Högst någonsin för SD i Demoskop – bottennapp för S

Expressen/Demoskop september 2019.

Expressen/Demoskops septembermätning, genomförd 27 augusti till 3 september, ger Sverigedemokraterna det högsta mätresultatet någonsin hos nämnda institut med 21,4 procent. Det är en ökning med 1,8 procentenheter sedan förra mätningen och nästan 4 procent bättre än i valet 2018. https://www.expressen.se/nyheter/efter-dodsskjutningarna-s-valjare-gar-till-sd-som-far-rekordstod/

SD blir i den aktuella undersökningen näst största parti och skuggar Socialdemokraterna, som noteras för 24,0 procent – en minskning med i det närmaste 2 procentenheter och dryga 4 procentenheter sämre än valresultatet 28,3 procent för ett år sedan, vilket var historiens sämsta för S. Det är en fullt logisk ökning i ljuset av den senaste tidens dödsskjutningar och sprängdåd runt om i  landet, vilka många med rätta upplever som en direkt följd av en missriktad regeringspolitik.

Peter Santesson, opinionschef på Demoskop, kommenterar: ”Utvecklingen den senaste månaden talar för att pressen på Socialdemokraterna kan öka.”

Vidare har det faktum att sossarna uteslöt SD när de bjöd in till samtal om gängkriminaliteten på intet sätt gynnat sosseriet – det framstår som småsint och exkluderande och uppfyllt av sin egen självupplevda godhet med pratet om att SD inte delar S så kallade värdegrund. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zGb2R1/beskedet-s-bjuder-in-till-samtal–sd-nobbas

Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna protesterade visserligen mot uteslutningen av SD som ”respektlöst” men valde – något inkonsekvent, kan tyckas – att ställa upp på samtalen.

Även Moderaterna ökar som mätningens tredje största parti med 1,8 procentenheter och får nu 19,4 procent, vilket är nästan i paritet med valresultatet på 19,8 procent. Både Centerpartiet och Vänsterpartiet får 8,4 procent, vilket i Cs fall innebär en tillbakagång om nästan 1 procentenhet och något sämre än i valet För V är resultatet emellertid en ökning med lika mycket som C minskar och något bättre än i valet.

Åkesson och Kristersson knappar in på Löfven.

Kristdemokraterna antecknas för Demoskop-mätningens kraftigaste tillbakagång och tvingas nu nöja sig med 6,5 procent – en minskning med halvannan procentenhet. Det bör dock noteras att detta är marginellt bättre än valresultatet. I mina ögon är KDs kräftgång ett bevis på att väljarna är föga trakterade av partiets velande i immigrationsfrågan.

På sistone har KD åter svängt och vill nu på nytt ha minskad anhöriginvandring. https://www.expressen.se/nyheter/kd-svanger-om-anhoriginvandring-/?fbclid=IwAR3lR6cC-h0J7fCmJCJ5QPAHbFEG-uVewXqS983YhD_ls_BpuhoB0_Jvesc

Det gröna regeringsmedlemmen Miljöpartiet minskar något hos Demoskop och får nu 4,9 procent under det att Liberalerna kravlar sig över riksdagsspärren med sina 4,6 procent.

Den av Expressen beställda Demoskop-barometern omfattar intervjuer med 1611 personer. Ingen av de statistiska förändringarna är säkerställd.

Medvind för SD och KD i nya Demoskop

 

Väljaropinionen i maj 2019 enligt Expressen/Demoskop.

Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna ökar alla med 1,2 procentenheter i Expressen/Demoskops opinionsmätning i maj 2019. S landar således på 26,6 procent under det att SD får 19,2 och KD 11,5 procent. Därmed har S och SD brutit en nedåtgående trend. KD å sin sida går från klarhet till klarhet i de flesta mätningar. https://samtiden.nu/2019/05/demoskop-sd-okar-i-maj/

Den aktuella mätningen visar att de partier som ingick i den så kallade Januariöverenskommelsen (Jök) och därmed bildar regeringsunderlag har det fortsatt besvärligt, även om S med sina 26,6, C 9,1 och L med 3,1 procent faktiskt går framåt något. MP kan glädja sig åt att med 4,3 procent hamna ovanför riksdagsspärren men minskar med 0,2 procentenheter.

Bland de så kallade konservativa oppositionspartierna backar Moderaterna ner till 15,7 procent, en tillbakagång med nästan 1 procentenhet. Tillhopa samlar S, M och KD ihop 46,4 procent medan partierna i regeringsunderlaget noteras för 43,1 procent.

