Posted tagged ‘FP’

Romsons klavertramp: arrogans och oproffsighet ger SD nya röster

10 juni, 2015

original Åsa Romson (MP) begår den svenska dödssynden att vägra skaka hand.

Det finns få svenska seder som har ett så grundmurat stöd i folkdjupet som att skaka hand. Det gör vi för att hälsa på eller uttrycka sympati för varandra eller tacka för något. Detta oavsett om vi är gamla vänner, bara bekanta eller över huvud taget inte känner varandra. Skaka hand skall vi banne mig göra, punkt.

Så är det inte i alla länder. I Orienten finns den i mitt tycke mycket tilltalande seden att hälsa på medmänniskan genom att trycka händerna mot varandra framför bröstet, buga och samtidigt hålla fötterna ihop. Det är artigt, ser trevligt ut och är dessutom hygieniskt, man behöver inte slösa på handspriten i förkylningstider. Jag brukar göra så när jag vet att den person jag står inför inte har något emot att jag hälsar så, i annat fall blir det handskakning eller kanske ingenting alls – man kan ju faktiskt bara säga ett enkelt  ”hej” utan vidare gester.

_2BE7286 Gustav Fridolin får bråttom när Jimmie Åkesson försöker ta honom i hand för ett par år sedan…

Att demonstrativt vägra skaka hand med någon kan emellertid aldrig tolkas som något annat än en uppenbar oartighet och till och med ses som en medveten förolämpning. Det visste naturligtvis vår vice statsminister Åsa Romson (MP) när hon formligen flög förbi SD-ledaren Jimmie Åkessons utsträckta hand i gårdagens partiledardebatt i riksdagen, även om hon gjorde ett tappert försök att släta över tilltaget. http://nyheteridag.se/partiledardebatten-har-vagrar-romson-skaka-hand-med-akesson/

I Dagens Nyheter den 10 juni citeras hon således på följande sätt: ”Jag har tagit Jimmie Åkesson i hand efter debatten som vi alla gör när vi avslutar debatter. Det var just i replikskiftet som vi inte tog i hand, och det är olika, ibland tar man i hand och ibland inte.” Kanske det. Det var bara det att hundratusentals svenskar via televisionen kunde se hur Romson mycket bestämt tog typ en extra sväng runt Åkesson och hans utsträckta hand just för att vara säker på att undvika den. Precis som medspråkröret Gustav Fridolin gjorde för ett par år sedan – intet är nytt under solen…

Skärmavbild_2015-05-26_kl__08_42_24-620x264 Riazat (V) ”skiter i det blå skåpet” genom att ignorera Jakobssons (SD) utsträckta högernäve.

En likartad scen utspelade sig i den svenska politikens finrum för ett par veckor sedan, då Vänsterpartiets Daniel Riazat ignorerade sverigedemokraten Stefan Jakobssons utsträckta hand efter ett replikskifte i en skoldebatt. Det är fullt möjligt att såväl Åkesson som Jakobsson sträckte fram sina respektive högerkardor just med förhoppningen, att dessa skulle ignoreras av V- och MP-representanterna med deras ofta överdrivet emotionella inställning till SD vilket i sin tur skulle ge SD sympatier. http://samtiden.nu/16522/jakobsson-om-riazats-agerande-han-foll-pa-eget-grepp/

”Han föll på eget grepp”, citerades Jakobsson i den SD närstående nättidskriften Samtiden (länk ovan) och fyllde på med det aningen mustigare ”Han sket i det blå skåpet”. Och så var det naturligtvis. Ty oavsett om SDs framsträckta händer var en medveten SD-taktik eller ej så föll både Riazat och Romson och de föll tungt. De agerade på ett arrogant och oproffsigt sätt och medverkade nästan säkert till att ge Sverigedemokraterna tusentals nya röster.

Sceneriet med Romson som spänstar förbi Åkessons utsträckta högerhand begränsades ju heller inte till SVT, som sände partiledardebatten. Det har därefter upprepats på otaliga Facebook-sidor, bloggar, tweets och i tidningar och så kommer det att fortsätta. Åsa Romson verkar sakna medvetenhet om vad hennes brist på impulskontroll leder till. Frågan är hur länge hennes partikamrater kommer att ha tålamod med henne.

Socialdemokraterna förre katastrofale ledare Håkan Juholt är i Expressen dagens datum starkt kritisk mot Romsons vägran att skaka hand med SD-ledaren och menar, att det är en sorts demonstrationspolitik som regeringen inte skall ägna sig åt. Vilket man naturligtvis kan hålla med om. http://www.expressen.se/nyheter/juholt-inget-regeringen-ska-agna-sig-at/ Det finns dock knappast några skäl för Håkan Juholt att här ta till de allra djupaste brösttonerna.

1931227_1200_675 Juholt (S) och Ohly (V) bojkottade TV-debatt på grund av att de placerats för nära Åkesson (SD) i TV-studio.

Juholt, på sin tid en vandrande katastrof som sosseledare med det ena klavertrampet efter det andra, ägnade sig inför en direktsänd partiledardebatt i SVT 2011 åt en än mer outrerad demonstrationspolitik då han (och dåvarande vänsterledaren Lars Ohly) vägrade ställa upp med motiveringen, att de hade placerats för nära Jimmie Åkesson i TV-studion. FPs Jan Björklund tyckte Juholt var ”barnslig” och Jimmie Åkesson blev ”förvånad” efter att först ha skrattat.http://www.expressen.se/nyheter/barnsligt-av-juholt/

Så kan det gå när inte haspen är på. Man undrar vidare litet resignerat när Juholts efterträdare skall sluta upp med att hala fram naziflaggan när han inte klarar av den normala debatten med SD. I går drog han åter fram de påstådda nazispökena och hakkorsen från SDs grundandeår 1988 ur garderoberna. Jag undrar varje gång jag hör Löfvens litania varför karln i stället inte kan glädja sig åt SDs remarkabla utveckling: från ett parti med extremnationalistiska tendenser till ett socialkonservativt mittenparti, där folk med faiblesse för extremism åker ur partiet med huvudet före. I sossepartiet får de däremot plats ända upp i partiledningen.

Åkesson nämnde också detta i riksdagsdebatten och fyllde på med att sosseriet i det förflutna backat upp otrevligheter såsom rashygien, tvångssteriliseringar och stöd till kommunistdiktaturer. Om det hade varit jag som ställts mot Löfven hade jag kanske därtill påpekat, att ungefär samtidigt som SDs förste partiledare Anders Klarström utträdde ur Nordiska rikspartiet för att ägna sig åt det betydligt mindre extrema SD var Socialdemokraterna fullt sysselsatta med att pussa Castro och Arafat på kinderna, stödja sovjetiska så kallade fredsförslag ämnade att avväpna västvärlden samt pumpa in skattepengar i kommunistiska krigskassor i Angola och andra afrikanska länder.

22704_castro_palme-630x387 Kompisarna Olof Palme och Fidél Castro under en rökpaus.

Det organiserade tiggeriet – ett försök till lägesbeskrivning

22 maj, 2015

jimmie Ett budskap som inte föll extremvänstern och godhetsmånglarna på läppen.

Inför EU-valet 2014 hade Sverigedemokraterna (SD) en mycket uppmärksammad affischkampanj i Stockholms tunnelbana med budskapet ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”.

