Vårt ”underbara” TV-utbud: då zappar jag vidare…

Wahlgrens värld säsong 4. Pernilla Wahlgren, Bianca Ingrosso och hunden Dino. Foto: Magnus Ragnvid/Kanal 5

Hur är man beskaffad om man finner nöje i ”Wahlgrens värld” och andra program som förhärligar kändispatrasket?

Ja, jag erkänner – jag ser en hel del på TV. Favoritprogrammen är deckare och historiska tillbakablickar. En och annan sitcom som ”Seinfeld” och ”Frasier” också. Med mera.

Men det finns ganska gott om TV-inslag som väcker min avsky eller åtminstone mitt löje. Stundom stimuleras även mina kräkreflexer. Allt detta gör att jag omedelbart zappar vidare i TV-utbudet. Här följer några smakprov som ni kan applådera eller förfasas över efter gottfinnande.

-Valfri kasinoreklam. Särskilt motbjudande är det kasino som misshandlar den gamla fina hitlåten ”Games people play”, en seriöst samhällskritisk hit med Joe South från slutet av 60-talet som i reklamen förvandlas till tuggummipop av sämsta märke.

-Det kasino som som trumpetar ut låten ”Maria, you got to see her”, vilket måste ha skett minst tiotusentals gånger vid det här laget.

-Olika typer av smink- och hudvårdsreklam som använder sig av ordet ”formula” i stället för det korrekta formel – det vill säga alla.

-Alla dessa program där vi tvingas följa delar av det svenska kändispatrasket av typ Parneviks, Wahlgrens, Hyséns, systrarna Graaf, Hollywood-fruarna…hur är man egentligen beskaffad om man finner nöje i denna patetiska kändisdyrkan?

-När någon miljöpartist, stundom förädlad till någon form av ”expert”, dyker upp i rutan.

-Alla inslag som förhärligar vår totalt utflipprade klimat-Messias Greta Thunberg.

Den olidlige linslusen Anders Bagge.

-All reklam från företag som försöker tjäna en hacka på att framhålla hur ”klimatsmarta” eller ”klimatkompenserande” de är.

-All rapportering från USA i SVT respektive TV4, som går ut på en enda sak – att tala om för oss arma tittare hur värdelös president Donald Trump är i alla avseenden.

-Allting som sänds om Israel, som går ut på att demonisera den judiska staten Israel och lyfta mordiska palestinaaraber till skyarna.

-Dokusåpor av typ ”Paradise Hotel” eller ”Ex on the beach”, där ett antal mestadels omåttligt tatuerade och/eller hjärndöda individer med måttlig IQ vältrar sig i sex, avkläddhet och allehanda meningslösheter.

-Alla program innehållande personer iförda olika typer av overaller, ofta med hjälmar på huvudet, som ägnar sig åt lastbilar, båtar och olika typer av mekaniska aktiviteter eller att föröka hitta guld. Mördande trist.

-Alla program med knepiga typer med vildvuxna skägg vilka isolerat sig från omvärlden i ett ruckel någon nordamerikansk ödemark.

-Kockar eller snickare med kort stubin som oavbrutet vräker ur sig otidigheter mot saker eller personer som inte faller dem på läppen.

-Allting med den helt olidlige linslusen Anders Bagge.

Förre spionen Jan Guillou – då zappar jag vidare.

-Program där personer med kroppsliga defekter exploateras i underhållningssyfte.

-Allt som har med den numera helt elefantiasiskt vulgariserade Melodifestivalen (”Mellon”) eller Eurovisionsschlagern att göra.

-Program och inslag med skäggförsedda män i kvinnokläder.

-Alla dessa patetiska filmer i svart-vitt där personer trevar sig fram genom hus som påstås behärskas av onda andar och påstår sig höra eller se än det ena, än det andra med i bästa fall mycket vaga belägg. Kanske finns det sådana hus – men de här filmsekvenserna ökar knappast trovärdigheten.

-När Stefan Löfven, Jan Guillou eller Jonas Gardell dyker upp i rutan.

Det kan finnas flera exempel, men jag stoppar där.

 

Svårt för personkryssare och småpartier i valet – Kalla Anka-partiet fick inte ställa upp…

Alarmerande: 2106 väljare röstade på nazisterna i riksdagsvalet.

Den mig närstående tidskriften Contra har i  #5 2018 gjort en djupdykning i valresultaten. Den samlade bedömningen blir att det var svårt för såväl kandidater med personliga kampanjer som småpartier att göra sig gällande.

