Posted tagged ‘Folkpartiet’

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

24 november, 2018

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/

Annonser

Björklund kan bli den svenska borgerlighetens quisling

8 november, 2018

Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) smider ränker.

Liberalernas ledare Jan Björklund överväger enligt uppgift från påstått väl insatta källor att byta block till det rödgröna. Han avser enligt samma källor att först avvakta liknande besked från Center-kollegan Annie Lööf innan han gör slag i saken. https://nyheteridag.se/kallor-bjorklund-vill-ga-over-till-de-rodgrona/

I syfte att rädda ansiktet kommer Björklund att göra sken av att försöka få till stånd en alliansregering ”ända in i kaklet”. Vad L-ledaren nu synes ägna sig åt är tveklöst en avancerad men ändå lätt genomskådbar form av partipolitiskt lurendrejeri.

Fullföljer han sina planer kommer han i ett historiskt perspektiv, även om han i egna ögon nog upplever sig som nationens räddare, framstå som en den svenska borgerlighetens quisling. Precis som herr Quisling själv en gång gjorde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Quisling

Den norske landsförrädaren Vidkun Quisling (1887-1945) fotograferad strax före sin avrättning på Akershus i Oslo den 24 oktober 1945.

Eller för att använda en term från psykiatrin: Jan Björklund uppvisar tydligt schizofrena drag. Ty å ena sidan säger han sig vilja se en alliansregering, men å andra sidan har han klargjort att L liksom C i riksdagen tänker rösta nej till en M-KD-regering , eftersom en sådan behöver åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna. Med nej-röster från L och C faller ett sådant alternativ .https://nyheter24.se/maktkamp24/917428-liberalerna-kommer-rosta-nej-till-kristersson-som-statsminister

Det höjs nu liberala röster för att Jan Björklund, född i västgötska Skene 1962 samt tidigare utbildningsminister och vice statsminister, skall lämna sin post som partiledare och lämna plats åt förra statsrådet Nyamko Sabuni, som numera är verksam inom det privata näringslivet. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet motiverar de båda kommunalpolitikerna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell i skånska Vellinge ett sådant ledarbyte bland annat på följande sätt:

I en tid då tomt politiskt poserande gentemot Sverigedemokraterna uppenbarligen bedömdes ha större betydelse inom Alliansregeringen än klarsynthet och substans, offrades Sabuni från posten som jämställdhets- och integrationspolitiker. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/l-politiker-vill-ersatta-bjorklund-med-sabuni-jan-har-gjort-sitt-/

Nyamko Sabuni: ”Ta makten med SD-stöd.”

De skånska L-debattörerna menar att detta grepp var ”ett obegripligt misstag”.

Jan Björklunds SD-fobi bottnar i att han enligt egen utsago lovat sina adoptivsöner Jesper Brifalk Björklund, 16 och Gustav Brifalk Björklund, 12 att aldrig någonsin ge SD något inflytande i svensk politik. I Björklunds perspektiv är detta långt viktigare än att visa respekt för folkviljan och de närmare 1,1 miljoner väljare som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/06/12/l-i-existentiell-kris-bjorklund-drar-in-adoptivsonerna-i-valkampanjen/

Om Liberalerna i slutändan ansluter sig till sosseriet, miljönissarna och kommunisterna i Sveriges riksdag skulle detta även rent politiskt te sig logiskt i denna bloggares ögon. Jag framhöll således i egenskap av Ny Demokrati-politiker i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje redan den 22 november 1992 om dåvarande Folkpartiet: ”Idag är ni, trots att ni kallar er folkpartiet liberalerna, ett socialdemokratiskt parti av klassiskt slag.”

Inrikesminister Gunnar Hedlund (BF), stasmintister Tage Erlander (S) och den senares medhjälpare Olof Palme under koalitionsregeringens tid i mitten på 1950-talet.

Jag finner inga skäl att, bortsett från partinamnet, ändra en enda bokstav i det omdömet. Att Centerpartiet sedan länge haft en speciell förkärlek för Socialdemokraterna är ett välkänt fenomen som resulterat i den så kallade kohandeln, en krisuppgörelse mellan sossar och bondeförbundare på 1930-talet, samt i koalitionsregeringen Socialdemokraterna-Bondeförbundet 1951-57. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kohandeln

Nyamko Sabuni vore enligt min uppfattning ett utmärkt val som efterträdare till Jan Björklund som L-ledare om hon  själv vill. Hon var som jämställdhets- och integrationsminister 2006-13 en av alliansregeringens mest sansade och kunniga ministrar, vilket sannolikt var största anledningen till att hon slutligen tvingades bort från Reinfeldt-ministären. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

Sabuni föddes i Burundi 1969 och är numera verksam som ”hållbarhetschef” på teknikkonsultföretaget ÅF AB (före detta Ångpanneföreningen) sedan hon efterträtt Alice Bah Kuhnke. Att hon är syster till ”Sveriges mest lättkränkte man”, Kitimbwa Sabuni, bör inte läggas henne till last. Hon har tidigare uppmanat de borgerliga att ta makten med hjälp av SD. https://samtiden.nu/2017/08/nyamko-sabuni-ta-makten-med-sd-stod/

Gyllenhammars fantasivärld och den verkliga fascismen

23 oktober, 2018

Olof Palme hälsar Pehr G. Gyllenhammar välkommen till Harpsund 1983 – två personer som hade mycket gemensamt.

