Posted tagged ‘Feministiskt initiativ’

Nyheter idag/Sentio: SD fortsatt största parti, ”minusbonus” för M

18 mars, 2017

Nyheter idag/Sentio mars 2017. SD största parti, C går marginellt framåt och M kraftigt bakåt.

Resultatet av Nyheter idag/Sentios marsmätning bekräftar det vi sett i flera opinionsundersökningar under senare tid: att Moderaterna går bakåt, att Sverigedemokraterna går fortsatt starkt och att Centerpartiet avancerar. http://nyheteridag.se/botten-ur-for-krisande-m-lagsta-uppmatta-stod-nagonsin-i-sentio/

Det norska mätinstitutet Sentio brukar negligeras av svenska MSM, dels därför att dess webb-baserade mätmetodik rynkas på näsan åt, dels därför att SD brukar hamna i topp och dels beroende på att institutets resultat presenteras av alternativsajten Nyheter idag. Ändå är det ett faktum att Sentio var det institut som i den sista mätningen före valet 2014 lyckades bäst med att pricka in SDs resultat om 12,9 procent.

Det är därför inte osannolikt att de 26,0 procent SD nu får i det stora hela faktiskt motsvarar partiets reella väljarstöd. Resultatet är en tillbakagång med nästan en procentenhet jämfört med föregående månad men innebär ändå, att det Sverige-vänliga alternativet i svensk politik är största parti.

Att Moderaterna med rekordlåga 15,2 procent befinner sig i en allvarlig kris framgår tydligt. Partiet upplever en identitetskris med svagt ledarskap under Anna Kinberg Batra och vinglig politik. Den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som intervjuas av Nyheter idags Chang Frick, menar att nedgången handlar om en ”minusbonus” – i och med att M-krisen avhandlas titt som tätt i media drar sig alltfler väljare för att tillstå att de sympatiserar med partiet.


Moderaterna upplever enligt Stig-Björn Ljunggren en ”minusbonus”.

”Var gränsen går för Moderaterna vet vi inte riktigt”, citeras Ljunggren. Vad vi vet är emellertid att Högerpartiet under Yngve Holmbergs tid som partiledare noterade 13,8 procent av rösterna vid riksdagsvalet 1968 och att det under Bo Lundgrens ledarskap i början på 2000-talet inte var särskilt mycket bättre. Om den moderata kräftgången fortsätter är sådana siffror fullt realistiska i september 2018.

Mer om Yngve Holmberg och hans tid här: https://tommyhansson.wordpress.com/2011/11/03/sa-minns-jag-yngve-holmberg/

Om detta blir verklighet kommer Centerpartiet att överta ledartröjan inom alliansblocket. C får hos Sentio 11,0 procent, en uppgång på 0,3 procentenheter jämfört med förra mätningen. Det är rätt uppenbart att de liberala M-väljare som ogillar det moderata närmandet till SD nu satsar på det borgerliga alternativ de upplever som minst dåligt, ty jag har svårt att tänka mig att Annie Lööfs politik i sig ger upphov till särskilt många jubelrop.

De båda övriga allianspartierna noteras för varken mer eller mindre än katastrofsiffror hos Sentio. Liberalerna halkar med 3,9 procent ner under riksdagsspärren, där Kristdemokraterna parkerar sedan länge. Med diminutiva 2,4 procent passeras sistnämnda parti till och med av knäppgöksmässiga Feministiskt initiativ som får 3,0 procent. Såväl F! som Piratpartiet ökar sedan februarimätningen, PP upp till 1,7 procent. F!-noteringen uppges vara undersökningens enda statistiskt säkerställda resultat.


Yngve Holmberg – föga framgångsrik ledare för Högerpartiet/Moderaterna 1965-70.

Inom regeringsblocket noteras mätningens tvåa Socialdemokraterna för 24,1 procent, en uppgång med 0,9 procentenheter men likväl uppseendeväckande svaga siffror för att gälla förra seklets helt dominerande parti i svensk politik och svenskt samhällsliv. En utveckling som i det senaste nederländska valet, där S sjönk som en sten, ter sig inte helt osannolik. Partiets regeringsföreträdare har ju inte direkt rosat marknaden, om man säger så.

Miljöpartiet fortsätter neråt och får nu hos Sentio 3,1 procent, något som på intet sätt överraskar med tanke på den nära nog totala inkompetens och bristande verklighetsförankring som utmärker detta parti och dess företrädare. Enda partiet på uppgång inom regeringsblocket är Vänsterpartiet med 8,9 procent, uppåt med en halv procent. Vilket snarare har mer att göra med att de forna kommunisterna slipper ta ansvar för regeringspolitiken än ett tilltalande partiprogram: ekonomisk realism är något detta parti inte kan stava till.

Undersökningen genomfördes under tiden 9-13 mars. Av 1000 medverkande uppgav 737 partipreferenser.

 

En vinnare och två förlorare: Jimmie Åkesson (SD), Anna Kinberg Batra (M) och Stefan Löfven (S)

Kinberg Batra skådar ljuset – men Lööf hoppar i säng med Löfven

19 januari, 2017

6c09fa67-b328-4b74-85be-b15d26d88131

Moderatledaren Anna Kinberg Batra avvisar inte längre budgetstöd från Jimmie Åkessons SD.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra har skådat ljuset.

Hon vänder på en femöring och förklarar sig nu hastigt och lustigt beredd att fälla den rödgröna så kallade regeringen. Detta skall ske genom att alliansen lägger fram en gemensam budget som kan få stöd i riksdagen av Sverigedemokraterna (SD). Därmed ajöss med ministären Löfven. Batra skriver i en debattartikel i Aftonbladet så:

Denna svaga regering klarar inte av uppgiften utan bör bytas ut. Vårt land behöver en ny regering och det bästa för Sverige skulle vara en ny alliansregering. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/anqa2/darfor-maste-vi-byta-ut-regeringen–snabbt

Kinberg Batra säger sig vara medveten om kritiken mot en samfälld alliansbudget: en sådan måste med nödvändighet bygga på stöd från SD. Efter att tidigare ha vägrat ta i SD med tång vidhåller hon nu: ”Men det är orimligt att fortsätta avstå från att lägga förslag, som skulle bygga Sverige starkare, av rädsla för hur något annat parti skulle kunna agera.”

