Kriminell aningslöshet bäddar för Sveriges islamisering (men det finns hopp…)

 Den så kallade Islamiska statens (IS) flagga vajar i Fallujah i Irak.

https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1798005

Stockholms socialnämnd har producerat ett dokument om våldsbejakande extremisters återanpassning i samhället som redan lyckats med konststycket att bli ansett som ökänt. Dokumentet kan läsas via länken överst.

Det så kallade strategidokumentet har på bara ett dygn fått hård kritik från skilda håll. Lotta Edholm (FP), oppositionsborgarråd i Stockholm, citeras i tidningen Metro den 20 maj på följande sätt om socialnämndens strategi: ”Jag tycker att den är extremt naiv och det saknas helt en insikt att det här är människor som enligt svensk lag är grova brottslingar. De har begått folkmord…De ska åtalas och sättas i fängelse.”

Hela artikeln i Metro här:

http://www.metro.se/nyheter/folkpartiet-stockholms-stad-vill-ge-is-krigare-fortur-i-bostadskon/EVHoet!GqYRkRRlx60g/

P. J. Anders Linder, chefredaktör för tidskriften Axess, bloggar den 20 maj under rubriken ”Haveriet om extremisterna: från Stockholms stadshus till Stockholms dårhus” enligt följande:

Svampighet och oförmåga att se verkligheten i vitögat är två av många egenskaper som kännetecknar den strategi mot våldsbejakande extremism som i går antogs av socialnämnden i Stadshuset…Språket är vagt och klichéfyllt och det är omöjligt att se vem som ska ha någon nytta av ”strategin” som läggs upp här…Mest stötande är den monumentala oviljan att tala klarspråk om vad den våldsbejakande extremismen kan utgöra i verkligheten.

 Hur skall hemvändande människoslaktare kunna återanpassas i det svenska samhället?  På bilden egyptiska kristna före en IS-massaker.

Linder konstaterar att IS-terroristerna med vett och vilja anslutit sig till en rörelse som ”slaktar människor som boskap, skär huvudet av folk med fel tro, kidnappar och våldtar kvinnor, idkar slavhandel och kastar ner homosexuella från hustak”. I dokumentet, fastslår vidare Linder, ”saknas varje antydan till genuin omsorg om dem som blivit utsatta för extremisternas härjningar och deras anhöriga. Offrens röster får inte höras.” Linder anser för sin del att det bör vara straffbart redan att gå med i en rörelse av IS kaliber.

Enligt Stockholms socialnämnds socialdemokratiska och miljöpartistiska majoritet är det de hemvändande IS-terroristerna som är offer, ett synsätt som tidigare såväl Mona Sahlin (S) som Anna Kinberg Batra (M) anslutit sig till. De har fallit offer för olyckliga omständigheter och skall fås på rätt köl genom att bli föremål för Socialsveriges omsorger i form av terapi, bidrag och förtur i bostadskön.

Linders bloggtext här:

http://www.axess.se/blog/2015/5/20/haveriet-om-extremisterna-fran-stockholms-stadshus-till-stockholms-darhus#.VVxq9mcw9Ms

 Mona Sahlin (S) med ”palestinske” ledaren Mahmoud Abbas.

Även Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson uttrycker djup skepsis gentemot Stockholms stads så kallade strategi. Hon menar att ”IS-krigarna” (en enligt mig alldeles för välvillig beteckning för de terrorister, sadister, psykopater, våldtäktsmän och mördare som avses) är alldeles för förhärdade för att kunna vårdas till något slags normalt liv:

Det går inte att förstå ihjäl fenomen som jihadkrigare och IS-resenärer. Ej heller kan de ”samordnas” tillbaka till en mental verklighet som bygger på varje människolivs absoluta värde. De har brutit med varje värdering som utgör fundament för ett mänskligt samhälle och därför krävs extraordinära insatser…Dokumentet andas en aningslöshet som måste skrämma även den mest luttrade. De IS-krigare det handlar om omnämns exempelvis genomgående /som/ ”personer som deltagit i strid” eller ”kommer från strider utomlands”.

De åtgärder strategidokumentet torgför avser främjande, förebyggande, anhörigstöd och efterperspektiv, och i varje del föreslås samordning, samverkan och kommunala insatser av typ hjälp med att skaffa bostad, jobb samt bidrag. De hemvändande, av vilka åtminstone ett visst antal kan förutsättas ha ägnat sig åt verksamhet som gör dem diskvalificerade att någonsin mer ingå i civiliserade mänskliga sammanhang, skall enligt S och MP mötas med ”anpassade inkluderande insatser”.

