Dåvarande utrikesminister Margot Wallström är en av socialdemokratins mer profilerade antisemiter. På bilden får hon en fin utmärkelse av Palestinska myndighetens förintelseförnekande ”president” Mahmoud Abbas.
Malmös internationella forum om hågkomsten av Förintelsen och bekämpande av antisemitism skulle bli Stefan Löfvens klang- och jubelföreställning som avgående socialdemokratisk partiordförande. Det blev inte riktigt så.
Aktiviteterna i Malmö började annars bra med kungaparets ankomst. Löfven hade på ett tidigt stadium bjudit in en rad världsledare, därbland USAs dåvarande president Donald Trump, till eventet i Malmö. Även efterträdaren Joe Biden bjöds in. De enda statscheferna som fanns på plats var de ovan nämnda Egils Levits och Sauli Niinistö. Däremot hade samtliga Löfvens nordiska statsministerkolleger valt att stanna hemma.
Frankrikes president Emmanuel Macron deltog via ett förinspelat videobudskap medan Israels president Isaac Herzog och USAs utrikesminister Anthony Blinken medverkade på länkar. I övrigt fanns på mötet ett antal ambassadörer från när och fjärran samt författare och journalister.
Den som är någorlunda insatt i Socialdemokraternas historia är inte det minsta förvånade över den skrala uppslutningen. De inser alltför väl att Löfvens konferens dels är ett äreminne över honom själv, dels är ett försök att med tillhjälp av hinkvis med kosmetika dölja den blatanta antisemitismen i det egna partiet.
Och man behöver inte gå tillbaka till 1940- och 1940-talen, då S-partiet krävde att Tyskland skulle stämpla ”J” i judiska medborgares pass så att det skulle gå lättare att avvisa dem och då den av sossepartiet dominerade samlingsregeringen lät tyska vapen- och trupptransporter färdas genom Sverige mitt under brinnande krig. Socialdemokraterna var allmänt proisraeliska fram till Olof Palmes tillträde som partiordförande och statsminister. Med Palme kom sympatierna för palestinaaraberna i allmänhet och PLO/Fatah under ledning av ärketerroristen Yassir Arafat i synnerhet.
Den Mellanöstern-politik som drogs upp av Palme och utrikesminister Sten Andersson har fortsatt oförändrad och kulminerade med erkännandet av det så kallade Palestina under Stefan Löfvens första tid som statsminister i slutet av 2014. Löfven hade som S-ordförande vid partikongressen 2013 kallat Fatah under Mahmoud Abbas för ”vårt kära systerparti”.
2016 gjorde vidare utrikesminister Margot Wallström i riksdagen gällande, att terroristbekämpning enligt israelisk modell var samma sak som ”utomrättsliga avrättningar”. Uttalandet ledde till att Wallström, som enda utrikesminister inom EU, förklarades persona non grata i Israel och dessutom hamnade på åttonde plats på Simon Wiesenthal-centrets lista över det årets mest prominenta antisemiter.
Vidare är det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, en pålitlig härd för gapig antisemitism. I maj 2019 skanderade SSU-medlemmar ”Krossa sionismen” i det årets Första maj-tåg, något som uppgavs anspela på en palestinaarabisk kampsång. Detta kan svårligen tolkas som annat än att de unga sossarna vill att att den judiska staten Israel skall upphöra att existera: sionismen, som bygger på tanken att judar skall ha en nationell fristad, är ju själva förutsättningen för Israels existens.
Mogna – i alla fall till åren – socialdemokrater har inte varit mycket bättre än sina ungdomliga partikamrater. Förra kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) är beryktad för att bland annat ha skyllt antisemitiska manifestationer i Malmö på judarnas stöd för Israel och för att i alla sammanhang ha tagit ställning för palestinaaraberna mot judarna i staden, ”Israel-lobbyn” för att tala med Reepalu. 2009 gick han med i ett demonstrationståg anordnat av vänsterextremistiska AFA mot en tennismatch mellan Sverige och Israel i Malmö.
Ilmar Reepalu (S) tillsammans med ASFA-folk, sossar, Hamas-anhängare och annat slödder i en demonstration mot en Davis Cup-match mellan Sverige och Israel 2009.
Riksdagsledamot Hillevi Larsson från Malmö har vidare exempelvis låtit sig fotograferas, glatt leende, med ett diplom hon fått av Palestinska myndigheten med en karta över regionen där Israel saknas. Det väckte yttermera uppmärksamhet då Larsson för en del år sedan framträdde som talare vid en pro-palestinsk demonstration i Malmö där det bland annat ropades på att israeliska soldater skulle knivhuggas.
2009 deltog dåvarande partiledaren Mona Sahlin och tidigare diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson vid en manifestation på Sergels torg i Stockholm där det viftades med Hamas- och Hizbollah-flaggor och den israeliska flaggan brändes. Vid denna manifestation förekom även hakkors och då inte i något negativt sammanhang.
Socialdemokraterna har nu att utvärdera konferensen i Malmö, en stad som är internationellt känd som huvudstad för antisemitism och judehat i norra Europa. Det är medlemmar av partiets väljarbas som står får den absoluta merparten av de brott och trakasserier mot stadens judar som fått antalet judar att minska från omkring 3000 till cirka 500 på några år. Utrikesminister Ann Linde har redan konstaterat att sammankomsten blev en stor framgång, och det finns väl ingen anledning förmoda att den avgående partiordföranden ser det på annat sätt.
Johan Westerholm sammanfattar på Ledarsidorna den 14 oktober konferensen på följande sätt: ”Med Malmö-konferensen avslutas Stefan Löfvens tid som partiordförande. Den konferens som skulle bli hans avskedsföreställning blev i det närmaste en manifestation av en sju år lång tid som statsminister som kantats av ihärdigt förnekande av bjälken i hans eget öga i form av antisemitismen inom partiet i allmänhet och partiorganisationen av Malmö i synnerhet.”
Om Löfven verkligen hade brytt sig om Sveriges judar hade han naturligtvis rensat ut antisemiterna i S-partiet och SSU för länge sedan. Han hade också avbrutit samarbetet med organisationen Tro & Solidaritet, fram till 2011 Socialdemokraternas kristna avdelning under namnet Broderskapsrörelsen. Därefter har organisationen närmast blivit en kamporganisation för att tillvara islams intressen.
Löfvens lögnaktiga hyckleri tar sig också andra uttryck. När det således nyligen avslöjades att tjänstemannen Johan Lindblad vid Sverigedemokraternas riksdagskansli hade anknytning till extremnationalistiska intressen förklarade Löfven att detta bevisade att SD var ett rasistiskt parti. Vad han inte låtsades om var att samme Lindblad hade ett förflutet i Miljöpartiet och dess ungdomsförbund Grön ungdom; Lindblad var 1996-97 förbundssekreterare i Grön ungdom.
Men inte nog därmed. Lindblad var under ett flertal år verksam vid Nordiska rådet och utförde då arbetsuppgifter åt Britt Bohlin (S), som var gruppledare för Socialdemokraterna under den Israel-vänlige Göran Perssons tid som statsminister. Bohlin var väl medveten om tjänstemannens ”sidoprojekt” med anknytning till extremnationalismen, främst projektet att bryta ut svenska kommuner och förvandla dem till så kallade svenska zoner. En annan S-märkt riksdagsledamot han samarbetade med var Pyry Niemi.
Stefan Löfven måste rimligen vara medveten om den utpekade SD-tjänstemannens bakgrund. Ändå väljer han att mörka denna och kalla SD ”ett rasistiskt parti”. För en sådan politiker kan denna bloggare endast känna förakt. Det är lätt att avslöja Löfvens hyckleri och lögner. Att Stefan Löfven är landets genom tiderna sämste statsminister torde stå klart för de flesta vid det här laget.