Jag brukar normalt inte hetsa upp mig särskilt mycket när folk kallar mig eller mitt parti ”fascister”. Det är en slentrianmässig anklagelse från vänster som i realiteten endast betyder ”jag tycker du är dum” och därmed är renons på varje försök till ideologisk analys. När nu gamle Volvo-bossen Pehr G. Gyllenhammar klämt ur sig att Sverigedemokraterna enligt hans mening är ”fascister”  kan det kanske dock kan vara värt några reflektioner.

Det var i ”Lördagsintervjun” i Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot den 20 oktober som Gyllenhammar, i polemik med  borgerliga aktörer som Antonia Ax:son Johnson som menar att allianspartierna borde släppa beröringsskräcken gentemot SD, sade bland annat följande: ”Jag vill absolut förkasta ett sådant förslag (…) Jag tycker de är fascister. De är helt enkelt demokratiskt föraktfulla. Det enda de syftar till är att kunna få mycket makt.” https://www.expressen.se/gt/pg-gyllenhammar-om-sd-ar-fascister/

Om definitionen av ”fascism” är en vilja att tillskansa sig så mycket makt som möjligt skulle man dock kunna beteckna i praktiken samtliga riksdagspartier som ”fascistiska”. Författaren och samhällskritikern Vilhelm Moberg (1898-1973) lär en gång ha sagt: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.” Det är ju nämligen endast om man kommer i maktställning man inom politiken kan förverkliga vad man tror på.

P. G. Gyllenhammar borde enligt mitt förmenande, även fast han fyllt 83 och ser ut som ett ovanligt skrynkligt russin i ansiktet, kunna göra en nöjaktig analys av den fascistiska ideologin i stället för att förfalla till att klistra etiketter efter gottfinnande. Fascismen, som den ser ut i verkligheten och inte i Gyllenhammars fantasivärld, är en auktoritär politisk ideologi med rötter i det Italien som 1922-43 styrdes av diktatorn Benito Mussolini (1883-1945). https://sv.wikipedia.org/wiki/Fascism

DA-märket ”Nej kommunism, fascism, nazism”.

Själv har jag sedan jag började engagera mig politiskt 1972 i den tvärpolitiska organisationen Demokratisk Allians (DA) alltid tagit kraftfullt avstånd från kommunism, fascism och nazism och bär än i dag som en självklarhet DAs allra första rockslagsmärke – med texten ”NEJ kommunism, fascism, nazism” – på en jacka. Om Gyllenhammar ser det som ett tecken på att jag är ”fascist” får han gärna höra av sig och förklara varför.

Mussolini hade sin ideologiska grund i socialismen, vilken han i form av fascismen förenade med en militant nationalism. Fascismen, som hämtar sitt ursprung i den italienska nationalsyndikalismen, bygger på den så kallade korporativismen enligt vilken människan är en kollektiv varelse och samhället en organism i vilken den enskilda individen är en del i ett större sammanhang.

Fascismen är till sin natur revolutionär och avvisar borgerliga ideologier såsom konservatismen och liberalismen. Om Gyllenhammar har rätt och Sverigedemokraterna är ”fascister” skulle det alltså innebära att partiet måste ta avstånd från sin egen ideologi, det vill säga socialkonservatismen. Den enda svenska organisation som de facto är fascistisk är såvitt jag vet Nysvenska rörelsen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nysvenska_r%C3%B6relsen

Pehr Gustaf Gyllenhammar föddes i en knapadlig familj i Göteborg den 28 april 1935. Han är juristutbildad och var 1971-83 VD i AB Volvo samt 1983-93 styrelseordförande i samma företag. 2004-07 var han styrelseordförande i Investment AB Kinnevik. Vänsterliberalen Gyllenhammar var även under några år på 1980-talet ledamot i Folkpartiets styrelse och, ryktas det, ett tag påtänkt som efterträdare till Ola Ullsten (1931-2018) som partiledare. Ett jobb som i stället gick till Bengt Westerberg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pehr_G._Gyllenhammar

Oss skojare emellan…Gyllenhammar har det trevligt tillsammans med Fermentas Reefat El-Sayed på det glada 1980-talet.

Till P. G. Gyllenhammars försvar kan kanske anföras att han är internationellt orienterad – han är bosatt i London – och inte kan förväntas ha särskilt ingående eller aktuella kunskaper om svensk inrikespolitik. Gyllenhammar har i likhet med en rad andra medlemmar i den svenska makteliten anknytning till den så kallade Bilderberggruppen med dess globalistiska agenda. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen

Säga vad man vill om P. G. Gyllenhammar, men han har onekligen betydande talanger när det gäller att marknadsföra sin egen person. Omvärlden har till stor del köpt hans image av näringslivssnille med förmåga att, i likhet med kung Midas, förvandla allt han kommer i beröring med till guld. Detta är en bild som inte har mycket med verkligheten att göra. Således kantas Gyllenhammars väg av pinsamma magplask såsom misslyckade satsningar på Norge, Fermenta och Peugeot.