Lägger man till V bland de senare partierna blir det ett komfortabelt försprång för de rödgröna partierna i kombination med renegaterna från den borgerliga alliansen C och L. Översätter man opinionssiffrorna till mandat i riksdagen blir det 179 mot 170.

SDs Jimmie Åkesson åtnjuter det fjärde största förtroendet bland partiledarna. Här på valturné i Kiruna.

Expressen/Demoskop har även genomfört en mätning avseende förtroendet för partiledarna. Här toppar KDs Ebba Busch Thor överlägset med 45 procent. Intressant att notera är att i takt med Ebbas frammarsch så intensifieras de ohemula angreppen på hennes person. Ja, det verkar nästan som om KD och Ebba Busch Thor övertagit SDs och Jimmie Åkessons gamla roll som slagpåsar för de politiskt korrekta.

Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt kommer långt efter på 34  procent, medan SDs Jimmie Åkessons skuggar med 32 procent. Det är för Lövfens del en minskning med icke mindre än 4 procentenheter. Samma tapp blir det för M-ledaren Ulf Kristersson som nu får nöja sig med 28 procents förtroende. Härnäst kommer Annie Lööf (C) på 22 procent, Jan Björklund (L) på 17 procent och Isabella Lövin (MP) på 14 procent.

I den absoluta botten på förtroendeligan återfinns det nyvalda MP-språkröret Per Bolund med 12 procent.

Johan Forssell – tänkbar efterträdare till Ulf Kristersson som M-ledare.

Att Ulf Kristersson och hans parti  tappar förtroendemässigt kommer absolut inte som någon överraskning för denna bloggare. Karl´n har ungefär lika mycket karisma som en avslagen julmust, och det skulle förvåna mig mycket om Moderaterna inte har börjat se sig om efter en tänkbar efterträdare. Som jag ser det bör partiets rättspolitiske talesperson Johan Forsell i så fall ligga hyfsat bra till. https://www.expressen.se/nyheter/smallen-for-lofven-fortroendet-rasar/

Mätningen i stark sammanfattning: Medvind för SD och Jimmie Åkesson samt KD och Ebba Busch Thor. Uppåt för S och C. Problem för regeringsbildningen. Kris för M och Ulf Kristersson.

EP-valet: SD dubblar – L åker ur

Demoskop april 2019 inför valet till Europaparlamentet.

Expressen/Demoskops aprilmätning avseende väljarnas preferenser inför valet till Europaparlamentet (EP) den 26 maj visar dels att Sverigedemokraterna dubblar resultatet från EP-valet 2014, dels att Liberalerna tappar två tredjedelar av sitt stöd och riskerar åka ur parlamentet. https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/matning-l-aker-ut-sd-dubblar-sitt-stod/

Det Sverige-vänliga partiet ökar i mätningen med 9,6 procentenheter från 9,7 procent 2014 till 19,3 procent nu. ”Det är ju ett väldigt bra utgångsläge inför EU-valet naturligtvis”, citeras SD-ledaren Jimmie Åkesson. Onekligen är det så. Åkesson menar vidare att SDs förändrade strategi gentemot EU – från krav på svenskt uttåg till en vilja att förändra inifrån –  fått en ”oerhört bra respons”.

Jag är böjd att instämma. Det finns en vanföreställning om att det råder ett utbrett missnöje med den förändrade SD-strategin: SD skulle ha sålt sin själ för att bli rumsrent. Detta är dock just en vanföreställning. De som är missnöjda är ett relativt fåtal ultranationalister alternativt rättshaverister, av vilka några anslutit sig till lilleputtpartiet Alternativ för Sverige. De allra flesta sansade Sverige-vänner inser att den ändrade och mer konstruktiva strategin är av godo. Bättre att engagera sig i sakfrågor än att stånga pannan blodig.

SD fortsätter att skarpt kritisera Europeiska unionens överstatlighet men tar samtidigt fasta på EUs positiva drag såsom frihandel och andra former av positivt samarbete. Det tycks ha lönat sig om vi får tro den aktuella undersökningens resultat. Om denna utveckling fortsätter finns goda utsikter att SD får in sina fyra toppnamn i Europaparlamentet – Peter Lundgren, Jessica Stegrud, Charlie Weimers och Kristina Vinberg.