Till detta är bara att säga ja och amen. Frågan är dock hur ärligt menat Kinberg Batras förslag är. Är det mest fråga om ett halt taktiserande för att få tillbaka sympatisörer som bytt till SD? Eller är det kanske rentav en invit till SD om närmare samarbete framöver? Det är givetvis svårt att veta. I nuläget tycker jag dock det är välgörande att moderatbossen tar bladet från munnen och säger vad många moderata gräsrötter faktiskt vill.

16174561_579340682255544_3575839976562201745_n

Svensk politiks nya kärlekspar: Stefan Löfven och Annie Lööf.

Även om Kinberg Batras utspel nu är ärligt menat så står det klart att hon inte hade förankrat det bland övriga allianspartier. Centerledaren Annie Lööf, som för något år sedan med en drastisk metafor förklarade sig villig att äta upp sin högra sko hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Socialdemokraterna, har klargjort att hon inte är ett dyft intresserad av att lägga fram en samfälld borgerlig budget:

Centerpartiet står fast i det vi har tyckt en lång tid, att vi inte kommer att bilda någon regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. http://www.msn.com/sv-se/motor/genevamotorshow2016/annie-l%C3%83%C2%B6%C3%83%C2%B6fs-diss-%C3%A2%E2%82%AC%E2%80%9C-vill-inte-f%C3%83%C2%A4lla-regeringen-med-moderaterna/ar-AAm0Q2F

Samma inställning har Liberalerna: ”Vi tycker att det skulle innebära att Sverige kastas in i ett nyvalskaos”, menar således liberale gruppledaren i riksdagen, Christer Nylander. ”Det som behövs är en samlad alliansregering efter 2018.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6611626

Det är bara för Stefan Löfven att tacka och ta emot. Inte alla minoritetsregeringar i världen har förmånen att få ha en opposition som inte vågar opponera på allvar. En ”opposition” som med Expressen-krönikören K-G Bergströms ord jämväl framstår som mer splittrad än någonsin tillförne. http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/nu-ar-alliansen-mer-splittrad-an-nagonsin/

b8imooliyaq11dm
KDs Ebba Busch Thor, här i en T-tröja från israeliska armén, ser inga hinder för en gemensam alliansbudget stödd av SD.

Det enda alliansparti som köper Kinberg-Batras propå är diminutiva Kristdemokraterna via partiledaren Ebba Busch Thor: http://omni.se/ebba-busch-thor-positiv-till-m-s-utspel/a/Ermg3

Man kan undra över hur de borgerliga partiernas inställning till att fälla vår sorgliga regering så snart som möjligt kommer att påverka väljaropinionen framöver. Att Moderaterna inte kommer att skadas av sin offensiva, möjligen taktiserande, inställning tar jag för givet. Däremot torde Annie Lööf ha anledning ta sig en ordentlig funderare över sitt beslut att hoppa i säng med Löfven.

Centerpartiet är just nu mitt uppe i en framgångsperiod med siffror på 8-9 procent och till och med därutöver. Orsaken till detta förhållandevis formidabla väljarstöd är höljd i dunkel. Att nu Centern agerar hjälpgumma till sossarna kan sätta stopp för denna utveckling och få besvikna sympatisörer att gå över till M, SD och möjligen KD beroende på disposition.

I varje fall lär de inte söka sig till krisande L, som inte gjort många människor glada sedan namnbytet från Folkpartiet och nu balanserar på 4-procentsstrecket.

Tydliga vinnare i det uppkomna läget är Socialdemokraterna, som gnuggar händerna över den borgerliga splittringen, men också Sverigedemokraterna som nu fått gehör för sin vilja att fälla regeringen hos i alla fall det största och det minsta bland de så kallade oppositionspartierna i alliansen.

I samma veva som Anna Kinberg Batras utspel offentliggjordes publicerades två opinionsmätningar för januari 2017. I Metro/YouGov blir SD landets största parti med 24,7 procent. Tvåa och trea är S (21,5) och M (21,4). C får 8,9 och V 8,1 medan Liberalerna stannar på 4,5 procent. Miljöpartiet (3,9) och KD (2,8) hamnar båda under riksdagsspärren. Det bisarra Feministiskt initiativ (F!) parkerar på 2,6 procent. http://samtiden.nu/2017/01/yougov-sverigedemokraterna-ater-storsta-parti/

image
Alliansens splittring garanterar att ministären Löfven sitter kvar tills vidare.

I Aftonbladet/Inizios mätning är sossarna störst med 25,8 procent under det att det Sverige-vänliga alternativet kommer in som tvåa med 21,5 procent. Moderaterna trea på 21,3 procent, alltså nästan exakt samma som i Metro/YouGov. Centern antecknas för 9,2, Vänsterpartiet för 6,9, Liberalerna för 4,7 och Miljöpartiet för 4,3 procent. KD offside med 3,7 procent. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/lRr57/rekordsiffra-for-annie-loof

Läget mellan blocken måste betecknas som något oklart, då såväl alliansen som de rödgröna har partier som befinner sig under riksdagsspärren.

Om Moderaterna bara ville satsa litet skulle de kunna bilda ett nytt högerblock tillsammans med SD och KD, en lösning som har förutsättningar att gynna samtliga tre partier. Ja, bara konstellationen M+SD skulle kunna få ett väljarstöd på över 50 procent!

Efter V-F!-motion: Fritt fram för HBTQ-bad i Malmö

20 december, 2016

ribersborgs-kallbadhus
Om ett drygt år slår Ribersborgs kallbadhus i Malmö upp sina omklädnadsutrymmen och badfaciliteter för HBTQ-kommuniteten.

Ibland undrar man vad våra folkvalda politiker egentligen håller på med.

