Är klimat-Gretas smekmånad på väg att ta slut?

Är Greta Thunbergs smekmånad med den internationella opinionen på väg att ta slut?

Är Greta Thunbergs smekmånad med den internationella opinionen på väg att ta slut? Det faktum att hon inte är välkommen att tala inför Europaparlamentets (EP) plenum nästa vecka skulle kunna tyda på det. https://www.europaportalen.se/content/greta-thunberg-inte-valkommen-till-eus-plenum

När klimat-Greta besöker Europaparlamentet nästa vecka är det meningen att hon skall tala inför dess miljöutskott. Tala och tala. Det lär väl bli som det varit hittills: några käcka fraser om att klimatet inte kan vänta, att vi måste sluta flyga och att vi ständigt måste gå omkring och oroa oss för världens undergång.

Däremot tillåts hon inte vända sig till det församlade parlamentets plenum med dess över 700 medlemmar trots att tre vänsterinriktade/gröna parlamentariska grupper hade velat se henne göra det..

En företrädare för den konservativa gruppen EuropeIska folkpartiet (EPP) i EP förklarar det så, att endast representanter för stater och regeringar får tala inför det församlade parlamentet. Tom Vandendriessche från den nationalistiska partigruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF) spädde vid en presskonferens på med:

Vi har fler än 700 EU-parlamentariker som ska debattera politik, så vi behöver inte en klimat-Messias, även om hon är 16 år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gruppen_Nationernas_och_friheternas_Europa

 

Tom Vandendriessche: ”Vi behöver ingen klimat-Messias, även om hon är 16 år.”

Jag har en känsla av att vår hårt stylade. lillgamla klimat-Pippi med sina långa flätor börjar stå rätt många seriösa aktörer upp i halsen, låt vara att alla inte är lika frispråkiga som Tom Vandendriessche från belgiska Vlaams Belang. Nu blir det bara EPs miljöutskott som tvingas lyssna på hennes inlärda, snusförnuftiga klyschor.

Innan Gretas smekmånad är över väntar dock, enligt henne själv i alla fall, en audiens hos påven Franciskus som gjort sig beryktad för att alltid haka på de senaste trenderna i tiden. https://www.dagen.se/nyheter/nu-har-paven-bokat-tid-med-klimatkampen-greta-1.1461842?paywall=true

Påven Franciskus: ”Inuti varje kristen finns en jude”

 Påven Franciskus togs emot på Ben Gurion-flygplatsen av Israels president Shimon Peres (till vänster) och premiärminister Binyamin Netanyahu.

Den 24-26 maj besökte påven Franciskus Israel (Det heliga landet) och hade ett ganska späckat program. Följande rapport kommer från The Washington Post:

http://www.washingtonpost.com/world/pope-francis-balances-time-with-israelis-and-palestinians-during-visit-to-holy-land/2014/05/26/c39b126c-e4d5-11e3-afc6-a1dd9407abcf_story.html

Efter att ha förargat sina israeliska värdar genom att bedja vid den nedklottrade säkerhetsbarriären i Betlehem på Västbanken, avlade påven på inrådan av Israels premiärminister Binyamin Netanyahu även ett besök vid ett monument över terrorns offer på Herzlberget i Jerusalem.  Här förklarade Netanyahu  för påven att barriären byggts för att skydda Israels medborgare från självmordsmördarbombare. Ett möte med den Palestinska myndighetens ”president”, Mahmoud Abbas, stod också på påvens program.

Vid Yad Vashem, Israels officiella centrum till minne av Förintelsen, sammanträffade han med en grupp förintelseöverlevare.

 Påven ber vid monumentet över terrorns offer på Herzlberget under överinseende av Peres och Netanyahu.

