När Per Albin vägrade norske kungen fri lejd genom Sverige

S-kritiska SD-affischer inför EP-valet.

”Det är inte första gången som Sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa.”

Så lyder en del av Sverigedemokraternas kampanj inför valet till Europaparlamentet. Även om denna valslogan är hårdragen är den inte osann. Socialdemokraternas intog före och under första delen av Andra världskriget en påtagligt undfallande attityd gentemot Tredje riket.

Det finns gott om väl dokumenterade exempel. En rent socialdemokratisk regering krävde efter det tyska Anschluss av Österrike 1938 att naziregimen i Berlin skulle stämpla ”J” i judiska flyktingars pass. Dessa nekades komma in i Sverige och hamnade i många fall sedan i förintelselägret Auschwitz i den tyskockuperade delen av Polen. När sedan kriget kommit igång gjorde den av Socialdemokraterna dominerade samlingsregeringen en rad eftergifter gentemot Tyskland.

Exempelvis censurerades och/eller beslagtogs tyskkritiska publikationer såsom Trots Allt!, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Eskilstuna-Kuriren  Skriftställaren Ture Nerman, som var chefredaktör för och grundare av Trots Allt!, fängslades. Tyska trupp- och vapentransporter till olika krigsskådeplatser tilläts passera svenskt territorium. Export av malm och kullager från svenska företag spelade en avgörande roll för de tyska krigsinsatserna. När det började gå dåligt för Tyskland i kriget morskade dessbättre sosseriet upp sig något.

När Sverigedemokraterna påminner om Socialdemokraternas mörka historia slår dessa ifrån sig och försöker patetiskt nog få det till att S var den ledande antinazistiska kraften under kriget. Förmågan att erkänna och lära sig något av historiska missgrepp är lika med noll.

S fortsätter vägra att erkänna sin mörka historia

Jag tänkte i den här bloggtexten ta upp en måhända mindre men ändock nog så talande incident som visar vilka prioriteringar den av Per Albin Hansson ledda regeringen de facto hade. När Tyskland invaderade Norge (och Danmark) den 9 april 1940 bestämde sig Norges konung Haakon VII (1872-1957) att tillsammans med sin familj fly landet, då han inte genom sin närvaro ville ge legitimitet åt den nazistiska lydregimen ledd av landsförrädaren Vidkun Quisling.

När kung Haakon, jagad av tyskt stridsflyg och tyska trupper, anlände till gränsen mot Sverige nära Särna i Dalarna och ville få fri lejd för sig och sin familj genom Sverige sade statsminister Per Albin Hansson (S) blankt nej med instämmande av den tyskvänlige Gustaf V. Jag låter historieskrivaren Herman Lindqvist berätta hur det förhöll sig:

Per Albin meddelade att kungen skulle interneras omedelbart eftersom tyskarna annars kunde tro att vi var på Norges sida i kriget. Bestört återvände den jagade norska kungafamiljen tillbaka till kriget. Kungen lyckades senare ta sig ut  med brittisk hjälp, men den norska kungafamiljens bitterhet mot Sverige skulle sitta i till långt fram i vår tid. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/qnPaOL/per-albin-hansson-vagrade-ge-den-norske-kungen-fri-lejd

Haakon VII regerade Norge 1905-57.

Haakon (Håkon) VII föddes som prins Carl av Danmark och anlände till Norge efter frigörelsen från Sverige 1905. Han regerade sedan till sin död 1957, då han efterträddes på tronen av sonen Olav. Åren 1940-45 tillbringade han tillsammans med sin familj som landsflyktig i England, dit även den legitima norska regeringen tog sin tillflykt. När konung Haakon återvände till Norge och Oslo i juni 1945 hälsades han välkommen av en stor och entusiastisk folkmassa. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5kon_VII_av_Norge

Den norska kungafamiljens bitterhet gentemot Sverige skulle sitta i lång tid framöver, något som är mer än förståeligt. Den skulle knappast ha hållit med om att den svenska socialdemokratin var den starkaste antinazistiska kraften i Sverige.

En studie i rasism: Andreas Bjurström (C) har valt rätt parti

Centerpartisten Andreas Bjurström har bedrivit orgier i antisemitism på Twitter.

Andreas Bjurström heter en centerpartist som kallar sig ”grön liberal” och ”antitrasist”. Han skulle vara betydligt mer övertygande i den rollen om han inte lidit av en uppenbarligen svårartad variant av impulskontroll, enkannerligen när han uttrycker sig på Twitter .http://www.andreasbjurstrom.se/blog/2016/06/14/centerpartiet/

Bjurström, som enligt egen uppgift är verksam som ”samhällsvetenskaplig miljöforskare och lärare på Göteborgs universitet”, ägnar sig nämligen stundom åt orgier i antisemitisk retorik. Tydligen anser han inte att hat mot judar är något rasistiskt, eller också har han inte tänkt på att hans tweets skulle vinna en mer allmän spridning. Lika motbjudande som korkat i vilket fall som helst. http://www.andreasbjurstrom.se/om/

Det finns också en tredje möjlighet: att Andreas Bjurström tagit intryck av det faktum att antisemitismen/judehatet hela tiden tycks flytta fram sina positioner – i Sverige som i utlandet – och tror att han skall kunna gå i land med rashets av detta slag.

Tino Sanandaji tog i ett inlägg på Facebook nyligen upp några av Bjurströms senaste förlöpningar, i vilka den senare ger sig på en rad människor på grund av deras judiskhet. Dit hör ej endast de uppmärksammade kvinnliga debattörerna Katerina Janouch och Paulina Neuding utan även personer som DN-redaktören Peter Wolodarski och ekonomen Bo Rothstein.

Peter Wolodarski: ”hysterisk jude” enligt Andreas Bjurström.