För det fick vi sverigedemokrater ordentligt på skallen. Vänsterextremsajten Expo hävdade att vi, inklusive undertecknad som framförde samma budskap på sin blogg, ljög om att tiggeriet var organiserat. Dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) gjorde på regeringens hemsida och i andra sammanhang gällande, att påståendet var en ”främlingsfientlig myt”. En tecknare på vänsterflygeln jämförde tesen om det organiserade tiggeriet med den urbana myten om råttan i pizzan. Ja, så där höll det på.

Ändå hade Adrian Lucaci, platschef hos polisen i Skara, i en intervju i Skövde Nyheter ett år tidigare (den 22 maj 2013) talat om det från främst Rumänien importerade tiggeriet som en del i organiserad kriminell verksamhet. ”Tyvärr är det de öppna gränserna i EU som möjliggör detta”, citerades Lucaci: http://www.skovdenyheter.se/artikel/24767/polisen-tiggarna-ofta-del-av-kriminella-ligor

Magkänsla-PR-AB Desinformation från vänster av tecknaren Max Gustafson. De av kriminella ligor utnyttjade och/eller hotade tiggarna Sorin i Malmö och Anna Maria i Södertälje håller nog inte med om budskapet.

När det nu gått ett år efter valet till EU-parlamentet har allt fler kommit till insikt om, att SD inte alls ljög om det organiserade tiggeriet. I ett inlägg på DN Debatt den 30 april 2015 krävde således moderaterna Beatrice Ask, ordförande i riksdagens justitieutskott, samt Tomas Tobé, partisekreterare, förbud för organiserat tiggeri. TV 4-programmet Kalla fakta visade vidare den 12 maj ett skakande reportage om tiggeriet och tiggarnas, ibland även kallade EU-migranter, utsatta situation.

TV 4-reportern pratade bland annat med den 21-årige romen Sorin Marian från Rumänien, som sade att han tvingades tigga utanför ett köpcentrum i Malmö varje dag och ge bort allt han får in. TV 4 Nyheterna uppgav att polisen fått in 20 anmälningar om organiserad människohandel i samband med tiggeri under de fyra första månaderna 2015.

Av en artikel i Expressen den 17 maj 2015 framgår att det organiserade tiggeriet i Gävleborg enligt polisen är på väg att bli ett allt allvarligare problem. Den grupp polisen bedrivit spaning på beräknas omsätta omkring 10 miljoner kronor:http://www.expressen.se/nyheter/polisens-spaning-visar-tiggeriet-ar-organiserat/

bussreklam1536(2) Bussreklam från SD.

Lars Fredin, tillförordnad områdeschef hos polisen i Gävleborg, hävdar i Expressen-artikeln att det kunnat konstateras att samma personer skjutsar i väg tiggarna till deras platser varje morgon samt att människor samlar in pengar av tiggarna.

Det verkar alltså som om Sverigedemokraterna hade helt rätt om att en betydande del av tiggeriet är organiserat. Det rör sig om kriminella ligors omänskliga utnyttjande av utsatta människor, och vad som särskilt oroar mig är de allt yngre ansikten som kan ses bland tiggarna i gathörnen här i Södertälje. I ett stort reportage om tiggeriet i Södertälje i Länstidningen den 21 maj hävdar tiggerskan Anna-Maria, som tiggt utanför en butik i ett och ett halvt år:

Tiggeriet i Södertälje är på väg att förändras. Allt fler ensamkommande tiggare hotas och skräms i väg av en mer organiserad verksamhet.

Tyvärr tycks dock varken kommunledningen eller polisen vara särskilt intresserade av att göra något åt eländet.

Hela LT-reportaget här:http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2983667-tiggare-i-brak-om-platserna

2014-08-23_0628 Många tiggare har vittnat om hot från ”tiggarbossar”.

Allt fler indikationer på att kanske inte allt, men utan tvivel en betydande del, av det till synes allt accelererande tiggeriet är organiserat av kriminella ligor kommer alltså fram. Ändå förekommer det att exempelvis högre polisbefäl kommer på, att ordningsmakten sannolikt inte får några guldstjärnor i kanten från den blödande-hjärtan-eliten genom att tala om kriminellt och organiserat tiggeri.

Då kan vi få se prov på sådana här artiklar där polisen dementerar tidigare uppgifter om organiserat tiggeri:http://www.expressen.se/nyheter/nu-backar-polisen–ar-inte-organiserat-tiggeri/ Jag tror vi kan ta ganska lätt på denna typ av skrajsna pudlar. Det har framkommit tillräckligt som klart och tydligt visar, att tiggeriet i stora delar ÄR organiserat.

Något som givetvis inte bekymrar dumvänstern det bittersta. För dess företrädare MÅSTE tiggeriet helt enkelt vara helt oorganiserat – annars får ju SD rätt och det kan inte tolereras: SD måste ha fel även om de bevisligen har rätt. Som när patologiske SD-hataren Anders Lindberg i Aftonbladet tjötar på om ”råttan i pizzan” (ett uttryck myntat av min gamle etnologilärare Bengt af Klintberg) :http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Även om nu tiggeriet för diskussionens skull rent teoretiskt icke skulle vara organiserat, måste det ju stå helt klart för alla tänkande människor att tiggeri – där någon sitter passivt i ett gathörn med en mugg framför sig – inte är någon människovärdig hantering. Detta stod helt klart för de av våra förfäder som förbjöd tiggeriet och gjorde det till en straffbar handling.

Den som bekymrar sig det minsta lilla om folkhälsan måste därtill med förfäran se på de kåkstäder och andra typer av primitivt boende under broar etcetera som de hitresta tiggarna ger upphov till. Eller det faktum att en del av tiggarklientelet uträttar sina naturbehov i exempelvis sandlådor, på trottoarer och i tunnelbanevagnar.

Stälje tiggare 001 Många tiggare har fattat posto utanför butiker. Som här utanför COOP i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson

Vad en fortsatt ökning av tiggeriet i Sverige och andra europeiska länder kan leda till på längre sikt i folkhälsohänseende kan vi bara spekulera om, men jag känner mig rätt säker på att framtidsutsikerna inte är särskilt lysande.

Turbekulos (TBC), en dödlig sjukdom som vi länge trodde var utrotad på våra breddgrader, har ökat kraftigt i Sverige under en lång följd av år. I en artikel i Läkartidningen # 51-52 2010 med rubriceringen ”Tuberkulos i Somalia med konsekvenser i Sverige” fastslås att den ökade rörligheten över nationsgränserna oundvikligen leder till ökad frekvens av TBC:

I Sverige var nästan tbc utrotad mot slutet av förra århundradet. Men med senare års globalisering, invandring och flyktingmottagande har sjukdomen långsamt börjat öka igen.

Ett konkret exempel på relevansen i detta gavs för några dagar sedan, då det visade sig att tio barn och tre anställda vid en förskola i invandrartäta Örebro smittats av TBC.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6170042

Jag ger absolut inte tiggarna skulden för den accelererande spridningen av den dödliga tuberkulosen i Sverige. Denna inleddes åtskilliga år innan tiggarinvasionen från främst Rumänien begynte för ett par år sedan. EUs öppna gränser i förening med Sveriges extremt släpphänta immigrationspolitik (”Öppna era hjärtan/och plånböcker/”, ”Tack för att ni valde Sverige”, ”Invandring berikar”, ja ni kan klyschorna) gör dock vårt land extremt sårbart för importerade sjukdomar.