Vänstertidningen Internationalen gjorde i en längre text den 7 maj 2017 bedömningen, att det finns klara likheter mellan P. G. Gyllenhammar och Olof Palme:

Idealiseringen av den gyllene PG-eran påminner inte så lite om den socialdemokratiska nostalgin kring Olof Palme. Och i mycket liknade de båda männen varandra, söner till försäkringsdirektörer, färgstarka personer som redan i  unga år lyftes till toppen av mäktiga gynnare. http://www.internationalen.se/2017/05/idealiserad-bild-av-pg-gyllenhammar/

Den i särklass mest nedgörande kritiken av Gyllenhammar jag sett i anslutning till hans karaktäristik av SD som ”fascister” kommer från journalisten och krönikören Thomas Gür. Denne skriver på sin Facebook-sida den 20 oktober bland annat så: ”Min uppfattning om Pehr G. Gyllenhammar är att han är en av Sveriges mest uppburna och minst framgångsrika och mest misslyckade storföretagsledare i modern tid.” Dessutom kallar Gür Gyllenhammar ”lögnare”.

En nötväcka i aktion.

Gür menar rentav att Gyllenhammars ”analysförmåga har visat sig vara i klass med den som de nötväckor, vilka ibland dyker upp på min tomt, kan uppvisa.” Dock, anser Thomas Gür, klarar nötväckorna av något som P. G. inte förmår: de är ensamma om att kunna gå och hoppa upp och ned på trädstammen med huvudet före.

Thomas Gürs inte så smickrande omdömen om Pehr G. Gyllenhammar får stå för honom. Jag nöjer mig med att konstatera att den forne Volvo-chefen sannolikt är betydligt överskattad såväl som företagsledare som politiskt orakel.

Mattias Karlsson: – Det är en skam att det finns böneutrop i Sverige!

24 juni, 2018

 

Många SDare från Stockholms län hade samlats i landstingshuset i Stockholm för att lyssna till Mattias Karlsson. Foto: Tommy Hansson

Fem sverigedemokrater från Södertälje fanns på plats när SDs gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, föreläste om ideologiska och valrelaterade frågor i landstingshuset i Stockholm på inbjudan av SD Stockholms län. Det blev en intressant och lärorik timme för alla närvarande!

På grund av det nycket stora intresset fick de som anmälde sig sent till Mattias Karlssons föreläsning beskedet att evenemanget var fullbokat. Att det sedan ändå fanns tomma platser i fullmäktigesalen när Mattias stod i talarstolen berodde på det tyvärr vanliga fenomenet, att alla anmälda av olika skäl inte infunnit sig.

Mattias Karlsson, som vikarierade som partiledare under Jimmie Åkessons sjukskrivning för något år sedan, inledde med att avfärda påståendet att Sverigedemokraterna skulle vara ”högerpopulister”.

– Är det något parti som stått fast vid sin politik så är det SD. Sedan landsdagarna 2011 är SD ett socialkonservativt parti. Socialkonservatismen är en ideologi som går tillbaka till det revolutionära 1800-talet, då några ville förena det bästa från höger respektive vänster för att skapa en folkgemenskap byggd på respekt för lag och ordning och vad tidigare generationer byggt upp.

Mattias Karlsson krävde ett avskaffande av straffrabatterna för dömda och fängslade brottslingar. Foto: Tommy Hansson

Återta kontrollen. Mattias Karlsson fortsatte med att bekänna, att han inte ens i sin vildaste fantasi för 20 år sedan kunde förutspå den destruktiva utveckling med dagliga skjutningar, handgranatskastningar och sexualbrottslighet som drabbat vårt arma land.

– Vi måste återta kontrollen genom att straffa brottslingarna och se till att polisen får mer resurser, inskärpte Mattias. Vi har färre poliser per capita än på flera decennier. Något vi kan göra är att inrätta beredskapspoliser. Vi måste också avskaffa straffrabatterna för dömda och fängslade brottslingar.

Mattias påtalade det barocka i att strafftiden i dag per automatik reduceras till två tredjedelar av det utdömda straffet och att det finns en sorts mängdrabatt för begångna brott – ju fler brott du begår, desto mindre kännbart blir straffet för varje brott. Dessutom finns en ungdomsrabatt för så kallade ensamkommande, vilka i verkligheten är mer vuxna än ungdomar.

– Vi är öppna för att leasa fängelseplatser i andra länder av typ Bulgarien och Rumänien. Det är orimligt att massmördare som Rakhmat Akilov skall kunna sitta och spela Nintendo på svenska anstalter.

Plikt och rätt. Mattias Karlsson ville även profilera Sverigedemokraterna som värnare av kulturvärden som bör slås vakt om:

– Vi vill stoppa skövlingen av gamla fina stadsmiljöer och förhindra att glas och betong breder ut sig överallt. Pålsundet vid Långholmen i Stockholm hotas nu exempelvis. Vi kan inte bara se till funktionalitet och strunta i det vackra, vilket påpekas av den konservative tänkaren Roger Scruton i BBC-dokumentären Why Beauty Matters som jag varmt kan rekommendera. https://topdocumentaryfilms.com/why-beauty-matters/

Den engelske filosofen Roger Scruton har framhållit skönhetens betydelse.