Sanandajis inlägg har delats på FB-gruppen Stå Upp För Katerina Janouch enligt följande: https://www.facebook.com/groups/263839004071979/permalink/336966033425942/

Bjurström har följande att förtälja om Janouch och Neuding (de språkliga ofullkomligheterna i citaten är Bjurströms egna): ”är det rimligt att tro att det faktum att Neuding och Janouch är judar inte påverkar deras ställningstagande? givetvis påverkar det.”

Om Wolodarski, förvisso inte någon av mina favoriter, skriver Bjurström exempelvis: ”Han är jude. De är alltid hysteriska. Det är inte deras fel.” Om Bo Rothstein: ”han är en typisk jude, tål ingenting, andra världskrigets trauma nu är de eviga offer, kräver specialbehandling.”

Om ”judarna” tror sig Andreas Bjurström veta följande: ”tvärtom, judarna är en mest proto-fascistiska grupperingarna p. g. a. deras historiska erfarenheter. kollektiv psykos, insikt om våldsbehov.”

Nu är det inte första gången centerpartisten Andreas Bjurström uttrycker sig antisemitiskt på ”nätet”. För drygt ett år sedan, då han nyligen öppnat sitt twitterkonto, skrev han bland annat följande (Bjurström hatar tydligen inte bara judar utan även det svenska kungahuset):

I det blogginlägg (se ovan) där Bjurström kungör sin anslutning till Centerpartiet, meddelar han även att han samtidigt går med i Piratpartiet. Han uppger att han tidigare varit medlem i såväl Grön ungdom som Liberala ungdomsförbundet. Att han väljer Centerpartiet är på intet sätt överraskande i ett historiskt perspektiv.

Jag vill inte anklaga C för att i dag vara mer antisemitiskt än något annat parti, men annat var det förr. På 1920- och 1930-talen var Centern i sin dåvarande skepnad Bondeförbundet (BF)  sannolikt det parti som hade de tydligaste kopplingar till nationalsocialistiskt och rashygienistiskt idégods, vilket klart framgår av denna ledarartikel i Sydöstran den 15 januari 2013: http://www.sydostran.se/ledare-sydostran/nar-centern-var-varre-an-sd/

I det partiprogram som gällde under perioden 1933-46 hette det bland annat att Bondeförbundet skulle ”kämpa mot ”inblandning av mindervärdiga raselement” samt att ”folkmaterialet” skulle skyddas mot ”degenererade inflytelser”.

En nyckelfigur i detta bedrövliga sammanhang var den ledande BF-politikern Karl Gustaf Westman (1876-1944), som varit både ecklesiastikminister och utrikesminister innan han 1936-43 betroddes med ansvaret att vara Sveriges justitieminister. I detta ämbete hade Westman ett stort ansvar beträffande den svenska politiken före och under Andra världskriget att hålla judiska flyktingar så långt borta från Sveriges gränser som möjligt. Westman var öppen antisemit.

Justitieminister Karl Gustaf Westman (BF) var öppet antisemitisk.

I hans arbetsbeskrivning ingick även att besluta om censur av antinazistiska publikationer av typ Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning, Eskilstuna-Kuriren och Ture Nermans Trots Allt!, för att ta några välkända exempel. Nerman åtalades, på Westmans initiativ, i november 1939 för brottet ”smädelse av främmande makt” och dömdes till tre månaders fängelse att avtjänas på riksfängelset Långholmen i Stockholm (han friades i tre andra liknande mål). https://sv.wikipedia.org/wiki/Trots_Allt_(tidning)

En annan på sin tid framstående C-politiker med nazikopplingar var den uppburne författaren och innehavaren av Svenska akademiens stol nummer 6, Per Olof Sundman (1922-92). Det väckte rätt stort uppseende då det uppdagades att Sundman under Andra världskriget varit registrerad nationalsocialist i organisationen Nordisk ungdom. Sundman representerade Centerpartiet i riksdagen 1969-80. http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9805/29/gh.html

Även om vi kanske inte bör göra en alltför stor affär av Centerpartiets/Bondeförbundets nazistiska och judefientliga förflutna förtjänar det ändå påtalas, då ledande C-representanter som Maud Olofsson och Annie Lööf påstår att deras parti alltid stått på ”socialliberal” grund. Det är helt enkelt inte sant.

Riksdagsmannen och författaren Per Olof Sundman (C) var aktiv nazist under kriget.

Den här uppmärksammade Andreas Bjurström är naturligtvis ingen framträdande centerpartist, men om C är i besittning av någon som helst anständighet utesluts han med omedelbar verkan ur partiet. Återstår dock att se om Centern är lika konsekvent antinazistiskt som Sverigedemokraterna – om någon SDare gjort sig skyldig till Twitter- eller FB-bravader jämförbara med Bjurströms hade han eller hon per omgående åkt ur partiet med huvudet före!

 

 

 

Marken bränner under fötterna på mainstream-media

Tim Pool och Paul Joseph Watson – hot mot demokratin?

När den amerikanske journalisten Tim Pool, specialist på att rapportera om konflikter, kom hit för att försöka få en bild av vårt land efter president Donald Trumps omdiskuterade kritik av detsamma i ett tal, var mediaeliten förväntansfull. Nu skulle Trumps påstådda lögner avslöjas!

Det började så bra ur elitens synvinkel. Pool besökte vår no-go-zon par preference, Rosengård i Malmö. Ingen krigszon, menade Pool som fick artiga applåder från elitkotterierna. Sedan sket det sig totalt för etablissemanget. Härnäst blev nämligen Tim Pool tvungen att fly från Stockholms-förorten Rinkeby.

