http://www.nationalreview.com/corner/384039/why-anti-zionism-modern-anti-semitism-benjamin-weinthal
Länge har termen ”antisionism” ansetts vara ”finare” än antisemitism, det vill säga judehat. Antisemitiska utbrott i Europa under senare tid, ibland nödtorftigt maskerade som en variant av antisionism, visar dock att det i realiteten inte finns någon som helst skillnad mellan antisionism och antisemitism. De är helt enkelt olika termer för samma sak.
Benjamin Weinthal.
Benjamin Weinthal utreder på ett förtjänstfullt sätt detta faktum i en text på sajten National Review Online den 29 juli. Hela texten via länken överst. Weinthal, som är korrespondent i Europa för The Jerusalem Post samt forskare vid the Foundation for Defense of Democracies, framhåller:
Israels försvarsoperation Protective Edge mot Hamas raketeld avslöjade att det krävdes en militär konflikt för att visa att antisionism inte kan lösgöras från antisemitism.
Antisionismen, menar Weinthal, har länge varit en integrerad del av judehatet. Weinthal citerar i sammanhanget den österrikisk-judiske skribenten och Auschwitz-överlevaren Jean Amery (1912-78), pseudonym för Hans Meyer: ”Antisionism innehåller antisemitism liksom ett moln innehåller en storm.”
Uttrycket ”antisionism” började användas i ökad utsträckning under 1960-talet för att beteckna Israels i extremvänsterns och palestinasympatisörernas ögon oacceptabla politik. Eftersom sionism inte innebär något annat än en strävan efter ett judiskt nationalhem, och en vilja att bevara detta sedan det en gång upprättats i form av Israel, betecknar ”antisionism” dock, sedan all ovidkommande retorik skalats av, en vilja att utplåna den judiska staten.
Antisemitismen på marsch i Europa: en israelisk flagga bränns i centrala Paris.
Enligt Benjamin Weinthal är de Israel- och judefientliga ropen och demonstrationerna på gatorna i europeiska städer såsom Paris, London, Berlin och Frankfurt uttryck för en dödlig antisemitisk massrörelse. Många europeiska elitister inom media och politik, stora skaror muslimer, vänsterfolk och nynazister står på samma sida i sitt hat och förakt för Israels judiskhet. Weinthal skriver:
Tyskland, ja Tyskland, tycks vara ett av de huvudsakliga naven för en del av den mest intensiva antisemitismen. Protesterande i Berlin har ropat slogans om att gasa judarna.
Saken kommer till belysning i en artikel i Mail Online den 22 juli, där Israels ambassadör i Tyskland, Yakov Hadas-Handelsman, jämför händelserna i Tyskland 2014 med utbrottet av judefientlighet under den så kallade Kristallnatten 1938:
Den antisemitiske tyske historikern Heinrich von Treitschke (1834-96) menade på sin tid att ”Judarna är vår olycka.” Med modernt antisemitiskt språkbruk: ”Israel är vår olycka.”
Heinrich von Treitschke (1834-96).
Weinthal påpekar att den europeiska kontinenten under de senaste decennierna tolererat en stor volym antisemitisk propaganda. Den naturliga frågan blir då varför det finns så stor tolerans och efterfrågan när det gäller hat gentemot den judiska staten Israel.
Weinthal citerar den israeliske psykoanalytikern Zvi Rex, vilken blivit känd för sitt bitande sarkastiska yttrande: ”Tyskarna kommer aldrig att förlåta judarna för Auschwitz.” I en nutida kontext skulle detta kunna översättas med: ”Europa kommer aldrig att förlåta Israel för Förintelsen.” Enligt Benjamin Weinthal söker många européer att skaka av sig sin skuld för delaktighet i Förintelsen genom att ge sig på den judiska staten och tolerera dem som vill utplåna den. Israelhatet fungerar då som ett slags reningsprocess, katharsis, syftande till att bli av med skulden.
Visserligen har europeiska statsmän som Angela Merkel i Tyskland och Francois Hollande i Frankrike – till skillnad från de svenska så kallade statsmännen i Europas utmarker – tagit avstånd från den moderna antisemitismen men har ändå inte förmått hejda den antiisraeliska/antisemitiska tsunamivågen.
En amerikansk karikatyrtecknares bild av förre USA-presidenten Jimmy Carter, som vill stryka Hamas från listan över terrorrörelser.
Tyskland och andra europeiska länder demonstrerade därtill den bristande förbindelsen mellan den officiella retoriken och sitt praktiska handlande genom att lägga ner sina röster, då FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) i Geneve röstade för att undersöka Israels eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna under den pågående operationen i Gaza.
Israel, som alltså genomför en försvarsoperation i anledning av den av EU terrorstämplade organisationen Hamas raketoffensiv mot Israel, skall alltså undersökas – inte de raketavfyrande terroristerna. Detta är enligt många bedömare uttryck för en rent antisemitisk inställning.
Benjamin Wienthal anser i sin tänkvärda text att Europas behandling av Israel, som bekänner sig till samma frihetligt demokratiska värden som de europeiska nationerna, utgör ett litmustest beträffande de senares demokratiska mognad.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 