Posted tagged ‘Dispatch International’

Om att demonstrera tillsammans med våldsförespråkare

17 mars, 2014

untitledExtremvänstern i form av AFA i en så kallad fredlig demonstration mot knivskärningar i Malmö.

http://emiliepilthammar.blogspot.se/2014/03/ssu-afa-och-vanstern-enade.html?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

I Kärrtorp demonstrerade ett par dagar före julafton gräddan av Sveriges politiska elit tillsammans med vänsterextremistiska våldsverkare mot ”rasismen”.

I Malmö förliden söndag deltog enligt pressuppgifter omkring 9000 – vilket i praktiken innebär att det i realiteten var ett okänt antal tusen färre deltagare – i en likartad manifestation. Välmenande individer och barnfamiljer blandades med folk från Vänsterpartiet, SSU, Revolutionära Fronten och AFA alltmedan slagorden och plakaten mot rasism och nazism stod som spön i backen.

Bakgrunden var knivskärningarna i Malmö för någon vecka sedan, då några vänsterextremister skadades under en holmgång med personer med anknytning till organiserad nationalsocialism. Svårast skadad blev en yngre man med iranskt ursprung vid namn Showan Shattak, därav slagordet ”Kämpa Showan”.

Denne har litet gulligt beskrivits som anhängare av Malmö FF samt initiativtagare till en opinionsgrupp mot ”homofobi” bland fotbollssupportrar. Samtidigt är Shattak känd som en beryktad vänsterextremist, som på nätet uttalat sig gillande av vänstervåld mot meningsmotståndare och att man inte får vara för hjärtnupen: att sparka boll med liggande personers huvuden är uppenbarligen inget som upprör Shattak. Han har även fångats på bild i vildsinta angrepp mot polisen.

Jag gillar vare sig nazister eller politiskt våld samt önskar Showan Shattak ett snart tillfrisknande – ingen skall naturligtvis behöva bli knivskuren eller misshandlad på annat sätt. Därtill hoppas jag att hans erfarenheter nu kan få honom att tänka efter en smula och fråga sig själv vad han egentligen har hållit på med. Samtidigt har såväl polis som andra vittnen berättat att knivskärningarna närmast var att se som en sorts nödvärn, då nazisterna blev attackerade av extremvänstern.

Det finns dock ett beprövat talesätt som nog skulle kunna vara tillämpbart i det här fallet: den som sig i leken ger, får leken tåla. Ett annat tänkvärt ordstäv: arga katter får rivet skinn.

Tydligtvis har dock Showan Shattak redan upphöjts till martyr för ”antirasismen” och ”antinazismen” oavsett om han överlever eller ej. Och jag hoppas som sagt innerligt att han gör det. Någon särskilt trovärdig martyr är han dock inte.

620x330xkampawebb-620x330_jpg_pagespeed_ic_nNuUzH8zM7Kippavandrare blir till reklampelare för våldsam vänsterextremist. Foto: Dispatch International

Showan Shattaks namn dök upp i ett annat sammanhang dagen innan den stora manifestationen hölls på Möllevångstorget i Malmö. Omkring 150 personer  hade då deltagit i en så kallad kippavandring i anslutning till Malmös stora synagoga. ”Kippavandring” syftar på den traditionella huvudbonad – kippa – som bärs av judiska män och som deltagarna i vandringen förväntas bära.

Det är en värdig form av manifestation som ägt rum några år nu och som syftar till solidaritet med Malmös judiska befolkning, vilken blivit utsatt för upprörande och allt grövre rasism/antisemitism under en följd av år. Många Malmö-judar har därför föredragit att flytta från staden, ibland så långt som till Israel och Nordamerika. Tyvärr har Malmös styrande socialdemokrater sett mellan fingrarna med antisemitismen.

Det är ett allmänt känt faktum att förövarna bakom de antisemitiska trakasserierna nästan uteslutande har muslimsk bakgrund, något som liberala toleransmånglare har märkbart svårt att tillstå. Därför talas det ofta även om ”islamofobi” i samband med kippavandringen, ett som jag menar mycket tveksamt uttryck. Jag vågar påstå att det i Sverige icke existerar någon islamofobi på samma sätt som det existerar en ovedersäglig antisemitism.

Kritik mot islam rör sig nämligen praktiskt taget undantagslöst om kritik mot islamistisk våldsbenägenhet, antisemitism av muslimsk proveniens samt mot muslimska invandrares oblyga försök att kräva särbehandling i det svenska samhället samt påtagliga förmåga att känna sig ”kränkta” i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Om detta är islamofobi, ja då menar jag att denna är helt förståelig!

I slutet av kippavandringen utsattes deltagarna för en kupp i samband med en gruppfotografering. Företrädare för extremvänstern dök upp och prackade på ett par av kippavandrarna skyltar med texten ”Kämpa Showan”. Deltagarna i den värdiga manifestationen till stöd för Malmös judar gjordes på så sätt till reklampelare för en ökänd vänsterextremist som skadats i ett internbråk med andra extremister av samma skrot och korn.

untitledShowan show: angriper en polisbil 2008. Foto: Youtube

Tilltaget är också ytterligare ett, låt vara förhållandevist harmlöst, försök av extremvänstern att hegemonisera det självklara engagemanget mot rasism och nationalsocialism. Dispatch International skrev i en ledare på följande sätt om Showan-kuppen:

http://www.d-intl.com/2014/03/16/ledare-valdsvanstern-kidnappade-kippavandring/

Bedrövligt är ett lindrigt ord i sammanhanget.

Om det problematiska i att som demokrat demonstrera tillsammans med våldsförespråkare och extremister har slutligen en bloggare skrivit en mycket tänkvärd text som jag länkar till överst. Läs den!

Rapport om politisk extremism: förhöjt terrorhot under ”supervalåret”

1 februari, 2014

452x254xpresskonf1_jpg_pagespeed_ic_YUFcuDbxW4Birgitta Ohlsson och Doris Högne Rydheim pekade på olika säkerhetsrisker: islamisterna och vänsterextremisterna farligast för demokratin.

Innevarande år 2014 är som bekant valår. Till och med ”supervalår”, som blivit den gängse beteckningen: val till europaparlamentet den 25 maj samt riksdags-, landstings- och kommunval den 14 september. Det innebär tyvärr också att de politiska extremisterna slipar sina knivar eller vilka vapen de nu föredrar att använda.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/okat-hot-fran-extrema-islamister_8947692.svd

Den 30 januari hölls en presskonferens, där regeringens utredare Doris Högne Rydheim, rektor vid Polishögskolan och tidigare avdelningschef på SÄPO, tillsammans med demokratiminister Birgitta Ohlsson presenterade en färsk regeringsrapport som redogör för aktuella hot mot vårt demokratiska styrelseskick. Se länk ovan.

De farligaste grupperingarna angavs, icke helt oväntat, vara autonoma vänsterextremister, företrädare för den så kallade vit makt-miljön samt militanta islamister. Enligt SÄPOs bedömning utgör islamisterna samt de autonoma vänstergrupperna det största konkreta hotet mot vår demokrati, under det att nationalsocialister i Svenska Motståndsrörelsen och därmed jämställda visserligen kan göra livet obehagligt för enskilda individer, men knappast hota samhället i dess grundvalar:

De autonoma har en tydlig avsikt att agera mot det demokratiska samhällets funktioner, genom angrepp mot partier och myndigheter och enskilda människors demokratiska fri- och rättigheter.

untitled Våldsvänstern i aktion.