Omsider kom han till Södertälje och gjorde en avslöjande intervju med kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S), som vägrade gå med på att immigrationen kunde kopplas samman med den accelererande brottsligheten. ”I don´t want to talk/think about it in this way”, sa Godner flera gånger under intervjun. Huvudet i sanden med andra ord. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/03/09/usa-reportern-tim-pool-ger-trump-ratt-sverige-har-problem/

Efter hemkomsten till Förenta staterna gjorde Pool en videoinspelning med sig själv där han dels konstaterade att han inte gillade Sverige, som han fann ”socialt obekvämt”, dels att Sverige har problem med bland annat en komplett ovilja hos media och makthavare att förstå situationens allvar, dels obenägenheten att identifiera och ta itu med problemen till följd av en förlamande rädsla att bli betraktad som ”rasist” eller ”nazist”. Enklare uttryckt: Trump hade rätt som pekade ut Sverige.

Donald Trump pekar ut Sverige som ett avskräckande exempel. Med rätta, anser Tim Pool och Paul Joseph Watson.

Pools sammanfattning samt intervjun med Godner finns inlagda som länkar i min bloggtext enligt ovan.

Det senaste i Pool-väg är att han intervjuas av Paul Joseph Watson, verksam vid den amerikanska sajten Info Wars London-kontor, som desslikes gav ekonomiskt bidrag till Tim Pools Sverige-sejour. Pool bekräftar här att han är bekymrad över utvecklingen i Sverige, enkannerligen den paniska förskräckelsen för att säga sanningen och därmed framstå som rasist och nazist. Ord som vid det här laget förlorat all vettig mening. http://avpixlat.info/2017/03/15/tim-pool-sammanfattar-sverigevistelsen/

Ett koncentrat av etablissemangskritiken mot Pool har givits av Ann Törnkvist, tidigare Södertälje-reporter på Sveriges radio (SR), som i en debattartikel framför tesen att ”Fallskärmsjournalister som Tim Pool är ett demokratiskt problem”. Törnkvist skriver bland annat:

För vad Tim Pool representerar är kortsiktig journalistik som tar sitt avstamp i en sluten fråga. Den sortens journalistik är den verkliga boven och det större hotet mot Sverige och alla demokratier, eftersom demokrati kräver att alla får tala till punkt och därmed att folk vågar och förstår poängen av att prata alls utan att feltolkas, förvrängas eller göras till symboler i en större politisk debatt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3938&artikel=6645842

Det stora problemet med Törnkvists resonemang är naturligtvis – vilket inses av alla som inte sitter och häckar i sina journalistiska citadell – att allt hon anklagar ”fallskärmsjournalister” som Tim Pool för sedan många år är en levande realitet inom mainstream-media (MSM).

52 procent av SVT- journalisterna sympatiserar med Miljöpartiet.

Ty när lät en MSM-journalist senast ett intervjuoffer tala till punkt? När intervjuades senast exempelvis en företrädare för Sverigedemokraterna utan att han eller hon blev till en symbol för all den ondska MSM anser att SD representerar? Utan att han eller hon medvetet feltolkats? Etablerade medier i Sverige, och för den delen i västvärlden i stort, har allt mer urartat till att driva politiska kampanjer för det ena eller andra politiska syftet.

En viktig pusselbit i sammanhanget är svenska journalisters partisympatier, enkannerligen de på SVT. Mer än hälften av dessa sympatiserar så med det invandrings- och multikulti-stödjande knäppgökspartiet Miljöpartiet. Därnäst i fråga om journaliststöd kommer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Det är därför som så kallade alternativa medier av typ Avpixlat, Contra och Granskning Sverige i vårt land samt Breitbart och Info Wars i USA, för att nu nämna några exempel, upplever ett sådant uppsving just nu. Folk vet att de konstant blir förda bakom ljuset av Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet – och av  New York Times, CNN och Washington Post – och söker därför sanningen på annat håll.

Stefan Löfven har svårt att få rätsida på saker och ting…

Och detta, gott folk, är inte ett ”hot mot demokratin” utan en vitalisering av densamma och ett rent och skärt sundhetstecken!

Den orädda bloggerskan Merit Wager har helt rätt när hon framhåller: ”Det är knappast Tim Pool som är ett hot mot demokratin. Den titeln kan många journalister och andra i Sverige göra betydligt större anspråk på.” http://meritwager.nu/allmant/det-ar-knappast-tim-pool-som-ar-ett-hot-mot-demokratin-den-titeln-kan-manga-jouralister-och-andra-i-sverige-gora-betydligt-storre-ansprak-pa/

Talrika tecken tyder på att etablissemangsjournalisterna – vilka i många fall fungerar som verklighetsförvrängare och partimegafoner – känner marken bränna under fötterna. Upplagorna respektive tittar- och lyssnarsiffrorna sjunker, samtidigt som missnöjet växer sig starkare ute i stugorna. Följden blir en uttalad och blott alltför lättgenomskådad desperation, som när liberala Eskilstuna-Kuriren påtog sig uppgiften att ”avslöja” poddcasten Granskning Sverige (GS), vars programidé går ut på att dess ideella medarbetare ringer upp politiska och mediala makthavare och ställer knepiga frågor.

Lågbudgetsatsningen GS har med mycket små medel lyckats med konststycket att skapa kaos hos den politiskt korrekta kasten, vilket lett till att rikets styresmän/kvinnor av typ statsminister Stefan Löfven och kulturminister Alice Bah Kuhnke utnämnt GS till ett hot mot Sverige och Sverige-bilden utomlands. GS är rentav ”farligt”. Nämnda desperation framgår av min bloggtext i ämnet här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/17/om-granskning-sverige-nar-mainstream-journalister-flipprar-ur-fullstandigt/

President Donald J. Trump har i mitt tycke gjort en jätteinsats när det gäller att inför hela världen fästa uppmärksamheten på MSMs ohöljt vinklade maktmissbruk. MSM har svarat med en svartmålning av en folkvald ledare som saknar motstycke i vår tid. En karikatyrtecknare har liknat MSN vid pojken som ropar ”varg” så ofta att ingen längre tror honom. Helt enkelt därför att verkligheten, som de flesta av oss trots allt tvingas leva i, är en helt annan.

