Jakob: han kunde inte ge upp

Jakob brottas med ängeln. Målning av Alexandre-Louis Leloir (1843-84).

Av Bibelns alla gestalter är Jakob en av de absolut viktigaste och samtidigt en av de mest fascinerande. Hela hans liv är fyllt av kamp och konflikter: med sin far Isak, med sin bror Esau, med sin morbror och svärfar Laban, med sina hustrur Rakel och Lea, med sina äldsta barn (med Lea) Ruben, Simon och Levi men framförallt med Gud.

Orsaken till att han kunde bli en Guds segerrike kämpe var att han saknade förmågan att ge upp. Han härdade ut med en enastående seghet och ett tålamod som trotsar all beskrivning. Han använde alla till buds stående medel inklusive slughet, list och bedrägligt beteende.

På så sätt kunde han, i samarbete med sin moder Rebecka, tillvinna sig förstfödslorätten från sin några minuter äldre tvillingbror Esau och slutligen få Gud att välsigna honom i en unik brottningsmatch vid Jabboks vadställe. Jag tänkte här filosofera litet över denna brottningsmatch varigenom Jakob tilltvingade sig välsignelsen och kunde bli en stamfar för det judiska folket.

Vi läser i Första Mosebok 32:24-29:

Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där.

Det var i själva verket Gud Jakob hade brottats med, kanske i form av en Herrens ängel. Jakob linkade svårt medtagen i väg från brottningsmatchen med höften ur led, men han var segerrik och kallades därför hädanefter Israel. Hans tolv söner, som forna tiders skolelever fick plugga in tills de kunde dem som ett rinnande vatten, blev ledare för Israels tolv stammar.

Brottningsmatchen ägde rum sedan Jakob försonats med sin bror Esau, som utom sig av vrede gått Jakob till mötes med en här omfattande 400 man. Jakob lyckades blidka brodern genom att överösa honom med gåvor vilket ledde till att Esau omfamnade honom i tårar. Deras misshälligheter gick tillbaka till barndomen, då Jakob och hans mor Rebecka lurat fadern, Isak, att välsigna honom och inte faderns favorit Esau. Därpå fick Jakob brodern att sälja sin förstfödslorätt för en skål linssoppa och en bit bröd.

Den judiska nobepristagarinnan i litteratur Nelly Sachs (1891-1970).

Jakob hade med tillhjälp av ett judiskt begrepp, chutzpah, fräckhet, också fått Gud att välsigna honom genom att förhandla med Honom under den episka brottningsmatchen vid Jabboks vadställe. På sätt och vis kan man se Jakob som en personifikation av det judiska folket med dess seghet och uthållighet och överlevnadsinstinkt. Ett folk som, med den lärde holländsk-israeliske rabbinen Nathan Lopes Cardozos ord, är mindre till antalet ”än ett misstag i den kinesiska folkräkningen”.

Ändå har samma folk givit mänskligheten gestalter såsom Mose, Jesus, Paulus, Maimonides, Spinoza, Marx, Freud, Einstein, Dylan och Allen, för att nämna några. Tilläggas kan att 20 procent av alla nobelpristagare varit judar.

Omskärelse: behovet av nyansering

Sedan en tid tillbaka pågår en debatt om kvinnlig respektive manlig omskärelse. Den förstnämnda typen bör egentligen kallas könsstympning, eftersom det är ett vida mer långtgående ingrepp än den manliga varianten. Tanken med det här inlägget är att på ett så nyanserat och sansat sätt som möjligt reda ut begreppen.

Kartan visar den kvinnliga könsstympningens utbredning i Afrika.

Den kvinnliga könsstympningen är förbjuden i Sverige sedan 1982. Ingreppet innebär att klitoris men ibland, i sin mest radikala form, även yttre och inre blygdläpparna avlägsnas. De första historiska beläggen för kvinnlig könsstympning går tillbaka tusentals år i tiden och har alltså, som många felaktigt tror, inte med den islamska religionen att göra. Att ingrepp av detta slag praktiseras i muslimska länder i Asien och Afrika är dock ett faktum.