De sammanslutningar eller nätverk det här är fråga om är i klartext Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA), den senare även kallad Antifa-rörelsen enligt tyskt språkbruk. Denna uppstod som en kommunistisk reaktion mot den nationalsocialistiska våldsutvecklingen på 1930-talet men återuppstod i Tyskland och Östeuropa efter Berlinmurens fall 1989.

Även det trotskistiska Socialistiska Rättvisepartiet (SR), som hyllar den ”permanenta revolutionen” och till stor del använder sig av folkfrontstaktiken, bör nämnas i sammanhanget. Det var detta lilla parti som stod bakom de så kallade antinazistiska manifestationerna i Kärrtorp strax före jul, då man lyckades mobilisera så gott som hela det politiska etablissemanget att ställa upp på de autonomas sida – en icke föraktfull prestation. Som front använde SR den förment opolitiska gruppen Linje 17.

När det gäller de våldsbenägna islamisterna/jihadisterna gör SÄPO bedömningen, att minst 75 av dessa tagit sig till Syrien för att deltaga i striderna mot Assad-regimen. När de som överlevt inbördeskriget återvänder till Sverige finns en förhöjd risk att dessa islamkrigare genomför våldshandlingar och attentat även i Sverige, låt vara att Högne Rydheim menade att det i första hand är sådana som uppfattas ha förolämpat islam som kan råka illa ut.

Den misslyckade självsprängningen i centrala Stockholm i december 2010 tyder dock på att jihadisterna är fullt beredda att ställa till förödelse även bland allmänheten. Det är troligen endast en tidsfråga innan Sverige drabbas av ett allvarligt islamistiskt terrordåd.

images ”Svenska” jihadkrigare på plats i förödelsens Syrien.

Doris Högne Rydheim passade därtill på tillfället att göra ett personligt tillägg till uppräkningen av säkerhetshot. Bland dessa, menade hon, bör man även inrangera den så kallade counter-jihadismen; Högne Rydheim ansåg således att man ”bör vara litet uppmärksam” gentemot fötreträdare för denna inriktning, som visserligen inte använder sig av våldmetoder i dag men eventuellt skulle kunna göra det i framtiden!

Demokratiministern höll med: ”Absolut, vi vet inte hur morgondagens extremister ser ut”. Så varför peka ut just counter-jihadisterna?  Varför inte lika gärna fästa uppmärksamheten på de fullkomligt rosenrasande feminazisterna inom Femen och andra störda systerskap, vilka inte drar sig för att skända kyrkor och  andra helgedomar i syfte att föra fram sitt perverterade budskap?

Eller de om möjligt ännu galnare djurrätts- och anti-päls-aktivister som inte väjer för någonting, utan använder sig av våldsmetoder mot pälshandlare och minkuppfödare redan i dag?

untitledFeminazisterna i Femen firar påven Benedictus XVIs avgång.

Nej, i stället lyfter Högne Rydheim fram en gruppering som med all rätt varnar för inflödet av muslimska trosbekännare till västvärlden, varav de mest extrema har målsättningen att röja väg för det världsomfattande kalifatet. Jag stöder inte nödvändigtvis allt som counterjihad-rörelsen gör eller tycker, men de som pekar på detta hot mot den västerländska civilisationen som vi känner den bör enligt mitt förmenande snarare hedras i stället för att hängas ut som säkerhetsrisker!

Dispatch Internationals oförvägna Ingrid Carlqvist gör slutligen denna analys av bästa märke:

http://www.d-intl.com/2014/01/31/ledare-doris-och-extremisterna/nggallery/image/selfies-slar-over-hela-varlden/

Tårtattack, ägg och hånskratt: surdegsproletariatets stormtrupper på marsch

5 november, 2013

_2BE5958Attacken mot Jimmie Åkesson är en attack mot demokratin och yttrandefriheten.

http://www.d-intl.com/2013/11/05/jimmie-akesson-attackerad-vid-boksignering/

Den här kvällen blev inte riktigt vad jag bespetsat mig på, nej. Glad i hågen och dagen till ära iförd min slips i de brittiska färgerna begav jag mig in till Stockholm för att få mitt recensionsexemplar av Jimmie Åkessons nya bok, Satis polito, signerat på Nytorget på Södermalm i Stockholm av författaren samt att mingla litet med trevliga partivänner.

När jag promenerade på Skånegatan ringde dock min son och sa att Jimmie utsatts för en tårtattack och förts bort av polis. Klockan var då vid pass 17.40. Litet längre fram längs samma gata frågade jag, då mitt lokasinne lämnar mycket övrigt att önska, en vänlig man i min egen ålder efter vägen. I samband med det kom ett par yngre män fram till oss och upplyste mig om att ”dina vänner har dragit”, följt av överlägset hånskratt.

Inte alla partivänner hade dock lämnat Nytorget. Sedan jag gått runt en grupp om något hundratal skränande och larmande personer, troligen tillhörande det södermalmska surdegsproletariatets yngre garde, råkade jag på Lennart Pilstam från SD Huddinge och två andra partivänner vilka beskrev för mig vad som inträffat. När boksigneringen varat ungefär en kvart hade en 60-årig kvinna störtat fram mot Åkesson och placerat en tårta i ansiktet på honom. Hon greps av polis på plats. Även äggkastning skall ha förekommit – såg att SD-grafikern Jörgen Fogelklou twittrat om att han fått tre-fyra ägg i huvudet.

En reporter från webbtidningen Dispatch International var på plats och rapporterar  om händelseförloppet via länken överst i denna bloggtext. Av intervjuer gjorda med ett par av vänsteraktivisterna framgår med osminkad tydlighet vad dessa individer tycker om demokratin.

afa_upploppPöbelupplopp i AFA-regi.

”Vi stödjer AFA”, förklarar således en av surdegsgardisterna, ”vi har samma åsikter som de har. Vi har ett legitimt intresse av att sådana som Jimmie Åkesson inte ska få finnas på (sic) Söders hjärta.” En AFA-medlem är mer hotfull: ”Vi kommer att använda våld om det krävs.” Enligt Dispatch fanns representanter för grupper såsom Ung vänster, Cyklopen och Antifascistisk Aktion (AFA) på plats för att spy ut sitt hat mot avvikande politiska åsikter.

Bland de ramsor som skanderades märktes ”Bajsa på SD” och ”Bajsa på rasister” , under det att någon i församlingen skrek ”horunge” åt Jimmie Åkesson.

En så kallad tårtning är naturligtvis inte det värsta man kan utsättas för, även om det blir kladdigt. Jimmie Åkesson kan dessutom känna sig i gott sällskap: sak samma har exempelvis konung Carl XVI Gustaf och förre socialdemokratiske finansministern Bosse Ringholm råkat ut för, båda 2001. Alla personattacker mot statsmän och politiker, även om det ”bara” rör sig om kastade tårtor, måste dock betraktas som angrepp på själva demokratin och yttrandefriheten.

Det har framkommit att den nu släppta 60-åriga kvinnan gjorde vad hon gjorde på grund av att hon är fylld av politiskt hat mot vad hon kallar ”rasism och fascism”. Vem vet, kanske hon dyker upp framöver i något av televisionens soffprogram och får breda ut sig om hur hon tänkte (om hon nu gjorde det). Kanske utmynnar det hela rentav i en riktig solskenshistoria om en gullig och vilsen kvinna, som bara ville visa sin avsky mot ”rasismen”?

