Sannfinländsk kvinna dömd för att ha förolämpat islam

Terhi Kiemunki, Sannfinländarna, dömdes i Birkalands tingsrätt för hets mot folkgrupp. Nu överklagar hon till hovrätten.

I höstas åtalades Terhi Kiemunki, assistent i riksdagen till det finländska regeringspartiet Sannfinländarnas parlamentsledamot Lea Mäkipää, för hets mot folkgrupp och brott mot trosfrid. Åtalet gällde en text som Kiemunki lagt ut på sin blogg på webbtjänsten Uusi Suomi, där hon i våras skrev att alla terrorister i Europa är muslimer. Nyligen kom domen i Birkalands tingsrätt: böter om 450 euro. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/12/01/terhi-kiemunki-domd-hets-mot-folkgrupp-vill-prova-granser-i-hovratten

Terhi Kiemunki gjorde enligt Svenska YLE följande uttalande efter den fällande domen: ”Jag är fortfarande av samma åsikt att det inte är brottsligt att uttrycka statistiska fakta eller åsikter, bara för att några inte tycker om dem.” Kiemunki, som själv bad polisen utreda hennes bloggtext, ämnar nu överklaga domen till hovrätten i syfte att få den finländska yttrandefrihetens gränser definitivt fastställda.

Människorättsforskaren och docenten Jukka Viljanen vid Tammersfors universitet, som refereras till i Svenska YLEs artikel om domen, menar att domen i tingsrätten drar upp gränser för vad man får och inte får säga i yttrandefrihetens namn. Han anser även att ”hårda uttryck” måste få tillåtas i politiken även om lagarna skall följas.

Av referaten från rättegången mot Terhi Kiemunki framgår, att rätten frågade Kiemunki varför hon i sin bloggtext inte gjort skillnad mellan ”islam” och ”radikal islam”. Hade så skett hade hon sannolikt inte blivit åtalad. Nu anses hennes text om muslimer som terrorister vara förolämpande mot alla muslimer, en tolkning som verkligen kan ifrågasättas.

Även Sebastian Tynkkynen har åtalats för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden.

Det kan nämnas att även ordföranden i Sannfinländarnas ungdomsförbund, Sebastian Tynkkynen, har bilvit föremål för åtal för samma typ av ”brott” som Kiemunki, det vill säga påstått förolämpande omdömen om islam. Detta har skett på Tynkkynens Facebook-sida. Tynkkynen förnekar brott och hänvisar till att han endast varit ute efter att försvara ”västerländska värden”. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/11/11/tynkkynen-atalas-hets-mot-folkgrupp

Enligt många muslimska trosbekännare finns ingen principiell skillnad mellan så kallad moderat islam och islam. Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan har bland annat blivit bekant för sitt uttalande att termen ”moderat islam” är missvisande: ”Islam är islam”, har han citerats. https://www.jihadwatch.org/2007/09/turkeys-pm-erdogan-the-term-moderate-islam-is-ugly-and-offensive-islam-is-islam

Det islamkritiska amerikanska institutet Gatestone Institute har tagit upp exemplet Terhi Kiemunki som ett exempel på, hur all form av islamkritik är på väg att kriminaliseras i betydande delar av Europa och nämner också domen i Nederländerna nyligen mot ledaren för landets största politiska parti, Frihetspartiets (PVV) Geert Wilders. Denne uttryckte i ett politiskt tal 2014 att han ville se färre marockanska invandrare i Nederländerna. Detta ansåg domstolen vara diskriminering och uppvigling till hat. https://www.gatestoneinstitute.org/9525/europe-illegal-criticize-islam

Geert Wilders, ledare för Hollands största parti PVV, dömdes nyligen för diskriminering och uppvigling till hat på grund av uttalanden om marockansk invandring.

