Fullsatt när Jimmie gästade Stockholms län och förklarade krig mot brottsligheten

Jimmie Åkesson passade på att förklara krig mot den organiserade brottsligheten under sitt framträdande i Solna. Bild: SD

Omkring 400 sverigedemokrater från Stockholms läns distrikt hade samlats i en lokal i Friends Arena i Solna för att lyssna till partiordföranden Jimmie Åkesson den 17 april. Från SD Södertälje/Nykvarn var vi en förhoppningsfull samling på runt 25 personer som med buss tog oss från Stortorget i Södertälje till Solna, och jag tror inte någon var besviken.

Efter en musikalisk uppvärmning signerad Marcus Öhrn från Bedårande barn och en medhavd gitarrist – repertoaren för kvällen bestod bland annat av gamla vallåtar och slagdängan ”Jag tänker be för Sverige” – var det dags för Jimmie att göra entré efter en kort presentation av nyvalde distriktsordföranden Fredrik Lindahl. Det gjorde han genom att ackompanjera Öhrn på piano.

Först hade dock även rock-and-roll-artisten Peter Jezewski med ett förflutet i klassiska Boppers framfört sin låt ”This Is My Land”, skriven efter terrorattentatet på Drottninggatan den 7 april i fjol. Peter kandiderar till riksdagen i flera distrikt i höst.

Musikduon Jimmie Åkesson och Marcus Öhrn. Foto: Tommy Hansson

Jimmie berättade hur han inlett sin kampanjturné i Norrbotten i vintras och därefter arbetat sig neråt landet:

-Det är en helt fantastisk utveckling vårt parti genomgått sedan jag blev medlem 1995, menade Åkesson. Vi kallade oss redan då ”Sveriges snabbast växande folkrörelse”, även om det kanske inte var mycket till folkrörelse på den tiden med lika många medlemmar i partiet som det finns folk här ikväll. I dag har vi närmare 30 000 medlemmar.

Hemligheten bakom SDs unika expansion såväl medlems- som opinionsmässigt förklarade Jimmie Åkesson på följande sätt:

-Vi beskriver en verklighet som vanliga människor kan känna igen sig i. Så bra som inför det här valet har det dock aldrig sett ut tidigare – vi utmanar på allvar!

Rockmusikern tillika riksdagskandidaten (SD) Peter Jezewski framförde sin låt ”This Is My Land”. Foto: Tommy Hansson

Åkesson passade sedan på att avliva myten om att SD inte påverkar svensk politik.

-Vi är tungan på vågen i riksdagen och har avgjort hundratals frågor i riksdagen genom att ibland stödja regeringen och ibland oppositionen. Detsamma gäller i regioner, landsting och kommuner över hela landet. Vi har flyttat hela det politiska spektret till vår egen planhalva i exempelvis migrationsfrågan och frågan om brott och straff. Det inser väljarna och både regering och opposition inser att man måste anpassa sig efter väljarna för att få makten.

Åkesson raljerade därefter om etablissemangspartiernas skamlösa kovändningar i frågor som immigration och tiggeri. Detta skall dock bejakas, ansåg Jimmie:

-Det är ändå vi som åtnjuter störst förtroende i till exempel migrationsfrågan. Självklart skall vi avslöja de andra partierna när de ljuger. Moderaterna har sagt en del bra saker men har inte förstått problemen kring invandringen.

Jimmie Åkesson övergick till att förklara, att det var först på 1990-talet det började talas om integration:

Omkring 400 sverigedemokrater hade samlats för att se och lyssna till Jimmie Åkesson. Foto: Tommy Hansson

-Tidigare behövdes det inte någon integration. Det flöt på rätt bra ändå. Men på 1990-talet hade den mångkulturalism som antagits av riksdagen 1975 fått genomslag med ghettoartade förortsmiljöer och ökad kriminalitet. Den viktigaste politiska åtgärder för att öka integrationen är att minska invandringen och att börja ställa krav på dem som kommer hit.