Jag tror jag under alla omständigheter med viss bestämdhet kan säga, att resultatet  i varje fall inte kommer att bli minskat stöd för Sverigedemokraterna eller att folk blir ovilliga att ansluta sig till och/eller aktivera sig i partiet. I stället kommer tre ting med all sannolikhet att inträffa: 1. SD får ökat stöd i opinionen. 2. Attacken och pöbeluppträdet på Nytorget kommer att mobilisera  befintliga SD-medlemmar. 3. Den redan kraftiga medlemstillströmningen kommer ytterligare att accelerera. På så sätt kan tårtkasterskan visa sig bli en av SDs mest effektiva valarbetare. Och det var väl inte riktigt vad hon hade tänkt sig?

Helt klart är att något gått allvarligt snett i den bevakning SD-ledaren bestods av dels utkommenderad ordningspolis, dels SÄPO-folk som har till uppgift att skydda SDs riksdagsledamöter. En av de två civilklädda polismän jag och Lennart talade med någon halvtimme efter händelsen erkände också att ”det här får vi ta på oss”.

Pöbelnärvaron och tårtattacken på Nytorget i hjärtat av Södermalm torde visa en sak. Det välbeställda vänsterklientelet i denna stadsdel är märkbart oroat över att Sverigedemokraterna på senare tid gjort kraftiga inbrytningar i området och Stockholm i stort och utan tvivel kommer att ta plats i såväl Stadshuset som landstinget som resultat av valet om knappt år.  Och när argumenten tryter duger det bra med att gapa och skrika obsceniteter, bullra med trummor, tuta och kasta tårtor alternativt ägg eller golfbollar.

”DE+BORDE+BURAS+IN”Bosse Ringholm tårtad i Stockholm 2001.

Tårtattentatet mot Åkesson bör kopplas samman med alarmerande händelser som inrapporterats från Bohuslän på Västkusten, där en SD-medlem fått sin bil demolerad av en detonerande sprängladdning. I samma region skedde ytterligare attacker mot personer med SD-anknytning.

Det åligger nu polis och säkerhetspolis att utreda, om dessa händelser är tecken på något slags samlad strategi från extremvänstern att rikta våldsattacker mot SD. På Nytorget var det denna kulna novemberkväll tårtor och ägg som kastades. Man kan med allt fog fråga sig om det blir granater, bomber, knivar eller syra en annan gång.

De twitterkommentarer jag sett markerar alla avstånd från angreppet på Jimmie Åkesson. Således har exempelvis vänsterledaren Jonas Sjöstedt, Expressen-redaktören Niklas Svensson och komikern Soran Ismail fördömt tårtningen. Andra vänstertwittrare har ifrågasatt tårtkasterskans mentala hälsa, då de menar att dådet leder till ökade sympatier för Åkesson och SD.

Vad straffet kan tänkas bli för tårttilltaget är svårt att sia om. Misshandel borde vara en lämplig brottsrubricering och bör kunna resultera i ett, helst kännbart, fängelsestraff. Det är viktigt att rättsväsendet tydligt markerar att, så här ett knappt år före valen nästa år, fysiska attacker mot partiföreträdare inte accepteras av samhället. Det skulle emellertid inte förvåna mig alls om föröverskan får en villkorlig dom kombinerad med samhällstjänst.

3833917110Får vi höra vad Reinfeldt tycker om angreppet på Åkesson?

I nuläget har varken statsministern eller någon annan regeringsrepresentant tagit avstånd från tårtningen. Reinfeldt har ju i tidigare uttalanden, då SDare drabbats av vänstervåldet, sagt ungefär att det är sådant man får räkna med om man är med i vårt parti. Ännu så länge tycks det, förutom medlemmar och sympatisörer från SD, företrädesvis vara folk från vänsterhåll som mest upprörs över tårtattacken. Aftonbladets Lena Mellin skriver exempelvis följande tänkvärda ord:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article17790131.ab

 Kanske tycker slutligen vänsterpatrasket på Södermalm att det är dags att införa ett apartheidliknande system som garanterar, att den politiskt korrekta delen av Söders befolkning får pimpla sitt latte, baka sitt surdegsbröd och läsa sin Marx i fred utan störande inslag från untermenschen med annan politisk uppfattning. Kanske vägspärrar, i anslutning till vilka röd vänstermilis kontrollerar de politiska sympatierna hos folk som rör sig i stadsdelen, vore en lösning? Pöpeluppvisningen på Nytorget ger en fingervisning om att det inte skulle vara något som helst problem att bemanna en milis av skisserat slag.

SDs partisekreterare har följande att säga om händelsen och hoten mot SD och Åkesson i ett nyhetsprogram (bland annat lovar Söder att ”vi återkommer till Södermalm”):

http://www.svt.se/gomorron-sverige/akesson-tartad

Boken, den får jag be Jimmie signera vid ett annat tillfälle.

Fotnot: Har nu sett att Reinfeldt, liksom andra regeringsrepresentanter, tagit avstånd från attacken mot Åkesson. En självklarhet att så sker naturligtvis.

Godhetskamarillan garanterar SD-framgång

14 september, 2013

Det blåser en farlig främlingsfientlig vind över Sverige. Den tränger sig in i våra vardagssamtal. Den är högljudd i den offentliga debatten. men tystnad är inget svar. I dag börjar vårt upprop för det Sverige vi vill leva i.

Just så lyder inledningen till texten i ett upprop som skrivits under av ett antal kändisar och som publiceras i Expressen i dag. Bland dessa märks personer från sosseledaren Stefan Löfven och ärkebiskop Anders Wejryd till den ökände antisemiten Omar Mustafa och den ofrånkomliga Alexandra Pascalidou liksom fotbollens förbundskapten Erik Hamrén. Att det inte är alldeles kristallklart hur en vind kan tränga sig in i samtal och är högljudd i en debatt förklaras inte, men det kan vi kanske lämna därhän för ögonblicket.

2013-04-12-19-08_omar_mustafaOmar Mustafa (S) ville skicka svenska JAS-plan mot Israel.

Kort sagt: ett gäng kändisar vill visa hur fina och goda människor de är. Därför väljer de nu, dagen före kyrkovalet, att slå ett slag mot Sverigedemokraterna, låt vara att partiet ej nämns vid namn. ”Sverige har under seklers lopp berikats med människor som kommit till vårt land av många olika skäl”, framhåller uppropstexten. Vi hopplöst barbariska svenskar, menar man, ”har inspirerats av ny kultur – konst, litteratur, musik och mat.”

Vad som inte framhålls i texten är att tyskar som kom hit under medeltiden, valloner som kom något senare, skotska militärer som anlände under stormaktstiden med flera avgränsade grupper gjorde det för att med den svenska statsmaktens goda minne utföra konstruktiva insatser inom särskilda sektorer av samhället: handel, järn- och bergsbruk, krigsväsen.

Däremot var det aldrig, som nu är fallet,  fråga om en ostrukturerad massinvandring av analfabeter, bidragsturister, kriminella och flyktingar i en osalig blandning. De som kom hit i förgången tid  gjorde det de skulle och hade inte en tanke på att leva på bidrag eller etablera maffialiknande brottssyndikat, som en del av dagens invandrare föredrar att göra. Långt ifrån alla, naturligtvis: de immigranter som gör rätt för sig och tar seden dit de kommer är värda allt beröm.