Personkryssen som en möjlighet för väljarna att favorisera vissa kandidater infördes i Sverige 1998. Initialt fordrades 8 procent av rösterna för ett parti i en valkrets för att kandidaten i fråga skulle väljas in. Sedan 2014 är det 5 procent som gäller. Vid första valet med personkryss valdes tolv kandidater in i riksdagen – i valet 2018 blev det blott fem.

Tre miljöpartister lyckades komma in via kryss. Mest uppmärksamhet väckte den beslöjade somaliska kvinnan Leila Ali Elmi, vilken avancerade från 21a till 1a plats i Göteborgs kommun via 1467 personkryss. Hon gav därmed begreppet ”klanröstning” ett ansikte. När hon sedan skulle delta i en omröstning i riksdagen lyckades hon inte få ordning på bordet vid sin riksdagsbänk och missade omröstningen. https://www.expressen.se/gt/kampanjen-som-gav-riksdagsplats-riktad-mot-somalier-/

Leila Ali Elmi drev en framgångsrik personvalskampanj bland Göteborgs förortssomalier.

De båda andra MParna som kom in i den svenska politikens finrum tack vare systemet med personkryss var Rebecka Le Moine, Östergötlands län (1063 kryss) samt Maria Gardfjell, Uppsala län (924 röster).

Även förre jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) från Kronobergs län (1900 röster) och Cecilia Widegren (M) från Västra Götaland (2054 röster) klarade av att kryssa in sig i riksdagen.

Sedan var det ett antal mer eller mindre kändisartade kandidater som satsade på inkryssning från lägre platser på respektive listor. Ingen av dessa klarade en ordinarie plats i riksdagen. Här kan nämnas förre Eurovisionsschlager-vinnaren Richard Herrey (M), debattören och författarinnan Ann Heberlein (M) och artisten Peter Jezewski (SD). https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kandisarna-som-ser-ut-att-bli-utan-plats-i-riksdagen-/

När det gäller småpartierna finns det väl egentligen bara ett ord som nöjaktigt kan beskriva hur det gick i valet: fiasko. ”Bäst” lyckades här Feministiskt initiativ, som hade 3,12 procent i riksdagsvalet 2014 men nu fick nöja sig med 0,46 procent. F! kom dock in i ett antal kommuner, däribland landets två största, Stockholm och Göteborg.

Diggiloo, diggiley, för Richard Herrey gick det ej…

Alternativ för Sverige, en extremnationalistisk samling bittra före detta sverigedemokrater, mäktade trots betydande medial uppmärksamhet endast med 0,31 procent. Partiet ställde inte upp i kommunalvalet. Det borgerliga alternativet Medborgerlig samling noterades för försumbara 0.20 procent men blev invalt i fullmäktige i Höör, Torsås och Laholm. https://www.medborgerligsamling.se/medborgerlig-samling-har-tagit-mandat-i-tre-kommuner/

Resultaten för övriga småpartier: Piratpartiet 0,11; Direktdemokraterna 0,08; Landsbygdspartiet 0,08; Enhet 0,07; Djurens parti 0,06; Kristna värdepartiet 0,05; Nordiska motståndsrörelsen 0,03; Klassiska liberala partiet 0,02; Sveriges kommunistiska parti 0,01; Basinkomstpartiet 0,01; samt Initiativet 0,01 procent. Övriga partier fick totalt 3749 röster under det att blankrösterna uppgick till 53 084.

Om någon undrar hur det gick för Kalle Anka-partiet, som fått röster i tidigare val, kan jag meddela att partiet ej tilläts ställa upp 2018 på grund av nya regler som förbjuder fiktiva partier att delta i val. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/nya-regler-satter-stopp-for-hittepapartier

Fiktiva Kalle Anka-partiet (KAP) fick inte ställa upp i valet.

Här har vi alltså svart på vitt att 0,03 procent av Sveriges väljare har röstat på ett uttalat nationalsocialistiskt parti. Det låter kanske inte så alarmerande, men om jag i stället säger att 2106 personer valt att lägga sin röst på det nazistiska alternativet så tycker i alla fall denna bloggare att det är tämligen alarmerande.

Om en meteor, ett mordminne och en melodifestival

 En meteor på väg mot jorden.

I fredags utanför Södertälje stadshus stötte jag ihop med en bekant som frågade hur jag mådde. ”Bra”, svarade jag, varpå bekanten kommenterade: ”Du ser pigg ut, Tommy”.

