MP vill förbjuda den europeiska industrin

MP-trubaduren Bernt Staf: MP som en melon – grönt utanpå, rött inuti.

Alltså, Miljöpartiet…

Det senaste från detta parti, som med framlidne miljöpartisten/trubaduren Bernt Stafs ord liknar en melon eftersom det är ”grönt på utsidan och rött inuti”, är att till sitt tidigare krav på förbud mot kärnkraften nu också foga förbudskrav mot kolkraft.

I en debattartikel i Upsala Nya Tidning skriver de framträdande MParna Peter Eriksson, Isabella Lövin och Jenny Lundström bland annat följande:

Nu är det dags att sätta ned foten: kolkraften måste förbjudas. Vi vill skapa en sol- och vindunion i stället…

Hela artikeln här:

http://www.unt.se/asikt/debatt/varmare-politik-inte-klimat-3164023.aspx#.U3xAm9SZy2U.twitter

Således ingen kärnkraft, ingen kolkraft och heller ingen gas. Bara sol och vind. I sitt program inför valet till Europaparlamentet (EP) den 25 maj anger MP att partiet vill se förbud mot brytning och import av kol från 2030. Senast 2017 skall det vara förbjudet att investera i nya kolkraftverk.

Det här är nog den enda typ av vindkraft som har förutsättningar att fungera…

Skulle ”melonpartiets” förslag implementeras skulle det innebära dödsstöten för all europeisk industri, som givetvis inte kan fungera utan energi i form av vare sig kärnkraft, kolkraft eller gas. MP kunde lika gärna säga att man vill förbjuda den moderna europeiska industrin. Adjö till välfärden som vi känner den. Jag misstänker att det är precis det som är meningen: utan realistisk energi räknar man med att det skall finnas en bättre grogrund för röd/grön ideologi.

Miljöpartiet avskyr den västerländska industrialismen/modernismen och tänker sig sannolikt ett Sverige och Europa bestående av små självförsörjande ”sörgårdar” eller byar där alla samlas i byalag, går klädda i vadmal och dansar folkdans. Jag överdriver kanske litet, men förmodligen inte särskilt mycket. Hur detta totalt verklighetsfrämmande och höggradigt populistiska munvädersparti i en del mätningar kan bli Sveriges tredje största parti övergår mitt förstånd.

Nu är det väl inte så troligt att MP och dess europeiska systerpartier kommer att få igenom ovannämnda helt orealistiska förslag i EU-området. Hamnar partiet i en rödgrön regering i höst kan vi svenskar dock vänta oss en kaskad av idiotiska förslag och/eller krav, som den svage Stefan Löfven kan få svårt att stå emot. Bara ett exempel: MP vill skrota det nuvarande militära försvaret till förmån för ett ”ickevålds-försvar”.

Det är inga roliga framtidsutsikter som i värsta fall väntar svenska folket efter den 14 september…

Fram till dess kan ni gott lyssna på Eddie Meduzas ”Mera kärnkraft” (den må sedan vara ironisk eller ej, personligen tror jag Eddie var mest ute för att provocera):

Läs gärna min framtidsdystopi Det gröna Sverige, Contra förlag 1998 (176 sidor), som handlar om ett Sverige där Miljöpartiet tagit makten. Kontakta mig via denna blogg eller på tommy.hansson@sverigedemokraterna.se om ni vill beställa den. Pris 100:- plus porto.

 

 

En fanatiker (MP)

Kathrine Hepburn (1907-2003) njuter av ett bloss.

Den antikommunistiske trubaduren Carl Anders Dexter – pseudonym för Anders Fjällström – skrev en gång en låt som hette ”En fanatiker”. Texten beskrev en troende vänsterextremist. Men det finns olika typer av fanatiker.

Jag kom således osökt att tänka på Dexters låt när jag av en  händelse fick syn på ett debattinlägg i den kristna tidningen Världen idag 5/4. Under rubriken ”Tobaksförsäljningen bör på sikt stoppas” inledde debattören sin text sålunda:

Regeringen bör fastslå målsättningen att förbjuda rökning i Sverige senast 2020. Ett första steg är att begränsa cigarr- och cigarettförsäljningen till Systembolaget redan under denna mandatperiod. Därefter bör cigarettförsäljningen flyttas till apoteken, enbart för de personer som kan visa läkarintyg på att de är rökare. Vid varje förnyat läkarintyg bör rökaren erbjudas avvänjningsprogram och hjälpmedel. Större resurser bör läggas på ungdomar eftersom de är lättare att hjälpa. Unga rökare bör få förnya läkartyget (sic) varje år medan äldre inte behöver göra det lika ofta.

