En rubrik utan täckning – problematiken med de ensamkommande

Två så kallade ensamkommande flyktingbarn.

Ibland ser man i pressen prov på rubriker som är så renons på täckning i vidhängande text att det är närmast hårresande.

Ett sådant exempel återfanns i annonsbilagan Uppdrag Stockholm. 26 kommuner i samverkan vilken medföljde Dagens Nyheter i april. Bilagan utgavs av Kommunförbundet Stockholms län.

Således anges Anna König-Jerlmyr (M), socialborgarråd i Stockholm, enligt bilagans förstasida hävda: ”Ensamkommande flyktingbarn: en resurs”. Slår man upp den sida som hänvisas till finner man emellertid inget sådant yttrande.

König-Jerlmyr utlåter sig visserligen enligt intervjutexten till viss del om de så kallade ensamkommande barnen – ofta nog tonåringar eller ännu äldre – men ingenstans framgår att dessa skulle utgöra någon ”resurs”. Av texten får man snarast det motsatta intrycket:

”Här är det viktigt att vi alla tar ett gemensamt ansvar för en grupp barn och ungdomar som valt att komma hit – många gånger med traumatiska erfarenheter i bagaget efter att ha rest över halva världen för en bättre framtid – och där det därför gäller för oss att se till att deras etablering i samhället blir så bra som möjligt.”

På vad sätt dessa världsresenärer med svåra trauman generellt sett skulle vara en ”resurs” i ett samhälle vars resurser blir alltmer ansträngda till följd av skenande utgifter för försörjningsstöd framgår alltså inte av texten inne i tidningen. Rubriken om de ensamkommande som en ”resurs” saknar alltså täckning.

Men det är väl en så etablerad sanning i det politiskt korrekta fikonspråk som frodas, icke minst i kommunala och landstingsanknutna verksamheter, att allt/alla som har med flyktingar och invandrare att göra är entydigt positivt och resursrikt. Att hävda någonting annat vore att kapitulera för de hemska Sverigedemokraterna.

De så kallade ensamkommande får nog i många fall ses som bedragare och skojare som reser utan relevanta dokument och som ofta utgör ”ankare” i det svenska samhället för kommande anhöriginvandrare.

Flyktingskojare av guds nåde – Jan Emanuel Johansson (S).

En annan problematisk aspekt av ensamkommande-invandringen är den miljardindustri som utvecklat sig i anslutning härtill. Avdankade politiker och andra med förmågan att se var de stora pengarna finns att hämta har gjort sig förmögenheter på affärer med kommuner och landsting, vilka knappt visat några hämningar alls när det gällt att göra av med skattebetalarnas pengar på det här sättet.

En gammal politiker som skurit guld med täljknivar på ensamkommande-industrin är förre Robinson-kändisen Jan Emanuel Johansson (S).