Det andra mest anmärkningsvärda med Demoskop-mätningen är Liberalernas fiasko. L fick i valet 2014 9,9 procent men halkar nu ner till katastrofala 3,3 procent. Vilket skulle medföra att partiet får tacka för sig i Europaparlamentet. Demoskops opinionschef Peter Santesson kommenterar: ”Siffran är särskilt uppseendeväckande eftersom EU-valen har varit Liberalernas starka gren.”

Den som följt det tidigare Folkpartiet liberalernas utveckling sedan namnbytet 2015 är dock knappast särskilt överraskad. Partiet har under den alltmer stirrige Jan Björklunds ledning blivit ett extremistparti, som på alla plan vill stärka EUs makt på bekostnad av den nationella självständigheten. Man behöver inte vara SD-sympatisör för att inse att detta inte är något som har ett brett stöd i folkdjupet.

Jimmie Åkessons SD och Ebba Busch Thors KD ökar mest en månad före EP-valet.

Det verkar nästan som om Liberalerna drivs av något slags dödslängtan. På detta tyder inte minst det faktum att L i sista momangen avlägsnade toppkandidaten Cecilia Wikström från förstaplatsen på listan till förmån för den i bredare kretsar totalt okända Karin Karlsbro. https://www.liberalerna.se/nyheter/karin-karlsbro-vald-till-toppkandidat-till-eu-valet/

Det parti som efter Sverigedemokraterna ökar mest är Kristdemokraterna: från 5,9 procent 2014 till 10,4 procent nu. Vilket givetvis är helt logiskt med tanke på KDs framgångar i övriga opinionsmätningar. Jag tillskriver KD-succén två starka, kompetenta och attraktiva kvinnor: partiledaren Ebba Busch Thor och toppkandidaten i EP-valet Sara Skyttedal.

Även Moderaterna, som inte direkt rosat marknaden i tidigare opinionsmätningar, kan glädja sig åt en ökning. Från 13,7 procent 2014 till 17,0 procent nu. Huruvida listettan, den före detta partisekreteraren Tomas Tobé, är en starkt bidragande orsak till framgången må väl vara osagt. I mina ögon ger dock Tobé ett kompetent och vettigt intryck.

Miljöpartiets 9,0 procent är visserligen mer än dubbelt så mycket som MP brukar få i de vanliga opinionsmätningarna men måste ändå ses som en besvikelse av partianhängarna, eftersom MP i senaste EP-valet noterades för hela 15,4 procent. Ändå fick toppkandidaten Alice Bah Kuhnke högsta förtroendet av alla partiernas toppnamn i en undersökning inför EP-valet nyligen. Tvåa i förtroendeligan var Moderaternas Tomas Tobé och trea Centerpartiets Fredrick Federley (de båda senare för övrigt homosexuella). https://www.expressen.se/nyheter/mps-revansch-alice-bah-kuhnke-i-topp-hos-valjarna/

Diskrepansen mellan MPs resultat i riksdagsrelaterade opinionsmätningar och denna EP-valsundersökning utgör en god illustration till att EU-valen är mer osäkra och kan ge spelrum för högst oväntade resultat. Dels är valdeltagandet betydligt mindre än i riksdagsvalen, dels är väljarna mindre partitrogna. Klassiska exempel på överraskningar är Junilistans succé med 14,4 procent 2004 (3 mandat), Piratpartiets 7,13 procent 2009 (2 mandat) samt Feministiskt initiativs 5,49 procent 2014 (1 mandat).

Glädjen var stor i Junilistan sedan partiet kommit in i EP 2004.

Samtliga åkte dock ur EP efter en mandatperiod. Nu tar jag förstås ut F!s utträde i förskott, men 1,0 procent nu och en tillbakagång med 4,49 procentenheter tyder inte precis på att partiet kommer att hanka sig kvar efter det kommande valet om precis en månad.

Största partiet i Demoskop-mätningen är Socialdemokraterna med 23,4 procent, en tillbakagång med 0,8 procentenheter sedan 2014.

 

Demoskop april 2019: Sossarna backar tredje månaden i rad – kraftigt uppåt för KD efter SD-närmandet

Stefan Löfven kan i alla fall trösta sig med att han blev väl mottagen av Vladimir Putin.

Socialdemokraterna backar tredje månaden i rad – på tre månader har partiet krympt med 4,8 procentenheter. Det visar Expressen/Demoskops väljarbarometer för april 2019. https://www.expressen.se/nyheter/efter-sd-oppnandet-kd-stora-vinnaren-i-opinionen/

Demoskops opinionschef Peter Santesson gör följande analys av den socialdemokratiska kräftgången: ”Socialdemokraterna fortsätter att betala ett opinionsmässigt pris för att ha kompromissat högerut i regeringsförhandlingarna.” Följden har bland annat blivit, att Vänsterpartiet stärkt sina positioner och nu når upp till närmare 10 procent.