Det var en sådan där helt alldaglig händelse som jag har för vana att hämta inspiration ur. Det behövs inte så mycket för att jag skall bli på gott humör. Och, jo, jag känner mig faktiskt ganska pigg och i god form för tillfället. Jag tänker att det eventuellt kan ha att göra med att jag just nu gör ett uppehåll med alkoholhaltiga drycker.

Det vore mig fjärran att bli nykterist, men ibland kan det nog vara bra att låta vitala kroppsorgan vila sig litet. Faktum är att jag gör det i solidaritet med en närstående person som av medicinska skäl inte bör inmundiga alkohol. Har heller inga som helst abstinenssymptom, vilket jag inte heller hade väntat mig.

Den gångna veckan började annars på ett lika ovanligt som intressant sätt. När jag på måndagkvällen gick ut på balkongen för att ta mig ett bloss strax efter sjutiden på kvällen kunde jag iaktta ett anmärkningsvärt himlafenomen: jag såg ett eldklot som flammade upp på natthimlen, likt en stjärna som plötsligt ökar drastiskt i storlek. Det var en ganska omtumlande upplevelse.

Jag berättade om den celesta tilldragelsen på Facebook och fick några möjliga förklaringar från några FB-vänner. Det handlade om att det kunde vara fråga om inbillning (jag ville ju ”så gärna tro” att jag sett något ovanligt), något som hade att göra med en satellit eller annat människotillverkat föremål på irrfärd i rymden, ett järtecken (kanske för att Putin var i antågande eller att Löfven är på fallrepet), att jag hade rökt något olämpligt (jag röker bara Prince), en supernova eller kanske en meteor.

 Supernova.

Av dessa mer eller mindre fantasirika förklaringar har jag fastnat för det sistnämnda (tack, Helena Sterner!): en meteor. Det är ett faktum att en meteor dök upp i atmosfären ungefär samtidigt som jag siktade eldklotet och sedan störtade i Atlanten: http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/en-meteor-har-tr%C3%A4ffat-jorden-%E2%80%93-och-du-har-inte-m%C3%A4rkt-n%C3%A5gonting/ar-BBq06I5?li=AAb2bl2&ocid=mailsignoutmd#image=BBpZQpF

En meteor brukar förvisso ha en ”svans” efter sig, men ovan nämnda Helena föreslog att dess avsaknad kan ha berott på att meteoren var på väg i riktning mot mig varför svansen förblev osynlig för mitt öga, och det dessutom föreföll som om meteoren stod stilla.

Ett tag funderade jag på om det jag obestridligen sett kunde ha varit en så kallad supernova, det vill säga en stjärna som hastigt flammar upp för att därefter explodera och sedan bildar en neutronstjärna eller ett ”svart hål”. Efter att ha läst på om supernovor inser jag att det sannolikt inte kan ha varit vad jag såg. Dock skall en supernova vara på gång under första delen på innevarande år: http://www.iflscience.com/space/astronomers-know-star-will-go-supernova-2016

Vad det än var jag såg, så var det en minnesvärd upplevelse vår Himmelske förälder ville bjuda mig på denna afton. Personligen ser jag bevis för Guds existens i den majestätiska stjärnhimlen men också i myrstacken eller spindelväven; ja, i all den strikta lagbundenhet som råder överallt i skapelsen där ingenting sker slumpvis. Om att se Gud i universum och naturen har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/08/bevisat-gud-finns/

 Olof Palme hyllades efter mordet för 30 år sedan med ett sovjetiskt frimärke.

Eljest kretsar mycket i ögonblicket kring mordet på Olof Palme – detta skrivs på dagen för 30-årsminnet av illdådet – samt Melodifestivalen (”Mellon”), vars senaste upplaga i en till synes ändlös rad av alltmer degenererade spektakel hölls i går. Jag måste tillstå att jag i stort förlorat intresset för båda. Det vettigaste som skrivits om Palmemordfallet på sistone är detta DN-inlägg av förre statssekreteraren Ulf Dahlsten (S):http://www.dn.se/debatt/den-obekvama-sanningen-om-mordet-pa-olof-palme/

Den ”obekväma sanning” Dahlsten ger uttryck för är det enligt min mening uppenbara, att det var Christer Pettersson som mördade Palme. Det är en uppfattning som delas av Palmes familj med hustrun Lisbet, som såg mördaren på en meters håll, i spetsen liksom av alla polisutredare med någon insyn i fallet. Pettersson fälldes sedan i tingsrätten och erkände efteråt mordet vid flera tillfällen. Sedan friades han otroligt nog i hovrätten, men det innebär naturligtvis inte att han med nödvändighet är oskyldig.

