Posted tagged ‘Expressen’

Ryssland utgör ett konstant hot mot freden och säkerheten

21 januari, 2020

”Det säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa har försämrats över tid. Oförutsägbarheten har också ökat. Vi kan inte utesluta ett väpnat angrepp eller användandet av militära maktmedel mot Sverige.” https://www.svt.se/nyheter/forsvarsministern-om-framtidens-forsvar

Så uttryckte sig försvarsminister Peter Hultqvist (S) vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen härförleden. Samtidigt tog han upp Rysslands omfattande kärnvapenövning i bland annat Östersjön i oktober 2019 som ”en kraftfull säkerhetspolitisk signal” från rysk sida och framhöll behovet av en ökad svensk militär numerär. http://jagarchefen.blogspot.com/2019/11/grom-2019.html

Rysk interkontinental robot ICBM Topol-M3 visas upp.

Att Ryssland utgör ett konstant hot mot freden och säkerheten i vårt närområde borde inte komma som någon överraskning för någon. Provokationerna och kränkningarna av våra gränser till sjöss och i luften har varit legio – bland annat har ryssarna övat kärnvapenattacker mot svenska mål – och interfolierats av mer eller mindre hotfulla uttalanden från Vladimir Putin och andra ryska ledare. Det gamla Kalla kriget har följts av ett nytt som tog sin början 2000, då Putin först framträdde som stark man i Moskva. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Hot, desinformation och vilseledning av olika slag har varit delkomponenter i en företeelse kallad maskirovka som Moskva odlat ända sedan kommunisterna tog över makten i det forna Tsarryssland. Syftet är att skapa osäkerhet och förvirring i motståndarlägret, vilket i Ryssland fall är samma sak som resten av världen. https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_military_deception

Journalisten och säkerhetsanalytikern Patrik Oksanen är en av dem som mest träffsäkert har beskrivit den ryska strategin. I en kulturartikel i Expressen med rubriken ”Putin verkar vinna informationskriget” den 9 januari 2020 framhåller så Oksanen: ”Vi är inne på sjunde året av öppet informationskrig där Ryssland skickligt exponerar missnöje och motsättningar i våra samhällen. Det är ett krig om våra sinnen som innebär att vi får svårare att agera mot Rysslands ambitioner att rita om både gränser och säkerhetsordning i Europa.”

Oksanen menar att ryssarna varit effektivare i sitt informationskrig – desinformationskrig är nog emellertid en mer passande term i sammanhanget – än vad vi tidigare trott:

Den gamla vänstern har ersatts av den nya högern i rollen som Moskvas mest nyttiga idioter. Både höger och vänster odlas tillsammans med alla grupperingar som är missnöjda med den liberala demokratin. https://www.expressen.se/kultur/ide/nya-uppgifter-putin-verkar-vinna-informationskriget/

Patrik Oksanen: ”Den gamla vänstern har ersatts av den nya högern som Moskvas mest nyttiga idioter.”

Få torde förneka att de största sympatierna för Putins ryska maffiastat i dag återfinns hos exempelvis högerpopulister av skilda slag, fascistoida formeringar, identitärer och extremnationalister. Företrädare för dessa brukar påstå att det inte finns någon anledning att se Ryssland som fiende eller hot, emedan det största hotet utgörs av muslimer och jihadister. Att det skulle kunna finnas flera hot samtidigt mot våra sköra västerländska demokratier tycks aldrig ha föresvävat dessa Rysslands-vänner.

Flera indicier talar för att Ryssland i dag inte ses som det betydande hot landet upplevdes vara för några år sedan. Oksanen anför som ett exempel attityderna gentemot Ryssland efter annekteringen av den ukrainska Krim-halvön 2014. Av 1000 svenskar svarade då 53 procent  i en Novus-undersökning ”ja” på frågan om de var rädda för Ryssland som stormakt medan 37 procent svarade ”nej”. När 1100 i slutet av 2019 fick samma fråga av Novus blev resultatet i stort sett det omvända: 38 procent svarade ”ja”, 38 procent ”nej”.

Som exempel på en ovanligt tydlig desinformatör i Putins tjänst nämner Oksanen den så kallade Egor Putilov, numera verksam på nättidningen Samhällsnytt. ”Putilov” – han har genom åren rört sig med fler pseudonymer än han sannolikt själv kan hålla reda på – var för några år sedan anställd av Sverigedemokraterna och arbetade på partiets riksdagskansli. Sedan han ertappats med att skriva debattartiklar under påhittat namn och dessutom påkoms med skumma fastighetsaffärer med rysk anknytning blev han avpolletterad av SD. https://sv.wikipedia.org/wiki/Egor_Putilov

Patrik Oksanens inlägg i Expressen fick ”Putilov” att ta heder och ära av Oksanen i en obalanserad artikel i Samhällsnytt. Bland annat hävdar Putin-trollet ”Putilov” att ”Oksanen vill att Ryssland ska gå i krig mot Sverige” i syfte att få sina egna fördomar mot Ryssland och ryssar bekräftade. Enligt ”Putilov” – som själv nekas ackreditering till riksdagen på SÄPOs rekommendation – är Oksanen en säkerhetsrisk.

Landsortsskribent som har blivit ett hot mot rikets säkerhet

Ser vi till det globala perspektivet är det illavarslande att Rysslands samarbete med Iran och Kina har intensifierats. På det tyder militärövningen i Omanbukten och norra Indiska oceanen den 25-27 december 2019, då de tre skurkstaternas marina styrkor för första gången övade tillsammans. Omanbukten ligger i anslutning till de viktiga farlederna från Persiska viken där en stor del av världens olja transporteras. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/iran-genomfor-forsta-militara-marinovningen-med-kina-och-ryssland

Michail Misjustin tillträder som ny rysk premiärminister.

Det bör i sammanhanget nämnas att Rysslands regering på Putins initiativ har avgått i syfte att bereda väg för de ändringar i grundlagen Putin vill få till stånd i syfte att säkra det putinska systemets överlevnad. Ny premiärminister blir den tidigare för en bred allmänhet okände tjänstemannen Michail Misjustin, fram till nu chef för det federala skatteorganet. Den hittillsvarande premiärministern (och tidigare presidenten) Dmitrij Medvedev blir biträdande chef för det viktiga säkerhetsrådet. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/rysslands-regering-avgar

Hur denna bloggare ser på Ryssland och dess förhållande till omvärlden är minst av allt någon hemlighet. Min bedömning sammanfaller i stort med skrivningen i det utrikespolitiska avsnittet i Sverigedemokraternas plattform inför valet till Europaparlamentet 2019. Under rubriceringen ”Krafttag mot Ryssland” heter det här:

Sverigedemokraterna ser mycket oroväckande /sic!/ på den auktoritära, icke-demokratiska och aggressiva regimen i Ryssland, där de tydligaste exemplen utgörs av en flagrant avsaknad av respekt för andra staters territoriella integritet med regelrätta invasioner av delar av Georgien och Ukraina. Givet detta bör befintliga ekonomiska sanktioner, liksom riktade sanktioner mot delar av statsledningen, kvarstå och möjligen skärpas. Sverigedemokraterna ser också ett behov av en plan för att åtgärda det strategiska hot som uppstår om medlemsstater är alltför beroende av rysk energi.