Wilders har länge varit Europas frispråkigaste politiker i sitt envetna kampanjande icke endast mot ”radikal islam” utan mot all form av islam. Wilders vill bland annat förbjuda islams heliga bok Koranen. Följden har blivit att Geert Wilders genom åren utsatts för en ström av dödshot, vilket lett till att han i dag är Europas bäst bevakade politiker. http://www.dn.se/nyheter/varlden/geert-wilders-domd-i-hetsrattegang/

Här följer Wilders egna kommentarer avseende domen mot honom. ”Nederländerna har blivit ett sjukt samhälle”, framhåller han bland annat och lovar att aldrig ge upp sin kamp för frihet och yttrandefrihet: https://sv.gatestoneinstitute.org/9565/geert-wilders-dom

Bevakningen av Wilders är ingen tillfällighet. Två framträdande politiska aktivister i Nederländerna har tidigare fallit offer för den muslimska fanatismen. 2002 mördades den kontroversielle politikern Pim Fortuyn (1948-2002) av en djurrättsaktivist, som uppgav att han ville hindra Fortuyn från att göra muslimer till syndabockar i det holländska samhället. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pim_Fortuyn

Två år senare föll filmaren Theo van Gogh (1957-2004) offer för en islamist, som var upprörd över van Goghs antimuslimska agenda. Han gjorde tillsammans med den muslimska avhopparen Ayaan Hirsi Ali filmen Underkastelse, som handlar om kvinnoförtrycket i muslimska samhällen. Han hade även kallat marockaner ”getknullare”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Theo_van_Gogh

Michael Hess – frikänd av hovrätten.

Här skall påminnas om att vi 2015 hade en motsvarighet till åtalen mot Kiemunki och Tynkkynen, då lokalpolitikern Michael Hess, SD Karlskrona vid Blekinge tingsrätt åtalades för hets mot folkgrupp då han på webben påpekat att våldtäkter faktiskt godkänns i Koranen. Hess blev emellertid frikänd i hovrätten. http://www.blt.se/blekinge/hovratten-frias-hess/

Litet överraskande tycker jag slutligen det är att det finska rättsväsendet visat sig mer intolerant än det svenska när det gäller kritik av islam. Själv skrev jag för ett par år sedan följande om det ämne Hess belyste – islam och våldtäkter: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/11/om-islam-och-valdtakter-vilka-ar-det-som-ar-okunniga/

 

Modebögar stöder traditionella familjevärden – kallar Elton John ”fascist”

http://citizengo.org/en/20086-supportdolcegabbana-against-elton-johns-intolerant-inquisition?sid=MTczNzk5NzUxNTA0ODQy

Ett smärre krig har utbrutit i gayvärlden sedan de kända italienska modeskaparna Domenico Dolce och Stefano Gabbana, som är baserade i Milano, i en intervju med magasinet Panorama emfatiskt dristat sig försvara traditionella familjevärden och motsätta sig homosexuellas så kallade rätt att adoptera eller skaffa sig barn på artificiell väg. För ändamålet har de skapat kampanjorganisationen #DGfamily.

Länken ovan ger en sammanfattning av Dolce & Gabbanas synpunkter. Här kan man också ge sitt stöd till deras sak genom att underteckna ett namnupprop.

Dolce citeras på följande sätt i intervjun:

Det var inte vi som uppfann familjen…Du föds och du har en mor och en far. Eller det borde åtminstone vara så, det är därför jag är skeptisk till vad jag kallar kemins söner, syntetiska barn, livmödrar att hyra, säd som väljs i en katalog. Låt oss sedan gå till dessa barn och förklara för dem vem som är deras mor. /Till intervjuaren:/ Skulle du någonsin acceptera att vara en kemins dotter? Fortplantning måste få vara en kärlekshandling.

På frågan ”Skulle ni ha velat vara pappor?” svarar Domenico Dolce: ”Jag är bög. Jag kan inte ha ett barn…Livet har en normalt naturlig väg, det finns saker som inte får ändras. Och en av dessa saker är familjen.”