Som nu då Malmö stads fritidsförvaltning, som svar på en motion från Hanna Thomé (V) och Linda Hiltmann (F!), meddelar att den kommer att kräva att kallbadhuset Ribersborg från och med den 1 januari 2018 tillämpar ”könsneutrala öppettider”. http://www.sydsvenskan.se/2016-12-15/nytt-krav-fran-malmo-stad-konsneutrala-oppettider-pa-kallbadhuset

Meningen är att kallbadhusets omklädnadsutrymmen då en dag i månaden skall vara öppna för samtliga badande gäster. Dessa får då välja fritt var de vill klä om och bada. Den traditionella uppdelningen mellan män och kvinnor gäller således inte då, utan personer som inte är säkra på var de hör hemma genusmässigt får välja fritt var de vill visa rumpan och andra kroppsdelar.

Jag gissar att flertalet badbenägna personer i Malmö som inte är lika avancerade könsmässigt avstår från bad den dagen.

jornsvenssonpriset
Hanna Thomé (till vänster) tar emot Jörn Svensson-priset ur partiledare Sjöstedts hand.

Enligt fritidsförvaltningen kommer nymodigheten att tillämpas i syfte att ”säkerställa tillgängligheten för HBTQ-personer”, det vill säga någon procent av befolkningen.

Fritidsdirektören Johan Hermansson citerades på följande sätt i Sydsvenskan den 15 december 2016:

Vi kommer att kräva att entreprenören säkerställer tillgängligheten och även att personalen har en viss kunskapsnivå och utbildning inom området.

Motionen har rubriceringen Öka tillgängligheten för transpersoner och intersexuella och dateras den 17 maj 2016. Det tog alltså endast ett drygt halvår för den aktuella motionen att vinna gehör hos ansvariga myndigheter. Den kan läsas i sin helhet här: http://fimalmo.se/2016/05/17/motion-oka-tillgangligheten-for-transpersoner-och-intersexuella/

Den lesbiska vänsterpartisten Hanna Thomé, med titulaturen oppositionskommunalråd, välkomnar föga sensationellt Malmö stads positiva reaktion på den egna motionen som hon skrev tillsammans med Feministiskt initiativs dåvarande gruppledare i fullmäktige, Linda Hiltmann. Den senare är sedan augusti rådgivare i ämnet mänskliga rättigheter åt F!s beryktade europaparlamentariker Soraya Post och har därmed lämnat Malmö-politiken.

linda-hiltmann
Linda Hiltmann är numera rådgivare åt Europa-parlamentarikern Soraya Post.

Hanna Thomé har under en följd av år varit verksam inom HBTQ-sektorn och tilldelades 2014 ur partiordföranden Jonas Sjöstedts hand det så kallade Jörn Svensson-priset för sitt arbete. Svensson, född i Danmark 1936, skrev 1974 en omdiskuterad bok med titeln Du ska ta ledningen och makten, där han pläderade för väpnad revolution och proletariatets diktatur i Sverige. http://www.vansterpartiet.se/hanna-thome-belonas-for-hbtq-arbete-i-malmo

Med tanke på det oändliga fjäsk som den lilla HBTQ-gruppen bestås måste man dra slutsatsen att Hanna Thomé och andra lobbyister på området varit ytterst framgångsrika i sitt arbete. Något den politiska etablissemanget fruktar mest av allt är att framstå som, ack och ve och dubbel fasa, ”homofobiska”.

Att ett betydande folksegment som personer vilka är föremål för äldrevård ser den ena förmånen efter den andra tas ifrån dem och stundom misshandlas eller svälter på sina boenden tas som regel betydligt lättare på.

SD avancerar på bred front ”i halvtid”

22 september, 2016

yougov-kd
SD störst med 25,2 procent hos Yougov/
Metro. Inte lika roligt för Ebba Busch Thors KD som hamnar under riksdagsspärren för tredje mätningen i följd med ynka 2,9 procent.

Sverigedemokraterna (SD) avancerar på bred front i väljaropinionen när nu halva mandatperioden förlupit. På annat sätt kan inte utfallet i de tre senaste mätningarna när detta nedtecknas tolkas. Partiet förefaller ha stabiliserat sig runt 20-25 procent och får i två av de tre mätningarna ungefär dubbelt så många sympatisörer som valet för jämnt två år sedan resulterade i. Samtidigt är SD i dessa båda mätningar störst av samtliga partier.

Allra bäst går  det sverigevänliga partiet i Yougov/Metros mätning, som presenterades den 21 september: 25,2 procent jämfört med 24,8 månaden innan. Det gör SD klart störst med Socialdemokraterna på andra plats på 23,2 procent (22,9) och Moderaterna på tredje med 23,0 (23,6) procent. Allianspartierna blir störst med 37,o procent jämfört med 34,2 procent för de rödgröna.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-kd-ligger-under-sparren-for-tredje-matningen-i-rad/EVHpiu!YZ9p2qAt2NCUo/

Vardera blocket har ett parti som faller under riksdagsspärren: Kristdemokraterna på 2,9 och Miljöpartiet på 3,9 procent. För KD är det tredje mätningen i rad i aktuellt institut som partiet misslyckas med att nå de magiska 4 procenten, och läget börjar te sig riktigt prekärt för Ebba Busch Thors parti. KD har svårt att hitta en egen stabil linje utan varvar exempelvis Pride-vänlighet med konservativt betonade utspel.

Ännu värre ter sig läget för MP, som nu för femte Yougov-mätningen i rad får finna sig i att missa riksdagsspärren. Väljarna tycks ha insett att partiets totalt orealistiska miljöflum och immigrationsextremism inte förmår bidra med något som helst vettigt till den svenska politiken. Då hjälper det föga att partiet lämpat tidigare språkröret Åsa Romson med alla sina pinsamheter över bord till förmån för något mer sansade Isabella Lövin.

fi-lund-3
Foliehattsfeminism imponerar inte på väljarna.

Feministiskt initiativ backar från 3,3 procent i augustimätningen till 2,6 i september. Foliehattsfeminismen har glädjande nog uppenbara svårigheter att göra sig gällande i väljaropinionen!

Yougovs mätning bygger på intervjuer med 1523 personer ur en webbpanel.