 

 

Tage Danielsson: humanistiskt helgon eller naiv vänsterflummare?

8 januari, 2020

Nationalmonumentet Tage Danielsson – humanistiskt helgon eller naiv vänsterflummare?

Får man ge sig på nationalmonument? Frågan är enbart retorisk, ty svaret är givet – i ett demokratiskt samhälle får man ge sig på alla så länge man inte bryter mot några lagar. Jag tänkte därför utifrån SVTs nu aktuella hyllningsprogram om duon Hasse & Tage (Hasse Alfredson och Tage Danielsson) säga några tämligen beska sanningar om Danielsson, som tillsammans med Alfredson blivit något av just ett svenskt nationalmonument. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tage_Danielsson

Min avsikt är dock inte att ta all heder och ära av Tage Danielsson. Man kommer inte ifrån att han var en verbalt och kreativt synnerligen rikt begåvad person som under flera decennier, ofta jämte parhästen Hasse (Hans när han ville framstå som litet mer seriös), roade och kanske ibland även oroade det svenska folket genom en lång räcka produktioner av olika slag.

Tage Danielsson föddes i Linköping 1928 och avled i malignt melanom (hudcancer) på Lidingö 1985. Han skrevs 1949 in vid Uppsala universitet där han kom att ägna sig en hel del åt studentspex inom ramen för Östgöta nation. Efter studieåren fick han anställning vid Sveriges radio (SR) och svarade 1954 för första avsnittet i sin debutproduktion, ett slags kåseriprogram som hette Andersson i nedan. 1959 blev han radions underhållningschef och var som sådan med om att sjösätta det långlivade projektet Sommar.

Det var under sin radiotid som Danielsson lärde känna sin parhäst Hasse Alfredson (1931-2017). Duon kom som Hasse & Tage att dominera svensk underhållningsindustri under 1960- och 1970-talen. Deras produktionsbolag AB Svenska Ord svarade för revyer som Gula Hund (1964) och Svea Hund (1976) samt filmer som Att angöra en brygga (1965) och Picassos äventyr (1978). Tage Danielsson hade även ett finger med i spelet i filmerna Mannen som slutade röka (1977) och Ronja rövardotter (1984).

Tage Danielsson var länge vad som kan betecknas som en klassisk socialdemokrat. 1968 skrev han till S-partiets valkampanj 1968 boken En soffliggares dagbok, som går ut på att författarjaget granskar vilka partier som finns att välja mellan men som till slut fastnar för sossarna på grund av att dessa, till skillnad från borgerligheten, är för jämlikhet. Inga konstigheter där.

Tage Danielsson och Hasse Alfredson i 88-öresrevyn.

Danielsson skulle emellertid med tiden bli alltmer kritisk till sosseriet sedan Olof Palme efterträtt Tage Erlander som partiledare och statsminister. I boken Tankar från roten (1974 ) går han tillrätta med S för att partiet enligt hans mening förlorat sin vilja till ekonomisk jämlikhet. Missnöjet eskalerade sedan för att 1984 explodera i en lång debattinlaga i Expressen med rubriken Mordet på solidariteten, där debattören anklagar socialdemokratin för att ha blivit alltför borgerlig och frångått sitt ursprungliga jämlikhetsideal.

Med tiden kom Tage Danielsson att dras närmare ”till den socialism som syndikalisterna förespråkar, med ett minimum med maktkoncentration och med bibehållna fri- och rättigheter”. Ett uttryck för denna omorientering var att Danielsson från och med mitten på 1970-talet blev en regelbunden medarbetare i den syndikalistiska tidningen Arbetaren. https://www.arbetaren.se/2012/10/05/tage-danielsson-och-samtiden/

Att Tage Danielsson blev alltmer desillusionerad över socialdemokratins utveckling framgår tydligt i sången ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” som framförs av Monica Zetterlund i revyn Svea Hund 1976 med textraderna:

Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj – alla tåg som går mot lyckans land på första maj, svara på en fråga från en vän som tappat tron, när är dom framme vid sin slutstation? Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar men svek oss alla och valde makten? De är kvar. https://genius.com/Monica-zetterlund-var-blev-ni-av-ljuva-drommar-lyrics

Tillbudet i reaktor 2 vid kärnkraftverket på Three Mile Island i närheten av Harrisburg i Pennsylvania den 28 mars 1979 fick Tage Danielsson att engagera sig hårt mot kärnkraften. I likhet med många andra i Sverige och utomlands drabbades Danielsson av nukleär panik, detta trots att utsläppet vid reaktorn i fråga var tämligen försumbart och att den strålning som en människa som vistades hela tiden vid reaktorn vid tiden för olyckan motsvarade strålningen vid en vanlig röntgenundersökning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Harrisburgolyckan

Kärnkraftverket på Three Mile Island utanför Harrisburg.

Danielssons engagemang gav upphov till monologen ”Om sannolikhet” vilken framfördes i minirevyn Under dubbelgöken hösten 1979. Jag har alltid tyckt att detta varit ett svamligt och pekoralistiskt bottennapp i Tage Danielssons produktion, men jag överlåter åt mina läsare att göra en egen bedömning via denna länk: https://www.youtube.com/watch?v=-RpUlDtANyg

Föga sensationellt kom Danielsson att engagera sig för Linje 3 i folkomröstningen om kärnkraftens framtid i Sverige 1980. Upphetsningen kring olyckan på Three Mile Island ett år tidigare gjorde att samtliga tre valalternativ – Linje 1, 2 och 3 – förutsatte en avveckling av kärnkraften. Linje 3 innebar den snabbaste varianten med nedläggning av kärnkraften inom tio år. Mellanalternativet, linje 2, segrade med 39,1 procent av rösterna. Valdeltagandet uppmättes till 75,6 procent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften_i_Sverige_1980

Den produktion som Tage Danielsson för en bred allmänhet i dag troligen mest är känd för är den animerade filmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, vilken visas av SVT varje julafton sedan 1975. Handlingen bygger på en berättelse ingående i Danielssons bok Sagor för barn över 18 år och för det tecknade innehållet svarar Per Åhlin.