Alexandra_Pascalidou_7201Den ofrånkomliga Alexandra Pascalidou.

Och  visst är det gott med kebab och trevligt med turkisk folkdans. Italiensk pizza och amerikanska hamburgare likaså, för att nu inte tala om irländsk och skotsk whiskey eller egyptisk magdans. Däremot är och  får detta aldrig bli något gångbart argument för den hämningslösa invandring som de fina och goda undertecknarna av uppropet uppenbarligen känner sig fullt tillfreds med.

Självfallet förständigas vidare läsarna av de finas och godas substanslösa och gråtmilda svammel ”Ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet och diskriminering”. Vilket det givetvis finns all anledning att instämma i. Att vara emot hejdlös invandring som på sikt riskerar bryta ner och splittra vårt land  i ”vi” och ”dom” – så har delvis tvivelsutan redan skett – har dock inget med vare sig rasism eller främlingsfientlighet att göra, men desto mer med omtanke om vårt folk och vår nation.

300px-Grini_1941-43Louis De Geer: framträdande valloninvandrare.

Det måste betecknas som på gränsen till sinnessvagt att lyfta fram forna dagars konstruktiva men samtidigt mycket begränsade invandring och indirekt hävda, att det är precis så dagens invandring också ser ut. Den gör ju inte det. Om de fina och de goda – men ack så naiva – kändisarna vill leva i ett samhälle där infödda svenskar diskrimineras på bekostnad av illegala immigranter, där importerade kulturinfluenser såsom hedersvåld och massvåldtäkter blir allt vanligare, där medlemmar i invandrarligor skjuter ihjäl varann på löpande band och där Malmös judar tvingas fly på grund av muslimska invandrares antisemitism, så må det vara deras  ensak.

De ser ändå  inte skymten av detta i de ombonade högreståndsområden de oftast framsläpar sina dagar i. De kan visserligen ta del  av dessa problem i etablerade media, vilka emellertid nästan aldrig nämner etniciteten i brottsammanhang om det inte är etniska svenskar inblandade. Sanningen och öppenheten står alternativa media av typ Avpixlat, Contra och Dispatch International för, men dessa har ju redan avfärdats som ”rasistiska” och ”främlingsfientliga” av de fina och de goda och deras ängsligt politiskt korrekta  medlöpare.

Ta gärna del av Avpixlats video ”Dom kallar oss PK” här:

http://www.youtube.com/watch?v=kEMOJQ_MfTo

3624272120Kändisdravlet är en garant för stora SD-framgångar i kommande val.

Egentligen borde väl vi som blivit klara över den bistra verkligheten vara tacksamma över godhetskamarillans sentimentala dravel, eftersom det så lätt genomskådas av gemene man i väljarkåren. Därför borde vi kanske rentav hoppas på att det här uppropet fortsätter att attrahera etablerade kändisar och därmed jämställda, eftersom detta är en nästan säker garant för stora framgångar för Sverigedemokraterna – nu närmast i kyrkovalet i morgon och sannolikt i ännu högre grad i nästa års val till Europaparlament, riksdag, landsting och kommuner.

Så fortsätt gärna med ert sentimentala och hopplöst naiv-utopiska och historielösa dravel om hur all invandring berikar i alla lägen och att det absolut inte finns några som helst problem i sammanhanget. Vanligt folk är mycket långt ifrån så korkade som ni tror!

untitledErik Hamrén visar dåligt omdöme – dags att börja heja på Norge och Danmark?.

För övrigt överväger jag starkt att börja heja på Danmark eller Norge i fotboll  sedan förbundskapten Erik Hamrén haft det dåliga omdömet att ansluta sig till kändisjippot.

Ännu en dag lagd till hävderna…

9 september, 2013

55291_10051534Tidermans konditori mitt emot Centralstationen i Södertälje.

Tänkte avsluta den här måndagen 9 september i Herrens år 2013 med att anteckna litet om vad som sig tilldragit haver och något om mina tankar inför detta. På intet sätt något tvång att läsa!

Inledde dagen med att försöka nå fram till min husläkare på dennes telefontid för att få besked om de senaste provsvaren samt resultat av lungröntgen. Gick inget vidare. Får försöka igen på torsdag eftersom han inte träffas på telefon tisdagar och jag inte har möjlighet att ringa på onsdag.

Författade två bloggtexter under första hälften av dagen: en om hur palestinaarabiska Fatah, som bekant sossarnas ”kära systerparti”, på sin facebooksida regelmässigt hyllar terrorister och massmördare samt en om varför jag lämnade Svenska kyrkan för 14 år sedan och om samma kyrkas tragiska förfall. Den senare texten egentligen en bearbetning av en krönika jag hade inne i Dispatch Internationals nätupplaga. Gladde mig åt att ingen mindre än riksdagsman Kent Ekeroth retwittrade Fatah-texten.

Tog sedan ”pensionärsexpressen” här uppifrån bostadsområdet ner på stan. Lämnade först in en ansökan på polishuset för tillstånd om flygbladsutdelning inför kyrkovalet på lördag. Därefter fika på Tidermans konditori innan det var dags att bege sig till presidiemötet med kultur- och fritidsnämnden, där jag justerade protokollet från senaste ordinarie nämndmötet.

imagen-alassad

Om någon bör jämföras med Hitler är det definitivt psykopaten Assad som använt kemstridsmedel mot egen befolkning.

Smet litet tidigare från Stadshuset för att hinna upp till tidskriften Contras lokal för kuvertering inför det kommande utskicket; jag medarbetar i detta nummer med två artiklar: en om situationen i Iran under nye presidenten Hassan Rohani och en om avhoppade islamisten, numera kommunisten (?) Mohamed Omar. Vilken för övrigt en gång medarbetat i Contra med en nyanserad artikel om Spanska inbördeskriget.

Läsarna av det kommande numret utlovas en omväxlande läsning. Tidskriften har kommit ut sedan 1974, vilket nog måste sägas vara en anmärkningsvärd prestation med tanke på att den inte får några som helst bidrag utan i princip lever på läsarnas välvilja. Under slutet av månaden byter vi lokal från Södermalm till förorten, vilket sparar ett antal pengar. Den som läst in sig på min publicistiska bakgrund vet att jag var ansvarig utgivare under åren 1994-2009. Numera ”bara” medarbetare.

lGlada Stinsen på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Kunde inte neka mig nöjet att klämma en bärs på Glada Stinsens uteservering innan hemfärd med södertäljependeln. När jag satt här för några år sedan kunde jag på nära håll beskåda hur kronprinsessan Victoria och dåvarande herr Daniel Westling med livvaktsfölje passerade förbi på Rosenlundsgatan. Inget kronprinsesspar i sikte nu, men däremot kom en man i rullstol fram och tiggde en cigarrett. Han fick självklart en, icke minst beroende på att han hade en silverne Davidsstjärna i en kedja runt halsen. Jag visade honom den Menorah jag själv bar.

Hemfärden gick utan mankelimang, men jag måste bekänna att jag nickade till litet efter en lång dag. Dessförinnan hade jag dock hunnit påbörja Anna Arutunyans bok Tsar Putin, som verkar lovande. Den tar fasta på den tradition av feodalism och outvecklade demokrati som gör det möjligt för en despot som Putin att styra landet.  Medan jag väntade på bussen fick jag syn på en igelkott, som tultade iväg i ett gräsparti nära hållplatsen. Gulligt! Den såg tämligen tjock och fet ut, kanske äter den upp sig inför kommande idevistelse.