I Australien har militär satts in i syfte att implementera restriktioner mot Wuhan-smittan.
Ingen som tagit del av de nyligen avslutade olympiska spelen i Tokyo har kunnat undgå att se vilken påverkan den kinesiska covid-19-smittan haft på spelen: så gott som tomma läktare samt obligatoriska skyddsmasker för alla utom tävlande aktiva. Det sistnämnda måste betraktas som tämligen anmärkningsvärt, då nyttan av sådana masker är diskutabel. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Gar6P9/studie-munskydd-mindre-effektiva-an-man-trott
Efter spelen tycks ”utvecklingen” gå mot covid-diktatur i allt fler länder. Trots att tidigare nedstängningsåtgärder visat sig i längden verkningslösa i ett antal länder – smittan har återkommit med förnyad kraft inte en utan flera gånger – diskuteras nu än mer långtgående åtgärder på sina håll.
Filippinerna. Mest extremt verkar det vara i hårt drabbade Filippinerna. President Rodrigo Duterte, vars regim anklagas för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, har hotat kasta alla som inte vaccinerar sig i fängelse: ”If you don´t want to get vaccinated, I´ll have you arrested then I´ll inject a vaccine into your buttocks.” Alternativet enligt råskinnet i presidentpalatset är att lämna landet. https://www.insider.com/president-duterte-threatens-jail-anyone-refusing-covid-19-vaccine-2021-6
Frankrike. I formellt demokratiska Frankrike har ett system med corona/covidpass – officiellt benämnda pass sanitaire (hälsopass) – införts av president Emmanuel Macrons regering trots omfattande folkliga protester. Dessa har krävts för tillträde till biografer, muséer, teatrar och större publika evenemang.
Sedan den 9 augusti krävs även covidpass för restaurang- och kafébesök. På Youtube har publicerats videos som visar hur uniformerad personal går runt på uteserveringar och kontrollerar att alla gäster har de nödvändiga passen. Från och med den 30 augusti avkrävs vidare alla yrkesverksamma, vilka kommer i kontakt med allmänheten, pass; eljest riskerar de förlora jobben. Vaccinering är inte obligatoriskt, men kraftiga påtryckningar förekommer. https://www.theguardian.com/world/2021/aug/08/macron-tells-critics-vaccine-passport-will-protect-all-our-freedoms
De franska protesterna mot ”hälsopassen” har inte hjälpt – Macron har infört dem över folks huvuden
Australien. Australien var tidigt ute med massiva nedstängningar i exempelvis Sydney i New South Wales och Mebourne i Victoria trots att antalet dödsfall i Kina-smittan bara var en bråkdel av vad som var fallet i exempelvis Sverige. Utegångsförbud infördes liksom bötesstraff för personer som inte bar mask. I slutet av juli sattes militär in i syfte att möjliggöra lockdown i Sydney, men smittan spred sig ändå därifrån. https://www.bbc.com/news/world-australia-58021718
Israel. Israel troddes ett tag ha utrotat smittan tack vare långtgående nedstängningar och omfattande vaccinering, men det visade sig att så var inte riktigt fallet. Nyligen har rapporterats om att ett antal personer som vaccinerats tre gånger ändå blivit smittade. Alla sorts folksamlingar, inom- som utomhus, reserveras för personer som bevisligen är vaccinerade, har tillfrisknat från covid-19 eller kan uppvisa negativt smittointyg. https://www.timesofisrael.com/tv-14-israelis-who-got-3rd-shot-later-infected-with-covid-19/
Synagogor har undantagits från bestämmelserna om folksamlingar men tillåts endast ta emot färre än 50 besökare. Antalet covid-döda i Israel med dess 9,3 miljoner invånare angavs nyligen till 6535.
USA. Enligt juridisk expertis i USA kan delstaterna i värsta fall komma att fängsla personer som vägrar vaccinera sig. Juristprofessorn Dov Fox, som är director för Center for Health Law Policy and Bioethics vid San Diego University, har citerats på följande sätt: ”States can compel vaccinations in more or less intrusive ways. They can limit access to schools or services or jobs if people don´t get vaccinated. They could force them to pay a fine or even lock them up in jail.”https://www.10news.com/news/local-news/states-have-authority-to-fine-or-jail-people-who-refuse-coronavirus-vaccine-attorney-says
De amerikanska delstaterna kan fängsla personer som inte vaccinerar sig enligt en juridikprofessor.
Så ser det alltså ut i det land som kallats frihetens stamort på jorden. Det juridiska precedensfallet uppges vara en lag från 1905, då delstaten Massachusetts gavs rätten att fängsla personer som vägrade vaccinera sig mot smittkoppor. Skillnaden mellan smittkopps- och covid-vaccinen är dock milsvid: smittkopporna utrotades tack vare vaccineringen under det att covid-vaccinet inte ens hindrar folk från att bli smittade på nytt.
Turkmenistan. Den muslimska diktaturstaten Turkmenistan har infört obligatorisk covid-vaccinering för alla över 18 år. Endast personer med medicinska hinder kan undantas. Tadzjkistan hade dessförinnan blivit världens första land att införa tvingande vaccinering för alla medborgare.https://nyadagbladet.se/utrikes/vaccinationer-blir-obligatoriska-i-turkmenistan/
Det hör till saken att det tidigare varit förbjudet i landet att ens knysta om covid-19/corona och att inte ett enda fall tidigare rapporterats. De vaccin som används har importerats från Ryssland och Kina. Turkmenistan räknas som ett av jordens mest korrupta länder.
I Sverige har vi hittills klarat pandemin med riktade restriktioner men utan vare sig vaccinations- eller masktvång. Folkhälsomyndigheten och regeringen har för det allra mesta istället arbetat med rekommendationer. Jag tycker det har fungerat i stort sett bra med undantag för ett oproportionerligt stort antal dödsfall på äldreboenden i början av pandemin, något som har mer med den överlag bristfälliga äldrevården i vårt land än någonting annat.
Ute i världen synes tendensen emellertid gå mot ökad covid-diktatur, också i traditionellt demokratiska länder i västvärlden där kanske Australien är det mest uppenbara exemplet. Det är en synnerligen oroande utveckling. Jag är långt ifrån någon motståndare till vaccinationer – jag har själv tagit ett antal sådana – men när dessa används för att skikta upp befolkningarna i respektive länder i ett A- och ett B-lag har det sannerligen gått för långt!
Recep Tayyip Erdogan och Carl Bildt möts i Ankara den 23 maj 2017.
När Frankrike började vidta mått och steg i syfte att försvara sig och sitt demokratiska statsskick mot islamistisk terror gick Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i taket. Efter mordet på läraren Samuel Paty frågade sig Erdogan: ”Vad har Macron för problem med islam och muslimer?” Erdogan menade också att den franske presidenten behövde genomgå en psykiatrisk undersökning.
Monstret i Ankara nöjde sig icke härmed. ”Muslimer möts nu av en liknande lynchkampanj som den judarna i Europa möttes av innan andra världskriget”, citerades Turkiets islamistiske president av nyhetsbyrån AP. Erdogan glömde bort den i sammanhanget nog så väsentliga detaljen att de europeiska judarna inte hade för vana att skära av huvuden på eller beskjuta kristna. https://www.expressen.se/nyheter/erdogan-muslimer-jagade-som-judar-fore-varldskriget/
Den nuvarande konflikten mellan Turkiet och Frankrike inleddes med att president Emmanuel Macron anklagade Erdogan för att ha försett Azerbajdzjan med 300 jihadister i den pågående konflikten med Armenien. Senast har Erdogan å Turkiets vägnar hotat med rättsliga åtgärder mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för att ha publicerat en skabrös karikatyrteckning av Erdogan som lättar på en muslimsk kvinnas hijab.
