Avdelningen faktoider: Orkestern på Titanic spelade ”Närmare, Gud, till dig”

Fartygsorkestern spelade in i det sista.

Den 15 april 1912 havererade den som osänkbar ansedda atlantångaren RMS (Royal Mail Steamer) Titanic. En av de myter som existerar om fartyget är att fartygsorkestern som avskedsnummer spelade psalmen ”Närmare, Gud, till dig” (”Nearer, My God, to Thee”) med text av Sarah Flower Adams (1841) och musik av Lowell Mason (1856). https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4rmare,_Gud,_till_dig

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, bekräftar i en artikel i Svenska Dagbladet den 18 april 2015 att psalmen ifråga enligt vissa uppgifter skall ha spelats under tiden fartyget höll på att sjunka efter sin krock med det fatala isberget. http://blog.svd.se/historia/2015/04/18/narmare-gud-till-dig/

Den överlevande1.-klass-passageraren fru Vera Dick hävdade exempelvis detta kort tid efter haveriet. Problemet med hennes utsaga är, menar Harrison, att hon lyckades lämna Titanic i ett tidigt skede efter kollisionen och omöjligt kan ha hört vilka melodier orkestern spelade under den sista timmen.

Skeppstelegrafisten Harold Bride å sin sida – vilken varit placerad i orkesterns omedelbara närhet – sade att en psalm med titeln ”Songe d´Autumne” spelats kort före undergången. Överste Archibald Gracie, som överlevde kollisionen med knapp nöd men avled några månader senare, framhöll att orkestern företrädesvis spelat glada och uppmuntrande tongångar och inte psalmer med döden som motiv.

RMS Titanic byggdes av Harland & Wolff i Belfast.

Harrision framhåller avslutningsvis: ”Idag menar flertalet Titanic-experter att ”Närmare, Gud, till dig”-uppgiften är en myt som visserligen spreds kort tid efter katastrofen men som inte förtjänar tilltro.”

Bland dem som spridit myten om psalmen som Titanic-orkesterns slutkläm märks den kommunistiske trubaduren Mikael Wiehe. I Wiehes tolkning är Titanic givetvis synonymt med den till undergång dömda kapitalismen. https://www.youtube.com/watch?v=CjzP137fWj4

Av total 2229 passagerare – det fanns livbåtar till endast 1178 – överlevde 745 katastrofen. 75 procent av de förolyckade var män, då kvinnor och barn prioriterats vid räddningsansträngningarna. Bland de omkomna fanns de åtta medlemmarna i fartygsorkestern: Wallace Henry Hartley (kapellmästare), Theodore Ronald Brailey, Roger Marie Bricoux, John Frederick Preston Clarke, John Law Hume, Georges Alexandre Krins, Percy Cornelius Taylor och John Wesley Woodward.

Uppgiften om vilken melodi Titanic-orkestern spelade passar slutligen mycket väl in på termen faktoid – det vill säga en uppgift som allmänt hålls för sann men i verkligheten är falsk.

 

 

Jesus – skägglös eller skäggig?

Henrik Sörensens altarmålning av en ung, skägglös Jesus i Linköpings domkyrka.

När den norske konstnären Henrik Sörensens (1882-1962) altarmålning av Jesus Kristus som en ung, skägglös och blond man invigdes i Linköpings domkyrka 1936 blev den hårt kritiserad av somliga men av andra höjd till skyarna.

Kritikerna menade att det var stor skandal att Mästaren från Nasaret avbildades med ”ariskt” utseende som kunde föra tankarna till den tyska nazipropagandan. Gestalter av denna typ var dock inte förbehållna nationalsocialismen utan förekom även på exempelvis socialdemokratiska och kommunistiska affischer.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, skriver så här: ”Sörensens tavla låg i tiden och ersatte en äldre altartavla, målad av M J van Heemskerck, som skänktes av Johan III 1582.” https://www.svd.se/blond-jesus-blev-kulturskandal-i-linkoping

Sörensen, som var född i Värmland, anknöt i sin Jesus-målning till de första kända avbildningarna av Jesus som en ung man utan skägg och med varierande hårlängd. ”De flesta verkligt gamla Jesus-avbildningar”, framhåller Harrison, ”finns i Roms katakomber. Här är han i regel framställd som ´den gode herden´: en ung man utan skägg som bär på ett lamm.” http://blog.svd.se/historia/2011/10/10/de-aldsta-jesusbilderna/

Jesus helar en blödande kvinna. Målning i Roms katakomber.