Naturligtvis har jag även under dagen funderat på diverse saker. ”Cogito, ergo sum”, som Cartesius uttryckte sig. Jag tänker, alltså är jag till. Bland annat på det här med mejl- och SMS-kultur. De gånger jag icke svarat på meddelanden av detta slag kan nog räknas på ena handens fingrar. En  del andra har tydligen inte samma värderingar, hur vänligt man än försöker formulera sig. De har väl Viktiga och Betydelsefulla Saker för sig, kan man tänka.

En annan sak jag tänkt på är den ohemula hetsen mot USAs president Obama. Time Magazine har i dagarna haft ett omslag avbildande Obama i naziuniform. Alltså samma tidning som en gång utnämnde den äkta herr Hitler till ”årets man”. Jag är normalt ingen beundrare av Obama, och jag är inte säker på att Syrien bör bombas eller raketbeskjutas, men någon djävla måtta (ursäkta uttrycket) får det ändå lov att vara. Om någon bör jämföras med Hitler i sammanhanget är det givetvis psykopaten Assad i Syrien. Hos mig finns inte skuggan av ett tvivel om att han använt kemvapen mot sin egen befolkning. Att han ogillas av islamister gör honom inte till ett helgon.

igelkott2Siktet inställt på idet, kanske…

Ännu en dag har lagts till hävderna. I morgon har jag en massa skrivarbete framför mig, vilket jag ser fram emot. Hoppas slutligen dottern kommit lyckligt och väl fram till Glasgow, där hon skall studera internationell ekonomi i fyra år. Lyckligtvis kommer hon hem ibland däremellan, närmast i slutet på oktober.

Erik ”Loskan” Svensson ger näthatet nytt ansikte

4 augusti, 2013

ErikSvenssonJune2010Erik Svensson – professor som ville spotta.

”Kram på dig också.”

Sedan Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist twittrat denna hälsning till lundaprofessorn Erik Svensson slog det fullständigt slint för denne.

I twittersvaret klargjorde Svensson, som själv kallar sig ”evolutionär marxist”, att han minsann inte hade för avsikt att krama Carlqvist. Tvärtom, faktiskt: ”Jag vill spotta dig i ansiktet.”

Man kan nog utan större överdrift påstå att Erik ”Loskan” Svensson givit det så omtalade ”näthatet” ett helt nytt ansikte. Som rättänkande marxist passade professor Svensson även på att i meningsutbytet med Carlqvist ge kristendomen en rejäl känga:

Kristendomen är en vidrig religion och Ingrid Carlqvist en av denna religions många vidriga representanter.

I den fortsatta twitterdebatten kom ”Loskan” loss i en hel radda invektiv såsom ”järnrörsfascister”, ”skitstövlar” och så vidare. Carlqvist förklarades vara ”en plåga” samt ”i sanning en avskyvärd och liten människa”.

Att i en helt privat konversation slänga ur sig allehanda otidgheter är en sak. Det är naturligtvis långt ifrån bra, men ändå mindre allvarligt än att lägga ut okvädinsorden på nätet till allmänt beskådande. Eftersom Svensson faktiskt gjort sig skyldig till det senare blev han uppkallad till sin chef Olov Sterner.

Och att inte tala allvarsord med en förment seriös professor som vill spotta på meningsmotståndare hade givitvis varit tjänstefel. Sådant som Svensson hävde ur sig kan exempelvis leda till att sponsorer drar sig ur och att den universitetsforskning Svensson ägnar sig åt – och även annan forskning vid universitetet – ses i något av ett löjets skimmer.

Man kan i alla fall konstatera att Erik ”Loskan” Svensson, som han givetvis kommer att kallas i fortsättningen, tvingats göra en så kallad pudel och be Ingrid Carlqvist om ursäkt.

MG_0582Ingrid Carlqvist får polisbeskydd.

En intressant fråga är slutligen hur det kommer sig att Ingrid Carlqvist förmår röra upp känslor så till den milda grad. Det är ju inte första gången hon får heder och ära ifrågasatt. Vid ett tillfälle i våras jagades hon och Dispatch-fotografen Roger Sahlström med hugg, slag, vrål och skällsord av en uppretad vänsterpöbel iväg från ett offentligt möte i Lund.

Det troligaste svaret är att hon som nära nog ingen annan i svensk press vågar stå på sig och utlägga sanningen precis som hon ser den. Oftast har hon därtill rätt. Sådant är utomordentligt svårt för kvarvarande representanter för 68-vänstern och annan politiskt korrekt menighet att acceptera. Detsamma gäller för övrigt Ingrids danske chefredaktörskollega Lars Hedegaard, som blivit påhoppad såväl fysiskt som i form av grova invektiv.

Heja, Ingrid och Lars!

Helle Klein: socialistisk hatmånglerska i kyrkoskrud

2 juli, 2013

sy5b32a7Helle Klein i sin numera avlagda prästkappa.

Journalisten, prästen och socialistiska debattören Helle Klein fyller år om precis en vecka (9 juli). Jag bjuder henne här på en tidig födelsedagspresent i form av den här texten.

Helle Louise Klein föddes i en judisk familj i Enskede i södra Stockholm 1966. Farfarsfar var överrabbinen Gottlieb Klein (1852-1914), som var född i dåvarande Ungern. Rabbi Klein företrädde en liberal uttolkning av den judiska religionen. Helle Klein är ett strå vassare när det kommer till att vara radikal eftersom hon inte bara övergett det judiska arvet till förmån för kristendomen utan också är radikalfeminist och socialist.

Helle Klein blev tidigt engagerad i socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. 1991-95 var hon verksam som politisk chefredaktör i socialdemokratiska Örebro-Kuriren för att därefter hamna som ledarskribent på Aftonbladet. 2001 blev hon politisk chefredaktör därstädes. Utmärkande för Helle Klein är hennes djupa avsky för den judiska staten Israel och hennes omhuldande av palestinaaraberna, en ganska typisk inställning för kategorin självhatande judar som hon delar med personligheter som exempelvis Göran Rosenberg, Henry Ascher och Dror Feiler.

I en lång och svassande intervju med Erica Treijs i Svenska Dagbladet den 28 april 2013 beskrivs hon på följande sätt: ”En sökare och en rebell i en och samma kropp, med en inre motor som ständigt går på högvarv.” Vidare: ”…mitt kall är att bilda opinion och förmedla evangelium.” Frågan är bara vilket evangelium det är Klein förmedlar. Särskilt många likheter med det som Jesus predikade har det i varje fall inte, vilket kommer att framgå nedan.

faq52gir_mediumÖverrabbin Gottlieb Klein, Helles farfars far.

Om Israel och det judiska citeras hon så: ”Att man är kritisk till en stats politik innebär inte att man kritiserar det judiska – tvärtom.” Om man får tro Klein är alltså  våldsamt ensidig kritik mot den judiska staten Israel lika med att vara för det judiska. Det är en märklig inställning gentemot en stat som bildades just för att tillförsäkra det genom hela historien förföljda judiska folket ett nationellt hem.