Kriminell aningslöshet bäddar för Sveriges islamisering (men det finns hopp…)

20 maj, 2015

3408875_2048_1152 Den så kallade Islamiska statens (IS) flagga vajar i Fallujah i Irak.

https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1798005

Stockholms socialnämnd har producerat ett dokument om våldsbejakande extremisters återanpassning i samhället som redan lyckats med konststycket att bli ansett som ökänt. Dokumentet kan läsas via länken överst.

Det så kallade strategidokumentet har på bara ett dygn fått hård kritik från skilda håll. Lotta Edholm (FP), oppositionsborgarråd i Stockholm, citeras i tidningen Metro den 20 maj på följande sätt om socialnämndens strategi: ”Jag tycker att den är extremt naiv och det saknas helt en insikt att det här är människor som enligt svensk lag är grova brottslingar. De har begått folkmord…De ska åtalas och sättas i fängelse.”

Hela artikeln i Metro här:

http://www.metro.se/nyheter/folkpartiet-stockholms-stad-vill-ge-is-krigare-fortur-i-bostadskon/EVHoet!GqYRkRRlx60g/

P. J. Anders Linder, chefredaktör för tidskriften Axess, bloggar den 20 maj under rubriken ”Haveriet om extremisterna: från Stockholms stadshus till Stockholms dårhus” enligt följande:

Svampighet och oförmåga att se verkligheten i vitögat är två av många egenskaper som kännetecknar den strategi mot våldsbejakande extremism som i går antogs av socialnämnden i Stadshuset…Språket är vagt och klichéfyllt och det är omöjligt att se vem som ska ha någon nytta av ”strategin” som läggs upp här…Mest stötande är den monumentala oviljan att tala klarspråk om vad den våldsbejakande extremismen kan utgöra i verkligheten.

81756-sis_victims Hur skall hemvändande människoslaktare kunna återanpassas i det svenska samhället?  På bilden egyptiska kristna före en IS-massaker.

Linder konstaterar att IS-terroristerna med vett och vilja anslutit sig till en rörelse som ”slaktar människor som boskap, skär huvudet av folk med fel tro, kidnappar och våldtar kvinnor, idkar slavhandel och kastar ner homosexuella från hustak”. I dokumentet, fastslår vidare Linder, ”saknas varje antydan till genuin omsorg om dem som blivit utsatta för extremisternas härjningar och deras anhöriga. Offrens röster får inte höras.” Linder anser för sin del att det bör vara straffbart redan att gå med i en rörelse av IS kaliber.

Enligt Stockholms socialnämnds socialdemokratiska och miljöpartistiska majoritet är det de hemvändande IS-terroristerna som är offer, ett synsätt som tidigare såväl Mona Sahlin (S) som Anna Kinberg Batra (M) anslutit sig till. De har fallit offer för olyckliga omständigheter och skall fås på rätt köl genom att bli föremål för Socialsveriges omsorger i form av terapi, bidrag och förtur i bostadskön.

Linders bloggtext här:

http://www.axess.se/blog/2015/5/20/haveriet-om-extremisterna-fran-stockholms-stadshus-till-stockholms-darhus#.VVxq9mcw9Ms

IMG_0222 Mona Sahlin (S) med ”palestinske” ledaren Mahmoud Abbas.

Även Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson uttrycker djup skepsis gentemot Stockholms stads så kallade strategi. Hon menar att ”IS-krigarna” (en enligt mig alldeles för välvillig beteckning för de terrorister, sadister, psykopater, våldtäktsmän och mördare som avses) är alldeles för förhärdade för att kunna vårdas till något slags normalt liv:

Det går inte att förstå ihjäl fenomen som jihadkrigare och IS-resenärer. Ej heller kan de ”samordnas” tillbaka till en mental verklighet som bygger på varje människolivs absoluta värde. De har brutit med varje värdering som utgör fundament för ett mänskligt samhälle och därför krävs extraordinära insatser…Dokumentet andas en aningslöshet som måste skrämma även den mest luttrade. De IS-krigare det handlar om omnämns exempelvis genomgående /som/ ”personer som deltagit i strid” eller ”kommer från strider utomlands”.

De åtgärder strategidokumentet torgför avser främjande, förebyggande, anhörigstöd och efterperspektiv, och i varje del föreslås samordning, samverkan och kommunala insatser av typ hjälp med att skaffa bostad, jobb samt bidrag. De hemvändande, av vilka åtminstone ett visst antal kan förutsättas ha ägnat sig åt verksamhet som gör dem diskvalificerade att någonsin mer ingå i civiliserade mänskliga sammanhang, skall enligt S och MP mötas med ”anpassade inkluderande insatser”.

”Har man över huvud taget”, frågar sig Ludvigsson, ”frågat sig om de föreslagna insatserna har förankring i verkligheten? Vilka hyresvärdar avses och vem ska pynta hyran? Och varför ska personer som krigat för IS hälsas som VM-hjältar?” Det troligen mest graverande i det aktuella dokumentet är enligt min mening, att det inte ger uttryck för någon som helst omtanke om de människor som kan komma att utsättas för de hemvändande terroristernas aktiviteter. I stället är det terroristerna som skall tyckas synd om och ses som offer!

Läs Maria Ludvigssons ledartext här:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jihad-och-naiva-stockholm_4577052.svd

318582 Islamismens ansikte i den svenska regeringen: Mehmet Kaplan (MP), som liknat IS-terrorister vid Finlands-frivilliga.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets flathet gentemot jihadismen och islamismen är föga överraskande för den som något studerat den  muslimska infiltrationen i dessa partier. Således var det minst av allt en tillfällighet, att det enda vallöfte S-MP-regimen såvitt jag vet infriat är föresatsen att erkänna det så kallade Palestina, en arabisk/islamistisk ”stat” som aldrig existerat och som enbart lever för att utplåna den judiska staten Israel.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) är, för att ta ett enda exempel, som bekant herostratiskt ryktbar för att ha jämfört IS-resenärer från Sverige med våra hjältemodiga Finlands-frivilliga, vilka försvarade vårt östra broderland mot sovjetkommunistisk aggression. Stockholms stad flathet mot de hemvändande IS-terroristerna är blott en aspekt av den för fullt pågående islamiseringen av det svenska samhället, som väl i dag endast de mest förhärdade bland politiskt korrekta fanatiker och toleransfascister kan förneka pågår.

I en insiktsfull artikel under vinjetten ”Perspektiv” behandlar Aje Carlbom, docent i socialantropologi och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, i tidningen Dagens Samhälle # 19 2015 Saudiarabiens strävanden att omvända Sverige till den islamska läran:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-vill-saudiarabien-omvaenda-sverige-till-den-islamiska-laeran-15647

”Sedan 1970-talet”, konstaterar Carlbom, ”har Saudiarabien varit globalt aktivt med att missionera för sin speciella tolkning av islam, så kallad wahhabism eller salafism, som den kommit att kallas under senare år. Det är den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar (sunni) och har påverkat tänkandet hos många unga muslimer de senaste åren.” Det är organisationen Muslim World League (MWL), som har ett 30-tal kontor på fem kontinenter, som orkestrerar nämnda mission. Aje Carlbom uppger att den senaste svenska översättningen av Koranen delvis finansierades med saudiskt kapital.

ART-2-is_457906a Stora moskén i Malmö har byggts för saudiska och libyska pengar.

