Bildt anklagad för antisemitism – krav på uteslutning ur M

 

Carl Bildt och Fatah-grundaren Yassir Arafat.

Efter Carl Bildts senaste förlöpningar om Israel höjs det röster för att den förre stats- och utrikesministern skall uteslutas ur Moderaterna. En som krävt just detta är Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet.

Bild gjorde sig inledningsvis skyldig till den häpnadsväckande utsagan att Israels agerande vid Tempelberget i Jerusalem, där de muslimska helgedomarna al-Aqsa-moskén och Omar-moskén är belägna, är att jämställa med att ”skicka in nazister i Vatikanen.” https://www.expressen.se/nyheter/bildts-svar-anklagas-for-ren-antisemitism/

Jämförelser mellan staten Israels politik och nationalsocialismen anses vara ett säkert tecken på antisemitism. Aron Verständig citeras i Expressen: ”Det är ren och skär antisemitism.” Han menar att Moderaterna nu bör ta tag i problemet Bildt och utesluta honom ur partiet. Samma krav har ställts av Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Stockholm.

Verständig anser vidare: ”Det är  förvånande att en tidigare statsminister och utrikesminister ger uttryck för sådana åsikter.” Tyvärr är det emellertid inte alls förvånande att just Carl Bildt gör det, varom mer nedan.

Det skall i ärlighetens namn sägas att Bildt insåg att han gått för långt och erkände att hans formulering nog inte hade varit den allra bästa. Istället tillkännagav Carl Bildt med en överraskande dålig språklig formulering  via sitt Twitter-konto som svar till en kritiker: ”Och jag håller med dig om det hade förmodligen varit bättre att det var som om IS hade stormat in St. Peters-kyrkan – eller i viktiga synagogor.” 

Att jämföra Israel med den brutala terrorrörelsen Islamiska staten (IS), även kallas Kalifatet – som halshuggit och bränt folk levande – skulle alltså enligt excellensen Bildt vara att föredra framför att jämföra den judiska staten med de tyska nazisterna. Jag överlåter åt mina läsare att avgöra om så verkligen är fallet.

Jag belyste i en på sin tid rätt uppmärksammad bloggartikel 2009 den dåvarande utrikesministern Carl Bildts hållning gentemot Israel och det judiska folket. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/

Jag framhöll bland annat: ”Med excellensen Bildt är det nu en gång så att han aldrig förstått det judiska folkets situation och särart.” Följaktligen har han gång efter annan trampat i klaveret då han kommenterat situationen i Mellanöstern eller haft med israeliska befattningshavare att göra.

Detta har bland annat yttrat sig i att han jämfört den islamistiska terrorrörelsen Hamas med den demokratiska oppositionen i Israel samt tryckt på för att östra Jerusalem skall utropas till huvudstad i en palestinaarabisk statsbildning. I samband med den senaste konflikten har Bildt yttermera stött husockuperande palestinaaraber i östra Jerusalem.

Jag jämförde i mitt blogginlägg enligt ovan Bildts bristande förståelse för den judiska synen på Jerusalem som Israels eviga huvudstad med den tragiskt mördade FN-medlaren Folke Bernadotte, vilken i princip hade samma inställning till Jerusalem som Bildt. 

Det påstås ofta att Jerusalem är centralt för den muslimska identiteten. Fakta i målet är dock att Jerusalem i Koranen nämns lika ofta som i hinduismens eller asatrons grundläggande dokument – det vill säga aldrig. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/hur-viktig-ar-jerusalem-for-islam/repqkB!aIRxMmGTk8w8S1dmPqigUA/

Bildts Israel-kritiska och ”Palestina”-vänliga hållning kan spåras tillbaka till hans tid som studentpolitiker. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping i november 1971 gick Carl Bildt, Carl Cederschiöld och några till emot förbundets representantskap och insisterade på att ”Israels bildande stod i strid” med palestinaarabernas rättigheter. Och på den vägen är det. Jag tror inte jag begår någon större överdrift om jag gissar att Bildt helst såg att Israel försvann från kartan.