Professor Harrison förmodar att detta sätt att avbilda Jesus emanerar från den antika konsten, till exempel avbildningar av den grekiske guden Hermes bärande på ett lamm. I Wikipedia påpekas att den skägglöse Jesus för tankarna till en välklädd, romersk man ur överklassen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristusbild

De äldsta Jesus-bilderna kan dateras till mitten av 200-talet och antas vara ungefär lika gamla som de första framställningarna av Jesus-barnet och de tre vise männen. Från Dura Europos i Syrien finns således en Jesus-illustration till berättelsen om när Jesus på sabbaten botar en lam man och uppmanar denne: ”Stå upp, tag din säng och gå.” http://runeberg.org/bibeln/43_05.html

Mycket gammal är också en klotterliknande bild i Rom av en korsfäst man med åsnehuvud vilken tillbes av en man. Texten i anslutning till bilden lyder: ”Alexamenos tillber /sin/ gud.” Det kan antas att framställningen är en nidbild av den nämnde Alexamenos.

Det var först på 500-talet som Jesus började framställas som en allvarlig man med skägg och långt hår. Möjligen hade de dåtida konstnärerna insett att det var så den judiske förkunnaren  Jesus (Yeshua på hebreiska) kanske hade sett ut. Rimligen bör han då också, i enlighet med judisk sed, även ha varit utrustad med tinninglockar; några sådana äldre avbildningar av Jesus har jag emellertid inte sett eller hört talas om.

Jesus som Kristus-konung med skägg.

Omkring år 1000 begynte de kristnas centralgestalt avbildas med krona på huvudet som Kristus-konungen, och från senmedeltiden kom Jesu mänskliga drag att betonas. Därefter blir Jesus i bildkonsten mest av allt en lidande, magerlagd gestalt som dog på korset för världens synder.

Henrik Sörensens version i form av altartavlan i Linköpings domkyrka anknöt till den ursprungliga framställningen av Mästaren, vilket feltolkades av kritikerna som arisk propaganda. 

Hur länge skall polisen låta sig hunsas? Kraftfulla metoder krävs!

 Polisen står i dag mer eller mindre maktlös mot våldet i våra förorter. På bilden Husby utanför Stockholm.

Vi kan nästan dagligen läsa om upplopp i förorter till våra större städer. Bilar sätts i brand, lägenheter angrips, polis och räddningstjänst attackeras. Just när detta skrivs är det ungdomar med invandrarbakgrund som lever rövare i Göteborg.

Det går i nuläget inte att se något ljus vare sig i tunneln eller vid horisonten. De samhällsvådliga våldshandlingarna, påhejade av anarkister och annan extremvänster, fortsätter utan att några ledande politiker agerar eller åtminstone säger ifrån på skarpen. Skulle de göra det vore det liktydigt med art underkänna den egna invandrings- och integrationspolitiken, vilket givetvis är otänkbart.

I stället är det skygglappar på samt floskler om generös flyktingpolitik och tolerans gentemot den pågående islamiseringen som gäller. Vid behov skickar makten fram figurer som historieprofessorn Dick Harrison för att söka göra gällande att alla samhällen vinner på de öppna gränsernas politik. Endast Sverigedemokraterna har vågat sig på att framföra ett annat och kärvare budskap.