Det var som bekant Charlie Hebdo som 2015 utsattes för en islamistisk/jihadistisk terrorattack vilken ledde till att tolv människor dödades. Utanför tidningsredaktionen mördades en polisman samt fyra civila i samband med en attack mot en judisk livsmedelsaffär. Den rättegång som efter fem år planerades hållas mot den huvudmisstänkte för attacken har uppskjutits på obestämd tid därför att den misstänkte drabbats av covid-19. https://www.vk.se/2020-11-01/pandemin-skjuter-upp-charlie-hebdo-rattegang
Jihadistisk terror upplever emellertid Erdogan som sitt minsta bekymmer (om han nu alls ser det som ett bekymmer, vilket är tveksamt): ”Europa står på katastrofens brant på grund av xenofobi och religiös fascism. Attacker mot mig är en attack mot alla muslimer i hela världen.”
Den turkiske presidentens yviga retorik visar att han ser sig själv som alla muslimers ledare och frälsare. I ett tal till nationen den 13 juli i år i samband med omvandlingen av helgedomen Hagia Sofia i Istanbul – tidigare Konstantinopel – från museum till moské kallade Erdogan omvandlingen ett förebud om ”befrielse av al-Aqsa”, det vill säga den moské med anor från 600-talet som finns på Tempelberget i Jerusalem och som räknas som islams tredje viktigaste helgedom. https://www.varldenidag.se/nyheter/erdogan-talade-om-befrielse-av-al-aqsa-mosken/reptgm!FxOXoxNHSBev1Bc8Nmpmg/
Karikatyr med Erdogan i Charlie Hebdo.
Erdogan anser att Jerusalem, Israels huvudstad, i själva verket tillhör Turkiet emedan staden tillhörde det Osmanska riket under tiden 1516 till 1917, då Storbritannien efter Första världskrigets slut tog över förvaltningen. En sådan snedvriden historietolkning bortser från att Jerusalem erövrades av den judiske konungen David redan omkring 990 före Kristi födelse och gjordes till huvudstad i dennes rike. Därefter har staden ockuperats av bland andra babylonier, romare, mamluker och araber. https://www.varldenidag.se/kultur/erdogans-ansprak-jerusalem-tillhor-turkiet/reptjl!Y0QbrtDGszrHIPMShPD9A/
Recep Tayyip Erdogan föddes 1954. Han är Turkiets president sedan den 28 augusti 2014 efter att ha beklätt posten som premiärminister 2003-14. 2001-14 var han partiledare för det av honom själv grundade Rättvise- och utvecklingspartiet (APK), vilket har majoritet i den turkiska nationalförsamlingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Recep_Tayyip_Erdo%C4%9Fan
I sin ungdom var Erdogan halvprofessionell fotbollsspelare i ett lag i Istanbul. 1994-98 var han borgmästare i samma stad men tvingades avgå sedan han reciterat en dikt med islamistiskt budskap i ett tal han höll i provinsen Siirt i sydöstra Turkiet. Dikten, författad av den nationalistiske poeten och sociologen Ziya Gökalp, innehöll bland annat följande rader: ”Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra hjälmar, minareterna våra bajonetter och de troende våra soldater.”https://sv.wikipedia.org/wiki/Ziya_G%C3%B6kalp
Dikten renderade Erdogan tio månader i fängelse av vilka han satt av sex. Sedan Erdogan grundat APK kunde han redan 2002 bilda den turkiska statens första enpartiregering på nio år. Partiet var islamistiskt med en islamistisk stat på programmet men har ändå av omvärlden kommit att betraktas som mindre doktrinärt på grund av Erdogans pragmatiska hållning i början av dess existens. Ahmet Davutoglu efterträdde Erdogan som partiledare då den sistnämnde blev president 2014. https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttvise-_och_utvecklingspartiet
Recep Tayyip Erdogan framstod i begynnelsen av sin politiska karriär som tämligen moderat. Han genomförde reformer i demokratisk riktning – bland annat blev pressen friare samtidigt som antiterrorism-lagens befogenheter minskades. Med tiden blev Erdogan alltmer auktoritär: lättnader som införts för den kurdiska befolkningsdelen avskaffades och fler än 100 journalister fängslades. Internetfilter infördes och HBTQ-kommunitetens rättigheter reducerades kraftigt.
Detta medförde att Turkiet sjönk till 148e plats bland 178 i Press Freedom Index, som publiceras varje år av Reporters Without Borders. I 2020 års lista har Turkiet halkat ner till 154e plats. Listan toppas i tur och ordning av de fyra nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige med Nederländerna på femte plats. I botten, på 180e plats, återfinner vi Nordkorea. https://rsf.org/en/ranking
Offer för turkisk massaker i Aleppo i Syrien i februari 1919.
Erdogan håller med den drucknes envishet fast vid att det Osmanska rikets ytterst väldokumenterade folkmord (SEYFO) på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker 1915-17 – vilket beräknas ha skördat runt 2 miljoner människoliv varav cirka 1,5 miljoner armenier – aldrig ägt rum. Erdogans motivering från 2009 löd: ”Det är inte möjligt för en muslim att begå folkmord.”https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/
Länge såg det ut som om Turkiet under Recep Tayyip Erdogans ledning var på väg mot EU-medlemskap. Erdogan själv utsågs 2004 av European Voice Organization till ”årets europé”. Året därpå inleddes förhandlingar om Turkiets anslutning till EU, vilken Erdogan-vännen Carl Bildt entusiastiskt backade upp. 2005 genomförde den turkiske presidenten ett statsbesök i Israel; 2007 talade den dåvarande israeliske presidenten Shimon Peres efter inbjudan av Erdogan inför den turkiska nationalförsamlingen.
2010 ökade dock spänningarna mellan Turkiet och Israel dramatiskt. När israeliskt territorium besköts från Gazaremsan valde Israel att bemöta aggressionen med militära medel, vilket fick Erdogan att börja yra om ”folkmord” på palestinaaraber – en orimlig anklagelse som Erdogan återkommit till ett flertal gånger. http://afp.omni.se/erdogan-accuses-israel-of-state-terror-and-genocide/a/gPGdm9
Erdogan fick vid det misslyckade försöket till statskupp den 15-16 juli 2016 tillfälle att spela ut hela sitt register. Han gjorde det så pass bra att det har ryktats om att han själv iscensatte kuppförsöket i syfte att komma åt sina fiender och meningsmotståndare. Minst 265 människor beräknas ha dött och drygt 1440 ha skadats vid de blodiga kupphändelserna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Milit%C3%A4rkuppf%C3%B6rs%C3%B6ket_i_Turkiet_2016
Många bedömare var vid kuppförsökets inledning övertygade om att Recep Tayyip Erdrogans dagar vid makten var räknade. De bedrog sig. Presidenten uppmanade allmänheten att ge sig ut på gatorna och göra motstånd. Inom någon dag hade 2700 domare och 2800 militärer avsatts eller gripits. Poliser, lärare, skolchefer och regionala tjänstemän avskedades och cirka 50 000 offentligt anställda sparkades. 17 000 personer fängslades för påstådd inblandning i det till synes illa förberedda kuppförsöket, vilket uppenbarligen inte hade det folkliga stöd som hade krävts.
Inga av dem som påstås ha deltagit i kuppförsöket behövde riskera dödsstraff – denna strafform avskaffades av Ankara 2004 i samband med den turkiska offensiven för att komma med i EU. Stärkt av sin seger i en folkomröstning 2017 har Erdogan emellertid talat om att det kan vara dags att återinföra dödsstraffet i landet. https://sverigesradio.se/artikel/6676882
Oavsett vad monstret i Ankara säger eller hittar på kan han påräkna förre svenske stats- och utrikesministern Carl Bildts insatser som hejaklacksledare. Denne stödde entusiastiskt Turkiet i dess förhandlingar om EU-medlemskap, och även om ett sådant i nuläget tycks minst sagt avlägset har Bildt fortsatt stå vid Erdogans sida.