Stor vinnare är däremot Kristdemokraterna, som nu noteras för 11,7 procent vilket är i paritet med partiets hittills bästa valresultat från 1998. Det är en uppgång med 1,1 procentenhet sedan Demoskops marsmätning och det bästa resultatet på 18 år i samma instituts väljarbarometrar. Uppenbarligen har KDs relativa öppenhet gentemot SD lönat sig.

Inom tokvänstern är upprördheten över KD-framgångarna stor. Således släpper Aftonbladet Kultur fram en skribent som heter Caroline Ringskog Ferrada-Noli, vilken menar att den kristdemokratiska metamorfosen beror på att partiledaren Ebba Busch Thor är så ”satans snygg”. https://nyheteridag.se/kritikstorm-nar-aftonbladet-forklarar-kd-framgangar-med-att-partiledaren-ar-sa-satans-snygg/

Miljöpartiet kan andas ut för tillfället. 4,5 procent är 0,4 procentenheter bättre än marsresultatet och 0,1 bättre än i valet den 9 september 2018. Det är ändå en tämligen ynklig utkomst med tanke på att frågor som rör miljö och klimat anses vara bland de viktigaste för många väljare. Även splittrade och krisande Liberalerna ökar något men når ändå inte upp till riksdagsspärren på 4 procent.

Ebba Busch Thors närmande till Jimmie Åkesson tycks ha lönat sig.

Sverigedemokraterna är alltjämt andra största parti med 18,0 procent men tappar 1,4 procentenheter jämfört med förra mätningen. SD ligger dock fortfarande bättre till än valresultatet på 17,5 procent. Frågan är vad partiets relativa stagnation kan tänkas bero på. SVTs Mats Knutson tror att den kan ha att göra med SDs ändrade EU-hållning från krav på utträde och folkomröstning till en vilja att påverka unionen inifrån. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-s-helomvandning-kan-bli-dyrkopt-1

Moderaterna, som med 19,8 procent i valet var klart före SD, sackar i Demoskops aprilmätning efter ytterligare och tvingas nu hålla till godo med 16,6 procent, en minskning med nästan 2 procentenheter från marsmätningen. Förra allianspartiet Centern tycks mer eller mindre opåverkat av de politiska trenderna och antecknas nu för 8,2 procent, en uppgång på 0.7 procentenheter sedan mars men något sämre än i valet.

Expressen/Demoskops väljarbarometer april 2019 (siffrorna från marsundersökningen inom parentes)

Socialdemokraterna 25,4  (25,8)
Sverigedemokraterna 18,0 (19,4)
Moderaterna 16,6 (18,4)
Kristdemokraterna 11,7 (10,6)
Vänsterpartiet 9,6 (9,3)
Centerpartiet 8,2 (7,5)
Miljöpartiet 4,5 (4,1)
Liberalerna 3,9 (3,5)

Fortsatt uppåt för KD och Ebba – men hur konservativt är KD?

Mandatfördelningen i riksdagen om Demoskop-mätningen för mars 2019 vore valresultat.

Kristdemokraterna står för den mest dramatiska ökningen i Expressen/Demoskops marsmätning. 10,6 procent är en ökning med hela 3,6 procentenheter jämfört med förra mätningen. Därmed är det av Ebba Busch Thor ledda partiet Sveriges fjärde största. Partiet närmar sig nu opinionsmässigt sitt bästa valresultat någonsin på 11,77 procent från 1998.

Det så kallade konservativa blocket – SD, M och KD – antecknas i Demoskop-mätningen för tillhopa 178 mandat i riksdagen, vilket skall jämföras med 171 mandat för de övriga fem partier, vilka utgör regeringsunderlag. https://samtiden.nu/2019/03/demoskop-konservativa-partierna-far-egen-majoritet/

Endast Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet ligger i den nu föreliggande mätningen över respektive valresultat. Alla de övriga går bakåt. SD blir med 19,4 procent – samma som i föregående mätning – landets näst största parti efter Socialdemokraternas, som med 25,8 tappar 2,1 procentenheter jämfört med Demoskops februariundersökning. Tredje störst är Moderaterna på 18,4 procent (-1,1 procentenhet).