Bildts inställning i Israel-”Palestina”-frågan rimmar väl med hans öppenhet för vänstern i andra frågor. Som medlem i Stockholms studentkårs internationella utskott möjliggjorde han för kårmedlemmarna (däribland denna bloggare, vilken till skillnad från Bildt tog en examen) att skänka pengar till de kommunistiska gerillarörelserna FNL (Viet Cong) i Vietnam och Frelimo i Mocambique. Bildt tillhörde också de studentpolitiker som förordade goda förbindelser med östblocksländer såsom Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.

Det förtjänar slutligen att påpekas att det parti som gått mest i bräschen för stöd till Israel i den pågående konflikten är Sverigedemokraterna; även Kristdemokraterna intar en proisraelisk hållning.

DEBATT: Israel har rätt att försvara sig mot terrorister

Fotnot: Lars Lundberg (1945-2004) ger i boken Bilder av Bildt (Legus förlag 2004, 187 sidor) en exposé över Carl Bildts liv från tidigt ungdom och framåt.

+n

b¨+9´+u

Desperat Löfven utnyttjar förintelseöverlevare i sin retorik

Stefan Löfven (S) utnyttjar förintelseöverlevare för att ge sig på Ulf Kristersson (M).

När statsminister Stefan Löfven (S) blir desperat över sitt partis kräftgång i opinionen tvekar han inte att utnyttja förintelseöverlevare i sin retorik. Så här låter det när han ger sig på M-ledaren Ulf Kristersson: ”Att se förintelseöverlevande i ögonen  och lova något sådant och sedan fullständigt strunta i sitt löfte är så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord.. Historiens dom kommer att bli hård.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-till-kristersson-efter-sd-motet-bottenlost-omoraliskt

Bakgrunden till Löfvens påhopp mot Kristersson är att den senare i ett möte med förintelseöverlevaren Hédi Fried inför valet 2018 skall ha lovat att inte ha samröre med Sverigedemokraterna. Det är Ulf Kristerssons möte med SD-ledaren Jimmie Åkesson på sitt tjänsterum nyligen som S-ledaren åsyftar med sin moralpanik.

Hédi Fried och andra överlevande från den bottenlöst ondskefulla nationalsocialistiska judeutrotningen i samband med Andra världskriget är värda vår respekt och bör lyssnas till. Det innebär inte att deras tolkning av dagens politiska situation är ofelbar. Fried tillhör dem som fastnat i klichén att framgångar för nationalistiska partier i vår tid nära nog med automatik innebär att vi snart har stöveltramp, heilrop och koncentrationsläger här.

Jag kan förstå att en del kan dra denna slutsats, men det gör den på intet sätt ett dugg sannare. Det är enligt min mening en till svagsinthet gränsande och orimlig simplifiering av debatten, vilket Stefan Löfven borde vara medveten om. Särskilt som han tillhör det svenska parti som under sin föga ärorika historia samverkade intimt med det tyska nazistpartiet NSDAP och exempelvis uppmanade tyskarna att stämpla ett stort ”J” i judiska pass i syfte att underlätta identifiering vid Sveriges gränser. https://www.s-sanningen.com/judepassen?fbclid=IwAR1Wmlnr_3X-S4ve2Jxmwo3p2S6ASq4mhJSrPE3H_vJkU0QviR-YzPt5HNQ

Det måste även framhållas att Socialdemokraterna under en lång följd av år hållit mörka politiska krafter i Mellanöstern under armarna dels politiskt, dels finansiellt genom att pumpa in miljarder svenska skattekronor i kassakistorna hos PLO/Fatah, vilka inget hellre vill än att utplåna den judiska staten. Bidrag vilka bland annat frigjort pengar för att avlöna dömda terrorister och mördare.

Löfven är bara den senaste i raden att exploatera Förintelsens offer i sin strävan efter att göra en eller annan politisk poäng. Ett annat exempel där Förintelsen trivialiseras är då dåvarande MP-språkröret Åsa Romson 2015 jämförde migranternas umbäranden på Medelhavet med den nationalsocialistiska dödsfabriken i Auschwitz. https://www.aftonbladet.se/story/romson-jamfor-medelhavet-med-auschwitz

Dan Korn är starkt kritisk till utnyttjandet av överlevande från Förintelsen i den dagspolitiska propagandan.