Senaste gången jag hade något som helst utbyte av Melodifestivalen var 2012, då det trots allt fanns färgstarka deltagare som Björn Ranelid, Thorsten Flinck och Doreen som ju också vann Eurovisionsschlagern till slut.

I övrigt flyter väl det mesta på som vanligt med kommunala möten av olika slag, artikel- och bloggskrivande, en och annan intervju, musiklyssnande och litet funderande över när jag skall hålla min årliga Irlands-middag (om jag nu skall ha den i år, men det lutar nog åt det). Det är om någon månad hundraårsjubileum för det episka Påskuppproret , och någon månad därefter reser jag till Dublin och Belfast för att i någon mån uppleva historiens ordspråksmässiga vingslag.

 Asylkrisen.

På tal om intervjuer. SD Södertälje har uppmärksammats en hel del internationellt, och nu senast publicerades på en amerikansk sajt en analys av asylläget i Sverige och allmänhet och Södertälje i synnerhet där denna bloggare samt riksdagsmännen David Lång och Kent Ekeroth kommer till tals:https://philosproject.org/asylum-crisis-sparks-soul-searching-in-stockholm/

I morgon skall vår gruppledare Beata Kuniewicz och jag sammanträffa med en reporter från den SD närstående nätsajten Samtiden här i Kringelstan för ett förhoppningsvis givande samtal i samtiden (!). Därefter är det dags för kommunfullmäktige att sammanträda, bland annat för att ta ställning till min motion om att uppmärksamma Internationella mansdagen i kommunen.

Bland de av mina blogginlägg vilka, som det brukar heta, ”trendat” den gångna veckan märks slutligen denna dikt som jag kallat ”Vårvinter” som fått många fler besök än mina anspråkslösa dikter vanligen får: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/02/23/varvinter/

 

Israel i Eurovisionsschlagern

Moran Mazor med Israels schlagervinnande låt 2013.

http://www.pierresschlager.com/2013/03/moran-mazor-vann-i-israel.html

Israel kommer i semifinalen i Eurovision Song Contest i Malmö att representeras av Moran Mazor med sången ”Rak Bishvilo” (Only for Him). Den kan avnjutas via länken överst.

Personligen måste jag erkänna att jag är måttligt förtjust i denna mollstämda ballad som jag inte alls tycker lever upp till några av de förstklassiga bidrag Israel tidigare levererat. Mazors klädsel lämnar också en hel del övrigt att önska. Hennes dress ser närmast ut som ett mellanting mellan simdräkt och sjöjungfruutstyrsel. Dessutom ser brösten på flickstackarn ut att vara på väg att ramla ur.

Det skulle förvåna mig mycket om låten går vidare till final. Som obotlig Israel-supporter kommer jag dock troligen ändå att hålla tummarna för det israeliska bidraget. Man kan bara hoppas att Moran Mazor klarar sig oskadd från Malmö där de antisemitiska och Israel-fientliga stämningarna florerar i oroväckande grad.

Israel har deltagit i Eurovisíon Song Contest sedan 1973. Deltagandet är en följd av att Israel Broadcasting Authority (IBA) är medlem i European Broadcasting Union (EBU) som ansvarar för tävlingen. Landet har vunnit Eurovisionsschlagern tre gånger:

1978: Izhar Cohen & The Alphabeta: ”A-Ba-Ni-Bi”:

http://www.youtube.com/watch?v=nr0nAQ4iW0A

1979: Gali Atari & Milk and Honey: ”Hallelujah”:

http://www.youtube.com/watch?v=sAt2XSmSfjU

1998: Dana International: ”Diva”:

http://www.youtube.com/watch?v=Fv83u7-mNWQ

Min personliga favorit är dock ”Hoppa Hulle” (Lazy Bums) med duon Dattner and Kushnir som kom femma 1987:

http://www.youtube.com/watch?v=0TCA-LGlVYA

Israel arrangerade som vinnarland Eurovision Song Contest 1979 och 1999. 1980 vägrade man hålla evenemanget en andra gång i följd. Den anti-israeliska vänstern manade föga oväntat till bojkott av tävlingen 1979.

Det kan slutligen nämnas att det land som Israel givit näst flest röster genom åren är Sverige (122 poäng). Storbritannien har fått 147 poäng av israelerna.

Vi får väl se hur det går för årets israeliska bidrag. Jag kan ju ha fel.  Hur otroligt det än kan låta.