Vi får i filmen följa den 14-årige Karl-Bertil Jonsson, som via sitt feriearbete på posten lägger beslag på julklappar till rika personer och delar ut dessa i slumkvarteren. Unge Karl-Bertil framstår slutligen som en hjälte av Robin Hood-snitt. En riktigt sliskig socialistisk propagandahistoria, om ni frågar mig. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Minst lika sliskig fast i ett helt annat format är enligt min uppfattning långfilmen Äppelkriget från 1971 med Tage Danielsson som regissör och med Gösta Ekman, Per Grundén, Monica Zetterlund och Hasse Alfredson i bärande roller. Handlingen går ut på att en snöd schweizisk kapitalist vill exploatera det idylliska Änglamark (med skånska Österlen som förlaga) och göra det till en gigantisk nöjespark kallad Deutschneyland med uppbackning av riksdagsmän, kommunalpolitiker och lokala näringsidkare. Den genomgoda äppelodlarfamiljen Lindberg lyckas dock omintetgöra de ondskefulla planerna. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ppelkriget

Något av det mest flummiga och verklighetsfrånvända Tage Danielsson har gjort sig skyldig till torde vara filmen Släpp fångarne loss, det är vår!(1975) med, förutom Danielsson, Gösta Ekman, Lena Nyman, Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård i bärande roller. Filmen är ett liberalt inslag i debatten om svensk fångvård: internerna skall släppas fria och ges chansen till återanpassning i samhället. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4pp_f%C3%A5ngarne_loss_%E2%80%93_det_%C3%A4r_v%C3%A5r!

Operetten (eller den musikaliska fabeln) Animalen, som premiärvisades på Stora Teatern i Göteborg 1979 med musik av Lars Johan Werle och libretto av Tage Danielsson, illustrerar den senares närmast osannolikt naiva syn på den utrikespolitiska maktbalans som rådde under det då pågående Kalla kriget. Det storpolitiska maktspelet med främst USA och Sovjetunionen inblandade utförs i produktionen av olika djur.

Animalens grundläggande budskap formuleras av rollfiguren Gustav Lejon så: ”Människor blir klokare av kärlek.” Lösningen på de överhängande världsproblemen? Den består i att öst och väst blir bortgifta med varandra. Operetten tillägnas de kvinnliga (och socialdemokratiska) politikerna Alva Myrdal och Inga Thorsson vilka förklaras vara ”den svenska fredsviljans stämmor i världen”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Animalen

I Animalen får djur representera stormakterna USA och Sovjetunionen.

Ovanstående kritiska anmärkningar innebär alls inte att jag avfärdar allt som Tage Danielsson gjort som ren smörja. Jag har funnit stort nöje i flera av de filmer han är inblandad i, men det projekt jag uppskattar mest är ändå  Mosebacke Monarki. Det började i radion 1958 som ett slags motsvarighet till Grönköpings Veckoblad där några av de medverkande, förutom Tage Danielsson och Hasse Alfredson, var Hans ”Hatte” Furuhagen, Carl-Uno Sjöblom, Moltas Erikson och Olle Palin. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosebacke_Monarki

1968 lanserades Mosebacke Monarki – eller ”Nyheter och bullentiner från Mosebacke Monarki” – i den då enda, svart-vita TV-kanalen. Programmet sändes i åtta avsnitt på fredagar med den oförlikneliga ensemblen Helmer Bryd´s Eminent Five Quartet som stående musikaliskt inslag. Ett annat inslag var serien ”Gränsridarna” med den legendariska komediennen Julia Caesar som speakerröst. Jag minns också en valspecial som gjordes inför valet 1968 med Thord Carlsson som obetalbar turnerande politiker.

Det kanske kan verka överraskande att SÄPO faktiskt skall ha övervakat Tage Danielssons göranden och låtanden under en tid revolutionsåret 1968. Underrättelseorganisationen ville emellertid ha vetskap om vad vänsterkrafterna, vilka med allt fog bedömdes vara samhällsomstörtande, sysslade med. Tage Danielsson var visserligen inte någon kommunist men väl hans äldre bror Karl Danielsson, som var kommunistisk ombudsman. https://www.expressen.se/noje/regissorens-upptackt-tage-danielsson-overvakades-av-sapo/

Därtill kom att Danielsson då och då sågs delta i kommunistvänliga demonstrationer till förmån för Nordvietnam och Viet Cong (FNL) riktade mot USAs ambassad vid Gärdet i Stockholm. Om SÄPO inte hade haft koll på Tage Danielsson hade man helt enkelt inte gjort sitt jobb ordentligt.

När man tar del av den mediala bilden av Tage Danielsson kan man få intrycket att han har en status motsvarande ett humanistiskt helgon. En sådan beteckning är dock en självmotsägelse, då helgon per definition varken är humanistiska eller sekulära utan tvärtom har anknytning till kyrka, religion och andlighet.

Enligt min uppfattning var Tage Danielsson snarare en naiv vänsterflummare när han kom att engagera sig för något som låg utanför underhållningsvärldens domäner. Det gör honom lik så många av dagens artister vilka tenderar att reagera med ryggmärgen utifrån något de läser i tidningen eller ser på TV. Danielsson hade troligen ett djupare engagemang än många av de kändisar som i dag undertecknar upprop för ”klimatet” eller mot Sverigedemokraterna, men naiviteten är densamma.

 

Desperat Löfven utnyttjar förintelseöverlevare i sin retorik

9 december, 2019

Stefan Löfven (S) utnyttjar förintelseöverlevare för att ge sig på Ulf Kristersson (M).

När statsminister Stefan Löfven (S) blir desperat över sitt partis kräftgång i opinionen tvekar han inte att utnyttja förintelseöverlevare i sin retorik. Så här låter det när han ger sig på M-ledaren Ulf Kristersson: ”Att se förintelseöverlevande i ögonen  och lova något sådant och sedan fullständigt strunta i sitt löfte är så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord.. Historiens dom kommer att bli hård.https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-till-kristersson-efter-sd-motet-bottenlost-omoraliskt

Bakgrunden till Löfvens påhopp mot Kristersson är att den senare i ett möte med förintelseöverlevaren Hédi Fried inför valet 2018 skall ha lovat att inte ha samröre med Sverigedemokraterna. Det är Ulf Kristerssons möte med SD-ledaren Jimmie Åkesson på sitt tjänsterum nyligen som S-ledaren åsyftar med sin moralpanik.

Hédi Fried och andra överlevande från den bottenlöst ondskefulla nationalsocialistiska judeutrotningen i samband med Andra världskriget är värda vår respekt och bör lyssnas till. Det innebär inte att deras tolkning av dagens politiska situation är ofelbar. Fried tillhör dem som fastnat i klichén att framgångar för nationalistiska partier i vår tid nära nog med automatik innebär att vi snart har stöveltramp, heilrop och koncentrationsläger här.