Störst blir Sverigedemokraterna även i Sentio/Nyheter idags septemberundersökning offentliggjord den 19 september. 24,5 procent är en uppgång med 1 procentenhet sedan augusti och ett brott mot den svagt nedåtgående tendensen hos det norska institutet, som var det institut som bäst av alla lyckades pricka SD-framgången i 2014 års val. Ner till näst bästa parti, Socialdemokraterna, är det tämligen bastanta 3 procentenheter.http://nyheteridag.se/nu-okar-sd-igen-storsta-parti-med-marginal-i-sentio/

Även hos Sentio/Nyheter idag blir allianspartierna störst om än inte med samma marginal som hos Yougov/Metro: 35,5 mot 34,9 procent. Dessa siffror ljuger dock något, eftersom Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med 2,8 procent och därmed skulle missa riksdagen. Därmed är KD dryga tio gånger mindre än de trenne i topp. Aktuell undersökning bekräftar även Liberalernas svårigheter, som inte direkt ter sig mindre med splittringen i partitoppen från vilken Birgitta Ohlsson nu tvingats göra sorti – 4,9 procent framkallar inga glädjerus hos hårt prövade (social)liberaler.

12546166_10203967990880714_1290636667_o
MP klarar riksdagsspärren hos Sentio/Nyheter idag. Partiets vånda kvarstår dock.

På SVMP-sidan lyckas Miljöpartiet faktiskt kravla sig över riksdagsspärren med 4,8 procent, att jämföra med 3,5 i augustimätningen. Vänsterpartiet gör habilt ifrån sig hos Sentio med 8,6 procent av sympatierna, vilket ändå är en nedgång jämfört med augustis exceptionella 10,9.

Feministiskt initiativ antecknas för 2,8 procent, ett marginellt avancemang, medan ”övriga” (läs: Piratpartiet) får jämnt en procent.

Sentio-mätningen baseras på  intervjuer med 1020 personer ur en webbpanel.

I den tredje här refererade väljarundersökningen, IPSOS/Dagens Nyheters septembermätning av den 21 september, kan SD glädja sig åt tangerat bästaresultat någonsin med 19 procent av väljaropinionen. Det meddelas att institutet i fråga har använt sig av en ny mätmetod som gör att decimalerna försvinner, vad det nu skall vara bra för. Sajten status.st, som redovisar SDs alla resultat, anger dock 18,6 procent.http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/

Enligt IPSOS-undersökningen är Sverigedemokraterna landets tredje största parti. Allra störst är sossarna med 26 procent följda av Moderaterna på 24. De båda  dödsföraktande lindansarpartierna MP respektive KD landar båda på 4 procent. I den här mätningen är det borgerliga blocket störst med sammanlagt 41 procent mot 37 för ”svamparna”.

torleylg
Lämplig dryck för ”liberaler” efter IPSOS-mätningen?

Det forna Folkpartiet, det vill säga Liberalerna, har väl knappast anledning att korka upp några champagnekorkar som en följd av IPSOS-siffrorna, men 6 procent är ju i alla fall aningen bättre än 2 gånger 4,9. L kanske för att fira litet lagom kan köra ett hyggligt ”vanligt” mousserande vin i stället, testa gärna billiga men prisvärda Törley från Ungern (partiets nykterhetsfalang får väl beställa in sockerdricka).

Det är hos IPSOS som Centerpartiet noteras för bästa septembersiffrorna med 7 procent. Mätningen bekräftar också att Moderaterna, trots aktningsvärda försök, har klara svårigheter med att få över SD-väljare till sitt parti. Av naturliga skäl, skulle jag vilja påstå. Ingen SD-sympatisör kommer någonsin att glömma Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-extremism eller det märkliga, politiskt närmast suicidala, utspelet att Sverige tillhör invandrarna.https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

Gudrun Schymans frejdade feminister i F! får nöja sig med 2 procent i den här undersökningen.

IPSOS har intervjuat 1727 personer både telefonledes och digitalt.

3464614_2048_1152
Pavel Gamov (SD) gläds åt senaste tidens framgångar för det sverigevänliga alternativet i svensk partipolitik.

Man bör naturligtvis fråga sig vad SD-framgångarna beror på. Partiets unge riksdagsrepresentant Pavel Gamov från Uppsala gör dessa relevanta reflektioner i Nyheter idag:

Trots att andra partier försökt närma sig vår politik på senare tid ser väljarna att vi är originalet. /…/ SD ökar som mest i valrörelserna, så att  vi nu går in i andra halvlek av mandatperioden med detta utgångsläge bådar gott för våra chanser att bli största parti med råge 2018.

Jag skulle vilja tillägga att många väljare som är hjärtinnerligen utleda på Löfven-regeringen – förmodligen Sveriges mest inkompetenta någonsin – helt säkert känner en betydande frustration över allianspartiernas totala ovilja att fälla den rödgröna ministären. M-kaptenen Anna Kinberg Batra och övriga borgerliga ledare kan vara nog så giftiga mot Löfven och kompani, men när det kommer till kritan låter de sossarna och miljönissarna fortsätta ”regera”.

untitled
Ingen SD-sympatisör kommer att glömma Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik.

Sverigedemokraterna går således på i de så kallade ullstrumporna. Osvuret är väl som alltid bäst men det är onekligen svårt att, särskilt i ljuset av den pågående politiska och sociala utvecklingen, se att den sverigevänliga framgångstrenden helt plötsligt skulle komma av sig och förbytas i sin motsats. På vänsterkanten gör vissa obotliga optimister dock allt för att besvärja verkligheten.

Ta således gärna del av den notoriske Göran Greiders spekulationer i föreliggande krönika i Metro, där chefredaktören och poeten tittar i sin kristallkula och förutspår att SD sannolikt kommer att få under tio procent i det kommande valet: http://www.metro.se/kolumner/goran-greider-dags-att-slappa-ut-luften-ur-sverigedemokraterna/EVHpis!SUJIsZwCsTNHY/

Minns detta och jämför om två år Greiders förutsägelser med det då aktuella valresultatet. Får han rätt, ja då lovar jag lägga ner mina försök inom den partipolitiska analysens domäner!

Nya Metro/Yougov: SD största parti – F! större än MP och KD

19 augusti, 2016

CqNBAEiVMAEcEIk
Metro/Yougov augusti 2016: SD störst, F! större än MP och KD som ligger under riksdagsspärren.