En som inte är sverigedemokrat men som ändå effektivt kunnat tillbakavisa Harrisons svepande omdömen att ”invandring berikar” och att ”invandrare byggde Sverige” är den i Iran födde nationalekonomen Tino Sanandaji med kurdisk bakgrund. På sin blogg hävdar han att det inte alls var immigranterna som byggde Sverige och att till exempel de mångomtalade  men rätt fåtaliga vallonernas insatser i sammanhanget våldsamt övervärderats:

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

 Tino Sanandaji: ”Invandrare byggde inte Sverige.”

Bortsett från den nog så viktiga diskussionen om invandringens kostnader och vilka det var som egentligen byggde upp Sverige, måste också frågan vilka praktiska åtgärder som bör sättas in mot det så kallade buset komma upp på tapeten. Det är sannerligen på tiden att polisen slutar upp med att låta sig hunsas av kriminella gäng utan respekt för andras liv och egendom. Det är också på tiden att vanliga medborgare garanteras lugn och säkerhet på riktigt.

Sverigedemokraterna har genom åren haft idéer om hur problemen med utökat våld i utanförskapsområden skall kunna hanteras. Riksdagsman Mikael Jansson motionerade 2011 om behovet av en ”utökad militärpolisorganisation” med uppgifter utöver dem som den vanliga polisen har befogenheter till.

”Jag tror att det krävs fasthet och att det sätts tydliga gränser när det hettar till”, citerades Jansson i tidskriften Expo:

http://expo.se/2011/sverigedemokraterna-vill-infora-militarpolis_4472.html

Bland den utrustning Jansson menar att den typ av militärpolis han skisserar i sin motion skall kunna förfoga över nämns bland annat vattenkanoner, som används av exempelvis tysk polis i samband med allvarliga kollektiva våldsyttringar.

 Vattenkanon kommer till användning i Chile.

Den svenska polisen inköpte i samband med de beramade upploppen i Berzelii Park i Stockholm 1954 en vattenkanon som skulle manövreras av tre man. Den anlände emellertid för sent för att kunna tas i bruk och kom aldrig att användas. Den utgick 1972 ur polisens utrustning och återfinns sedan dess på Polishögskolan i Sörentorp.

2013 förordade SD-parlamentarikerna Richard Jomshof och Kent Ekeroth användning av vattenkanoner och gummikulor kombinerat med åtgärder såsom undantagstillstånd och utegångsförbud i syfte att komma till rätta med ungdomsupploppen och skadegörelsen i problemområden av typ Husby utanför Stockholm:

http://www.dn.se/sthlm/sd-vill-ha-undantagstillstand-i-husby/

Enligt min mening är det, icke minst i ljuset av händelserna i Göteborg, dags att återuppta diskussionerna om tänkbara åtgärder för att få buset under kontroll. Den nuvarande situationen, stundom påminnande om inbördeskrigslika förhållanden där det förmodligen är en tidsfråga innan dödsoffer krävs, kan inte tillåtas fortgå utan att någonting görs.

Om det därför krävs vattenkanoner, gummikulor, tårgas och undantagstillstånd som sista utvägar för att få bukt med en kaotisk och våldsam situation är det också min uppfattning att sådana åtgärder måste till.

 SDs Richard Jomshof har föreslagit att bland annat undantagstillstånd och vattenkanoner skall kunna användas i nödlägen av polismakten. Foto: Tommy Hansson

Standardkritiken är, att detta inte löser de bakomliggande problemen och det är naturligtvis i och för sig sant. Detta skall dock självfallet inte få hindra oss att lösa de akuta problemen i form av ett besinningslöst  våld från sjövilda invandrargäng som redan har undergrävt rättsstaten Sverige och icke minst minskat respekten för och tilltron till ordningsmakten.

För att göra en liknelse. Om du har brutit benet i slalombacken avstår du inte från att låta dig behandlas för detta med motiveringen, att det inte löser problemen med din egen dåliga skidåkning som är orsaken till skavanken i fråga. Du låter alltså sjukvårdspersonalen ta hand om benet medan du funderar över hur du skall bli bättre i skidbacken.