Jag kan förstå att en del kan dra denna slutsats, men det gör den på intet sätt ett dugg sannare. Det är enligt min mening en till svagsinthet gränsande och orimlig simplifiering av debatten, vilket Stefan Löfven borde vara medveten om. Särskilt som han tillhör det svenska parti som under sin föga ärorika historia samverkade intimt med det tyska nazistpartiet NSDAP och exempelvis uppmanade tyskarna att stämpla ett stort ”J” i judiska pass i syfte att underlätta identifiering vid Sveriges gränser. https://www.s-sanningen.com/judepassen?fbclid=IwAR1Wmlnr_3X-S4ve2Jxmwo3p2S6ASq4mhJSrPE3H_vJkU0QviR-YzPt5HNQ

Det måste även framhållas att Socialdemokraterna under en lång följd av år hållit mörka politiska krafter i Mellanöstern under armarna dels politiskt, dels finansiellt genom att pumpa in miljarder svenska skattekronor i kassakistorna hos PLO/Fatah, vilka inget hellre vill än att utplåna den judiska staten. Bidrag vilka bland annat frigjort pengar för att avlöna dömda terrorister och mördare.

Löfven är bara den senaste i raden att exploatera Förintelsens offer i sin strävan efter att göra en eller annan politisk poäng. Ett annat exempel där Förintelsen trivialiseras är då dåvarande MP-språkröret Åsa Romson 2015 jämförde migranternas umbäranden på Medelhavet med den nationalsocialistiska dödsfabriken i Auschwitz. https://www.aftonbladet.se/story/romson-jamfor-medelhavet-med-auschwitz

Dan Korn är starkt kritisk till utnyttjandet av överlevande från Förintelsen i den dagspolitiska propagandan.

Författaren, folklivsforskaren och rabbinen Dan Korn skrev i Expressen den 29 september 2018 en mycket illustrativ kulturartikel om det olämpliga i att använda överlevande från Förintelsen som slagträn i den dagspolitiska debatten. Korn konstaterar inledningsvis: ”Ju längre avståndet blir i tid och miljö till Förintelsen, desto mer framstår händelserna i ett sorts (sic!) mytologiskt skimmer.” https://www.expressen.se/kultur/osmakligt-nar-forintelsen-blir-slagtra-i-debatten/?fbclid=IwAR1LqRibvNYlKPh7QuyIgYavrBo_iAmD7AwVYdh_3wS4avikXSGWLKdYoo4

Korn menar att man ”med största respekt” bör lyssna till vad överlevare har att säga och förstå deras känslor. Han har emellertid följande invändningar mot det sätt på vilket överlevarna används i medier och av politiker:

Men när DN skriver en artikel om detta och publicerar den dagen före valet, en artikel som med ett ständigt upprepande av att Fried är 94 år och förintelseöverlevande bygger man upp en bild av ett helgon, då handlar det inte längre om en människas känslor, utan det handlar om hur de känslorna utnyttjas av andra, som borde vara mera skeptiska.

Det står Hédi Fried och andra överlevare som flitigt brukar användas av sådana som vill klämma åt SD, exempelvis Emerich Roth, fritt att torgföra bilden av sverigedemokrater som nazister utan uniform och Jimmie Åkesson som en Hitler i vardande. Det blir dock inte ett dyft sannare för att förintelseöverlevande fortsätter att odla gamla stelbenta synsätt och vägrar se att nationalism och nationalsocialism inte nödvändigtvis är samma sak och att skrupelfria etablissemangspolitiker och PK-media så gärna hakar på.

För den som är intresserad kan jag tillägga att jag under hela mitt vuxna liv varit en ivrig beundrare av det judiska folket och en stor Israel-vän. Elva år av den tiden så här långt har jag därtill varit sverigedemokrat, icke minst beroende på SDs emfatiskt Israel-vänliga hållning. Det hade naturligtvis varit omöjligt för mig att gå med i ett parti som jag misstänkte kunde vara nationalsocialistiskt. Jag har även besökt förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Ulf Kristersson har emfatiskt och med all rätt avvisat Löfvens vilda sluggande med orden: ”Det är omdömeslöst och ovärdigt på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.” Jodå, Ulf Kristersson – för vår nuvarande statsminister är alla debattmässiga lågvattensmärken möjliga.

 

SIFO och Inizio: SD stressar S i två mätningar

19 oktober, 2019

Aftonbladet/Inizios oktobermätning 2019 ger SD 22,6 procent.

Sverigedemokraterna når i SvD/GP/SIFOs oktoberundersökning  sin högsta nivå någonsin hos detta mätinstitut, som av tradition brukar anses vara ett av de mest seriösa. Undersökningen, som omfattade 7742 personer vilka intervjuades under tiden 7-17 oktober 2019, gav SD 22,7 procent. Det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik blir därmed näst största parti efter Socialdemokraterna, som noteras för 24,9 procent.

Att SIFO-siffran inte är någon tillfällighet visas av en mätning som genomfördes av Aftonbladet/Inizio 8-14 oktober, där Sverigedemokraterna får 22,6 procent mot 24,7 för Socialdemokraterna

Sifo: Ny nivå för SD

SIFOs opinionschef Toivo Sjörén citeras i Expressen på följande sätt: ”Det har varit en överraskande ökning på kort tid. Det är inte ofta vi ser det. Siffran är unik, eftersom det är högsta värdet för SD. Något som kommer att påverka den svenska politiska agendan.” Eftersom SDs notering är den enda statistiskt säkerställda kan det i praktiken mycket väl vara så att S och SD är ungefär lika stora.

SD har sedan SIFO-mätningen för två månader sedan ökat med 4,5 procentenheter: via 18,2 i augusti och 20,2 i september till 22,7 procent i oktober. ”Det är naturligtvis en enorm stress för Socialdemokraterna att Sverigedemokraterna ligger så nära att ta över positionen som Sveriges största parti”, menar statsvetaren Jenny Madestam enligt Expressen den 18 oktober. https://www.expressen.se/nyheter/jenny-madestam-det-ar-en-enorm-stress-for-s/?fbclid=IwAR22HL0KQFlcEnqRsmPXHsbEUYyHPhVF_Vv9-rUciv3uJrUEHNkt_YAy_Gk

Moderaterna på tredje plats får nöja sig med 17,7 procent, en minskning med 1,2 procentenheter sedan SIFOs septembermätning. Härnäst kommer Vänsterpartiet på 9,2, Centerpartiet på 8,4, Kristdemokraterna på 6,7, Miljöpartiet på 5,0 och Liberalerna på 3,9 procent. SD har fått röster från M och KD men även från S.

Tecknaren Jeanders syn på Sverigedemokraternas tillväxt.