Karta som visar var den turkiska invasionen av Rojava ägde rum.
När turkiska styrkor på presidentens order – sedan USAs president Donald Trump lämnat kurderna åt sitt öde genom att säga sig vilja dra tillbaka 2000 soldater från området – invaderade den kurdiskt dominerade autonoma regionen Rojava i norra Syrien 2019 spred Bildt helt ogenerat på sitt Twitter-konto falska nyheter producerade på Erdogans regeringskansli till 670 000 följare.
I Bildts ögon kan något som Turkiet företar sig aldrig vara landets eget eller Erdogans fel. I en intervju i Expressen den 7 mars 2016 utlät sig Bildt på följande sätt: ”Vi /EU/ har marginaliserat och stött bort Turkiet, och nu ser vi dessvärre de negativa konsekvenserna.”https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildt-turkiets-utveckling-ar-eus-fel/
NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg inledde en översynsprocess av den egna organisationen sedan såväl Trump som Frankrikes president Emmanuel Macron riktat kritik mot den 1949 bildade västliga försvarsalliansen såsom varande obsolet och i avsaknad av strategisk koordination, något som tydligt framgick av medlemslandet Turkiets invasion i norra Syrien 2019. Trump menade också att de europeiska medlemsländerna bidrar med för litet pengar till organisationen.
Stoltenberg uppmanar nu NATOs medlemsländer att stå upp mot det kommunistiska Kinas aggressiva hållning gentemot omvärlden. Stoltenberg citerades på följande sätt i Euobserver den 9 juni 2020:
The rise of China is fundamentally shifting the global balance of power, heating up the race for economic and technological supremacy, multiplying the threats to open societies and individual freedoms and increasing the competition over our values and our way of life. https://euobserver.com/foreign/148597
Socialdemokraten Jens Stoltenberg föddes i Oslo 1959 och var Norges statsminister 2000-01 samt 2005-13. Han tog över som NATOs (North Atlantic Treaty Organization) generalsekreterare efter dansken Anders Fogh Rasmussen den 1 oktober 2014. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jens_Stoltenberg
NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg varnar för ökat samgående Kina-Ryssland.
Stoltenberg ger i sina kommentarer, som avgavs via video från NATO-högkvarteret i Bryssel, covid-19-viruset en betydande del av skulden till hotet från Folkrepubliken Kina. Den kinesiska pandemin har enligt NATO-chefen ”magnified existing tensions and trends when it comes to our security.” Kinas ökade status till att bli det land som efter USA spenderar näst mest pengar på det militära kräver i Stoltenbergs ögon ” a more global approach” från NATOs 30 medlemsländer.
Det var inte första gången den norske NATO-chefen tog upp Kinas växande betydelse på världsscenen. Samma argument som han nu använde i Bryssel använde han enligt CNBCs rapportering i december 2019. Han hävdade då, liksom nu, att NATO inte betraktade Peking som ”a new adversary” men att det ändå var väsentligt att uppmärksamma den kinesiska uppmarschen på olika plan och i olika delar av världen. https://www.cnbc.com/2019/12/02/jens-stoltenberg-rising-power-china-must-be-addressed-by-nato.html
”They´re coming closer to us in cyber space, we see them in the Arctic, in Africa, we see them investing in our critical infrastructure”, framhöll Jens Stoltenberg. ”And they´re working more together with Russia. All of this has a security consequence for Nato allies.” Av detta framgår att NATO inte har släppt vaksamheten gentemot den traditionella motståndaren Ryssland; som bekant bildades NATO en gång som en västlig försvarsallians i syfte att bemöta hotet från Sovjetunionen.
Stoltenberg påpekade att Vladimir Putins ryska rike har använt militärt våld mot grannländerna Ukraina (2014) och Georgien (2008) och att man nu utplacerat nya markbaserade SSC-8-robotar med kapacitet att nå europeiska städer, något som tros ha sänkt tröskeln för potentiellt användande av kärnvapen. https://www.svd.se/trump-spelar-hogt-mot-putins-nya-missiler
Kina och Ryssland är vidare en effektiv axel för spridande av desinformation i väst, vilket framgått icke minst av covid-19-narrativet: båda länderna har exempelvis anklagat USA för att ligga bakom den pandemiska smittspridningen. Syftet är att splittra, försvaga och förvirra väst.Tidskriften Ny Teknik tillhör de medier som fäst uppmärksamheten på den ryska desinformationsverksamheten: https://www.nyteknik.se/samhalle/usa-rysk-fejk-kampanj-pastar-att-cia-ligger-bakom-coronaviruset-6988521
Två presidenter, två goda vänner: Kinas Xi Jinping och Rysslands Vladimir Putin i Kreml i juni 2019.
Den kinesiska storsatsningen på att tillskansa sig en ledande global roll, och detta inte bara militärt, märks icke minst i vårt eget land. Den numera nedlagda tidningen Veckans Affärer (VA) publicerade den 10 juli 2019 en exposé över det röda Kinas investeringar i det svenska näringslivet. ”Kinesiskt kapital flödar in i svenska bolag just nu”, konstaterade VA och hänvisade till årliga analyser i regi av konsultfirman Rhodium Group och den affärsjuridiska byrån Baker McKenzie.
Kinas ägande av kapitalet i tio svenska företag såg enligt VAs lista ut så här (en lista som kan ha utökats sedan dess):
Filmstaden SF Bio: 100% Dalian Wanda Group via ATC och Odeon Cinemas. Nordic Paper: 100% Shanying International. Nevs: 100% Evergrenade/Hongkong-baserade NMEH. Volvo PV: 99% Geely. North Pole: 75% CGN. Tre: 60% Hongkong-baserade Hutchison Whampoa. Arlanda Express: 37,5% SAFE/Ginko Tree. Oatly: 30% China Resources. Spotify: 9% Tencent. AB Volvo: 8% Geely.https://www.va.se/nyheter/2019/07/10/svenska-bolagen-som-ags-av-kina/
I inlägget anknöt jag till Thunbergs planerade tal inför Europaparlamentet (EP). Efter att ursprungligen ha tänkt sig tala inför hela det sittande parlamentet i plenum fick hon nöja sig med ett framträdande inför miljöutskottet. Jag hänvisade till Tom Vandenriessche från det belgiska nationalistpartiet Vlaams Belang, representerande partigruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF), vilken citerades så: ”Vi har fler än 700 EU-parlamentariker som ska debattera politik, så vi behöver inte en klimat-Messias, även om hon är 16 år.”
Det ser ut som om jag är på väg att bli sannspådd. Klimat-Greta har säkerligen alltjämt ett utbrett stöd på sina håll, men allt fler synes nu börja tvivla på domedagsbudskapet om den globala uppvärmningen. Detta framgår av en sammanfattning av Mats Larsson i Expressen den 2 oktober som har rubriken: ”Flera världsledare börjar tröttna på Greta.”https://www.expressen.se/kronikorer/mats-larsson/flera-varldsledare-borjar-trottna-pa-greta/
Larsson: ”Flera politiker som tidigare hyllat henne gillade inte delar av hennes tal i FN.” Mats Larsson exemplifierar med Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel och nämner även att presidenterna Vladimir Putin i Ryssland och Donald Trump i USA givit uttryck för skepsis gentemot den svenska klimatalarmisten.