 

 

SD, fascismen och verkligheten

 Stefan Löfven pekar finger åt ”fascistiska” SD men förmår bara övertyga de närmast sörjande, exempelvis vänsterhatsajten Inte rasist, men.

Efter att i många år ha kallat Sverigedemokraterna ”rasister” och ”främlingsfientliga” har politiska SD-motståndare på sistone kommit med en innovation: nu är SD enligt statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson ”fascistiskt” eller möjligen ”nyfascistiskt”.

Den ärrade vänsterdemagogen Björn Runeborg stämmer i Länstidningen i Södertälje den 11 december, föga oväntat, in i kören under rubriken ”Äntligen klarspråk”. För säkerhets skull lyckas Runeborg även klämma in både ”Auschwitz” och ”koncentrationsläger” samt namnet på en känd författare i sin korta agitprop-text (agitprop = agitation-propaganda), något som givetvis inte stärker Runeborgs redan låga trovärdighet.

Vi som har varit politiskt aktiva sedan början på 1970-talet känner blott alltför väl igen taktiken. Extremvänsterns företrädare var då snara att klistra etiketten ”fascism” på det mesta de inte uppskattade. Var du till exempel för ett fritt näringsliv och/eller lägre skatter var du självklart ”fascist”. Ifrågasatte du den militanta feminismens agenda var du ”fascist”, liksom om du var försvarsanhängare.

Värst av allt: stödde du världens viktigaste demokrati, USA, var du så ”fascistisk” som tänkas kunde. Själv var jag aktiv i den frihetligt proamerikanska och provästliga organisationen Demokratisk Allians 1972-75 och därefter några år i efterföljaren Frihetsförbundet och stod så gott som varje helg i flera års tid i centrala Stockholm och torgförde ett USA-vänligt budskap genom rockslagsmärken, flygblad och tidningar. För extremvänstern och dess medlöpare var detta höjden av ”fascism”.

 Proamerikanism: ”fascism” i extremvänsterns ögon.

Jag har kommit till slutsatsen, att anklagelser om ”fascism” och eventuellt ”nazism” – liksom ”rasism” – bäst kan översättas till ”du är dum” på det sandlådespråk med vilket stora delar av vänstern och den politiska korrektheten svänger sig. Alltså ingen substans, inga fakta utan bara känslosam salvelsefullhet med ideologiska förtecken.

Nu gör denna taktik således come-back genom Löfven och Andersson och påhejare som Björn Runeborg. Ty vill du, som SD, se en reducerad invandring har du nu promoverats till ”fascist”. En lögn blir dock inte sannare för att den upprepas ett antal gånger utan bara mer uttjatad. Det finns lika litet som på 1970-talet någon substans i dessa fascistanklagelser. Den enda källhänvisning Löfven anfört i sammanhanget är historieskribenten Henrik Arnstad, som har en tendens att se farliga men imaginära  fascister i varje buske och inte ens har en akademisk examen i ryggen.

Riktigt pinsamt blev det nyligen i riksdagen, då Löfven på en fråga från SDs Paula Bieler angående just fascistgrodorna och hänvisandet till charlatanen Arnstad hävdade att SD har sina rötter ibland annat Vitt Ariskt Motstånd (VAM), en löst sammansatt gruppering som existerade 1991-93 och alltså bildades tre år efter SDs tillkomst!

Ridå.

Dubbelt dråpligt blir det då den tragikomiska extremvänstersajten Inte rasist, men återger följande videoklipp med nämnda klavertramp av Löfven som intäkt för att den senare sätter Bieler ordentligt ”på plats”:

http://www.interasistmen.se/youtube/stefan-lofven-satter-krankt-sverigedemokrat-pa-plats/

 Nej, Paula Bieler fick inga vettiga svar ur Löfven.