Tidigare har det politiska etablissemanget i stort sett inte vågat ställa några krav, menade Jimmie Åkesson.

-Och när man möts av uttalanden av Mona Sahlin om att vi inte har någon egen kultur – bara ”midsommar och sådana töntiga saker” – och Fredrik Reinfeldt om att ”inhemskt är bara barbariet, all utveckling har kommit utifrån” så känns det inte så motiverande att lära sig svenska eller respektera jämlikhet mellan män och kvinnor. Vår inställning är att godtar man svenska seder och bruk är man välkommen, annars får man bo någon annanstans.

Härefter berörde Åkesson Sverigedemokraternas valplattform med ett antal fokusområden.

-När det gäller migrations- och integrationspolitiken sammanfattar vi dessa områden i termen sammanhållningspolitik. I en tid när 23 procent av kvinnorna upplever otrygghet är det också självklart för oss att lyfta trygghetsfrågorna. En utmaning är att de andra partierna tror att de problem vi nu har började med immigrationskrisen hösten 2015.

Jimmie framhöll att just trygghet är en extra viktig fråga inför valet den 9 september 2018.

Boksignering tillhör också en partiledares förpliktelser. Foto: Tommy Hansson

-Vi förklarar krig mot den organiserade brottsligheten – samhällsutvecklingen måste vända! Polisens resurser måste kraftigt förstärkas, de parallella strukturerna måste brytas. Straffrabatter och deltidsfrigivning måste avskaffas. Det spelar ingen roll hur många SFI-platser eller ungdomsgårdar som finns, mer drastiska medel måste till. Kanske kan vi lära av Danmark där det finns beredskapspoliser. I dag finns områden av typ Seved i Malmö dit polis och räddningstjänst knappt vågar åka. Och så talar statsminister Stefan Löfven om att vi inte har några no go-zoner!

I övrigt berörde Jimmie Åkesson under sitt bejublade, drygt en timme långa anförande bland annat regeringens märkliga budgetpolitik och behovet av ökade vårdsresurser.

Efter anförandet slog sig Jimmie ned vid ett bord i ena änden av lokalen och signerade böcker till en lång kö intresserade sverigedemokrater.

 

Tankar och intryck från ett årsmöte

 Bloggaren i landstingssalens ena talarstol under årsmötet. Foto: Robert Stenkvist

Efter den myckna turbulensen i samband med SD Stockholms stads årsmöte för någon vecka sedan var vi nog rätt många som befarat något liknande vid SD Stockholms läns årsmöte, hållet i landstingssalen i Stockholms landstingshus, lördagen den 14 mars. Därav blev dessbättre intet. Nedan följer några delvis högst personliga tankar och intryck från den senare begivenheten.

Vid stadens årsmöte valdes en ny, utökad styrelse med unge William Hahne som ordförande. Mötet, som inte inleddes förrän klockan 16.000, var klart först kring midnatt. Länets motsvarighet klubbades igång vid den mer normala tidpunkten 13.00 och var tilländalupen före 18.00. En del rätt hårda debatter förekom, men det tillhör förvisso den brukliga ordningen i en demokrati.

Största intresset var knutet till SDU-ordföranden Gustav Kasselstrands styrelsekandidatur samt att det alternativa styrelseförslag, vari denne ingick, omfattade nio jämfört med valberedningens sju ordinarie ledamöter. Om ordförandeposten rådde däremot ingen oenighet: båda förslagen förordade att Per Carlberg, SD Tyresö, var bäst lämpad att efterträda den avgående och mycket uppskattade ordföranden Robert Stenkvist, numera riksdagsledamot. Per utgör en av två gruppledare i stadens och länets gemensamma landstingsgrupp om nio ledamöter (den andre är Dan Kareliusson).