Resultat SIFO oktober 2019 (föregående mätning inom parentes):

Socialdemokraterna 24,9 (25,8)
Sverigedemokraterna 22,7 (20,2)
Moderaterna 17,7 (18,9)
Vänsterpartiet 9,3 (8,5)
Centerpartiet 8,4 (8,6)
Kristdemokraterna 6,7 (7,3)
Miljöpartiet 5,0 (5,1)
Liberalerna 3,9 (4,2)

Också i Aftonbladet/Inizios mätning för oktober får Sverigedemokraterna sin hittills högsta siffra och når nu 22,6 procent, alltså nästan på pricken likadant som hos SIFO. Det räcker till en andraplats efter Socialdemokrerna med 24,7 procent. Tredje störst blir här Moderaterna med 19,3 procent. Sedan kommer Centerpartiet på 10,1, Vänsterpartiet på 8,0, Kristdemokraterna på 6,5, Miljöpartiet på 4,2, Liberalerna på 3,2 och övrigapartier  på 1,5 procent.

Karin Nelsson, analyschef på Inizio, säger enligt Aftonbladet: ”De /SD/ fångar upp en viss typ av väljare som är missnöjda med hur politiken fungerar i dag och hur de mer etablerade partierna behandlar samhällsutmaningarna.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/dOz0yX/m-har-forlorat-andraplatsen–sd-rekordstora

Det är ingen vågad gissning att SD gynnas av att hjärtefrågor av typ migration samt lag och ordning nu, och sedan lång tid tillbaka, befinner sig i fokus i mediarapporteringen, i debatterna och i samtalen kring fikaborden landet runt. Skandalerna duggar tätt när det gäller regeringens invandringspolitik samtidigt som skjutningar, mord och sprängningar har blivit vardagsmat.

Ytterligare en faktor som gynnar SD är det faktum att en stor del av allmänheten kan konstatera, att Stefan Löfvens och andras beskrivning av partiet som ”nazistiskt” och ”rasistiskt” rimmar väldigt illa eller inte alls med verkligheten sådan den ter sig anno 2019. Hur det var när SD bildades för 31 år sedan är det få som bryr sig om. Och varför skulle de det? En hastig blick på Sveriges partipolitiska historia visar ju att övriga partier med S i spetsen faktiskt har fler skelett i garderoben än SD.

Inom etablissemanget är det många som ser på SDs avancemang i opinionen med stor olust. En av dessa är Aftonbladets notoriske ledarskribent Anders Lindberg. Han hävdar den 16 oktober att SD ”lever på myten att de alltid växer” samtidigt som han menar att vad han kallar ”högerpopulismen” med dess ”starka män” och ”nationalism” är på väg tillbaka runt om i världen. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/GG8284/sd-lever-pa-myten-att-de-alltid-vaxer

SD – här i form av medlemmar i SD  Södertälje – har ökat i varje riksdagsval sedan 1988. Foto: Leif Gröndahl.

Sverigedemokraternas kontinuerliga tillväxt i opinionen är dock ingen ”myt”, som Lindberg påstår. Den är högst verklig då partiet de facto ökat i varje riksdagsval sedan starten 1988. Det är bara att studera statistiken. I valet i september 2018 fick SD 17,6 procent av rösterna, vilket visserligen var lägre än vad partiet självt hade hoppats på men ändå närmare 5 procentenheter bättre än 2014.

Lindbergs förmodanden är med största sannolikhet mer en fråga om att besvärja de sverigedemokratiska framgångarna genom luddiga påståenden än resultaten av en lidelsefri analys av det politiska läget i Sverige och Europa.

Alltfler börjar tröttna och tvivla på gretaismens domedagsbudskap

3 oktober, 2019

Allt fler börjar tvivla på Greta Thunbergs domedagsbudskap om klimatet.

Jag undrade i ett blogginlägg i våras om Greta Thunbergs smekmånad med politiker, media och allmänhet kanske var på väg att ta slut. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/04/12/ar-klimat-gretas-smekmanad-pa-vag-att-ta-slut/

I inlägget anknöt jag till Thunbergs planerade tal inför Europaparlamentet (EP). Efter att ursprungligen ha tänkt sig tala inför hela det sittande parlamentet i plenum fick hon nöja sig med ett framträdande inför miljöutskottet. Jag hänvisade till Tom Vandenriessche från det belgiska nationalistpartiet Vlaams Belang, representerande partigruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF), vilken citerades så: ”Vi har fler än 700 EU-parlamentariker som ska debattera politik, så vi behöver inte en klimat-Messias, även om hon är 16 år.”

Det ser ut som om jag är på väg att bli sannspådd. Klimat-Greta har säkerligen alltjämt ett utbrett stöd på sina håll, men allt fler synes nu börja tvivla på domedagsbudskapet om den globala uppvärmningen. Detta framgår av en sammanfattning av Mats Larsson i Expressen den 2 oktober som har rubriken: ”Flera världsledare börjar tröttna på Greta.” https://www.expressen.se/kronikorer/mats-larsson/flera-varldsledare-borjar-trottna-pa-greta/

Larsson: ”Flera politiker som tidigare hyllat henne gillade inte delar av hennes tal i FN.” Mats Larsson exemplifierar med Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel och nämner även att presidenterna Vladimir Putin i Ryssland och Donald Trump i USA givit uttryck för skepsis gentemot den svenska klimatalarmisten.

Putin kallade vid en konferens i Ryssland Greta Thunberg för en ”illa informerad tonåring” som manipuleras för att ställa orealistiska krav på politikerna. Han fortsatte med en uppmaning till klimat-Greta: ”Gå och tala om för utvecklingsländer varför de ska fortsätta leva i fattigdom och inte bli som Sverige.” https://mitti.se/nyheter/putin-manipulerad-tonaring/?omrade=kungsholmen&view=app

USAs president Donald Trump valde ett mer ironiskt tilltal, när han efter Greta Thunbergs våldsamt teatraliska propagandaföreställning i FNs generalförsamling twittrade: ”Hon verkar vara en ung lycklig flicka som ser fram emot en ljus och underbar framtid. Så trevligt att se.” https://www.svt.se/nyheter/utrikes/trump-efter-greta-thunbergs-tal-hon-verkar-lycklig

Trump dök själv upp i FN efter Thunbergs tal – där svenskan talade om lidande folk, kollaps av ekosystem och massutrotning och avrundade med att retoriskt fråga världens ledare ”Hur vågar ni?” – och stal delvis uppmärksamheten från Thunberg, något som inte alls tilltalade 16-åringen.

Greta Thunberg såg inte speciellt glad ut när Donald Trump uppenbarade sig i FN efter hennes teatraliska domedagspredikan.

Den franske presidenten Emmanuel Macron utlät sig först positivt om Thunbergs FN-tal men backade sedan hon och 15 andra tonåringar anmält Frankrike och ytterligare fyra länder – Tyskland, Brasilien, Argentina och Turkiet – för FNs barnrättskommitté därför att dessa påstods ”förneka klimatvetenskap” (läs: sådan vetenskap som inte passar klimat-Greta och hennes hejaklack).