Karlsson förklarade sig vidare vara trött på det ensidiga rättighetstänkande han menar präglar samhället av i dag.

– Gör först din plikt och kräv sedan din rätt. Vi bör exempelvis överväga att införa en skyldighet för medborgare att ingripa vid pågående brottsutövande. Inte så att 80-åriga pensionärer skall behöva brotta ned rånare, men att ringa polisen om man ser ett brott begås är inte för mycket begärt. För ungdomar som av olika skäl inte kan eller vill göra militär värnplikt kan man kanske tänka sig någon form av vårdplikt.

Mattias Karlsson fortsatte med att hävda att såväl högern som vänster sitter fast i gamla låsningar vad gäller synen på företagare och arbetare.

Det gynnar arbetare att vi har välmående företag oavsett vad vänstern säger. Å andra sidan upplever jag högern som totalt känslokall när man kräver att arbetslösa skall vara beredda att ta vilket jobb som helst var som helst. En revisor från södra Sverige skall inte behöva ta jobb som gruvarbetare i Pajala.

Välfärdsmodellen. Mattias Karlsson framhöll att SD som ett socialkonservativt parti bör vara berett att godta en relativt stark stat med ett förhållandevis högt skattetryck.

– Vi är i grunden positivt inställda till välfärdsmodellen, men jag blir förbannad när man vräker ut pengar på meningslösa integrationsprojekt och massinvandring. När folk dör på grund av brister inom vården och barn blir av med sina assistansrättigheter.

Karlsson fortsatte

– Regeringen har tagit pengar från sjuka och barn och givit till asylmissbrukare och brottslingar. Det skall inte finnas en svensk unge med funktionsnedsättning som inte skall få den hjälp han eller hon är berättigad till!

Från vänster Andreas Birgersson, Magnus Jonsson och Suzzie Mikko från SD Södertälje i väntan på Mattias Karlsson. Foto: Tommy Hansson

Vidare menade Karlsson att man måste göra upp med radikalfeminismen vad gäller föräldraförsäkringen och att arbetsgivare som vill ta risken att anställa funktionsnedsatta skall belönas och inte bestraffas.

Nationalismen. Mattias Karlsson övergick sedan till att beröra nationalismen, som också är en viktig del av Sverigedemokraterna ideologiska identitet.

– Nationalismen har lyckats binda ihop landsändar, folk och till och med levande och döda. Under senare decennier har dock nationalismen kastats på soptippen, vilket jag har svårt att förstå. Det verkar dock som om vi är på väg att göra upp med det synsättet, alltfler talar nu om svenska värderingar.

Mycket viktiga uppgifter som förestår, fortsatte Mattias, är att sätta stopp för massinvandringen, göra upp med mångkulturalismen samt att förverkliga en nollvision vad avser anhöriginvandring.

– Löfven påstår att regeringen infört en mer restriktiv immigrationspolitik men ger samtidigt asyl till 9000 afghaner som saknar asylskäl.
Mest applåder fick Mattias Karlsson när han yttrade följande:

– Vi måste göra upp med islamismen – det är en skam att det finns böneutrop i Sverige. Regeringen har i själva verket ökat stödet till islamistiska moskéer.

”Sist men inte minst är vi demokrater!” Enligt Mattias Karlsson är det dags att uppvärdera det svenska kulturarvet och därmed möjliggöra för nyanlända att ta del av detta. Vi måste visa vad vi har – kanske genom att etablera Sverige-centra i förorterna.

– En central uppgift är att stärka det svenska språket. Inkommande skall inte ha rätt till tolkhjälp hela livet. Språkkraven skall skärpas för anställda inom sjukvård och äldrevård. Inom skola och förskola urartar det språkliga alltmer – på vissa ställen finns det ingen som talar svenska. För medborgarskap skall godkänt språktest vara ett krav – det är ett gammalt krav från Folkpartiet vilket det partiet dock aldrig lagt några politiska förslag om.

Mattias betonade även behovet av att motverka det alltmer eroderade självbestämmandet samt att stärka Sveriges militära förmåga och inte överlåta också detta åt EU. Han avrundade sin föreläsning på följande sätt:

Verner von Heidenstam: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”

– Sist men inte minst är vi demokrater. Vi vet vad det innebär att inte få tala fritt och att utsättas för censur på sociala medier och att hotas av både regering och extremistgrupper som vill inskränka det fria ordet. Visst, det har blivit litet bättre – för 20 år sedan, då det var vanligt att vi misshandlades när vi visade oss offentligt, var Sverige inte en demokrati!

Medborgarsång
Som slutkläm valde Mattias Karlsson att läsa upp dikten Medborgarsång av den konservative högermannen och samtidigt socialt medvetne skalden Verner von Heidenstam, en dikt som innehåller de bevingade orden ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” https://dikter.wordpress.com/2008/01/21/medborgarsang-2/

L i existentiell kris: Björklund drar in adoptivsönerna i valkampanjen

12 juni, 2017

Jan Björklund i Almedalen 2015. Att vara liberal är att vara kluven.