 Nyvalde ordföranden Per Carlberg (sittande) samtalar med Martin Nigals strax före årsmötet. Foto: Tommy Hansson

Den lika rutinerade som duglige mötesordföranden Joakim Larsson kunde glädja sig åt att mötesförhandlingarna gick som på räls fram till punkt tolv, då antalet ledamöter i distriktsårsstyrelsen skulle fastställas. David Bergqvist från valberedningen, som hade en avvikande mening jämfört med valberedningens majoritet, underströk att det alternativa styrelseförslaget inte innebar något kuppförsök utan endast var ett i laga ordning framlagt alternativt förslag. David välkomnade även Gustav Kasselstrands kandidatur.

Själv gick jag upp i landstingssalens ena talarstol och höll följande korta anförande:

Jag vill inleda med att redovisa min personliga erfarenhet från en mängd styrelser sedan mer än 40 år tillbaka. Den går ut på att en liten styrelse bestående av lagspelare alltid fungerar bättre än en utvidgad styrelse med inslag av solokörare.
Som övertygad konservativ har jag ett motto som definierar den politiska konservatismen: Att förnya det som behöver förnyas för att kunna bevara det som måste bevaras.
I detta ligger att förändringar sker hela tiden – och måste ske – men att alla förändringar inte är av godo.
För att en förändring skall göras måste man enligt mitt synsätt vara hyfsat övertygad om att förändringen också kommer att innebära en förbättring.
Så känner jag inte inför det alternativa förslaget till styrelse.

Jag har varit med i Sverigedemokraterna sedan 2008 och har under den tiden haft förmånen att under några år sitta i länets distriktsstyrelse med Arnold Boström som ordförande. Det fungerade alldeles utmärkt.
Tillskyndarna av det alternativa styrelseförslaget kan inte peka på att distriktet skötts dåligt på något sätt. Tvärtom har det, såvitt jag förstår, flutit på bra utan gnissel i maskineriet. Att länets medlemsantal växt och växer kraftigt är heller inget hållbart argument för en större styrelse, särskilt inte när det finns anställda ombudsmän som backar upp styrelsen.
Så av den anledningen finns inga skäl att förändra styrelsens sammansättning vare sig personellt eller numerärt.
Det brukar vidare ofta hävdas att det är bra att få in ”ungt och friskt” folk i styrelser och andra församlingar. Och det kan det visst vara, förutsatt att det ”gamla gardet” visat prov på senilitet och/eller inkompetens.
Detta är dock, vågar jag kategoriskt påstå, icke fallet här. Valberedningens förslag innehåller en bra mix av litet äldre och litet yngre folk som säkerligen med ackuratess kommer att hedra de sverigedemokratiska idealen och hävda den sverigedemokratiska politiken.
Att föryngra för föryngringens egen skull är heller ingen bra idé. Lika litet som att förändra för förändringens egen skull.
Jag yrkar bifall till valberedningens förslag och avslag till det alternativa förslaget.

För er som vill se och höra större delen av mitt anförande samt inlägg av Robert Stenkvist, Gustav Kasselstrand och Per Carlberg finns möjligheten att göra detta via denna video, som lagts upp av Rune Söderlund, om drygt åtta minuter:

https://www.youtube.com/watch?v=EviAr4jkssc&feature=youtu.be

Som synes valde jag att inte ta upp några personfrågor, men det skulle snart andra talare göra. Den avgående ordföranden, Robert Stenkvist, påpekade att Gustav Kasselstrand tidigare trots förfrågningar aldrig visat något intresse av att hjälpa SD Stockholms län med någonting, och att det var märkligt att Gustav inte hade kandiderat till en plats i stadens styrelse eftersom han är skriven i Stockholms stad.

      På den övre bilden syns rösträknarna Mikael Strandman (med ryggen mot kameran) och Ingrid Hult. Mellan dem Fredrik Lindahl och längst till höger mötesordföranden Joakim Larsson.  På bilden nederst presenterar valberedningens David Lång förslaget till styrelse. Foto: Tommy Hansson 

När det var dags för Gustav Kasselstrand att presentera sin kandidatur förklarade han vältaligt, att han planerar att bosätta sig inom Stockholms län och att han var villig att lägga ner åtskilligt arbete på länet och exempelvis resa ut till alla kommunföreningar från Södertälje i syd till Norrtälje i nord. Han fick stöd av talare såsom Eric Myrin och Monica Tedestam Berglöw, för övrigt mamma till Kasselstrands parhäst William Hahne.