”Har man över huvud taget”, frågar sig Ludvigsson, ”frågat sig om de föreslagna insatserna har förankring i verkligheten? Vilka hyresvärdar avses och vem ska pynta hyran? Och varför ska personer som krigat för IS hälsas som VM-hjältar?” Det troligen mest graverande i det aktuella dokumentet är enligt min mening, att det inte ger uttryck för någon som helst omtanke om de människor som kan komma att utsättas för de hemvändande terroristernas aktiviteter. I stället är det terroristerna som skall tyckas synd om och ses som offer!

Läs Maria Ludvigssons ledartext här:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jihad-och-naiva-stockholm_4577052.svd

 Islamismens ansikte i den svenska regeringen: Mehmet Kaplan (MP), som liknat IS-terrorister vid Finlands-frivilliga.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets flathet gentemot jihadismen och islamismen är föga överraskande för den som något studerat den  muslimska infiltrationen i dessa partier. Således var det minst av allt en tillfällighet, att det enda vallöfte S-MP-regimen såvitt jag vet infriat är föresatsen att erkänna det så kallade Palestina, en arabisk/islamistisk ”stat” som aldrig existerat och som enbart lever för att utplåna den judiska staten Israel.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) är, för att ta ett enda exempel, som bekant herostratiskt ryktbar för att ha jämfört IS-resenärer från Sverige med våra hjältemodiga Finlands-frivilliga, vilka försvarade vårt östra broderland mot sovjetkommunistisk aggression. Stockholms stad flathet mot de hemvändande IS-terroristerna är blott en aspekt av den för fullt pågående islamiseringen av det svenska samhället, som väl i dag endast de mest förhärdade bland politiskt korrekta fanatiker och toleransfascister kan förneka pågår.

I en insiktsfull artikel under vinjetten ”Perspektiv” behandlar Aje Carlbom, docent i socialantropologi och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, i tidningen Dagens Samhälle # 19 2015 Saudiarabiens strävanden att omvända Sverige till den islamska läran:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-vill-saudiarabien-omvaenda-sverige-till-den-islamiska-laeran-15647

”Sedan 1970-talet”, konstaterar Carlbom, ”har Saudiarabien varit globalt aktivt med att missionera för sin speciella tolkning av islam, så kallad wahhabism eller salafism, som den kommit att kallas under senare år. Det är den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar (sunni) och har påverkat tänkandet hos många unga muslimer de senaste åren.” Det är organisationen Muslim World League (MWL), som har ett 30-tal kontor på fem kontinenter, som orkestrerar nämnda mission. Aje Carlbom uppger att den senaste svenska översättningen av Koranen delvis finansierades med saudiskt kapital.

 Stora moskén i Malmö har byggts för saudiska och libyska pengar.

En väsentlig del i spridandet av Koranens budskap har varit moskébyggen. När den stora moskén i Malmö, Islamic Center, uppfördes i början på 1980-talet betalades den av Saudiarabien och Muammar Khadaffis Libyen. Det kan råda liten tvekan om att den saudiska islammissionen rönt framgång i Sverige och då främst bland identitetskrisande muslimska ungdomar. ”Ungdomarna som dras in i salafismens ideologiska värld är ute efter att hitta ‘sann’ islam”, skriver Carlbom. ”Ungdomarna upplever att den saudiska tolkningen erbjuder en entydig lära med klara instruktioner från Gud på hur man bör uppföra sig som muslim.”

Carlbom avrundar:

Globaliseringen har inneburit att islamism blivit en del av den politiska verkligheten i den sekulära nationalstaten. Internationella och nationella organisationer konkurrerar om att skaffa sig inflytande genom att sprida sina idéer hos såväl icke-muslimer som hos muslimer. Förvånande nog är det ett område som i stort sett saknar journalistisk bevakning. Det är hög tid att ändra på det om vi vill förstå de sociala och politiska processer som pågår hos salafistiska och andra islamistiskt inspirerade svenska ungdomar.

Slutligen vill jag ändå förmedla ett hoppets budskap. Länken nedan går till en kort film som via den alltid informativa sajten Jihad i Malmö gör gällande att det finns ett hopp även för den mest förhärdade, jihadistiske massmördare: Love is coming after you:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/05/ett-personligt-budskap-till-varje.html

Vi får inte förledas tro att den för ögonblicket framstormande islamismen på något sätt utgör en oundviklig framtid för vare sig Sverige, Europa eller världen. Det är enligt min mening en naturlag att allt som är ont och falskt förr eller senare kommer att besegras. Precis som kommunismen som globalt hot besegrades genom ett fast uppträdande från den fria västvärlden i det Kalla kriget.

 ”Våld är fel”. – ”Ta tillbaka det eller så dödar jag dig.”