Att vara liberal är att vara kluven.* Sällan har väl denna sanning varit mer uppenbar än i fallet Jan Björklund.

I sitt tal vid den alternativa politikerveckan i Spånga gick Björklund till hårt angrepp mot Socialdemokraterna och deras ”kollektivism”, som Liberalernas ledare menade höll honom själv och hans gelikar inom ”arbetarklassen” tillbaka. Björklund hänvisade i sammanhanget till sin bakgrund som ”textilarbetarunge”.

Hur detta rimmar med Björklunds så kallade klassresa – han blev i sinom tid lovande militär och ledande politiker – framgår inte av talet i Spånga. Ännu sämre rimmar Björklunds angrepp på S-partiet med hans tidigare uttalanden om att Liberalerna mycket väl kan tänka sig att regera ihop med Socialdemokraterna – allt för att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. http://www.expressen.se/nyheter/bjorklund-kan-tanka-sig-att-regera-med-s/

Jan Arne Björklund föddes i Skene i Marks kommun i Västergötland 1962 men flyttade omsider till Stockholm. Han var en framåtsträvande politiker redan i skolåldern. Han kom som vuxen emellertid att först satsa på den militära banan och fick höga vitsord som befäl, även om han ansågs vara väl hård och dominant.

L-ledaren Björklund till angrepp mot S och SD. Foto: Tommy Hansson

Efter en karriär som folkpartistisk Stockholms-politiker valdes Björklund 2007 till ledare för Folkpartiet efter Lars Leijonborg. 2010-14 var han vice statsminister i Reinfeldts alliansministär. Det kan nämnas att Jan Björklund är näst kortast av alliansledarna – bara KDs Ebba Busch Thor är kortare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Bj%C3%B6rklund

I talet i Spånga passade Björklund även på att ge en känga åt Sverigedemokraterna. L-ledaren körde det utslitna mantrat om att SD ”gör skillnad på människor och människor” samt är ”intolerant” och ”spär på fördomar och diskriminering”. Intetsägande PK-klyschor som jag inte ens orkar bemöta här.

Huvudnumret i Jan Björklunds angrepp på SD var dock hans båda adoptivsöner: ”Mina båda söner är adopterade från andra sidan jordklotet. De ska veta: deras pappa kommer aldrig att medverka till att Sverigedemokraterna får makt i vårt land.” Jag förmodar att månget liberalt öga tårades vid dessa Björklunds salvelsefulla ord.

Jag vet ärligt talat inte om det är möjligt att sjunka lägre som debattör än att dra in sin närmaste familj i en politisk kampanj. Björklund går därmed i samma fotspår som M-ledaren Fredrik Reinfeldt, som var öppen med att orsaken till hans avsky gentemot SD var hans egen internationella släktbakgrund med en farfarsfarfar som var färgad cirkusdirektör från USA och andra utländska släktingar, bland dessa en lettisk piga och en italiensk musiker. https://www.sydsvenskan.se/2011-11-19/sd-far-reinfeldt-att-se-rott


Fyra alliansledare på en bild.

Med all respekt för Jan Björklunds adoptivsöner undrar jag vad Björklund egentligen menar. SD avvisar inte utländska adoptioner. Det finns adoptivbarn som är medlemmar i SD. Kanske har Björklund låtit jolmigt känslotänkande ta över, vilket  hans övriga tramsiga anti-SD-retorik skulle kunna tyda på. Eller också är hans exploatering av den egna familjen en fullt medveten och i så fall desto olustigare strategi.

Jan Björklunds undermåliga och pinsamma utfall i Spånga är mest av allt beklämmande. Jag tycker uppriktigt synd om L-ledaren om detta är höjden av hans retoriska färdigheter. Det är nog dags för 55-åringen att kasta in handduken och överlåta partiledarskapet åt yngre och mer alerta förmågor. Dessvärre är det svårt att se den makthungriga Birgitta Ohlsson Klamberg som ett bättre alternativ på ledarposten än Jan Björklund.

Ohlsson Klamberg har bland annat drivit frågan om att avskaffa nationalstaterna, däribland Sverige, och är vidare extremfeminist och svuren HBTQ-aktivist. I likhet med Björklund är hon vidare en varm anhängare av EU och euron samt NATO-förespråkare. Jag gissar att om inte Jan Björklund lyckas sänka Liberalerna skulle Ohlsson definitivt göra det. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/09/politiskt-tondova-birgitta-ohlsson-skrammer-mig/

Pluttpartiet Liberalerna befinner sig i dag i en existentiell kris och hankar sig fram kring 4-5 procent i opinionsmätningarna. Det är inte alls orealistiskt att tänka sig en riksdag utan L efter valet 2018. Partiet, som har en fallossymbol som kännetecken, skulle behöva en rejäl viagrainjektion för att ha en chans att hänga kvar i maktens korridorer.

  • ”Att vara liberal är att vara kluven” är ett citat som tillskrivs Gunnar Helén, ledare för Folkpartiet 1969-75.

