Svenska artister (XXV): Thory Bernhards

 Thory Bernhards – en av våra mest profilerade schlagerdrottningar.

Det enda kriterium jag har för mina artistpresentationer i bloggserien ”Svenska artister” är att det skall vara artister som intresserar mig och som jag själv uppskattar. En artist kan vara hur framstående och känd som helst, men om han eller hon inte slår an en hjärtesträng hos mig kommer vederbörande inte med här.

Ett par artister jag gillar högt och rent tar jag inte upp av andra skäl: det gäller Zarah Leander och Björn Afzelius, som jag skrivit om på andra ställen på min blogg. Eftersom jag i princip är ”allätare” när det gäller musik och underhållning hittar ni allt från andliga sångare som Einar Ekberg till något burleska artister som Eddie Meduza på min blogg. Du kan vidare hitta allt från frackklädda operatenoren Nicolai Gedda till skånska slashasrockaren Kal P. Dal. Alla är de en del av vårt svenska kulturarv.

I sammanhanget vill jag passa på att tacka min kära vän Mona för att hon inspirerade mig att påbörja den här serien om svenska artister.

Något jag blir särskilt glad över är när det dimper ner en hel drös med besökare som fastnat för ett avsnitt i serien. Som när närmare något hundratal hade sökt på den numera tämligen bortglömde Anders Börje härförleden. Många beundrare tycks också, att döma av alla Youtube-klickar, det obetalbara trenchcoatgänget Helmer Bryd´s Eminent Five Quartet från Mosebacke monarki ha.

Det tjugofemte avsnittet i serien handlar om Thory Bernhards, schlagerdrottningen som åstadkom ett pärlband så kallade örhängen  från skivdebuten med ”Stormy Weather” 1941 till turnéer i början av 2000-talet. Mer än 60 år i schlagerbranschen, alltså! Storhetstiden var dock i stort förlagd till 1950- och början på 1960-talet.

Thory hette egentligen Tora Berglind och föddes i Örebro mitt i det så kallade gnällbältet den 12 oktober 1920. Artistnamnet emanerar ur det faktum att hennes pappa lystrade till namnen Thore Bernhard. Efter skolan började Thory arbetade på skofabrik och ägnade sig åt sång på fritiden.

Som tjugoåring kom hon med i Hulakvartetten, som framförde den vid denna tid så populära hawaiimusiken. 1941 skivdebuterade hon alltså med den transatlantiska slagdängan ”Stormy Weather”, skriven 1933 av Harold Arlen och Ted Koehler och som framförts av ett otal både kända och okända artister genom åren. Sången handlar om sorgen och besvikelsen efter en svunnen kärlek, något de flesta tvivelsutan kan relatera till.

Genombrottet inföll emellertid med den stillsamt romantiska ”Nidälven” 1949, som Bernhards framförde tillsammans med Nils Weingard till musik av  Sam Samsons orkester. Lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=dinBHdqkAHs

1951, för övrigt mitt födelseår, slog Thory igenom eftertryckligt med ”Vildandens sång”, som handlar om andparet där den manliga kontrahenten blir ihjälskjuten av en jägare. Det är sannolikt den sång de flesta än i dag förknippar med Thory Bernhards. För musiken svarar Thorys förste make Leon Landgren med vidhängande orkester:

http://www.youtube.com/watch?v=8n1xFONcMWs

Det i mångas ögon så idylliska 1950-talet blev Thory Bernhards verkliga skördetid med ett stort antal populära och minnesvärda låtar, vilka etablerade henne som Sveriges schlagerdrottning nummer 1. Som till exempel den glada och positiva ”Famnen full utav solsken”, som jag gärna återger refrängens rader ur:

Famnen full utav solsken
får du nu utav mig.
Solens gyllene strålar
lyser bara för dig!

Lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=pU971H-CdCs

Thory: skönsjungande och sexig.

Här framför Thory (1952) den sentimentala ”Roines strand” med den irländska folkvisan ”The Last Rose of Summer” som förlaga:

http://www.youtube.com/watch?v=fTjX3meegao

Den hästrelaterade ärkesnyftaren ”En sliten grimma”:

http://www.youtube.com/watch?v=Py8e84VK2eA

När Bernhards var som mest populär hade skivbolaget Philips till och med svårigheter med att pressa fram skivor – det rörde sig på den tiden om 78-varviga så kallade stenkakor med hemtrevligt knaster och allt – i önskvärd takt!