En väsentlig del i spridandet av Koranens budskap har varit moskébyggen. När den stora moskén i Malmö, Islamic Center, uppfördes i början på 1980-talet betalades den av Saudiarabien och Muammar Khadaffis Libyen. Det kan råda liten tvekan om att den saudiska islammissionen rönt framgång i Sverige och då främst bland identitetskrisande muslimska ungdomar. ”Ungdomarna som dras in i salafismens ideologiska värld är ute efter att hitta ‘sann’ islam”, skriver Carlbom. ”Ungdomarna upplever att den saudiska tolkningen erbjuder en entydig lära med klara instruktioner från Gud på hur man bör uppföra sig som muslim.”

Carlbom avrundar:

Globaliseringen har inneburit att islamism blivit en del av den politiska verkligheten i den sekulära nationalstaten. Internationella och nationella organisationer konkurrerar om att skaffa sig inflytande genom att sprida sina idéer hos såväl icke-muslimer som hos muslimer. Förvånande nog är det ett område som i stort sett saknar journalistisk bevakning. Det är hög tid att ändra på det om vi vill förstå de sociala och politiska processer som pågår hos salafistiska och andra islamistiskt inspirerade svenska ungdomar.

Slutligen vill jag ändå förmedla ett hoppets budskap. Länken nedan går till en kort film som via den alltid informativa sajten Jihad i Malmö gör gällande att det finns ett hopp även för den mest förhärdade, jihadistiske massmördare: Love is coming after you:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/05/ett-personligt-budskap-till-varje.html

Vi får inte förledas tro att den för ögonblicket framstormande islamismen på något sätt utgör en oundviklig framtid för vare sig Sverige, Europa eller världen. Det är enligt min mening en naturlag att allt som är ont och falskt förr eller senare kommer att besegras. Precis som kommunismen som globalt hot besegrades genom ett fast uppträdande från den fria västvärlden i det Kalla kriget.

islam-is-violence ”Våld är fel”. – ”Ta tillbaka det eller så dödar jag dig.”

Varje normalt tänkande människa, som inte frivilligt eller på annat sätt hämmas av politisk korrekthet och/eller missriktad toleransfanatism, inser givetvis att i dag är det den radikala islamismen och jihadismen som står för den globala ondskan. Att inte göra det är enligt min mening lika med kriminell aningslöshet. Och den kommer lika säkert som att solen går upp i öster och ner i väster att få stryka på foten en vacker dag.

Hur lång tid detta kommer att ta beror dock på vår egen beslutsamhet och förmåga att inse sanningen.

Pingstpastorer överens med Pride: homosexualitet är synd

15 april, 2015

zmh2xu6iycxghvu9omvdfw EuroPride i Stockholm 2008 hyllade ”svensk synd”.

I samband med festivalen EuroPride i Stockholm 2008 var stan smockfull med affischer på temat Swedish Sin – Breaking Borders (Svensk synd spränger gränser). Arrangörerna ville således locka besökare med den mångomtalade så kallade svenska synden, i det här fallet liktydigt med praktiserad homosexualitet:

http://www.europride.com/en/archives/year-2008/stockholm-2008/

På plats vid evenemangets invigning fanns bland andra EU-minister Cecilia Malmström (FP), professor Tiina Rosenberg och en indisk prins. Inte många ögonbryn, om ens några, höjdes över budskapet om bögeriet som synd. Förmodligen sågs det som en lagom klämkäck slogan, om än kanske något utdaterad; begreppet ”den svenska synden” härstammar från början av 1950-talet, då Ulla Jacobsson visade tuttarna för Folke Sundquist i filmen ”Hon dansade en sommar” (1951) i regi av Arne Mattsson.

Ett helt annat ljud i skällan blir det om ett gäng pingstpastorer utifrån traditionellt bibliskt synsätt förklarar att utlevd homosexualitet är synd med konsekvenser för evigheten:

http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464

Det torde finnas få bibliska ämnen där det råder större samstämmighet än vad gäller just synen på homosexualitet. Det finns ett antal passager i såväl Gamla som Nya testamentet som vittnar om denna syn, men jag nöjer mig här med vad aposteln Paulus anför i Romarbrevet 1:26-28:

Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar; deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo otukt, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

imagesFJDCDN90 Pastor Tommy Dahlman manar till kristen tydlighet om homosexualitet.

Det var i ett debattinlägg med rubriceringen ”Bibeln tydlig om homosexualitet” i den kristna tidningen Dagen den 9 april, som 22 pingstpastorer med den 49-årige Tommy Dahlman från Trollhättan, riksdagskandidat för KD 2014, i spetsen menade att ”Vi anser att vi måste vara tydliga, om än i kärleksfull ton, och klart beskriva konkreta konsekvenser av vad Nya testamentet säger.”

Längre ner i artikeln kommer Dahlman och hans meningsfränder fram till samma slutsats som arrangörerna av EuroPride 2008 och fastslår:

Vi menar att praktiserande homosexualitet, utifrån vad Bibeln säger, är synd. Det har funnits samstämmighet om detta genom hela den protestantiska reformationen, och även dessförinnan fanns det en klar teologisk övertygelse i frågan.

Debattinläggets undertecknare avvisar vad man kallar ”revisionism” som ett ”modernt påfund som har till uppgift att vända på bibeltexter för att få dem att säga motsatsen till vad de innehåller”. Slutklämmen lyder: ”Men till sist handlar det om himlen och evigheten. Tidsandan och sanningen går inte alltid hand i hand.”

Den sista meningen skulle behöva stå i eldskrift på någon plats så att hela landets befolkning kunde läsa den!

imagesNL63TTER DAESH förpassar en homosexuell från hustak.

I en intervju med Expressen tycks Dahlman, förutsatt att han är rätt citerad, ha fyllt på med att homosexuella som inte lever i celibat sannolikt hamnar i helvetet:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kds-riksdagskandidat-homosexuella-hamnar-i-helvetet_4478431.svd

Detta borde han enligt min mening nog ha hållit inne med, eftersom endast Gud kan veta något bestämt om den saken. Trots allt utgörs en människa inte enbart av sin sexuella orientering utan av så mycket mer än så. Dahlman gör nog väl i att betänka detta ord av Jesus från Johannesevangeliet 14:2: ”I min Faders hus  äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum.”

I det stora hela menar jag dock att det är absolut uppfriskande att det fortfarande finns kristna, som tar sin tro på allvar och inte tvekar att sticka ut hakan i kontroversiella ämnen.

Man kan därtill fråga sig hur det kan komma sig, att etablerade media i Sverige går i taket när någon kristen pastor i all stillsamhet vill förpassa de homosexuella till den andliga världens nedre regioner, som de inte ens tror på, medan de inte ens noterar när de islamistiska vettvillingarna i DAESH slänger ner bögarna från hustak och sedan lynchar dem i den här, högst påtagliga världen.

images92G2KAR1 Nasrin Sjögren skriver om den religiösa ateismens intolerans.