Vänsterpatrasket har blivit nationalister – och Bildt jäser över av godhet (och aktieoptioner)

25 februari, 2017

lindstrc3b6m-upplopp
Den polisiära verkligheten av i dag…Teckning: Lindström

Förorterna brinner. Poliser attackeras. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Flyktingar kan inte längre mottas på ett människovärdigt sätt. Mord- och våldtäktsstatistiken skenar. Detta får dock ingen berätta för omvärlden, ty den som gör det ljuger och är troligen landsförrädare.

Detta är kontentan av ett antal reaktioner på SDarnas Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons minst sagt omskrivna debattartikel i Wall Street Journal härom dagen, då partiledaren och gruppledaren i riksdagen gav president Donald Trump rätt i dennes negativa omdöme om svensk immigrationspolitik i ett tal i Florida. https://samtiden.nu/2017/02/vi-vill-gora-sverige-sakert-igen-akesson-och-karlsson-wall-street-journal/

Helt plötsligt tycks vänsterpatrasket och dess vänner ha metamorfoserats till flaggviftande supernationalister som nu skriker ”landsförrädare”, ”Sverige-hatare” och ”lögnare” åt Åkesson, Karlsson och andra SDare i olika tonarter. Sådana röster går det för tillfället 13 av på dussinet i olika Facebook-grupper, vilket vem som helst som är ansluten till detta forum kan förvissa sig om.

c5cr92ewgaaudzf
Carl Johan De Geer: ”Skända flaggan”.

Alltså samma typ av röster som vanligen spyr på svensk nationalism och sätter en ära i att vara så ”osvenska” som möjligt och som sannolikt hyllar den bedagade så kallade konstnären Carl Johan De Geer och hans kollegers anti-patriotiska excesser på 1960- och 1970-talen. Om ”osvenskhet och svensk idioti” skrev jag följande bloggtext för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/11/25/osvenskhet-och-svensk-idioti/

En av dem som driver tesen att SD i själva verket hatar Sverige är riksbögen Jonas Gardell, som nyligen twittrade följande: ”SD pratar tvärtom-språket…de kallar sig Sverigevänner men hatar Sverige.” http://nyheter24.se/nyheter/politik/877302-jonas-gardell-sverigedemokraterna Nej, Jonas Gardell, Sverige-vänner hatar inte Sverige – däremot finns det allt skäl att hata en politik bedriven av såväl borgerliga som socialistiska regeringar som bara lett till elände.

Det är omtanke och kärlek, inte hat.

gardell-sverigedemokraterna
Den brinnande fosterlandsvännen Jonas Gardell menar att SD ”hatar Sverige”.

Tråden ”Sverigedemokraterna är landsförrädare” togs upp av inte helt okända Elisabeth Höglund redan hösten 2015. ”Någon annan slutsats kan man inte dra”, påstod Höglund sedan SD hållit en presskonferens under vilken Jimmie Åkesson berättat att partiet avsåg starta en kampanj utomlands som uppmanade flyktingar att inte komma till Sverige, eftersom det fattas såväl jobb som bostäder här. Det är till att ha låga krav på landsförrädare… https://elisabethoglund.se/blogg/sverigedemokra_terna_agerar_landsforradare_sverige_nara_undantags_tillstand/

Det fanns naturligtvis ett antal andra slutsatser som kunde dras av SDs utspel. Bland annat den att partiet genom sin kampanj faktiskt ville göra något konkret i syfte att avlasta vårt fädernesland och dess ändliga resurser när det gäller att via svängdörrar i tullen bereda en väg in i det svenska samhället åt alla som hävdade att de var flyktingar från krigets Syrien. Men vilka för säkerhets skull i nio fall av tio först  gjort sig av med sina identitetshandlingar.

Den rödgröna regeringen togs uppenbarligen på sängen av president Trumps skissartade bild av situationen i Sverige, en bild som fick kött på benen då invandrarungdomar i Rinkeby två dagar efter Trumps tal i Flordida gick till våldsam attack mot polisen sedan denna haft fräckheten att gripa en tungt belastad kriminell i förorten. Upploppen i Rinkeby rönte omfattande uppmärksamhet i USA och andra länder.http://www.dn.se/sthlm/rinkeby-upplopp-stor-nyhet-i-usa/

Regeringen Löfven är när detta sätts på pränt mitt uppe i en förlängd brandkårsutryckning i syfte att få omvärlden att tro, att Donald Trump är en obalanserad galning och att Sverigedemokraterna är nära nog landsförrädare som ger Trump rätt i dennes omdömen om vårt land. Sverige skall framställas som en moralisk supermakt och ett paradis på jorden där allt står ganska väl till. Den som säger något annat är ute i skumma syften.

Det är därför justitieminister Morgan Johansson utgjutit sig i pressen på följande sätt: ”Vi har kommit till en punkt där Sverigedemokraterna medvetet skadar Sverige genom att ljuga om oss i internationell media.” Envar med verklighetssinnet någorlunda i behåll vet givetvis om, att det är en mångårig destruktionspolitik som går tillbaka till 1975, då riksdag och regering officiellt bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt, vilken skadat Sverige. http://nyheteridag.se/johansson-rasar-mot-sd-efter-debattartikel-i-wall-street-journal-ljuger-om-sverige/

20140317-230026
Carl Bildt kan göra sig en rejäl hacka.