Efter en andhämtningspaus på några år gjorde Thory Bernhards en sensationellt framgångsrik come-back i början på den begynnande vinyltidens 1960-tal. 1961 kom ”Sjöman”, som mycket snart blev en veritabel landsplåga. Avnjut den här i form av en mycket trevlig musikvideo:

http://www.youtube.com/watch?v=Hj1J_Bz_iWU&feature=kp

Samma år kom ”En gång ska vi åter mötas”, som blev en av de mest sålda skivorna i Sverige vid denna tid. Bara rockaren Little Gerhard sålde mer. Här framförs den av Thory på en unik svart-vit musikvideo:

http://www.youtube.com/watch?v=-F5yJ8FKeYI&feature=kp

1961 tilldelades Thory Bernhards en diamantskiva för över en miljon sålda skivor, en prestation hon var först med bland svenska artister. 1962 fick hon en ny hitlåt med ”Jag längtar hem” av Stikkan Andersson tack vare den (senare olagligförklarade) kommersiella radiokanalen Radio Nord.

Thory Bernhards fortsatte att framträda även efter storhetstiden, stundom med mångårige sambon John ”Jo-Jo” Johansson. Bland annat medverkade hon i TV-produktioner såsom Nygammalt, Café Norrköping, Allsång på Skansen samt olika dansbandsarrangemang. Här sjunger hon duett med dansbandsikonen Christer Sjögren i ”Vaya condios” 1989:

http://www.youtube.com/watch?v=X_Tnxjv0JFo

Thory Bernhards. I dag 93 efter ett långt och framgångsrikt artistliv!

På 1980-talet blev det upprepade turnéer med mer eller mindre avdankande sångare och artister som Harry Brandelius, Eric Öst, Ebbe Jularbo, Bertil Boo och sambon ”Jo-Jo” under beteckningen Good Old Gubbs med Thory. I mitten av 1990-talet svarade Thory för ledmotivet i filmen Bert – den siste oskulden och år 2000 turnerade hon i USA. Sambon hade avlidit fyra år tidigare varvid Thory flyttade till Helsingborg. Hon turnerade även en bit in på 2000-talet, då hon var över 80 år gammal.

I äktenskapet med Leon Landgren fick Thory två söner, medan förhållandet med John Johansson resulterade i två söner och en dotter.

Gerontokrati eller ungdomsvälde?

http://www.youtube.com/watch?v=19SbkXCWfuw

Länken ovan går till låten ”Så gick det till när farfar var ung” exekverad av ”vikingarockarna” Ultima Thule med bidrag av Eddie Meduza. Jag tycker det kan vara en lämplig inledning på en liten betraktelse om ungdom contra ålderdom i politiken.

Själv fyller jag 62 år i november och har således åldern inne för att bli farfar eller morfar. När jag talar med äldre personer händer det att jag blir kallad ”unga pojken”. Det sägs att dagens svenskar blir äldre och äldre och att hälften av de barn som föds i dag kommer att bli 100 år gamla. Det må vara hur det vill med den saken. Dyrkan av det ungdomliga är fortfarande påtaglig i vårt samhälle.

William Petzäll (1988-2012).

Detta gäller icke minst i politiken. När Sverigedemokraternas (SD) riksdagslista skulle snickras ihop till valet 2010 fanns det några av kandidaterna som bara var litet över 20 år gamla och som dessutom åtnjöt förmånen av att ha ett tämligen fördelaktigt yttre. Jag anser att detta var olyckligt, eftersom en person som ännu inte fyllt 25 i blott sällsynta fall besitter den livserfarenhet och mognad som krävs för att ta säte och stämma i Sveriges riksdag. Ett fräscht/ungdomligt utseende kan enligt min enkla mening i sig aldrig få tillåtas vara en politisk merit.

Ett tragiskt exempel härvidlag var William Petzäll (1988-2012), som endast var 22 år fyllda när han 2010 invaldes i riksdagen. Nog för att William var försigkommen och begåvad, därtill en utmärkt talare, men riksdagsinträdet blev helt enkelt för mycket för honom, särskilt med tanke på de missbruksproblem som borde ha varit ganska uppenbara för hans politiska omgivning redan före katastrofen. Om William hade fått stå på tillväxt i alla fall fyra år till tror jag han hade varit i livet i dag och i bästa fall kvitt sina drogrelaterade problem.

Anton Abele (född 1992).