Macron citerades på följande sätt: ”Dessa mycket radikala åsikter kommer att ha som naturlig följd att de motverkar vårt samhälle.” https://www.expressen.se/nyheter/klimat/macron-attackerar-greta-hon-motverkar-vart-samhalle/

Ett exempel på forskare som inte delar FN-systemets klimatmodeller är Climate Intelligence Foundation (CLINTEL), som den 23 september ställde sig bakom ett upprop riktat till FNs generalsekreterare Antonio Guterres vilken anmanades företräda en klimatpolitik byggd på ”sund vetenskap”; detta till skillnad från den för tillfället förhärskande modellen vilken förklarades ”olämplig” av de 500 undertecknarna från 23 länder. Enligt dessa föreligger inget klimatnödläge. https://www.washingtontimes.com/news/2019/sep/29/scientists-tell-un-global-climate-summit-no-emerge/

En som tar till den verkliga storsläggan mot Greta är den världsbekante engelske motorjournalisten och programledaren Jeremy Clarkson, mest känd för TV-programmet Top Gear, vilken bland annat klämde i med följande i sin krönika i tidningen The Sun efter svenskans kritik mot vuxenvärlden:

Vi gav dig mobiltelefoner och bärbara datorer och internet. Vi skapade sociala medier som du använder varje dag. Så hur vågar du stå där och mästra oss, din bortskämda snorunge? https://samtiden.nu/2019/09/clarkson-till-greta-din-bortskamda-snorunge/

Clarkson kritiserade också Thunberg för att segla över Atlanten till USA i en kolfiberbåt som kostade 15 miljoner pund och som hade en reservdieselmotor som hon inte nämnt. ”Att banka näven i bordet förändrar ingenting”, fortsatte Clarkson, ”det kommer du att förstå när du har några fler år under bältet”.

Gretaismen har mer och mer utvecklats till att vara en fanatisk väckelserörelse, en pseudoreligiös sektbildning som i sitt domedagsrelaterade budskap ger upphov till klimatångest hos barn och vuxna.  Domedagsscenarier är troligen lika gamla som mänskligheten. I forna tider och ändå upp i 1900-talets början utbröt allmän panik när kometer – så kallade hårsvansstjärnor – uppenbarade sig på himlavalvet och förebådade allt från massvält till krig och pestilens. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/07/08/om-katastrofer-klimatnodlage-och-moberg-citat/

Numera har vi en mer avspänd attityd till kometer. Ett vakuum måste emellertid alltid fyllas så nu är det vad som kallas klimatnödläge, som utlysts i flera länder och städer, som gäller beträffande domedagsförutsägelserna. Jag vågar påstå att detta inte utgör något större framsteg för mänskligheten. Det bygger på i princip samma kombination av hysteri, okunnighet och vidskepelse som kometlarmen från anno dazumal.

 

 

Tre tvivelaktiga pristagare – när får Löfven pris som ”världens främste statsman”?

6 september, 2019

Hoppsan – så kan det gå om man lyssnar för mycket på ”tänkaren” klimat-Greta. M/S Malmö fastnade i isen vid Svalbard.

Ett sätt att bedöma tillståndet i världen kan vara att studera vilka personer som är föremål för beundran. Jag ämnar i det här inlägget visa vad jag menar genom att ge tre exempel vilka under senare tid tilldelats priser och erkännanden av skilda slag. Av en tillfällighet är samtliga av kvinnligt kön.

Låt mig börja med klimataktivisten Greta Thunberg, född 2003. Efter flera tidigare hedersomnämnanden och internationella lovord, och efter att ha nominerats till Nobels fredspris, har hon nyligen, av den brittiska tidskriften Prospects, utnämnts till en av världens mest framstående ”tänkare”.

Thunberg har placerats på plats 8 på en lista som toppas av den 41-årige kurdiske matematikern Caucher Birkar, som är född i Iran men verksam i Storbritannien som professor i Cambridge. https://nyheter24.se/nyheter/931832-greta-thunberg-listas-som-en-av-varldens-framsta-tankare

Vad är det då som motiverar Prospects att utnämna 16-åriga Greta Thunberg till en av världens främsta tänkare? Bland annat detta: ”Efter en sommar av värmeböljor och skogsbränder i hemlandet Sverige, bestämde sig Greta Thunberg för att inte gå till skolan. Om planeten inte hade någon framtid, argumenterade hon, var det ingen vits att studera.”

Om Thunbergs diagnos Aspergers syndrom, som är en form av autistisk personlighetsstörning, heter det: ”Hon säger att hennes autism är långtifrån ett hinder – utan hjälper henne att se världens problem som svartvita. Hon talar verkligen med en svidande tydlighet.”

Jag måste erkänna att jag baxnar när jag tar del av dessa argument för att denna svenska 16-åring bör anses vara en av jordklotets skarpaste tänkare – i mitt tycke är de bevis för raka motsatsen. Det är helt enkelt inte seriöst att dra långtgående slutsatser om världens framtida klimat byggt på en varm sommar ett givet år. Det är ingenting annat än barnsligt emotionellt snömos.

Dessutom är det oklart exakt hur mycket tankearbete unga fröken Thunberg ägnat sig åt. Hon är rätt duktig på att prata, men det är inga egna tankar hon ger uttryck för utan snarare en sammanställning av vad ett konglomerat av klimatalarmister sagt och skrivit i olika sammanhang. Hon hade heller aldrig givits tillfälle att uttrycka dessa tankar om hon inte hållits under armarna av inflytelserika föräldrar och PR-proffs.

Jag förnekar vidare alls inte att det finns begåvade personer som diagnostiserats med Aspbergers. Tvärtom – det finns säkert en uppsjö av dessa. Dock vill jag bestämt förneka att det skulle vara en tillgång att, som det står i Prospects motivation, att se världens många och komplicerade problem i svartvitt. Att påstå det är snarare rent vanvett.

Det skulle inte förvåna mig om passagerarna ombord på det svenska fartyget M/S Malmö ångrar sig att de satte sin lit till den stora tänkaren klimat-Greta. De körde nämligen fast i isen på norska Svalbard sedan de färdats dit i syfte att studera verkningarna av den så kallade globala uppvärmningen i form av hastigt smältande polarisar.

Inte undra på om våra vänner norrmännen var en liten smula skadeglada över de godtrogna svenskarnas öde…

Svenska klimataktivister häcklas efter att deras fartyg kört fast i polarisen

Linnéa Claeson borde nog ha hållit sig till handbollen.