Nu har också den vanligen så coole Carl Bildt anslutit sig till det desperata folket på brandbilen. I en snyftartikel i Washington Post, som jämte den av Trump bojkottade New York Times är vänsterliberalernas mediala flaggskepp i USA, förklarar sig Bildt ”stolt” över att Sverige under hans tid som statsminister gav människor från det krigshärjade forna Jugoslavien möjligheter till en ny framtid här. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-har-ar-sanningen-om-sveriges-flyktingar

Bakgrunden var att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade ställt Bildt inför ett ultimatum 1991: om regeringen inte undanröjde det tidigare socialdemokratiska så kallade Lucia-beslutet från december 1989 – att endast tillåta ”kvotflyktingar” enligt FNs kriterier – skulle FP avgå och därmed spräcka den borgerliga ministären. Jag rekommenderar varmt läsning av följande länk till en text av signaturen Julia Caesar, som berättar om Westerbergs ultimatum och som i övrigt ger en mycket initierad bild av svensk flyktingpolitik: http://snaphanen.dk/2014/12/14/sondagskronika-tjugotre-forlorade-ar/

Det faktum att Carl Bildt nu jäser över av godhet över sina påstådda humanitära bragder för ett kvartssekel sedan är förstås ingen intäkt för att svängdörrspolitiken fungerar anno 2017 – det gjorde den för övrigt inte ens på Bildts tid – och på intet sätt något som helst bevis för att Donald Trump skulle vara okunnig, vilket Bildt på sedvanligt snorkigt överklassmaner implicerar i sina tårdryperier i Washington Post. Däremot demonstrerar Bildts utspel den gamla sanningen, att samhällseliten håller ihop oavsett formell partitillhörighet.

För att återknyta till tråden om landsförräderi, och samtidigt få ett tankeväckande perspektiv på Carl Bildts paraderande som fosterlandsvän i amerikanska media, så har sajten Nyheter idag avslöjat att Bildt är styrelseledamot i bolaget Fustator som via Skälsö AB utbjudit en gotländsk ubåtshamn till försäljning. Hamnen såldes ut av den socialdemokratiska regeringen 2004. http://nyheteridag.se/carl-bildt-i-bolagsstyrelsen-gotlandsk-ubatshamn-riskerar-saljas-till-ryske-oligarken-antonov/

2860e3b600000578-3070349-image-m-109_1430922688903
Vladimir Antonov, med en rad tvivelaktiga affärer i bagaget, kan bli ägare till gotländsk ubåtshamn. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Antonov_(aff%C3%A4rsman)

Aktuell köpesumma uppges vara 82 miljoner kronor och det hetaste namnet som ny ägare skall vara den ryske affärsmannen Vladimir Antonov, som har en rad skumraskaffärer i bagaget. Antonov har bland annat varit ägare till den engelska fotbollsklubben Portsmouth FC. Det var icke minst Antonovs inblandning i SAABs planerade försäljning till General Motors (GM) som gjorde att affären gick i stöpet.  En möjlighet att avvärja ett ryskt inköp, uppger Nyheter idag, är dock att Fortifikationsverket bjuder över det pris Antonov är villig att betala. Affären skall vara avklarad i nästa vecka.

”Fosterlandsvännen” Carl Bildt har som styrelseledamot i  Fustator optionsrätt på 70 000 aktier och lär i vilket fall som helst göra sig en rejäl hacka på affären.

/

 

Kinberg Batra skådar ljuset – men Lööf hoppar i säng med Löfven

19 januari, 2017

6c09fa67-b328-4b74-85be-b15d26d88131

Moderatledaren Anna Kinberg Batra avvisar inte längre budgetstöd från Jimmie Åkessons SD.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra har skådat ljuset.

Hon vänder på en femöring och förklarar sig nu hastigt och lustigt beredd att fälla den rödgröna så kallade regeringen. Detta skall ske genom att alliansen lägger fram en gemensam budget som kan få stöd i riksdagen av Sverigedemokraterna (SD). Därmed ajöss med ministären Löfven. Batra skriver i en debattartikel i Aftonbladet så:

Denna svaga regering klarar inte av uppgiften utan bör bytas ut. Vårt land behöver en ny regering och det bästa för Sverige skulle vara en ny alliansregering. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/anqa2/darfor-maste-vi-byta-ut-regeringen–snabbt

Kinberg Batra säger sig vara medveten om kritiken mot en samfälld alliansbudget: en sådan måste med nödvändighet bygga på stöd från SD. Efter att tidigare ha vägrat ta i SD med tång vidhåller hon nu: ”Men det är orimligt att fortsätta avstå från att lägga förslag, som skulle bygga Sverige starkare, av rädsla för hur något annat parti skulle kunna agera.”