Alla som vet något om homosexlobbyns makt i det västerländska samhället inser givetvis att sådant inte kan tillåtas passera ostraffat. Lobbyn i fråga, med övergurun sir Elton John i spetsen, har manat till bojkott av de italienska kläddesignarna och anklagat dessa för ”homofobi” (alltså riktat mot två bögar!) och ”diskriminering”. Dolce & Gabbana har i sin tur bitit ifrån sig, och i en tweet har Stefano Gabbana kallat sir Elton ”fascist”:

http://www.msnbc.com/msnbc/dolce-gabbana-fire-back-elton-John

Det kommer minst av allt som någon överraskning att delar av det internationella kändispatrasket, med medlemmar av typ Ricky Martin och Victoria Beckham, slutit upp på Elton Johns sida. Den senares bojkottaktion har dock satts i fråga, då han setts med shoppingkassar efter bojkottmaningen med Dolce & Gabbanas logga på.

 Gayfamiljen Elton John och David Furnish.

Inte heller är det någon sensation att Dolce & Gabbana, som tidigare var ett par, kommer från just Italien – ett land där den riktiga familjen alltfort sitter i högsätet.

 

 

Ullenhag sticker huvudet i sanden – som vanligt

Erik Ullenhag och Jimmie Åkesson i debatt i Lund.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svep-75-ar-sedan-kristallnatten_8707746.svd?sidan=5

Den så kallade integrationsministern Erik Ullenhag (FP) skriver i dag den 9 november 2013 en debattinlaga under ”Brännpunkt” i Svenska Dagbladet där han tar upp ämnet Kristallnatten (länken ovan). I dag är det 75 år sedan de tyska nationalsocialisterna använde det av en ung jude genomförda mordet på en tjänsteman vid tyska ambassaden i Warszawa som förevändning för att mörda, trakassera och internera judar i Tyskland.

Det är bra att Ullenhag tar upp detta ämne och inskärper, att vi aldrig någonsin vill se något liknande hända igen. Artikeln visar dock att integrationsministern väljer att likt strutsen sticka huvudet i sanden och inte kalla saker vid deras rätta namn.

Efter att presterat en invändningsfri beskrivning av de händelser som kom att kallas Kristallnatten, detta på grund av allt krossat glas som blev följden av vandalism riktad mot judiska butiker runt om i Tyskland och som blev uppmarschen till Förintelsen, har Ullenhag följande att säga:

Samtidigt som vi minns Europas mörka historia nås vi av rapporter om antisemitism och intolerans i Europa och i Sverige. Att peka ut judar, muslimer, romer eller hbt-personer som ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem har blivit vardagsmat. När en grupp pekats ut står nästa på tur.

Erik Ullenhag refererar så till att EU:s så kallade byrå för grundläggande mänskliga rättigheter producerat en studie om upplevda hatbrott, diskriminering och antisemitism i åtta EU-länder. I Sverige uppges 810 personer med judisk bakgrund ha intervjuats, och av dessa sägs 60 procent vara av åsikten att antisemitism utgör ”ett väldigt stort eller ganska stort problem”.

En manifestation i form av en så kallad kippavandring mot antisemitismen i Malmö.

79 procent av de tillfrågade personerna med judisk bakgrund undviker att bära judiska symboler såsom den manliga huvudbonaden kippa eller davidsstjärna. Siffran härför i övriga länder där studien företagits uppges vara 68 procent. Det finns ingen anledning att betvivla dessa uppgifter: antisemitismen har blivit ett ständigt växande problem i Sverige.

Integrationsministern belyser även hur det är i Malmö, där situationen för stadens judiska kommunitet blivit allt mer ohållbar. Detta har föranlett ett förhållandevis stort antal judar att emigrera. Ullenhag väljer dock att inte med ett ord beröra vilka det är som svarar eller ansvarar för denna antisemitism och som givetvis är en stor skam för Sverige och Malmö.

I praktiken alla antisemitiska hatbrott och andra judefientliga handlingar i Sveriges tredje största stad utförs av medlemmar ur den ständigt växande befolkningsdelen muslimska trosbekännare. Således är det felaktigt att tala om en ”svensk” antisemitism – någon sådan existerar inte, annat än på vissa nazistiska och extremnationalistiska nätsajter.