Inte nog med att Löfven obekymrat flöjtar på om VAM, vem som helst med synen och hörseln någrlunda i behåll blir tvivelsutan varse att Löfven inte ens gör ett rudimentärt försök att i sak bemöta Bieler som ju frågar hur statsministern kommit fram till att SD i dag är ett fascistiskt parti. Han spelar, med synnerligen ringa framgång, den kränkte demokraten som skall sätta uppstickaren med de besvärliga frågorna på plats.

Löfven bör kanske betänka, att hans eget parti räknar sitt ursprung från den revolutionära vänstern och vars representanter i initialskedet fraterniserade med exempelvis de bolsjevikiska folkförstörarna Vladimir Iljitj Lenin och Leo Trotskij. 1922 grundades Statens rasbiologiska institut i Uppsala på initiativ av bland andra den socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting, och den av institutet förordade och av makarna Alva och Gunnar Myrdal uppbackade steriliseringspolitiken ägde bestånd till långt in på 1970-talet.

 Svenske socialdemokraten Ture Nerman träffar Lenin i Stockholm 1917.

Då tidskriften Forskning & Framsteg  den 9 december utförde en enkät omfattande sju erkända forskare inom de akademiska områdena samhällsvetenskap och historia svarade samtliga nej på frågan om Sverigedemokraterna var ett fascistiskt parti.

Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet och vår kanske främsta expert på nationalsocialismen i Sverige, svarade så här:

Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti, inte ett fascistiskt. Det är oseriöst att låtsas som att nationalism och fascism är synonymer. Det är olyckligt om betydelsen av begrepp som fascism och rasism devalveras.

Dick Harrison, uppmärksammad professor i historia vid Lunds universitet, svarade bland annat följande på enkäten: ”Nej, fascism är inte en rimlig benämning.”   

 Docent Heléne Lööw avfärdar påståendena om att SD är ”fascistiskt”.

Förutom Lööw och Harrison medverkade i enkäten även statsvetaren Sören Holmberg, den vid University of Aberdeen verksamme Anders Widefeldt, statsvetaren Andreas Johansson Heinö, professor emeritus vid Södertörns högskola Alf W. Johansson samt forskaren i socialt arbete, verksam vid Malmö högskola, Göran Adamson.

Den som önskar ta del av hela artikeln i Forskning & Framsteg kan göra det via denna länk: http://fof.se/artikel/forskarna-ar-eniga-sd-ar-inte-fascister

Sju seriösa forskare är alltså eniga: Sverigedemokraterna är inte fascister. Den enda auktoritet Stefan Löfven och Magdalena Andersson förmår luta sig mot i sin fascism-retorik är en polemisk skribent utan akademisk examen. Björn Runeborg har inte ens det utan bara en gammal och trött retorik som passerade bäst före-datum i höjd med 1975.

Det kan vara bra att känna till, icke minst för Stefan Löfven, vad genuin fascism är. Den har sitt ursprung i den italienske diktatorn Benito Mussolinis (1883-1945) kampgrupper Fasci di Combattimento, till stor del bestående av veteraner från Första världskriget, som bildades 1919 och spelade en avgörande roll i den så kallade Marschen mot Rom 1922 som förde Mussolini och fascisterna till makten.

 Mussolini – i mitten på bilden – under Marschen mot Rom.

Den italienska fascismen var, liksom den tyska nationalsocialismen, till övervägande del av socialistisk karaktär och betonade kollektivismen. Mussolini själv var ursprungligen en socialistisk revolutionär som till den socialistiska ideologin tillfogade ett aggressivt, nationalistiskt element. En viktig ideologisk del har hämtats från den syndikalistiske tänkaren Georges Sorel (1847-1922), som inspirerade fascisterna med sina korporativistiska teorier och sin positiva uppfattning om våldet som medel i politiken.

Som alla totalitära ideologier tålde inte fascismen någon konkurrens från andra ideologier eller partier och utvecklade efter hand en hänsynslös enpartistat med självpåtagen rätt att mörda eller fängsla sina politiska motståndare. Gemensam med såväl kommunism som nationalsocialism har fascismen sin ledarkult, en stark tonvikt vid militär upprustning och en expansiv-krigisk utrikespolitik.