Könsstympning av detta slag är självfallet ett allvarligt ingrepp i den kvinnliga sexualiteten och minskar radikalt förmågan till sexuell njutning. Vilket väl också är själva grundtanken – de primitivt stambaserade ideal som resulterar i könsstympning utgår ifrån att kvinnlig sexuell njutning är något oönskat eller rentav ont.

Med den manliga omskärelsen är det någonting väsentligt annat. Den tillämpas av såväl judar och muslimer som av andra. Den kan ha en religiös bevekelsegrund men behöver inte ha det. Den manliga omskärelsen innebär att förhuden på penis avlägsnas, något som inte innebär några men för den manliga sexuella förmågan eller njutningen. Däremot menar många att omskärelsen har hygieniska fördelar.

 Manlig omskärelse är ett relativt litet medicinskt ingrepp. 

Viktigast är den manliga omskärelsen för judendomen. Enligt traditionen gav Herren för omkring 4000 år sedan en befallning till patriarken Abraham som innebar att han själv och alla hans manliga efterkommande skulle omskäras. Detta var ämnat att vara en stadga för evig tid som skulle minna om förbundet mellan Gud och det judiska folket. Enligt stadgan skulle omskärelsen ske på den åttonde dagen efter ett gossebarns födelse. Om detta kan man läsa i Första Mosebok 17:9-14.

Omskärelsen av pojkar är ett sakrament i den judiska religionen och kallas brit milah. Den utförs traditionellt av en person särskilt tränad i detta slags ingrepp kallad mohel. Det mest kända exemplet på en omskuren jude är naturligtvis Jesus.

Jesus blev omskuren åtta dagar efter sin födelse. Målning av Corregio.

Det råder ingen tvekan om att den manliga omskärelsen i högsta grad medverkat till att det judiska folket kunnat bibehålla sin särart under årtusendena, vilka som alla vet inneburit otaliga lidanden och förföljelser. Ändå ifrågasätts den nu med ibland grumliga argument, något jag menar i hög grad spelar antisemiterna i händerna.

Det ropas i dag från skilda håll på förbud mot manlig omskärelse i Sverige. Sådana röster kommer dels från läkare och så kallade humanister, dels från politiker alltifrån förre folkpartiledaren Bengt Westerberg till SD-politiker som Kent Ekeroth (den sistnämnde är en icke-religiös jude). Argumentationen tycks i huvudsak bottna i en omtanke om den pojke som, utan att själv ha haft möjlighet att klargöra sin vilja, blir utsatt för ingreppet i fråga.

Jag har förståelse för denna typ av omtanke som är helt logisk utifrån sekulära värderingar. Självklart är inte alla som motsätter sig manlig omskärelse antisemiter. Den här frågan har emellertid mer omfattande implikationer än så, eftersom den rör religiösa frågeställningar som går flera tusen år tillbaka i tiden och därtill är helt avgörande för ett helt folks identitet. Sådana överväganden är dock inte särskilt gångbara i dagens sekulariserade svenska samhälle, där allt som har med religion att göra i betydande omfattning betraktas med misstänksamhet.

Jag skall avslutningsvis i fyra punkter sammanfatta argumenten för varför manlig omskärelse inte bör förbjudas:

 För det första, vilket klargörs ovan, är det inte på långa vägar ett lika omfattande ingrepp som kvinnlig könsstympning.

För det andra är det inte, till skillnad från den kvinnliga varianten, olagligt med manlig omskärelse.

För det tredje är den manliga omskärelsen helt avgörande för den judiska och till del även den muslimska  identiteten och bör därför ses som ett viktigt inslag i den i Sverige grundlagsstadgade religionsfriheten.

För det fjärde, något som hänger nära samman med det tredje argumentet, spelar krav på förbud mot manlig omskärelse nationalsocialister och andra antisemiter i händerna i dessas ständigt pågående hatkampanj mot allt judiskt.