Några betänkligheter att ta upp kontroversiella ämnen hyser inte heller den kristna (hon är konvertit från islam) debattören Nasrin Sjögren, nybliven krönikör i den Sverigedemokraterna närstående nättidningen Samtiden. I ett inlägg dagens datum (15 april) tar hon pastor Dahlman och dennes meddebattörer i försvar, bland annat på följande sätt under rubriken ”Den religiösa ateismens intolerans”:

http://samtiden.nu/14279/den-religiosa-ateismens-intolerans/

Hans brott mot det sekulära värdegrundscredot var att han tillsammans med 21 andra pastorskollegor slog fast att den enda form av sexuell utlevnad som är föremål för gudomlig välsignelse är det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna som lovar varandra trohet till döden skiljer dem åt. För detta fick han också bannor från de till journalister utklädda inkvisitorerna.

Icke minst noterbart i Sjögrens spänstigt skrivna krönika är, att hon så klart genomskådat ateismens och sekularismens falska anspråk på att i etiskt hänseende stå högre än människor med religiöst färgade synsätt.

imagesE3PPDXXANazismens och kommunismens samgående 1939 möjliggjorde Andra världskriget (samtida karikatyr).

Ett bevis på att detta är just falska anspråk är det faktum, att det är just ateistiska och sekularistiska ideologier såsom kommunism och nazism som ställt till med mest elände i vår tid med hundratals miljoner dödsoffer som följd. I själva verket, menar Nasrin Sjögren, är ateisterna/sekularisterna föga mindre religiöst troende än vad anhängarna till riktiga religioner är. Även om de föredrar att lämna Gud utanför sin tro.

Just detta, kan man befara, gör de gudsförnekande troende desto farligare då de kan förleda godtrogna människor att anta att de har vetenskapliga och rationella anspråk som i verkligheten inte finns där.

 

Så blev vänsterns Utopia en svensk mardröm

31 mars, 2015

SVERIGEDEBATTEN Sverige 2015: ett samhälle i fritt fall. Den så kallade regering som förväntas styra landet kan mest betecknas som ett dåligt skämt. Den grova brottsligheten och en veritabel invasion av tiggare präglar samhället, samtidigt som massmedierna är infiltrerade av våldsvänster, jihadsympatisörer och andra demokratifientliga element. I denna krissituation är det uppenbart att det behövs en debatt om Sverige, helt enkelt en Sverigedebatt. En debatt där Sveriges bekymmersamma läge kan diskuteras helt utan skyddsnät och utan politiskt korrekta sidoblickar eller referenser. Det är därför min förhoppning att det här inlägget kan bli det första steget till en sådan debatt.

images2U9QUG8L Statsministern med från vänster skolministern Gustav Fridolin som arresterats som säkerhetsrisk i Israel, miljöministern Åsa Romson som är miljömarodör samt partisekreteraren och grå eminensen Carin Jämtin, antisemit och jihadistanhängare.

Nämnda ”regering” innehåller bland annat:

En avdankad svetsare och fackpamp med talfel som statsminister, vilken som en av sina rådgivare har den beryktade vänsterextremistiske fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad.

En miljöminister som avslöjats som kvalificerad miljömarodör: http://www.expressen.se/nyheter/val2014/asa-romson-malar-med-forbjuden-farg/

En utrikesminister som genom sin inkompetens och okunskap gjort betydande delar av världen fientligt inställda till vårt land: http://ledarsidorna.se/2015/03/van-med-alla-blev-ovan-med-alla/.

En bostadsminister utan fackmässig erfarenhet, med utrikespolitiska ambitioner och som därtill enligt en bedömare som Nalin Pekgul (S) är islamist: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kaplans-islamism-allvarligt-problem-foer-regeringen-11340.

En skolminister som gripits i Israel som säkerhetsrisk: http://www.expressen.se/nyheter/gustav-fridolin-anhallen-i-israel/.

En framtidsminister som menar sig ha blivit mördad på 1300-talet: http://www.dn.se/nyheter/politik/framtidsministern-har-upplevt-tidigare-liv/.

Så där håller det på.

Lägg därtill att den nuvarande S-MP-ministären, med stöd av V, inte utgör några problem för de förment borgerliga oppositionspartier som ingick i två alliansregeringar 2006-2014. Tvärtom – i stället för att efter det jämna valresultatet i september 2014 konkurrera om regeringsmakten lade sig M, FP, C och KD platt på magen inför Stefan Löfvens sorgliga minoritetsregering i form av decemberöverenskommelsen (DÖ). Det innebar att man i praktiken avsade sig alla oppositionsanspråk.

”Oppositionsledaren” Anna Kinberg Batra (M) menar för sin del att återvändande jihadister bör ses som ”offer”: http://www.expressen.se/nyheter/uppdraget-ta-m-tillbaka-till-toppen/

images Satirisk framställning av decemberöverenskommelsen.

Sverige 2015 domineras till stor del av brottsligheten. Delar av våra storstadsområden är laglöst land där våldet härskar. Invandrargäng gör upp sinsemellan med tillhjälp av automatvapen som nu senast i en restaurang på Hisingen i Göteborg. I Malmö fortsätter dödsskjutningarna obehindrat. Regeringen reagerar med att vilja skärpa vapenlagarna – vilket väl är ungefär lika begåvat som att hävda att sprängmedel borde förbjudas för att stoppa islamistterrorn.

Invandrarrelaterad gängbrottslighet har vidare tillåtits dominera en stad som Södertälje med förgreningar in i näringsliv, politik och rättsväsende. Det faktum att ungdomar med invandrarbakgrund härjar i förorterna genom att sätta eld på bilar och angripa polis, ambulans och brandkår med stenar och annat är numera en del av vardagen och uppmärksammas på sin höjd i små tidningsnotiser.

I denna laglöshetens ekvation bör också den romska tiggarinvasionen från i främsta rummet Rumänien nämnas. I så gott som alla svenska samhällen livnär sig sedan några år tillbaka otaliga människor, vilka i många fall kommit hit via skrupulösa människosmugglare, på organiserat tiggeri. Jag vågar påstå att inget sunt samhälle tillåter sådan verksamhet eller de ohygieniska kåkstäder vari tiggarna bor och som utgör en uppenbar fara för folkhälsan.

I Malmö kan vi till den ordinära våldsbrottsligheten och det epidemiska tiggeriet  lägga en helt igenom, från arabiska områden i Mellanöstern, importerad antisemitism, vilken lett till att Sveriges tredje största stad är på väg att avfolkas på judar. Till råga på eländet visar den styrande S-V-MP-majoriteten inga som helst tecken på att genom en realistisk politik vilja åtgärda problemen, sannolikt därför att man är beroende av arab- och muslimrösterna för att hänga kvar vid makten. Tvärtom: till Malmö hälsas alla uttryckligen välkomna.

images Kåkstäder befolkade av romska tiggare växer upp som svampar ur jorden.

Brottsligheten har emellertid fler konnotationer än så här. De stora kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet anlitar båda den brottsbelastade Researchgruppen, ett gäng vänsterextremister som inte gjort någon hemlighet av sina rötter i den våldsbenägna vänstern med AFA i spetsen. Researchgruppen bedriver en omfattande åsiktsregistrering i nära samverkan med bolaget Piscatus, som startades av Robert Aschberg, Expo och AFA 2010 och har vid flera tillfällen hängt ut medborgare som publicerat olämpliga kommentarer på nätet.

Frontfigurerna Mathias Wåg och Martin Fredriksson har bland annat gjort sig kända för att beteckna den egna gruppen som ”Sveriges Stasi”. Wåg skrev vidare på Twitter den 20 maj 2013: ”Ni som överklagar böneutropen till förvaltningsrätten. Tack för att ni skrev med personnummer.” Därmed bekräftades symbiosen mellan extremvänster och islam/islamism, en koppling som får en noggrann belysning  i Johan Lundbergs  bok Ljusets fiender (Timbro 2013).