Nu är ju inte SD enda syndaren när det gäller att skylta med överdrivet ungdomliga ansikten. Värst härvidlag är Moderaterna: när Anton Abele, född 1992, invaldes i riksdagen vid förra valet blev han den yngsta riksdagsledamoten genom tiderna. Senare utsågs han till yttermera visso till statsrådsersättare för kulturminister Lena Liljeroth Adelsohn. Det är förstås möjligt att unge Anton är osedvanligt mogen för sin ålder.

Ett historiskt exempel på en ovanligt brådmogen politiker var William Pitt den yngre (1759-1806), som blev engelsk premiärminister första gången 1783 vid endast 24 års ålder. Han hade det dock väl förspänt på fädernet, då även hans far med samma namn (William Pitt den äldre) var premiärminister på sin tid.

William Pitt den yngre (1759-1806).

Om SD skall dessutom sägas att man på valbar plats riksdagslistan hade namn som Tony Wiklander (född 1939), Sten Andersson (1943-2010)), Stellan Bojerud (1944) och Jonas Åkerlund (1949). Riksdagens äldsta ledamot är för övrigt folkpartisten Barbro Westerholm som är född 1933 och således fyllde 80 år den 16 juni.

Att hög ålder inte behöver utgöra något hinder för politiker i hög position demonstrerade Kinas Deng Xiaoping (1904-97) som satt vid rikets roder vid fyllda 90. I Orienten medför framskriden ålder hög status och respekt enligt de gamla konfucianska principerna. Ibland kan man här verkligen tala om gerontokrati (åldringsvälde).

Det råder med andra ord en betydande spännvidd vad gäller åldern i Sveriges riksdag. Rent tekniskt skulle Anton Abele kunna vara barnbarnsbarn till Barbro Westerholm. Och det är givetvis bra att olika generationer finns representerade i den högsta lagstiftande församlingen. Förhoppningsvis kan de äldre ”ringrävarna” lotsa fram de yngre förmågorna på ett väl avvägt sätt.

Detta kräver dock att de yngre är beredda att lyssna till råd av äldre och hoppeligen visare personer, vilket möjligen ej alltid är fallet.

Tony Wiklander, född 1939, nestor i SDs riksdagsgrupp.

Så vad blir svaret på frågan – är  gerontokrati ellet ungdomsvälde lyckligast för ett givet samhälle? Det ganska självklara svaret är: ingetdera. Enligt min föga originella uppfattning är det de mest kompetenta och kapabla politikerna som bör styra. Vare sig de är 20 eller 90.

Förutsättningen är givetvis att vederbörande har de erfarenheter och kunskaper samt alla själsliga och kroppsliga färdigheter som krävs för att de på ett framgångsrikt sätt skall kunna ta sig an det jobb de valts att utföra. Det är ju långt ifrån alldeles säkert att vare sig 20- eller 90-åringen besitter samtliga dessa egenskaper. Personligen ser jag dock hellre litet äldre och därmed erfarnare personer på ansvarfulla poster än spolingar och flicksnärtor som valts  främst på grund av ungdom och utseende.

Nej Victoria, det här var inte så lyckat…

Rikspajasen och kronprinsessan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16188645.ab

Det har sagts att kronprinsessan Victoria gjorde stor succé när hon delade ut priset till ”Årets HomoBiTrans”-person vid den så kallade XQ Gaygalan nyligen. Icke oväntat dunkas hon nu kraftigt i ryggen av statsminister Fredrik Reinfeldt och hyllas rent allmänt i Sverige och utlandet för sitt ”engagemang”.

Men inte alla var så överförjusta. Ida Maria Gunnarsson menar att Victoria och kungahuset löper minimal risk att nagelfaras för sitt HBTQ-fjäskande nu när det är höjden av politisk korrekthet att ägna sig åt dylikt, vilket det knappast var för låt oss säga tio år sedan. Enligt Gunnarsson hade kronsessan inte på gaygalan att göra:

http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/06/kronprinsessan-hade-inget-p-gaygalan-att-g-ra

Det ligger enligt min mening en hel del i Gunnarssons resonemang. Det är väl känt att kungahuset av princip inte gör något som kan uppfattas som kontroversiellt. Att visa sig på gaygalan och kramas med rikspajasen Gardell och därmed inhösta stående ovationer från såväl publik som statsminister måste vara ett av de nöjsammaste uppdrag vår tronföljerska någonsin haft: det krävs inget mod och ingen ryggrad.

Upplösningsminister Reinfeldt.