Pojken som ropar ”varg” i MSMs gestalt. Till slut är det som bekant ingen som tror på honom.

Som sagt, mediesituationen må vara extrem i Sverige men fenomenet med verklighetsförvanskande medier och med dessa lierade politiker är ett utbrett västligt fenomen. Här följer således ett exempel från Frankrike, där den nationalistiska presidentkandidaten Marine Le Pen läxar upp en reporter som frågar henne om hon inte inser den demokratiska ”faran” med det utbredda missnöjet med media. https://www.infowars.com/video-marine-le-pen-smacks-down-reporter-no-one-trusts-the-media/

Marine Le Pen, som av många fransmän ses som en modern inkarnation av Jeanne D´Arc, kan nästa månad väljas till Frankrikes första kvinnliga president. Något som rimligen borde glädja alla feminister. Eller? Mitt porträtt av madame Le Pen här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/11/marine-le-pen-en-modern-jeanne-darc-med-skavanker/

 

 

Tolv skäl till att Sverige är på väg bli en bananrepublik

För svenska etablissemangspolitiker är det viktigt att ”rätt bild” av Sverige förmedlas till utlandet. Problem skall man hålla käften om, och om man ändå måste kommentera dem skall man kalla dem ”utmaningar”.

När barnboksförfattarinnan och samlevnadsexperten Katerina Janouch i tjeckisk TV  påpekade att den vidlyftiga immigrationspolitiken i vårt land lett till svåra, kanske  olösliga, problem gjorde hon därför det allra mest förbjudna – hon gav fel ”bild” av Sverige: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Om Janouchs väl motiverade uttalanden ledde till en betydande uppmärksamhet i media blev det rena panikstormen när USAs nyvalde president Donald J. Trump i ett tal i förbigående nämnde Sverige som ett avskräckande exempel på hur det kan gå med en överdimensionerad och naiv immigrationspolitik. Etablissemangsföreträdarna, från Stefan Löfven till Carl Bildt, gick man ur huse för att tala om att Trump var en idiot som troligen rökt något olämpligt. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/19/trump-kritisk-mot-sverige-media-och-carl-bildt-far-spel/amp/

Bildt och Löfven – trovärdigare än Janouch och Trump?

Det är naturligtvis upp till var och en att bedöma vilka som har rätt – Katerina Janouch och Donald Trump eller Carl Bildt, Stefan Löfven och mainstream-media (MSM). Läs dock gärna nedanstående exempel på hur det står till i gamla Sverige innan du tar slutgiltig ställning!

Den galopperande invandringen, som fortsätter i stort ohejdat trots en officiellt skärpt asylpolitik, har lett till att resurser som hade behövts på annat håll i stället går till de sakrosankta ”ensamkommande” och andra asylanter. Sedan således BB i Sollefteå tvingats stänga till följd av resursbrist startade man en kurs i hur man föder barn i bil. Strax därpå kom det första fallet av nedkomst i en bild. ”Fan ta er politiker” skrev den födande kvinnan i en kommentar på nätet. http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/877276-blev-forsta-att-foda-i-bilen-fan-er-politiker

Den tilltagande kriminaliteten, som helt domineras av personer med utländsk bakgrund, har medfört ett allt råare våld där vaktmästare skjuts i huvudet och gäng tar lagen i egna händer. En våldsform som ökat i oroväckande grad är handgranatsattacker. Mellan 2015 och 2016 ökade dessa från tio till 27. https://www.svd.se/polisen-tagna-pa-sangen-av-okande-granatattacker/om/skjutningarna-i-sverige

Nu skall det väl ändå bli fart på integrationen?

När all annan form av integration misslyckats kan man alltid satsa på rena dårpippi-projekt – och få miljonbidrag för detta. Initiativtagaren Géza Nagy vid Angereds kamelcenter utanför Göteborg försäkrar att kameler är ett ”spännande integrationsprojekt” och har tydligen lyckats bli trodd av ansvariga(?) politiker. De ännu inte existerande kamelerna i Angered har blivit ännu världsnyhet som bekräftar bilden av Sverige som knäppgökarnas paradis.  http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skattemiljon-gar-till-gigantiskt-kamel-projekt-i-goteborg

Vi får väl vara positivt öppna och se om kamelerna, om och när de anländer, kommer att leda till en nedtrappning av gängvåldet. Tills vidare tvingas vi dessvärre konstatera, att dödsskjutningarna i kriminella uppgörelser har ökat kraftigt under de senaste åren och att Sverige är värst i Norden på området. Detta trots att både kriminologen Jerzy Sarnecki och komikern Magnus Betnér försäkrat oss att vi kan känna oss trygga… http://www.expressen.se/nyheter/dodsskjutningarna-har-okat-sedan-2014/

Regeringen Löfven har i olika sammanhang klargjort att den inte särskilt uppskattar den nye residenten i Vita huset. Ändå har statsministern själv och statrådet Alice Bah Kuhnke tagit efter Donald Trump i det de offentligt kritiserat misshagliga media. I intervjuer i landsortsdraken Eskilstuna-Kuriren tar Löfven och Bah Kuhnke till storsläggan och påstår, att den lilla anspråkslösa podcasten Granskning Sverige är ”en attack mot Sverige” och ”ett hot mot hela vårt samhälle”. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/21/lofven-och-bah-kuhnke-gor-en-trump-och-branmarker-media-man-inte-gillar/amp/

”Ett hot mot yttrandefriheten” – Alexandra Pascalidou är djupt kränkt.