Varje normalt tänkande människa, som inte frivilligt eller på annat sätt hämmas av politisk korrekthet och/eller missriktad toleransfanatism, inser givetvis att i dag är det den radikala islamismen och jihadismen som står för den globala ondskan. Att inte göra det är enligt min mening lika med kriminell aningslöshet. Och den kommer lika säkert som att solen går upp i öster och ner i väster att få stryka på foten en vacker dag.

Hur lång tid detta kommer att ta beror dock på vår egen beslutsamhet och förmåga att inse sanningen.

Löfvens regering premierar terrorn genom att erkänna ”Palestina”

 Stefan Löfvens nya S/MP-regering.

http://rt.com/news/192904-sweden-to-recognize-palestine/#.VC6rwNlhpvA.twitter

Det mest uppseendeväckande med nye statsministern Stefan Löfvens regeringsförklaring var att han deklarerade, att Sverige under den nya S/MP-regeringens styre avser att erkänna ”Palestina” som en självständig statsbildning. Se länken ovan. Så långt gick dessbättre aldrig den föga Israel-vänliga regeringen Reinfeldt med Israel-skeptikern Carl Bildt som utrikesminister.

Löfven motiverade detta beslut på följande sätt:

Konflikten mellan Israel och Palestina kan bara lösas med en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina.

Detta är emellertid som att spänna kärran framför hästen. Problemet med Löfvens resonemang är ju, att det från den palestinaarabiska sidan inte finns  någon vilja till vare sig erkännande av och fredlig samexistens med den andra parten. Ändå skall Sverige ta steget och erkänna det så kallade Palestina. Ologiskt är bara förnamnet. Vad Sverige borde göra är naturligtvis att utöva påtryckningar på ”sitt kära systerparti” Fatah – som Löfven kallade Fatah vid senaste partikongressen (S) – att inta en försonlig attityd mot Israel. Inte att komma med oövertänkt retorik.

Det korrekta är att nämnda konflikt endast kan komma närmare en lösning om de ”palestinska” territorierna börjar med att klart och tydligt erkänna den judiska staten  Israel och dess rätt att existera inom säkra och erkända gränser och som en konsekvens därav upphör med sin naziinspirerade terrorverksamhet.

 Nazihälsningen är vanligt förekommande bland palestinaarabiska/islamistiska terrorgrupperingar såsom Hamas. Dock uppenbarligen inget som stör Löfven.

För övrigt kan ett erkännande av ”Palestina” som självständig stat strida mot folkrätten. Det hävdar Tomas Sandell i tidningen Världen idag den 3 oktober:

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/10/03/Tomas-Sandell-Erkannande-av-palestinsk-stat-strider-mot-folkratten/

Framförallt den blödtörstiga, islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza-remsan men också dess allierade, Fatah på ”Västbanken” (Judéen och Samarien), har som yttersta målsättning att utplåna den judiska staten. Hamas vill dessutom utplåna Israel och döda alla judar. Att belöna sådana rörelser med statsstatus kan aldrig leda till något gott.

Läs gärna också vad Lennart Eriksson i bloggen Sapereaude under rubriceringen ”Löfvens regeringsförklaring har starka antisemitiska och rasistiska undertoner” har att säga i frågan:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=11302

Eriksson lyfter i sammanhanget fram Stefan Löfvens påståenden om rasismen i regeringsförklaringen: ”Rasismen…är oacceptabel…i ett demokratiskt samhälle…Antisemitism, antiziganism, islamofobi och afrofobi ska inte ha någon plats i Sverige.”

Inte i Sverige, nej, men i de palestinska territorierna går det tydligen alldeles förträffligt att vara militant antisemit och därmed bekänna sig till den grövsta formen av rasism. Där barnen från spädaste ålder får lära sig att judar är att jämställa med skadedjur och uppmuntras bli självmordsmördare. ”Då belönas man ekonomiskt av Löfven”, konstaterar Lennart Eriksson, ”och för övrigt av alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna rikligen och sedan länge.”

Löfven lovordade även den internationella insatsen mot den jihadistiska/islamistiska terrorgrupperingen IS/ISIS/ISIL, men när det blir fråga om de helt likvärdiga terroristerna inom Hamas är det stora famnen som gäller – förklara logiken i detta, den som kan.

För drygt tre månader sedan, just innan Hamas sparkade igång den senaste väpnade konflikten med Israel genom att skjuta raketer mot civila områden i Israel, föreslog vidare den nu nyvalde talmannen Urban Ahlin (S) att såväl Sverige som Israel skulle börja bedriva samtal med Hamas och därmed göra detta rasistiska mördarkommando rumsrent:

http://www.expressen.se/debatt/urban-ahlin-vill-gora-hamas-rumsrent/

Att erkänna ”Palestina” som stat i dagens läge vore katastrofalt. Det vore att premiera våld, terror och antisemitism av högsta potens. Om den skakiga  löfvenska minoritetsregeringen gör allvar av denna föresats blir Sverige det första EU-land som ger ”Palestina” ett fullt statserkännande. Visserligen har Polen, Rumänien och Slovakien erkänt ”Palestina”, men det skedde innan dessa länder gick med i EU. Irland och Cypern å sin sida har uppgraderat de ”palestinska” representationerna till fullskaliga ambassader.

