Nat ”King” Cole: Monalisa

 Nat ”King” Cole (1919-65).

https://www.youtube.com/watch?v=NIDX18Xl16s

Nathaniel Adams Coles föddes i Montgomery, Alabama 1919 och avled i Santa Monica, Kalifornien 1965. Det var som Nat ”King” Cole han skulle bli berömd som en legendarisk jazzpianist och -sångare men framförallt som en crooner, en framförare av mjuka och lyriska sånger och visor med diskret röst.

I mitt föräldrahem fanns inte särskilt många grammofonskivor, men en av dem var en LP med Nat King Cole som min mor beundrade mycket. Framförallt älskade hon sången ”Monalisa”, som kan avnjutas via länken överst i en video inspelad 1950 då sången tilldelades en Academy Award (Oscar) som bästa originalsång från filmen Captain Carey. Låten signerades Ray Evans och Jay Livingston och för arrangemanget svarade Nelson Riddle, en orkesterledare Cole samarbetade mycket med.

Ett bärande textavsnitt lyder:

Do you smile to tempt a lover, Monalisa?
Or is this your way to hide a broken heart?
Many dreams have been brought to your doorstep
They just lie there and they die there
Are you warm, are you cold, Monalisa?
Or just a cold and lonely, lovely work of art?

 Poträttet ”Mona Lisa”, även kallat La Gioconda, av Leonardo da Vinci hänger i konstmuseet Louvren i Paris.

Cole (och många andra artister, till exempel Elvis Presley) sjunger i första hand om Leonardo da Vincis mästerverk ”Mona Lisa”, men sången kan naturligtvis hos lyssnaren även föra tankarna till valfri dam av en natur jämförbar med den gåtfulla Mona Lisas vars porträtt hänger i Louvren i Paris. En teori jag sett går ut på att Leonardos modell ler så ”gåtfullt” på grund av sina mindre presentabla tänder. /Se fotnot/

Sången blev hur som haver en megahit för Cole, som hade slagit igenom för en större publik i början på 1940-talet. Sångaren var storrökare genom hela sin karriär och skall ha avverkat tre paket om dagen av mentolcigarretten Kool, som var populär bland USAs negerbefolkning; Cole ansåg att hans röst fick en fylligare och djupare karaktär genom rökningen. Priset fick han betala genom sin död i lungcancer vid 46 års ålder 1965.

Nat ”King” Cole lär även ha avverkat kvinnor i nästan lika hastig takt som cigarretter och hade en stor mängd kvinnohistorier under sina två äktenskap. 1950 föddes dottern Natalie Cole, som också gjort sig ett namn som framstående sångartist.

I nedanstående länk sjunger hon en ”virtuell” duett med fadern i sången ”Unforgetable”:

https://www.youtube.com/watch?v=MKCyUe4syc4

 Natalie Cole, född 1950.

Här följer ännu mer Nat ”King” Cole för den som är intresserad – hans greatest hits!

https://www.youtube.com/watch?v=qBFB8kyE8XI

Fotnot: Leonardos modell för ovanstående porträtt hette egentligen Lisa del Giocondo (1479-1542) med flicknamnet Gherardini. Hon var gift med köpmannen Francesco del Giocondo i Florens som beställde porträttet av Leonardo. Lisa blev omsider moder till fem barn. Så särskilt gåtfull var hon nog egentligen inte. Konstnären fick porträttet färdigt 1506 efter många ”om” och ”men”: enligt beställaren var han både omöjlig att ha att göra med och lat; bra betalt tog han dock….

Underbara ”Gentle on My Mind”

 John Hartford (till vänster) och Glen Campbell.

http://www.youtube.com/watch?v=svI0X19AFfQ

”Gentle on My Mind” skrevs av John Hartford (1937-2011) 1967 och blev en megahit med Glen Campbell (född 1936) året därpå. Den senare är en av den amerikanska countrymusikens stora. Jag blir alltid på gott humör när jag hör denna underbara låt och hoppas jag kan överföra något av den känslan till er, kära läsare. Länken ovan går till en duett mellan Hartford och Campbell från 1968.

Sången har spelats in av många olika artister genom åren, bland andra Elvis Presley och Dean Martin.

John Hartford har förklarat att han inspirerades att komponera ”Gentle on My Mind” efter att ha sett filmen Doktor Zjivago. Det lär ha tagit 15 minuter att göra detta.

Personligen tycker jag detta är en genial sång. Den illustrerar det faktum att man kan komma på sig själv med att gå omkring och tänka på en avhållen människa och upptäcka, att man under den stunden bara känner värme, ömhet och tillgivenhet för den personen. Kanske är det en gammal käresta eller en mer nyligen stiftad bekantskap.

Men varför analysera sönder något man bara behöver lyssna till ett par minuter för att erfara?!

Sångens avslutande textrader lyder:

Through cupped hands ´round a tin can
I pretend I hold you to my breast and find
That you´re wavin´from the back roads
By the rivers of my memory
Ever smilin´, ever gentle on my mind.

 Dean Martin (1917-95).

Här kan ni lyssna på ”Gentle on My Mind” i en lysande tolkning av Dean Martin (egentligen Dino Crocetti, 1917-95), som givetvis håller en cigarrett i handen (det var då det ansågs tämligen elegant och inte politiskt inkorrekt att röka):

http://www.youtube.com/watch?v=mq9iPte8UOY

Nu god natt och sov så gott!

Tillägnas B.