Insändarskribenten fortsätter:

Att förbjuda cigaretter i affärer minskar tillgängligheten och därmed nyrekryteringen av tonårsrökare. Det blir också betydligt svårare att i smyg sälja smuggelcigaretter.

Vem är då personen bakom denna bredsida mot den förkättrade tobaksrökningen? Han lystrar till namnet Jonas Paulsson, är snart 40 år och relativt nyfrälst miljöaktivist. 2008 lämnade han Moderaterna efter att ha fått upp ögonen för klimathotet och gick med i Miljöpartiet i Täby, där han nu är verksam som kommunalpolitiker: ”Herregud, vad jag älskar miljöpartiet”, skriver han i en presentation av sig själv:

http://jpaulsson.se.loopiadns.com/?page_id=257

Ändå uppges Paulsson – som förutom att vara medlem i Miljöpartiet även är ansluten till Greenpeace och ett antal andra obskyra gröna aktivistgrupper – ha varit måttligt road då endast tre partikamrater hakade på riksdagsman Jens Holms (V) förslag om att införa ”köttfria måndagar”. Ty Paulsson är, förutom att vara antirökfanatiker, även militant antiköttaktivist åt det vegana hållet.

Det slår mig att Jonas Paulsson (MP) skulle kunna vara direkt hämtad ur persongalleriet i min satiriska framtidsskildring Det gröna Sverige (Contra förlag 1998, 176 sidor) där ett framtida Sverige styrt av ett alltmer diktatoriskt Miljöparti skildras. I min föga tilltalande bild av ett kommande grönt Sverige har bland annat rökningen totalförbjudits; obotfärdiga rökare placeras i så kallade uppfostringsläger långt borta från ära och redlighet.

Rökare kläms åt i framtidsskildringen Det gröna Sverige.

Jag ber att få citera ett avsnitt med rökmotiv (sidan 140):

”Max fnös:
-Ingenting förvånar mig längre, sa han bittert. Absolut ingenting. Det tvingades jag konstatera redan när syrrans barn blev omhändertagna av samhället därför att hon och hennes man rökte. Barnen skulle skyddas från ‘allergiframkallande föroreningar’, hette det officiellt. De skulle ha fått tillbaka barnen när de hade slutat röka och sanerat bostaden, försäkrade man. Ingen var ute efter att förstöra deras familj. Men ingenting hände trots att de med råge uppfyllde kraven. Det hittades ständigt på nya ursäkter. Till sist sas det rent ut att den som rökte inte hade någon moralisk rätt att vara förälder. Nu vet dom inte ens barnen finns. Du säger att du inte vill vara konspiratorisk. Men hela det här landet är ju en enda stor konspiration mot oss som fortfarande har förnuftet i behåll.”

Paulsson är missnöjd med att ”Arbetet med att minska tobaksanvändningen går framåt men i allt för (sic) långsam takt…Nu är det hög tid för regeringen att fastslå ett slutdatum för rökning i Sverige, samt vidta de åtgärder som krävs.”

Just så. Diktatoriska, för att inte säga fascistiska, medel skall tillgripas i syfte att bekämpa dessa untermenschen som framhärdar i njutningsmedlet tobaksrökning. För visst finns det fördelar med rökning, som sedan urminnes tider är en del av den mänskliga odlingen: att röka en cigarrett är nära nog den perfekta avkopplingen. Det lugnar och skärper till äventyrs koncentrationen, icke minst viktigt för oss skrivande svenner. Det ger gemenskap med andra rökare. Somliga tycker det ser ganska läckert ut. Och framför allt: vi som av olika skäl föredrar att röka gör det därför att vi är i vår fulla rätt därtill, åtminstone så länge  fanatiker som Jonas Paulsson inte får sin oförfalskade vilja fram.