Den Palestinska myndigheten vill skapa en egen stat i det Hamas-kontrollerade Gaza och på Fatah-styrda ”Västbanken” och etablera en huvudstad i östra Jerusalem. Dessa områden återtogs av Israel i samband med Sexdagarskriget (även kallat Yom Kippur-kriget) 1967. Gränsdragningen är emellertid oklar och omdiskuterad på ”Västbanken”.

 Västra tempelmuren i Jerusalem – judarnas heligaste plats. Foto: Tommy Hansson

Kontentan av ovanstående är att en palestinaarabisk statsbildning i nuläget ter sig som helt verklighetsfrämmande, varför det givetvis inte heller finns någon som helst anledning för Sverige – eller för den delen något annat land – att erkänna en ”palestinsk” stat.

Mer om detta i ett tidigare inlägg på min blogg här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/02/en-palestinsk-stat-helt-verklighetsframmande/

Att Stefan Löfvens nybildade så kallade regering – frågan är ju hur långlivad denna bisarra hybrid kommer att bli – skulle ta steget att erkänna ”Palestina” som en stat kommer förstås minst av allt som en överraskning. Socialdemokratin har intagit en fientlig hållning till Mellanösterns enda demokrati, och det enda landet i regionen som tillämpar religionsfrihet och rättigheter för HBTQ-kommuniteten, ända sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar.

En smärre tillnyktring kom med Göran Perssons statsministertid – Persson besökte Israel som förste svenske statsminister sedan Tage Erlander – men den omfattade endast Persson personligen. Hans egen utrikesminister, Anna Lindh, körde på i de gamla hjulspåren, liksom andra framträdande socialdemokrater såsom Mona Sahlin, Carin Jämtin och Veronica Palm.

 Olof Palme och PLO-ledaren, ärketerroristen Yassir Arafat.

Den antiisraeliska hållningen hos S-partiet har tillåtit islamistiska krafter i allmänhet och sådana knutna till Muslimska brödraskapet, ursprunget till dagens islamism och jihadism, i synnerhet att infiltrera partiet. Den forna kristna, socialdemokratiska Broderskapsrörelsen har exempelvis helt tagits över av islamisterna och kallas numera Tro och solidaritet.

Förra socialdemokratiska riksdagskvinnan Carina Hägg har haft modet att föra dessa förhållanden upp på dagordningen, vilket ledde till att hon blev av med sin nominering till årets riksdagslista. Hägg har bland annat yttrat: ”Islamismen har smält samman med socialdemokratiska partiet” och att Islamiska förbundet är den kraft som står bakom politisk islam inom ramen för S-partiet. Dess målsättning är att det är islam och sharia som skall forma samhället.

Mer om den islamistiska infiltrationen inom Socialdemokraterna här:

http://petterssonsblogg.se/2014/07/29/islamismen-har-smalt-samman-med-socialdemokratiska-partiet/

I Löfvens färska regeringsbildning är det emellertid en miljöpartist som främst företräder de islamistiska intressena, nämligen bostadsministern Mehmet Kaplan. Denne har av insatta bedömare förmodats vara aktiv medlem i Muslimska brödraskapet. I somras talade Kaplan om att ”befria Jerusalem” vid en antiisraelisk demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm. Jerusalem som aldrig varit huvudstad i något arabiskt eller muslimskt land och vars judiska rötter sträcker sig tillbaka till kung Davids tid för drygt 3000 år sedan. Och trots att muslimer brukar tala om hur heligt Jerusalem är, nämns denna stad inte i Koranen.

Herostratiskt ryktbar blev Mehmet Kaplan vid Almedalsveckan på Gotland i juli i år, då han liknade ungdomar från Sverige som åker och deltar i väpnade konflikter i Mellanöstern eller Somalia vid svenska Finlands-frivilliga som deltog på Finlands sida i dess konflikter med Sovjetunionen under Andra världskriget. Kaplan har varit ordförande i Sveriges unga muslimer och talesman för Sveriges muslimska råd. Han har också deltagit i Hamas-kramarnas jippo Ship to Gaza.

Det är i högsta grad bekymmersamt att såväl det socialdemokratiska partiet som den nya regeringen innehåller islamistiska och antisemitiska inslag.