Det mest uppseendeväckande med Metro/Yougovs augustimätning, först ut bland opinionsmätningarna efter sommaren, är väl att Miljöpartiet (MP) får ett rejält bottennapp med blott 2,8 procent av väljarsympatierna. Det är fjärde mätningen i rad som MP hamnar under riksdagsspärren.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-miljopartiet-under-sparren-fjarde-matningen-i-rad/EVHphr!npdCRrIbUR68Q/

Någon ”Lövin-effekt” blev således aldrig aktuell för MP efter förra språkrörets, den skandalomsusade Åsa Romson, påtvingade avgång följd av Isabella Lövins tillträde. Dessutom kan noteras att det andra språkröret, Gustav Fridolin, för närvarande åtnjuter lägst förtroende bland samtliga partiledare. http://www.di.se/artiklar/2016/5/9/romson-uppmanas-avga/

Främsta orsaken till MPs nedgång vill professor Sören Holmberg enligt Metro förklara på detta sätt:

Att vara ett litet parti i en regering kostar på, effekterna av vårens affärer sitter i.

 

_2BE3296_MP
Miljöpartiet är ett oseriöst pajasparti. Här syns Fridolin och Romson i Pride-paraden för något år sedan.

Detta stämmer säkert, men främsta skälet till det gröna partiets kräftgång är sannolikt, som jag ser det i alla fall, att väljarna äntligen insett att Miljöpartiet är ett oseriöst pajasparti som i stora drag inte har en susning om någonting.

Det väckte således visst uppseende när MP-riksdagsmannen Jan Lindholm av Riksdagens utredningstjänst beställde en utredning om det som Lindholm och andra konspirationsteoretiker i och utanför MP kallar chemtrails – vanföreställningen att flygplanens kondensstrimmor, som av meteorologin anses vara moln, i själva verket består av farliga ämnen som CIA och andra skummisar sprider ut för att kontrollera människor.http://nyheter24.se/nyheter/politik/766889-mp-riksdagsledamot-bestallde-utredning-om-chemtrails

En forskarrapport kunde nyligen konstatera, att det inte finns några som helst belägg för chemtrails-teorin: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/inga-vetenskapliga-belagg-for-chemtrails-1.32335

Kommer därtill att partiet dras med inkompetenta partiledare (”språkrör”) samt har det tvivelaktiga nöjet att sitta i  Sveriges kanske sämsta regering någonsin.

Kristdemokraterna_2015_Leanderfotograf-215-webb
KD och Ebba Busch Thor klarar inte riksdagsspärren.

Någon regeringsmedverkan kan vare sig Kristdemokraterna (KD) eller Liberalerna (L) skylla sina dåliga siffror på. 3,1 procent för KD är en liten minskning jämfört med förra Yougov-mätningen och, givetvis, ett tecken på att partiet har minst sagt betydande problem. Partiledaren Ebba Busch Thors klämmiga medverkan i Pride-paraden för en månad sedan lär inte ha hjälpt upp siffrorna. Många upplever nog att KD förlorat sin kristendomsrelaterade och konservativa själ.

För L, före detta FP, är 4,0 procent visserligen en marginell uppgång sedan förra mättillfället men näppeligen något som får champagnekorkarna att smälla i L-grupperingarna runt om i landet. Även C noteras för en nedgång – 6,5 procent innebär en minskning med 1 procentenhet. Notabelt är att Feministiskt initiativ (F!) nu blir större än såväl MP som KD.

Ett totalt utflipprat feministparti i riksdagen är tvivelsutan  ägnat att framkalla rysningar längs ryggraden hos varje sansad väljare.

JÅ 2Jimmie Åkesson: populär ledare i populärt parti.

Att det största partiet i Yougov-mätningen heter Sverigedemokraterna (SD) är ingen sensation, låt vara att 24,8 procent nu är en försumbar minskning. I takt med den svenska nationens fortlöpande urartning på olika plan är det troligt att många tenderar att se SD som något av ”räddaren i nöden” med partiets politik för minskad immigration, förbud mot tiggeri, lag och ordning och stärkt försvar, för att nämna några politikområden.

Lägg därtill att SD-ledaren Jimmie Åkesson i en undersökning genomförd av Aftonbladet/Inizio i somras åtnjöt störst förtroende av samtliga partiledare (Fridolin noterades för lägst förtroende). https://www.youtube.com/watch?v=c2-dILuDwbc

Närmast efter SD i aktuell undersökning kommer i tur och ordning M med 23,6 samt S med 22,9 procent. Vänsterpartiet ökar med 0,6 procentenheter till 8,0 procent, vilket egentligen är ett förbluffande resultat med tanke på detta partis ekonomiska inkompetens och tyngande kommunistiska bagage.

Om feminism, kvinnoförtryck och mansbild

15 augusti, 2016

fivaka13Feministiskt initiativs ledare Gudrun Schyman under valvakan 2014.

Den svenske mannen är möjligen västvärldens mest kuschade individ. Framställd som fullkomlig idiot i reklamen, feminiserad och velouriserad i många andra sammanhang utpekas denna beklagansvärda varelse nu även paradoxalt nog som kvinnoförnedrare och våldtäktsman.

För några år sedan förklarade Gudrun Schyman att ”alla män är talibaner” och tidigare i år gav Fi-ledaren de svenska männen skulden för massattacker mot kvinnor av den typ som då hade ägt rum exempelvis i tyska Köln och svenska Kalmar och utförts av arabiska och nordafrikanska män.

Eftersom dock män från andra kulturer enligt Schyman och andra feminazister aldrig kan göra någonting dåligt – att anse så avfärdas som ”rasism” – fick de svenska männen på något sätt ändå skulden: https://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2016/01/09/feministiskt-initiativ-svenska-man-kan-vara-varst-i-varlden-pa-massattacker-mot-kvinnor/

skc3a4rmklipp1Att hata ”vita män” har blivit en favoritsport bland mer eller mindre bindgalna extremfeminister.

