Olika versioner av romantiska stycken

En sång kan framföras på olika sätt. Knappast någon sensationell nyhet, förstås. Jag skall i alla fall visa vad jag menar genom att här länka till två sånger som jag tidigare erbjudit er, kära läsare.

Först ”The Bonnie Lass of Fyvie” som jag återgav i den irländska gruppen The Dubliners litet respektlösa version nyligen (ni får scrolla litet neråt!). Här följer samma (skotska) visa i säckpipe- och trumversion:

http://www.youtube.com/watch?v=FV_XDBmKfOg

Sedan den irländska sången ”Down By the Salley Gardens” med text av W. B. Yeats, som jag tidigare låtit er lyssna till i Dolores Keanes ljuvliga tappning (scrolla ännu längre neråt). Här i en på sitt sätt lika förnämlig tolkning av Nicolai Gedda med arrangemang av Benjamin Britten:

http://www.youtube.com/watch?v=Y0UwpAKQcyg

Jag överlåter åt er att avgöra vilka av versionerna som är njutbarast!

Hoppas i alla händelser ni håller med mig om att det rör sig om underbart romantiska stycken, ägnade att förfina vår känsla för det ogripbart delikata i den mänskliga själen. En kvalitet som borde odlas omsorgsfullt i dessa yttersta av tider.

Vet inte hur många av er som fortfarande är vakna för att låta er vaggas till sömns av denna musik. Det är naturligtvis fritt fram att lyssna när ni vill.

Tillägnas alla mina beundrarinnor, om jag fortfarande har några…

Irländska ballader…och kärlek, liv och död

Paret John Faulkner och Dolores Keane.

Vid det här laget vet ni, kära läsare, att jag gillar irländska ballader. Gärna riktigt sorgliga, känsliga och släpiga sådana. Det är litet av min livsluft.

Överst i bloggtexten finns följaktligen en länk till ”The Bonnie Light Horseman”, även känd som ”Broken-hearted I Wander”, framförd av John Faulkner och Dolores Keane. Har tidigare länkat till en annan version av samma sång med den förnämliga irländska gruppen Planxty.

Det är en ung kvinnas klagan över sin älskade som stupat i Napoleonkrigen i början på 1800-talet.

Ni har säkert av alla mina, kanske ibland smått pinsamma, skriverier om olika aspekter av kärleken förstått att jag är en känslig kille som ibland lider icke obetydliga hjärtekval. Jag är lättsårad och har mycket svårt att förstå när någon jag fäst mig vid eventuellt inte känner samma sak för mig. Inte för att det hänt mig särskilt ofta, men när det hänt har det förvandlat  min tillvaro till något av ett helvete.

Turligt nog var jag i nästan 30 år, tills döden skilde oss åt,  gift med någon som älskade mig minst lika mycket som jag älskade henne.

Alltnog. Förmodar att det är därför jag dras till den här typen av sånger. Det är nog tur att jag även, för balansens skull om inte annat, har både mer sorglösa och elakare sidor vilket nog också framtonat i mina texter.

William Butler Yeats (1865-1939).

Här följer ännu en vacker och stillsam kärlekssång med Dolores Keane som heter ”Down by the Salley Gardens” och handlar om ungdomlig kärlek. Den sattes på pränt 1889 av ingen mindre än den nobelprisvinnande (1923)irländske poeten William Butler Yeats (1865-1939).

Ni kommer att sova som små änglar när ni lyssnat till den!

http://www.youtube.com/watch?v=SyI0iKls9vw

Sångens avslutning lyder så:

She bid me to take life easy
As the grass grows on the weirs
But I was young and foolish,
And now I am full of tears.

Personligen saknar jag förmågan att ta lätt på kärleken. Den är såväl helig som djupt allvarlig för mig. Kärleken är en fråga om liv och död. Kärleken kommer från Gud. Gud ÄR kärlek. Kan vi inte älska kan vi likaväl vara döda. Ja, kan vi inte älska är vi döda fast vi lever.

Tillägnas min familj och närmaste släkt som gör att jag bottnar i tillvaron.