Bland de politiskt korrekta aktörerna finns en grundmurad övertygelse om rättfärdigheten i de egna synsätten. Oliktänkande är ”rasister”, ”nazister”, ”högerpopulister” eller simpla mobbare. En av de känsligare inom PK-eliten är rumänskfödda Alexandra Pascalidou, som känner sig djupt kränkt och ”mobbad” av frispråkige riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som jämfört hennes framträdande i TV som Greklands-expert med Fox News anlitande av den numera världsbekante säkerhetsanalytikern Nils Bildt: ”Detta är ett hot mot yttrandefriheten”, menar således Pascalidou vilken tidigare påkommits med att plagiera andras texter. http://nyheteridag.se/detta-ar-ett-hot-mot-yttrandefriheten-pascalidous-attack-mot-bali-efter-tweet-om-greklandsexpert/

Att Donald Trump kan användes som förklaring till det mesta bevisade skådespelaren Rolf Lassgård, då han i besvikelsen över att den film han spelar titelrollen i – En man som heter Ove – inte erhöll någon Oscar för bästa utländska film, ger Trump skulden. Förklaringen är något snårig: eftersom Oscars-juryn ville protestera mot Trumps immigrationsdirektiv belönade den i stället en film från Iran med den eftertraktade statyetten. Lassgård tycks inte ha reflekterat över, att juryn likaväl kunde ha protesterat mot Trump genom att ge just en svensk film priset. http://www.friatider.se/rolf-lassg-rd-skyller-f-rlusten-p-donald-trump

Den svenska feminismen är inte vad den har varit. Det visade de kvinnliga medlemmarna av den svenska regeringsdelegation som reste till Iran tillsammans med Löfven för att förhandla fram handelsavtal med mullorna. I stället för att göra som Tysklands försvarsminister Ursula von der Leye när denna besökte Saudiarabien – det vill säga vägra bära kroppstäckande muslimsk klädsel – spökade handelsminister Ann Linde med feminint entourage ut sig som fågelskrämmor. För det fick man hård kritik av människorättsorganisationen UN Watch. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/14/slojgate-avslojande-for-fortrycket-i-iran-och-svenska-feministers-feghet/

Handgranatsattackerna har ökat lavinartat i det lugna och fredliga Sverige.

Ibland blir det uppenbart att media famlar efter halmstrån i syfte att bevisa, att allt egentligen står ganska väl till i vår så kallade humanitära stormakt. Några av våra största MSM citerar triumferande Chiacago-journalisten Tim Pool, som vallats runt i Rosengård i Malmö, vår mest beryktade ”no-go-zon” (se nedan), av kommunalrådet Nils Karlsson (MP). Pools slutsats: ”Nej, Rosengård är ingen krigszon.” Halleluja – se, så fel Trump hade…det pågår inget krig i Rosengård. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bl8rq/nej-rosengard-ar-ingen-krigszon

PK-folket brukar bli mer upprört över att vissa områden i vårt land kallas no-go-zoner än vad som faktiskt försiggår i dessa områden – droghandel, trakasserier av kvinnor, brutala shariagäng, misshandel av representanter för media, stenkastning och andra attacker mot polis och räddningstjänst. Därför ges stort utrymme åt lugnande röster som polischefen Erik Åkerlund i Botkyrka, som med viss semantisk finess hävdar att det inte finns några no-g0-zoner utan endast ”go-go-zoner”. Han motsägs dock av Gordon Grattidge, ordförande i Alarm-Ambulansförbundet, som menar att uttrycket no-go-zoner visst har fog för sig:  https://petterssonsblogg.se/2017/02/27/video-ambulansforbundet-no-go-zoner-ar-verklighet/

Vare sig vår PK-elit inklusive dess feministiska beståndsdelar eller rättsväsendet ser särskilt allvarligt på våldtäkter eller andra former av antastande av kvinnor. Särskilt inte om dessa förövas av män med främmande kulturell-religiös bakgrund. I stället är det (de vita) männen i allmänhet som skall hatas, vilket eftertryckligt i flera sammanhang framförts av tonåriga sångerskan Zara Larsson. Om en kvinna av rätten inte anses ha gjort tillräckligt motstånd kan den/de tilltalade räkna med frikännande, som de fem män som förgrep sig på en rullstolsburen kvinna på Gotland. http://nyheteridag.se/misstankta-valdtaktsmannen-slapps-pa-grund-av-kvinnans-handikapp/

”Rättsstatens” utkommenderade polis bär bort misstänkta verk av Dan Park.

Ett av kriterierna för att ett land är på väg utför är att dess rättsutövning mer liknar ett lotteri än ansvarsfull myndighetsutövning. Sverige har i det här sammanhanget blivit ett land där innehavare av obrukbara prydnadsvapen kan straffas, medan förhärdade våldsbrottslingar och våldtäktsmän tillåts gå fria. I ett sådant land är det mer eller mindre självklart att uppstudsiga konstnärer löper en överhängande risk att hamna i fängelse. Såsom fallet har varit med den geniale gatuartisten Dan Park, som flera gånger på mycket lösa boliner dömts till fängelse enligt den tvivelaktiga lagen hets mot folkgrupp: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/dom-mot-hetsatalad-gatukonstnar

Icke minst det svenska rättsväsendets behandling av Dan Park har fått mig att undra över om Sverige är en ”moralisk stormakt”, som den rödgröna regeringen vill få oss att tro, eller en sorglig bananrepublik. Ovanstående exempel, som bara är en skrapning på ytan när det gäller tillståndet i nationen, får mig att tro mest på det sistnämnda alternativet. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

 

Löfven och Bah Kuhnke ”gör en Trump” och bränmärker misshagliga media

Löfven och Bah Kuhnke: ”Granskning Sverige hot mot Sverige.”

Jag trodde inte statsminister Stefan Löfven (S) ansåg sig ha något att lära av USAs president Donald Trump. Jag hade uppenbarligen fel.