Det är numera svårt att hålla räkning på alla kvinnor i olika åldrar som säger sig ”hata män” och i princip då alla män (men givetvis mest vita sådana). Bland de mest kända av dessa märks den unga sångerskan Zara Larsson. Inte nog med det. Då den bedagade komikern och skådespelaren Sven Melander gick ut och försvarade Larssons utspel blev det megarubriker i slakspressen. http://www.cafe.se/sven-melander-zara-larsson/

I början av 1970-talet gjorde idrottsprofilen Sven Tumba (ishockey och golf) ett omdiskuterat utspel om att kvinnosakskvinnor – som feminister då mest kallades – borde könstestas. Han menade att Grupp 8 och därmed jämställda kvinnoaktivister var okvinnliga och borde acceptera den traditionella kvinnliga könsrollen. Tumba fick ordentligt på skallen och förmodligen med viss rätt.

Nu skriver vi 2016, och jag menar att om det är några som bör könstestas så är det män av typ Sven Melander som tror att det är deras uppgift att backa upp mer eller mindre galna feminazister som Zara Larsson och Gudrun Schyman. Man undrar vad som hänt med de svenska männen sedan den tid Ragnar Lodbrok (nu aktuell i TV-serien ”Vikings”) gjorde farvatten och landområden osäkra med sina vikingar.

travis-fimmel-stars-as-ragnar-lothbrok-in-the-history-channels-vikings
Vikingahövdingen Ragnar Lodbrok gestaltad av australiensiske skådisen Travis Fimmel i ”Vikings”.

De undergivna svenska männen (och nu generaliserar jag förvisso, det finns så klart undantag även om de inte är lätta att hitta) befinner sig under klacken på feminismen och det politiskt korrekta och gör därmed varken sina kvinnor eller sina barn någon tjänst. Familjer, och därmed samhället, fungerar bäst med pappor som vet om att de är män och mammor som accepterar att de är kvinnor.

På samma sätt är det ju i naturen med dess lagbundna ordning av positivt-negativt, maskulint-feminint. Ponera, för att ta ett enda exempel, att växtvärldens ståndare och pistiller skulle börja tvivla på sina maskulina/feminina roller: kaos skulle utbryta i naturen.

Saken kompliceras av importen av främmande kulturer och traditioner där mannen ensam bestämmer inom klan och familj och inte drar sig för att prygla ”sina” kvinnor och barn. Även mord kan bli aktuella om någon klan- eller familjemedlem anses ha förbrutit sig mot aktuell ”heders”kodex med ursprung någon gång i forntiden. Kast med liten kvinna från balkong har blivit en favoritsport i sammanhanget. http://gapf.se/hederskultur-och-hedersvald/

isis-sex-slaves
Islamiska staten sätter priser på sina sexslavar.

Ett extremt uttryck har kvinnoföraktet fått i den barbariska jihadiströrelsen DAESH/ISIS/IS, där kvinnor hålls som sexslavar och kan våldtas och misshandlas efter behag med stöd i rörelsens korantolkning. Detta är sannolikt dock enligt extremfeministerna de svenska och/eller vita männens fel även det. http://www.expressen.se/nyheter/tusentals-kvinnor-sexslavar-hos-is/

En from förhoppning vore slutligen, om det gick att hitta ett mellanläge vad beträffar mansbild mellan mellanösternkulturens egenmäktige diktator och den moderna svenska/västerländska kulturens feminiserade mähä med skyldighet att slicka feminazisterna i röven. En början vore naturligtvis om de svenska männen rätade på ryggarna och började bli – tja, män.

 

 

C-H Hermansson RIP: Bakom fasaden var han en äkta kommunist

31 juli, 2016

186b3ca5-ad68-4d32-9465-a9859145c03bC-H Hermansson var partiledare i SKP/VPK 1964-75.

Carl-Henrik (C-H) Hermansson (1917-2016) har lämnat oss närmare sekelgammal. Det är en händelse som ser ut som en tanke att han föddes revolutionsåret 1917. Ty trots att han var först av svenska politiker med att ”styla” sig enligt amerikansk modell – folk skulle tro att han var en mild så kallad eurokommunist som inte tog order från Moskva – förblev han en äkta gammelkommunist bakom den glättade fasaden. Ett av Hermanssons mest bekanta tillika färgstarka yttranden lyder: ”Någon djävla ordning får det vara i ett parti.”

”Röde Herman”, som han då och då kallades, var emellertid en skicklig attitydskapare. Så skicklig att Nationalencyklopedin skriver följande i ett omdöme: ”Under H:s ordförandeskap förändrades det svenska kommunistpartiet. Beroendet av Sovjetunionen försvann, och partiet slog, som flera eurokommunistiska partier, in på en väg mot nationell kommunism.”

C-H Hermansson var ordförande i Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1964-67 och, när partiet bytte namn 1967, i Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) fram till 1975 då han avgick vid 57 års ålder. Hermansson efterträdde den oreformerade norrbottensstalinisten Hilding Hagberg (1899-1993) som partiledare och insåg, som den slipade taktiker han var, att något måste göras för att bättra på partiets renommé i folkhemmet.

Namnbytet var ett blygsamt första steg – ”kommunisterna” fanns kvar i partinamnet – men ett gyllene tillfälle uppenbarade sig den 21 augusti 1968, då Sovjetunionen och Warszawapakten med den så kallade Brezjnevdoktrinen som grund invaderade Tjeckoslovakien och med militärt övervåld slog ner Alexander Dubecks och andra reformivrares försök att införa en ”socialism med mänskligt ansikte”. Hermansson fördömde då  i spetsen för VPK invasionen och krävde, att Sverige som en protesthandling skulle frysa de diplomatiska förbindelserna med Moskva.

2957649_1200_675
Sovjetiska tanks har problem i Prag i augusti 1968. C-H Hermansson fördömde först Warszawapaktens invasion men gjorde sedan avbön.

Det var dock bara skådespeleri ”Röde Herman” ägnade sig åt. När det sovjetiska kommunistpartiets centralkommitté kom in med en skarp protest mot det svenska systerpartiets agerande – VPK fick rundhänt ekonomiskt bistånd från Moskva – valde Hermansson att göra avbön inför sin partistyrelse.