Författaren, folklivsforskaren och rabbinen Dan Korn skrev i Expressen den 29 september 2018 en mycket illustrativ kulturartikel om det olämpliga i att använda överlevande från Förintelsen som slagträn i den dagspolitiska debatten. Korn konstaterar inledningsvis: ”Ju längre avståndet blir i tid och miljö till Förintelsen, desto mer framstår händelserna i ett sorts (sic!) mytologiskt skimmer.” https://www.expressen.se/kultur/osmakligt-nar-forintelsen-blir-slagtra-i-debatten/?fbclid=IwAR1LqRibvNYlKPh7QuyIgYavrBo_iAmD7AwVYdh_3wS4avikXSGWLKdYoo4

Korn menar att man ”med största respekt” bör lyssna till vad överlevare har att säga och förstå deras känslor. Han har emellertid följande invändningar mot det sätt på vilket överlevarna används i medier och av politiker:

Men när DN skriver en artikel om detta och publicerar den dagen före valet, en artikel som med ett ständigt upprepande av att Fried är 94 år och förintelseöverlevande bygger man upp en bild av ett helgon, då handlar det inte längre om en människas känslor, utan det handlar om hur de känslorna utnyttjas av andra, som borde vara mera skeptiska.

Det står Hédi Fried och andra överlevare som flitigt brukar användas av sådana som vill klämma åt SD, exempelvis Emerich Roth, fritt att torgföra bilden av sverigedemokrater som nazister utan uniform och Jimmie Åkesson som en Hitler i vardande. Det blir dock inte ett dyft sannare för att förintelseöverlevande fortsätter att odla gamla stelbenta synsätt och vägrar se att nationalism och nationalsocialism inte nödvändigtvis är samma sak och att skrupelfria etablissemangspolitiker och PK-media så gärna hakar på.

För den som är intresserad kan jag tillägga att jag under hela mitt vuxna liv varit en ivrig beundrare av det judiska folket och en stor Israel-vän. Elva år av den tiden så här långt har jag därtill varit sverigedemokrat, icke minst beroende på SDs emfatiskt Israel-vänliga hållning. Det hade naturligtvis varit omöjligt för mig att gå med i ett parti som jag misstänkte kunde vara nationalsocialistiskt. Jag har även besökt förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Ulf Kristersson har emfatiskt och med all rätt avvisat Löfvens vilda sluggande med orden: ”Det är omdömeslöst och ovärdigt på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.” Jodå, Ulf Kristersson – för vår nuvarande statsminister är alla debattmässiga lågvattensmärken möjliga.

 

En palestinsk stat helt verklighetsfrämmande

En blick på kartan räcker för att man skall få en uppfattning om Israels utsatta läge.

I helgen hålls ett informellt möte i polska Sopot där EUs utrikesministrar träffas för att diskutera unionens hållning till den palestinske presidenten Mahmut Abbas förslag till erkännande av en palestinsk stat inom ”1967 års gränser”, det vill säga de som gällde före Sexdagarskriget samma år.

Enligt min uppfattning kan det rimligen bara finnas en ståndpunkt i denna fråga: den så kallade palestinska myndigheten har inte på något sätt – vare sig politiskt eller moraliskt – visat att den är mogen att administrera en statsbildning. En sådan är i nuläget med andra ord helt verklighetsfrämmande. Abbas förslag bör således tas för vad det är: propagandistiskt prat i vädret, ingenting annat.

Utrikesminister Carl Bildt, som aldrig uttryckt någon större förståelse för den demokratiska staten Israel, menar att de svenska politiska partierna bör tala med en röst i denna fråga. Så kommer dock knappast att ske. Splittringen är nämligen stor.

Den borgerliga alliansens avgjort mest Israel-vänliga parti är i nuläget Folkpartiet. I en debattartikel i Expressen den 1/9 klargör partiledare Jan Björklund och EU-minister Birgitta Ohlsson varför EU inte bör erkänna Palestina:

Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden…Det bästa för palestinierna vore en fredsprocess som sker parallellt med att grunden för en palestinsk stat byggs.

