Posted tagged ‘Frank Sinatra’

Amy Winehouse: Love Is A Losing Game

26 februari, 2015

imagesSU3LF0RB Amy Winehouse – unik sångerska med unik utstrålning.

https://www.youtube.com/watch?v=nMO5Ko_77Hk

Ovan en länk till Amy Winehouses ”Love Is A Losing Game”.

En skön och melankolisk låt att avsluta dagen med tycker i alla fall jag. Kärleken kan förefalla bitter och ledsam emellanåt – men behöver inte vara det!

Amy Winehouse (1983-2011), en engelsk sångerska av judisk familj, gick bort alldeles för tidigt i akut alkoholförgiftning i sitt hem i Camden, London. Hon anslöt sig därmed till den illustra så kallade 27-klubben (artister som dör vid 27 års ålder):

http://sv.wikipedia.org/wiki/27_Club

Dessförinnan hade hon dock hunnit lägga en musikvärld för sina fötter med sin  mix av olika musikstilar: jazz, blues, soul med mera. Och sin ganska spektakulära utstrålning. I sin tidiga ungdom sjöng hon mycket Frank Sinatra-låtar.

God natt, kära läsare – jag tror jag älskar er.

Tillägnas en flicka i söder.

 

”Blue Moon”

31 juli, 2014

Marcels-Nice1 The Marcels.

Nu säger jag god natt till mina läsare efter en ovanligt lyckad bloggardag – 721 besök, vilket är klart godkänt för min blogg – med örhänget ”Blue Moon”:

Sången framförs i ett bejublat liveframförande via länken överst av den amerikanska sexmannagruppen The Marcels, som fick sin både första och största hit med denna låt 1961 och gick direkt in på första plats på den amerikanska Billboardlistan. The Marcels, som kom från Pittsburgh i Pennsylvania, bestod av såväl svarta som vita sångare vilket var ovanligt vid denna tid.

”Blue Moon” har spelats in otaliga gånger genom åren av framstående artister såsom Frank Sinatra och Billie Holliday, men The Marcels gör den på ett enastående vitalt och medryckande sätt enligt min mening.

310991

Den förekommer även  i filmen ”En amerikansk varulv i London” (An American Werewolf in London) i regi av John Landis, som jag och min blivande hustru Marika såg på vår förlovningsdag den 6 juni 1982 (vi gifte oss bara två och en halv månad senare).

Låtens upphovsman är den unikt framgångsrike sång- och musikalkompositören Richard Rodgers (1902-79), som komponerade över 900 sånger och 43 Broadway-musikaler.

Uttrycket ”blå måne”, som används ganska sällan i Sverige, innebär att det är två fullmånar i samma kalendermånad vilket lär inträffa ungefär vartannat eller vart tredje år. Once in a blue moon är ett uttryck som med engelskt språkbruk betyder ”mycket sällan”.

Vackra vita män (I): Cary Grant

16 juli, 2014

Cary_Grant_1229969300 Cary Grant (1904-86).

Vita, medelålders heterosexuella män står inte särdeles högt i kurs bland tokfeminister och andra politiskt korrekta extremister. Om vi skall tro MP-språkröret Åsa Romson i hennes tal i Almedalen i år – vilket vi naturligtvis inte skall göra – är denna speciella grupp människor ansvarig för en betydande del av världens ondska.

I syfte att stödja denna hårt ansatta grupp inleder jag här en bloggserie som jag valt att betitla ”Vackra vita män”. Upplysningsvis är jag heterosexuell men förmår icke desto mindre helt skamlöst njuta av en stilig mans konterfej.

Faktum är att jag är mer fascinerad av de vackra männen än de vackra kvinnorna – en kvinna jag skall dras till på rent utseendemässiga grunder (det finns självfallet andra egenskaper som bidrar till attraktionskraften) bör helst ha ett pikant men ej nödvändigtvis renodlat vackert utseende. Någon sexuell dragning känner jag emellertid icke till männen.

Låt mig tillägga att utseendet endast är en komponent i vad som konstituerar en människa och hur man upplever denna. Yttre skönhet har sina komplikationer. Själv ser jag nog tämligen alldaglig ut och känner ingen avund gentemot mer bildsköna män. Jag föreställer mig att många dras till vackra personer enbart på grund av utseendet, vilket inte kan vara så lätt för de senare. Jag skattar mig lycklig som inte behöver oroa mig för den saken…

En annan komplikation är att vackra personer säkerligen ibland frestas utnyttja sina fysiska företräden i bedrägligt syfte och kan förledas tro, att de kan gå i land med vad som helst endast därför att de ser bra ut och eventuellt också besitter den svårdefinierade egenskap som kallas charm, något som inte är alldeles givet. Jag känner mig i sammanhanget rätt säker på att yttre skönhet och narcissism passar ganska väl ihop.