Putin kallade vid en konferens i Ryssland Greta Thunberg för en ”illa informerad tonåring” som manipuleras för att ställa orealistiska krav på politikerna. Han fortsatte med en uppmaning till klimat-Greta: ”Gå och tala om för utvecklingsländer varför de ska fortsätta leva i fattigdom och inte bli som Sverige.”https://mitti.se/nyheter/putin-manipulerad-tonaring/?omrade=kungsholmen&view=app
USAs president Donald Trump valde ett mer ironiskt tilltal, när han efter Greta Thunbergs våldsamt teatraliska propagandaföreställning i FNs generalförsamling twittrade: ”Hon verkar vara en ung lycklig flicka som ser fram emot en ljus och underbar framtid. Så trevligt att se.”https://www.svt.se/nyheter/utrikes/trump-efter-greta-thunbergs-tal-hon-verkar-lycklig
Trump dök själv upp i FN efter Thunbergs tal – där svenskan talade om lidande folk, kollaps av ekosystem och massutrotning och avrundade med att retoriskt fråga världens ledare ”Hur vågar ni?” – och stal delvis uppmärksamheten från Thunberg, något som inte alls tilltalade 16-åringen.
Greta Thunberg såg inte speciellt glad ut när Donald Trump uppenbarade sig i FN efter hennes teatraliska domedagspredikan.
Den franske presidenten Emmanuel Macron utlät sig först positivt om Thunbergs FN-tal men backade sedan hon och 15 andra tonåringar anmält Frankrike och ytterligare fyra länder – Tyskland, Brasilien, Argentina och Turkiet – för FNs barnrättskommitté därför att dessa påstods ”förneka klimatvetenskap” (läs: sådan vetenskap som inte passar klimat-Greta och hennes hejaklack).
Ett exempel på forskare som inte delar FN-systemets klimatmodeller är Climate Intelligence Foundation (CLINTEL), som den 23 september ställde sig bakom ett upprop riktat till FNs generalsekreterare Antonio Guterres vilken anmanades företräda en klimatpolitik byggd på ”sund vetenskap”; detta till skillnad från den för tillfället förhärskande modellen vilken förklarades ”olämplig” av de 500 undertecknarna från 23 länder. Enligt dessa föreligger inget klimatnödläge. https://www.washingtontimes.com/news/2019/sep/29/scientists-tell-un-global-climate-summit-no-emerge/
En som tar till den verkliga storsläggan mot Greta är den världsbekante engelske motorjournalisten och programledaren Jeremy Clarkson, mest känd för TV-programmet Top Gear, vilken bland annat klämde i med följande i sin krönika i tidningen The Sun efter svenskans kritik mot vuxenvärlden:
Clarkson kritiserade också Thunberg för att segla över Atlanten till USA i en kolfiberbåt som kostade 15 miljoner pund och som hade en reservdieselmotor som hon inte nämnt. ”Att banka näven i bordet förändrar ingenting”, fortsatte Clarkson, ”det kommer du att förstå när du har några fler år under bältet”.
Gretaismen har mer och mer utvecklats till att vara en fanatisk väckelserörelse, en pseudoreligiös sektbildning som i sitt domedagsrelaterade budskap ger upphov till klimatångest hos barn och vuxna. Domedagsscenarier är troligen lika gamla som mänskligheten. I forna tider och ändå upp i 1900-talets början utbröt allmän panik när kometer – så kallade hårsvansstjärnor – uppenbarade sig på himlavalvet och förebådade allt från massvält till krig och pestilens. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/07/08/om-katastrofer-klimatnodlage-och-moberg-citat/
Numera har vi en mer avspänd attityd till kometer. Ett vakuum måste emellertid alltid fyllas så nu är det vad som kallas klimatnödläge, som utlysts i flera länder och städer, som gäller beträffande domedagsförutsägelserna. Jag vågar påstå att detta inte utgör något större framsteg för mänskligheten. Det bygger på i princip samma kombination av hysteri, okunnighet och vidskepelse som kometlarmen från anno dazumal.
Frankrikes president Emmanuel Macron försöker lägga ena handen på en måttligt road Donald Trumps knä då den senare besökte Paris inför högtidlighållandet av stilleståndsavtalet efter Första världskriget.
I samband med högtidlighållandet av 100-årsminnet av vapenstilleståndet i Första världskriget i Paris denna dag den 11 november hade Frankrikes president Emmanuel Macron ursprungligen planerat hedra marskalk Philippe Pétain (1856-1951). Denne spelade som segrande befälhavare i slaget vid Verdun 1916, då omkring 300 000 soldater stupade, en stor roll för att Frankrike slutligen stod på den segrande sidan i konflikten. https://edition.cnn.com/2018/11/08/europe/france-macron-petain-intl/index.html
Problemet för Macron var naturligtvis att Pétains hjälteroll 1916 kom att överskuggas av hans senare bravader som Frankrikes mest namnkunnige quisling. Pétain fungerade, efter att närmast dessförinnan ha varit fransk ambassadör i Spanien, i en ålder av över 80 år 1940-44 som president i den så kallade Vichy-regeringen vilken samarbetade med den nazityska ockupationsmakten.
Efter kriget dömdes han till döden som landsförrädare men fick straffet omvandlat till livstids fängelse på grund av hög ålder – han var mogen för pension redan vid utbrottet av Första världskriget – och hjälteinsatserna i det första kriget. Pétain dog slutligen 95 år gammal i fängelset. Vichy-regeringens verklige ledare var dess premiärminister Pierre Laval (1883-1945) som också han dödsdömdes och avrättades genom arkebusering den 15 oktober 1945. https://sv.wikipedia.org/wiki/Philippe_P%C3%A9tain
Philippe Pétain och Adolf Hitler under Andra världskriget.
Det hade inte varit sakligt fel av Macron att hedra Philippe Pétain, eftersom denne faktiskt spelat en betydande roll som framgångsrik fransk befälhavare under den första stora världskonflikten alldeles oavsett det senare förräderiet. Efter beskedet om att också Pétain, jämte andra framstående franska militärer, skulle hyllas vid en ceremoni i Paris på 100-årsdagen av stilleståndsjubiléet fick emellertid Macron kalla fötter till följd av all kritik och flipp-floppade.
Hur var det nu någon sade – att vara liberal är att vara kluven…
Det var den 11 november 1918 som stilleståndsavtalet i Compiègneskogen i regionen Picardie i norra Frankrike slöts vilket ändade kriget på västfronten. Den järnvägsvagn som hade använts som lokal för undertecknandet av avtalet användes den 22 juni 1940 av Adolf Hitler som plats för undertecknandet av kapitulationsavtalet mellan Frankrike och Tyskland i Andra världskriget. Vagnen hade dessförinnan hämtats från ett museum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vapenstillest%C3%A5ndet_i_Compi%C3%A8gneskogen_(1940)
Den slutgiltiga freden ingicks omsider genom Versaillesavtalet den 28 juni 1919, vilket genom att ålägga det förlorande Tyskland orimligt hårda krav lade grunden för Andra världskriget 1939-45. Tyskland förständigades utbetala astronomiska krigsskadestånd samt så gott som helt avveckla sin krigsmakt. Tyskland tvingades vidare överlämna alla sina kolonier i Afrika – Togoland, Kamerun, Tyska Sydvästafrika, Tyska Östafrika (Tanganyika, Burundi, Rwanda) och Tyska Nya Guinea – till segrarmakterna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Versaillesfreden
Georges Clemenceaus omedgörlighet vid fredsförhandlingarna i Versailles födde revanschlust i Tyskland.
Vidare tvingades tyskarna till segrarmakterna eller Nationernas förbund (NF) avstå från en rad områden i Europa såsom Elsass-Lothringen (Alsace-Lorraine), Nordslesvig, Västpreussen, Saarland, Posen (Poznan) och Danzig (Gdansk). Tyskland tvingades dessutom ta på sig hela skulden för kriget, vilket anses ha skördat omkring 10 miljoner offer.