Helle Kleins hela skrivarkarriär är fylld av hätska utfall mot den judiska staten. Såvitt jag kunnat utröna har hon aldrig någonsin skrivit ett enda gott ord om Israel. Detta har oundvikligen medfört anklagelser om antisemitism, vilka stundom besvarats med att hennes farfars far minsann var överrabbin. Eljest finns gott om exempel på judar som varit antisemiter med den socialistiske demagogen Karl Marx som mest kända exempel.

Här en länk till bloggen Sapere Aude! (latin för ”Våga att vara vis!”) som analyserar Kleins oförblommerade israelhat och totala bortseende från den palestinaarabiska terrorn mot Israel:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=3094

Under sin tid på Aftonbladet, där Klein bland annat nitiskt försvarade kulturredaktionens publicering av Donald Boströms antisemitiska drapa om påstådda organstölder från den israeliska arméns sida 2009, tjänade hon 140 000 kronor i månaden, hade tjänstebil samt åtnjöt förmånen av en så kallad fallskärm på 2,3 miljoner kronor.

Det gjorde att hon utan några ekonomiska bekymmer kunde utbilda sig till präst i Svenska kyrkan. Den 13 januari 2008 prästvigdes Helle Klein i Stockholms stift. Därefter har hon tjänstgjort som pastorsadjunkt i Nacka församling och präst i Sofia församling på Södermalm. Parallellt med sin prästerliga gärning var Klein även krönikör vid Svenska kyrkans Kyrkans Tidning. Hon fick emellertid sparken därifrån efter en schism med chefredaktör Anders Ahlberg som handlade om hennes personliga vendetta mot prästen Helena Edlund, vilken ett tag var knuten till Sverigedemokraterna (SD).

Ander%20Wejryd%20-%20Anders%20Tukler%20IKONÄrkebiskop Anders Wejryd lobbar för utökad massinvandring i Almedalen.

I ovan nämnda SvD-intervju förklarar sig Helle Klein vara besviken på Svenska kyrkan, som i hennes ögon uppenbarligen inte är tillräckligt vänstervriden: ”Jag är besviken på kyrkan för att den inte tydligare står upp mot rasism, främlingsfientlighet och islamofobi.” Måhända har denna kritik tagit skruv hos kyrkans makthavare. Under Almedalsveckan i Visby har nämligen ärkebiskop Anders Wejryd  bokat in möten med såväl migrationsminister Tobias Billström som integrationsminister Erik Ullenhag för att understryka vikten av att ha en ännu generösare invandringspolitik.

Det är utmärkande för Helle Klein och andra kyrkliga vänstervridare att de inte förmår skilja det politiska från det religiösa. Allt går i ett. Det är därför Klein kan hoppa på en prästkollega som Dag Sandahl och anklaga denne för att, som i Sandahls fall, ha medverkat i den enligt Klein ”extremistiska rasisttidningen” Dispatch International. Som jag för övrigt själv har förmånen att få medverka i.

Eller hoppa på präster som Helena Edlund och Annika Borg; den senare har av den Klein närstående Seglora smedja påståtts normalisera ”främlingsfientliga krafter i kyrkan och samhället.” Sådana präster har enligt Klein ”bruna åsikter” och ”står för en ideologi som ledde till folkmord.” Sagt alltså av en person som aldrig haft några bekymmer med att negligera det kommunistiska folkmordet på minst 100 miljoner människor.

kronik-dagsandahlDag Sandahl: rasiststämplad av Klein och Seglora för att ha skrivit i Dispatch.

Helle Klein grundade tillsammans med den frånskilda prästen Ewa Lindqvist Hotz, född 1972, 2008 Seglora smedja, avsett att vara en tankesmedja som ”vill verka i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan och bilda opinion för öppenhetens och mångfaldens samhälle”. Man vill vidare främja en ”progressiv” teologi inom kristendom, judendom och islam.

Seglora smedja har ibland kallats ”Svenska kyrkans Expo” därför att man ägnar sig åt åsiktsregistrering av kyrkans män och kvinnor som inte står till vänster politiskt och åt att karaktärsmörda avvikare med hjälp av invektiv såsom ”bombhöger”, ”främlingsfientlig”, ”rasist” och så vidare.

Seglora smedja har en nättidning, ger ut böcker och arrangerar seminarier i samarbete med exempelvis Sigtunastiftelsen och Skansen. Ämnen som behandlats är bland andra burkan, abortfrågan, sekulär humanism, sexuella övergrepp inom kyrkan samt svensk vapenexport. Seglora, uppkallad efter den till Skansen flyttade västgötakyrkan med samma namn, hålls ekonomiskt under armarna av Svenska kyrkan i Stockholms stift och har även fått stiftskollekter att förfoga över.

helle_och_ewa_60646074Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz, ledare för Seglora smedja som är en socialdemokratisk lobbygrupp nödtorftigt maskerad som kristen tankesmedja.

Alla kristet  och/eller troende är nu inte så förtjusta i Segloras verksamhet. Så här skrev Marcus Birro i en blogg i anslutning till den kristna  tidningen Världen idag:

 Men jag har ingen som helst lust att skänka en enda extra krona till Seglora och Helle Klein. Hennes uppfordrande och arroganta ton i olika sammanhang är inte i linje med hur jag ser på Gud, församlingen eller kollekt heller. Kollekt ska gå till fattiga och utsatta i Sverige eller utomlands. Kollekt ska gå till sådant som hjärtat är fullt av. Kollekter ska gå till människor som verkligen behöver dem, inte till socialdemokratiskt styrda tankesmedjor. Helt otroligt.

Hela bloggtexten här:

http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/aldrig-jag-ger-pengar-till-helle-klein/

Marcus Birro har givetvis alldeles rätt. Helle Klein är ingen trevlig person. Det ”evangelium” hon talar om är det socialistiska budskap som härstammar från den självhatande juden Karl Marx. Hon är ingen kristen kärlekspredikant i Jesu efterföljd utan en skamlös hatmånglerska i kyrkoskrud som numera, efter den i alla fall tillfälligt aborterade prästkarriären, härjar i fackförbundstidningen Dagens Arbete med en upplaga på närmare en halv miljon.

3387_PressImageKristne debattören Marcus Birro uppskattar inte Seglora smedja.

Att en figur som Helle Klein tillåts utöva något som helst inflytande över Svenska kyrkan säger egentligen allt om hur lågt denna en gång samhällsbärande institution sjunkit. Den har blivit en advokat för terror i Mellanöstern, ursäktare av totalitära ideologier och ett leverne som flerfaldiga bibelställen skarpt fördömer.

Hur det en gång möjligen kommer att gå för en sådan inrättning tror jag följande ord av Jesus Kristus, yttrade då Mästaren sände ut sina tolv lärjungar att predika det verkliga evangeliet, ger en rätt god uppfattning om (Matteus 10:15):

Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

Byt ordet ”staden” mot kyrkan så tror jag ni förstår vad jag menar. Förmodligen gör Helle Klein det också.

Massivt Obama-stöd till jihadister och palestinier

29 juni, 2013

011Obama har täta kontakter med Egyptens islamistiske president Muhammad Mursi.

När Barack Obama valdes till USAs president 2008 var han den förste öppet socialistiske presidenten i landets korta historia. I Obamas släktbakgrund med rötter i Kenya på fädernet finns muslimska konnotationer, och när modern sedan gifte om sig med en indonesisk muslim innebar det att unge Barack Hussein tidigt insöp grundläggande muslimska värderingar.

