Tre underbara låtar för frid, förståelse, förlåtelse och försoning

 Shane McGowan och Kirsty McColl.

Bara för att jag är så hjärtinnerligen SNÄLL skall jag bjuda mina trogna läsare på tre sköna låtar med The Pogues, poeten och sångaren Shane McGowan och Kirsty McColl från slutet av 1980-talet!

So happy christmas (I love you, baby)!

Först jullåtarnas jullåt: ”Fairytale of New York”:

https://www.youtube.com/watch?v=NrAwK9juhhY&list=PLC259397433E60316&index=26

Fortsätter med ”Lullaby of London”, så vacker att den gör ont i likhet med någon jag tänker på just nu:

https://www.youtube.com/watch?v=bk0Ocezq8_E&index=29&list=PLC259397433E60316

Samt mästerstycket ”Thousands are Sailing”:

https://www.youtube.com/watch?v=IooPBuFoJCM&index=30&list=PLC259397433E60316

Det har varit några fina dagar nu. Möten med goda vänner och middag ikväll med mina barn: Jansson, julskinka, köttbullar. Klart man är snäll då. Som jag alltid är mot personer som behandlar mig anständigt och normalt vänligt. Övriga försöker jag ignorera så gott det går.

Elak vill jag bara vara mot hopplösa politiska meningsmotståndare och därmed jämförbara. Lovar att fortsätta vara det på denna blogg!

Avslutar nu kvällen med att i julens tecken skåla – i julmust – för god vilja, frid, förståelse, förlåtelse och försoning med nära och kära.

 

 

Vackra och nödvändiga ord

Förlåtelse.

Försoning.

Återförening.

Hopp.

Vackra och nödvändiga ord

för oss alla.

Vårvinter

Jag har sagt det förr
men det förtjänar upprepas:

Gudomlig glömska,
förlåtelse som utplånar,
försoning som fullkomnar.

Ja, kärlek som förnyas…
Vad kan vara vackrare
och mer gudomligt?

Ute är det vårvinter
och naturen står och tvekar
vart den skall ta vägen.

Men vi vet redan
att utgången är förutbestämd:
vintern kommer att förlora.

Inget kan ju hejda snödropparna!

Mitt hjärta gläder sig
och jag hoppas på ett fint år.

Ett vet jag:

Blott ett ord från dig
och isen som kapslat in mitt hjärta
smälter på en sekund.

Help (i bluestakt)!

http://www.youtube.com/watch?v=JfGYvmWgVnY&feature=youtu.be

Jag måste säga att mitt bloggande betytt mycket för min personliga utveckling. Dels som skribent i politiska ämnen, men kanske i ännu högre grad i allmänt mänskligt avseende. Det har hjälpt mig att komma underfund med mig själv litet bättre.

Tidigare har jag varit en rätt tillknäppt personlighet som inte bjudit på mig själv särskilt mycket. Genom att blogga om allehanda ting, inklusive ett antal vad jag brukar kalla diktförsök (jag är ju ingalunda någon poet i egentlig mening), vill jag gärna tro att  jag blivit en mer öppen och avspänd personlighet. Skrivandet fungerar alldeles utmärkt som terapi.

Jag tvekar inte att tala om när jag känner mig glad och lycklig. Jag är i grunden en optimistisk och hoppfull person som gärna vill tro att allt löser sig till slut. Jag tror rentav det kan vara så, att jag har min bästa tid framför mig. Det är emellertid inte alltid allt känns så förtvivlat uppåt.

Jag vill helst tro alla om gott och blir ledsen när personer jag är fäst vid sviker och även när jag tvingas konstatera, att jag själv inte alltid förmår visa mig från min bästa sida.

Då kan det passa bra att lyssna till en låt som den jag länkar till överst. Nämligen en bluesversion av Beatles klassiker ”Help” som jag fått mig tillsänd via ett USA-baserat samtalsforum jag är med i. Det är inte något känt band som framför låten, men jag tycker den är så charmig och avväpnande att jag gärna vidarebefordrar den till mina läsare!

Help me if you can, I´m feeling down
And I do appreciate you being round
Help me get my feet back on the ground
Won´t you please, please help me!

Tillägnas den goda viljan till förståelse, förlåtelse och försoning.

Höstår

Tänk om vi kunde få ordning på allt
 som blev så väldigt mycket fel

Gå varandra till mötes med tillförsikt
i en anda av befriande försoning

Tänk om de prövningar vi upplevde
 var en process för att vi skulle lära nånting

Tänk om vi kunde bli delar av varandras liv
dela varandras tillvaro de höstår vi har kvar

Jag tycker inte det vore så förfärligt!