Centerpartiet får i Demoskop-mätningen 7,5 procent (-0,1), medan Liberalerna blir enda partiet av de åtta i riksdagen som halkar under 4-procentsspärren med blott 3,0 procents väljarstöd, en tillbakagång ,med 0,3 procentenheter sedan februarimätningen. Miljöpartiet, som spurtat upp sig med 0,9 procentenheter sedan februari, landar denna gång på 4,1 procent.

Parallellt med partisympatimätningen har Demoskop även presenterat sin undersökning om partiledarnas förtroendesiffror. Mest notabelt är att Ebba Busch Thors siffror ökar med 6 procentenheter upp till 44 procent jämfört med föregående skattning. Ebba är därmed populärast bland partiledarna, närmast följd av Jonas Sjöstedt (V) på 38 procent. https://samtiden.nu/2019/03/folkets-fortroende-lofven-rasar-medan-akesson-okar/

Uppåt för Ebba Busch Thor – neråt för Stefan Löfven.

Först på tredje plats i popularitetsligan hittar vi statsminister Stefan Löfven, vars rustika charm bara räcker till ett stöd omfattande 36 procent – en minskning med 4 procentenheter. Övriga ledare som däremot spottar upp sig är Ulf Kristersson (M) 35 procent (+3), Jan Björklund (L)  20 procent (+3) samt Jimmie Åkesson (SD) 29 procent (+0,1).

Verkliga förtroendeproblem har C-ledaren Annie Lööf, vilken nu åtnjuter blott 25 procents förtroende i väljarkåren om vi får tro Demoskop. En minskning med 2 procentenheter. I det absoluta bottenträsket hittar vi föga sensationellt  MP-språkrören Gustav Fridolin på 16 procent (-1) samt isabella Lövin med 15 procent (-6).

Det förefaller som om KD icke minst attraherar konservativa väljare som föredrar en mildare variation på SD-temat och i KD ser ett slags ”SD light”. Frågan är dock hur pass konservativa KD egentligen är. I partiet finns alltfort inflytelserika företrädare för Alf Svenssons gamla snällistiska inriktning såsom partiets ekonomisk-politiske talesman Jakob Forssmed, som i princip förespråkar obegränsad invandring.

Ebba Busch Thor står visserligen för sympatiska åsikter i frågor som rör exempelvis familjevärden, våld mot kvinnor och krav på lag och ordning men vill, lika litet som sin andreman Jakob Forssmed, se KD ingå i något konservativt block vilket hon klargjort flera gånger. Det gör att läget för den så kallade konservativa oppositionen trots sifferövertag i opinionen ändå ser något bekymmersamt ut.

Här klargör KD-ledaren i en intervju med Ekot hur hon ser på ett konservativt block i riksdagen:

Ebba Busch Thor (KD): ”Vi ingår inte i något konservativt block.” pic.twitter.com/p77rixQsWx

— SR Ekot (@sr_ekot) January 18, 2019

Fotnot: Partiundersökningen genomfördes under tiden 26 februari till 5 mars och omfattar 1611 intervjuer varav 1000 per telefon.

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/

SD näst störst i första mätningen efter valet

Demoskop november 2018: SD 21,1 procent och näst störst.

Jämnt två månader efter valet blir Sverigedemokraterna landets näst största parti. Det sker i Expressen/Demoskops novembermätning, som ger SD 21,1 procent – 3,6 procentenheters ökning sedan valet den 9 september. Störst är fortfarande Socialdemokraterna på 29,2 procent, vilket är en marginell ökning, och tredje störst Moderaterna som går back 1,5 procentenheter ner till 18,3 procent. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

Sammantaget minskar de fyra allianspartierna med 4,2 procentenheter visavi valresultatet medan de rödgröna går fram med 0,5 procentenheter. Samtliga allianspartier får enligt Expressen/Demoskop minskat stöd med ett undantag – Centerpartiet ökar med blygsamma 0,2 procentenheter.

”Jag tror att ökningen i hög grad beror på att väljarna håller på att tröttna på den sandlådementalitet som de övriga partierna uppvisar”, kommenterar SD-ledaren Jimmie Åkesson den aktuella mätningen. Det är lätt att instämma i det omdömet. Det kan inte råda någon tvekan om att det är allianspartierna som demonstrerar det värsta sandlådebeteendet under det att de rödgröna hållit en jämförelsevis låg profil.

Liberalernas ledare Jan Björklund är en av dem som rumsterat om värst i sandlådan och inte kunnat bestämma sig om han gillar allianskollegerna eller de rödgröna partierna bäst. Att hans parti backar med 1,4 procentenheter och nu balanserar på riksdagsspärren är därför endast symptomatiskt. Kristdemokraterna med den betydligt mer sansade Ebba Busch Thor minskar av någon anledning med precis lika mycket som L.