Förvisso är det inte särskilt nyttigt med tobaks- eller för den delen annan rökning. Framförallt riskerar den leda till lungcancer samt hjärt-, kärl- och lungsjukdomar. Jag uppmuntrar absolut inte någon att börja röka. Däremot torde allergiaspekten vara klart överdriven, emedan allergiproblemen i vårt samhälle faktiskt hela tiden ökar i ungefär samma takt som rökningen minskar.

Men ändå: sann frihet innebär också frihet att välja sådant som inte är nyttigt eller kanske rentav skadligt. För oss rökare uppväger den njutning vi erfar de skadeverkningar vi riskerar. Vi anser kanske att det finns väsentligare saker att uppnå i livet än att leva några få extra år.

Med detta sagt vill jag ändå inte utesluta att jag kommer att sluta röka tobak. Detta främst av tre skäl: det är dyrt; det kan, som sagt, vara hälsovådligt; det känns inte enbart angenämt att vara beroende av en till last gränsande vana, oavsett vilken denna än må vara. Dessutom ser det inte snyggt ut med alla cigarrettfimpar – eller för den delen portionspåsar med snus – som ligger och skräpar överallt i stadsmiljön. Ett sätt att komma åt detta problem vore att fler offentliga askkoppar sattes upp.

Flugfiskaren och piprökaren Bengt Öste (1927-2004).

När jag tar del av vad Jonas Paulsson och andra antirökfascister har att torgföra, känner jag mig dock – och säkert många med mig – snarast benägen att stålsätta mig och fortsätta på den inslagna vägen i rent trots gentemot ett oblygt förmynderi. Rökning som frihetshandling. Ett respektfullt umgänge mellan rökare och ickerökare borde vara möjligt. Eller är vi rökare mindre värda än andra mänskliga varelser? För ett antal år sedan bildades organisationen Smokepeace av TV-personligheten Bengt Öste och med förre statsministern Thorbjörn Fälldin som prominent medlem, men den tycks ha självdött.

Jonas Paulssons inlägg är bitvis rätt dråpligt. Förslaget att apoteket, som ju tillhandahåller läkemedel, skulle börja erbjuda en vara som definitivt inte befrämjar hälsan är snurrigt. Och varför skulle just läkare vara bäst lämpade att intyga att en person är rökare? Och hur har Paulsson tänkt sig bekosta den väldiga byråkrati och det övervakningssamhälle som måste  till för att ett totalförbud skulle kunna efterlevas? Inser han alls de risker för demokratin sådant skulle kunna medföra?

Alla förslag om att totalförbjuda tobaksrökning faller dock till syvende og sidst på det förfärande exemplet med alkoholförbudet i USA på 1920-talet, vilket medförde att den organiserade maffiabrottsligheten fick fotfäste i landet genom att de försåg alkoholbrukare med smuggelsprit. Det ursprungligen välmenta alkoholförbudet den gången har lett till våld, korruption och oräkneliga människors förtidiga död.

Maffiamassaker a là Al Capone i förbudstidens USA.

På liknande sätt skulle det med hundraprocentig säkerhet gå om rökningen skulle totalförbjudas: cigarrettsmugglande maffiabossar skulle gnugga händerna av förtjusning. Och till skillnad från vad Paulsson och andra verklighetsfrämmande alarmister tror, så skulle det sannolikt bli lättare än någonsin att få tag på den förbjudna varan.

Den bästa lösningen för alla berörda parter, rökare som icke-rökare, är säkerligen att det sker en avdramatisering av tobaksbruket. Vanan får då inte i lika hög grad som förut den förbjudnas tjusning. Inte ens ökad information i skolorna har lett till någon nedgång bland landets unga: tvärtom synes det ha fått motsatt effekt.

Kort sagt till Jonas Paulsson och hans meningsfränder: stoppa upp era förbudsnojor någonstans och låt vuxna människor sköta sig själva.

Det undandrar sig slutligen mitt bedömande varför Jonas Paulsson tydligen vill undanta piptobak från sina initiala förbudsåtgärder. Under alla omständigheter bekräftar han bilden av MP som vårt värsta knäppskalleparti.

Fotnot: Såväl Dexter-samlingen Dexter ilsknar till igen som Tommy Hanssons bok Det gröna Sverige kan beställas via Contra, Box 8052, 104 20 Stockholm. Tel 08-720 01 45.