Jag fortsätter med juridikstudenten och förra handbollsspelaren Linnéa Claeson, född 1992, som i slutet av 2018 av fler än 10 000 personer ur tidskriften Dagens Juridiks läsekrets framröstades som ”årets jurist”. Problemet med detta var att Linnéa Claeson ännu inte hade någon juridikexamen (hon är juridikstudent vid Stockholms universitet) och saknade därmed formellt rätt att kalla sig ”jurist”. https://www.expressen.se/nyheter/linnea-claeson-saknar-examen-blev-arets-jurist/

Orsaken till att Claeson ändå borde utses till ”årets jurist” uppges vara att hon ”kämpar mot sextrakasserier på nätet och engagerar sig för utsatta kvinnor och barn”. Chefredaktören för Dagens Juridik, Stefan Wahlberg, utlåter sig så här om utnämningen: ”Jag förstår att folk reagerar därför att juristexamen i mångas ögon är den gräns som krävs för att anses vara jurist..”

Enligt Wahlberg vore det dock alltför stelbent och formalistiskt att begränsa definitionen på vem som har rätt att kalla sig jurist till någon som tagit juridisk examen. Han menar: ”Tanken bakom priset är att det ska gå till någon som har gjort någonting inom rättspatos och juridikens värld som är värt att uppmärksamma.”

Linnéa Claeson väckte rejält med uppmärksamhet när hon i en krönika i Aftonbladet den 2 december 2017 skrev att hon ville ha ”representation på riktigt” på nyckelpositioner i Sverige. Som statsminister förordade hon exempelvis ”en svart kvinna”. Hon fortsatte: ”Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.” https://tommyhansson.wordpress.com/2017/12/03/nar-en-godhetsonanerande-posor-har-ordet/

Ja, ni fattar. Linnéa Claeson tillämpar strategin att medvetet uttrycka sig drastiskt i syfte att provocera och därmed väcka debatt. Detta kan kanske ibland vara en framkomlig väg att gå förutsatt att det ligger någon form av stringent tankeverksamhet bakom. Dessvärre kan jag inte se att så skulle vara fallet här.

Tillsättandet av centrala poster i Svea rike måste rimligen bygga på kompetens, inte på att vederbörande tillhör en viss minoritet eller annan grupp människor. En svart kvinna som statsminister kan mycket väl fungera om den personen varit ledare för ett riksdagsparti som hamnat i regeringsställning. Jag skulle inte ha något emot att se exempelvis Nyamko Sabuni på den posten.

Linnéa Claeson vill dock uppenbarligen tvinga fram en kvoterad representativitet byggd på positiv särbehandling vid tillsättandet av höga poster, och hon är säkert inte ensam om den inställningen.

Mitt tredje exempel gäller Alexandra Pascalidou, född i Bukarest i Rumänien 1970 i en grekisk familj. Hon tillerkändes för 2018 utmärkelsen Anders Carlbergs hederspris till årets påverkare. Enligt prisets statuter tillfaller priset en person som har använt sin röst i det offentliga rummet för att göra skillnad för en person eller grupp i utanförskap. Priset är uppkallat efter Fryshusets skapare, den gamle 68-revolutionären Anders Carlberg (1943-2013). http://www.mynewsdesk.com/se/fryshuset/pressreleases/alexandra-pascalidou-aer-aarets-paaverkare-2801962

Pascalidou får närmast priset för sin bok Mammorna, som bygger på intervjuer med 20 segregerade kvinnor i den så kallade förorten. Den får översvallande recensioner av exempelvis Gunilla Brodrej i Expressen.

Brodrej och säkert många andra tenderar att betrakta Alexandra Pascalidou som något slags feministisk/mångkulturalistisk messiasgeatalt. Som sådan har hon gjort sig känd som en extremt lättkränkt vänstergängare vilken under sin tid som programledare för Ring P1 skoningslöst kastade sig över uppringare som inte delade hennes synsätt, främst i frågor som hade med invandring och mångkultur att göra.

Sveriges radio tvingades be Alice Teodorescu om ursäkt för Alexandra Pascalidous beteende.

När hon får något år sedan tillfälligt hoppade av Ring P1-jobbet påstod hon att hon inte ”orkade mer” till följd av allt hat och alla trakasserier hon uppgav sig ha råkat ut för. Det var en sanning med modifikation. Det visade sig att hon sannolikt tog en paus från programledarsysslan därför att hon ville ta en längre semester.

2014 tvingades Sveriges radio (SR) be om ursäkt för Pascalidous beteende, när hon i P1-programmet ”Hur mycket rasism tål Sverige?” gick till angrepp mot den borgerliga ledarskribenten Alice Teodorescu, därför att denna som ”vit, kristen, europé” – och dessutom med ett fördelaktigt utseende – vågat ha synpunkter på hur det var att utsättas för rasism. Pascalidou själv är upplysningsvis en vit, kristen europé som kan sägas ha ett fördelaktigt utseende…https://www.expressen.se/nyheter/efter-debattattacken-nu-ber-sr-om-ursakt/

Pascalidou har vid  två tillfällen påkommits med att plagiera texter. Första gången var 2005, då det visade sig att hon i en krönika i numera avsomnade Metro plankat en krönika ur Los Angeles Times av kolumnisten Daniel Hernandez. Andra gången var när hon i en krönika, också i Metro, 2015 upptäcktes ha direktöversatt från engelskan en dikt av den turkiske poeten Aziz Nesin (1915-95) men gjort sken av att det var hon själv som skrivit den. Efter detta förnyade övertramp sparkades hon som Metro-medarbetare. https://www.expressen.se/nyheter/pascalidou-anklagas-for-plagiat–igen/

Kritik fick vidare Pascalidou 2017, då hon på uppdrag av Utrikesdepartementet (UD) gjorde fem intervjuer för UD-podden. Hon intervjuade avslutningsvis utrikesminister Margot Wallström. Kritikerna menade då att det såg illa ut att Pascalidou intervjuade chefen för en myndighet som hon själv fått betalt av.

Trots Alexandra Pascalidous kraftigt eroderade trovärdighet anlitas hon flitigt som föreläsare, programledare och presentatör. Nyligen fick hon 50 000 kronor av Polisen för att hålla ett kort tal om sina erfarenhet av att vara utsatt. Hon har tidigare bland annat fungerat som programledare för SVTs OS-sändningar från Aten 2004 och även medverkat i Melodifestivalen-sammanhang. http://nytt.gzip.org/nyheter/alexandra-pascalidou-far-50000-kronor-av-polisen-for-att-halla-kort-tal-om-sina-erfarenheter-av-att-vara-utsatt

Alexandra Pascalidou fick i Stockholm 2016 pris som ”årets europé”.

Ja, kära läsare, ni får själva bedöma om ovanstående pristagare är värda sina utmärkelser eller inte. Nu väntar vi bara på att Stefan Löfven skall utses till ”världens främste statsman”.