Inte för att jag förmenar vår duktiga och representativa Victoria, som jag i hög grad uppskattar och högaktar, att få sola sig i popularitetens glans en stund. Det är hon väl värd. Jag anser dock att hon borde ha valt ett lämpligare tillfälle. Reinfeldt talade nyligen om vårt nationella försvar som ett ”särintresse” när det i själva verket är en angelägenhet för alla svenskar.

Ett särintresse av högsta potens är däremot HBTQ-kommuniteten och den därmed nära förknippade homosexlobbyn, vilka omfattar kanske tre procent av svenska folket. Det är väl ingen som på allvar längre tror på Kinsey-rapportens skröna om tio procent, framtagen som den var efter intervjuer med en stor del av USAs manliga fängelsepopulation med dennas välkända sexuella böjelser. Kronprinsessan borde inte ta ställning så här kraftfullt för ett sådant särintresse vars samhällsnytta jämväl måste anses vara ytterst diskutabel. Hon borde kanske omge sig med bättre rådgivare.

Genom sitt fraterniserande med Gardell et consortes tar Victoria mycket klar ställning mot det traditionella familjeidealet man-kvinna-barn och alla barns rätt att få växa upp med en mamma och en pappa. Nu stödjer hon klokskapen att det går lika bra med föräldrar av samma kön inklusive det-kön. Jag tycker inte riktigt att detta är saker en blivande svensk statschef borde ägna sig åt.

Vad Reinfeldt står för vet vi redan. Det vill säga allt som gör honom själv och hans nya Moderater populära och som ligger på millimetern rätt i tiden. Längre än så sträcker sig inte vår upplösningsministers, förlåt statsministers ideologiska övertygelse.

Sista ordet går till Eddie Meduza med ”Sug mig mina drängar”:

http://www.youtube.com/watch?v=9V4VXb_ZYMM

Svenska artister (XI): Eddie Meduza

Eddie Meduza (1948-2002) i stöten.

Det finns väl egentligen bara en svensk artist som kan jämföras med Eddie Meduza när det gäller skandaler. Det är Johnny Bode (se avsnitt IV i denna bloggserie om svenska artister).

Den ofantligt produktive Eddie Meduza släppte under sin mer än 30 år långa karriär 40 album, 50 kassetter och skrev drygt 900 låtar och sketcher. Bland alla mer eller mindre bisarra alster om sex, sprit och hålligång finns faktiskt också ett och annat mera seriöst bidrag. Meduzas framtoning ledde till att han kom att kallas ”raggarnas kung” och att hans musik fortfarande uppskattas framgår av de ganska talrika hemsidor som ägnas hans minne och verk.

Länken nedan går till en av dessa:

http://www.eddiemeduza.se/

Eddie Meduza föddes som Errol Leonard Norstedt i göteborgska Örgryte den 17 juni 1948. Han avled i sitt hem i Nöbbele utanför Växjö den 17 januari 2002 efter ett hektiskt och självförbrännande leverne. Föräldrarna hette Stig Norstedt och Mary Persson vilka separerade 1952. Därefter hade unge Errol två styvfäder. Uppväxten var problematisk. I hemmet förekom såväl våldsamma inslag som mycket alkohol. Vid 13 års ålder hade Errol bott på 30 olika ställen i företrädesvis Småland och Västergötland. I skolan blev han mobbad.

Vid 15 års ålder började Errol spela gitarr och det visade sig att han var mycket musikalisk. Han trakterade under sin karriär  även elbas, saxofon, klaviaturinstrument och piano. På 1960-talet var han med i flera band. 1975 utkom den första egna skivan som kort och gott hette ”Errol”. Den floppade dock rejält. Härefter började Errol Norstedt profilera sig som galning och kallade sig E. Hitler. Sitt band kallade han först Luftwaffe men bytte namn till det något mindre kontroversiella Luftkaffe. Musikkassetterna sålde han på postorder via tidningsannonser.

Errol Norstedt hade dock en annan och mer konventionell sida som gjorde att han skrev låtar till dans- och svensktoppsband såsom Streaplers och Trio me´Bumba. Förutom de burleska och grovkorniga låtar han skulle bli legendarisk för gjorde han mer traditionell rockmusik med engelska texter och även ett tämligen seriöst svenskt nummer med titeln ”Gasen i botten”:

http://www.youtube.com/watch?v=RjjbC0ny5CM

Idén till artistnamnet Eddie Meduza fick Norstedt genom ett naturprogram på TV som handlade om maneter. 1979 kontaktades han av CBS Records och gjorde ett album med namnet ”Eddie Meduza and the Roaring Cadillacs”. Det blev en omedelbar succé. I bandet ingick en ung gitarrist som hette John Norum (född i Norge 1964) som blivit mest känd som medlem i de svenska hårdrockshjältarna Europe. Parallellt med Meduza-karriären fortsatte Norstedt med E. Hitler-stuket.