En annan medlem i Researchgruppen är My Vingren, som nyligen anställts av Sveriges radios Ekot. I Sverige anno 2015 bör således ett förflutet i våldsbelastad vänster inte ses som en nackdel utan tvärtom som en extra merit i CVt.    Mer om Researchgruppen i Ola Sandstigs granskande reportage i Dagens Samhälle #11/2015: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/granskare-som-inte-tal-en-granskning-14461

Hur kunde det då bli så här?

För att få ett svar på den frågan bör vi gå tillbaka till den så kallade 68-vänster som den 24-27 maj 1968 ockuperade Kårhuset i Stockholm. Formellt var ockupationen en protestaktion mot regeringens proposition om en ny studieordning, UKAS, men den kom efter hand att urarta till en demonstration till förmån för kommunism och extremvänster med tongivande grupperingar av typ Clarté och KFML och där den senare Fryshus-chefen, Anders Carlberg, blev riksbekant som testuggande revolutionär av trotskistiskt slag.

untitled Olof Palme talar till kårhusockupanterna 1968.

Det hjälpte föga att utbildningsminister Olof Palme och dåvarande studentpolitikern Ulf Adelsohn sökte tala Mao- och Castro-dyrkarna i Kårhuset till rätta – de revolutionära ropen stod som spön i backen, och snart skulle vänsterockupanterna göra staden osäker genom att försöka ockupera nyckelinstitutioner som Stadsteatern, Operan och Centralstationen, dessbättre utan framgång.

Palme insåg säkerligen att hans maningar till reformism, demokrati och besinning klingat ohörda, men med karaktäristisk slughet kom han under de följande åren att, främst i sin utrikespolitiska retorik, närma sig kårhusvänsterns demagogi. Palme och den socialdemokratiska regeringskretsen kring honom, med namn som Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlsson och icke minst Pierre Schori, såg chansen att absorbera i alla fall delar av extremvänstern i socialdemokratin. Leijon hade för övrigt själv ett förflutet inom KFML, en förkortning för Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna.

Till sin hjälp hade Palme och hans meningsfränder här Vietnamkriget, vilket alltmer utvecklade sig till en katastrof för USA och som Palme gjorde upp räkningen med framförallt i sitt beryktade jultal i Storkyrkan 1972. Statsminister Palme liknade här de amerikanska bombningarna över Hanoi och Haiphong vid nazistiska krigsförbrytelser. Vänstern jublade, men de diplomatiska förbindelserna med USA skadades allvarligt.

Något som Palme säkerligen såg som en merit med tanke på sina ambitioner att framstå som Tredje världens champion och att i tidernas fullbordan få ett internationellt toppjobb. Förbindelserna med den fria världens viktigaste demokrati sökte Palme lappa ihop genom att skicka överbefälhavaren Stig Synnergren – en ursosse från Boden – som hemlig emissarie till Washington.

Här följer mer information, inklusive en ljudfil av talet, om Olof Palmes jultal: http://www.militarhistoria.se/nyhetsfronten/olof-palme/

images5K5D8WM1 Vänstergurun Herbert Marcuse.

Vänstervridningen i Sverige och Västeuropa var ett fenomen som, liksom så mycket annat, hade hämtats från USA och de studentprotester som hade inletts här i slutet på 1950-talet. Från det stora landet i väster kom ett varierat utbud av revolutionär frasretorik av vänstergurus som Herbert Marcuse, Jerry Rubin, Eldridge Cleaver och allt vad de hette.

Journalisten Christopher Jolin, son till den kände konstnären Einar Jolin och verksam som konstrecensent samt som redaktör för en läkemedelstidning, levererade 1972 en imponerande kartläggning av vänstervridningen med bestsellern Vänstervridningen. Hot mot demokratin i Sverige (VOX/Bernces förlag). Den slog ned som en bomb i medievärlden och erhöll inledningsvis goda recensioner i borgerlig press. Bland skrev Gunnar Unger som signaturen Sagittarius i Svenska Dagbladet att Jolin ”var förtjänt av hela nationens tacksamhet”.

Flera år senare gled den ursprungligen liberale Jolin tyvärr över i det extremnationella lägret, något som gör att hans i mitt tycke banbrytande bok inte fått den uppskattning den förtjänar. Den som vill läsa mer om Christopher Jolin och hans bok Vänstervridningen kan göra det på min blogg via denna länk: https://tommyhansson.wordpress.com/2010/07/11/christopher-jolin/

Om Olof Palme kan mycket sägas, och till dem som förstått hans betydelse för vänsterradikaliseringen av Sverige hör avgjort Jan Sjunnesson, tills för kort tid sedan chefredaktör för den Sverigedemokraterna närstående nätpublikationen Samtiden. I sin bok Sverige 2020. Från extremt experiment till normal nation (Jan Sjunnesson 2013) skriver han så (sidan 95):

Palmes kombination av stor energi, hans högborgerliga bakgrund och hans radikala synsätt förändrade Sverige under 1970-talet på ett genomgripande sätt. Landet förvandlades till en veritabel experimentverkstad för radikala lärare, socialarbetare och offentliganställda som satte igång att realisera sina drömmar om kollektivt ansvar, mänsklig frigörelse och nya informella relationer mellan elever och lärare, patienter och läkare, intagna och fångvaktare. Den offentliga sektorn fördubblade antalet anställda under decenniet med Palme som röd baron och verkställande direktör i det socialistiska kungadömet Sverige. I inget annat demokratiskt västerländskt land förfogade staten över så stora resurser och så många anställda.

Det behöver knappast framhållas extra att ett mångkulturalistiskt synsätt passade som hand i handske i förhållande till en politik liknande den som skisseras av Jan Sjunnesson här ovan. Detta blir förfärande klart när vi studerar den socialdemokratiska regeringens proposition 1975:26 – Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m m, undertecknad av Olof Palme och Anna-Greta Leijon: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Regeringens-proposition-om-rik_FY0326/?html=true

Den hallstämplade mångkulturalismen naglas här fast med följande formulering: ”Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.” Propositionen antogs enhälligt i Sveriges riksdag.

Den 13 december 1989 fattade emellertid den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carlsson som statsminister ett beslut som indikerade en tillnyktring i immigrationsfrågan. Då kom det så kallade Luciabeslutet, enligt vilket Sverige som politiska asylanter endast skulle acceptera personer vilka var att betrakta som flyktingar enligt FNs flyktingkonventioner eller hade vad som angavs vara ”särskilt stort skyddsbehov”.

images0NGY8E22 Bengt Westerberg stjälpte Luciabesutet om en begränsad invandring.

Detta skedde sedan så många som 20 000 flyktingar (jämför med dagens ungefär tiofaldigade siffror!) anlänt till Sverige under andra halvåret 1989, fler än under hela 1988. Alla riksdagspartier utom FP, MP och V godtog beslutet. 1991 tillträdde dock den borgerliga regeringen Bildt, och sedan FP-ledaren Bengt Westerberg ställt ultimatum genom att hota med avgång beslutade statsminister Carl Bildt att Luciabeslutet skulle rivas upp till förmån för Westerbergs ”generösa flyktingpolitik”. Två års tillfällig tillnyktring i svensk immigrationspolitik var därmed till ända.