Den politiska sandlådan enligt tecknaren Jan-Erik Ander.

Inte heller Moderaternas färske ledare Ulf Kristersson har rosat marknaden i förhandlingarna med talman Andreas Norlén utan har strött motsägelsefulla uttalanden omkring sig. Detta kan väl bäst förklaras med att han inte velat reta upp de kompakt SD-fientliga partierna C och L men å andra sidan måste förhålla sig till den relativt positiva attityd till SD som finns bland Kristerssons egna gräsrötter.

Sannolikt beror det Sverige-vänliga partiets uppgång på att väljare som tidigare lutat åt SD men var villiga att ge främst M och KD chansen nu vänt tillbaka till Sverigedemokraterna. Väljare som med allt fog upplever det som orättvist att övriga partier visar obefintlig respekt för de 1,1 miljoner människor som röstade på SD och gav partiet 17,5 procent i riksdagsvalet. Återigen visar det sig att försök att mobba och isolera SD slår tillbaka på mobbarna. SDs uppgång är statistiskt säkerställd.

Av de aktuella siffrorna kan utläsas att de partier som i första hand lever farligt är Liberalerna och Miljöpartiet. Ett extraval skulle mycket väl kunna resultera i att de åker ur riksdagen.

SD största partiet – skandalpartiet S framåt

Nyheter idag/Sentio augusti 2017: SD störst med 27,4 procent.

Opinionsmätningar kommer och går, men en sak består: Sverigedemokraterna (SD) prenumererar på titeln ”Sveriges största parti” hos Nyheter idag/Sentio. Augustimätningen utgör intet undantag utan ger SD 27,4 procent, vilket till på köpet är bäst någonsin hos det norska institutet. https://nyheteridag.se/nytt-sd-rekord-i-sentio-samtidigt-vander-det-uppat-for-moderaterna/

Sentio-mätningarna uppmärksammas efter vanligheten ytterligt sparsamt om än alls i mainstreammedia; snarare betraktas dessa mätningar som något katten släpat in. Orsaken härtill brukar officiellt förklaras vara Sentios ”oseriösa” mätmetod involverande en webbpanel dit deltagarna själva får anmäla sig. Den verkliga orsaken torde vara SDs traditionellt höga mätresultat.

Vad som är besvärande för Sentio-kritikerna är i sammanhanget att det var detta institut som bäst lyckades pricka in SDs valresultat på 12,9 procent 2014, låt vara att det norska institutet presterat avsevärt sämre när det gäller exempelvis Socialdemokraterna och Moderaterna. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik

27,4 procent ger SD en komfortabel tätplacering i Nyheter idag/Sentios senaste mätning, vilken genomfördes 11-14 augusti då 1000 personer varav 749 uppgav partisympatier tillfrågades. Det är 0,2 procentenheter bättre än vad partiet hade i april 2017 och kan jämföras med 26,8 procent i juliundersökningen. ”Jag tror att människor ser att samhällsutvecklingen ger Sverigedemokraterna rätt, tyvärr”, citeras SDs presschef Henrik Vinge i Nyheter idag.

M-ledaren Anna Kinberg Batra kan glädjas över viss uppgång – trots tapp med 8,2 procentenheter jämfört med valet 2014.

Näst största parti i nämnda mätning blir Socialdemokraterna med 23,5 procent medan Moderaterna blir tredje störst på 15,1 procent. M-siffran innebär en uppgång med 2,4 procentenheter jämfört med Sentios julimätning, vilket tills vidare ger den hårt kritiserade partiledaren Anna Kinberg Batra ett visst andrum. Detta trots att M ligger 8,2 procentenheter efter senaste valresultatet. I övrigt bör noteras att alla övriga allianspartier – C, L och KD – går tillbaka, liksom regeringens stödparti V. MP avancerar dock framåt med en halv procentenhet till 4,3 procent.

Även i Metro/YouGovs augustimätning avancerar SD något och får här 23,6 procent, under det att siffran hos Aftonbladet/Inizio blir 20,1 procent. Sossarna fortsatt störst. https://www.metro.se/artikel/yougov-trots-it-skandalen-s-fortsatt-st%C3%B6rsta-parti

Som alla vet, men långt ifrån alla erkänner, blir det dock sällan några braskande pressrubriker när det går bra för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik. Annat var det för några veckor sedan, då Expressen/Demoskops mätning visade att SD gått tillbaka med 3,5 procentenheter från 20,1 till 16,6 procent.