Han började med tiden titta allt djupare i glaset vilket ledde till svåra alkoholproblem. Det kan väl därför sägas vara stilenligt att en av hans absolut största hits heter ”Mera brännvin”:

http://www.youtube.com/watch?v=_xXez5YyTow

Denna låt är delvis en drift med Centerpartiets på sin tid omtalade riksdagsman, nykterhetsivraren Torsten Bengtson, vilken eljest är mest bekant för sin prilliga motion om att släppa alla burfåglar fria och för att vara far till tennisspelaren Ove Bengtson.

Genom sina låtar och sin provocerande, krovkorniga framtoning kom den så kallade motorburna ungdomen att sluta honom till sin barm. Till de absoluta favoriterna hörde onekligen  ”Punkjävlar” som tar heder och ära av Johnny Rotten i Sex Pistols liksom alla andra punkare:

http://www.youtube.com/watch?v=Cl3hMgLuONY

1981 åkte Eddie Meduza dit för rattfylla och dömdes till en månads fängelse. Efter bara fyra dagar på Skänningeanstalten fejkade Meduza dock ett nervsammanbrott och fick tillbringa resten av tiden på en klinik i Falköping. Varför en mentalklinik skulle vara att föredra framför en bekväm svensk fångvårdsanstalt vet väl bara Meduza själv.

John Norum – Europe och Roaring Cadillacs.

1993 kollapsade Eddie Meduza under en turné med ”Svullo” (Micke Dubois, 1959-2005) och fördes till sjukhus. Den medicinska expertisen konstaterade att han led av förstorat hjärta. Incidenten blev en väckarklocka för Meduza som nu slutade dricka och började träna. Han återföll dock i missbruket och avled i hjärtinfarkt den 17 januari 2002.

Hans sista ord uppges ha varit:

Hur fan stoppar man det här nu då?

Det som i mitt tycke ger ett försonande skimmer åt Meduzas stundom ytterst vulgära och grova texter är en sorts självironisk ”glimten i ögat” som är rätt avväpnande. Det gäller även de gånger denne artist excellerade i låtar med sexuella motiv som här i ”Runke Ball”.

http://www.youtube.com/watch?v=ODEfxXVLFdo

Jag vet inte mycket om Eddie Meduzas politiska åskådning, men att han inte uppskattade Socialdemokraterna särskilt mycket framgår av ”Såssialdemokraterna”. Möjligen hade detta delvis att göra med att han ständigt tycks ha haft kronofogden efter sig under S maktinnehav.

http://www.youtube.com/watch?v=P-HVOhn6bMQ

Eddie Meduza fick under sin 53-åriga levnad tre barn med lika många kvinnor: Anders Norstedt (född 1971) med Rosie Welander, Linda Norstedt (född 1988) med Hanne Mikkelsen och Erik Norstedt (född 1997) med Leila Bergendahl. Efter hans död spreds askan i sjön Åsnen i Kronobergs län, Smålands näst största sjö. Detta skedde för övrigt innan tillstånd för detta hade inkommit från myndigheterna.

Här, i sjön Åsnen, spreds Eddie Meduzas aska.

Bilden av Eddie Meduza blir inte fullständig om inte tar med i beräkningen att han innerst inne var en troende människa med Jesus som förebild. Han trodde på ett liv efter döden, och änkan Leila Bergendahl har uppgivit att hon har daglig kontakt med den framlidne maken som brukar hjälpa henne tillrätta med vardagliga saker.

När Eddie dog uppgick hans banktillgångar till 389 kronor. Skatteskulderna var 600 000. De efterlevande skall dock inte ha behövt oroa sig särskilt mycket då hans musik har sålt guld efter frånfället för elva år sedan.

Meduzas/Norstedts tro – som bland annat gjorde att han kände skam för vissa av sina låttexter – framgår icke minst i den kritikerrosade dokumentärfilmen ”Eleganten från vidderna – Filmen om Eddie Meduza” som visades i SVT den 3 februari 2010. Här följer en trailer om filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=IfsR9S9hqp8

Eddie Meduza är inte längre med oss men hans musik lever vidare med obändig kraft och energi – det är bara att lyssna och njuta!