I Jerusalem träffade den 77-årige påven, som tidigare var ärkebiskop i Buenos Aires, bland andra Jerusalems stormufti vid Klippmoskén på Tempelberget. Han begav sig därefter till Västra tempelmuren för att bedja. Muren, även benämnd Klagomuren, är judendomens heligaste plats och det enda som återstår av det så kallade Serubbabels tempel som Nya testamentet berättar om att Jesus besökte.

Att den nuvarande innehavaren av Petri stol är väl medveten om kristendomens judiska rötter framgår av en intervju han gav den spanska dagstidningen La Vanguardia den 13 juni. Här menade den romersk-katolska kyrkans överhuvud bland annat att ”Inuti varje kristen finns en jude”. Han fastslog även att förintelseförnekelse är ”galenskap”.

Mer om intervjun via denna länk:

http://www.religionnews.com/2014/06/13/pope-francis-inside-every-christian-jew/

Jag anser att en interreligiös dialog måste utforska kristendomens judiska rötter och judendomens kristna blomning. Jag inser att det är en utmaning, en het potatis, men det är möjligt att leva som bröder.

 Påven vid den israeliska säkerhetsbarriären i Betlehem.

Franciskus anmärkningar om förhållandet mellan kristna och judar har uppfattats som mer långtgående än det ställningstagande som den helgonförklarade påven Sankt Johannes Paulus II svarade för 1986, då han som förste påve besökte huvudsynagogan i Rom och klargjorde att judarna är den kristna trons ”äldre bröder”.

Franciskus passade också på att försvara den under Andra världskriget verksamme påven Pius XII, vilken kritiserats för att ha varit alltför undfallande gentemot nationalsocialismen. Det är ett väl utforskat faktum att katolska kyrkan hjälpte ett stort antal ledande nazister att fly till Latinamerika, men sant är också att påven bidrog till att gömma judar i kloster i Rom och andra italienska städer samt i sitt sommarresidens Castel Gandolfo.

På frågan hur han skulle vilja bli ihågkommen av historien svarade påven Franciskus I så här:

Jag har inte tänkt på det, men jag gillar när någon minns någon och säger: ”Han var en bra kille, han gjorde vad han kunde. Han var inte så illa.” Det räcker för mig.

Den som vill ta del av hela påveintervjun på engelska kan göra det här:

http://www.religionnews.com/2014/06/13/pope-francis-inside-every-christian-jew/

 Den kristna religionens grundare, Jesus från Nasaret, var troende jude och kom enligt egen utsago inte för att upphäva utan för att fullborda ”lagen och skrifterna”..

 

 

Franciskus tar katolska kyrkan ett halvsekel tillbaka i utvecklingen

 Påven Franciskus agiterar mot den välståndsskapande kapitalismen.

http://signum.se/vatikanens-resa-fran-anti-kommunism-till-anti-kapitalism/

Sju månader in i den nye påven Franciskus Is pontifikat tycks det stå klart vad han syftar till: han vill ändra den romersk-katolska kyrkans färdriktning från höger till vänster. Den katolska tidskriften Signum väljer att tala om ”Vatikanens resa från anti-kommunism till anti-kapitalism” (se länken överst).

”Återigen ruskar påven Franciskus om katolska kyrkan”, heter det i Signums text. ”På tisdagen gav han ut sin första ‘apostoliska förmaning’ Evangelii gaudium genom att utse en ny fiende till kyrkan: den moderna kapitalismen.”

Påven förklaras ha tagit klar politisk ställning gentemot den fria marknadspolitik, som gjort att tillståndet i världen på det stora hela taget blir allt bättre: folk lever längre och bättre och är bättre utbildade, barnadödligheten minskar, kvaliteten på maten ökar. Fortfarande finns oerhört mycket att göra, framförallt i underutvecklade muslimskt styrda länder med våld, fattigdom och kvinnoförtryck, men överlag blir det allt bättre i världen. Denna utveckling har bland annat beskrivits i Steven Pinkers tegelstensliknande bok The Better Angels of Our Nature.