Skönhet är ideellt sett en tilltalande egenskap hos både män och kvinnor, något som givetvis också är en förutsättning för den här bloggserien. Huruvida de avporträtterade männen inte bara är stiliga utan också riktiga hedersknyfflar kan jag inte bedöma, men det är också oväsentligt i sammanhanget.

grant-bergman-hitchcock-notorious Två engelsmän och en svenska i Hollywood: Cary Grant, Ingrid Bergman och Alfred Hitchcock under inspelningen av ”Notorious” 1946.

Mitt inledande porträtt handlar om Cary Grant (1904-86), en av min föräldragenerations stora idoler på vita duken. Cary Grant, eller Archibald Alexander Leach som han egentligen hette, har i mitt tycke det fulländade maskulina utseendet. Att han dessutom var en högklassig skådespelare både inom komikens och allvarets områden gör inte saken sämre!

Här följer ett Youtube-klipp där Grant 1970 – stiligare än någonsin vid 66 års ålder – av ingen mindre än Frank Sinatra får motta en heders-Oscar för sina samlade insatser inom filmens värld:

I likhet med ett flertal andra män som kommer att behandlas i denna serie hade Cary Grant brittiskt ursprung. Han föddes i Bristol i England den 18 januari 1904 och mätte som vuxen 1,87 meter över havet. Unge Archie Leach rymde hemifrån vid 13 års ålder för att ansluta sig till en kringresande akrobattrupp, inom vars ram han utförde hisnande akrobatiska övningar samt gick på styltor. Till USA anlände han 1920 där han engagerades som badvakt på Coney Island.

Vår man återvände till England 1923 och kom då att ägna sig åt musikaliska komedier. Han upptäcktes som aktör av Arthur Hammerstein, som tog med honom till Förenta staterna och New York där han medverkade i musikalen ”Golden Dawn” och en rad andra uppsättningar på Broadway. Till det sägenomsusade Hollywood kom Grant 1932 och slog igenom i komedin ”Lady Lou” 1933 med sexvampen Mae West som motspelerska.

Det var inom komedifacket som Cary Grant först skulle göra sin lycka. Han regisserades ofta av Howard Hawks i filmer såsom ”Ingen fara på taket” med Katherine Hepburn (1938) samt ”Arsenik och gamla spetsar” (1944). I början på 1940-talet upptäcktes Grant av demonregissören Alfred Hitchcock, som i likhet med Grant själv var engelsman.

7213251-mBclp Cary Grants rollfigur Roger Thornhill jagas av besprutningsplan i ”I sista minuten”.

1941 medverkade Grant i Hitchcock-rullen ”Illdåd planeras” och 1946 i ”Notorius” med svenska storstjärnan Ingrid Bergman. 1959 samarbetade Hitchcock och Grant i storfilmen ”I sista minuten” (North by Northwest), som anses tillhöra såväl Hitchcocks som Grants absolut bästa filmer.

Den senare spelar en virrig reklamman vid namn Roger Thornhill som förväxlas med en annan man och kidnappas av en kriminell organisation, vars ondskefulle ledare gestaltas av James Mason, en annan brittisk skådespelare. I ett par berömda scener jagas Grants rollfigur av ett besprutningsplan respektive är inblandad i en spektakulär personjakt i anslutning till  nationalmonumentet Mount Rushmore i South Dakota.

Mer om ”I sista minuten” här:

http://www.hitchcock.se/i-sista-minuten-(north-by-northwest)-10088921

Cary Grant medverkade i sin sista film 1966 och ägnade sig efter karriärslutet åt golf, penningförvaltning och cirkusforskning. Han avled i Davenport i Idaho den 29 november 1986. Han var gift inte färre än fem gånger men fick bara ett barn – dottern Jennifer Grant, som föddes 1966.

V21757_fishcalledwandaa_nsk1flnkanrw4lec__918937I den något burleska komedin ”En fisk som heter Wanda” spelar John Cleese (längst till vänster) en jurist vid namn Archie Leach, Cary Grants riktiga namn.

Som ett kuriosum kan nämnas att John Cleeses rollfigur i filmen ”En fisk som heter Wanda” heter Archie Leach, som alltså var Grants ursprungliga namn.