Redan ett halvår efter krossandet av ”Pragvåren” hade det ledande svenska kommunistpartiet normaliserat sina förbindelser med Moskva. I juni 1969 deltog en delegation från VPK i den världskommunistiska kongressen i Moskva jämte 75 partier från när och fjärran. Vice partiordföranden Lars Werner försäkrade i ett tal närvarande delegater att man från svensk sida skulle fortsätta den gemensamma kampen mot ”imperialismen”. Enligt referat i partiorganet Ny Dag avstod Werner från att beröra invasionen i Prag ett knappt år tidigare.

Carl-Henrik Hermansson föddes i Bollnäs i Hälsingland och växte upp i Sundsvall i Medelpad. Den relativt välbeställda familjen – fadern var företagare i skobranschen, farbrodern Albert riksdagsman för Socialdemokraterna – flyttade sedan till Stockholm, där unge Carl-Henrik enrollerade sig i Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) samt den teoretiska socialistgrupperingen Clarté.

Vid det laget hade Hermansson, enligt vad han själv skriver i sin memoarbok Minnen (1993), blivit väckt för ”nödvändigheten av kamp för ett socialistiskt samhälle”.  1936 påbörjade han studier vid Stockholms högskola, där han läste litteraturhistoria, statskunskap och nationalekonomi, och kom därvid i beröring med de berömda professorerna Herbert Tingsten och Gunnar Myrdal. 1965 utkom Hermansson med boken Monopol och storfinans – de 15 familjerna, en av 60-talsvänsterns mest inflytelserika böcker.https://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol_och_storfinans_-_de_15_familjerna

das-kapital-e1349197543883-500x294
Hermansson påstod sig ha läst Marx Das Kapital på originalspråket.

1939 hade Hermansson kommit så långt i sin socialistiska utveckling, uppger han, att han tillägnade sig Karl Marx mastodontverk Das Kapital (Kapitalet) på det tyska originalspråket vilket nog inte många svenskar kan skryta med att ha gjort. Sin kommunistiska partibok kunde den nu 24-årige Carl-Henrik Hermansson hämta ut den 5 oktober 1941, omkring två år efter ingåendet av pakten Sovjetunionen-Nazityskland samt Sovjets överfall på Finland 1939. 1948-50 samt 1956-59 var Hermansson redaktionschef på Ny Dag, där han var chefredaktör i fem år innan han efterträdde Hagberg som partiledare i SKP 1964. Efter partiledarskapet fungerade han 1975-81 som VPKs gruppledare i riksdagen.

Väljarsympatierna för VPK stabiliserades under C-H Hermanssons ledning till omkring fem procent, låt vara att partiet beständigt tvingades förlita sig på ”kamrat fyra procent”, det vill säga taktikröstande från vänstersossar för att säkra kommunisterna en plats i riksdagen så att de kunde förbi ett pålitlig stöd för Socialdemokraterna och säkra dessas regeringsinnehav. VPK tilläts nu delta i riksdagens utskottsarbete och fick delta i statliga utredningar.

Med andra ord: C-H Hermansson var framgångsrik i sitt värv att tvätta bort stalinist- och Moskva-stämpeln från ett parti som dittills setts som Sveriges förrädarparti, alltid berett att sälja ut sitt land för en grynvälling. Dessvärre för Hermanssons eget rykte, och här hjälpte föga en sammetslen röst, ett ofta gråtmilt tonfall i riksdagsdebatterna och det ständiga tjatet om ”bort med moms på mat”, drogs med jämna mellanrum hans berömmande ord om sovjetdiktatorn Josef Stalin i anledning av dennes död i mars 1953 fram i ljuset:

Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade marxismens teori som utvecklingen skapat. Under sin revolutionära kamp utförde Stalin nyskapande teoretiskt arbete på de mest skilda områden – ekonomins, politikens, filosofins, krigskonstens, språkvetenskapens och kulturens och så vidare. På vart och ett av dessa områden är hans insats gigantisk. Ingen människa kan förstå vår tids problem utan att ha studerat Stalins skrifter. /…/ Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främsta lärare.

poster-10
”Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Hermansson tvingades under årens lopp upprepade gånger ta avstånd från sina ord vid Stalins frånfälle. Vad han en gång sagt full av övertygelse kunde dock inte bli osagt hur mycket han än ansträngde sig. Bara tre år efter det att dessa minnesvärda ord yttrats var det för övrigt dags för alla kroniskt Moskva-trogna svenska och utländska kommunister att göra en helomvändning sedan Moskvas nye, starke man, Nikita Chrusjtjov, på det sovjetiska kommunistpartiets kongress 1956 gjort upp räkningen med Stalin-kulten och brännmärkt den man han själv under många år tjänat som en vettvilling och paranoid massmördare.

Carl-Henrik Hermansson hann med åtskilligt under sin tid som tongivande politiker i SKP/VPK. Förutom den devota hyllningen till Stalin försvarade han den sovjetiska inmarschen i Ungern 1956, uttryckte sin förståelse för Kinas ockupation av Tibet 1959 och gillade uppförandet av Berlinmuren 1961. I likhet med många andra slöt han vidare upp på Ho Chi Minhs och det kommunistiska Nordvietnams sida under angrepps- och erövringskriget mot Sydvietnam.

1960 vallades Hermansson, tillsammans med andra hänförda politiska turister från Sverige, runt i det röda Kina av Mao Tse-tungs politruker. Just vid den tiden rasade en fruktansvärd, av ordförande Mao själv framkallad, hungerkatastrof som skördade tiotals miljoner människoliv i delar av det väldiga kinesiska riket. Detta skedde innan den definitiva brytningen mellan Sovjet och Kina ägt rum.

När man ögnar igenom den panegyrik som framfördes vid C-H Hermanssons hädangång kunde man nästan förledas tro, att denne blide och engagerade man var en övertygad demokrat. Inget kunde vara längre från sanningen. Han vek aldrig från synsättet att det politiska system som rådde i Sovjet och dess vasallstater i Östeuropa låg nära idealet. Då han i Expressen den 29 mars 1973 tillfrågades om hur ett flerpartisystem i hans smak borde se ut svarade han: ”Det starkaste partiet måste naturligtvis ha marxism som bas. Sen kan man tänka sig ett parti som företräder småborgarna och ett som företräder bönderna.”