Som var och en med förnuftet intakt kan se, är intet av detta något som det demokratiska svenska riksdagspartiet Sverigedemokraterna förespråkar. Och om det någon gång har funnits enstaka, vilsekomna sverigedemokrater som bekänt sig till dylika ideal har vederbörande försvunnit ur partiet kvickt som attan. Faktiskt är SD det enda riksdagspartiet som har en nolltolerans mot extremistiskt beteende.

 Carl Grimberg – historiker på riktigt.

Slutligen kan erinras om hur den svenske historikern Carl Grimberg (1875-1944) definierade fascism i sitt verk Världshistorien, band 14, sidorna 472-473:

Systemet var auktoritärt, makten utgick från ledaren och fortplantade sig ner genom det fascistiska partiets leder. Systemet var likaledes totalitärt: staten inskränkte sig inte till att leda förvaltningen utan ville även behärska andra områden som organisationslivet, barnuppfostran, kulturlivet och så vidare.

Till skillnad från Henrik Arnstad var Carl Grimberg en verklig historiker och inte en yvig skribent och debattör utan examen.

  

 

Om stridshingstar, stridspittar och SDs frammarsch

United Minds/Aftonbladet oktober 2013.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tycks ha insett att det mjuka feministstuket nått vägs ände. Nu framställer han sig själv som en ”stridshingst” i en intervju i Svenska Dagbladet den 13/10:

Jag är en stridshingst och bra på att kämpa.

Jag vet inte, men jag undrar om det är en särskilt välfunnen liknelse som kan bidra till ökande sympatier för Reinfeldt och hans parti. Det borde väl ha legat närmare till hands att referera till tiden som elitsoldat/fjälljägare i Norrland, men kanske vill inte statsministern associeras med det militära försvaret vilket han ju betraktar som ett ”särintresse”.

Enligt uttalanden av historieprofessorn Dick Harrison var en stridshingst en häst som användes under medeltiden och som var extremt dyr att föda upp och träna för uppgiften. Harrison menar att en stridshingst kunde vara värd upp till 100 vanliga hästar genom sin unika användbarhet på slagfältet. Definitivt inget för gemene man eller för sympatisörer till ”nya arbetarpartiet”.

Stridshingst med ryttare.

Undrar därför om Reinfeldt ändå inte borde ha använt sig av sin egen bakgrund som elitsoldat. Kanske han rentav kunde ha dragit i med litet kaserngårdsspråk och hävdat att han är en typisk ”stridspitt” med maskerat fejs, tung stridssele och granatgevär färdig att ta sig an den lede fi.

Frågan är dock om det hade hjälpt. I senaste mätningen i United Minds/Aftonbladets regi backar Moderaterna till 23,6 procent, det sämsta resultatet sedan januari 2010. Samtidigt hamnar KD på 3,3 procent och sänker därmed alliansens möjligheter till regeringsinnehav.

Värt att notera är att Sverigedemokraterna (SD) når 11,1 procent och nu är cirka hälften så stort som det regeringsbärande partiet, även om SD backar med 1,0 procent jämfört med föregående mätning. Det jäser i Gösta Bohmans gamla hedervärda parti – många inbitna moderater känner igen sig allt mindre i Reinfeldts, Anders Borgs och Kent Perssons utslätade ”nya arbetarparti” med feminist- och massinvandringsprofil.

Typisk så kallad stridspitt.

I YouGov/Metro landar SD på rekordsiffran 12,9 procent och är där åter tredje största parti och vågmästare. Även i SIFO/Svenska Dagbladet går det bra för SD med 9,2 procent. Och i senaste mätningen i Sentio Researchs regi noteras SD för tidernas bästa resultat med 14,6 procent. Det innebär att SD mycket klart distanserar MP som tredje största parti, då miljönissarna får nöja sig med 8,12 procent.

Vi får väl se om Reinfeldts stridshingstsretorik kan vända den nedåtgående trenden. Jag tillåter mig tvivla.