Löfven har nämligen börjat recensera medier han inte uppskattar. Först ut i Löfvens recensionsverksamhet blev den aktuella sajten Granskning Sverige: http://www.ekuriren.se/eskilstuna/lofven-inte-forvanad-att-sd-sprider-granskning-sveriges-klipp/

Det är den liberala landsortstidningen Eskilstuna-Kuriren som i flera artiklar ”granskat” Granskning Sverige och bland annat kommit fram till, att denna sajt – som arbetar med små medel till stor del med tillhjälp av ideella krafter – står för ”en attack mot Sverige”. Läs gärna min tidigare bloggtext om tidningens tema om Granskning Sverige här: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/17/om-granskning-sverige-nar-mainstream-journalister-flipprar-ur-fullstandigt/

Det här är politiskt korrekt åsiktsjournalistik vi sett så många exempel på ända sedan mitten på 1960-talet, då vänstervridningen av medier och institutioner i Sverige kan sägas ha inletts. Just nu går denna vämjeliga sorts journalistik på högvarv med fler dagliga angrepp på USAs president Donald Trump än någon orkar hålla reda på.

Stefan Löfven tar i en intervju i Eskilstuna-Kuriren till de stora orden och menar att den lilla och ganska amatörmässiga sajten Granskning Sverige utgör ett ”hot” som ”sträcker sig bortom Sveriges gränser”. Löfven lyckas också med konststycket att peta in sitt vanliga mantra om Sverigedemokraternas (SD) ”nazistiska rötter”, vilket han fått sig itutat av den obalanserade fejkhistorkern Henrik Arnstad, väl medveten om (det borde han i alla fall vara) att hans regering skänker bort miljardbelopp i skattekronor till ett parti i Mellanöstern – Fatah/PLO – som inte bara har nazistiska rötter utan de facto har en nationalsocialistisk ideologi den dag som i dag är.

PLO-polisen gör nazihälsning.

Ledande socialdemokrater deltog vidare så sent som 2009 i en manifestation på Sergels torg i Stockholm där det förekom hakkorsflaggor, en försyndelse som Löfven anklagat SD för men tvingats krypa till korset då något sådant aldrig förekommit. Se denna bloggtext på temat socialdemokrater och hakkors samt den palestinaarabiska nazismen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Löfvens lösning på problemet med förgripliga sajter av typ Granskning Sverige? Han citeras i Eskilstuna-Kuriren: ”Skolorna ska ha ansvar och förutsättningar att utbilda barnen och ungdomarna att man har rätt undervisning.” Således en indoktrineringskampanj där politiskt korrekta lärare skall undervisa barnen i hur de skall tycka och tänka politiskt. Det skall bli spännande att följa regeringen Löfvens kommande initiativ i frågan.

Jag kan dock redan nu tala om för Stefan Löfven att en sådan kampanj kommer att misslyckas. Det mediala och politiska etablissemanget bedriver en förlorande kamp, därför att vem som helst – skolelever, unga, gamla – har fri tillgång till nätet där de fritt kan välja att inhämta information från vilken källa de behagar.

De kommer då sannolikt att bli varse, att de så kallade trollfabrikerna som sägs sprida ”hatiska budskap” – Eskilstuna-Kurirens karaktäristik av Granskning Sverige – snarare återfinns inom etablissemangsmedia än hos de alternativa medierna. Om regeringen Löfven skall lyckas i sin föresats att bibringa barn och ungdomar ”rätt” information måste den förbjuda alternativa medier av typ Granskning Sverige, Avpixlat och Fria Tider.

Löfven anklagar andra för att vara fascister och nazister – skänker själv bort miljardbelopp till nazister i Mellanöstern och har partikamrater som deltagit i manifestationer med hakkors.

Och det tror jag faktiskt inte den vågar, det skulle ge upphov till ett ramaskri ur folkdjupet och demonstrera för alla hur ynkligt svag och eländig  regeringen är. Dessutom skulle den redan ordentligt solkade Sverige-bilden utomlands bli ännu mer katastrofal än den redan är.

Även kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) har tagit intryck av Donald Trump i det hon tagit på sig uppgiften att recensera misshagliga media. ”Det är så upprörande att jag vill gå ut och demonstrera”, säger hon enligt Eskilstuna-Kuriren om Granskning Sveriges verksamhet.

Hon menar, på fullt allvar får man väl förmoda, att sistnämnda sajt med sina blygsamma resurser är ett ”stort hot mot hela vårt samhälle” därför att den hindrar journalisterna – enligt statsrådet Bah Kuhnke ”frihetens väktare” – från att göra sitt jobb. Det är inte utan att man tager sig för pannan. http://www.ekuriren.se/sormland/alice-bah-kuhnke-om-granskningen-av-trollfabriken-oerhort-allvarligt/

Eskilstuna-Kuriren trollar friskt i sin granskning av Granskning Sverige.

Såväl Stefan Löfven som Alice Bah Kuhnke tycks alltså ha anammat president Trumps vana att brännmärka media han inte gillar. Den stora skillnaden mellan Trump och Löfven/Bah Kuhnke är givetvis, att Trump faktiskt lyckats identifiera de medier som sprider hårt vinklade och ibland fejkade budskap och nyheter, medan de båda svenska ministrarna kastar sig över dem som talar om hur det verkligen förhåller sig.

Jag har slutligen inte ett dugg med Granskning Sverige att göra, och det är väl inte helt omöjligt att sajtens medarbetare stundom svarat för mindre lyckade insatser, men noga taget använder man sig i stort sett av de metoder etablerade medier gör: ringer upp och ställer obekväma frågor till makthavare som dabbat sig och publicerar därefter resultatet av mödorna i beskuret skick, där den intervjuade i de flesta fall framstår i oförmånlig dager.

Så vad är egentligen problemet?

 

Om Granskning Sverige: när mainstream-journalister flipprar ur fullständigt

Rekord i politisk vinkling av nyhetsartikel? TT-text om Granskning Sverige. Foto: Tommy Hansson

Jag har just läst en artikel som jag tror måste vara något slags svenskt rekord i politisk vinkling av en nyhetsartikel.