Det existerar en rikhaltig konspirationsflora med sensmoralen, att Barack Hussein Obama i själva verket är en troende muslim med en dold agenda att göra USA islamskt. Jag tänker inte göra alltför mycket av denna typ av teorier vilka troligen är klart överdrivna. Ändå går det inte gärna att undvika redovisa ovannämnda bakgrund när man tar i beaktande delar av Obama-administrationens utrikespolitik.

För en tid sedan utverkade utrikesminister John Kerry ett massivt ekonomiskt stöd om 1,3 miljarder dollar till Egyptens regering som baseras på det jihadistiska/islamistiska Muslimska brödraskapet och leds av den omtvistade presidenten Muhammad Mursi. Enligt Obama-kritiska bedömare är stödet för Muslimska brödraskapet och andra jihadistiska krafter nu ”utom all kontroll”.

610240c3454ffa474482cdc987683c1276831710Sheikh Abdullah Bin Bayyah: muslimsk extremist med försänkningar i Obamas Vita hus.

American Center for Law and Justice (ACLJ) har rapporterat att Sheikh Abdullah Bin Bayyah nyligen i Vita huset sammanträffade med viktiga befattningshavare i Obamas säkerhetsstab. 2004 utfärdade Bin Bayyahs organisation, International Union of Muslim Scholars, en fatwa (ett religiöst påbud) som inskärpte att det var alla muslimers plikt att döda amerikanska soldater i Irak.

International Union of Muslim Scholars har gjort sig beryktat genom att ge sitt stöd till självmordsmördarbombare i Israel och genom att prisa den nazityska Förintelsen. Nu ber dess talesman Abdullah Bin Bayyah Obama-administrationen om rundhänt stöd för beväpning av de jihadistiska upprorsmakarna i Syrien.

Frågan är varför den nominellt kristne president Barack Obama så till den grad favoriserar islamistiska krafter, vilka såväl i Egypten som Syrien liksom på andra ställen går hårt fram mot kristna trosbekännare. Kristna är i dag de facto den mest förföljda grupperingen i världen, vilket jag framhöll i en artikel i Dispatch International (20 juni). Enligt organisationen Open Doors är 100 miljoner kristna föremål för förföljelse och förtryck världen över. Detta sker i kvarvarande kommunistiska men framförallt i arabiska/muslimska länder och regioner.

John Kerry, Shimon Peres and Mahmoud AbbasJohn Kerry träffar Israels president Shimon Peres och Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas under sin intensiva Mellanöstern-diplomati.

I Israel-Palestina-frågan är Obama-administrationen jämväl mycket angelägen om att blidka palestinaarabiska intressen. Utrikesminister Kerry har den senaste tiden pressat hårt på för att nya fredssamtal skall komma till stånd mellan Israels regering och den Palestinska myndigheten. Framförallt betonas att israelerna måste lämna den så kallade Västbanken (som utgörs av de bibliska områdena Judéen och Samarien) med dess bosättningar i palestinska händer.

Medlemmar i Likud-regeringen med premiärminister Benyamin Netanyahu i spetsen har förklarat sig villiga att gå med på att utrymma 90 procent av området, medan andra kabinettsmedlemmar motsätter sig detta. Nedan en länk till en sammanfattning av den amerikanska Israel/Palestina-diplomatin, vilken i första hand synes vilja underlätta för den förestående uppgraderingen av ”Palestinas” roll i FN i höst:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/palestinianauthority/10145946/John-Kerry-flies-in-to-force-Israelis-and-Palestinians-back-to-talks.html

300px-West_Bank_&_Gaza_Map_2007_(Settlements)Karta över de palestinaarabiska områdena Västbanken och Gaza.

Det talas ofta felaktigt om Israels ”ockupation” av Västbanken. Faktum är att det var Transjordanien som annekterade denna forna del av det brittiska Palestina-mandatet efter det första Arab-israeliska kriget 1949. I samband med Sexdagarskriget 1967 tog Israel kontroll över det omtvistade området av säkerhetsskäl. En snabb blick på kartan räcker för att man skall få klart för sig att detta område, som numera blomstrar tack vare de judiska bosättarnas insatser, är av oskattbar vikt för staten Israel såväl ekonomiskt som militärt strategiskt. Dessutom drar palestinaaraberna stor ekonomisk nytta av den utveckling som skett.

Frågan är om Likud-regeringen verkligen vågar överlämna Västbanken till palestinierna. Följderna skulle bli ett sämre israeliskt säkerhetsläge och en avstannande ekonomisk utveckling. Dessutom skulle många israeler gå man ur huse för att protestera mot en sådan utförsäljning av nationella intressen och Likud-regeringen skulle sitta mycket löst.

Aftonbladets vämjeliga rötmånadsjournalistik

27 juni, 2013

imagehandlerKent Ekeroth (SD) talar i riksdagen.

Man vet att det närmar sig rötmånad när Aftonbladet (även kallad Aftonblodet på grund av sin sensationalistiska inriktning) på förstasidan drar upp som ett scoop att SD-parlamentarikern Kent Ekeroth ”avslöjas” ha inflytande över ”hatforumet” Avpixlat.

”Scoopet” bygger på dataintrång i Ekeroths mejlbox, ett förfarande som rimligen borde intressera polisen. Av någon anledning tror jag dock  inte riktigt på scenariot om en polisräd mot AB-redaktionen där man beslagtar datorerna och utsätter journalisterna för hårda förhör. Såvitt jag kan se vore det dock befogat att så skedde.

Ekeroth har tydligen haft mejlkontakt med Avpixlat-redaktionen och haft synpunkter på innehåll och layout. Det skulle jag också i princip kunna ha haft utan att det skulle kunna sägas att jag dikterar sajtens innehåll. Inte för att så varit fallet, men det hade varit teoretiskt möjligt. AB kokar helt enkelt soppa på en spik. Tidningen är inte ett dugg intresserad av sanningen, bara att komma åt den  uppenbarligen irriterande Ekeroth personligen.

Avpixlat bygger efter vad jag förstår till mycket stor del på tips, synpunkter och material som strömmar in från sympatisörer och allmänhet. Att Kent Ekeroth har sällat sig till den skaran bevisar inte, som Aftonbladet påstår, att det är han som dikterar sajtens innehåll även om han säkerligen kan sägas vara Avpixlat ”närstående”.

Vänsterpublikationer som Aftonbladet och Expo är  sorgfälligt noga med att alltid när Avpixlat och likartade media omnämns komma med epitet som ”hatsajt”, ”främlingsfientlig” och så vidare. Man skulle kanske först ta och sopa rent framför egen dörr. På AB håller man sig exempelvis med en kulturredaktör, Åsa Linderborg, som formligen sprutar hat och avsky över exempelvis Sverigedemokraterna, Avpixlat och allt som har med Israel att göra. 

scanpixasalinderborgÅsa Linderborg: stolt kommunist och censuranhängare.

Jag skrev följande om Linderborg för några månader sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/02/21/asa-linderborg-hatdrottning-och-storkrankare/

Naturligtvis är det dock inte så att Avpixlat är en ”hatsajt”. Det man gör är att lyfta fram nyheter som etablissemangsmedia mörkar. Om zigenare stjäl och/eller begår annan form av brott skriver Avpixlat det. Om invandrargäng förvandlar svenska förorter till brinnande infernon skriver man det, liksom om slynglar med invandrarbakgrund rånar och sparkar gravida kvinnor i magen. Om extremvänstern ägnar sig åt antisemitism lyfts också detta fram i ljuset. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Det handlar inte om hat utan om faktaredovisning.