Den primitiva antisemitismen i Malmö är i stället ett resultat av den av socialdemokratiska och borgerliga regeringar förda immigrationspolitiken, som inte blir ett spår bättre av att den förstärks genom kommunalrådet Ilmar Reepalus (S) vilja att hålla sig väl med sina arabiska/muslimska väljare. Antisemitismen i Malmö och Sverige i stort är ett importerat fenomen.

Ilmar Reepalu (S) i ett antiisraeliskt demonstrationståg.

Detta politiskt-strategiska behov har fått Reepalu att göra helt aningslösa idiotuttalanden riktade mot judar i allmänhet och staten Israel i synnerhet. Bland annat har han svamlat om att det är judarna själva och ”Israellobbyn” som bär ansvaret för antisemitismen. Uttalanden som fått vingar och färdats över hela jordklotet och definitivt icke förbättrat Malmös renommé som antisemitismens nordliga utpost nummer 1.

Erik Ullenhag väljer dock att inte tala om hur det egentligen förhåller sig. Troligen beror detta på att han vill mörka, att det de facto är svenska regeringar och klantiga politiker som givit upphov till den förekommande antisemitismen.

Att Ullenhag sticker huvudet i sanden är nu inget nytt förhållande. Likadant var det då våldsbenägna invandrarungdomar i samarbete med svenska anarkister och allmänt ligistslödder brände ner delar av de svenska förorterna: Ullenhag skyllde då i en intervju i BBC på ”den svenska rasismen”.

Arabisk/palestinsk manifestation mot judarna i Malmö.

Jag skulle vilja påstå att det är en överlevnadsfråga för inte bara Erik Ullenhag personligen, utan för hela den sittande svenska regeringen, att göra antisemitism och annan form av rasism till någonting som  extremnationalister och/eller ”rasister” och ”intoleranta” ägnar sig åt.

Om det kommer fram inför hela svenska folket att det är regeringen som importerat denna ”rasism” och ”intolerans” – det vill säga den osminkade sanningen – har alliansregeringen små möjligheter att bli kvar i regeringsställning. Att sedan vänsteroppositionen har samma inställning är en annan fråga som jag inte går in på här. Dessutom finns ju risken att de förkättrade Sverigedemokraterna kommer att få exempellösa framgångar i de val som går av stapeln 2014.

Ullenhags SvD-artikel visar enligt min mening att ord såsom ”rasism” och ”intolerans” har mist sin ursprungliga betydelse genom frekvent och mångårigt missbruk. Frågan är också varför man skall fortsätta tala om ”rasism” när nya forskarrön visar, att det inte finns några mänskliga raser i egentlig mening. När det gäller ”tolerans” så visar naturligtvis den pågående politiska diskursen, att det knappast finns några mer intoleranta individer än den grupp (inom vilken Ullenhag är en av de mest framträdande) jag vill kalla toleransmånglarna.

Slutligen bör man notera att bilden av Sverigedemokraterna som ett ruggigt ”rasistiskt” och ”intolerant” parti börjar krackelera. Angreppen på Jimmie Åkesson på Nytorget på Södermalm i Stockholm nyligen gav säkerligen många en nyttig fingervisning om, var demokratins och toleransens fiender i verkligheten återfinns: nämligen på den extrema vänsterkanten.

I en efterföljande TV-debatt framstod sedan SDs partisekretetrare Björn Söder som en sansad statsman samtidigt som ”antirasisterna” framstod som de vilka de verkligen är: hatfyllda, testuggande och intoleranta samt synnerligen obalanserade personer.

Att vänsterjönsarna börjar bli verkligt desperata gavs en fingervisning om på Twitter i dag, då den beryktade sajten Inte rasist men bland sina läsare efterlyste exempel på så kallat rasistiskt agerande från sverigedemokratisk sida.

Barillas olämpliga familjevärderingar

Guido Barilla vill slå ett slags för den traditionella familjen, vilket inte vinner allas gillande.