Till detta är bara att säga ja och amen. Frågan är dock hur ärligt menat Kinberg Batras förslag är. Är det mest fråga om ett halt taktiserande för att få tillbaka sympatisörer som bytt till SD? Eller är det kanske rentav en invit till SD om närmare samarbete framöver? Det är givetvis svårt att veta. I nuläget tycker jag dock det är välgörande att moderatbossen tar bladet från munnen och säger vad många moderata gräsrötter faktiskt vill.

16174561_579340682255544_3575839976562201745_n

Svensk politiks nya kärlekspar: Stefan Löfven och Annie Lööf.

Även om Kinberg Batras utspel nu är ärligt menat så står det klart att hon inte hade förankrat det bland övriga allianspartier. Centerledaren Annie Lööf, som för något år sedan med en drastisk metafor förklarade sig villig att äta upp sin högra sko hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Socialdemokraterna, har klargjort att hon inte är ett dyft intresserad av att lägga fram en samfälld borgerlig budget:

Centerpartiet står fast i det vi har tyckt en lång tid, att vi inte kommer att bilda någon regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. http://www.msn.com/sv-se/motor/genevamotorshow2016/annie-l%C3%83%C2%B6%C3%83%C2%B6fs-diss-%C3%A2%E2%82%AC%E2%80%9C-vill-inte-f%C3%83%C2%A4lla-regeringen-med-moderaterna/ar-AAm0Q2F

Samma inställning har Liberalerna: ”Vi tycker att det skulle innebära att Sverige kastas in i ett nyvalskaos”, menar således liberale gruppledaren i riksdagen, Christer Nylander. ”Det som behövs är en samlad alliansregering efter 2018.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6611626

Det är bara för Stefan Löfven att tacka och ta emot. Inte alla minoritetsregeringar i världen har förmånen att få ha en opposition som inte vågar opponera på allvar. En ”opposition” som med Expressen-krönikören K-G Bergströms ord jämväl framstår som mer splittrad än någonsin tillförne. http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/nu-ar-alliansen-mer-splittrad-an-nagonsin/

b8imooliyaq11dm
KDs Ebba Busch Thor, här i en T-tröja från israeliska armén, ser inga hinder för en gemensam alliansbudget stödd av SD.

Det enda alliansparti som köper Kinberg-Batras propå är diminutiva Kristdemokraterna via partiledaren Ebba Busch Thor: http://omni.se/ebba-busch-thor-positiv-till-m-s-utspel/a/Ermg3

Man kan undra över hur de borgerliga partiernas inställning till att fälla vår sorgliga regering så snart som möjligt kommer att påverka väljaropinionen framöver. Att Moderaterna inte kommer att skadas av sin offensiva, möjligen taktiserande, inställning tar jag för givet. Däremot torde Annie Lööf ha anledning ta sig en ordentlig funderare över sitt beslut att hoppa i säng med Löfven.

Centerpartiet är just nu mitt uppe i en framgångsperiod med siffror på 8-9 procent och till och med därutöver. Orsaken till detta förhållandevis formidabla väljarstöd är höljd i dunkel. Att nu Centern agerar hjälpgumma till sossarna kan sätta stopp för denna utveckling och få besvikna sympatisörer att gå över till M, SD och möjligen KD beroende på disposition.

I varje fall lär de inte söka sig till krisande L, som inte gjort många människor glada sedan namnbytet från Folkpartiet och nu balanserar på 4-procentsstrecket.

Tydliga vinnare i det uppkomna läget är Socialdemokraterna, som gnuggar händerna över den borgerliga splittringen, men också Sverigedemokraterna som nu fått gehör för sin vilja att fälla regeringen hos i alla fall det största och det minsta bland de så kallade oppositionspartierna i alliansen.

I samma veva som Anna Kinberg Batras utspel offentliggjordes publicerades två opinionsmätningar för januari 2017. I Metro/YouGov blir SD landets största parti med 24,7 procent. Tvåa och trea är S (21,5) och M (21,4). C får 8,9 och V 8,1 medan Liberalerna stannar på 4,5 procent. Miljöpartiet (3,9) och KD (2,8) hamnar båda under riksdagsspärren. Det bisarra Feministiskt initiativ (F!) parkerar på 2,6 procent. http://samtiden.nu/2017/01/yougov-sverigedemokraterna-ater-storsta-parti/

image
Alliansens splittring garanterar att ministären Löfven sitter kvar tills vidare.

I Aftonbladet/Inizios mätning är sossarna störst med 25,8 procent under det att det Sverige-vänliga alternativet kommer in som tvåa med 21,5 procent. Moderaterna trea på 21,3 procent, alltså nästan exakt samma som i Metro/YouGov. Centern antecknas för 9,2, Vänsterpartiet för 6,9, Liberalerna för 4,7 och Miljöpartiet för 4,3 procent. KD offside med 3,7 procent. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/lRr57/rekordsiffra-for-annie-loof

Läget mellan blocken måste betecknas som något oklart, då såväl alliansen som de rödgröna har partier som befinner sig under riksdagsspärren.

Om Moderaterna bara ville satsa litet skulle de kunna bilda ett nytt högerblock tillsammans med SD och KD, en lösning som har förutsättningar att gynna samtliga tre partier. Ja, bara konstellationen M+SD skulle kunna få ett väljarstöd på över 50 procent!