Posted tagged ‘den förlorade sonen’

Moral och förlåtelse

4 november, 2013

return of the prodigal son murilloDen förlorade sonens återkomst enligt en konstnärs version.

Det finns varje dag en lista som visar olika sökord i anslutning till min blogg. Alltså ord eller meningar som läsare använt sig av i syfte att hitta något skrivet om ett visst ämne eller för att finna något av mina blogginlägg.

I dag står där exempelvis: ”Hur hänger moral och förlåtelse ihop, tycker du?” Jag vet inte vem som skrivit detta eller varför, men eftersom jag tycker det är en bra fråga skall jag försöka besvara den utifrån min egen måhända ringa visdom.

Min moral säger mig att jag alltid bör förlåta någon som kommer till mig med ärligt uppsåt och ber uppriktigt om förlåtelse. Som fadern i den bibliska liknelsen förlåter den förlorade sonen, som festat upp hela sitt förtida arv i främmande land men nu tårfyllt ber pappan om förlåtelse för sina tillkortakommanden.

För mig finns inget alternativ: jag är skapt så att jag ALLTID förlåter en sådan ångerfull person och välkomnar denna med öppna armar, hur kritisk och/eller fördömande jag tidigare kan ha varit som ett resultat av vederbörandes handlande som jag uppfattat detta; kanske har jag till och med sagt upp bekantskapen. Jag glömmer alla eventuella oförrätter en sådan person gjort mig och är beredd börja om på nytt. Ganska säkert gråter jag också en liten skvätt och tackar Gud för att allt åter är bra mellan mig och denna person. Sedan vet jag ju inte om historien upprepar sig igen och igen, men det är något jag i så fall får ta ställning till då.

Man kan väl säga att denna instinktiva benägenhet är en integrerad och, skulle jag vilja säga, medfödd del av min personliga moral. På motsvarande sätt förväntar jag mig också bli förlåten för mindre bra saker jag själv lyckats åstadkomma – och de är säkerligen legio – om jag uppriktigt ångrar dessa.

Hoppas detta var svar på frågan!

Se gärna också denna bloggtext:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/13/sjuttio-ganger-sju/

Om den gudomliga förlåtelsen

25 augusti, 2013

445px-Rembrandt-The_return_of_the_prodigal_sonRembrandts ”Den förlorade sonen”.

 

Påven Franciskus skrev nyligen följande på Twitter:

Var inte rädda att be Gud om förlåtelse. Han tröttnar aldrig på att förlåta oss. Gud är ren nåd.

Förlåtelse är förvisso något centralt inom kristendomen.  I Herrens bön heter det ju också: ”Och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.”

Därmed blir det också klart att Guds förlåtelse icke är ovillkorlig. Vi ber Honom förlåta oss precis i den utsträckning vi förlåter andra. Om vi vägrar förlåta andra kan vi således ej heller förvänta oss att Gud förlåter oss, hur mycket vi än må bedja Honom om detta.

Därför är påvens tweet om förlåtelse ovan ofullständigt. Vilket kanske är förståeligt, eftersom det är svårt att få med allt man skulle vilja inom 140 tecken. Jag tror nämligen visst att Gud kan tröttna på människor som hela tiden ber om förlåtelse, i stället för att försöka göra någonting åt ett beteende som leder till att de ständigt tvingas be om förlåtelse.

Franciskus har rätt så till vida som att Gud aldrig tröttnar på att förlåta oss om vi verkligen menar det och avser att bättra oss. När den förlorade sonen i Jesu liknelse återvände till fadershuset efter ett liv i sus och dus, då han även passade på att förslösa fadersarvet, ångrade han sig djupt i hjärtat och fick då också faderns förlåtelse.

Om vi däremot tror att vi kan bete oss hur oförlåtligt som helst, be Gud om förlåtelse för detta och därefter glatt upprepa samma beteendemönster misstar vi oss. Om vi faller in i den trallen kommer vi att märka att till slut finns Gud inte där för oss.

Gud kräver mer än så av oss och det hoppas jag även påven inser. Gud är inte den jolmige ”Socker-Gud” Han uppfattas som av somliga i dag. Gud accepterar inte vad som helst. Gud ställer krav på oss. Det är sant att vi inte alltid förmår uppfylla dessa krav och då kan vi vända oss till Gud och be om tillgift för detta.

Och om vi är uppriktiga kommer Gud förvisso att hjälpa oss.