhitt initierat av Hillary Clintons kampanjteam i dess oppositionsresearch av Donald Trump, vilket sedan upprätthölls inom separata sfärer. Dels av ett vänsterliberalt mediaetablissemang som i tre års tid (tills Mueller-rapporten i maj 2019 spräckte ballongen) höll narrativet vid liv genom att hela tiden nämna det som en självklarhet trots att de konkreta bevisen alltid saknades.

Försöken skedde trots att Trump till betydande delar omgav sig med rådgivare som med Berggrens ord kan kallas ”klassiska kalla-krigshökar”, där Trumps tidigare nationelle säkerhetsrådgivare Michael Flynn – som tvingades avgå sedan han anklagats för att ha ljugit för FBI – är ett typfall.

Den 448 sidor tjocka så kallade Mueller-rapporten, officiellt Report on the Investigation into Russian interference in the 2016 Presidential Election vilken publicerades i maj 2019, klargjorde att det inte framkommit några bevis för brottslig rysk inblandning i det presidentval som i november 2016 förde Donald Trump till makten. https://www.businessinsider.com/where-are-they-now-mueller-report-stars-one-year-later-2020-4?r=US&IR=T

Specialåklagare Robert Mueller fann inga bevis för brottslig verksamhet i sin rapport om Trump-administrationens ryska relationer.

Den ifrågavarande rapporten är uppkallad efter Robert Mueller, som var chef för FBI 2001-13 och som utnämndes till specialåklagare med uppgift att utreda Trump-administrationens kontakter med ryska befattningshavare. Mueller har efter tiden som FBI-chef varit verksam som privatpraktiserande jurist och universitetslektor. Han efterträddes av James Comey, som i sin tur fick sparken av president Trump 2017 och avlöstes av Christopher Wray som FBI-chef. https://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Mueller

Trump-administrationen vann en stor seger nyligen då det amerikanska justitiedepartementet meddelade, att alla anklagelser som riktats mot Michael Flynn, med ett förflutet som trestjärnig armégeneral, för att ha ljugit om sina ryska kontakter för FBI hade dragits tillbaka. President Trump kommenterade på Twitter beslutet att frikänna Flynn på följande sätt: ”He was an innocent man. He was targeted in order to try and take down the president.” https://www.bbc.com/news/world-us-canada-52584193

Fred Fleitz, president för the Center for Security Policy och tidigare högt rankad säkerhetstjänsteman inom bland annat National Security Council (NSC), Central Intelligence Agency (CIA) och Defense Intelligence Agency (DIA), menar i en analys på Fox News sajt den 17 maj att det finns gott om belägg för Obamagate. Fleitz sammanfattar: ”There is strong evidence that president Barack Obama´s administration improperly weaponized U.S. intelligence agencies in multiple and shocking ways against Donald Trump and other political enemies.” https://www.foxnews.com/opinion/fred-fleitz-obamagate-how-obama-administration-apparently-weaponized-intel-agencies-for-political-attacks

Brittiske spionen Christopher Steeles  dossier om Trump-administrationens påstådda ryska förbindelser avfärdades som lögn och förbannad dikt.

Obama-administrationen satte enligt Fleitz således i system att på ett bedrägligt sätt misstänkliggöra president Donald Trump och hans medarbetare. Fleitz hävdar att denna verksamhet skedde genom ”fraudulently obtaining Foreign Intelligence Surveillance Act warrants to spy on American citizens; promoting the Democratic National Committee-funded dossier assembled by former British spy Christopher Steele that was filled with lies about Trump; politicizing intelligence analysis; leaking intelligence; and spying on political opponents and journalists.”

Christopher Steele är en före detta brittisk spion, verksam inom underrättelsetjänsten MI6, som sammanställde en dossier byggd på rykten och obekräftade uppgifter om Donald Trumps påstådda ryska kontakter. Den visade sig ha obefintligt faktaunderlag och sågades totalt av Mueller-rapporten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Steele-rapporten

Fred Flietz anser att det är viktigt att blottlägga Obama-administrationens omfattande missbruk av amerikansk underrättelsetjänst för politiska syften, vilket inbegriper ej endast Trump och hans medarbetare utan även politiker och vanliga medborgare. Han menar att det vore oansvarigt för det amerikanska underrättelseväsendet och kongressen att bortse från detta illvilliga skumraskeri endast därför att det ägde rum för flera år sedan: ”Wrongdoing by the Obama administration in this scandal – which president Trump has dubbed ´Obamagate´- must be exposed to ensure such actions never take place again.”

Fred Fleitz tar upp det anmärkningsvärda i att 39 Obama-anställda, inklusive den dåvarande vicepresidenten Joe Biden, vid 53 tillfällen begärde att namn som framkommit via telefonavlyssningar företagna av National Security Agency mellan valdagen 8 november 2016 och 12 januari 2017 skulle avhemligas. Bland dessa namn fanns Michael Flynn, vars yrkesmässiga samtal med den ryske ambassadören Segej Kisljak var föremål för NSAs synnerliga intresse under perioden innan Trump flyttade in i Vita huset. Enligt Fleitz utgör dessa åtgärder bara toppen på ett isberg.

Obama-sympatisörer inom politik och massmedia har sökt bortförklara kraven på att avhemliga namn på personer som varit föremål för telefonavlyssning med att detta skulle vara underrättelsemässiga rutinåtgärder vilka förstorats upp av president Trump. Detta förnekas kategoriskt av Fleitz:

As a former CIA officer who helped process requests to unmask the names of U.S. citizens from NSA reports, I know that unmasking requests are not normal and routine.

Min bedömning är att det som huvudsakligen ligger bakom Obama-administrationens försök att med hjälp av federala underrättelseorgan klämma åt Donald Trump och andra politiska motståndare är chocken över att den egna kandidaten, Hillary Clinton, misslyckades med att ”spräcka glastaket” och därmed bli USAs första kvinnliga president. Hon blev besegrad av en oborstad republikansk affärsman i miljardklassen utan tidigare politisk erfarenhet. Detta kan vare sig det Demokratiska partiet eller det politiska etablissemanget i stort förlåta Trump.

Barack Obama – den mest korrupte presidenten någonsin?

Ovan refererade katalog över Obamagates beståndsdelar tyder enligt min mening på att Barack Obamas administration är en av de mest korrupta i Förenta staternas historia och Obama den möjligen mest korrupte av alla amerikanska presidenter.