 Johannes Paulus den store: bidrog till den fria världens seger i Kalla kriget.

Genom att fördöma det politiska system som gjort ovan beskrivna, positiva utveckling möjlig och i stället återgå till den stelbenta socialismens grundvalar med dess slagordliknande fördömanden av ”girighet”, ”materialism” och ”konsumism” tar påven tillbaka katolska kyrkan cirka ett halvsekel i tiden.

Franciskus talar i sin antikapitalistiska pamflett föraktfullt om exempelvis så kallade nedsippringsteorier (trickle-down theories), vilka förfäktades av ekonomer som stod Ronald Reagan och Margaret Thatcher nära. Bedriften att formulera ekonomisk politik som start bidrog till den fria världens seger i det Kalla kriget imponerar uppenbarligen inte på den socialistiske populisten Franciskus.

Jag kan inte annat än förundras och samtidigt uppröras över det politiska lappkast som den nuvarande innehavaren av Petri stol gör. Det är en form av reaktionär populism som inte kan leda till något gott. Den stärker de kyrkliga krafter som  ser på kristendomen mer som en ideologi för omfördelning av ekonomiska tillgångar än en andlig frälsningslära.

Den nyligen helgonförklarade påven Johannes Paulus II (även kallad ”den store”), som genom sitt kraftfulla antikommunistiska budskap tillsammans med fackföreningsrörelsen Solidaritet välte den ateistiska och människofientliga kommunismen över ända i sitt hemland Polen, torde gråta i sin himmel.

 Ronald Reagan: den fria världens ledare under slutfasen av det Kalla kriget.

De vänstervridna kulturknuttarna i vår del av världen jublar naturligtvis, som Aftonbladets Katrine Kielos som prisar påvens ”ledarskap” och enkla vanor som att gå i gamla tofflor och bo på härbärgen:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article17940979.ab

Jag har själv i egenskap av unificationist och liberalkatolik inget särskilt religiöst förhållande till påven. Jag  tillåter mig dock att reagera, när en av världens mest profilerade ledare är stadd på en utveckling som riskerar omintetgöra de framsteg som skett i världens största kristna rörelse de senaste femtio åren.

Tidigare påvar blir helgon: men vad sysslar den nuvarande med?

Papa Giovanni (Johannes XXIII): snart helgon.

När min Italien-älskande hustru Marika levde kände vi ett äldre par i den italienska byn Grotte di Castro i mellersta Italien. Båda makarna är borta nu. I sin lägenhet hade de två påveporträtt: ett föreställande Johannes XXIII och ett av Johannes Paulus II. Deras son jobbade som sekreterare i Vatikanen åt den senare.

Nu meddelas från Vatikanen att samma påvar skall kanoniseras (helgonförklaras) vid en ceremoni som är planerad äga rum i Rom den 17 april nästa år och väntas attrahera tallösa pilgrimer från hela världen. Båda var starka personligheter som gjorde ett djupt intryck på katoliker världen över och även andra trosbekännare.

Den förestående kanoniseringen sägs icke minst vara tänkt att överbrygga klyftan mellan liberala och konservativa katoliker. Johannes XXIII, född Angelo Giuseppe Roncalli (181-1963), anses ha varit en ”progressiv” påve lutande åt socialismen, under det att Johannes Paulus II (Karol Wojtyla, 1920-2005) var teologiskt konservativ.

Den sistnämnde var tvivelsutan en av de främsta arkitekterna bakom kommunismens sammanbrott. Han var också den förste icke-italienske påven på närmare ett halvt årtusende. Närmaste föregångare var nederländaren Hadrianus VI (Hadrianus Dedel från Utrecht), som var påve 1521-23. Johannes Paulus II, ibland med tillnamnet ”den store”, var den bäste påven någonsin om ni frågar mig.

Johannes Paulus II: kommunismens baneman.