Ett svep över det krisande och krackelerande Sverige

30 augusti, 2019

Sverige håller på att krackelera. Två brutala kvinnomord på kort tid i Malmö respektive Stockholm, en aldrig sinande ström av skjutningar och sprängningar, en epidemisk våldtäktsstatistik, en våg av rån mot ungdomar, meningslösa misshandelsfall, sadistisk behandling av djur, en sjukvård som går på knäna, skolor som inte fungerar och icke minst en växande antisemitism. Den så kallade regeringens vettlösa massinvandringspolitik har mycket på sitt samvete.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har försäkrat den som vill höra på att de skyldiga till  mordet på Malmö-kvinnan med ett barn i famnen skulle ”jagas till världens ände”. Det kan ibland förvisso behövas tuff retorik – problemet är naturligtvis att Malmö-polisen på sin höjd har resurser att jaga gärningsmännen till Limhamn…

Det hjälpte inte att Amineh Kakabaveh är både marxist och socialist – hon dumpades ändå av Vänsterpartiet.

När detta är sagt tänkte jag övergå till att ge några mindre dramatiska exempel på det galna tillståndet i nationen från de senaste dagarna. Jag inleder med fallet Amineh Kakabaveh, den såvitt jag kan bedöma enda någorlunda vettiga riksdagsledamoten från Vänsterpartiet i modern tid. Den 48-åriga Kakabaveh är född i Iran med kurdisk bakgrund samt socialist och uttalad marxist. Det räcker dock inte för V-ledningen som nyligen deklarerade sin avsikt att utesluta henne ur partiet.

Hedersvåldmotståndare utesluts ur Vänsterpartiet

Nu lär detta inte bli nödvändigt emedan Kakabaveh själv valt att utträda ur det parti som hon representerat i riksdagen sedan 2008. Enligt partisekreteraren Aron Etzler har Amineh ”allvarligt skadat förtroendet för partiet”. Detta sagt om en partimedlem som i riksdagsvaletvalet 2018 fick flest personkryss efter partiledaren Jonas Sjöstedt. Hon har vidare på ett kraftfullt sätt bekämpat hedersförtryck, tagit ställning mot islamismen och förespråkat slöjförbud.  2016 utsågs Amineh Kakabaveh till ”Årets svensk” i tidskriften Fokus.

Jag ämnar här inte gå in i detalj på varför V valde att dumpa Kakabaveh, som varit sjukskriven i ett år till följd av vad hon upplevt grov mobbning från partiets sida. Det förefaller dock uppenbart att en så pass vettig person – bortsett då från att hon är marxist och socialist – som Kakabaveh inte har någon framtid i ett ängsligt politiskt korrekt och vänsterpopulistiskt parti som Vänsterpartiet.

Låt oss övergå till fallet Nina Lekander, en 62-årig journalist, feministisk författare och översättare som delar sitt boende mellan Öland och Berlin. Lekander är verksam som kulturskribent på halvtid i Expressen och skrev den 27 augusti en krönika i tidningens kulturavdelning, där hon presenterade några rätt underhållande förslag till hur det kunde vara lämpligt att bete sig om man ville värna miljön och klimatet. https://www.expressen.se/kultur/vadra-trosorna-i-stallet-och-kissa-pa-tomten/

Nina Lekander luktar hellre illa än duschar.

Lekander slår fast att bristen på vatten är ”oroväckande” – särskilt som hon hävdar att det går åt 60 liter för en enda dusch. Hav dock tröst: ”Men det är ju bara att sluta duscha”, skriver hon och menar att det duger bra med att tvätta sig på strategiska ställen på kroppen ehuru på ett ganska försiktigt sätt.

Det där med att tvätta kläder är heller inte något som står särskilt högt i kurs hos Nina Lekander. Hon skriver i kåserande stil: ”Att tvätta trosor och vaska håret i min postklimakteriella ålder behövs knappt heller. Kläder vädras. Kissas kan på tomten om sådan förefinns, varvid man undviker finvattenskam och får en nära-jorden-upplevelse.”

Vidare tycker Lekander att ”i vardagen må vi tåla vissa odörer och bakterier”. Resultatet blir att, förutsatt att Lekanders råd tas ad notam av alltfler, vi numera kan känna igen miljönissar och klimatalarmister inte bara genom deras utflipprade argument utan också på lukten.

Filipstad i Värmland med sina drygt 10 000 invånare i hela kommunen har hamnat i det mediala blickfånget genom sin djupa ekonomiska kris som fört den lilla kommunen till konkursens rand. Lägg därtill en deprimerande våldtäktsstatistik av det skenande slaget. Det är inte svårt att finna orsakerna till kommunens kris: Filipstad var en av de orter som tog emot flest flyktingar i förhållande till folkmängden krisåret 2015.

Nu skall Alex ”Äntligen” Schulman fixa Filipstads problem.

I dag har Filipstad högst procentuell andel socialfall i hela landet. Kommunen tvingas därför i år spara runt 30 miljoner kronor på grund av en mycket hög andel bidragsberoende inflyttare från länder som Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. Det kan förutsättas att ett övervägande del av dessa är dömda till livslångt utanförskap.

Nu skall det emellertid bli andra bullar av – Expressen-skribenten Alex Schulman har nyligen utsetts till ”ambassadör” för Filipstad. Ni vet han som utbrast ”äntligen” när katedralen Notre Dame i Paris eldhärjades. Schulman har byggt upp hela sin karriär kring oförblommerat hat gentemot respektive rasande angrepp på sin morfar Sven Stolpe och sin mamma Lisette Schulman, men nu är allt hunky dory när Alex berättar om sina påstått idylliska somrar hos morföräldrarna Sven och Karin Stolpe i Filipstad.

Alex Schulman: ”Jag pratade med en kommunpamp och jag har aldrig varit med om det förut att en kommunperson är så nedslagen. Det var en upplevelse som jag förvånades över.” Nu väntar vi bara på att Alex Schulman löser Filipstads kris genom litet glada tillrop och en rejäl portion politisk korrekthet om hur mycket Filipstad egentligen behöver alla sina bidragsberoende analfabeter utifrån. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/alex-schulman-aldrig-sett-en-kommunperson-sa-nedslagen

Greta med pappa Svante Thunberg på väg från Plymouth till New York i segelbåt.

Låt mig avsluta det här svepet över ett krisande och krackelerande Sverige genom att konstatera, att klimatalarmismens gyllene kalv och buktalardocka, unga Greta Thunberg och hennes pappa Svante med följeslagare, nyligen nått USA efter två veckor i segelbåt på Atlanten. http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/miljohyckleri-kring-greta-emma-och-meghan/

Låt mig också i sammanhanget få konstatera, att seglatsen gav upphov till avsevärt mer koldioxidutsläpp än om paret Thunberg och dess besättning hade tagit flyget. Sammanlagt mer än tio personer delaktiga i seglingsprojektet inklusive besättningen måste nämligen flyga fram och åter över Atlanten för att det hela skulle gå ihop.

Så beter sig klimataktivisternas hycklande gycklarfölje och detta till etablissemangets taktfasta applåder och hurrarop.