När konspirationsteoretikerna kom till himlen…

 

 Sankte Per (det vill säga aposteln Petrus) med nyckeln till himmelriket.

Kanske dags att lätta upp bloggen med en liten historia som åtminstone jag finner väldigt rolig och lärorik. Man skulle till och med kunna hävda att den är sedelärande. Såg den på ett USA-baserat samtalsforum jag är med i och vidarebefordrar den gärna i svensk språkdräkt.

Två obotliga konspirationsteoretiker (med engelskt språkbruk truthers) dog med några dagars mellanrum av helt naturliga orsaker. Snart fann de sig vara vid himlens pärlebeströdda port och stod inför Sankte Per med himmelrikets nyckel i en kedja runt halsen.
– Välkomna till himlen, mina vänner, hälsade Per glatt de båda nytillkomna konspirationsteoretikerna. Jag har en liten överraskning åt er – ni skall få äran att träffa självaste Gud fader!

Varpå Sankte Per låste upp portarna. I en guldskimrande sal satt där sjävaste Gud, världsalltets skapare som givetvis vet allt, på en juvelbesatt tron i massivt guld. Jesus på hans högra sida såg roat på. Gud vände sig till de nytillkomna och sade:

 Kennedys mördare: Lee Harvey Oswald.

– Trevligt att se er här – jag hoppas ni skall trivas. Först måste jag dock klara ut ett par saker med er som ni kanske inte blir så jätteglada över att höra. För det första: president John F. Kennedy sköts till döds av en ensam attentatsman som hette Lee Harvey Oswald. Han agerade helt på egen hand. För det andra: USA placerade verkligen tre män på månen 1969. Det var ingen filminspelning i en ateljé på jorden. Och för det tredje: World Trade Centers tvillingtorn rasade samman den 11 september 2001 i ett terrordåd som planerades och utfördes av al-Qaida, inte av USAs regering.

Våra vänner ser i det läget ganska skakade ut. Slutligen utbrister den ena av dem till sin kollega:
– Vad var det jag sade? Det går ända upp till högsta toppen!

Den som har öron den höre.

Islamrädsla: vårt bästa skydd mot islamistterrorn!

 

 Islam är oförenligt med västerländsk frihet och demokrati, menar den här muslimske demonstranten.

”Islamophobia: a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons” (Islamofobi: ett ord skapat av fascister, använt av ynkryggar för att manipulera idioter).

Så har ordet ”islamofobi” definierats av den amerikansk-brittiske debattören Christopher Hitchens (1949-2011). Jag tycker detta förtjänar att begrundas när det nu, i kölvattnet av den blodiga islamistattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris inklusive morden på tre poliser och efterföljande gisslandrama med mord på fyra judar i en judisk kosherbutik, ofta framhålls att en av de viktigaste uppgifterna för det västerländska samhället är att motverka den så kallade islamofobin .

Denna inställning är inte ny. I somras inbjöd dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) till internationella ”rundabordssamtal” om islamofobi liknande dem som tidigare hållits om så kallad antiziganism. Vad som kom ut av dessa samtal har dessvärre undgått mig. Kanske någon av mina läsare vet besked?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-samlas-vi-mot-islamofobin_3642660.svd

Jag vågar emellertid påstå, att ”islamofobi” enligt ordets egentliga betydelse är en utomordentligt sällsynt företeelse. Begreppet i fråga implicerar en sjukligt irrationell, negativ inställning till religionen islam. Det är emellertid inte detta vi i verkligheten har att göra med i dagens västerländska samhälle, när exempelvis tiotusentals personer i Tyskland och i andra länder går ut på gatorna och demonstrerar mot islamisering och muslimsk invandring under beteckningen Pegida, en rörelse som nu också kommit till Sverige.

Det är inget sjukligt med detta engagemang. Tvärtom – det är ett friskhetstecken!

 Alltfler tyskar – som här i Dresden – har fått nog av islamiseringen.

Det som Ullenhag, andra politiker och etablerade medier kallar ”islamofobi” är enligt min mening i åtminstone nio fall av tio en fullt förklarlig och rationell rädsla för extrema uttolkningar av islam vilka yttrar sig i fruktansvärda terrordåd som Elfte september, angrepp på kollektivtrafik i London och Madrid och nu senast mot en redaktion och en judisk supermarket i Paris. Självklart är det både förnuftigt och rationellt att hysa rädsla för en religion/ideologi som får folk att bete sig som mordiska vettvillingar!

Ungefär samtidigt som Charlie Hebdo angreps mördade vidare islamistiska Boko Haram enligt Amnesty International uppemot 2000 människor i Nigeria och utplånade flera byar. På andra platser sprängdes bilbomber och utförde självmordsmördare sitt blodiga hantverk.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/boko-haram-kan-ha-mordat-2000/

Om också islams huvudfåra stundom inkluderas i denna islamrädsla – som jag menar är en betydligt bättre och mer korrekt term än ”islamofobi” sådan den senare termen används av det politiskt korrekta etablissemanget – är inte heller det särskilt märkligt. Trots allt är det från religionen islam, uttryckt i Koranen och de så kallade hadhitherna, som Islamiska staten (IS), al-Qaida, Boko Haram, Hezbollah och därmed jämförbara terrororganisationer hämtar sin inspiration.