En praktfull pseudohändelse involverande den italienska pastatillverkaren Barilla har i dagarna vecklat ut sig. Den visar, precis som jag skrev på min blogg för några dagar sedan, att vissa saker får man inte säga utan att bli anklagad från PK-lobbyn för en massa saker, utsatt för hot om bojkotter etcetera.

Det började med att Guido Barilla, styrelseordförande och delägare i det anrika familjeföretaget Barilla, i en intervju  med italienska Radio 24 fick frågan om han kunde tänka sig att en familj med två homosexuella ”makar” gjorde reklam för Barillas produkter. En del av svaret löd:

För oss kvarstår konceptet om den heliga familjen som en av grundvärderingarna för företaget.

Orsaken till att Guido Barilla, som uppges vara fjärde generationens företagsledare i Barilla, inte vill anlita homosexuella i företagsreklamen var ”…inte på grund av avsaknad av respekt för homosexuella, som har rätt att göra vad de vill utan att störa andra. Men jag har inte samma synsätt som de har och jag tror att familjen vi vänder oss till är en klassisk familj.”

Guido Barilla har, sedan kritik riktats mot företaget från HBTQ-kommuniteten i Italien, i efterhand bett om ursäkt för det fall hans ord givit upphov till ”missförstånd eller gräl”. Enligt honom är det företagets önskan att dra uppmärksamheten till kvinnans roll i familjen. Han har också uppmanat homosexuella att köpa pasta av annat fabrikat om inte galoscherna passar.

Sådant får man ju inte säga ostraffat i dagens politiskt korrekta klimat. Följaktligen uppmanas det nu litet varstans till bojkotter av Barillas pastaprodukter av Jonas Gardell och andra homosexuella twittrare, vilka inte vet inte till sig av affekterad upprördhet över att Barilla förespråkar traditionella familjevärderingar.

Hu och ve, homofobi och diskriminering!

Personligen kan jag inte se en enda giltig anledning till att ett privat företag inte skall få göra reklam på det sätt man själv finner bäst. Man undrar var den i andra sammanhang för HBTQ-kommuniteten och dess påhejare så viktiga toleransen finns i det här fallet.

Barilla lär numera äga svenska Wasabröd.

Godhetskamarillan garanterar SD-framgång

Det blåser en farlig främlingsfientlig vind över Sverige. Den tränger sig in i våra vardagssamtal. Den är högljudd i den offentliga debatten. men tystnad är inget svar. I dag börjar vårt upprop för det Sverige vi vill leva i.

Just så lyder inledningen till texten i ett upprop som skrivits under av ett antal kändisar och som publiceras i Expressen i dag. Bland dessa märks personer från sosseledaren Stefan Löfven och ärkebiskop Anders Wejryd till den ökände antisemiten Omar Mustafa och den ofrånkomliga Alexandra Pascalidou liksom fotbollens förbundskapten Erik Hamrén. Att det inte är alldeles kristallklart hur en vind kan tränga sig in i samtal och är högljudd i en debatt förklaras inte, men det kan vi kanske lämna därhän för ögonblicket.

Omar Mustafa (S) ville skicka svenska JAS-plan mot Israel.

Kort sagt: ett gäng kändisar vill visa hur fina och goda människor de är. Därför väljer de nu, dagen före kyrkovalet, att slå ett slag mot Sverigedemokraterna, låt vara att partiet ej nämns vid namn. ”Sverige har under seklers lopp berikats med människor som kommit till vårt land av många olika skäl”, framhåller uppropstexten. Vi hopplöst barbariska svenskar, menar man, ”har inspirerats av ny kultur – konst, litteratur, musik och mat.”

Vad som inte framhålls i texten är att tyskar som kom hit under medeltiden, valloner som kom något senare, skotska militärer som anlände under stormaktstiden med flera avgränsade grupper gjorde det för att med den svenska statsmaktens goda minne utföra konstruktiva insatser inom särskilda sektorer av samhället: handel, järn- och bergsbruk, krigsväsen.