En stor del av ansvaret för att freden i Versailles blev så hård och i Tyskland uppväckte en aggressiv revanschlusta tillfaller den tyskhatande franske politikern Georges Clemenceau (1841-1929), kallad ”den franske tigern”, vilken tillträdde som fransk konseljpresident den 17 november 1917 och innehade denna post till krigets slut och spelade en avgörande roll vid fredsförhandlingarna i Versailles som Tyskland inte var inbjudet till. https://sv.wikipedia.org/wiki/Georges_Clemenceau
Det är förståeligt att president Emmanuel Macron avstår från att hylla marskalk Philippe Pétain en dag som denna. Han skulle givetvis ha sluppit all uppståndelse om han inte initialt fört fram Pétains namn bland de krigshjältar som skulle hyllas – de negativa reaktionerna var minst av allt svåra att förutse. Macron har använt krigsjubiléet som en förevändning att angripa den ”nationalistiska spetälska”, som han menar riskerar bryta upp dagens Europa och har dessutom – hör och häpna – kallat nationalism ”förräderi”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1RvJl/macron-varnar-for-nationalistisk-spetalska
Jämförelsen mellan den vapenskramlande nationalismen för 100 år sedan och dagens systemkritiska nationalism har emellertid, och med all rätt, fått kritik. Nationalistiskt betonade regeringar i länder som Ungern, Polen och Italien hotar inte några andra länder. Det är heller knappast ”Europa” utan snarare den antinationella Europeiska unionen (EU) som hotas – i själva verket är det ju faktiskt EU och dess överstatliga anspråk som är den direkta orsaken till dagens nationalistiska trend.
Fredskorset i Bladensburg i Maryland.
Uppståndelse av ett helt annat slag har väckts i USA kring det så kallade fredskorset i Bladensburg i Maryland, ett tolv meter högt kors i cement som 1919-25 utformades av John Joseph Earley i syfte att hedra 49 av de fallna hjältarna från Första världskriget. Militanta ateister har sedan några år tillbaka bedrivit en hätsk kampanj för att få korset avlägsnat, och i oktober 2017 kom en amerikansk appellationsdomstol fram till att korset skulle vara ”okonstitutionellt”. Det har dock skapats en opinion som syftar till att bevara korset i dess nuvarande utformning. https://en.wikipedia.org/wiki/Peace_Cross
Första världskriget beskrivs ibland som ett helt meningslöst krig. Det är en inställning som jag inte delar. Under den tid det rasade kallades det stundom på grund av sin grymhet ”kriget som skulle avsluta alla krig”, men så blev det som bekant inte. Däremot innebar konflikten slutet för den militaristiska ideologi som jag kallat wilhelmismen och som vägledde främst kejsarrikena Tyskland och Österrike-Ungern vid denna tid.
Fotnot: Mer om Första, Andra och Tredje världskriget (det kalla kriget) och deras respektive betydelse kan läsas i Tommy Hansson: Ondskans imperier (Contra förlag 2002, 404 sidor).
Länken här ovan går till ett brittiskt nyhetsinslag som diskuterar den franske presidenten Emmanuel Macrons vikande popularitet. Mannen som en gång, låt vara skämtsamt, kallades ”kejsaren av Europa”, kan i dag ”stoltsera” med en missnöjesnotering på katastrofala 71 procent enligt senaste mätningen.
Emmanuel Macron blev president genom att i andra valomgången av fjolårets presidentval besegra den nationalistiska kandidaten Marine Le Pen och tillskansa sig 66 procent av rösterna. Som president tituleras han även ”furste av Andorra”.
Macrons störtdykande popularitet har på sistone lett till att hans parti La République En Marche!, som han startade den 16 april 2016, har halkat efter Le Pens Rassemblement National (RN) – tidigare Front National – i mätningarna inför valet till Europaparlamentet i maj 2018. Försprånget är dock knappt – 21 mot 20 procent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rassemblement_National_(Frankrike)
RN har dock ökat med 4 procentenheter sedan mätningen i augusti. Intressant att notera är att den samlade högeroppositionen i Frankrike noteras för 30 procent av väljarsympatierna. Opinionsläget ligger väl i linje med utvecklingen i stora delar av det övriga Europa, där immigrations- och EU-kritiska partier noterar stora framgångar och är regeringsbärande i länder såsom Ungern Polen, Italien och Österrike.
Fransosernas kärleksaffär med Emmanuel Macron tycks alltså vara över. Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron föddes i Amiens i Somme den 21 december 1977 och är därmed den yngste franske ledaren sedan kejsar Napoleon I Bonaparte. Han har en bakgrund som finansman och var tidigare rådgivare och delägare i investmentbanken Rothschild-Cie i Paris. https://www.expressen.se/nyheter/frankrikes-karleksaffar-med-macron-ar-over/
2014-16 var han finansminister men avgick från den posten för att kunna bedriva presidentvalskampanj 2017. Macron är en övertygad anhängare av frihandel, globalism och Europeiska unionen (EU), som han vill ge större makt. Han vill också stärka Frankrikes försvar samt öka toleransen gentemot landets stora muslimska minoritet om cirka 6,5 miljoner (2015), vilken utgör omkring 10 procent av befolkningen. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen
Ett antal spektakulära jihadistiska terrordåd har knappast bidragit till att öka Macrons popularitet och det har inte heller den ökande beskattningen av utsatta pensionärsgrupper gjort. Macron har blivit beryktad som ”de rikas president”. Relativt nyligen gjorde han också skandal genom att vid ett besök på den karibiska ön Saint Martin låta sig fotograferas med halvnakna svarta ungdomar i närmast homoerotiska poser. Åtminstone en av ungdomarna hade ett kriminellt förflutet och ett par av dem gjorde obscena gester. https://edition.cnn.com/2018/10/01/europe/macron-photograph-intl/index.html
Trump och Macron kom väl överens vid den senares USA-visit i juli 2017.
Emmanuel Macron har, kanske litet överraskande, varit den västerländska ledare som kommit bäst överens med USAs president Donald Trump. Efter den franske presidentens senaste utspel – han vill ha en EU-armé med uppgift att försvara EU mot Kina, Ryssland och USA – verkar även kärleksaffären med Trump vara ett minne blott. https://www.breitbart.com/europe/2018/11/06/macron-calls-real-european-army-protect-eu-us/
Det är en öppen fråga huruvida Macrons popularitet kan ta upp sig fram till EP-valet om ett halvår. Tills vidare får han söka tröst hos sin 24 år äldre hustru Brigitte. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-40613719
Den franske hjälten Arnaud Beltrame får ingen gata eller plats uppkallad efter sig.
Arnaud Beltrame (1973-2018) heter en fransk hjälte som i samband med ett islamistiskt terrordåd i Trèbes i södra Frankrike den 23 mars i år bytte plats med en i gisslan och efter tre timmar mördades av terroristen Redouane Lakdim. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arnaud_Beltrame
Det var alltså den 23 mars som islamisten Redouane Lakdim, med marockanska rötter och salafistiska kopplingar, under stridsropet ”Allahu akbar” tog gisslan på en stormarknad i Trèbes efter att ha skjutit ihjäl två personer. Först hade han utfört ett terrordåd i Carcassonne omkring en mil därifrån och färdats i en kapad bil till Trèbes. Han mördade ytterligare två i gisslan. Under dramat höll terroristen en kvinna i gisslan som en mänsklig sköld framför sig. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/detta-vet-vi-om-terroristen
Terroristen och mördaren Redouane Lakdim.