 Offer för islamistiska Boko Harams bestialiska framfart i Nigeria.

När det efter massakern i Paris från många håll har hävdats, att denna typ av dåd ”inte har med islam att göra” så är det helt enkelt fel. I Koranen finns åtskilliga ställen som anbefaller grymma metoder i kampen mot ”otrogna”. I Koranens sura 8:12 kan vi så läsa (1917 års svenska översättning): ”Och när min herre meddelade änglarna denna uppenbarelse: ’Jag är med eder, styrken alltså dem som tro! Jag skall injaga skräck i deras hjärtan, som är otrogna; halshuggen dem och huggen av dem alla fingrarna.’ ”Liknande står att läsa i sura 47:4.

I den judiska Bibeln (Gamla testamentet) berättas också om hur det utvalda folket excellerade i blodiga dåd och hade lagar som föreskrev exempelvis stenande av äktenskapsbrytare och homosexuella, men skillnaden gentemot islam och Koranen är ju att detta skedde för tusentals år sedan – inte i dag, som är fallet i många stater som styrs enligt islamiska lagar.

I Saudiarabien dömdes bloggaren Raif Badawi nyligen av en domstol för att ha ”förolämpat islam”. Brottet: Badawi hade, förutom att ge uttryck för sitt eget fritänkeri, upplåtit sin blogg för liberala inlägg av till exempel kvinnosaksaktivister. För detta ådömdes han 1000 (!) piskrapp samt tio års fängelse. Piskrappen fördelas över en längre tidsperiod för att inte Badawi skall avlida på kuppen.

Jag har mycket svårt att förlika mig med tanken på att representanter för Saudiarabiens kungahus och den terrorsponsrande emiren av Qatar gick med i en stor demonstration i Paris ett par dagar efter massakern på Charlie Hebdos redaktion och anslöt sig till sloganen Je suis Charlie Hebdo (Jag är Charlie Hebdo). Här marscherade även ”Palestinas” så kallade president Mahmoud Abbas, som skrev en doktorsavhandling i vilken han förnekade att nazisternas judeutrotning ägt rum. Man kan bli illamående för mindre.

Liksom över att västerländska demonstrationsdeltagare såsom Francois Hollande, David Cameron och Angela Merkel förklarar för vem som vill höra på, att islamistisk terror ”har ingenting med islam att göra”.

Om fallet Raif Abdawi kan mer läsas via följande länk:

http://blog.svd.se/mellanostern/2015/01/08/saudisk-fritankare-straffas-med-piskrapp/

 Saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes till tio års fängelse och 1000 piskrapp,

Det finns förvisso talrika muslimer, bland dem även imamer, som tar avstånd från våld och terror i Paris och annorstädes. Dessa bör naturligtvis berömmas och uppmuntras. Detta gäller i mycket hög grad Ahmed Aboutaleb, som är borgmästare i Rotterdam i Nederländerna. Aboutaleb framförde i en TV-sändning bland annat följande:

Det är obegripligt att man kan vara emot frihet. Gillar du inte frihet så packa väskan i Guds namn och dra härifrån.

I nedanstående länk, som ansluter till den informativa Petterssons blogg, finns ett Youtube-klipp som återger den modige borgmästarens ord:

http://petterssonsblogg.se/2015/01/13/muslimer-som-inte-gillar-det-fria-ordet-fuck-off/#more-116750

Man skulle önska att många fler muslimer i högre ställning hade kuraget att följa Ahmed Aboutalebs exempel. I dag är det emellertid den våldsbenägna delen av islam som sitter i förarsätet och med hot om död och pina håller världens alla muslimer i ett strupgrepp.

När den svenskfödde imamen Abdal Haqq Kielan i Eskilstuna för några år sedan riktade kritik mot arabiska terroristers självmordsmördande av civila israeler hotades han till livet av Islamiska förbundet och Stockholms Stora moské, ett känt tillhåll för hatpredikanter och antisemitisk agitation och propaganda:

http://www.expressen.se/debatt/islamiska-forbundet-hotar-kand-imam/

Alla muslimer är således inte terrorister. Flertalet troende muslimer torde tvärtom vara fromma och fredliga människor och skall omfattas av vår grundlagsfästa religionsfrihet. Angrepp på muslimska helgedomar skall självfallet inte tolereras, lika litet som attacker riktade mot kyrkor och synagogor. Däremot utförs så gott som alla terrordåd i världen för närvarande av personer som själva menar sig vara muslimer och i sin verksamhet ständigt hänvisar till Koranens bud.