1997 kom nästa ideologiskt viktiga proposition 1997/98:16 med rubriceringen Sverige, framtiden och mångfalden, signerad invandringsminister Leif Blomberg (S).  Enligt detta regeringsförslag, som också det antogs enhälligt i riksdagen, skulle hela det svenska samhällsbygget baseras på mångfald i etniskt hänseende: arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, skolpolitik, kulturpolitik – allt skulle underordnas den sakrosankta mångfalden.

Mångfaldsevangeliet skulle spridas medelst ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatser, i skolor, på universitet, bibliotek, museer etcetera. Tre delmål fanns: ett jämlikhetsmål (full jämlikhet för invandrare), ett valfrihetsmål (valfrihet att välja assimilation eller fortsatt utveckling av den egna kulturen, det vill säga i praktiken segregation) samt ett samverkansmål (alla infödda svenskar måste samarbeta om mångfalden). Därmed hade ett Sverige, genomsyrat av mångkultur och mångfald och med massinvandring som instrument, etablerats med fullständig enighet över den tidens partigränser.

Här en upplysande sammanfattning av ovannämnda utvecklingen i bloggen Aktualia den 10 juli 2011: https://aktualia.wordpress.com/2011/07/10/mangkulturens-historia-i-sverige/

Man bör vara både blind och döv för att inte inse, att resultatet av den förda mångkultur-, mångfalds- och massinvandringspolitiken ingalunda lett till något slags vänsterradikalt idealsamhälle, ett Utopia där godhet, tolerans, solidaritet och fred härskar. Snarast har den blivit det rakt motsatta, ett mardrömssamhälle med stundom rent krigslika förhållanden som illutreras av den ovan anförda massakern i Göteborg samt gängrelaterade uppgörelser inklusive ett otal skjutningar, gängvåldtäkter och misshandelsfall på olika platser.

imagesW2XC32EH Dick Erixon gör upp räkningen med integrationen.

Den uppmärksammade bloggaren Dick Erixon tar upp den katastrofala utvecklingen den 19 mars 2015 på sin blogg I hjärtat rebell under rubriken ”Integrationen för krig till Sverige”: http://erixon.com/blogg/2015/03/integrationen-for-krig-till-sverige/

Den Centerpartiet närstående Erixon tar avstamp i dödsskjutningarna på Hisingen och ett uttalande från ett ögonvittne: ”Det är som att leva i ett krig.”  Dick Erixon skriver följande:  ”Den ’integration’ som svenska partier står för betyder att traditioner, kulturer och beteendemönster från Mellanöstern och övriga världen är lika viktiga som den kultur och sociala normer som funnits i Sverige fram till 1970-talet.”

Den svenska så kallade integrationen medför, menar Erixon, ”att krig är något som vi måste räkna med” på samma sätt som man måste räkna med det i andra delar av världen, särskilt från de delar varifrån de flesta nyanlända kommer ifrån. Dick Erixon skriver följande, vilket jag tycker kan vara en lämplig avrundning även av min egen artikel: ”Jag är så innerligt trött på de politiker som talar om integration som något positivt. Det enda rimliga är assimilering. Men det kan vara för sent för det.” 

Ovanstående är ett försök att som en inledning till en nödvändig debatt om Sverige sammanfatta läget i vårt land som det ter sig för denna bloggare våren 2015. Nu hoppas jag andra debattörer kan överta stafettpinnen!

Opinionsrekord för SD – men målet är ett bättre Sverige!

14 februari, 2015

 

B9kAsaEIUAE3802 SD och Mattias Karlsson: upp som en raket.

http://www.metro.se/nyheter/ny-matning-kds-och-fps-utspel-har-gynnat-sd-far-rekordstod/EVHobk!EeWAuHKgThfk/

19 procent.

Så lyder Sverigedemokraternas (SD) nya opinionsrekord. Resultatet uppnåddes i en mätning av institutet Yougove på uppdrag av gratistidningen Metro för några dagar sedan och är en uppgång med 2,1 procentenheter, detta jämfört med samma instituts mätning i december. Se artikel via länk överst.

SD ångar nu på ordentligt och befäster sin ställning som landets tredje största parti. Det fjärde största, Centerpartiet, sackar efter med hela 12,3 procentenheter. Faktum är att Sveriges enda reella oppositionsparti nu kan börja ställa in siktet på att avancera förbi de så kallade nya Moderaterna och bli Sveriges andra största parti. Upp till M är det nu måttliga 2,8 procentenheter.

Det bör tilläggas att den nya rekordmätningen kanske skall tas med en viss nypa salt: mätningen uppges ha företagits via ”förrrekryterad onelinepanel” och ej vara statistiskt säkerställd. Den bekräftar under alla omständigheter SDs beständigt uppåtgående trend, vilken noga taget pågått ända sedan partiets bildande 1988!

SD är till yttermera visso det enda parti som inte förefaller handikappas av angrepp eller tillkortakommanden av olika slag. Som att såväl partiledning som gräsrötter med jämna mellanrum drabbas av verkliga eller av media påhittade skandaler. Som att skilda partiföreträdare uttrycker sig olämpligt i media eller på nätet. Eller som att partiet är notoriskt dåligt på att hantera sina egna medier och i vissa fall även medarbetare.

De förståsigpåare Metro citerar – professorn i statsvetenskap Johan Hinnfors och politiska analytikern Stina Morian – är överens om, att SDs framryckning i opinionen  till betydande del beror på att andra partier såsom FP och KD under vintern lagt ett antal förslag om invandring som kan sägas följer SDs linje.

Morian citeras så:

SD:s siffror visar tydligt att det är för att man diskuterat invandring på deras planhalva.

yougov-jan-15 Yougove/Metro januari 2015.

Emellertid synes inte FP- och KD-utspelen ha gynnat de egna, krisande partierna. KD halkar i Yougove under fyraprocentsspärren till riksdagen med 3,5 procent, medan FP visserligen ökar jämfört med decembermätningen men till minst sagt måttliga 4,4 procent.

Kanske inser folk att det endast är Sverigedemokraterna som menar riktigt allvar med sin föresats att påtagligt begränsa invandringen, som blir ett allt tyngre lass för det svenska samhället och därmed dess medborgare att bära. Svenskarna har under en följd av år överösts med påståenden om att ”invandring berikar” och liknande, medan verkligheten talar ett huvudsakligen helt annat språk

Ett av de senaste utspelen om massinvandringens välsignelser signeras Ilmar Reepalus efterträdare som ordförande i Malmö kommunstyrelse, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). I Dagens Nyheter menar hon exempelvis:

Vi är och bör förbli en hoppets hamn för att erbjuda skydd år behövande. Men det handlar inte enbart om att skydda och hjälpa. Malmö har också tjänats väl av öppenheten gentemot omvärlden. Dagens globala Malmö innebär en fantastisk tillgång av såväl språk som erfarenheter och kompetens.

Hela debattartikeln här:

http://www.dn.se/debatt/tvinga-fler-kommuner-att-ta-emot-flyktingar/

Längre än så är det väl knappast möjligt att avlägsna sig från Malmö-bornas vardag. Ty medan KS-ordföranden bygger rosa luftslott i landets viktigaste tidning mördas, skjuts, knivskärs och körs över på löpande band i Malmö, samtidigt som den krympande judiska samfälligheten knappt vågar gå utanför dörren till följd av den allt hätskare antisemitism som importeras från Mellanöstern.