Det var i det läget den militärutbildade Arnaud Beltrame, 44, erbjöd sig att träda in i kvinnans ställe. Terroristen accepterade, men efter tre timmars dödläge sköt och knivskar han Beltrame som avled påföljande natt efter att ha ingått äktenskap med sin sambo på dödsbädden. Beltrame var en hängiven katolik som bland annat gjort en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i Spanien, där Jesu lärjunge Jakob den äldre tros vara begravd. Den 25-årige terroristen dödades vid polisinsatsen.
Arnaud Beltrame, som var biträdande chef för gendarmeriet i departementet Aude, hyllades för sin hjältemodiga insats av såväl Frankrikes president Emmanuel Macron som dennes amerikanske kollega Donald Trump under den förres besök i USA i slutet av april. Något som uppenbarligen inte imponerade på makthavarna i Marseille. https://www.valeursactuelles.com/politique/video-quand-donald-trump-rend-hommage-arnaud-beltrame-95050
Terrordådet i Trèbes var en i raden av blodiga illgärningar med islamistiska motiv som skakat Frankrike. Sedan 2015 har 230 människor mördats av jihadister bland annat enligt följande:
Den 7-9 januari 2015 togs 17 personer av daga vid en attack mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo i Paris;
Den 13-14 november 2015 dödades 130 och skadades minst 350 personer vid sex samordnade attacker i centrala Paris och förorten Saint-Denis.
84 oskyldiga människor dog i lastbilsterrorn i Nice.
Frankrike är sannolikt Europas mest islamiserade land till följd av en massiv invandring från i första hand de tidigare franska kolonierna Marocko, Algeriet och Tunisien. Ungefär tio procent av Frankrikes befolkning, eller cirka 6,5 miljoner, är muslimer. En följd av islamiseringen är en skenande antisemitism. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen
Den tidigare tjeckiske presidenten Václav Klaus har, tillsammans med sin nära medarbetare Jiri Weigl, författat en skrift som borde läsas av varje politiker i Europa i allmänhet och EU i synnerhet. Författarna sågar här den katastrofala migrationspolitik som har förvandlat betydande delar av EU-området till en bakgård till Tredje världen jäms med fotknölarna.
Václav Klaus föddes i Prag 1941 och var finansminister i det postkommunistiska Tjeckoslovakien 1989-91, varefter han blev landets premiärminister 1992. När Tjeckoslovakien delades i Tjeckien och Slovakien 1993 fortsatte Klaus som premiärminister i Tjeckien till 1997. När den förre dramatikern och oliktänkanden Václav Havel (1936-2011) avgick efter tio år som Tjeckiens president 2003 efterträddes han av sin forne rival Václav Klaus. Havel hade bland annat varit kritisk till Klaus negativa hållning gentemot Europeiska Unionen (EU).
Ett annat område där Klaus avvikit från den internationella politikens huvudfåra är tesen om den människoframkallade, globala uppvärmningen. Klaus har hävdat att denna är en myt och även ifrågasatt den mentala hälsan hos denna teoris ledande megafon, den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. https://www.dw.com/en/czech-president-eus-outspoken-global-warming-doubter/a-3836446
Merkels och Junckers ansvar. Med skriften Folkvandring – en kort vägledning till vår tids migrationskris (utgiven på svenska 2016 av Rosa Alba förlag, 111 sidor) visar Václav Klaus att han äger djupa insikter också avseende den massinvandringspolitik som sedan ett antal år plågar den europeiska kontinenten och då icke minst Sverige.
En mycket viktig bok i ett mycket viktigt ämne. Foto: Tommy Hansson
Denna politik, med Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Tysklands förbundskansler Angela Merkel – båda kristdemokrater – som ledande tillskyndare, har bland annat lett till islamisering, flertalet terrordåd, ökad brottslighet, skenande så kallat hedersvåld, en stegrad våldtäktskurva, ökat kvinnoförakt, ett stadigt stigande antal no-go-zoner och allmänt sett ett tilltagande kaos på de flesta plan.
Klaus och Weigl ger tyska politiker en stor del av skulden till den pågående migrationskrisen (sidan 34): ”Tysklands förbundskansler Merkel och förbundspresident Joachim Gauck tog steget att direkt uppmana migranterna att marschera mot Europa. Till dem anslöt sig de europeiska politiker som identifierar sig med Bryssel och som tydligt visade att de menar allvar med sin mångkulturalism och med sin avsky mot nationalstaten.”
Lierade med dessa migrationsförespråkare, framhåller författarna, är påven Franciskus och hans anhängare med sin ”obegränsade barmhärtighet” samt ”Europas kosmopolitiska intellektuella och deras traditionella böjelse för abstrakta politiska ideal, men samtidigt totala, närmast rousseauska, likgiltighet för de konkreta mänskliga ödena.”
Enligt Klaus och Weigl bärs huvudansvaret dock av Merkel med hennes klämkäcka, av Barack Obama inspirerade stridsrop ”Wir schaffen das!” (Vi klarar det) som myntades under flyktingkrisen 2015. Det är en fras Merkel tvingats äta upp många gånger. https://en.wikipedia.org/wiki/Wir_schaffen_das
Angela Merkel: ”Wir schaffen das!”
”Massiv manipulation”. Václav Klaus och Jiri Weigl förklarar i förordet till bokens tyska upplaga att de haft som målsättning att skriva ”en kort vägledning” för den situation som uppstått. Avseende denna situation skriver de följande (sidan 18):
Allt tyder på att våra dagars migrationsvåg i ett historiskt perspektiv, knappast kan jämföras med något annat än den folkvandring som för 1500 år sedan kom att leda till det antika Roms undergång. Vi vill inte på något vis uteslutande utmåla katastrofscenarier eller bedriva populistisk uppvigling av opinionen genom att säga att dagens Europa kommer att gå en liknande förödelse till mötes. Men vi ser ett sådant scenario som en verklig fara. Det finns dessutom tydliga tecken som pekar i den riktningen.
Om vi får tro de båda författarna har hela den europeiska befolkningen, förutom migranterna själva, blivit utsatt för ”en massiv politisk och medial manipulation” och har därmed förvandlats till ”spelpjäser i ett gigantiskt socialt experiment.” Skeendet har enligt Klaus/Weigl med stöd av mainstream-media orkestrerats av europeiska toppolitiker med en multikulturalistisk agenda vilka i allt högre utsträckning ”fjärmat sig från sina respektive majoritetsbefolkningars synsätt och åsikter.”
Dock finns det, framhålles det, länder i Central – och Östeuropa vilka står för ett diametralt annat synsätt än de av mångkulturförespråkare och migrationsromantiker styrda nationerna i Västeuropa, länder som vill värna sina gränser och försvara den traditionella på kristendomen baserade inhemska kulturen. Tankarna går i sammanhanget till nationer såsom Ungern, Polen, Slovakien och Österrike men på senare tid även Italien.
Matteo Salvini: ”Italien är inte längre Europas dörrmatta.”
Skapa ett nytt Europa. Václav Klaus och hans vapendragare Jiri Weigl är djupt kritiska till EUs länge omhuldade strävan att fördela migranterna över hela EU-området men inte söka hejda invandringen som sådan. Resultatet blir förödande (sidan 44): ”Tusentals, tiotusentals och hundratusentals migranter blir för varje land till en enorm börda och till en faktor som riskerar att destabilisera de inhemska förhållandena i dessa länder.”
En naturlig fråga är vad som är syftet med EU-eliternas medvetna import av människor från länder vars religioner, traditioner och kulturer är väsensfrämmande för den västerländska kristna civilisationen. Det politiska etablissemanget följer, menar Klaus och Weigl, genomgående ”vänsterns progressism, en omfattande etatism och statspaternalism (statsförmyndigande), den gröna dirigismen (styrpolitiken) liksom en extensiv social konstruktivism.”