Guds ord i öknen

 Den helige Antonius (251 – 356) gav upphov till klosterväsendet.

Så har jag då besökt Betlehemskyrkans Israel-grupp igen. Sammankomsten den 11 maj ägnades åt ett anförande av Gertrud Lindby på temat ”Guds ord i öknen”. Efter vanligheten bjöds en hel del av intresse och inspiration.

Gertrud Lindby, tidigare verksam bland annat vid Svenska kyrkans teologiska institut i Jerusalem, använde ett bildspel för att göra anförandet mer levande. Hon inledde med att orientera om den främste och tidigaste av de så kallade ökenfäderna, den helige Antonius.

Antonius anses ha levt åren 251 – 356 och uppnådde om detta stämmer en minst sagt ansenlig ålder. Han sålde respektive gav bort allt han ägde till de fattiga och begav sig ut i den egyptiska öknen, där han slog sig ned i en övergiven försvarsanläggning. Allt detta skedde sedan han först ordnat med systerns försörjning.

Sålunda gav Antonius – som tillhörde den koptiska kyrkan – upphov till klosterväsendet. Sankt Antonius-klostret var därför det allra första klostret. Den bakomliggande idén var att en utvald skara män – kvinnor tillkom efter hand – skulle avsäga sig den syndfulla världen och i stället ägna sig åt fromma övningar i öknens avskildhet.

Gertrud Lindby menade att öknen verkligen är en utmärkt vistelseort för den som önskar begrunda tillvarons mysterier eller helt enkelt bara är ute efter en tids avstressande tillvaro. Hon redogjorde även för några personliga upplevelser i ökenmiljö, upplevelser av frid och ro.

Här syns den pelare på vilken Symeon styliten (388 – 459) satt uppflugen i tre decennier. Byggnaderna uppfördes senare.

Standardverket för den som vill veta mer om den helige Antonius och andra så kallade ökenfäder är Ökenfädernas tänkespråk. De heliga fädernas råd för den som söker fullkomlighet. Den utkom i nyöversättning 2009, och för den som är intresserad finns information här:

http://johannesakademin.wordpress.com/2009/11/11/okenfadernas-tankesprak/

Fullkomlighet anses vanligen vara ett mänskligt ideal som icke är möjligt eller ens önskvärt att uppnå för vanliga dödliga. Möjligen är det också så. Dock bör man betänka att Jesus faktiskt enligt Matteusevangeliet 5:48 anmanar:

Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske fader är fullkomlig (1917 års bibelöversättning).

Detta tog uppenbarligen ökenfäderna fasta på. En särskild typ av ökenlevande asketer eller eremiter som Gertrud Lindby berörde var de så kallade pelarhelgonen, styliterna. Dessa självplågare framlevde sin ensliga tillvaro uppflugna på höga pelare, vilka kunde vara allt från tre till 18 meter höga.

Det mest kända av alla pelarhelgon var Symeon styliten (omkring 388 – 459) vilken i cirka 30 år vistades på en pelare i Qalat as-Siman nära Aleppo i Syrien. Han uppmärksammas ännu med helgdagar i såväl den västliga som den ortodoxa kyrkan.

Det förekommer emellertid ännu denna dag som är att människor söker sig ut i öknen för att finna ro och vila. De nomadiserande beduinerna har som bekant öknen som naturlig omgivning.

Gertrud Lindby berättade att Israels turistministerium ordnar ökenturer på kamel alternativt jeep. Turister får därvid bo i särskilt anpassade beduintält.

 Jesus frestas av Djävulen enligt en konstnärs version.

Bibeln innehåller talrika ställen där olika slag av ökenanknutna aktiviteter berörs. Redan i Första Mosebok i den judiska bibeln (det så kallade gamla testamentet) berättas om hur det judiska folket tillbringade 40 år i öknen efter uttåget ur Egypten.

Och i den kristna delen av bibeln (”nya testamentet”) kan vi bland annat läsa om hur Jesus tillbringar 40 dagar i öknen och därefter frestas av Djävulen.