Det riktigt tunga artilleriet rullades fram och avlossades av Henrik Vinge respektive Johan Tireland. Båda menade, att eftersom SD växer hela tiden på grund av partiets i breda lager uppskattade socialkonservativa politik så vore det förödande om vi nu skulle ta ett kliv tillbaka till den smala högerflankspolitik som företräds av Kasselstrand-Hahne-falangen vilken attraherar få väljare.

    Övre bilden: Gustav Kasselstrand presenterar sin kandidatur. Nedre bilden: Johan Tireland argumenterar för valberedningens förslag utan Kasselstrand. Foto: Tommy Hansson

Jag vill gärna passa på att här klargöra att jag helt delar Vinges och Tirelands analys. De politiska tvillingarna Gustav Kasselstrand och William Hahne står, och detta alldeles oavsett hur kapabla och vältaliga de i övrigt än må vara, för en unken och urmodig sorts nationalkonservatism som SD gjorde sig av med i och med uteslutningarna 2001 av det gäng som kom att bilda Nationaldemokraterna (ND).

Och i likhet med ND-gänget är det väl känt att herrar Kasselstrand och Hahne håller sig med en syn på konflikten mellan Israel och ”Palestina” (citationstecknen därför att det inte finns och aldrig har funnits någon självständig stat med erkända gränser som har detta namn) som skulle göra sig utmärkt inom de av islamister infiltrerade partierna S, V och MP.

 Årsmöteslokalen i Stockholms landstingshus var praktiskt taget fullsatt. I förgrunden syns Sören Sundh, Rolf Gustavsson och Sven Pernils. Foto: Tommy Hansson

Så här skrev de unga SDUarna Kasselstrand-Hahne i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet den 7 november 2011, i vilken de pläderar för erkännande av ”Palestina” som stat och där SD anklagas för att vara alltför proisraeliskt:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article13896118.ab

Att Israel är Mellanösterns enda fungerande demokrati i ett hav av mer eller mindre primitiva arabdiktaturer på islamisk grund, och att den Palestinska myndigheten handhas av blodtörstiga terrorister som vill utplåna den judiska staten Israel, är ingenting som herrarna Kasselstrand och Hahne tycks väga in i bedömningen av läget i Mellanöstern. De unkna nationalisterna har alltid tyckt illa om judar, en inställning som går långt tillbaka i tiden och som numera lika nödtorftigt som genomskinligt brukar maskeras som ”Israel-kritik” eller ”antisionism”.

Efter den lilla utvikningen är det dags att redovisa utgången av den votering som slutligen verkställdes avseende frågan om antalet ledamöter i distriktsstyrelsen. Den slutade med seger för valberedningens förslag med röstsiffrorna 86 mot 69. Inte direkt någon strid på kniven, alltså. När antalet suppleanter skulle spikas under nästkommande punkt blev siffrorna ännu klarare: 89 mot 58 för valberedningen. Därmed var det klart att Kasselstrand inte hade lyckats ta sig in i länets styrelse.

 Avgående och tillträdande ordförandena på en bild: Robert Stenkvist (till vänster) och Per Carlberg. Foto: Tommy Hansson

Därefter följde personval till styrelsen med följande resultat: Per Carlberg (ordförande), Arnold Boström (vice ordförande), Fredrik Lindahl (andre vice ordförande, Martin Nigals, Henrik Mellström, Robert Stenkvist och Ingrid Hult (ledamöter) samt Stefan Buncic och Mikael Strandman (suppleanter).

Den enda val där denna bloggare kandiderade gällde ombud till landsdagarna. Jag ingick här i valberedningens segrande förslag på ordinarie ombud och får alltså nöjet att i den egenskapen deltaga i höstens landsdagar. Ett hedersuppdrag som jag faktiskt innehaft ända sedan jag gick med i partiet med början i skånska Ljungbyhed 2009.