Däremot var det aldrig, som nu är fallet,  fråga om en ostrukturerad massinvandring av analfabeter, bidragsturister, kriminella och flyktingar i en osalig blandning. De som kom hit i förgången tid  gjorde det de skulle och hade inte en tanke på att leva på bidrag eller etablera maffialiknande brottssyndikat, som en del av dagens invandrare föredrar att göra. Långt ifrån alla, naturligtvis: de immigranter som gör rätt för sig och tar seden dit de kommer är värda allt beröm.

Den ofrånkomliga Alexandra Pascalidou.

Och  visst är det gott med kebab och trevligt med turkisk folkdans. Italiensk pizza och amerikanska hamburgare likaså, för att nu inte tala om irländsk och skotsk whiskey eller egyptisk magdans. Däremot är och  får detta aldrig bli något gångbart argument för den hämningslösa invandring som de fina och goda undertecknarna av uppropet uppenbarligen känner sig fullt tillfreds med.

Självfallet förständigas vidare läsarna av de finas och godas substanslösa och gråtmilda svammel ”Ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet och diskriminering”. Vilket det givetvis finns all anledning att instämma i. Att vara emot hejdlös invandring som på sikt riskerar bryta ner och splittra vårt land  i ”vi” och ”dom” – så har delvis tvivelsutan redan skett – har dock inget med vare sig rasism eller främlingsfientlighet att göra, men desto mer med omtanke om vårt folk och vår nation.

Louis De Geer: framträdande valloninvandrare.

Det måste betecknas som på gränsen till sinnessvagt att lyfta fram forna dagars konstruktiva men samtidigt mycket begränsade invandring och indirekt hävda, att det är precis så dagens invandring också ser ut. Den gör ju inte det. Om de fina och de goda – men ack så naiva – kändisarna vill leva i ett samhälle där infödda svenskar diskrimineras på bekostnad av illegala immigranter, där importerade kulturinfluenser såsom hedersvåld och massvåldtäkter blir allt vanligare, där medlemmar i invandrarligor skjuter ihjäl varann på löpande band och där Malmös judar tvingas fly på grund av muslimska invandrares antisemitism, så må det vara deras  ensak.

De ser ändå  inte skymten av detta i de ombonade högreståndsområden de oftast framsläpar sina dagar i. De kan visserligen ta del  av dessa problem i etablerade media, vilka emellertid nästan aldrig nämner etniciteten i brottsammanhang om det inte är etniska svenskar inblandade. Sanningen och öppenheten står alternativa media av typ Avpixlat, Contra och Dispatch International för, men dessa har ju redan avfärdats som ”rasistiska” och ”främlingsfientliga” av de fina och de goda och deras ängsligt politiskt korrekta  medlöpare.

Ta gärna del av Avpixlats video ”Dom kallar oss PK” här:

http://www.youtube.com/watch?v=kEMOJQ_MfTo

Kändisdravlet är en garant för stora SD-framgångar i kommande val.

Egentligen borde väl vi som blivit klara över den bistra verkligheten vara tacksamma över godhetskamarillans sentimentala dravel, eftersom det så lätt genomskådas av gemene man i väljarkåren. Därför borde vi kanske rentav hoppas på att det här uppropet fortsätter att attrahera etablerade kändisar och därmed jämställda, eftersom detta är en nästan säker garant för stora framgångar för Sverigedemokraterna – nu närmast i kyrkovalet i morgon och sannolikt i ännu högre grad i nästa års val till Europaparlament, riksdag, landsting och kommuner.

Så fortsätt gärna med ert sentimentala och hopplöst naiv-utopiska och historielösa dravel om hur all invandring berikar i alla lägen och att det absolut inte finns några som helst problem i sammanhanget. Vanligt folk är mycket långt ifrån så korkade som ni tror!

Erik Hamrén visar dåligt omdöme – dags att börja heja på Norge och Danmark?.

För övrigt överväger jag starkt att börja heja på Danmark eller Norge i fotboll  sedan förbundskapten Erik Hamrén haft det dåliga omdömet att ansluta sig till kändisjippot.