980
Jörn Svensson ville göra det förbjudet att ifrågasätta socialismen.

Det vill säga precis den ordning som rådde i Polen och Östtyskland vid den här tiden. Hermanssons något mindre lågmälde partibroder, den ettrige ideologen Jörn Svensson – senare högavlönad EU-parlamentariker och livskamrat med statsrådet och ambassadören Margareta Winberg (S) – fastslog i sin beryktade pamflett Du skall ta ledningen och makten på 1970-talet att ”i det socialistiska Sverige /skulle det/ vara olagligt att väcka frågan om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former”. Försök att ersätta socialismen med ett annat system måste, enligt Svensson, stoppas med ”tillgängliga medel”. https://martinandreasson.wordpress.com/2008/12/22/politiska-kultbocker-10e-plats-jorn-svenssons-%E2%80%9Ddu-skall-ta-ledningen-och-makten%E2%80%9D/

Kommunisterna blev aldrig, oavsett vad de föredrog att kalla sitt parti, något massparti under C-H Hermanssons ledning. Sannolikt var Hermansson mer populär än sitt parti. Ändå var det den till synes blide och eftertänksamme Hermansson som skapade bilden av kommunistpartiet som ett, åtminstone i stora drag, demokratiskt tillika rumsrent parti. Detta utnyttjade och utvecklade efterträdarna Lars Werner och Gudrun Schyman i enlighet med sina personliga förutsättningar. Partiets popularitetssiffror under Schyman, som därtill gynnades av sovjet- och öststatskommunismens upplösning, var större än vad partiet uppnått både före och efter Schymans tid som partiledare med som mest runt 12 procent av väljarsympatierna.

Hur skall man då se på dagens Vänsterpartiet med den före detta EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt som ledare? Är det fortfarande ett kommunistiskt parti? Det står väl helt klart att det inom partiet finns en del gamla övervintrade äkta kommunister, men mest av allt torde V-partiet kunna anses vara ett militant parti som vurmar för politisk korrekthet. Ta vilken patenterat politiskt korrekt fråga ni vill – klimatalarmism, feminism, svängdörrsmässig immigrationspolitik, HBTQ-svassande, så kallad antirasism, gullande med radikal islam – Vänsterpartiet företräder alltid de radikalaste inneåsikterna.

politisk-korrekthet_55d10c479606ee772c9dac1a
Vänsterpartiet anno 2016: mer politisk korrekthet än renodlad kommunism.

Frågan är om inte detta förhållningssätt är ännu skadligare för Sverige än vad det gamla förrädarpartiet som alltid gick i Moskvas ledband en gång var. Under det Kalla kriget visste man bland övriga partier och på SÄPO-håll exakt var man hade partiet och dess företrädare: de tyckte i alla lägen likadant som det sovjetiska ledarskapet (även om C-H Hermansson av taktiska skäl avvek marginellt från denna norm) och de ville, med vapen om så behövdes, upprätta proletariatets diktatur i Sverige. Dagens Vänsterparti är mer komplext och därmed möjligen också farligare än föregångarna var på den gamla ”goda” tiden.

Jag är kanske en obotlig nostalgiker, men jag måste bekänna att jag nog föredrar kommunister av den gamla stammen. Som varken hymlar eller stylar sig. Jag avskyr givetvis deras ideologi, men de var på något sätt rakare och renhårigare än dagens opportunistiska PK-parti. En gammal favorit hos mig är gamle revolutionären Frank Baude, nyligen fyllda 80 år.

Baude, ursprungligen murare till professionen, var med i SKP men lämnade partiet till förmån för utbrytningen KFML (Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna) 1967. 1970 anslöt han sig till den ytterligare utbrytningen KFML (r) – r:et stod för ”revolutionärerna” – och blev samtidigt partiledare. R:arna bildade omsider partiet KPML(r) med Frank Baude som partiledare fram till 1998, samma år han fyllde 72. Efter en intern schism bytte partiet sedan namn till Kommunistiska partiet (KP), som jag informerat om i följande bloggtext: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/25/de-vanstraste-av-de-vanstra/

PK001402Mot strömmen heter Frank Baudes memoarbok, utkommen 2000.http://butik.kommunisterna.org/bocker/mot-strommen

För två år sedan hade dock Frank Baude tröttnat på partiets bristande kommunistiska renlärighet – bland annat menade han att partiet svikit i klasskampsfrågan – och lämnade tillbaka partiboken. Han skrev även ett brev till partistyrelsen som återges av sajten 8 dagar den 19 april 2014 där han förklarar varför han tappat förtroendet för såväl partiledningen som partiorganet Proletären. Jag väljer att återge följande utdrag ur brevet:

Feminismen är en rakt igenom borgerlig idériktning som under vänsteruppsvinget 1968 togs upp i organiserad form av Grupp 8. Sedan dess har den fört en slumrande tillvaro tills Gudrun Schyman lämnade som ordförande för Vänsterpartiet och bildade Feministiskt initiativ. Stämpeln av medelklassrörelse har under senare tid snarare ökat än minskat. Antalet proletärkvinnor är närmast obefintlig bland dem som kallar sig feminister.http://www.8dagar.com/2014/04/hela-frank-baudes-brev.html

Baude är också missnöjd med att det kommunistiska parti han ledde i 28 år svikit i frågor såsom det alltmer utbredda våldet i Göteborg samt tiggeriet. Han jämför i följande passus hämtad ur utträdesbrevet tiggarna med Marx tes om det så kallade trasproletariatet: ”…denna passiva förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället…”.

Säga vad man vill om Frank Baude, sprungen ur en arbetarfamilj i göteborgsstadsdelen Majorna, men man kan inte anklaga honom för att inte hålla på de kommunistiska grundvalarna som dessa utformats av Marx, Engels och Lenin. Hans karriär som parlamentarisk politiker är emellertid inte särskilt imponerande – han representerade 1982-85 KPLM(r) i fullmäktige i Göteborg.

Fotonot: Ett avsnitt om C-H Hermansson finns med i min bok Destruktörerna. Hur 13 män, tre kvinnor och kulturvänstern förstörde Sverige (2008, 170 sidor). Contra förlag, Box 8052, 104 20 Stockholm.