Det säger ganska mycket om Israel-opinionen i Sverige att en sådan minst sagt försiktig hållning i rådande debattklimat anses vara på gränsen till extremistisk. Björklund/Ohlsson är också noga med att ta allt tänkbart avstånd från den israeliska bosättningspolitiken.

Övriga svenska partier är föga oväntat ännu försiktigare. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har alltid intagit en emfatiskt Palestina-vänlig attityd och inte ens varit främmande för samröre med den blodtörstigt islamistiska terrorrörelsen Hamas. Självklart stöder dessa partier därför Abbas förslag om en palestinsk stat som han avser lägga fram i FN i höst.

Moderaterna under Bildts inflytande kommer på sin höjd att förhålla sig neutralt i frågan, och nu börjar också traditionellt proisraeliska Kristdemokraterna att vackla. ”Jag tycker att påtryckningar behövs, något måste hända”, citeras exempelvis KDs Desirée Pethrus i DNs nätupplaga 1/9. Det behöver knappast sägas att det är Israel som skall utsättas för påtryckningar. Samma inställning uppvisas av Centerns Kerstin Lundgren.

Den militära bilden av Hamas Auschwits-politik.

För mig som sverigedemokrat är det självklart att betona Israels behov av att omvärlden, och då givetvis också Sverige, tar ställning för dess behov av att existera inom säkra och erkända gränser. Detta behov kommer aldrig att kunna tillfredsställas så länge som Hamas framhärdar i att inte vilja erkänna den judiska staten utan tvärtom – både i teori och praktik – syftar till att utplåna Israel.

Palestinierna, och då talar jag om såväl terroristiska Hamas som något mindre blodtörstiga Fatah/PLO, har dessutom visat sig vara fullständigt inkompetenta såväl som gravt korrupta när det gäller att hantera sina territorier. Det enda de varit någorlunda bra på är att berika sig själva, bedriva irreguljär krigföring, till stor del riktad mot den israeliska civilbefolkningen, samt kolportera ut insmickrande propaganda som västvärlden alltför ofta varit benägen att gå på.

Problemet när det gäller fredsprocessen i denna del av världen är inte den demokratiska välfärdsstaten Israel. Det är att palestinaraberna  aldrig tycks vara beredda att ge upp hoppet om att, vare sig detta motiveras politiskt eller religiöst, med väpnad makt förinta judarna och Israel. Åtminstone Hamas bedriver vad jag skulle vilja beteckna som ren Auschwitz-politik i ord och handling.

Bara en sådan sak som att det visat sig att Hamas använder en del av de svenska biståndspengarna till att utbilda terrorister. Det vore onekligen välgörande om biståndsminister Gunilla Carlsson (M) förmådde klargöra för vederbörande, att sådant är fullständigt oacceptabelt. Om detta inte lyckas så måste Sverige dra in biståndet med omedelbar verkan.

Palstinske ”presidenten” Mamhmut Abbas med sin idol och förebild, framlidne terroristledaren Yassir Arafat.

En förutsättning för att en palestinsk stat skall kunna etableras måste vara att den palestinska kommunitetens representanter erkänner Israels självklara rätt att existera inom säkra och erkända gränser och lägger ner alla militära försök att utplåna Israel. Innan så sker är alla så kallade fredssamtal och/eller försök att bilda palestinska stater meningslösa.

Jag tänker slutligen inte heller komma med något försök till avståndstagande från Israels så kallade bosättningspolitik. De judiska bosättningarna behövs för att luckra upp den väpnade palestinska militärpolitiken och, inte minst viktigt, förse palestinier på ”Västbanken” (det bibliska Judéen och Samarien) med arbeten som de inkompetenta palestinska makthavarna inte kan förse dem med. Jag har själv besökt israeliska bosättningar och sett hur de bokstavligt talat får öknen att blomma.

Jag utesluter inte möjligheten att palestinaraberna någon gång i framtiden kan komma att visa sig kapabla och värdiga att förverkliga drömmen om en egen statsbildning. Det är dock en mycket lång väg att gå innan de ens kan sägas vara i närheten därav.