Artikeln, som kommer från TT, har som rubrik ”Trollfabrik sprider hat mot betalning”. Den handlar om poddcasten Granskning Sverige, en sajt som bygger på ett lika enkelt som effektivt koncept: sajtens medarbetare ringer upp företrädesvis mainstream-journalister och politiker och ställer obekväma frågor.

Ett belysande exempel på Granskning Sveriges arbetsmetoder är en närmast episk intervju med Expressens krönikör Lars Lindström, sannolikt en av Sveriges mest insnöade PK-journalister som har Sverigedemokraterna som särskilt hatobjekt. Lindström blir fullständigt bortkollrad i den aktuella intervjun, som återges här: https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

Det här uppskattas inte av det mediala etablissemanget, som nu har samlat sig till ett vildsint angrepp mot Granskning Sverige. I den TT-artikel som refereras till ovan påstås i ingressen: ”Mot betalning uppmanas privatpersoner att ringa framförallt journalister för att sprida hatiskt material. Inspelningarna sprids sedan på främlingsfientliga sajter.”

De två uppenbara skälen till TTs uppbragthet är a) att journalister drabbas av den granskning de, ofta på ett hänsynslöst sätt, utsätter andra för; b) att Granskning Sverige är utpräglad motståndare till den politiska korrektheten. Därför upphöjs tendentiösa klyschor som ”trollfabrik” och ”hatiskt material” till objektiva termer utan citationstecken.

TT citerar den liberala tidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), vilken anklagar Granskning Sverige för att sprida (och håll i er nu) ”högerpopulistisk främlingsfientlighet och propaganda”. EK menar vidare att Granskning Sverige ”lurar till sig” intervjuer under ”falska identiteter” med syftet att ”provocera och sprida hat”.

Ytterligare en anklagelse som riktas mot Granskning Sverige är, och nu hänvisar jag till en ledarartikel av Länstidningens i Södertälje politiske redaktör Tomas Karlsson den 18 februari, att sajtens inspelade intervjuer klipps om ”hej vilt, och läggs sedan ut på nätets främlingsfientliga sajter”. Ursäkta, men det är ju exakt så alla ljudmedier gör: genomför en längre intervju varefter de bitar som bedöms mest intressanta läggs ut.

Jag har själv blivit intervjuad ett stort antal gånger där en intervju på kanske en kvart skurits ner till låt oss säga tio sekunder. Och jag kan försäkra mina läsare att det inte är de delar där jag är mest till min fördel som kommit med.

Dessutom uppges, ve och fasa, sajtens medarbetare få betalt för sina arbetsinsatser – precis som om medieaktörer har för vana att arbeta helt gratis!

Ni har säkert, värderade läsare, noterat att den snedvridna beskrivning som ovan ges av Granskning Sverige är en nästan exakt skildring av den verksamhet mainstream-media ägnar sig åt. Det vill säga att genomföra aggressiva intervjuer med folk man inte gillar, ibland per telefon, ibland genom att använda dold inspelningsapparatur, men nästan alltid genom att vinkla och förvränga intervjusvaren för att de skall passa de egna syftena.

Således skulle man lika gärna kunna kalla exempelvis Eskilstuna-Kuriren eller riksplågorna Expressen och Aftonbladet för både trollfabriker och hatmedier.

Eller för den delen de statliga etermedierna Sveriges television (SVT) och Sveriges Radio (SR), där ras- och mångfaldsvänstern helt tycks ha tagit över ruljansen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Ta exemplet Expressen. Tidningen lät i slutet av 2013 den så kallade Researchgruppen AFA-Dokumentation, med de dömda brottslingarna och vänsterextremisterna Mathias Wåg och Martin Fredriksson som mest framträdande namn, hacka den alternativa sajten Avpixlats kommentatorsfält för att få fram namnen på personer vilka anonymt svarat för mindre väl valda ordvändningar.

Sedan hängde man ut ett stort antal så kallade näthatare med namn och bild med åtföljande journalistisk presentation av David Baas och Christian Holmén. Belöningen blev Föreningen grävande journalisters prestigefyllda utmärkelse Guldspaden. http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/expressen-avpixlar-anonyma-skribenter/

Händelsen fick sin epilog nyligen, då Expressens chefredaktör Thomas Mattsson friades i en rättegång inför en tryckfrihetsjury sedan han blivit förtalsanmäld av en av de uthängda, docenten Jim Olsson i Göteborg, som hade blivit ofredad i sitt hem av en Expressen-reporter och i en vida spridd video läst lusen av denne och bett honom ”dra åt helvete”. Videon kan beskådas här: https://www.youtube.com/watch?v=OxNy7BA2Agc

Tidningen hämnades på ett skäligen primitivt och hatiskt sätt då man dagen efter den friande domen återigen hängde ut Jim Olsson på förstasidan enligt nedan:

Expressens hat: Jim Olsson uthängd igen.

Dagens hjälte hos PK-media är Eskilstuna-Kurirens reporter Mathias Ståhle som står bakom propagandaskriverierna om Granskning Sverige. I en intervju med Svenska journalistförbundets tidning Journalisten tar Ståhle till de verkliga brösttonerna och hävdar att den anspråkslösa sajtens verksamhet är en ”attack på vårt land”. http://www.journalisten.se/nyheter/granskning-sverige-ar-en-attack-pa-vart-land

Det är alldeles uppenbart att Ståhle lider av långt gångna vanföreställningar. ”Attacken kommer inte utifrån utan inifrån”, menar han, ”vilket inte gör den mindre otäck.” Vidare: ”Jag vill inte leva i det samhälle de vill bygga, ett samhälle där man beundrar Nazityskland, Ryssland och Iran för att de är slutna och enhetliga. Det är inte mitt Sverige.”

Mathias Ståhle fabulerar som synes friskt. Han säger inte rent ut vilka ”man” är, men att personerna som administrerar Granskning Sverige skulle beundra de länder Ståhle nämner – tre sinsemellan vitt skilda länder – har han naturligtvis inga som helst belägg för. Jag är på intet sätt någon beundrare av Putins auktoritärt präglade Ryssland, men att jämföra det med totalitära diktaturer såsom Nazityskland och mullornas Iran är rakt av sinnessvagt.