 Bland andra Benjamin Netanyahu, Francois Hollande, Angela Merkel samt Mahmoud Abbas vill göra gällande att de ”är” Charlie Hebdo.

Att mot denna bakgrund inte hysa en hälsosam rädsla, vilket är motsatsen till obefogad skräck, gentemot islam i allmänhet och islamism/jihadism i synnerhet är enligt min uppfattning bara dumt och kontraproduktivt för den som på allvar vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det är inte islamofobin som i första hand bör bekämpas – utan snarare islamofobi-fobin.

I själva verket torde islamrädsla vara vårt bästa skydd mot islamistterrorn, eftersom den får oss att se med kritiska ögon och skepsis på rosenskimrande men ack så falska föreställningar om islam som ”fredens religion”. En dag blir den kanske det – men där är vi beklagligtvis inte ännu.

 

 

 

Bokbål är alltid idioti

En liten grupp människor i Gainesville i Florida i USA har, anförda av pastorn Terry Jones, fått för sig att det bästa de kan göra för att hedra minnet av offren för de jihadistiska terrorattackerna den 11 september 2001 är att bränna omkring 200 exemplar av muslimernas heliga bok Koranen. De tillhör en diminutiv kyrka som kallar sig Dove World Outreach Center som nu blivit herostratiskt (se fotnot nedan) ryktbar i hela världen.

Det är, för att uttrycka det milt, ett inte särskilt intelligent eller konstruktivt initiativ. Bokbål kan knappast betecknas som något annat än idioti. Det har aldrig lett till något positivt någonstans och kommer inte att göra det nu heller.

Historiens första dokumenterade bokbål ägde rum i Kina år 212 före Kristus, då den enväldige kejsaren Qin Shi Huang – som tog initiativet till byggandet av den kinesiska muren – lät bränna historie- och filosofiböcker. Vår svenska nationalskald Evert Taube har skildrat detta tilltag i dikten ”Muren och böckerna” i diktsamlingen Septentrion (1958).

Kort efter Hitlers makttillträde i Tyskland 1933 drabbades propagandaminister Joseph Goebbels av snilleblixten att man skulle bränna böcker en masse. Den 10 maj samma år ordnades sålunda ett omfattande bokbål på Opernplatz nära operahuset i Berlin. Här brändes verk av förment subversiva författare såsom  Thomas och Heinrich Mann, Sigmund Freud, Bertolt Brecht, Erich Maria Remarque, Karl Marx, Albert Einsten med flera, de flesta kommunister, socialister, judar eller bara ”intellektuella.” Också på andra håll i Tyskland anordnades bokbål.

Tyska SA-män eldar upp en del av världslitteraturen i Berlin 1933.

När det i dag talas om bokbål är det väl främst dessa nationalsocialistiska pyromandåd man kommer att tänka på. Har pastor Jones i Florida inte tänkt på denna ominösa historiska parallell? Jag har ingen aning. Han kanske inte ens känner till nazisternas bokbål eller vet vem Goebbels var.

Mitt tredje exempel på bokbål härrör från den omänskliga kommunistdiktaturen i Kambodja – eller ”Kampuchea” som landet då benämndes – åren 1975-79, då diktatorn och psykopaten Pol Pot lät bränna böcker i stora mängder. Inte heller detta exempel torde mana till efterföljd.

Därför blir man onekligen betänksam när man inbjuds till Facebook-grupper av typ ”International Burn A Quran Day”, där hatet mot islam och muslimer tydligtvis inte känner några gränser. Jag behöver inte framhålla att jag undantagslöst avböjer att ansluta mig till alla initiativ där man uppmanas hata eller förstöra.

Att bränna böcker är enligt min mening ingen legitim demokratisk rättighet. Om pastor Jones gör verklighet av sin föresats att bränna koraner den 11 september bör han, som jag ser på saken, gripas, misstänkt för exempelvis uppvigling, förargelseväckande beteende eller motsvarande. Helt klart är att Jones inte bara sätter ett oskattbart propagandavapen i händerna på militant islam utan också äventyrar tusentals kristnas liv och lem världen över, för att inte tala om den livsfara han utsätter de av sina landsmän som tjänstgör i Irak eller Afghanistan för.

 Jones och hans meningsfränder kränker naturligtvis även religionsfriheten, tryckfriheten och förolämpar alla de fredliga och laglydiga muslimer som finns runtom i världen och vars religiösa tro hjälper dem att överleva i en ogästvänlig värld.

Om det vore någon tåga i Jones församlingsbor skulle de givetvis avstyra pastorns spektakel och kasta ut honom med huvudet före från församlingsexpeditionen.

Fotnot: Uttrycket ”herostratiskt ryktbar” kommer från greken Herostratos, som år 356 före Kristi födelse brände ner Artemistemplet i Efesos endast för att uppnå ryktbarhet.