Om gammelmedia hade tagit sitt ansvar och skrivit som saker och ting förhåller sig skulle fora som Avpixlat inte behövas. Men så länge de inte gör det är jag väldigt glad för att min skrivarkollega Mats Dagerlind och alla andra avpixlare håller igång som de gör och inte låter sig skrämmas till tystnad. En annan viktig nyhetssajt är Jihad i Malmö som drivs av den tidigare KD-politikern Hans C. Pettersson

Själv är jag mycket glad och nöjd över att då och då förekomma på Avpixlat, nu senast med en text (hämtad från Dispatch International) om förföljelsen av kristna i världen.

Slutligen kan man undra över varför just sverigedemokratiske riksdagsmannen Kent Ekeroth utsätts för Aftonblodets kanske brottsliga intresse. Visst, han tillhör de förhatliga Sverigedemokraterna. Men kan det möjligen också bero på att han är en stor Israel-vän och jämväl har judiskt påbrå? Frågan är relevant eftersom tidningen har ett mindre heroiskt förflutet som propagandaorgan för Nazityskland, då rättshaveristen Torsten Krüger styrde och ställde på 1930- och 1940-talen. Det skall tilläggas att Ekeroth är en av SDs mest kapabla riksdagsledamöter och en utmärkt debattör i riksdagens talarstol.

julius-streicher-1885-1946-nazi-everettRabiate judehetsaren Julius Streicher hängdes som krigsförbrytare i Nürnberg. Aftonbladet har stundom vissa likheter med  hans tidning Der Stürmer

Lägg därtill ovan nämnda Åsa Linderborg, som uttryckligen sagt sig vilja utestänga Avpixlat och Mats Dagerlind från den offentliga debatten. För något år sedan tog hon in en drapa av journalisten Donald Boström, som i värsta Der Stürmer-stil hävdade att israeliska soldater sålde organ hämtade från döda palestinska soldater på svarta marknader. Det hela bevisades förstås vara en hiskelig skröna.

Der Stürmer var en vämjelig nazitysk propagandaprodukt som under Julius Streichers ledning hetsade mot judar. Streichers roll i uppbyggnaden av den människofientliga nationalsocialistiska ideologin ansågs vara så allvarlig att han i Nürnberg-processen 1946 dömdes till döden och hängdes som krigsförbrytare.

Resultatet lär i slutändan bli att en större publik får upp ögonen för den berömvärda sajten Avpixlat.

USA: judiska och muslimska aktivister i ohelig allians

19 april, 2013

OLYMPUS DIGITAL CAMERA”Vi skall sätta skräck i de otrognas hjärtan.” (Koranen 3:151)

Jag skrev på den här bloggen nyligen om hur Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) gick i taket över material på den israeliska sajten the Coordination Forum for Countering Antisemitism (CFCA), som riktat skarp kritik mot svensk antisemitism i allmänhet och den socialdemokratiska Omar Mustafa-affären i synnerhet. Efter SKMAs utbrott har CFCA avlägsnat materialet från sin hemsida.

Detta hjälpte tyvärr inte att denna enkla bloggare mejlade CFCA och vädjade till dem att inte ge efter för påtryckningar från SKMA.

Tendensen att under den så kallade antirasismens täckmantel fördöma grundlig kritik av den radikala islamismen är typisk för den ultraliberalism, som ofta utmärker judisk och projudisk aktivism sedan lång tid tillbaka. För ett par år sedan skrev jag en bloggtext på detta tema utifrån ett debattinlägg signerat den amerikansk- judiske intellektuelle – och ideologiskt konservative – författaren och debattören Norman Podhoretz. Se bloggtexten här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/09/varfor-ar-usas-judar-vanstervridna/

Podhoretz lyfter fram det faktum, att USAs judar sedan 1928 till 75 procent valt att stödja demokratiska presidentkandidater. I valet mellan Barack Obama och John McCain 2008 var procentsatsen ännu högre, detta trots att McCains meritlista avseende stöd till staten Israel var överlägsen Obamas. Podhoretz var själv vänsterinriktad i yngre dagar, men insåg sedan att det var konservatismen snarare än liberalismen som bäst gynnade traditionella judiska värderingar. Podhoretz var en av dem som sedan gav upphov till den neokonservativa ideologiska strömningen.

pamela_geller_square-460x412Pamela Geller skräder inte orden.

Den moderna judiska liberalismen blev ovanligt tydlig i USA nyligen, då judiska aktivister hjälpte muslimer att hindra yttrandefriheten genom att i en ohelig allians protestera mot en synagoga som inbjudit en känd islamkritiker att tala. När Pamela Geller, själv judinna, inbjöds som gäst till Great Neck-synagogan på Long Island i New York utbröt en välorganiserad proteststorm, vilken föranledde Männens klubb vid synagogan att dra tillbaka sin inbjudan.

Pamela Geller är inte endast en av USAs mest frispråkiga kritiker av islamism och jihadism – hon anses vara såväl fräck som påstridig och är dessutom snygg – utan har jämväl gått segrande ur flera rättsprocesser, där hon tvingats försvara några av sina egna anti-jihadistiska yttranden. Som tidningen Dispatch International den 18 april framhåller i en artikel om behandlingen av Geller: ”Geller talar klarspråk när hon knyter ihop islams ord med dess gärningar.”

Kampanjen mot inbjudan av Pamela Geller inleddes av Habeeb U. Ahmed, vice ordförande i Long Island Islamic Center samt aktiv i interreligiösa sammanhang. Efter rader av mejl, telefonsamtal och protester fann sig representanter för Great Neck-synagogan slutligen föranledda att avboka mötet med Geller. Henns största försyndelse enligt Ahmed var att hon ”gett sig på sharialagen”.

RabbinicDialogue2010atGNSynagogue4-11-10_019RSInteriör från Great Neck-synagogan på Long Island.

Så kan det gå till när muslimska aktivister och liberala judar gemensamt sätter stopp för yttrandefriheten i USA. Frågan är då varför så många judar är liberala och vänsterinriktade. En del av svaret ligger i att judar är en utsatt och förföljd grupp i samhället och att man därför vinnlägger sig om att stödja andra grupper som uppfattas som utsatta och förföljda. Det är förvisso en fullt förståelig och nobel attityd.

När det går så långt som att man i sin iver underlättar för gruppen islamister att idka fientlig verksamhet mot inte bara demokratin och friheten utan mot sig själva kan man emellertid  inte undgå slutsatsen, att det gått för långt. Islamisterna/jihadisterna har den grundläggande inställningen att judar är att jämställa med apor och grisar och att den judiska staten Israel bör utplånas från jordens yta. Ändå skall de enligt ultraliberalerna med anknytning till judenheten mer eller mindre skyddas från kritik.

Jag vill understryka att jag mycket långt ifrån drar alla judar eller muslimer över en kam. Det finns konservativa judar likaväl som det finns liberala muslimer. Tyvärr gör dock dessa respektive grupperingar alldeles för litet väsen av sig i debatten. Den liberaljudiska undfallenheten gentemot radikal islamism uppfattar jag som ren självmordspolitik.