De höga SD-siffrorna demonstrerar därtill, att den katastrof många befarade skulle inträffa med Jimmie Åkessons sjukskrivning inte har materialiserats. Det var bara någon månad sedan jag utanför min stampub i Södertälje pratade med en man, som var övertygad om att SD snart skulle halka ner till 2-3 procent i opinionen. Tvärtom har den tillförordnade partiledaren Mattias Karlsson genom ett gediget arbete kunnat glädja sig åt fortsatta opinionsframgångar.

Jag är för min del övertygad om att dessa kommer att fortsätta den dag Jimmie återkommer efter sin välförtjänta vila. Den som redan nu spelar på att SD kommer att passera M vid valet 2018 och bli rikets andra största parti kan nog inte räkna med att få stort mer än insatsen tillbaka om så skulle ske. Och 2022 torde det vara dags att utmana S om att vara landets största parti – samt om statsmakten.

Det har gått fort sedan jag inträdde i partiet ungefär vid den här tiden på året 2008. Då var vi ännu långt ifrån etablerade på fyraprocentsnivån och jublade åt varje notering över eller i närheten av densamma. Tiderna förändras onekligen – nu tar vi sikte på 25 procent! Låt oss dock inte glömma, att höga opinionssiffror inte är något självändamål, hur trevliga de än sedan må vara (och givetvis också är!).

untitled Inga miljardbelopp till mördare och terrorister. På bilden Stefan Löfven med terroristledaren Mahmoud Abbas, som fick 1,5 miljarder kronor med sig hem till ”Palestina”.

Målsättningen är och måste förbli att skapa ett bättre Sverige. Och här är ett snöpande av de groteska invandringsvolymerna och den tilltagande islamiseringen givetvis oerhört väsentliga frågor, men inte de enda av vikt. Vi måste också i den nationella självbevarelsedriftens intresse få ett militärt försvar värt namnet, ett utrikespolitiskt agerande som inte leder till allmosor på miljardbelopp till mördare och terrorister, en uppskärpt kriminalpolitik med högre straffskalor och mindre dalt, en  humanare äldrevård samt sjukhus och skolor som faktiskt fungerar och en ökad respekt för vårt svenska kulturarv.

Jag behöver nog inte tillägga att bara SD kan fixa detta…

Vad är värst – heilande eller misshandel?

18 januari, 2015

untitled Advokat Per Liljekvist hotas av åtal för bland annat hets mot folkgrupp.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20163265.ab

Aftonbladet berättar den 16 januari historien om hur ”kändisadvokaten” Per Liljekvist – med skådespelaren Mikael Persbrandt bland sina klienter – av kriminella kontakter beställde misshandel av några ungdomar han retat upp sig på. Till råga på allt gjorde han därtill ”hitlerhälsning” mot ungdomarna, varav flera uppges ha ”invandrarbakgrund”.

Se länk överst för ABs beskrivning av händelseförloppet.

Av tidningens rubriksättning att döma förefaller just heilandet ha varit det värsta Liljekvist gjorde sig skyldig till när det hela begav sig i höstas. Då hade advokaten ändå, efter en skärmytsling med ungdomsgänget utanför en krog i Djursholm, först skrikit åt ynglingarna att de ”inte hörde hemma här” och därefter via sin mobil tillkallat några medlemmar ur den kriminella gruppen ”Lejonen” att misshandla ungdomsgänget.

Man undrar i sitt stilla sinne vilket som är värst: att utsättas för hitlerhälsning eller att bli misshandlad av yrkeskriminella, vilket var vad några av ungdomarna blev sedan Liljekvists huliganer anlänt i taxi och slagit ner några personer, både ur det för Liljekvist förhatliga ungdomsgänget samt en vuxen man som sökt avstyra misshandeln. Liljekvist uppges ha stått och ”hejat på” de så kallade lejonen under misshandeln.

Åtal uppges nu vänta Liljekvist och en av lejonhuliganerna. Bland annat för misshandel, hets mot folkgrupp och ofredande. Det är alltså heilandet som betecknas som ”hets not folkgrupp”, en lag som instiftades efter Andra världskriget som spärr mot antisemitism, men numera mest fungerar som förevändning för den alltmer DDR-liknande svenska staten att söka spärra in oliktänkande av typ pastor Åke Green (som dock frikändes i Högsta domstolen) och gatukonstnären Dan Park.

Hur otrevligt jag än tycker det är med hitlerhälsningar – för det tycker jag som kämpande antinazist verkligen – så ifrågasätter jag den tonvikt som lagts på detta så kallade brott genom åren. Jag vet inte exakt hur många personer som dömts för ”hets mot folkgrupp” till följd av så kallat heilande – men det är förmodligen ett icke ringa antal.

imagesTO50X9CM Synagogan i Malmö – ofta föremål för antisemitiska trakasserier och skadegörelse.

Man kan då lämpligen jämföra med hur många som åtalats och fällts i domstol för de trakasserier av judar som genomförs på så gott som daglig basis i Malmö: överfall och stenkastning mot personer med traditionell judisk klädsel, inklusive den judiska församlingens rabbin; hakkorsprejande av såväl exteriör som interiör i synagogan på Föreningsgatan; attentatsanslag mot judiska församlingshemmet; trasserier mot elever på väg till och från skolan; våldsamma motdemonstrationer mot proisraeliska manifestationer; verbalt ofredande och dödshot etcetera.

Såvitt jag känner till kan antalet personer som fällts för något av allt detta sammanfattas i ett mycket runt tal: noll (0).

Polisen har gett upp hoppet om att komma till rätta med den för såväl Malmö som Sverige skamliga behandlingen av Malmös judar. Det beror helt enkelt på att antisemitismen i Malmö är ett fenomen som importerats med stadens växande muslimska befolkning.

Varken politikeretablissemanget eller polisledningen har något som helst intresse av att lagföra muslimska förövare, eftersom då riskerar kallas för ”rasister” och, ve och fasa, för att gå i Sverigedemokraternas ledband. Inte ens mer eller mindre professionella ”antirasister” är särskilt intresserade av att komma rätta med antisemitismen i Malmö, eftersom den utövas av ”fel” grupp, nämligen muslimer. Om dessa får ej sägas ett enda ont ord, då tar det hus i helsicke.

Också de så kallade kippavandringar som då och då har genomförts som stöd för Malmös utsatta judar har mer och mer kommit att förlora sin udd, då dessa manifestationer lika mycket kommit att användas för att protestera mot generell ”rasism” och ”islamofobi” som mot antisemitism. Kippavandringarna har också blivit ett bra tillfälle för en brokig samling toleransmånglare att saluföra sin förmenta  godhet och rättskaffenhet.

imagesWDZJWA41 En toleransmånglare (FP) och en antisemit (S) på kippapromenad: Erik Ullenhag och Ilmar Reepalu.

Då är det så mycket enklare att slå till mot förvirrade svenska ungdomar (och i sällsynta fall advokater) som sträcker högerhanden i luften och därmed anses hetsa mot folkgrupp. Jag hoppas slutligen advokat Per Liljekvist får det straff han förtjänar, förutsatt att ABs beskrivning av hans uppträdande är någorlunda med sanningen överensstämmande. Även om jag tyvärr inte kan påstå att mitt förtroende för det svenska rättsväsendet är särskilt grundmurat.