Ryssland är ju heller inte vare sig ”enhetligt” eller särdeles ”slutet”. I detta väldiga land lever en mängd folkgrupper och religioner sida vid sida liksom många utlänningar bor och arbetar i landet.

Etablissemangs-medias rundpallar mot Granskning Sverige visar på ett övertydligt sätt att rädslan för alternativa medier, vilka med små medel har visat att de förmår ta upp kampen med de stora drakarna, är vitt utbredd. Alternativsajterna skall därför bekämpas med alla medel. Drevet mot Granskning Sverige lär emellertid få rakt motsatt effekt, precis som angreppen mot Sverigedemokraterna.

Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt.

Jag kan  inte undgå att göra reflektionen, att när kloakpressen ställer folk mot väggen med kritiska frågor (och i förekommande fall hänger ut folk med namn och bild) belönas man med fina priser, men när små sajter som Granskning Sverige ställer knepiga frågor till offentliga personer av typ journalister, politiker och opinionsbildare kallas de ”hatiska trollfabriker”.

I själva verket är det mainstream-media som är de verkliga trollfabrikerna genom sitt mörkande av obekväma fakta och data, sitt oavlåtliga vinklande och politiserande på nyhetsplats och sin agendajournalistik. Detta har pågått  nu i gott och väl ett halvsekel, varför det sannerligen inte är märkligt att folk börjat tröttna och i stället helt eller delvis väljer att hämta sina nyheter från andra källor.

Och om detta inte passar de etablerade TV- och radiokanalerna och pressen, ja de får väl dessa bekväma sig med att göra konkurrenskraftiga produkter snarare än att sprätta dynga på de konkurrenter som med så pass små medel tydligen lyckats så väl att PK-journalister som Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt!

För den som vill veta hur det lät när Ståhle och Erik Johansson från Granskning Sverige hade ett meningsutbyte via telefon nyligen har jag lagt upp följande länk. Ni får själva bilda er en uppfattning om vem son är mest övertygande i sin argumentation: https://www.youtube.com/watch?v=O63gnqVqy24

Tidningschef misshandlad i Eskilstuna

http://www.svt.se/nyheter/sverige/uppgifter-chefredaktor-misshandlad

Jag fick i dag reda på att PeO Wärring, chefredaktör för den liberala dagstidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), blivit svårt misshandlad utanför en restaurang i centrala Eskilstuna i Södermanland.

Det var ett för mig ett lika skakande som ledsamt besked, då Wärring under några år i slutet på 1980-talet var min chef i sin egenskap av chefredaktör på Morgonposten (MP) i Göteborg där jag var utrikespolitisk medarbetare.

 PeO Wärring – brutalt misshandlad.

PeO Wärring, född i Helsingborg 1958, drev MP tillsammans med Rolf K. Nilsson, som tog över ledningen då Wärring 1990 flyttade till Luleå för att bli chefredaktör och ansvarig utgivare för moderata Norrbottens-Kuriren. MP lades dock ner inte så lång tid därefter. Till Eskilstuna kom PeO Wärring 1999. Han hade avslutat sina journaliststudier 1984 och sedan arbetat vid ett antal skånetidningar. Wärring har också varit vice ordförande i Tidningsutgivarna.

Media – se länk till text i SVT Nyheter 5 januari överst – rapporterar att ingen ännu gripits för det råa överfallet, som utfördes av flera personer. Wärring fördes i medvetslöst tillstånd till sjukhus där hans tillstånd uppges vara förhållandevis bra.

Vilka förövarna var är i dagsläget okänt. Känt är att EK skrivit om den organiserade brottsligheten i sörmlandsmetropolen, icke minst Hell´s Angels. Tidigare har medarbetare vid tidningen hotats och fått bilar vandaliserade. Det är vidare ett känt politiskt faktum att extremvänstern med anknytning till AFA har ett starkt fäste i staden. AFA har tidigare misshandlat borgerliga politiker i Eskilstuna, bland annat en representant för det lilla nyliberala Liberala Partiet.

För några månader sedan väckte det viss uppmärksamhet att EK publicerade en debattartikel skriven av det nationalsocialistiska Svenskarnas Partis ledare, Stefan Jacobsson, i sin nätupplaga. Artikeln handlade om vänsterextremistiskt våld och medborgargarden. PeO Wärring hävdade då att artikeln publicerats ”av misstag”. Den uppges ha legat ute på nätet under endast  fyra timmar.

http://www.svt.se/kultur/eskilstuna-kuriren-publicerade-debattartikel-av-svenskarnas-parti

Under 2013 sökte kriminella kretsar hindra Östgöta Correspondenten i Linköping från att publicera i deras tycke olämpligt material. Det är onekligen i högsta grad oroande att folk börjar ta lagen i egna händer för att hämma yttrandefriheten.

 J. A. Selander höll EKs fana högt mot Hitlertyskland och regeringens censur.

Eskilstuna-Kuriren grundades 1890 och var under Andra världskriget en av de få tidningar som, därmed trotsande samlingsregeringens censurpolitik, vågade ta in nazikritiskt material och nagelfara tidningscensuren. Detta ledde till att tidningen togs i beslag av staten tre gånger. Ledande namn på EK var då J. A. Selander (1887-1964), som jämte Handelstidningens Torgny Segerstedt och Trots Allts Ture Nerman räknades till landets mest orädda kritiker av Hitlertyskland och nazismen.

Att frihetens fiender, vilka de nu visar sig vara, nu ger sig på en ledande representant för detta historiskt antitotalitära språkrör är en händelse som ser ut som en tanke.

Vill slutligen önska PeO Wärring god bättring och att han snart är tillbaka på redaktionen med friska tag!