Hur man skall placera in den nuvarande påven Franciskus I (Jorge Mario Bergoglio), född i Buenos Aires 1936, ideologiskt och teologiskt är mer osäkert. Att döma av en intervju han nyligen genomförde med den ateistiske italienske journalisten Eugenio Scalfari, tycks han ha en ganska utslätad syn på väsentliga frågor som rör tro och kyrka.

I värsta fall kan han vara en påvlig motsvarighet till låt oss säga den tidigare svenske ärkebiskopen K. G. Hammar. Jag behöver inte tillägga att detta vore en fullständig katastrof för världens största kristna kyrka. Det kan också vara så att den nye påven tycker det är viktigare att synas i media än att föra ut den romersk-katolska kyrkans budskap.

Måhända är han en eftersläntrande anhängare till den inflytelserike kanadensiske litteraturprofessorn Marshall McLuhan, som på 1960-talet blev känd för tesen The medium is the message. (Mediet är budskapet). Fritt tolkat: det spelar ingen roll vad du säger, huvudsaken är att det syns i media.

McLuhan: mediet är budskapet.

Enligt referat av intervjun med Franciskus i The Washington Post den 2 oktober menade påven, att var och en ”måste välja att följa det goda och bekämpa det onda som han uppfattar dem”. En uppmaning som lämnar fältet minst sagt vidöppet. Jihadistiska självmordsmördarbombare som tror att de kommer till paradiset har i det perspektivet lika rätt som Moder Teresa.

Vidare sade Franciskus att det var ”högtidligt nonsens” att försöka omvända folk till kristendomen. Där fick alla de missionärer som arbetar och i det förflutna har arbetat med livet som insats – många av dem har också tvingats göra det yttersta offret, alltså offrat sina liv – i syfte att sprida Kristi kärleksbudskap.

Påvens uttalande har väckt både förundran och på sina håll vrede. En hög befattningshavare i Southern Baptist Convention, USAs största protestantiska församling, anser att påveintervjun innebar ett ”teologiskt haveri” och att de värderingar som luftades av påven ligger farligt nära relativismen. Referatet i Washington Post här:

http://www.washingtonpost.com/national/on-faith/pope-francis-stirs-debate-yet-again-with-interview-with-an-atheist-italian-journalist/2013/10/01/9e7a6790-2acb-11e3-97a3-ff2758228523_print.html

Även bland katolska trosbekännare har det uttryckts förvåning över påvens uttalanden, även om reaktionerna hittills tycks ha varit mer dämpade.

Påven Franciskus pussar en bebis.

Personligen tycker jag det är tragiskt att inte den viktigaste kristna ledaren i världen förmår ta det egna budskapet på allvar. Om inte påven tycker det är viktigt med kristen mission, vem skall då göra det? Och om det är fritt fram för envar att tolka gott och ont som den behagar, varför behövs då kristendomen – eller vilken religion eller ideologi som helst – över huvud taget?

Franciskus har en hel del att förklara framöver.

Glädje och besvikelse över nye påven

Jorge Mario Bergoglio: påven Franciskus I.

Den romersk-katolska kyrkan har fått en ny påve i argentinaren Jorge Mario Bergoglio. Han har valt att som förste påve någonsin ta sitt påvenamn efter helgonet Sankt Franciskus av Assisi, vilket indikerar att han fäster stor vikt vid enkelhet och omsorgen om de fattiga. Som argentinsk ärkebiskop valde han bort palatset till förmån för en enkel lägenhet. Han åkte också tunnelbana i stället för limousin med privatcahufför.

Jorge Mario Bergoglio föddes i Buneos Aires den 17 december 1936 av föräldrar med italienskt påbrå vilka fick fem barn. Bergoglio utbildade sig först till kemisk tekniker men fick en religiös upplevelse sedan han i unga år drabbats svår lunginflammation, vilket gjorde att delar av hans ena lunga avlägsnades.