Detta förklaras resultera i en vilja att urholka nationalstaterna och tvinga fram ett nytt Europa: ”Därför arbetar de europeiska eliterna mot målet att bryta ner de nationella strukturerna, tunna ut det nationella kapitalet och att konfrontera nationerna med den främmande värld som migranterna – som utan någon specifik lojalitet till det europeiska land de får bosätta sig i – för med sig.”
Systemkritiska partier demoniseras. Inte alla länder ställer, som nämnts ovan, upp på EU-eliternas nationalstatsfientliga och mångkulturalistiska projekt. I länder som Tyskland, Sverige, Storbritannien, Italien, Frankrike, Danmark, Norge, Finland med flera har dessutom bildats mer eller mindre framgångsrika, systemkritiska partier med värdekonservativa, nationalistiska och invandringskritiska agendor vilka regelmässigt demoniseras av etablissemanget såsom varande svårartat främlingsfientliga, rasistiska, högerpopulistiska och högernationalistiska.
Marine Le Pen har av en fransk domstol beordrats genomgå en psykiatrisk utvärdering.
Macron ingrep för övrigt i den svenska valrörelsen genom att hävda att Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson inte var besjälad av vad han kallade ”svenska värderingar.” Det skedde sedan Åkesson i ett radioprogram avstått från att välja mellan Macron och den ryske presidenten Vladimir Putin.https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1L1Ma/akesson-ville-inte-valja–nu-svarar-macron
”Ett livskraftigt och fungerande alternativ”. Den svenska versionen av Václav Klaus och Jiri Weigls skrift har publicerats av det lilla förlaget Rosa Alba och kommer förmodligen inte att få någon överväldigande stor läsekrets. Det hindrar inte att den är ett mycket viktigt debattinlägg i ett mycket viktigt ämne. Att författarna inte givit upp hoppet framgår av skriftens slutkläm i form av ett citat från det tal Klaus höll efter att ha mottagit The European Freedom Award av Institutet för direkt demokrati i Europa (IDDE) på Grand Hotel i Stockholm den 4 november 2016 (sidorna 109-110):
Vi bör försöka etablera ett livskraftigt och fungerande alternativ till de aktörer och de institutioner som stöder det politiska etablissemanget i Europa. Detta alternativ behöver föra samman alla dem som tror på ett Europa bestående av oberoende och självständiga länder, som tror på frihet och klassisk europeisk liberal demokrati och som tror på möjligheten att återföra politiskt ansvar så nära medborgarna som möjligt.
Emmanuel Macron och Stefan Löfven ser ut att komma väl överens.
När det talas om utländsk påverkan på det svenska valet är det nästan uteslutande. Ryssland som avses. Jag instämmer helt visst i att åtgärder i syfte att försvåra ryska så kallade trollfabrikers ljusskygga aktiviteter absolut bör vidtagas. Det gamla Sovjetunionen använde sig frekvent av allehanda skumrask- och desinformationskampanjer och Putins Ryssland tycks gå vidare i samma fotspår. https://www.expressen.se/nyheter/oro-for-rysk-paverkan-av-valet/
I det ryska fallet sker påverkansoperationerna i lönndom, vilket givetvis gör dem svårare att upptäcka än när påverkansförsöken sker helt öppet. Som i två nu aktuella fall: Frankrikes vänsterliberale president Emmanuel Macron och Spaniens socialistiske premiärminister Pedro Sánchez har båda besökt Sverige i valspurten i syfte att få oss svenskar att rösta ”rätt”.
När Macron intervjuades av SVTs ”Agenda” skrädde han inte orden när det gällde att brännmärka Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson: ”Om man inte kan välja mellan den franske eller ryske presidenten så visar det att personen inte är kompatibel med de svenska värderingarna.” Uttalandet skedde i anledning av Åkessons vägran att favorisera antingen Macron eller Putin i SRs program ”Morgonpasset” i P3. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/frankrikes-president-om-akesson-sd-inte-kompatibel-med-svenska-varderingar
Vladimir Bukovskij: ”EU måste förgöras så fort som möjligt.”
Enligt SD-ledaren är Putin en ”aggressiv imperialist” och Macron en ”vänsterliberal EU-federalist”. Det kan nämnas att den på sin tid världskände sovjetiske demokratiaktivisten Vladimir Bukovskij – som satt inspärrad i sovjetiska fängelser, läger och mentalkliniker i tolv år – har jämställt EU med just Sovjetunionen: ”Europeiska unionen är ett monster som måste förgöras så fort som möjligt”, har Bukovskij således citerats. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/06/28/bukovskij-jamfor-eu-med-sovjetunionen/
Min slutsats är att Jimmie Åkesson gjorde alldeles rätt i att vägra agera smakdomare mellan Emmanuel Macron och Vladimir Putin!
Frågan är förstås vad en arrogant, snigelätande sydeuropé som Macron vet om ”svenska värderingar”. Eller för den delen danska sådana. Under sitt besök i Danmark under sin europeiska turné syftande till att propagera för EU-federationen svarade Macron följande på en fråga från en dansk student: ”Den etniske dansken existerar inte – han är europeisk. Ditt språk är inte heller danskt.”https://www.breitbart.com/london/2018/08/30/macron-denmark-true-dane-frenchman/
I Macrons perspektiv skall alla europeiska nationaliteter uppgå i en gemensam europeisk identitet, vilken oavsett den franske presidentens retorik givetvis aldrig kan bli annat än konstgjord. Precis som fallet var i de forna statsbildningarna Sovjetunionen och Jugoslavien. Det nuvarande uppsvinget för nationalistiska strömningar inom EU-samfundet är säkerligen bara början på ett uppror som i tidernas fullbordan kommer att leda till EUs undergång, i varje fall i dess egenskap av federalistiskt projekt.
Emmanuel Macrons europeiska propagandaodyssé får också ses i ett inhemskt perspektiv – Macrons smekmånad med de franska väljarna är sedan länge till ända, och nu styr han kosan utomlands för att om möjligt känna litet råg i ryggen och få erkännande som internationell statsman av sina egna landsmän. Således ett slags utrikes inrikespolitik. https://www.expressen.se/nyheter/frankrikes-karleksaffar-med-macron-ar-over/
Pedro Sánchez tillsammans med makarna Ulla och Stefan Löfven i Enköping.
Även Spaniens premiärminister sedan tre månader, Pedro Sánchez, har hälsat på sin ideologiske frände i Sverige, Stefan Löfven. Inga som helst försök har gjorts att dölja, att besöket var ett oblygt försök att bättra på röstsiffrorna för de hårt ansatt Socialdemokraterna vilka riskerar få sitt sämsta valresultat sedan den allmänna rösträtten infördes.https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/spaniens-premiarminister-ska-hjalpa-stefan-lofven/
Enligt besöksplanerna skulle Sánchez och Löfven först ha överläggningar på en konferensanläggning i Enköping och därefter hålla ett gemensamt torgmöte samt knacka dörr tillsammans för att värva röster åt sosseriet. Mig veterligt har Sánchez, vilken leder det spanska socialistpartiet PSOE och precis som Löfven står i spetsen för en skakig koalitionsregering, avstått från att göra utfall mot det Sverige-vänliga partiet.
Socialdemokraterna i Sverige har hårt angripit SD för att vilja sänka gränsen för fri abort från 18 till tolv veckor för att vara ”kvinnofientligt”. Det kan i det perspektivet vara intressant att notera, att såväl Spanien som Frankrike i likhet med många andra europeiska länder har en abortgräns på tolv veckor – jag utgår från att Löfven, i konsekvensens namn, har riktat motsvarande kritik mot sin franske och spanske gäst. https://www.dagen.se/sa-ser-abortlagstiftningen-ut-i-eu-s-medlemslander-1.204767
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 