Detta förklarades med att SD-sympatisörer hade återvänt till sina tidigare partier när dessa nu uppfattades i en mer positiv dager. http://www.di.se/nyheter/valjarbarometer-sd-tappar-stort/

Något märkligt måste det nog under alla omständigheter anses vara med den rätt uppseendeväckande spännvidd som noteras för Sverigedemokraterna i skilda opinionsundersökningar – det skiljer trots allt närmare 11 procentenheter mellan Sentio och Demoskop enligt här ovan redovisade siffror.

Anders Ygeman – en av flera S-märkta klantskallar.

Ännu märkligare, i alla fall i mina ögon, är det att ett  ömkansvärt dekis- och skandalparti som Socialdemokraterna, med den sorgligaste ministerlista som skådats i modern svensk historia, kan öka  sympatimässigt trots skandalen inom Transportstyrelsen vilken tvingade bort Anders Ygeman, Anna Johansson och Gabriel Wikström från sina statsrådsposter. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6754108

Vi ser här alltså att ett parti tjänar opinionsmässigt på sin relativa skicklighet att dölja och trixa bort sina egna närmast brottsliga skumraskerier – det är egentligen inte riktigt klokt. Jag måste erkänna att jag i anledning av det senaste sympatiuppsvinget för S-partiet snuddat vid tanken på att alla presumtiva väljare bör tvingas genomgå lämplighetstest innan de tillåts delta i politiska val.

Helt obegripligt att sossarna fortsätter vara största parti

Vår så kallade statsminister drar ännu en gång – för vilken gång i ordningen? – skrönan om att invandringen inte har något att göra med ökad brottslighet, i detta fall övergrepp mot kvinnor.

Statsministern begår i en intervju med amerikanska CNBC ännu ett socialdemokratiskt försök till äreräddning av Sveriges officiella mångkulturalistiska modell genom att hävda, att sexuella övergrepp mot kvinnor inte är kopplade till invandring. http://www.cnbc.com/2016/01/20/migrants-not-to-blame-for-sex-attacks-swedish-pm.html

Löfven repriserar på ett närmast sömngångaraktigt sätt den vanliga litanian om att det här problemet har vi haft under evärdeliga tider:

Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years unfortunately.

Det här är nu ingen purfärsk intervju utan en som gjordes för nära två månader sedan, då Löfven deltog i det internationella forumet i schweiziska Davos där flyktingsituationen i Europa var på tapeten. Statsministern hemfaller här åt klassisk, vilseledande retorik i ett desperat försök att rättfärdiga en havererad politik som snabbt för Sverige närmare avgrundens rand – precis som president Donald Trump kunnat konstatera. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/02/23/wont-admit-stockholm-donald-trump-right-immigration-sweden/

Ingen torde kunna förneka att sexuella trakasserier förekommit i alla tider – i Sverige likaväl som i alla andra länder. Det är emellertid vad Löfven inte säger som är mest anmärkningsvärt: att sexualbrotten mot kvinnor drastiskt ändrat karaktär med den accelererande immigrationen av manliga lycksökare från muslimska miljöer i Nordafrika, Mellanöstern och Asien.

Kollektiva kvinnoövergrepp är uteslutande ett importerat problem.

Massofredanden av det slag som skett under de allra senaste åren i samband med musikfestivaler var tidigare ett okänt fenomen hos oss, liksom i stort även gängvåldtäkter. Nämnda yttringar är däremot en beståndsdel i den muslimska kulturen som kallas taharrush gamea omfattande kollektiva våldtäkter/övergrepp mot kvinnor. http://www.friatider.se/video-centrala-stockholm-sander-live-i-arabisk-grupp-facebook

Vad vi ser här är ett generellt förakt gentemot kvinnor som vi inte sett prov på tidigare på våra breddgrader, tendensen att betrakta kvinnor som lägre stående varelser som bör drapera sig i mer eller mindre täckande klädsel och vars vitala könsdelar helst bör avlägsnas. En kvinnobild som är så långt som tänkas kan ifrån det gamla riddaridealet om den tillbedda damen som ett högre stående väsen placerad på piedestal.