1958 inträdde Bergoglio i Societas Iesu, Jesu sällskap eller Jesuitorden, som bildats 1534 av Ignatius av Loyola (1491-1534) som en  reaktion mot kyrkans förvärldsligande och den pågående reformationen. Jesuiterna har blivit kända  för devisen ”Ändamålet helgar medlen”.

.Bergoglio prästvigdes 1969 och var ledare för jesuiterna i Argentina 1973-79. 1976 kom en argentinsk militärjunta till makten under ledning av general Jorge Videla, och det har i diskussionerna om den nye påven ventilerats huruvida han stödde juntan eller icke.

Jesuitordens grundare, den helige Ignatius av Loyola.

Från vänsterhåll har det hävdats att Bergoglio ”stödde juntan” därför att han under juntatiden inte var synlig i främsta ledet på barrikaderna mot juntan. Sanningen är att han inte ansåg att kyrkan skulle blanda sig i politiken och särskilt inte på den sida som bekände sig till ateismen, kan man tänka. . Efter hans val till påve trädde flera vittnen fram och berättade att han räddat deras liv genom att vädja för deras sak hos juntaledningen.

1998 utnämndes Jorge Mario Bergoglio till ärkebiskop av Buenos Aires och 2001 till kardinal. När tysken Joseph Ratzinger valdes till påve som Benedictus XVI 2005 var Bergoglio hans främste konkurrent. Hans val 2013 anses dock ha varit tämligen otippat; enligt somliga bedömare låg Peter Turkson från Ghana nära till hands att väljas till tidernas förste svarte påve.

Valet av Franciskus I, som den nye påven valt att kalla sig, gladde den svenske katolske biskopen Anders Arborelius: ”Han vill fria oss från tyranniet under det materiella”, menade Arborelius. Andra bedömare, icke minst i det sekulära Sverige, har uttryckt besvikelse över att den nye påven inte är en radikal aktivist som exempelvis vill tillåta samkönade äktenskap eller plädera för aborter. Den nye påven arbetade aktivt mot den lag om att tillåta samkönade så kallade äktenskap som antogs i Argentina 2010, det första latinamerikanska landet med denna nymodighet. Inte heller uppges rätten till skilsmässa stå högt i kurs hos Franciskus I.

Den traditionella bilden av Franciskus av Assisi, ”Guds lille fattige”.

Valet av den i viktiga frågor konservative Franciskus I är historiskt i två avseenden: han är den förste jesuit att väljas till påve och han är den förste som tar sitt påvenamn efter det katolska helgonet Franciskus av Assisi (1191-/82 till 1226), även känd som ”Guds lille fattige”. Denne var son till en rik italiensk köpman men valde livet som fattig predikant efter vilken Franciskanerorden – ”gråbröderna” -är uppkallad. Franciskus är bland annat känd för att ha predikat för djuren.

Med valet av ny påve fick vänsterradikalerna inom katolska kyrkan ännu en knäpp på näsan – vare sig Benedictus XVI eller Johannes Paulus II före honom var några radikaler i den socialistiskt färgade så kallade befrielseteologins anda.

Jag återger slutligen en känd bön som tillskrivits Franciskus av Assisi:

Herre, gör mig till ett redskap för Din frid!
Låt mig bringa kärlek, där hat råder!
Låt mig bringa förlåtelse, där orätt har begåtts!
Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder!
Låt mig bringa tro, där tvivel råder!
Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder!
Låt mig bringa hopp, där misströstan råder!
Låt mig bringa ljus, där mörker råder!
Låt mig bringa glädje, där sorg och bedrövelse härskar!

O, Mästare! Låt mig icke så mycket söka att bli tröstad, som att trösta.
Icke så mycket att bli förstådd, som att förstå.
Icke så mycket att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får.
Det är genom att glömma sig själv, som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta andra, som man själv får förlåtelse.
Det är genom att dö, som man uppstår till evigt liv.