En typ av perverterat sexuellt övergrepp som vi absolut inte sett tidigare hos oss annat än i extrema undantagsfall är vidare homosexuella gruppvåldtäkter på män och pojkar, oftast begångna av män från Afghanistan.http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/blQll/15-domda-for-gruppvaldtakter-pa-pojkar

I sossarnas värld – och över huvud taget inom den politiskt korrekta sfären – får obekväma fakta likt dessa inte fritt debatteras. En sådan debatt skulle nämligen spräcka den i dessa kretsar utbredda synen på den svenska och västerländska kulturen som särskilt ond och rasistisk, samt PK-kravet att vi västerlänningar ständigt måste göra avbön för orättvisor vi påstås ha utsatt mindre utvecklade delar av världen för. För att i någon mån göra bot för våra förmenta synder måste vi, i enlighet med detta synsätt, helt kritiklöst ta emot alla som vill komma hit.

Samtidigt skulle en ohejdad debatt, där kritik mot den förda politiken inte per automatik avfärdas som ”rasistisk” eller ”nazistisk”, vara kongruent med ett förkastande av den officiella mångkultur som introducerades i Sverige av Palme-regimen 1975 efter beslut i riksdag och regering och som enligt vanlig retorik gör Sverige till en ”moralisk supermakt”. https://aktualia.wordpress.com/2011/07/10/mangkulturens-historia-i-sverige/

Expressen/Demoskop mars 2017. S 27,8, SD 18,2 och M 16,6 procent.

Mot ovan skisserad bakgrund betraktar åtminstone denna bloggare det som helt obegripligt att Socialdemokraterna fortsätter att vara Sveriges största parti i mätning efter mätning, låt vara alls inte på ett lika dominant sätt som fordomdags då alla S-noteringar under 40 procent ansågs vara katastrofala. Sedan kom Sahlin, Juholt och Löfven…

I Expressen/Demoskops marsmätning 2017 noteras således S för 27,8 procent, en ökning med nästan 1 procentenhet, varför den rödgröna regeringen sammanlagt når 41,4 procent och klart distanserar alliansalternativet som med tanke på sosseriets tillkortakommanden borde ha öppet mål. Dock icke så – Moderaterna fortsätter kräftgången och får 16,6 procent. Man kan undra hur långlivad Anna Kinberg Batra kommer att bli på sin post nu när M börjar komma ned på Bo Lundgren-siffror.

Att Sverigedemokraterna blir andra största parti med 18,2 procent måste med tanke på situationen i Sverige och omvärlden räknas som fullt normalt och logiskt. Det uppges för övrigt vara första gången någonsin SD blir större än M i en opinionsmätning utförd per telefon. http://www.demoskop.se/publicerat/valjarbarometern-mars-2017/

Profetiskt? SD 16,2 procent

 Text &  foto: Photo2be

http://www.marknadsinsikt.com/publication/4

I sajten Marknadsinsikts novembermätning får Sverigedemokraterna (SD) 16,2 procent av sympatierna hos de tillfrågade (länken ovan). Det är det högsta resultatet SD fått i någon mätning hos något mätinstitut.

I den här mätningen noteras regeringsalliansen för katastrofsiffror. M får 21,2 procent och både FP och C hamnar under fyraprocentsspärren till riksdagen. KD kravlar sig just över det magiska strecket med 4,1 procent.

S får 34,5 procent medan V får 9,1 och MP 7,7 procent.

Sammanlagt får de rödgröna partierna 51,3 och alliansen 32,1 procent. Det innebär att SD, trots succésiffrorna och trots att man nafsar M i rumpan, inte får någon vågmästarroll i riksdagen om siffrorna skulle bli verklighet.

På mig verkar Marknadsinsikts mätresultat helt logiska. I dessa dagar, då alltfler börjar genomskåda regeringens usla politik, icke minst vad avser invandring, mångkulturalism och integration, är det på intet sätt oväntat att Fredrik Reinfeldts och Erik Ullenhags liberal-socialistiska hybridpolitik döms ut och att mespartierna M, FP och C straffas av väljarna.

Eftersom S närmat sig M är det likaledes logiskt att Jonas Sjöstedts renodlade vänsternissar når ett resultat i höjd med sin potential.

Kanske detta mätresultat rentav kommer att visa sig profetiskt med tanke på riksdagsvalet den 14 september 2014? Marknadsinsikt – som jag aldrig hört talas om tidigare – baserar sina mätresultat på 4322 telefonintervjuer vilka genomförts under hela november månad.

Om vi ser till SD får partiet 12,8 procent i senaste mätningen hos Metro/YouGov, 10,5 hos Expressen/Demoskop, 10,0 hos Aftonbladet/United Minds samt 9,3 hos Statistiska Centralbyrån.